onsdag 16 januari 2013

Fel år, Clas Svahn och DN, fel år!

1880 startade USA sina mätningar av temperaturen på ett mer regelbundet vis. Övriga länder hade då haft liknande mätningar en längre tid eller skulle börja. Någon enhetlig och sammanhängande mätning av hela världen fanns inte. Det kom inte förrän med satellitmätningarnas tidevarv med start 1979. Det är först då vi kan tala om mätningar som ger resultat värda att lita på. Det ger oss inga temperaturrekord ens i närheten av de man uppmätt tidigare men de är mer tillförlitliga, under förutsättning att apparaturen är felfri.

Med en dåres envishet hävdar förstås de troende i klimatkyrkan att mätningarna ska utgå från 1880, detta för att ge en så dramatisk bild som möjligt. Från 1979 har det ju bara gått 33 år vilket inte är tillräckligt länge för att klimatalarmisterna ska kunna skrika sej hesa över att världen blivit varmare. Nej, låt oss utgå från det amerikanska året eftersom det ger oss mer temperaturskiftningar. Varför inte ta iskärnorna från Grönland och Vostok (Antarktis) då? Eller ger det för "naturliga" skiftningar som dessutom visar att det funnits varmare tidsperioder än våra dagar?

För att kunna ge statistikerna ett underlag att beräkna klimatet på måste åtminstone ett decennium ha gått, det inbillar jag mej. Därför torde satellitmätningarna räcka gott och väl. Men om man tittar på siffrorna för de olika åren upptäcker man snart en intressant sak. Skillnaderna i temperatur är nämligen så små från år till år att man inte märker dom annat än med en finkänslig termometer. Det beror på att man har tagit temperaturen i hela världen och liksom smetat ut den på planeten. Det ger inte utrymme för vare sej köld- eller värmerekord.

Extremerna syns alltså inte i denna statistik. De finns där men raderas mer eller mindre ut av genomsnittet. Lik förbannat skriker tidningarna högt om just extremerna. Ta bränderna i Australien som ett exempel. De äger rum i januari varje år eftersom januari är deras varmaste sommarmånad och solen står på rätt bra just över den australiska kontinenten. Precis som Lars Kamël skriver bidrar människan med sina lokala värmepunkter, eller värmeöar, vi kallar städer vilket höjer temperaturen något.

Förresten, är det ingen bland klimatalarmisterna som ser ett visst samband mellan den ökande urbaniseringen och de något högre temperaturerna? Det vore väl nästa konspirationsteori att ta till sej, i sann Pol Pot-anda. Eller hur, DN, SVD, Aftonbladet?



"Hunden lär en pojke trohet, uthållighet och att snurra tre gånger innan man lägger sig"

Populära inlägg