Vad är "systemet"?

Jag sitter i skrivande stund och tittar på en repris av Morden i Midsomer där en övernitisk socialarbetare blir mördad. Innan han blir det blir han knuffad på ett rikemansställe och senare slängd i en damm av ett konstnärskollektiv. Han anklagar sen båda dessa på polisstationen för att försöka hålla sej utanför systemet, vilket enligt honom är omöjligt. Jag har sett och hört detta tidigare, om systemet och hur man inte får lämna det eller ens försöka leva utanför det. Men vad är då systemet?

Det system som ett vanligt samhälle innebär är en sak, det är ett arv från våra förfäder där det var väldigt viktigt att man höll samman och visade lojalitet mot varandra i kampen mot andra grupper, men framför allt mot stora hjordar med gräsätare som inte alltid gillade ens närvaro och köttätare som gärna såg lite människa på menyn. Men det system socialarbetaren pratade om handlade mer om att myndigheterna anser sej vara det samhällets stöttepelare. Vi tillåter myndigheterna göra detta eftersom vi lever i den felaktiga uppfattningen att myndigheterna är de naturliga arvtagarna till våra ledare. Det är dom inte. De har uppkommit som en följd av att fler människor vill vara med och bestämma, och dessa anser att de har rätten att vara en hjälpreda för de ledare vi väljer.

Har ni sett Javisst, herr minister? Där har vi en bortkommen och självupptagen minister som ständigt blir bortkollrad av sluga och ännu mer självupptagna myndighetspersoner, tjänstemän som bara vill ha två saker: mer makt och att samhället förblir så strikt och stelt som möjligt så att deras egna maktstruktur inte hotas. Denna engelska komediserie presenterar en fullt möjlig verklighet, om än komprimerad och driven till det närmast absurda, där det vi kallar politik egentligen styrs av myndighetspersonerna och de politiska partierna blir manipulerade av departementens folk.

Bild hittad hos Christan Dahlgrens blogg.

Det är detta system vi inte kan/bör/får lämna, enligt dom själva. Det är fullständigt tillåtet att själv manipulera och fiffla med systemets resurser, bara det sker inom systemets ramar. Till och med kriminaliteten verkar ske inom detta system, även om systemet inte tolererar att man skadar valda delar av det. Att lämna systemet är enligt dom själva omöjligt, även om det finns en hel del som till exempel inte deklarerar inkomster eller ens har en officiell bostad. Vad det beror på är inte intressant för diskussionen som sådan, men är en indikation på att inte alla gillar systemet som det har utvecklats, eller kanske inte ens klarar av att leva inom systemet på grund av diverse omständigheter.

Systemet verkar alltså vara en stat i staten, utan att vara fri från den. Det är den parasit som gjort sej oumbärlig för samhällets fortlevnad. Fanns det byråkrater på savannen för 2 miljoner år sen? Fanns dom för 100,000 år sen? Behövdes deras tjänster när de första stamråden uppkom för kanske 50,000 år sen? Det verkar som om ju mer avancerat vårt samhälle blir desto starkare växer sej samtidigt känslan av att "göra karriär" inom ledarskikten. Adeln och prästerskapet var det första steget mot denna stat i staten. Idag har vi alltså med byråkrater att göra och vi kan inte göra oss fria från dom. Jag undrar vilket nästa steg ska bli?




"A bedtime story for the children of the damned"

Den nakna kroppen och vårt samhälle

Vad gör det om en person vill visa sin nakna kropp för andra? Egentligen inte ett dugg. Det är upp till den personen om han/hon vill frysa ihjäl om bara mässingen visas vid Nordpolen eller i Antarktis, eller dö av värmeslag i öknar och halvöknar vid vändkretsarna. Det är bara moralpaniken i vissa länder som sätter stopp för mer visande av hud. För ju mer man sätter stopp för visande av den nakna kroppen, desto mer fördomsfullt gentemot samma kropp blir vårt samhälle.

