Detta är INTE demokrati!

Igår skrev jag om problem med demokratin och vad som borde göras ifall vårt samhälle som vi känner det nu skulle fallera. Idag visar det sej att en forskare vid KTH har skrivit en avhandling som vill störta vår ekonomi och vårt samhälle i grunden och införa en sorts styrekonomi av samma typ som amishfolket i USA.

Karin Bradley heter hon och hon kallar avhandlingen ”Just environments – politicising sustainable urban development” (Rättvis miljö – att politisera hållbar urban utveckling), vilket handlar om att hon vill göra en utopi till realitet. Utopin i det här sammanhanget är att skapa ett nytt sorts samhälle där lokala grupper gör allt tillsammans och allt ska kunna användas på nytt.

Tanken i sej är god för den som vill arbeta så här enbart men problemet för Bradley och hennes kompisar är att vi redan nu kan göra så här - om vi vill. Vi behöver inga docenter, professorer och lektorer som talar om för oss i avhandlingar vilken ekonomi vi ska ha. Sånt där kan man inte tvinga fram. Det växer fram av sej självt beroende på omständigheterna och förutsättningarna i naturen.

Naturligtvis bakar Bradley in klimatdravlet i sitt arbete. Det går ju inte att skriva en avhandling om framtiden utan att ta upp det som vissa forskare gillar allra mest, klimatfrågan. Beräkningar för hur samhället kan komma att se ut i framtiden kan inte ersätta verkligheten och jag anser att vi människor bara kan, och bör, planera för den framtid vi har på marken. Vad som sker i luften och i haven kan vi bara se på när det händer. Vi är åskådare till de händelserna, inget annat. Vi deltar men har inte huvudrollen.

Karin Bradleys och andras åsikter om samhällsutvecklingen verkar bottna i ett förakt för det moderna väst, det samhälle våra föregångare kämpade för att bygga upp, tillsammans vill jag tillägga(!), under flera sekler vilket lett till vårt moderna samhälle av idag. Det ska vi inte förakta, det ska vi bygga vidare på. I en inte alltför otänkbar framtid kommer våra miljö- och naturproblem att lösas av forskare och innovatörer. Så de som tycker vårt samhälle är dåligt, bör se denna video istället genom att klicka på texten nedanför bilden som föreställer skribenten Howard Bloom:

Howard Bloom.

"The World is my country, all mankind are my brethren, and to do good is my religion."

Är vi för beroende av staten?

Runtom i världen leds våra länder av stater, stadsstater. Våra folkvalda representanter väljs genom just demokratiska val och så långt är allt väl. Men det är inte om valprocessen mitt inlägg ska handla idag utan om vårt beroende av staten, av den apparat våra politiker och deras föregångare har satt upp och igång. Vad händer om den apparaten fallerar? Vad händer vid ekonomiska kriser så svåra att hela apparaten går under?

Den har gjort just det många gånger, fallerat alltså. Den kan upplevas ha gjort det för de som sitter och sover i portar eller under broar. De hemlösa är dock bara en liten del av allt detta, om jag får säga det. Tänk om HELA apparaten skulle fallera nu!? Den gjorde det i USA på 1930-talet för en väldigt stor del av befolkningen och gjorde det igen för en ganska stor del för några år sen. Då föll många invånare som till synes hade sitt på det torra genom skyddsnätet och förlorade sina hem och jobb. Det leder mej in på huvudämnet: Har vi blivit för beroende av staten?

Vi har så länge vi existerat som art tagit hand om varandra, dels för att det gagnar hela arten och dels för att det gagnar individen. Det är helt enkelt fördelaktigt att vi tar om de svagare för de kan bli starkare och kan bidra med saker som man kanske inte skulle trodde kunde vara av nytta. Vi har haft starka ledare, svaga ledare, grupper som ledare och varit ledarlösa. Gemensamt är att vi försökt ta hand om varandra. På så vis har vi skapat små samhällen tillsammans som med tiden vuxit allteftersom populationen vuxit. Man har hela tiden försökt göra det bästa av situationen och med vår anpassningsbara hjärna har det lyckats nästan hela tiden.

Vad modern demokrati egentligen är, och faktiskt borde fungera som.

