Nej, jag tänker inte recensera Nationalteaterns rockskiva från 1977, även om stora delar av dess budskap passar in, såväl på mitt inläggs natur som på vår samtid. Jag tänker istället prata om rasism, riktig rasism, det som handlar om uppfattningen att man hör till en gruppering med människor som är förmer än andra, baserat främst på utseendet och/eller kulturell utveckling. Under 1800-talet var alla i stort sett det, inklusive Abraham Lincoln och Fredrika Bremer, för att bara nämna några som idag anses som hjältar i kampen för mänsklig fred och frihet.
Att de var emot slaveriet är en annan sak, som inte har med saken att göra. Att tycka att en grupp människor är underlägsen en annan behöver inte betyda att man vill ha dessa underlägsna som fångar och slavar. Såväl Lincoln som Bremer ville att de svarta skulle återbördas till Afrika. Liberia grundades på detta på denna tanke och var i början en succé. Att det senare spårade ur är inte Lincolns eller någon annan amerikansk politikers fel, utan helt enkelt så att den mänskliga naturen innehåller element som gör att vissa vill bestämma över andra.
Tro inte att vi är bättre i vår tid. Det är inbyggt att tycka att man själv och de sina är förmer än andra. En fullt naturlig känsla, en bieffekt av samhörigheten. Det är när man agerar utifrån denna känsla och drar nytta av den på andra gruppers bekostnad som det blir fel. Ett perverst, riktigt snuskigt sjukt exempel på hur fel rasismen slår när man har ett sånt synsätt är Belgiens behandling av Kongo. Rättare sagt, kung Leopold II som personligen lät sitt folk köra med folken i detta land hur som helst. Mellan 2 och 15 miljoner människor dog som en följd av Leopolds personliga engagemang i Kongo.
På samma sätt är inbördeskriget i Rwanda 1994 en rasistisk aktion, när hutuer grymt mördade tutsier för att de förra ansåg sej vara förmer än de senare. En syn som de hade ärvt från just belgare, engelsmän och tyskar. Det är bara vi som inte ser den rasistiska dimensionen här. Vi är så upptagna av att se oss själva som rasister att vi inte ser att andra också är det. Det var rasismen som fick japanerna att uppföra sej som de gjorde under åren 1900-1945, stärkta först av det lyckade kriget mot Ryssland åren 1904-05, följt av annekteringen av Korea, samt det riktiga startandet av Andra världskriget 1931 då man trots stora protester anföll Kina.
Det var rasismen som fick Pakistan att se Östpakistan som sitt lydrike. Att de i denna del inte ville tillhöra Pakistan utan ville ha en egen stat tog pakistanierna som styrde ingen hänsyn till. Det skulle krävas ett inbördeskrig, en mastodontorkan år 1971 som tog en miljon människors liv samt en hungersnöd innan folket i Pakistan fattade att folket i öst ville ha en egen nation, en nation som föddes senare samma år som orkanen, nämligen Bangladesh.
Nu kanske någon invänder att jag letar igenom historien efter historier som passar in på beskrivningen av hur rasismen ser ut enligt mina ögon, men för mej är rasism en fråga om herravälde med folk som tar makten över såna de ser ner på och är grogrunden för fascism. Rasism behöver inte nödvändigtvis vara en fråga om hudfärg. Det kan lika gärna vara en annan kulturell yttring. Ordet ras betyder allra tidigast folkslag och syftar på att någon hör till ett annat folk. Någon mer betydelse lades inte in i ordet. Det var folk under 1700-talet som började använda ordet mer aktivt och följande sekels människor tog fasta på ordet och började dela in människor i raser efter deras hudfärg och generella utseende.
Rasismen föddes alltså ur frenologin och dess sätt att se på hur våra skallar är formade. En viss typ av skalle hade bildats hos vissa folkslag, resonerade man. De utgick ifrån vad de kunde se hos folk och formade följaktligen teorier baserade på dessa skallar. De hade ju inte tillgång till DNA och kunde således inte förstå att skallarna var en produkt av yttre och inre förhållanden, inte för att de hörde till ett visst folk.
