Vad är problemet med tiggeri?

Jag ser dom då och då, sittandes där i ett hörn eller längs en gata där jäktat folk rusar fram. De bara sitter där med sina burkar, mössor eller annat för att få en slant. Man skulle kunna tro att man flyttats tillbaks i tiden till 1900-talets början, men det är 2014. Första gången jag stötte på tiggare var i Lund 1995. Sen dess har de blivit vanligare i stadsbilden. Mej stör de inte, jag har till och med slutat känna medlidande eftersom det finns andra sätt att få pengar på för dessa människor. Jag talar inte om prostitution eller knarkhandel, utan om städjobb, budverksamhet och liknande arbeten. Men skulle deras ledare gå med på detta?

Jag misstänker att det moderna tiggeriet är till för att skaffa pengar till någon som styr det hela. Jag är förstås inte ensam om denna misstanke så det bästa vi kan göra är att helt enkelt ignorera dom, eller lägga gummiankor i deras burkar. Faktiskt är inte tiggarna som sådana en grupp man ska bry sej om. Bara gå rätt förbi dom, känn inget styng i hjärtat för att dom ser hemska ut, hys ingen sympati för dom, eftersom de förmodligen inte är äkta i sin situation. Se på uteliggarna. De gör inte så (i alla fall ingen jag stött på) utan de håller sej borta från såna situationer. Snarare går de till stadsmissionen eller frälsis för att få en bit mat och lite värme.


De enda människor med en mössa framför sej jag kan tänka mej ge pengar till är gatumusikanter. Det skulle de kunna göra. Ställ upp ett gäng rumäner, för att ta ett exempel på vanliga nationaliteter som tigger här i Sverige, som spelar folkmusik från deras region av Balkan så vi får höra lite dakisk* folkmusik. Det är hederligare och ger nog bättre respons. Vad tror ni andra om det?

*Dakisk syftar på dakerna, ett indoeuropeiskt folk i dagens Rumänien som talade ett språk rätt likt dagens rumänska, fast utan de romanska inslagen.



"Vad skulle hända om man anlitade två privatdetektiver att följa efter varandra?"

Varför dog inte deras karriärer med dom?

En del artister bränner ut sej i förtid och dör unga. Andra lever åtminstone tills de uppnår mogen ålder, innan cancer eller nåt annat tar dom. Nu tar Gene Simmons, en av legenderna som fortfarande lever, bladet från munnen och levererar svidande kritik gentemot de som anser att många av dom som dog unga ska anses vara legender och ikoner, förebilder för unga människor. Jag håller med honom om att en eller två plattor inte gör någon till en varaktig stjärna. För då skulle väl även Frankie Lymon (död vid 25 års ålder) vara en jättestor ikon för många. Tänk er att slå igenom som 13-åring med en dunderhit, börja knarka tidigt och vid sin död ha två(!) fruar som båda kräver sin andel av dödsboet. Slå det om ni kan, Amy Winehouse och Kurt Cobain!

Är det för att Lymon var av afrikanskt påbrå och levde för så länge sen (han dog 1968) som han inte ses som en av rockikonerna? Folkminnet verkar vara selektivt. Andra "bortglömda" är Eddie Cochran, Gene Vincent, Allen Collins, Stevie Ray Vaughan, Eric Carr, Duane Allman och Berry Oakley. De två sistnämnda var medlemmar i samma band och dog med ett års mellanrum, på samma gata, båda på motorcykel. Dessa storheter kommer "experterna" på musik bara ihåg när man sammanställer listor över för tidigt döda artister, där de klåpare som kallas döda ikoner nämns som huvudnummer.

Det är på sin plats att fråga sej varför vissa artisters karriärer inte dog när dom gjorde det. För om de verkligen betyder nåt för folk nu, varför gjorde dom inte det i samma höga grad när de levde? Vilket inflytande på den allmänna musikbranschen hade många av dessa medan de levde egentligen? Det är ju faktiskt mestadels efter deras respektive frånfälle som många så kallade kännare anser att dessa, nu döda artisterna, betydde nåt alldeles extra för branschen. Folk ska väl inte behöva dö för att betyda nåt för branschen? Om så är fallet, var är alla experters samstämmiga beundran för Eva Cassidy?