Men de senaste 8000 åren har vi börjat förneka detta och först satt vår tillit till envåldshärskare, sen till grupper av människor som sagt sej vilja förbättra våra liv. Vi har lagt våra händer i ledares händer på ett sätt som man inte gjort innan. Jag tror det har att göra med att vi blev bofasta. Men det är inte det som är felet. Vi har inte riktigt anpassat vårt sätt att leda folkmassorna än. Det har sakta men säkert gått mot ett nytt sätt men det går långsamt och fortfarande är faktiskt en stark ledare eller ett starkt råd att föredra framför tjattrande apor som alla vill si eller så.

Demokrati och frihet är antonymer i mångt och mycket.

Kanske vi aldrig kommer ifrån det starka ledarskapet, kanske vi aldrig uppnår total demokrati och jämlikhet. Men det är väl värt att sträva emot, men vi får inte göra oss för beroende av ett enskilt sätt att leda. Vi måste ha en plan som kan sättas i verket om/när det nuvarande sättet går åt pipan. Förvirring är det första stadiet efter en katastrof, sen följer anarki och försök att återställa ordningen vilket ofta resulterar i anklagelser om diktatur och övergrepp. Det är i detta läget vi behöver en reservplan, utifall att katastrofen inneburit att alla ledare dött eller på annat sätt förhindrats att verka.

Jag säger som så att en stark ledare som inte ingriper alltför mycket i vanligt folks göranden och låtanden, likaså en stark grupp, är att föredra framför en svag ledare som med sin statsapparat tvingar folk till underkastelse. Vad är då en stark ledare? En stark ledare är en som kan hålla ett land samman och skapa förutsättningar för fred och frihet inom det territorium ledaren styr över. Det handlar inte om att styra över medborgarna utan att skapa möjligheter för dom. Som vi har det idag styr våra regeringar och myndigheter över oss medelst lagar och regler som inte alltid fungerar friktionsfritt.

Handels- och rörelsefrihet för handel och människor är en viktig komponent här vilket gör regleringar som direkt strider mot dessa friheter riktigt absurda. De enda reglingar för handel som bör finnas är hur mycket som ska få föras över av en person eller ett företag så inte marknaden blir mättad samt för varor som är direkt farliga. Andra regleringar är överflödiga och bör tas bort. Byråkrati och demokrati är ofta varandras motpoler, oftare än diktatur och demokrati faktiskt. Det märker man inte minst när byråkrater får makt. De utnyttjar då det faktum att deras chefer, som är folkvalda, beslutar om något som berör byråkratins kvarnhjul.

Så här fungerar svagt ledarskap i praktiken när byråkrater får mer att säga till om.

Svaga ledare använder sej av byråkrati för att hålla landet igång. Starka ledare använder sej inte av nånting utan låter samhället vara i fred. Problemet är att den makt man får av att vara ledare kan föra med sej de problem som gör att man blir svag. Makt försvagar nämligen motståndskraften hos ledare gentemot frestelsen att skaffa sej mer makt - på bekostnad av andra. En grupp, t ex ett parlament, har den fördelen att makten då är fördelad mellan de olika medlemmarna i denna grupp. Helst ska då ordförandeskapet i den gruppen fördelas.

En fråga jag i all tysthet ställt mej genom åren är den om en regering verkligen behövs i en äkta demokrati. Det räcker faktiskt med ett råd, ett parlament där man utan anknytning till nåt speciellt politiskt parti röstar genom eller ner de viktigare frågorna. Partierna kan förstås bidra med stöd och uppbackning i en viss fråga men behöver vi verkligen en regering som står för en viss period? Det är partipolitiken som är den stora bromsklossen, vid sidan av byråkratin och samhällets inbyggda konservativa hållning, för utvecklingen i ett samhälle.

Så, är det nån som har hängt med så här långt i mitt svammel? Vad jag vill ha sagt är att en stark ledare är en som inte lägger sej i samhället alltför mycket, en som låter medborgarna lyckas och misslyckas utan pekpinnar och för mycket pålagor. Historien har sett alldeles för många av svaga ledare, antingen de varit kungar, presidenter eller generaler. Starka ledare växer inte direkt på träd så vi får vårda dom ömt. Vi ska inte lägga alla pengar på rött i samhällsuppbyggnaden för den kan hamna på svart och då förlorar vi allt. Som det är nu har vi i det svenska samhället helgarderat och satsar över hela brädet vilket gör att vi bara går jämnt upp hela tiden. Det gör att folk ramlar ut ur samhällets nät hela tiden. Är det inte bättre att se över hur vi bygger vårt samhälle?