På tal om DNA, försäkringsbolagens hantering av de genetiska rönen det senaste decenniet är på gränsen till fascism och rasism i vissa lägen. Att neka folk försäkringar bara för att de har vissa gener aktiverade i sina kroppar och som potentiellt kan leda till ärftliga sjukdomar och cancerformer är mer åt nazisternas hantering av sjuka och dementa än något annat.
Är då allt herravälde att betrakta som rasism? Nej, absolut inte. Rasism är som sagt ett synsätt som går ut på att folk med en annan kultur eller andra faktorer som gör vissa människor främmande är mindre värda. Att skapa herravälde över sitt eget folk är bara herravälde, inget annat. Att skapa herravälde över sitt eget folk för att trakassera och tortera dom är diktatur. Att skapa herravälde över andra folk och behandla dom som skit är förkastligt. Att ha herravälde över andra folk och konstant säga till dom att de är mindre värda på grund av deras kulturella utveckling, hudfärg eller helt enkelt för att man tycker de är mindre värda, det är rasism...
"Welcome back my friends
to the show that never ends"
Visar inlägg med etikett vår moderna värld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vår moderna värld. Visa alla inlägg
söndag 15 juni 2014
fredag 23 november 2012
Storebror ser dej men han tittar inte på dej
Uttrycket "storebror ser dej" myntades av Eric Blair, som skrev under pseudonymen George Orwell. Vad Storebror betyder torde stå ganska klart för vem som helst som är intresserad av övervakningsfrågan, vare sej man är helhjärtat för övervakning, lite ljummen eller helt emot det. De som är helt emot övervakning av gator och torg har nog överdrivit vad Orwell skrev i sin roman "1984". I boken handlade det om att staten övervakade ALLT. Ens sätt att tänka, ens ordval, ens leverne och hur man skulle klä sej. I det avseendet är det långt till ett verkligt 1984.
Vad värre är, all övervakning via kamera till trots verkar bara ha effekt på ficktjuvar och och liknande kriminalitet. Värre kriminalitet, som nedsparkandet av en ung kvinna i London, fick förstås resultatet att man nu verkar ha fått tag på idioten som gjorde det men den riktigt farliga kriminaliteten, den som äger rum inomhus och som inte direkt filmas av övervakningskameror, den har det inte haft nån effekt på. Buset har anpassat sina metoder efter kamerorna och vad det verkar kan tydligen inte ens brott styrkas om det filmas rätt upp och ner alla gånger.
Men jag får ändå känslan av att det vi kallar Storebror inte direkt är någon storebror. Han har sina ögon överallt men han tittar inte. Åtminstone inte hela tiden. I tunnelbanefallet var ingen vid kameran och det blev ett tåg som upptäckte honom. Samma sak vid överfallet i London, vad det verkar. Hur detta kommer sej kan man verkligen undra. Borde vi inte anställa fler som tittar på kamerorna som satts upp, eller är kamerorna endast för syns skull? Som det är nu verkar kamerorna mest visa tabbar, rasande lagerhyllor och slarviga rånare. Kul för oss som tittar men av noll och intet värde för de berörda myndigheterna och politikerna.
"En dygd som ständigt måste övervakas är inte värd pengarna för vakterna."
Etiketter:
kamera,
samhällskritik,
vår moderna värld,
övervakning
onsdag 5 september 2012
Ekologisk mat inte nyttigare än annan mat
Så, ekologisk mat befanns vara minst lika bra som "vanlig" mat men inte mer än så. Jag är inte förvånad över denna konklusion. Tvärtom, jag skulle ha blivit förvånad om så hade varit fallet. För om man tänker efter är ju ekologisk mat tagen från ganska näringsfattig mark, oavsett om det rör sej om vegetabilisk eller animalisk mat. Man har tagit bort en stor del av näringen ur den process som leder fram till måltiden på bordet. Nu är detta en undersökning av bara en viss del av hela spektrumet så vi har inte sett ALL mat i HELA världen. Det är EN studie av många och man kan manipulera studier hur som helst, vilket verkar vara rätt vanligt i forskarvärlden. Av blogginläggen och kommentarerna att döma är detta en het potatis och det verkar vara synnerligen svårt att vara överens här. Det är också en infekterad fråga som får anhängare av ekologisk mat att bli minst sagt irriterade.