"I don't have to agree with you to like you or respect you"

Privat eller statligt?

Privat eller statligt, är frågan man grälar om i SVTs "Debatt". Jag anser att man missat målet helt, oavsett partitillhörighet. Frågan är inte vinstdrivande företag kontra allmännyttan utan det faktum att vissa politiker inte vill ha privata alternativ. Alternativ är det viktiga ordet här för det borde inte vara antingen eller. Privat och statligt kan existera samtidigt och utan att konkurrera med varandra. Det är upp till tycke och smak. Så vinstdrivande företag får och ska få existera.

Sen frågar Claire Wikholm (vem bjöd in henne till den här debatten egentligen?) sej om det inte finns några socialister i Socialdemokraterna. Det är just det inte finns i det partiet. Socialdemokratiska arbetarparitet må ha samma ursprung som socialister, nämligen ett parti grundat på 1800-talet, men det är på liberalistiska principer partiet är grundat, inte socialistiska. Socialismen fanns förstås med men var inte grunden i det parti August Palm grundade. Socialdemokrati i sin renaste form är en kombination av socialistiska tankar och liberalism. Det kunde vissa inte acceptera så de bröt sej ur och grundade ett parti grundat på ren socialism, senare kommunism.

Men åter till ämnet. Jag anser att den nuvarande regeringen gör fel som säljer ut allmännyttan när de borde bereda väg för privata alternativ vid sidan av de statliga och kommunala. De krafter inom socialdemokratin och Vänsterpartiet gör fel som vill förbjuda privata alternativ. De tror tydligen inte att allmännyttan är fritt från vinstbehov. Det är ju våra skatter som ger vinsterna till verksamheten. Vad många inte verkar fattar är att pengaflödet i en stat och mellan stater är äkta kapitalism. Så det så.



"

• Socialism: Du har två kor. Staten tar en och ger till din granne.
• Kommunism: Du har två kor. Staten tar båda och ger dig mjölk.
• Fascism: Du har två kor. Staten tar båda, skjuter den ena och säljer tillbaka den andra till dig.
• Nazism: Du har två kor. Staten tar båda korna och skjuter dig.
• Byråkrati: Du har två kor. Staten tar båda, skjuter den ena, mjölkar den andra och häller bort mjölken.
• Kapitalism: Du har två kor. Du säljer den ena och köper en tjur.
• Feminism: Du har två kor...

"

Den tysta diskrimineringen

Glöm allt om diskriminering pga hudfärg, kön eller liknande för ett litet tag. Tänk er istället en sorts diskriminering som får fortgå hela tiden, utan att någon gör nåt åt det. Så fort man påtalar denna orättvisa nickar folk instämmande men ingen gör nåt åt det. Jag skulle vilja säga att det är den vanligaste formen av diskriminering vi har och den mest fördomsfulla. Jag talar om åldersdiskriminering, inte bara den riktad mot äldre utan alla ålderskategorier.

Den får fortgå därför att samhället mer eller mindre förväntar sej att vi ska agera utifrån förutbestämda och oskrivna regler för hur man ska bete sej med och inför varandra. De som bryter mot dessa regler blir utskrattade, förlöjligade eller ses som fjantar. Kort sagt diskriminerade. Ordet diskriminering betyder ordagrant skilja ut, sära på. Man väljer alltså ut folk och skiljer dom från mängden därför att man anser att de inte hör hemma i mängden, eller ser dom som ett hot på nåt vis. Det är därför en del telefonbolag försökt hindra äldre från att teckna abonnemang för att de inte trott att de ska leva så länge till. Det om något är en sjuhelvetes fördom.

Unga vuxna å sin sida förväntas agera vuxet från den dagen de fyller 18 år. Gör de inte det blir de sedda som barnsliga eller störande element. De skiljs ut från mängden och får utstå en massa dumheter från "de som vet bäst" och den stora massan tiger och tittar på utan att göra nåt, vare sej för att hjälpa de diskriminerade att bli "vuxna" eller se till att stoppa diskrimineringen.