Men vilket samhälle vill alla ha då? Ett samhälle där allt fungerar gnisselfritt, där kommunikationer och tjänster går som på räls, där yttrandefriheten och mötesfriheten är garanterad, där kapitalet hela tiden används för att förbättra samhället vilket i slutändan ( i alla fall i teorin) gör alla rikare. Pengar gör en inte rik, det är vad man kan göra för pengar som gör en rik. Kan man bli rik av att vara beroende av staten? Ja, men endast om du utnyttjar den. Båda parter kan endast bli rika om de löper parallellt med varandra. Dvs staten tar hand om det övergripande ansvaret för rättsväsende, infrastruktur och undervisning, och vi andra tar hand om skötseln av samhället. Jag vill hävda att de som åker snålskjuts på samhället idag (kriminella, korrupta affärsmän/politiker/vad som helst, byråkrater) får svårare att göra sej en hacka på den sortens samhälle jag nyss beskrivit.

Vad tror du?


---------------------------------------------

I jämlikhetens namn: Sätt en storbringad hunk bredvid tjejen!

En tjej som heter Maja tog sin son till badet, såg en skylt för badet som hon inte gillade, förfasade sej över en skylt till ett offentligt bad i Sotenäs som illustreras med en storbystad pinuppa. Hon gick förstås, som alla gör, till tidningarna och skällde. Allt i sexismens namn. Titta på bilden som Aftonbladet länkar till. Är den verkligen sexistisk?

Jag tycker inte det. Den är väl kategorisk men det finns kvinnor som ser ut så där i verkligheten. Kanske en storbringad man bredvid skulle vara bättre förstås, i jämlikhetens namn. Kritiken är framförd av pryda människor och inte sällan är föräldrar just pryda. Sen kan bilden förstås missförstås eftersom det av artikeln i Bohusläningen framgår att det inte finns nåt nakenbad här. Den tecknade tjejen skulle då naturligtvis ha haft en överdel på sej så ingen tror att det bara är att ta av sej allt och näcka rätt ut i vattnet.

Men i övrigt ser jag inget fel på bilden. Den utstrålar glädje och förmedlar en allmän känsla av nöje. Bad ska vara kul, oavsett hur man ser ut. Men alltid är det nån pryd surpuppa som ska komma viftande med sexismkortet och förstöra friden. Hade det varit samma tonläge om det varit en manlig kroppsbyggare som illustrerats på kartan?

Kanske skulle den här gillas bättre?

"På allmän väg gror inget gräs"

Kamerahörnan: Fotografera fåglar för amatörfotografer

Söndagar har sen ett år eller så tillbaka betytt fotodagar på min blogg. Jag hade tidigare serien Bildsöndag men jag tröttnade på titeln och införde en lite mer dagoberoende titel, Fotosalongen. Det har dock fortsätt att vara söndagar som den serien presenterats på. Det är en bra dag att ha fotona på. Den tidigare serien Dagens foto är också den ersatt, av Kamerahörnan och Fotohörnan. De är två serier där jag går igenom mina egna erfarenheter av fotografering av allt möjligt. Idag blir det Kamerahörnan.

Fota fåglar är ett riktigt företag. Man måste ha gott om tålamod, inte föra för mycket oväsen samt vara klädd för olika typer av väder. Om man nu inte har sån tur att fåglarna sätter sej på en gren precis utanför ens hus. Jag har tur nog att en skata har byggt ett bo i trädet utanför mitt köksfönster. På andra sidan av huset, på ett fält bortom parkeringen, är ofta skrattmåsar och björktrastar i maskletartagen. Så fåglar som sådana är inte svåra att finna. Det är att få dom att stanna kvar länge nog för att vara med på ett foto som är det svåra. Som talgoxen här nedan. Det var väldigt svårt att hänga med den i dess framfart på grenarna.

Tålamod, tålamod, tålamod. Lite tur och så klar sikt mot det ställe där du vet att fåglar gärna kommer är det jag kan bidra med när det gäller att fotografera fåglar. När det gäller utrustningen är en bra zoom en fördel för sitter du på ett ställe där fåglarna är långt borta är en kamera med liten zoom inte mycket att hurra för. Då ser man bara små prickar mot en stor bakgrund. En systemkamera eller en långzoomskamera är att föredra för de ger bättre bilder, detta pga sina större sensorer och bättre objektiv. Men sitter du som jag gör, med ett träd precis utanför köksfönstret så kan du få bra fågelbilder även med en kompaktkamera, om du lärt dej tygla den vill säga.