Min egen konklusion på området är att jag märker ingen skillnad i smak, utseende eller lukt mellan konventionellt och ekologiskt producerade livsmedel. Det låter som en bra tanke, det här med ekologisk mat om man ställer den mot så kallad konventionellt producerad mat utan att ägna motsatsen till ekologiskt en närmare tanke. Men vad är då konventionell i det här sammanhanget? All konventionellt producerad mat är inte giftbemängd, ej heller är den så skadlig för miljön som påstått av dess kritiker. Skulle den vara det skulle andelen sjuka vara betydligt fler än de promillen eller t o m ppm* vi talar om när det gäller matrelaterade sjukdomar. Alla odlingar och farmer har en viss påverkan på sin omgivning och skulle man hårddra det skulle även ekologisk mat räknas in bland miljöförstörarna. Ett typiskt exempel på detta är palmträdsodlingarna.
I Indonesien skövlar man regnskogarna för att få mark till odlingar av de träd som ger oss palmolja, en egentligen helt onödig produkt eftersom den inte är speciellt nyttig jämfört med raps- och olivolja. Den är inte heller speciellt god. Där den förekommer ger den bara en konstig bismak till den mat som produceras. Därför måste den härdas vilket kan göra den farlig på sikt. Märk väl ordet kan. Det innebär inte att den är farlig, bara att den kan vara farlig. Även på detta område finns det ekologiska odlingar. Vad innebär då det? Att man bara skövlar lite jämfört med ordinära odlingar? Att urlakningen av jordarna sker ekologiskt?
Förresten är ordet som beskriver alternativet till den så kallade konventionella mathållningen väldigt underligt och verkar vara framtaget utan en tanke på vad ordet egentligen betyder. Ordet ekologi betyder ordagrant hemmets ordning (av grekiskans oikos = hem, hus, byggnad och logia = ordning, lag, text) och det engelska ordet organic för samma är ännu mer osannolikt. Organisk är för den som tänker efter lite ett ord som helt enkelt betyder fungerande. Det är också av ett grekiskt ord (organon = verktyg, bildat till ett ord släkt med vårt eget verka).
Tänk efter, det vi kallar ekologiskt är egentligen det som var det konventionella sättet att odla och föda upp på i tusentals år. Det innebar osäkra skördar, parasiter, dåliga marker som lakades ur på nolltid samt problem att föda alla som ville ha mat. Myten om den lycklige bonden som klarade sej själv kan lätt slås sönder genom en snabb titt i historiska annaler. Där står skrivet i svart på vitt hur bönderna genom historien varit ofria och tvungna att odla så att mäster fick vad han och hans familj ville ha. Det som blev över var bonden ofta tvungen att dela upp mellan mat till sin familj och det som måste säljas så att man fick pengar till nästa sådd och nästa gris.
Det var framstegen inom odlingen och djurskötsel samt den industriella och vetenskapliga utvecklingen som gjort att vi kunnat utveckla ett samhälle som kan föda rätt så många människor, flera miljarder faktiskt. Att inte alla har tillgång till den här maten och dessa innovationer är kolonialismens och dess efterdyningars fel. De som är fattiga odlar och sköter djur på samma nivå som våra ekologiska farmer vilket för dom är en katastrof eftersom deras marker urlakas och deras djur till slut svälter ihjäl. Men vad betyder det för oss? Vi lever skyddat i vårt samhälle och struntar i de fattiga. Som min morfar brukade säga till min mormor: "Du äter hellre själv än du ser dina barn svälta".
Frågan om nyttan med ekologiskt är således lika viktig som nyttigheten. Visst, ekologiska alternativ behövs, men inte på bekostnad av utvecklingen och förmågan att överleva. Den så kallade konventionella maten är resultatet av tusentals år av utveckling av grödor, kreatur och redskap. Ekologiskt är egentligen konventionellt det också, passande för småskalig verksamhet. Att göra industri av ekologiska produkter är att bruka våld på hela tanken. Ekologiskt ska vara för småhushåll, inget annat.