Sverige är av tradition inget speciellt inskränkt samhälle på den här punkten så varför tidningarna behöver leka USA vet jag inte. Likt Marie "Emma" Andersson tänker jag inte klicka på den länk som går till musikvideon där sångerskan Miley Cyrus visar sej naken. Det behövs inte. Vi vet nog hur hon ser ut ändå och hon får göra precis vad hon vill, hon är ju vuxen. Vad hon gör i videon är kanske strongt gjort i USA, där fördomarna mot den nakna kroppen är så stora och tokiga att allt mer än en urringning räknas som porr, men här i Sverige är det bara ännu en kulturell gärning i mängden - vilket det ju förstås egentligen är även i USA. Det finns tänkande människor där över också så jag är kanske fördomsfull mot USA som helhet.

Synd bara att de fördomsfulla och trångsynta håller på att vinna (just nu, det kan vända!) i den här världen. Räcker det inte med religiösa tokerier inom kristendom och islam gentemot den mänskliga kroppen, måste även samhället i stort vara lika fördomsfullt? Men det är kanske inte så konstigt, vi lever fortfarande i en värld där religiösa värderingar genomsyrar vårt tänkande, för även om samhället vi lever kallar sej sekulärt så innebär det samtidigt att de gamla, mossiga religiösa tankarna fortfarande får "guida" oss i vårt sätt att resonera.

Exempel på detta är då vi använder rent religiösa sätt att tillämpa straff på. Vår instinkt när ett barn skadas är ju att skydda och vårda det men även att oskadliggöra den eller det som skadat barnet. I det fallet har vi fått en extra straffande dimension, vi ska till varje pris göra mot anfallaren vad anfallaren gjorde mot oss. Hammurabi hette han som först lät skriva dessa tankar i lagtext. Fortfarande lever vissa folkgrupper under dessa lagar, tyvärr. Även våra förment civiliserade lagar är genomsyrade av religiöst tänkande, i sån mån att den moral som står skriven i lagböckerna är mer religiös än sekulär. Ta frågan om fildelning som ett exempel.

Skiv- och filmbolagen kände sej förfördelade av fildelningen på nätet och krävde kompensation av de som utförde fildelningen. Man tog första bästa kända "distributör" och menade att de var ansvariga för att fildelningen fick fortgå. Nog blev det straff man från samhällets sida utdömde hårt alltid. Det var i samma anda som Hammurabi, så även som senare texter av religiös karaktär föreskriver (bibeln, koranen etc). Man menade från samhällets sida att enda möjliga kompensationen (förutom förvaringsstraffet) var att de man tyckte var skyldiga måste betala flera gånger mer än det påstådda ingreppet i upphovsrätten ska ha kostat.

Men de religiösa principerna kommer som sagt ännu tydligare fram när den mänskliga kroppen kommer på tal. Ingen företeelse är så omgärdad av fördomar och förmaningar som våra kroppar. Miley Cyrus får finna sej i att hennes dans i födelsedagskostymen är en sensation och ger upphov till skandal för dom som inte är vana vid att se en naken kvinna. Eller kanske är det så att dom inte vill se henne naken just för att dom ser i henne nåt oskuldsfullt som inte får förstöras. Vad jag förstått så har fröken Cyrus haft en egen TV-serie där hon spelade just en oskuldsfull flicka. Men det var då och nu är nu. Hon är en ung vuxen kvinna som vill leka rommen av sej innan hon förhoppningsvis blir vuxen på allvar. Låt henne, och andra med henne, göra det. Så länge ingen tar fysisk skada av det hon gör ser jag inget hinder i det hon gör.



"Allt ditt är mitt och allt mitt ska du ge fan i"

Porrens roll i samhället

Vad sägs om att titta på en vacker naken kvinna idag? Om du är heterosexuell man förstås. Andra begivenheter tänker jag inte diskutera här eftersom jag inte har erfarenhet av dom.