Jag misstänker nämligen att stativ är att föredra vid köksfönstret, speciellt om man ska videofilma genom sin kamera. Men även stillbilder blir bättre med ett stativ. Dock får du röja plats bredvid bordet och stolarna för att kunna få en så bra plats som möjligt. Att plåta fåglar är uppenbarligen ett rejält företag, eller hur? Om nåt är oklart eller om jag missat nåt skriv ett meddelande i kommentarsfältet nedan.

Jag har inte fotografering direkt som yrke, även om det ingår i mitt jobb. Jag kallar mej därför amatör. Jag blir bättre på det här med fotografering och följer gärna tipsen jag får från mer erfarna fotografer, som delar med sej av sina erfarenheter, antingen jag hänger på Fotosidan eller YouTube. Min utrustning är av det billigare slaget men jag har lärt mej att anpassa den till den rådande situationen. Samtidigt som jag accepterat att skärpa inte alltid är målet, utan enbart ett delmål. Målet är att göra bilden så presentabel som möjligt.



"Av alla sexuella avvikelser är kyskhet den värsta."

Man blir bara så trött...

Ett shampoo som hjälper håret stå emot dåligt väder? Hjälp! Som om det inte räckte med dumheter inom klimatområdet så kommer nu ett företag på idén att utnyttja klimatdravlet till att kränga ett shampoo (notera att jag använder den engelska stavningen här!) som hjälper håret att klara av dåligt väder. Som om ett shampoo skulle kunna kontrollera klimatet.

 

"Du kan inte korsa havet genom att endast stå och titta på vattnet."

Är Finland inte längre det svenska landslagets huvudfiende?

Det klagas i radion på att stämningen i Globen i matchen mellan Sverige och Finland idag inte var lika fin som i matchen mot Canada i förrgår. Jag skulle vilja säga att det är möjligt att man från mediernas håll missbedömt det här med vem som är huvudfienden i ishockey. Jag menar, finländare ser man varje dag i Elitserien och i Finland ser man säkert svenskar på samma vis, så det är inte längre samma sak. Målen som gjordes i semifinalen höjde förstås stämningen men det är ändå inte samma andäktiga spänning som mot Canada.

Jag vill mena att mötena med Canada och Schweiz är roligare att se på för de gör verkligen allt de kan för att slå vad de menar är stormakten Sverige. De ser inte en motståndare de vill slå till varje pris. Det är en mer neutral känsla och den gillar jag mer än det där larvigt nationalistiska som finländare och norrmän håller på med.

Samma sak vill jag säga gäller med friidrotten där Finnkampen inte längre är lika kul att se på. De olika deltagarna i dessa grenar är inte längre av världsklass, med några få undantag, och det är tråkigt att se dom hålla på. Nationalismen har dödat de här evenemangen, anser jag. Det samt att det är för dyrt att gå på såna här evenemang. Det främsta skälet är nog ändå TV. Det är enklare att sitta och uggla framför dumburken än att röra på sej till arenorna...



"Nobody climbs mountains for scientific reasons. Science is used to raise money for the expeditions, but you really climb for the hell of it."

Jag är numera naturvän

Signaturen Hans H som ofta kommenterar på The Climate Scam skrev nåt som fick mej att fundera. Nämligen att ordet miljö har blivit besudlat på sätt och vis. Det är bättre att kalla sej naturvän. Det är mer neutralt och sänder ett budskap att man är vänlig mot naturen i alla lägen. Miljö är, som tidigare beskrivit, ett ganska luddigt begrepp och behöver inte ha med ekologi (ett annat begrepp som i händerna på miljömaffian har blivit luddigt) att göra. Ordet natur är ett vitt begrepp som inte heller det behöver betyda vårdande eller omhändertagande.

Ordet natur betyder ordagrant födande, födelse. Det är bildat till latinets verb nasci, att födas, och har släktingar i de allra flesta indoeuropeiska språk. På håll är det släkt med vårt ord kön. Att då vara vän med naturen är att vara vän med födelsen, det man lever med och det man är besläktad med.