Till sist, den som svarar på detta inlägg med att raljera om hur bra ekologisk mat är har inte läst mitt inlägg. Han eller hon har bara sett en kritisk inlaga och tolkat detta som att jag är emot ekologisk mat. Det är jag inte, jag är emot att man ställer ekologisk mat på en piedestal och inte kan se de negativa sidorna. Även solen har sina fläckar...
* ppm = parts per million, en term som beskriver andelar i miljondelar.
"Det finns bara ett sätt att banta; att äta så mycket man vill av allt man inte tycker om."
Etiketter:
ekologiskt,
föda,
mat,
moderna myter,
vår moderna värld
lördag 11 augusti 2012
Är DVD och liknande medier på väg att försvinna?
Det går fort nu. Det var inte länge sen DVD tog över istället för vanlig video. Nu ligger blu-ray i vassen och lurar men frågan är om det kommer att bli nästa stora medium att ha film och musik på. USB-minnen och stora hårddiskar, gärna av SSD-typ, är betydligt bättre för lagring och uppspelning av film och musik från än skivor. Men vad den så kallade nöjesindustrin inte fattar är att folk många gånger vill ha nöjet för sej själva. Det vill säga att vi vill sitta i lugn och ro med våra filmer och vår musik utan att bli störda av andra. Andra vill gå på bio för att se filmer eller gå på konserter tillsammans med andra. Så olika är alltså vi människor.
Jag är av den förra typen. Jag föredrar att se film eller lyssna på musik i min avskildhet framför att trängas på biografer och invid stora scener. Teater är dock en annan femma. Sånt ska upplevas i en fin stol framför en stor scen. Att sätta in en skiva i en apparat, luta sej tillbaka och låta ljud och/eller bild strömma ut ur TVn är bättre än att sitta i en stor salong med lika störande reklam som i den vanliga TVn. Det är nog därför marknaden för stora TV-apparater och plasmaskärmar är växande. Man får lika bra ljud och bild som på bio (nästan) och man slipper alla ungar, allt snörvlande och hackande, alla underliga lukter och framför allt är popcornen billigare hemma.
Nu blev detta inlägget mer av en trivselskrift och ett ode till hemmabion än en betraktelse över det som kan vara slutet på diskarna i våra liv. Men jag tror inte att skivornas död kommer att bli hemmabions död, tvärtom. Vi har som sagt hårddiskar och USB-minnen att falla tillbaka på och får vi bara ordning på kristalltekniken som undertecknad drömt om i många år blir det verkligen fart på lagringstekniken. Det är förstås en önskedröm i nuläget eftersom tekniken måste bli såpass billig och lätt att förstå att vi vanliga dödliga kan använda den först.
Så, är skivornas tid ute? Nja, skulle inte tro det. LP-skivorna finns fortfarande kvar och CD säljs fortfarande i affärer trots digital nedladdning och på filmsidan är DVD och blu-ray kungar trots att även här finns möjligheter att ladda ner filmer från nätet. Märk väl att jag talar om både betalsidor såväl som gratissidor. Internet är till för alla. Privatladdare som hellre vill sitta ensamma med sin musik och sina filmer har sin nisch, liksom de som vill sitta med andra. De som hellre vill gå på bio får sitt lystmäte genom information om filmerna över nätet. De som vill sätta stopp för detta har dock inte på nätet att göra. I alla fall inte i den kapaciteten att de vill jaga bort de som bara vill ha lite lugn och ro med sina filmer och sin musik.
Så ni som köper skivor kan lugnt fortsätta göra det för ingen kommer kunna hindra er. Det enda som hotar är väl att vi kanske inte har råd att köpa fler filmer eller betala bredbandsräkningen. Men det får vi hoppas inte ska hända inom den snaraste tiden, eller hur?
"No Mr. Bond I expect you to die!"