Howard Bloom anser att porren fyller en funktion som rogivare åt fula tankar och fantasier. Inte bara fula utan även helt normala fantasier förstås. Han menar nämligen att många sexvåldsdåd hade kunnat undvikas om de haft tillgång till porr att fantisera kring istället för att jaga unga kvinnor (och män) som de förgripit sej på. Se film nedan. Nu hade väl inte alla kunnat lindra sina lustar genom att titta på och fantisera kring en naken kvinna men de mer "normala" bland dräggen hade kunnat stoppas den vägen. Spärra in dom på vårdkliniker, ge dom tidningar och filmer samt sin egen kropp att "leka med" så slipper vi dom i samhället. Det är vad jag tolkar Howards budskap som. Att onanera är enligt Bloom en bra grund för alla människor (inte bara män) som vill få utlopp för sina lustar. Många andra djur gör det regelbundet för att inte bli galna.

Howard Bloom i debattagen. Foto från The New Rockstar Philosophy.com. Klicka på bilden eller texten för att se filmen.

Jag skulle vilja lägga till den religiösa aspekten i den här diskussionen. Det är så att eftersom så många religioner förbjuder den nakna kroppen att visas i så många sammanhang anser jag (jag är troligen inte ensam om att tycka så här) att sexuellt våld hålls uppe just för att man förnekas tillgång till fantasier av olika slag. Våra religioner sätter ett moraliskt hinder för den nakna kroppen och ju mer man gör så desto värre blir utloppet för de inre lustarna.

Nu är väl sexuellt våld snarare en maktdemonstration än en sexuell sådan men i och med att den tar sej uttryck i sex är den grundad i den sexuella lustan, vilken ju faktiskt är makt. Man blir förnekad sex och ömhet av de som har makt och då tar man ut sin frustration på de man upplever är svagare. Detta kan ha sitt ursprung i barndomens brist på närhet och ömhet men kan lika gärna också växa fram under vuxen ålder.

Så det är nog bara bra att vi har lite naket att titta på ibland. Men inte för mycket. Nån måtta får det vara. När man ska arbeta ska man arbeta. Var sak har sin tid och plats.




"Lose your dream, you lose your mind."

Varför jag INTE är vegetarian

Det korta svaret på frågan varför jag äter animaliska produkter är att jag tycker det är gott och att det är naturligt att äta såna produkter. Det mer komplicerade svaret inbegriper moralfrågor som huruvida det är rätt att äta nåt levande som tittar på en. Saken är den att vi människor lägger in mänskliga värderingar även i annat levande och inbillar oss att de känner på samma sätt som vi gör. Det leder till att en del avsäger sej möjligheten att äta kött för de inte vill se lidande, ett upplevt lidande ska sägas. Visst gillar ingen att bli dödad men naturen består främst av döda och dödas.

Det främsta delsvaret här vad gäller naturen är att vi människor ska inte sätta oss över vår natur. Det ligger i vår natur att vara allätare, omnivorer, och äta så mycket som möjligt av vad som kan gå ner i våra magar. Därmed inte sagt att man behöver äta allt man ser. Det viktiga är att man ger kroppen den näring man behöver. Kött innehåller viktigt protein och många mineraler samt vitaminer som vi inte får på annat håll. Grönsaker innehåller andra ämnen som är bra för oss, liksom bär och frukt innehåller ytterligare annat. Övrigt bidrar också med viktiga ämnen. Det är inte kosten i sej som oftast är fel i vårt moderna samhälle. Det är mängden på vad vi än äter och hur den maten ser ut som är problemet. En tumregel för mej har varit att köttet ska vara tillagat, grönsakerna och frukten ska vara råa medan rotfrukter kan vara kokade.