Ordet miljö, för de som missat min utläggning om ordet för en tid sen, är ett franskt ord som betyder mittpunkt, den plats man har omkring sej där man bor. Vara miljövän innebär alltså att man är vänlig mot den plats där man bor.

Ekologi är ett ord myntat på 1800-talet av den tyske zoologen Ernst Haeckel. Han tog de grekiska orden oikos (hem, boplats) och logos (lära, studie) och fick fram ett ord som betyder studier av den plats man bebor och den påverkan man har på denna plats.

Samtliga dessa ord har kidnappats av de organisationer som kallar sej miljörörelser. Egentligen är väl själva kidnappningen inget att orda om, bortsett från att de förstör ordens betydelser, utan det är det faktum att det är mer eller mindre företag som driver verksamheten för att "rädda" vår planet som är det felaktiga - och i slutändan kanske till och med farliga. Det var bättre på den tiden det var lösliga föreningar som påpekade utsläpp av gifter och annat i naturen (det vi föds i alltså!). Nu för tiden är Världsnaturfonden och Greenpeace inget annat än lobbyföretag med verksamheter som är lika tvivelaktiga som de man en gång gick ut för att protestera emot.

Vad menar jag nu med att dessa båda företags verksamheter är tvivelaktiga? Jo, genom att ta sej in på och larva sej på marken runt ett kärnkraftverk eller använda en djurart (isbjörnen) som inte har några problem alls att överleva som maskot för klimatdebatten har såväl Världsnaturfonden som Greenpeace skjutit sej i foten. I det förra exemplet är det bara för publicitetens skull man gör detta och i det senare exemplet är det för att man missuppfattat skillnaderna mellan klimatförändringar och förändringar i isens utbredning. Vilket man förstås inte bryr sej ett vitten om utan istället ber om pengar. Det är kanske dags att någon granskar vart alla pengar som går till dessa miljöföretag tagit vägen?

Så nej, jag är hellre naturvän än vän av miljörörelsen. Allt organiserat blir i längden skadligt och för stort. Att hjälpas åt att göra världen till en bättre plats att leva i är en bra sak men att bara skicka pengar till nåt som inte verkar leda nånvart längre är inte vad jag kallar naturvård eller miljöarbete. Det kallar jag big business.



"Ta dig en jäkel. Du blir inte friskare, men det är roligare att vara sjuk."

Människor ÄR dumma!

Det är inte bara den här samlingen idioter som gör mej besviken, rent av arg, på att vi har demokrati ibland. Jag bifogar en del bilder här nedan, för er som inte har lust att följa länken ovan. Det är den stora nackdelen med yttrandefriheten och demokratin, att idioter och klantskallar får göra sina röster hörda. Samtidigt, den stora fördelen med detta är att vi ser dom och kan lära oss undvika eller ignorera dom. Fast vad är det man säger, mot dumheten kämpar gudarna förgäves.

"I see dumb people!"

Varför kvinnor lever längre än män

DN går ut med en i sammanhanget liten anspråkslös artikel idag om att japanska forskare anser sej ha hittat orsaken till att kvinnor lever längre än män. De har analyserat immunförsvaret hos de båda könen och funnit att immunförsvaret bryts ner snabbare hos män än hos kvinnor. Det skulle alltså vara orsaken till att män i genomsnitt lever några år kortare än kvinnor.

Men ingenstans i artikeln ser jag varför kvinnor lever längre än män. Jag ser en delorsak som bidrar till kortare liv men ingen direkt huvudorsak. Varför lever kvinnor längre än män? Varför bryts immunförsvaret ner snabbare hos män än hos kvinnor? Jo, för att män utsätts för fler biologiska påfrestningar än kvinnor. Vi män jobbar i högre grad bland farliga ämnen och på farliga platser där bakterier, kemikalier och annat som påverkar våra kroppar finns.

Sen verkar dessa forskare ha glömt bort en faktor i sammanhanget, nämligen att fler män dör i våldsamheter än kvinnor vilket drar ner genomsnittslivslängden betydligt. Inget immunförsvar i världen kan återställa en från en sönderskjuten torso eller ett bortsprängt huvud. Det drabbar män oftare än kvinnor. Förvånansvärt enögd artikel faktiskt, men så är det ofta i dagens rapportering från forskningens värld. Tur att det finns alternativa källor till vetande om forskning.