Jag tror här vi har den egentliga orsaken till alla andra sorters diskrimineringar. Vi har oskrivna regler för hur vi alla ska uppföra oss och bete oss och kommer det någon/några som inte följer dessa normer blir vi osäkra eller irriterade. Vi gör allt för att behålla status quo (läget oförändrat på latin) och de som inte följer våra regler efter att vi gett dom deras "order" blir följaktligen diskriminerade.

Diskriminering har alltså, som allt annat negativt i samhället, sin grund i fördomar om andra människor och deras seder och bruk. Okunskap gör oss påfallande ofta till diskriminerande varelser. Är vi i så fall okunniga om varandra? Det tror jag faktiskt. Vi söker kunskap om varandra, på olika sätt. De som inte vill lära sej om andra är inte nödvändigtvis de som diskriminerar. Ibland kan kunskap leda till diskriminering i alla fall. En underlig paradox, inte sant? Förmodligen beror det på felaktig kunskap.

Ska vi bli av med åldersnojan får vi se till att bli av med fördomarna gentemot våra förväntningar på vad som ska kallas gammal. Utseende och förmåga stämmer inte alltid överens och ålder är bara en siffra.



"En dom låter sig motbevisas men aldrig en fördom."

Lite om arbetslösheten

En röst från arbetsmarknadsåtgärdernas djup.

Nike Markelius kan ju göra sin röst hörd eftersom hon har kunskap till det. Men hur ska de som inte kan göra sina röster hörda lika bra kunna få fram sitt budskap? Hennes egen term, inkomstlös, stämmer nog bättre in eftersom inte alla som söker jobb faktiskt är arbetslösa. De saknar dock medel och möjligheter att omsätta sin verksamhet i pengar, av olika skäl. Jag hoppas förstås att Nike kan föra allas talan.

Detta är ett stort ämne, väldigt stort. Jag har själv personlig erfarenhet av den här lukrativa marknaden som hela alltet bakom arbetslösheten har blivit. Det verkar finnas folk som tjänar pengar på att låta oss gå sysslolösa på diverse ersättningar från FK, sen skriva in oss i arbetslöshetssystemet där vi blir anvisade en plats som inte alltid passar oss. Det blir billigare att ha oss om vi gått en vända inom försäkringssystemet först innan vi ställs till arbetsmarknadens förfogande.

Jag tänker inte lägga nån speciell politisk ton på min ingress, annan än den att politiker och byråkrater älskar att fippla med saker de inte riktigt förstår alla gånger. Det är inget sällskapsspel de spelar där pjäserna lydigt låter sej föras fram och tillbaka. Det är verkligheten, med individer som har olika färdigheter och fallenheter. Men i dessas ögon är vi alla myror som ska arbeta oavsett om vi klarar av jobbet eller ej. Vem märker om en myra dör?

Och ja, tonen i de brev jag också fått från Arbetsförmedlingen har varit förtäckt hotfull. "Gör som vi säger annars blir det synd om dej". Jag tror inte de menar väl. Den enskilde individen hör inte hemma i det här systemet, ännu mindre individualister. Det är bara att bita ihop och bearbeta systemet inifrån. Nu har jag fått ett arbete men jag ger inte upp kritiken av AFs verksamhet för det. Den är inte perfekt, speciellt inte eftersom den inte ger utrymme för individen. Jag förstår att de bara gör vad de är tillsagda att göra men regler är inte bara till för att följas, de ska tolkas också utifrån samhällets och individens behov.



"Datorer gör det enklare att göra en massa saker, men de flesta saker de förenklar behövs inte göras alls."

Storebror ser dej men han tittar inte på dej

Uttrycket "storebror ser dej" myntades av Eric Blair, som skrev under pseudonymen George Orwell. Vad Storebror betyder torde stå ganska klart för vem som helst som är intresserad av övervakningsfrågan, vare sej man är helhjärtat för övervakning, lite ljummen eller helt emot det. De som är helt emot övervakning av gator och torg har nog överdrivit vad Orwell skrev i sin roman "1984". I boken handlade det om att staten övervakade ALLT. Ens sätt att tänka, ens ordval, ens leverne och hur man skulle klä sej. I det avseendet är det långt till ett verkligt 1984.

