tisdag 8 oktober 2013

Miljöhyckleri

När man protesterar mot något man inte gillar, ska man väl inte vara en större hycklare än dom man vill protestera emot? Eller vad sägs om de som protesterade mot utvinning av olja ur skiffer i England för en tid sen? De lämnade efter sej väldigt miljöfarliga objekt rätt ut i naturen när de avbröt sin protest.

Denna dag då veckan för utannonseringen av de olika Nobelprisen börjar är det intressant att se hur hyckleriet fortsätter bland de som så gärna ser sej som vetenskapliga men inte är det. Hör ni som protesterar, lämna vetenskapen åt dom som kan nåt. Det enda ni har att komma med är propaganda och missuppfattningar.



"Jerry, just remember, it’s not a lie if you believe it."

Higgspartikelns upptäckare belönade

Äntligen lite modern vetenskap på den här bloggen! Det är dags att belöna lite folk som gjort saker till fromma för mänskligheten, och idag presenterade Vetenskapsakademien fysikpriset. Nu handlar det om Higgspartikeln, den lilla partikel som verkar vara den felande länken mellan materia och energi, om jag fattat det hela rätt så handlar det om varför olika saker har massa över huvud taget. Peter Higgs och Francois Englert fick som väntat - och väldigt högt förväntat - detta pris för sina respektive teorier och förutsägelser av denna partikels existens.

Så där ja, nu kan ni gå tillbaka till era krig, dokusåpor, små lätta moln på himlen och barnaskrik på dagis när ungen inte vill gå hem.



"The saddest aspect of life right now is that science gathers knowledge faster than society gathers wisdom"

Varför dog inte deras karriärer med dom?

En del artister bränner ut sej i förtid och dör unga. Andra lever åtminstone tills de uppnår mogen ålder, innan cancer eller nåt annat tar dom. Nu tar Gene Simmons, en av legenderna som fortfarande lever, bladet från munnen och levererar svidande kritik gentemot de som anser att många av dom som dog unga ska anses vara legender och ikoner, förebilder för unga människor. Jag håller med honom om att en eller två plattor inte gör någon till en varaktig stjärna. För då skulle väl även Frankie Lymon (död vid 25 års ålder) vara en jättestor ikon för många. Tänk er att slå igenom som 13-åring med en dunderhit, börja knarka tidigt och vid sin död ha två(!) fruar som båda kräver sin andel av dödsboet. Slå det om ni kan, Amy Winehouse och Kurt Cobain!

Är det för att Lymon var av afrikanskt påbrå och levde för så länge sen (han dog 1968) som han inte ses som en av rockikonerna? Folkminnet verkar vara selektivt. Andra "bortglömda" är Eddie Cochran, Gene Vincent, Allen Collins, Stevie Ray Vaughan, Eric Carr, Duane Allman och Berry Oakley. De två sistnämnda var medlemmar i samma band och dog med ett års mellanrum, på samma gata, båda på motorcykel. Dessa storheter kommer "experterna" på musik bara ihåg när man sammanställer listor över för tidigt döda artister, där de klåpare som kallas döda ikoner nämns som huvudnummer.

Det är på sin plats att fråga sej varför vissa artisters karriärer inte dog när dom gjorde det. För om de verkligen betyder nåt för folk nu, varför gjorde dom inte det i samma höga grad när de levde? Vilket inflytande på den allmänna musikbranschen hade många av dessa medan de levde egentligen? Det är ju faktiskt mestadels efter deras respektive frånfälle som många så kallade kännare anser att dessa, nu döda artisterna, betydde nåt alldeles extra för branschen. Folk ska väl inte behöva dö för att betyda nåt för branschen? Om så är fallet, var är alla experters samstämmiga beundran för Eva Cassidy?



"I don't have to agree with you to like you or respect you"

Populära inlägg