Jag är av den förra typen. Jag föredrar att se film eller lyssna på musik i min avskildhet framför att trängas på biografer och invid stora scener. Teater är dock en annan femma. Sånt ska upplevas i en fin stol framför en stor scen. Att sätta in en skiva i en apparat, luta sej tillbaka och låta ljud och/eller bild strömma ut ur TVn är bättre än att sitta i en stor salong med lika störande reklam som i den vanliga TVn. Det är nog därför marknaden för stora TV-apparater och plasmaskärmar är växande. Man får lika bra ljud och bild som på bio (nästan) och man slipper alla ungar, allt snörvlande och hackande, alla underliga lukter och framför allt är popcornen billigare hemma.
Nu blev detta inlägget mer av en trivselskrift och ett ode till hemmabion än en betraktelse över det som kan vara slutet på diskarna i våra liv. Men jag tror inte att skivornas död kommer att bli hemmabions död, tvärtom. Vi har som sagt hårddiskar och USB-minnen att falla tillbaka på och får vi bara ordning på kristalltekniken som undertecknad drömt om i många år blir det verkligen fart på lagringstekniken. Det är förstås en önskedröm i nuläget eftersom tekniken måste bli såpass billig och lätt att förstå att vi vanliga dödliga kan använda den först.
Så, är skivornas tid ute? Nja, skulle inte tro det. LP-skivorna finns fortfarande kvar och CD säljs fortfarande i affärer trots digital nedladdning och på filmsidan är DVD och blu-ray kungar trots att även här finns möjligheter att ladda ner filmer från nätet. Märk väl att jag talar om både betalsidor såväl som gratissidor. Internet är till för alla. Privatladdare som hellre vill sitta ensamma med sin musik och sina filmer har sin nisch, liksom de som vill sitta med andra. De som hellre vill gå på bio får sitt lystmäte genom information om filmerna över nätet. De som vill sätta stopp för detta har dock inte på nätet att göra. I alla fall inte i den kapaciteten att de vill jaga bort de som bara vill ha lite lugn och ro med sina filmer och sin musik.
Så ni som köper skivor kan lugnt fortsätta göra det för ingen kommer kunna hindra er. Det enda som hotar är väl att vi kanske inte har råd att köpa fler filmer eller betala bredbandsräkningen. Men det får vi hoppas inte ska hända inom den snaraste tiden, eller hur?
"No Mr. Bond I expect you to die!"
Etiketter:
digitala medier,
DVD,
utdöende,
vår moderna värld
söndag 13 februari 2011
En kall och ogästvänlig värld
Nej, jag menar inte klimatdravlet den här gången, även om det på sätt och vis är ett utslag av det jag vill diskutera. Jag är ute efter att beskriva en olustkänsla jag ibland får inför den värld vi lever i. Det handlar inte om att framtiden är osäker, inte heller handlar det om att man får ett annat perspektiv på världen när man växer upp.
Nej, det är en värld som är genuint kall och ogästvänlig, som om allt vi gör blir ogjort på nåt vis av andra. Det blir maktskifte i Egypten men vilka som tar över vet vi inte ännu och vi kan inte heller vara säkra på att det blir nån förändring. Som Roger Daltrey sjunger i slutet av The Who-låten "Won't get fooled again": Meet the new boss, same as the old boss. Det kan mycket väl bli så att vi får ett Egypten som är precis som innan. Samtidigt som Mubarak kan fly med en stor förmögenhet nånstans utomlands. Men världen har inte förändrats för det. Kylan hos många människor är kvar.
Jag fick ett nytt jobb i höstas. Mest skriva på dator och det är av den typen där företaget får betalt av staten för att mej där. Jag själv får inte ett öre för det. Jag jobbar alltså ideellt. Jag får förstås komma ut och träffa människor, får en ny erfarenhet av arbete. Men skulle man se rent logiskt på detta är denna form av sysselsättning för oss arbetslösa väldigt ologisk i längden. Men jag spelar med för jag behöver få träffa människor. Hittills har jag bara suttit här hemma och lekt med datorn ända sen jag officiellt skrev in mej som arbetslös för ca 10 år sen.