 

Det moraliska i att inte äta kött för att det strider mot ens religion, för att det är fel att döda och andra såna betänkligheter köper jag inte fullt ut. Det är som jag sagt i första stycket ett resultat av att vi människor läser in för mycket av våra egna känslor i andra djurs känsloliv. Plantor har nervsystem också och vad vet vi om deras lidande när vi rycker, sliter, hugger och skär i dom? Min konklusion av detta blir följaktligen att vi nog kan äta det mesta utan betänkligheter. Jag kan dock förstå dom som inte äter av dessa skäl eftersom de har stort medlidande.

Hunnen så här långt i mitt skrivande kan jag dock meddela att jag aldrig kommer att äta insekter, åtminstone inte medvetet. Dels är de alldeles för främmande och dels verkar de inte innehålla tillräckligt med matigt innehåll. De klarar i alla fall jag mej utan. Ej heller kanin eller fågel (längre). Kanin innehåller inte tillräckligt med näringsämnen för att vi människor ska kunna leva uteslutande på dessa och fågel måste tillredas så noga att minsta misstag kan leda till döden om det vill sej illa.

Religion är inget giltigt skäl i min värld att hoppa över vissa typer av mat. Det var kanske giltigt på den tiden det inte gick att förvara mat på lika bra vis som vi kan göra idag men att göra religion av detta med förvarande och preparerande av mat är bara för sjukt. Hoppas jainister, judar och muslimer växer upp nån gång.



"Our green valleys will be greener once we fully grasp the infinite vitality of the green!"

Kanske inte alla singlar vill bli ihop med någon

Många annonser i TV och på internet verkar handla om att få singlar (ensamstående, inte gruset!) att bli ihop med någon, gärna då så att de betalar en avgift för detta. Det är väl det som allt handlar om, antar jag. Att tjäna pengar på att tussa ihop människor med varandra. Man kan undra om det är lika intressant att följa upp hur det går för dessa människor som blivit ihop. I företagens intresse ligger det kanske att de sökande snabbt går isär och börjar söka på nytt. Återigen ett antagande från min sida och som jag inte tänker gå in på mer.

Men jag funderar över alla som inte vill ha någon i sitt liv, som är nöjda med att leva ensamma, som nöjer sej med sina kompisar. Det är rätt många som väljer det livet idag. Dels för att de inte vill släppa någon inpå livet eller för att de är blyga. Andra åter känner att de misslyckats i den delen av det sociala nätverket som kallas samliv så de avskärmar sej från just den delen för att leva allena. Kärlek och erotik kan man ha ändå, fast på ett lite större avstånd.

Alla dessa människor kanske känner en onödig press av att se all denna reklam som slängs i ansiktet på dom. Jag gör det i alla fall men så irriterar jag mej på nästan all sorts reklam (framför allt om den sjungs eller reklammakarna använder direktöversättningar från engelskan). Att tjäna pengar på andras olycka har man hört många gånger men att tjäna pengar på upplevd eller tänkt framtida lycka verkar vara lika cyniskt.

Men inte bara reklamen är så här mot ensamstående. Hela samhället verkar rynka på näsan åt folk som väljer att leva på egen hand. Jag får känslan att en del tycker synd om en när man säger ordet singel och att det nog finns nån där ute. Men om man som jag kommit fram till att det inte finns nån där ute (just nu åtminstone) så är det inte kul att få höra tonvalet i rösterna hos folk, märka ordvalet som talar om att andra tycker synd om en trots att jag är nöjd med mitt val av liv. Många är så fast rotade i systemet där alla ska ha en att vara med att singlar helt enkelt är otänkbara eller åtminstone bara en övergående fas i livet.

Men för en del är det ingen övergående fas i livet. Det är ett val för livet, ett sätt att leva som alla andra sätt. Det viktiga är att alla människor är lyckliga och sätten att bli (samt förbli) lyckliga på är många. Man ska inte behöva ha dåligt samvete för sitt livsval. Samhället ska inte döma individen för hans/hennes val av boendeform. Det finns andra saker att döma en för.



"#€"@%&~¨™+!"