Vad värre är, all övervakning via kamera till trots verkar bara ha effekt på ficktjuvar och och liknande kriminalitet. Värre kriminalitet, som nedsparkandet av en ung kvinna i London, fick förstås resultatet att man nu verkar ha fått tag på idioten som gjorde det men den riktigt farliga kriminaliteten, den som äger rum inomhus och som inte direkt filmas av övervakningskameror, den har det inte haft nån effekt på. Buset har anpassat sina metoder efter kamerorna och vad det verkar kan tydligen inte ens brott styrkas om det filmas rätt upp och ner alla gånger.

Men jag får ändå känslan av att det vi kallar Storebror inte direkt är någon storebror. Han har sina ögon överallt men han tittar inte. Åtminstone inte hela tiden. I tunnelbanefallet var ingen vid kameran och det blev ett tåg som upptäckte honom. Samma sak vid överfallet i London, vad det verkar. Hur detta kommer sej kan man verkligen undra. Borde vi inte anställa fler som tittar på kamerorna som satts upp, eller är kamerorna endast för syns skull? Som det är nu verkar kamerorna mest visa tabbar, rasande lagerhyllor och slarviga rånare. Kul för oss som tittar men av noll och intet värde för de berörda myndigheterna och politikerna.

"En dygd som ständigt måste övervakas är inte värd pengarna för vakterna."

Definitionen av ironi

Definitionen av ironi måste vara att anlita svart arbetskraft när man som myndighet gått i bräschen i kampen MOT svart arbetskraft. Det kan också sägas om mattrender som kommer åter. Vi lämnade dom för nåt vi ansåg vara bättre men vi återkommer till de äldre för att de nyare inte höll måttet, i vissas ögon. Liten ironi också för att tjejen SVD använder i sin beskrivning för att maten från 1970-talet återvänder ser ut som om hon var född då, trots att hon helt klart aldrig upplevt det decenniet. 

En större ironi, kanske åt det sarkastiska hållet t o m, är den att konstnären Lars Jonssons verk kan köpas via SVD. För den som är involverad i klimatdebatten är det välkänt att Jonsson är kritiskt inställd till den alarmistiska sidan, som bland annat företräds av vissa på just SVD.

Ett sorts ödets ironi är att forskare nu kan få svårt att förutsäga framtida händelser, som jag skrev om igår. Hoppas verkligen forskarna överklagar denna helflänga dom.

"När huset står i lågor så måste duktiga flickor komma ut precis som de olydiga."

För Sverige i tiden

Jag kommer dagligen i kontakt med människor som beklagar sej och klagar på allt och alla. I många fall har de faktiskt rätt i sin kritik av vissa aspekter i vårt samhälle för dessa saker är inte bra alls. Diskussionerna med dessa människor kommer ofta in på den ekonomiska situationen, vilken ofta är ett resultat av att de är deltagare i ett stort socialt experiment, fas 3 (vilket är något jag inte riktigt har grepp om, det gäller också A-kassan, så om nån kan vara snäll att förklara det på ett sätt som inte har med Wikipedia att göra skulle jag vara tacksam), och de som är med i detta spyr nästan alltid galla över det.

Så mycket av deras situation har jag förstått att det verkar väldigt förnedrande för en människa i 50-60-årsåldern att behöva stå med mössan i hand för att få ett bidrag för ett praktikjobb som knappt ger nåt tillbaka och som bara gläder de som utnyttjar statistiken rörande arbetstillfällen på sitt eget sätt, dvs de politiker som skapat systemet. Visserligen är det bra att de som är något äldre får nåt att göra men de ska ha  en ersättning som matchar det jobb de utför också.

Nu skulle jag vilja inflika lite annan kritik rörande arbetspolitiken som förts de senaste 30 åren, kanske ännu längre. Det rör sej om satsningen på ungdomar. De ska INTE ha jobb om de är under 25 år. De som vill och får ett utan problem hör förstås inte hit men som större grupp bör inte folk under 25 år vara så aktiva i arbetslivet. De ska leva livet, studera eller ha nån form av praktik. Den politik som förs nu där ungdomar ska slussas in i arbetslivet är helt fel, framför allt för unga människor. Det är förstås först och främst en fråga om individer. En del kan gå direkt från plugget till jobb, andra behöver en längre period däremellan.