"Låt naturen ha sin gång - den vet bäst själv"

Ett par ord om integritet, offentlighetsprincipen och identitetsstölder

Den senaste tidens skriverier om identitetsstölder i syfte att göra folk skuldsatta gör inte mej speciellt orolig eftersom jag med mina studieskulder inte kan komma ifråga. Däremot de som annars har sin ekonomi i ordning bör se sej om väldigt noga. Men det är egentligen inte det som är huvudsaken i mitt inlägg idag. Det är själva offentlighetsprincipen som problemet. Vem som helst kan ta reda på vad som helst rörande ens inkomster, tillgångar och skulder. Just såna saker anser jag vara ens egen ensak. Endast Skatteverket ska också ha insyn i detta.

Varför ska det angå andra vad man har eller inte har för pengar? Varför ska jag kunna gå på internet och kunna få fram en viss persons ekonomiska situation? Jag ser helst att privatpersoners ekonomi exkluderas från offentlighetsprincipen. Inte för att jag tror att det hindrar en del individer från att ta reda på detta ändå, men det hör inte hit. Huruvida det stoppar identitetsstölder är jag osäker på men det kanske hindrar en del från att sätta sina fula planer i verket.

Jag kanske låter naiv men jag vill att andra ska veta vilken ekonomi jag har, ej heller vill jag se vilken ekonomi andra har. Kanske är myndigheterna naiva som tror att offentlighetsprincipen fungerar på den här punkten? Vem vet? Kanske jag bara är fel ute.



"Det finns ett sätt att lösa samtliga ekonomiska problem: att göra självgodheten skattepliktig."

20 år

Om ca tre veckor är det 20 år sen jag tog studenten. Jag gick humanistisk linje för att jag gillade, och fortfarande gillar, språk och humaniora. Det var tre år av studier och ibland väldigt tröttsamma klasskompisar. De från andra linjer var ofta mer lättillgängliga. Jag har under åren tänkt ganska mycket på gymnasiet och tiden där men de senaste tio åren har dessa minnen bleknat betydligt. Jag är inte ens säker på att jag skulle känna igen alla dom jag träffade då. Men jag är säker på att jag inte vill träffa alla heller. Jag har mitt liv nu, dom har sitt.

En del vill träffas på olika tillställningar precis som i USA, där återträffar är nåt väldigt viktigt för de som en gång gått i plugget. Det är nåt typiskt för amerikaner framför allt men inte för oss. Vi klarar oss utan såna återträffar. Så mycket amerikanska behöver inte vi bli.

Det gagnar heller ingen av oss att vi träffas nu. Enbart när vi är gamla och grå kanske jag kan tänka mej att fundera över en liten tankegång som kan leda till att vi träffas, nån gång. Så ju mindre vi ser av varandra desto bättre. Vad är det vi skulle göra när vi väl träffas? Jämföra karriärer, skriva varandra på näsan, gråta ikapp över alla missade tillfällen? Nej, då föredrar jag att bara sitta hemma och njuta av friden.

Till er som tar studenten i år, njut av livet som ni kommer att uppleva. Det blir faktiskt ett bättre liv än ni tror. Låt inte bristen på arbete göra er nedslagna. Det är en viktig erfarenhet för er.



"Fäll inte ett träd som ger dej skugga"

En kort anekdot

Min mamma berättade idag för mej en anekdot från sin barndom. Hon gick i skolan på 1950-talet och en dag i småskolan frågade magistern en av hennes klasskamrater om hon bodde på landet eller i stan. Min mammas klasskamrat svarade landet. "Vad finns på din gård förutom själva boningshuset?" Hon svarade då vedboden, fast på hennes dialekt blev det vebon. "Hur stavar du till det då?", frågade magistern henne. Hon bokstaverade då V-E-B-O-N. För att hon skulle förstå hur ordet egentligen skulle uttalas och stavas ställde han denna följdfråga: "Vad har man i den då?". "Cyklar", blev svaret.

Så kunde det gå till i skolorna förr.




"Man ska inte vänta sig att en pojke ska vara fördärvad förrän han har gått i en fin skola."

Mr. Freeze tjänar miljarder på att skrämmas

Bild från The Lookingspoon.