En dikt om dårskaperna i vår värld

Upphovsrätten blir upphovsfel och världen får lida för det,
samtidigt som många av våra barn blir sjukare för att de inte rör sej,
och tokar kan göra nästan vad de vill utan upptäckt i det franska landet,
och även när de åker fast får de all den uppmärksamhet de kan tänka sej.

Världen har sina dårar, feta som smala, långa som korta, kvinnor som män,
men också vi är dårar därför att vi inte gör nåt åt vår situation, än,
Men frågan är vilken situation vi måste göra nåt åt för vi kan inte satsa allt på ett kort,
utan vi måste ta varje enskild händelse för sej och se till att det också blir gjort.



"They were maps that lived, maps that one could study, frown over, and add to; maps, in short, that really meant something."

Myten om behovet av våld för att kväsa bråktendenser

Den här artikeln visar en myndighetspersons övervåld från sin sämsta sida. En maktdemonstration är vad detta är, inget annat. Det handlar om att utöva våld för att visa hur mäktig man är. Här går en polis till grov överdrift i syfte att kväsa vad som uppenbarligen upplevs som våldstendenser. Men det är inte polisen som myndighet som är den skyldige här utan den enskilda myndighetspersonen som har gjort bort sej. Självklart kan man fråga sej hur det hade slutat om det varit en helt annan polis som gjorde en insats här.

Samtidigt kan man fråga huruvida det är så bra att hålla på att retas på det här viset som den slagne gör. Det verkar som om en del vill utmana ödet just för att de märker att de kan provocera fram övervåld. I det läget gäller det att som polis hålla huvudet kallt, vilket vår polis inte gjorde. Hon såg istället rött direkt och gick till attack, precis som han verkade vilja att hon skulle göra.

Behöver vi verkligen poliser som ser attack som enda sättet att kväsa motstånd? Är våld verkligen det enda sättet att se till att våldstendenser slås tillbaka? Jag vill försöka slå hål på myten att vi behöver ta till våld från myndigheternas sida närhelst nåt allvarligt är väg att eskalera. Man kan fråga sej om det verkligen är rätt sorts folk som är poliser när en del av dom så lätt låter sej provoceras. Se kravallerna i Göteborg 2001 och nästan vilken demonstration som helst som urartat genom åren. 

Med våld menar jag just det som sker i videon ovan. Att knuffas och buffa undan någon är inte våld, även om det kan utvecklas till det. Så, än en gång ställer jag frågan, är samhället förtjänt av poliser som låter sej provoceras av tokar och retstickor? Till sist: Är samhället förtjänt av tokar?



"once upon a time there were cannibals now there are no cannibals any more"

En liten fråga om prioriteringar

Hur kommer det sej att vi har helgdag idag den nionde maj pga en religiös högtid ingen egentligen bryr sej om? Det är ju folknykterhetens dag idag och det är mer relevant att iaktta. Långt ifrån alla är nykterister i det här landet där vi tillber andra, mer påtagliga gudar, men det är en fin tanke ändå att försöka hålla igen på drickandet.

Men åter till helgdagen. I ett land där vi enligt konstitutionen ska ha religionsfrihet och därmed rätten fritt utöva en religion, vilken som helst, liksom att vi som inte tror på några gudomar ska ha frihet från religion, borde inte religiöst betonade helgdagar ha företräde i kalendern. Innan nån påpekar (till stora delar felaktigt) att ordet helgdag bär på en religiös prägel så vill jag säga att detta ord är sprunget ur ett ord som betyder hälsosam, hel, fullkomlig, perfekt.

I almanackorna står det sällan att detta är folknykterhetens dag. Det får man leta fram på andra vägar och det är inte direkt nåt man hör basuneras ut i medierna speciellt ofta. Jag är inte nykterist men jag dricker inte heller. Med detta menar jag att jag inte vill tvinga någon att avstå från alkohol om han/hon inte vill. På samma vis vill jag inte att de som vill utöva religion ska förhindras att göra det.