Nu över till klimatdebatten, om det numera är någon som är intresserad av den, där inte mycket händer. Miljöpartiet försöker hela tiden blåsa liv i den men det är lönlöst faktiskt. Vare sej man tror på klimatdravlet eller ej har luften gått ur hela debatten. För mej som vill ha en koncentration på riktiga och mer trängande frågor är detta en bra utveckling. Men det har sina risker. Greenpeace och andra organisationer som mer eller mindre spårat ur sen de tappade spåret ca 1990 får nu chansen att fortsätta sin underliga verksamhet utan större uppmärksamhet. De skickar ut isbjörnsfilmer titt som tätt trots att det är konstaterat att isbjörnarna inte bryr sej ett vitten om vilket väder som dominerar där uppe i Arktis.

Förresten bor inte isbjörnarna i Arktis, från vilka området fått sitt namn, utan de bor i vid skogskanterna och på tundran söder om isen. Det är bara på vintern de rör sej vid isranden, då för att fånga säl. Märk väl att jag skrev att Arktis fått sitt namn från björnen. Arktis betyder björnens område, det kommer av grekiska arktos som betyder björn. Så vad som händer i Arktis berör egentligen inte isbjörnen. Det är bara dumma aktivister som tror att den lider av lite smältande is. Mer okunskap i ämnet avslöjas här när en enkät visar att vanligt folk inte har så stor koll på klimat- och energifrågorna som man skulle kunna tro.

Men så är Sverige beskaffat idag. Är det inte arbete eller klimatdravel så är det immigrations- och integrationslarv, eller förfalskade mynt med skymfande av knugen. Verkligen ett Sverige i tiden...




"Demokrati bygger på tre principer: Samvetet, yttrandefriheten och förståndet och att inte ställa krav på de två förstnämnda."

Vad är fattigdom?

En säger si,
en annan så. Den förste utgår från tanken att fattigdom är fel ord för det som händer i Sverige med barnen och att gränserna för vad det är inte kan appliceras på situationen i Sverige medan den andra menar att man visst kan använda ordet fattigdom på situationen i Sverige.

Så frågan är naturlig: Vad är fattigdom?

Är man fattig om man inte har samma prylar som alla andra har?
Är man fattig om man inte kan köpa nya kläder lite då och då?
Är man fattig om man inte kan äta ute någon gång?
Är man fattig om man inte kan fantisera om det man inte har?
Är man fattig om man inga drömmar alls har?

Jag anser att ordet fattigdom kan användas rätt vidlyftigt eftersom ordet har sitt ursprung i ett ord som betyder att ha lite av något, vad det än är. Därmed inte sagt att fattigdom är det rätta ordet i precis alla fall. Ibland kan fattigdom vara av ett helt annat slag än det man tror. Grekland är numera ett fattigt land på många nivåer. Det rår inte befolkningen för. De har lurats av de som tagit över EU, liksom alla vi andra har blivit lurade. De verkligt fattiga här är dock de politiker och tjänstemän som vägrar inse faktum; att Europa har spelat ut sin roll - för den här gången.



"Varje samhälle har de skurkar det förtjänar"

En liten diskussion så här på tisdagseftermiddagen

Det är lättare att vara emot något än för något. Det är närmast ett axiom och behöver inte heller någon närmare förklaring. Denna ståndpunkt har på sistone blivit än mer giltig sen författaren Bengt Ohlsson gått ut och ondgjort sej över den röda dominansen inom kulturen de senaste decennierna. Många är de som har skrivit arga svar efter detta, ingen av dom har egentligen gjort mer än bevisat hans påstående, att kulturen varit kidnappad av politiskt sinnade människor med rötterna i salongssocialismen. En del nyktra svar har förstås kommit in, som detta. Det behöver förstås inte nödvändigtvis vara dåligt att kultur är politiskt betingad men att bara göra politik av kultur är att bedriva politik, inte yttra sej kulturellt. På det viset var 1970-talets "röda våg" helt fel ute liksom den "blå vågen" var flera decennier tidigare med sitt vurmande för nationalismen och konservatismen, som ett svar på impressionismen och andra kulturyttringar. Dessa nationalister misstolkade den
romantiska vågen på 1800-talet, men det är en annan historia.