Al Gore, ni vet han som anser sej veta bäst i klimatdebatten, har blivit miljardär på att åka världen runt och skrämma folk med sin klimatpropaganda. Det plus att han sitter i Apples styrelse och där håvar in pengar eftersom företaget, som kritiseras av miljöorganisationer, går så bra. Fast det är ju ingen riktig miljöorganisation som står för kritiken så då är kanske hyckleriet inte så stort från Al Gores sida.



"Sanningen är det (oavsett innehåll) som ropas ut med högst röst"

Där man bränner böcker bränner man snart också människor

Orden i rubriken är tysken Heinrich Heines, från början av 1800-talet. Han var inte alls fel ute i sitt uttalande. Kulturarv gick under en masse alla de gånger bokbål anordnades. Nu för tiden är det väl inte så vanligt att man bränner böcker men det bränns en massa energi på internet för att bränna människor där. Vadan detta ständiga behov att förstöra för andra? Har folk sån brist på sympati och empati att de måste få ner andra till sin låga nivå? Dagens nätidioter är av samma skrot och korn som de som anstiftande bokbålen förr i tiden och som drogs med i vågen av förföljelser över hela världen genom historien.

Det är sant som nån ska ha sagt; vi är dömda att upprepa historien eftersom vi varken vill eller kan förstå den, lika lite som vi vill eller kan förstå vår samtid. Jag skriver detta eftersom jag hela tiden blir så besviken på folk som till varje pris ska förstöra för andra. Nej, jag tänker inte främst på hoten mot "våra" politiker som det skrivits om i tidningar och pratats om i TV.  De som utför sånt här mot dom är av samma tarvliga sort som de jag beskrivit ovan men på nån underlig vänster är jag av åsikten att politiker som varande offentliga personer måste kunna tackla såna situationer. De får inte ta med sej sånt dumt hem lika lite som vi vanliga människor, som faktiskt gör nåt konstruktivt i det här landet, får göra det.

Det stora problemet med demokrati är att idioter får komma till tals. Vi får helt enkelt acceptera att människor med yttrandeproblem har rätten att yttra sej och i den vevan också kommer med ord som är helt förkastliga. Jag skulle nämligen inte tro att någon av de som yttrar sej i diverse fora och i e-post verkligen tänker göra de dumheter de hotar med. Det är bara luft, tomma ord, framhasplade av människor som tror de är nåt och när de märker att de inte är det försöker ta ner andra till deras egen väldigt låga nivå. De är bara avundsjuka på andra som har uppnått succé i sina liv.

Är verkligen internet till för hot och hat? Det sista kan jag svara på, även om svaret är lite krångligt. Internet är till för allt, men bara om folk har nytta av det. Det som inte har nån nytta eller relevans för oss bör hållas borta. Oartiga inlägg, hot och förolämpningar har ingen relevans och saknar nytta. Därför hör inte hat och hot hemma på internet. Däremot sarkasm, ironi och satir. De som inte förstår att använda sej av dessa tre saker bör hellre tiga. Kort sagt: Har ni inget nyttigt att komma med, håll då tyst. Det gör jag när jag inte har nåt nyttigt att komma med. Däremot är klagomål och konstruktiv kritik välkommet.

Vi kan nog inte få dessa människor att sluta hata och hota men vi kan begränsa deras influenser genom att ignorera dom. De är ju bara harmlösa själar som vill ha lite uppmärksamhet, sina 15 minuter i solen. Slutligen, till er som läser tidningarna om de senaste hoten mot politiker; det här är ingen speciellt genusbunden fråga. Det är inte specifikt kvinnor som drabbas av dessa uppmärksamhetskrävande personer. Alla kan drabbas, oavsett kön, utseende eller yrke. Avundsjukan ser inte skillnad på dessa saker. Så det så.



"En klagosång är till för att höras, inte en skrivning som ska rättas."

Astronomitråden: Konjunktion mellan tre planeter

Så här ser det ut den 26 maj när de tre planeterna syns nära varandra i skyn. Bild från Nasa.

Från och med i kväll den 11 maj kan den hågade se tre planeter, Jupiter, Venus och Merkurius i en nära konjunktion vid solnedgången. Den 26 maj är det extra speciellt för då syns de speciellt nära varann på himlen.

Mer om denna händelse finns att läsa på NASAs hemsida.




"Jag är helt unik, som alla andra"