Samtidigt anser jag att det sekulära ska dominera, även i kalendern. Religiösa högtider ska inte ha några fördelar där. Ledighet pga religion och liknande bör begäras, som all annan ledighet. Den gräddfilen borde tas bort.



"Allting förändras, ingenting består"

Privat eller statligt?

Privat eller statligt, är frågan man grälar om i SVTs "Debatt". Jag anser att man missat målet helt, oavsett partitillhörighet. Frågan är inte vinstdrivande företag kontra allmännyttan utan det faktum att vissa politiker inte vill ha privata alternativ. Alternativ är det viktiga ordet här för det borde inte vara antingen eller. Privat och statligt kan existera samtidigt och utan att konkurrera med varandra. Det är upp till tycke och smak. Så vinstdrivande företag får och ska få existera.

Sen frågar Claire Wikholm (vem bjöd in henne till den här debatten egentligen?) sej om det inte finns några socialister i Socialdemokraterna. Det är just det inte finns i det partiet. Socialdemokratiska arbetarparitet må ha samma ursprung som socialister, nämligen ett parti grundat på 1800-talet, men det är på liberalistiska principer partiet är grundat, inte socialistiska. Socialismen fanns förstås med men var inte grunden i det parti August Palm grundade. Socialdemokrati i sin renaste form är en kombination av socialistiska tankar och liberalism. Det kunde vissa inte acceptera så de bröt sej ur och grundade ett parti grundat på ren socialism, senare kommunism.

Men åter till ämnet. Jag anser att den nuvarande regeringen gör fel som säljer ut allmännyttan när de borde bereda väg för privata alternativ vid sidan av de statliga och kommunala. De krafter inom socialdemokratin och Vänsterpartiet gör fel som vill förbjuda privata alternativ. De tror tydligen inte att allmännyttan är fritt från vinstbehov. Det är ju våra skatter som ger vinsterna till verksamheten. Vad många inte verkar fattar är att pengaflödet i en stat och mellan stater är äkta kapitalism. Så det så.



"

• Socialism: Du har två kor. Staten tar en och ger till din granne.
• Kommunism: Du har två kor. Staten tar båda och ger dig mjölk.
• Fascism: Du har två kor. Staten tar båda, skjuter den ena och säljer tillbaka den andra till dig.
• Nazism: Du har två kor. Staten tar båda korna och skjuter dig.
• Byråkrati: Du har två kor. Staten tar båda, skjuter den ena, mjölkar den andra och häller bort mjölken.
• Kapitalism: Du har två kor. Du säljer den ena och köper en tjur.
• Feminism: Du har två kor...

"

Hur många gånger?

Hur många gånger....

...har du sett en text skriven med blindskrift och känt efter för att se om du kan läsa den som blinda kan?

...har du sett företaget Intersports skylt över butiksingångarna med dess underliga krumelur före själva namnet och undrat om det egentligen inte står Vintersport?

...har du vaknat före klockan/klockradion av något oljud eller för att du oroat dej för att inte kunna vakna i tid?

...har du försökt komma på nåt vitsigt eller på annat vis smart uttänkt under ett samtal och först kommit på nåt som är det minsta kvicktänkt långt efter du gått ifrån samtalet?

...har du varit mer intresserad av paketeringen av presenterna du får i julklapp och till dina bemärkelsedagar än själva innehållet i dom?

...har du läst listor som denna och tänkt att du kan skriva bättre listor?



"Why is it always me?"

Granskningens konst

"Journalister är endast PR-konsulter åt den egentliga makten."

Så skriver signaturen Strandnypon i kommentarsfältet till den opinionsartikel i SVD idag som handlar om att de som granskar själva borde granskas. Det ligger nåt i den kommentaren för nog vill väl journalister helst inte bita den hand som föder en. Vad skulle de annars skriva om då? Allt är ju inte skvaller om fulla kändisar och tråkiga föredettingar. Artikeln här handlar om hur mediafolk egentligen använder sina fakta och i vilket syfte man skriver en artikel, antingen i en serie eller enbart en enstaka sådan. Man kan verkligen fråga sej, vem granskar granskarna?