Likaledes är det lätt att vara emot något som man intuitivt ser som ologiskt. Här vore det frestande att ta upp klimatfrågan men jag gör inte det. Istället kommer jag att ta upp det som hotar internets överlevnad, nämligen lagförslagen i USA och EU att förstöra friheten på internet. Även om det verkar som om den amerikanska versionen har lagts på is är faran inte över för vår del. Wikipedia gör i alla fall sitt till för att väcka uppmärksamhet.

Förstå mej rätt, att vara emot något är en naturlig och sund inställning. Det är bra att vara kritisk till allt som kommer ens väg. Man ska helt enkelt vara skeptisk till allt, även om det verkar bra. En semla kan vara gammal även om den ser bra ut vid en snabb inspektion. Grädden kan vara sur, mandelmassan stel och hård som sten och brödet kan vara unket. Vad gäller det första ämnet jag diskuterar ovan, kulturen, handlar det dock om att de som var emot samhällsutvecklingen på 1970-talet gjorde det alldeles för lätt för sej när de enbart såg världen utifrån ideologiskt färgade glasögon. De såg inte att det som höll på att hända inträffade oberoende av politiker och nationernas intressen. Det var nåt som mer berörde oss på ekonomisk och affärsmässig nivå. Detta nådde politikerna först under påföljande decennium men då hade ekonomer och affärsmän redan ett försprång och när politikerna försökte hänga med blev det som det alltid blir när politiker ska lägga sej i pannkaka av alltihop.

Det hände igen för några år sen men nu kom bankerna och instituten själva till politikerna och begärde pengar för de trodde ju att det var så man skulle göra. Istället för att själva reda ut den härva de skapat gick de till staten för att begära pengar. Folket inom bankvärlden hade alltså gått på den myt som antikapitalisterna skapat, nämligen att staten och kapitalet hjälps åt. Faktum är att äkta kapitalism innebär att staten gör sitt och företagen gör sitt. Pengar ska flyta mellan dessa två sektorer i samhället men de ska annars inte beröra varandra. Äkta kapitalism innebär också kooperativ och kooperation. Ägande inom ett företag ska delas mellan alla som jobbar där, det vi har idag som aktieägande. Detta tog Karl Marx upp i sin bok "Det kommunistiska manifestet" men uppenbarligen har man misstolkat hans budskap, eller t o m undvikit det, för så vitt jag vet var han inte emot kapitalism, den skulle bara omstruktureras för att passa folkets behov. Att han ville att ALLT skulle ägas gemensamt av ALLA är en annan aspekt av hans teser och det kallas kollektiv. Det gillar inte jag i alla fall för det fungerar inte i längden. Marx ger faktiskt uttryck för många teser i sin bok men det är den om kollektivt ägande som vissa har tagit till sej allra mest, med förödande resultat i många länder. Men så går det när man läser böcker och plockar ut det man anser vara godbitarna.

På det viset är USA det land som följt en av Marx teser bäst, faktiskt. Där samarbetar man och de företag som går under får en ny chans genom konkurser och omstruktureringar. Men hjälp av staten borde man inte få annat än att ge ut löner till de som drabbas. Det vi har i Sverige som statlig lönegaranti. USA har nåt liknande, tror jag. Det får kanske nån läsare av detta inlägg upplysa mej om.

Vad gäller internet och upphovsrätten är det sorgligt att upphovsrättslobbyn har kunnat komma så här långt med sina påtryckningar på politikerna och att politikerna så lätt ger med sej. Tur att internet är så flexibelt. Tvingas dessa lagar igenom kommer det att skapas andra delar av det virtuella landskapet dit dessa gamar inte når.


"Lately I've been watching a little complex grow"