Olyckskorparna som skriker på världens undergång är på högvarv. De var väl som mest högljudda under kalla kriget då kärnvapenhotet var reellt, mest på grund av senila diktatorer å ena sidan och unga militäriska hökar å den andra. Dessa korpar vill dock ha mer hot att skria om så de hittar på så många de kan hitta på. Skogsdöden, ozonhålen, koldioxidutsläppen, vad kommer härnäst? Jag börjar skönja ett klart mönster här. Alarmisterna rör sej allt högre upp. Snart kommer de säkert att hitta nåt vi människor skapat som gör att vi är mer mottagliga för gammastrålning från döende stjärnor också. Eller vad sägs om att våra signaler från TV och radio lockar hit äckliga utomjordingar. Då går väl SD i taket av ren indignation och harm. Vem vet, kanske Apophis gör olyckskorparna till viljes? Kan den inte slå ner på Greenpeace högkvarter, på nåt annat alarmistiskt ställe eller nåt viktigt politiskt ställe?
Känslan jag har av olust inför vår värld delar jag med en vällust inför alla människor jag träffar i verkliga livet samt ser och hör om på TV eller internet. Människan gillar jag starkt men mänskligheten kan jag vara utan. Det är en känsla jag har svårt att beskriva. Den kommer över mej när jag är trött eller ligger i badet. Den handlar delvis om hur vi ska hantera den värld vi lever i utan att förstöra för mycket för oss själva och vår omedelbara omgivning.
Den kallaste olustkänslan jag får är när jag läser om vårt så kallade rättssystem. Nu har jag aldrig haft nån direkt närkontakt med det men så mycket har jag läst om det och hört från folk jag känner att jag bildat mej en uppfattning om det som ett system som inte räcker till. Det är för inskränkt och för litet. Det ger mej intrycket av att vara skapat för en befolkningsmängd som levde för kanske 100-200 år sen. Att tillsätta politiskt färgade nämndemän i tingsrätten är det största felet. Det näst största felet är att vi har så få domstolar. Det sänder signalen att man inte bryr sej om vare sej offer eller familjer till de involverade i en rättssak.
Sen det här med straff för diverse kriminella handlingar. Mord, knarkbrott, övergrepp, ekonomiska oegentligheter och överfall är sånt som är självklara brott som förtjänar ett straff. Men det finns många andra som jag faktiskt inte tycker är brott. Gömma en flykting som själv aldrig begått nåt brott är en god handling, en god gärning. Det handlar om solidaritet. Jurister i all ära men det är sällan de ser verkligheten för vad den egentligen är.
Samma sak gäller med politiker av idag. De skapar sin egen verklighet och förväntar sej att vi andra ska se världen som de gör. Där finns också en kall syn på världen som jag känner djup olust inför.
Märk väl att jag inte presenterar någon lösning här. Det är inte vad inlägget handlar om. Det handlar om att försöka finna vad olustkänslan består i. Den finns kvar här nu även efter att jag har skrivit detta i ca 40 minuter. Men den är borta sen. Det är väl en känsla som säger mej att jag inte borde filosofera så mycket.
Nej, det är en värld som är genuint kall och ogästvänlig, som om allt vi gör blir ogjort på nåt vis av andra. Det blir maktskifte i Egypten men vilka som tar över vet vi inte ännu och vi kan inte heller vara säkra på att det blir nån förändring. Som Roger Daltrey sjunger i slutet av The Who-låten "Won't get fooled again": Meet the new boss, same as the old boss. Det kan mycket väl bli så att vi får ett Egypten som är precis som innan. Samtidigt som Mubarak kan fly med en stor förmögenhet nånstans utomlands. Men världen har inte förändrats för det. Kylan hos många människor är kvar.
Jag fick ett nytt jobb i höstas. Mest skriva på dator och det är av den typen där företaget får betalt av staten för att mej där. Jag själv får inte ett öre för det. Jag jobbar alltså ideellt. Jag får förstås komma ut och träffa människor, får en ny erfarenhet av arbete. Men skulle man se rent logiskt på detta är denna form av sysselsättning för oss arbetslösa väldigt ologisk i längden. Men jag spelar med för jag behöver få träffa människor. Hittills har jag bara suttit här hemma och lekt med datorn ända sen jag officiellt skrev in mej som arbetslös för ca 10 år sen.
