lördag 10 maj 2014

Tröttsamt och intetsägande från klimatalarmisterna

If It tickles your fancy, ska sägas helst av en kvinna med djup sydstatsröst och med så breda diftonger som möjligt. Ett idiom från andra sidan Atlanten, möjligtvis från England, åtminstone ett anglosaxiskt uttryck som betyder att om det tilltalar en ska man försöka uppnå detta, vad detta än är. Varför skriver jag detta som ingress till ett inlägg om klimatfrågan? Jo, för att det verkar som klimatfrågan tilltalar människor med maktambitioner (MMM®) och de är verkligen ute efter att få detta. Så vad gör de när de uppnått sina ambitioner och inte längre har något att sträva efter?

Jo, de vill ha mer och nu vill man bannlysa allt och alla som går dom emot, kosta vad det kosta vill. Den gröna fascismen slår till igen. Nu vill man utlysa ett utsläppsmoratorium, det vill säga att man inte ska få ta några beslut som innebär att utsläppen av så kallade växthusgaser ökar. Sätt detta i samband med samma texts uppmaning att "utbilda medborgarna" så förstår ni nog varför jag använder uttrycket den gröna fascismen. Som vanligt när dessa självutnämnda experter på klimatforskning kommer samman talas det vitt och brett om temperaturen, som inte får öka med mer än 2 grader det kommande seklet.

Men vet ni vad, naturen gör som den själv vill. Vi är med och påverkar förstås, men inte i så hög grad som vi tror eller inbillar oss. Men det retar minsann deras fantasier att tro att vi människor verkligen är så betydelsefulla i naturen att den rättar sej efter oss. Jag såg denna insändare i en kommentar till detta inlägget på Klimatupplysningen och jag bara måste få citera en kommentar till den kommentaren från signaturen Bom:

"Se det var ett riktigt stolleprov så här på lördagsmorgonen. Alla tre storstollarna var tillstädes Väderpär (Pär Holmgren), Wirrijman (Anders Wijkman) och Rockis (Johan Rockström). Med dem ett antal mindre stollar från Akademia. Deras studenter kräver insatser för demokratins nedmontering och stärkning av det välvilliga FN. Det förfaller som om dessa stollar har nu insett att deras önskemål om en stenhård miljödiktatur som lägger all makt i deras egna händer skrämmer oss alla och därför pekar de nu på sina ”studenter” som upphov till kraven de ställer. Märkligt nog hade man glömt behoven hos våra barnbarn och deras efterkommande – något som annars ofta och gärna framhålles från dessa kretsar. Ödesfrågan klimatutsläpp my foot!"

Alla namn inom parentes och med kursiv stil har jag satt dit ifall någon är oklar över personernas namn.

Man kan undra vilken fantasivärld de lever i, dessa 23 "experter". Hur har de tänkt att alla fattiga människor som blir resultatet av denna återgång till stenåldern eller tidig medeltid ska mättas? Ska vi införa riktig fascism och döda alla "onödiga" människor? Ska vi, som Pär Holmgren en gång sade, avskaffa demokratin i miljöns namn? Det är tur att dessa människors makt inte sträcker sej ända till maktens riktiga korridorer (än ska tilläggas!) för med såna här åsikter åker vi snabbt tillbaka till 1920-talets Italien.

Tur också att studenter inte är typiska för alla som har en åsikt. Speciellt inte dom som går på dessa "experters" kurser. Utbildningar handlar ofta om att forma eleverna efter sina egna värderingar och åsikter. En mildare form av hjärntvätt, men inte desto mindre effektiv. Det är därför bra att ha så många olika lärare med så många olika åsikter som möjligt. Som ung student eller elev med en hjärna som fortfarande växer i styrka är det bäst att höra alla åsikterna på en gång. Annars blir det en väldigt naiv vuxen av denna ungdom. Det bästa är inte att veta allt, utan att veta varför.




"Tasukete!"

Min favoritmusik: Making Movies


Dire Straits tredje album kom ut 1980 och detta var det första album jag personligen kom i kontakt med. Min mamma köpte detta när det var nytt och spelade skivan ganska ofta och några år senare tog jag över. Detta är en riktigt bra platta som förtjänar att spelas flera gånger på raken. Precis som med första plattan är denna fylld med låtar som berättar varsin speciella historia. Första låten Tunnel Of Love är en självbiografisk skildring av Mark Knopflers egen uppväxt i Newcastle, dit familjen flyttat från Glasgow när barnen var små under 1950-talet.

Plattans titel är Making Movies och man skulle väldigt lätt kunna göra en film av var och en av de sju låtarna. Texterna ger gott om utrymme för manus. Det är olycklig kärlek mellan två unga i en version Shakespeare kanske inte skulle ha känt igen (Romeo And Juliet), rå sexuell spänning (Expresso Love), en flicka på rullskridskor som drömmer stora drömmar (Skateaway), bögar i München som gillar franska filosofer (Les Boys), en regnfylld beskrivning av modern kärlek (Hand In Hand) och en ganska positiv syn på livet som uttrycks i form av glad rock som får en på härlig humör (Solid Rock).

Musiken är som alltid väldigt bra framförd, och här får bandet hjälp av klaviaturisten Roy Bittan från Bruce Springsteens band. Hans bidrag ger en extra dimension till låtarna, men tro inte att det låter speciellt mycket Springsteen över dom. Kanske Hand In Hand är närmast på den punkten med sin lite amerikanskinfluerade poprock i bästa balladstil. För en nybörjare som kommer in nu i Dire Straits musik är Making Movies den perfekta början. Här finns allt som fanns med på första plattan, plus den kaxiga attityden hos tvåan, samtidigt som självförtroendet hos Mark Knopfler nu vuxit så mycket att han vågar sej på riktigt intrikata kompositioner. Det bästa skulle snart komma...



"House of cards
never built for shock
You could blow it down 
in any kind of weather"

Populära inlägg