onsdag 8 oktober 2014

Glöm klimatet, rädda erat eget skinn istälelt!

Klimatfrågan är ett i-landsproblem. Det märks inte minst på att det är rika, privilegierade, i viss mån högutbildade och makttörstande människor med ambitionen att bestämma agendan i vilket ämne vi än talar om som styr frågan och har gjort den till ett propagandaverktyg att slå oliktänkande i skallen med. Men nu har ett riktigt problem seglat upp, och jag talar nu inte om problemen i Mellanöstern, utan om ebola, den hemska virussjukdom som snabbt sprider sej över världen från sitt ursprung i Västafrika.

Denna gången kanske vi klarar oss undan en större attack i västvärlden, men klarar vi oss nästa gång? Att stänga gränserna mot Afrika skulle kanske vara ett sätt att klara sej undan, men i längden gör det inte det eftersom det alltid finns sätt att ta sej in ändå. Vi behöver de afrikanska ländernas råvaror och de behöver våra pengar för att kunna bygga upp fungerande samhällen, något som tyvärr inte har skett de senaste 50 åren, då önskan hos de makthungriga att vara ledare över (för dom) fria, självständiga nationer har överskuggat behovet av riktigt fungerande samhällen.

Korruption, maktfullkomlighet, krig, girighet, alla dessa faktorer har banat väg för viruset. På sätt och vis var det en dålig sak att ge länderna full frihet så snabbt, eftersom det ju endast ledde till diktaturer, oligarkier, militärstyre, kupper, enormt rika överklasser medan de stora massorna svälter och andra övergrepp. Övergången till självständiga nationer skulle ha ägt rum i en långsammare takt, med möjligheten att fördela rikedomarna bättre.

Klimathysterin i väst med påföljande ekonomisk kris då alla pengar går till att "rädda" världen, det fruktansvärda och mycket onödiga kriget i Levanten, köpruschen i Indien och Kina bland den växande medelklassen där har gjort att vi nog är mindre rustade för en pandemi än vi skulle vilja tro. Vi klarar influensor men skulle ebola mutera, skulle rabies börja spridas, skulle Marburg-viruset vakna, så är även vi sålda.

Världen har feber, det uttrycket är nog sant, men inte beror på något vi skapat i atmosfären. Det beror på något vi kunde ha kontrollerat men underlät att göra. Vi gav aldrig de afrikanska folken en chans att visa vad de går för. Nu flyr de hals över huvud undan sjukdomar, krig och elaka människor som bara fortsätter kolonialismens tankegångar. Vi, som en gång skapade kolonialismen, får ta smällen. Visst, det kanske vi klarar den här gången, men hur blir det om alltfler skulle välja att lämna de värst drabbade områdena?

I 1600-talets Edinburgh murade man in ett helt bostadsområde som drabbats av pesten. När man var säker på att inkubationstiden på 40 dagar (det som gett upphov till ordet karantän förresten!) gick man in och slog ihjäl de överlevande. Riktigt så ska vi väl inte göra nu, med modern sjukvård, men vi borde sätta upp områden där de riktigt sjuka får vara tillsammans. De riskerar visserligen att ta död på varandra, men samtidigt ökar de chansen att bli immuna tillsammans om de överlever, samtidigt som vi andra klarar oss undan lättare.

Som sagt, klimatfrågan är ett i-landsproblem av samma dignitet som att glömma batteriladdaren till mobilen i den andra jackan eller inte kunna doppa en bulle i mjölken för att glaset är för smalt för bullen. Ebola är nåt helt annat.



"And now I'm passing through
the one who is known as you
And in the end you'll never know
I do"

It's The Muppet Show!


För inte kan man väl kalla vår nya regering för nåt annat än rena rama skämtet, fyllt till bredden med muppar? Vilka gynnas av skattehöjningarna som man föreslår? Inte du eller jag i alla fall. Jag får känslan av att man vill göra raka motsatsen till den förra regeringen, inte så mycket för nån dum ideologis skull, utan för att man vill visa att man är oberoende av Reinfeldt & co (också kända som Nya Socialdemokraterna).

Det är en regering som inte direkt verkar ha mycket på fötterna, inte verkar dess medlemmar ha alla hästarna hemma direkt heller. Hur man vrider och vänder på skattesystemet förlorar de flesta, oavsett om vi höjer eller sänker inkomstskatten. Man kan mycket väl säga att vi blir omyndigförklarade, rentav isolerade från möjligheterna att ta hand om oss själva. Inte så att förra regeringen var så mycket bättre på skatterna, de var de inte (bara marginellt eftersom de fick landet på fötter igen efter senaste internationella krisen, men sånt fattar inte folk i gemen) för till syvende och sist är det inte politikerna som klarar oss ur en kris eller ser till samhället utvecklas.

Som jag tidigare skrivit är det vanligt folk, enskilda och privata företag och större grupperingar (t ex kooperativ) som ser till att samhället utvecklas. Politikerna bara rider på vågen och godkänner vissa saker som underlättar för utvecklingen. Sen tar de åt sej äran för att saker och ting händer. I sann Kermit-anda står de så på estraden och presenterar nästa akt, en muppregering som inte kan speciellt mycket om det man nu ska ta över, men likväl verkar det som om skattesystemet inte gäller dom själva. Är det meningen att vi ska applådera nu?




"Manah manah!"

Populära inlägg