Olyckskorparna som skriker på världens undergång är på högvarv. De var väl som mest högljudda under kalla kriget då kärnvapenhotet var reellt, mest på grund av senila diktatorer å ena sidan och unga militäriska hökar å den andra. Dessa korpar vill dock ha mer hot att skria om så de hittar på så många de kan hitta på. Skogsdöden, ozonhålen, koldioxidutsläppen, vad kommer härnäst? Jag börjar skönja ett klart mönster här. Alarmisterna rör sej allt högre upp. Snart kommer de säkert att hitta nåt vi människor skapat som gör att vi är mer mottagliga för gammastrålning från döende stjärnor också. Eller vad sägs om att våra signaler från TV och radio lockar hit äckliga utomjordingar. Då går väl SD i taket av ren indignation och harm. Vem vet, kanske Apophis gör olyckskorparna till viljes? Kan den inte slå ner på Greenpeace högkvarter, på nåt annat alarmistiskt ställe eller nåt viktigt politiskt ställe?
Känslan jag har av olust inför vår värld delar jag med en vällust inför alla människor jag träffar i verkliga livet samt ser och hör om på TV eller internet. Människan gillar jag starkt men mänskligheten kan jag vara utan. Det är en känsla jag har svårt att beskriva. Den kommer över mej när jag är trött eller ligger i badet. Den handlar delvis om hur vi ska hantera den värld vi lever i utan att förstöra för mycket för oss själva och vår omedelbara omgivning.
Den kallaste olustkänslan jag får är när jag läser om vårt så kallade rättssystem. Nu har jag aldrig haft nån direkt närkontakt med det men så mycket har jag läst om det och hört från folk jag känner att jag bildat mej en uppfattning om det som ett system som inte räcker till. Det är för inskränkt och för litet. Det ger mej intrycket av att vara skapat för en befolkningsmängd som levde för kanske 100-200 år sen. Att tillsätta politiskt färgade nämndemän i tingsrätten är det största felet. Det näst största felet är att vi har så få domstolar. Det sänder signalen att man inte bryr sej om vare sej offer eller familjer till de involverade i en rättssak.
Sen det här med straff för diverse kriminella handlingar. Mord, knarkbrott, övergrepp, ekonomiska oegentligheter och överfall är sånt som är självklara brott som förtjänar ett straff. Men det finns många andra som jag faktiskt inte tycker är brott. Gömma en flykting som själv aldrig begått nåt brott är en god handling, en god gärning. Det handlar om solidaritet. Jurister i all ära men det är sällan de ser verkligheten för vad den egentligen är.
Samma sak gäller med politiker av idag. De skapar sin egen verklighet och förväntar sej att vi andra ska se världen som de gör. Där finns också en kall syn på världen som jag känner djup olust inför.
Märk väl att jag inte presenterar någon lösning här. Det är inte vad inlägget handlar om. Det handlar om att försöka finna vad olustkänslan består i. Den finns kvar här nu även efter att jag har skrivit detta i ca 40 minuter. Men den är borta sen. Det är väl en känsla som säger mej att jag inte borde filosofera så mycket.
söndag 25 april 2010
Professor Hawking varnar för att ta kontakt med utomjordingar
Han anför vår egen historia som exempel, framför allt hur det gick med två hela kontinenter sen Columbus först hittade vägen dit 1492. Även om det mesta liv ute i universum troligtvis är av mikrobtyp är han inte så pigg på idén att låta våra signaler visa vägen för eventuella skövlare och äventyrare. Han utesluter heller inte tanken att intelligent liv kan finnas i ödlelik form. Så Diana kanske en dag kan dyka upp i ett stort skepp och skjuta på både dej och mej.
Uppdatering: Svensk media har så smått börjat ta upp detta uttalande.
Etiketter:
Stephen Hawking,
utomjordingar,
vår moderna värld
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen...
-
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor...
-
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D...
-
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi...
-
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...

