lördag 27 september 2014

Elefanten i rummet

Vi använder internet varje dag till att skriva en massa dumheter som ingen vill läsa, skicka bilder på saker som inga egentligen är intresserade av att se, visar filmer på folk som gör bort sej samt skvallrar om människor ingen är intresserad av att veta nåt om. Det är som om detta gigantiska nätverk inte finns där, trots att det gör det. Internet har blivit elefanten i rummet, den man inte talar om för då kommer man in på dess mörkare sidor, och till slut dess mörkaste, mörkaste del; övervakningen som sker från såväl hög som låg.

Jag ser övervakningen från såväl säkerhetstjänsters som hackergruppers sida som samma problem. De allra flesta tänker som så att det inte är deras problem, för dom drabbas aldrig. Men det är det vi alla gör. Vi drabbas sekundärt av denna övervakning, och intrånget i våra datorer och mobiltelefoner. Nu kanske någon invänder att det bara är konspirationstokiga som oroar sej för denna övervakning, men såna tokar kan vi bara glömma. Deras teorier är bara överdrivna versioner av vad som sker. Verkligheten är en annan, nämligen att övervakningen blir ett hinder för vänskapliga relationer.

Jag likställer här hackande och övervakning, av det enkla skälet att båda dessa verksamheter går ut på att samla information om en annan part på ett sätt som inte direkt är normalt eller ens faller inom ramen för acceptabelt beteende. Båda verksamheterna är också tillräckligt ljusskygga för att falla inom ramen för bedrägligt beteende, vilket mycket väl kan sägas vara brott mot mänskligheten, på sätt och vis. FRA och NSA är alltså kriminella organisationer, liksom deras hackerkollegor är.

Men som sagt, internet som företeelse pratar man inte om. Det finns så många obehagliga saker där som ingen vill diskutera. De stora kriminella, terroristerna och sexgalningarna, opererar väl inte på "vårt" internet? Varför ska vi då övervakas? För vems skull sker övervakningen? Vem får betala?

I ett fall handlar det ju om pengar och makt, rätt och slätt. Det handlar om att se till att fildelningen inte får den uppmärksamheten den borde ha. Bra ändå att det skrivs om den någon gång då och då. Man likställer från maktens sida fildelning och piratverksamhet, trots att de oftast är vitt skilda saker, samt att ordet pirat används fel. En pirat är en fribytare, en som går sin egen väg för att kunna överleva, ofta genom att röva från andra. Att kopiera en skiva och sen sälja den har inte mycket med pirater att göra. Att kopiera en skiva och dela med sej av den kopian på internet är inte heller piratverksamhet, det är fildelning.

De moraliska och etiska frågeställningarna kring fildelning av kopierade skivor utan egen vinning är inget som skivbolagen vill diskutera. Det viktiga för dom är att fildelningen ses som ett hot mot skivbolagen och hela mediaindustrin på ett sätt som är väldigt överdrivet. Det är ju klart som korvspad att de som skapat en låt eller skiva ska ha betalt, men har man en gång köpt en skiva anser jag att man har all rätt att göra med den skivan som man vill. Går skivan dessutom sönder måste man ju ha rätten till en kopia. Att köpa en ny blir dyrt. Med dagens dåliga musiksmak som dominerar listorna (sen ca 1992!) är det kanske inte så konstigt att gamla skivor dyker upp på internet.

Återigen, det är elefanten ingen vill tala om. Ingen vill prata om internet, bara om det som händer på och via internet. Det är bland annat därför Piratpartiet inte lyckades så väl i de två valen som varit i år. Alla missnöjda väljare vill bara vara missnöjda och få in missnöjespartier i de båda parlamenten, och eftersom Piratpartiet står utanför det där med nöje och missnöje, snarare står de för en omvälvning av hela sättet att se på internet, är det inte populärt att diskutera internet och övervakning. Speciellt inte i samma mening...



"Walk on, walk on, with hope in your heart
And you'll never walk alone
You'll never walk alone
"

Populära inlägg