Att granska mediafolk är ofta en uppgift, en mission, för pressombudsmannen eller nåt etiskt råd om det gått åt pipan med en artikel. Men det är ju egentligen detsamma som att låta spelmissbrukare ha sina terapisessioner på ett kasino. Vi bloggare ses gärna som nåt katten släpat in men vi gör ändå oftast bättre jobb än tidningsfolket. Är vi en del av mediafolket? Jag hoppas det, så vem ska granska mina artiklar?

Kritiker av det som skrivs i tidningar kan indelas i ett antal grupper utifrån deras respektive bevekelsegrunder:

1. De som är anhängare av en person som blivit granskad och framställs på ett mindre fördelaktigt vis vill ju inte att den person de gillar blir nedsvärtad på detta sätt och således vill att media lyfter fram de bättre sidorna och kanske också vill presentera alternativa motiv för den sak som lett fram till att personen nu framställs som han/hon nu gör.

2. De som vill ha en så objektiv och opartisk granskning av någon eller nåt som möjligt vill ju helst se att alla fakta läggs upp på bordet, inte bara det som ställer en person eller verksamhet i dålig dager. Alla fakta ska finnas tillgängliga så att alla kan göra sina egna konklusioner.

3. De som letar efter fel i vad eller vem som helst vill ju även dom ha alla fakta på bordet så de är väl väldigt intresserade av samma sak som föregående personer.

Så hur ska vi göra för att granska granskarna när journalisterna själva slår ifrån sej all kritik och gärna sej som änden på det rep som utgör granskningen? Vilka ska granskas, för alla journalister låter väl inte sina ideologier styra vad de skriver om och klankar ner på?

Till sist ett tips till journalister och andra inom media; försök tänka lite själva. Det är inte viktigt att följa endast de fakta ni får presenterade för er. Det viktiga är att få reda på om det finns mer än bara dessa fakta och ifall dessa fakta är korrekta. Det finns säkert en del moderna journalister som gör så här men flertalet verkar vara nöjda med de fakta som presenteras för dom och de konkluderar oftast endast utifrån dessa. Precis som flertalet historiker gjorde före bröderna Weibull och tyvärr fortfarande gör i en del fall.

Många av forna tiders journalister arbetade som en sorts mer intellektuella poliser, framför allt för att deras utbildning var mer jordnära än dagens journalister som har gått högskoleutbildningar som mest liknar den som lärare genomgår, dvs en sorts broilerverksamhet där det är viktigare med utbildning än att utbildningen innehåller nåt som ger den studerande att stå på när utbildningen är klar.

Som ni märker är jag ingen beundrare av utbildningar av den här typen, stora programblock. Det är för mycket teori och för lite utrymme för självständigt tänkande. Det gäller egentligen alla utbildningar idag men det är som mest allvarligt med just journalister och lärare eftersom de ska se till att meddela respektive utbilda oss andra i hur samhället fungerar. Men vilken bild är det vi får serverad av er?




"Skillnaden mellan journalistik och litteratur är att journalistiken är oläslig och litteraturen oläst."

Konsten att bry sej om vad andra säger och tycker

Ibland är det bara så svårt att hålla skenet uppe, att verkligen engagera sej i vad andra säger och tycker. Man nickar och håller med trots att man egentligen bara vill därifrån, bara vill att den andre ska hålla klaffen. Det är som tur är väldigt sällan som jag personligen råkar på en person som är så trist att jag vill få tyst på den andre.

Jag är en godlynt kille som gärna tar mej tid att lyssna på de flesta som har nåt på hjärtat. Det ger väl dom också en möjlighet lätta sitt hjärta. Skönt i alla fall att få prata lite.

Ibland känner jag i alla fall för att följa George Carlins råd:

"I'm coming over to your house with a big knife"