Barn av vår tid

Nej, jag tänker inte recensera Nationalteaterns rockskiva från 1977, även om stora delar av dess budskap passar in, såväl på mitt inläggs natur som på vår samtid. Jag tänker istället prata om rasism, riktig rasism, det som handlar om uppfattningen att man hör till en gruppering med människor som är förmer än andra, baserat främst på utseendet och/eller kulturell utveckling. Under 1800-talet var alla i stort sett det, inklusive Abraham Lincoln och Fredrika Bremer, för att bara nämna några som idag anses som hjältar i kampen för mänsklig fred och frihet.

Att de var emot slaveriet är en annan sak, som inte har med saken att göra. Att tycka att en grupp människor är underlägsen en annan behöver inte betyda att man vill ha dessa underlägsna som fångar och slavar. Såväl Lincoln som Bremer ville att de svarta skulle återbördas till Afrika. Liberia grundades på detta på denna tanke och var i början en succé. Att det senare spårade ur är inte Lincolns eller någon annan amerikansk politikers fel, utan helt enkelt så att den mänskliga naturen innehåller element som gör att vissa vill bestämma över andra.

Tro inte att vi är bättre i vår tid. Det är inbyggt att tycka att man själv och de sina är förmer än andra. En fullt naturlig känsla, en bieffekt av samhörigheten. Det är när man agerar utifrån denna känsla och drar nytta av den på andra gruppers bekostnad som det blir fel. Ett perverst, riktigt snuskigt sjukt exempel på hur fel rasismen slår när man har ett sånt synsätt är Belgiens behandling av Kongo. Rättare sagt, kung Leopold II som personligen lät sitt folk köra med folken i detta land hur som helst. Mellan 2 och 15 miljoner människor dog som en följd av Leopolds personliga engagemang i Kongo.

På samma sätt är inbördeskriget i Rwanda 1994 en rasistisk aktion, när hutuer grymt mördade tutsier för att de förra ansåg sej vara förmer än de senare. En syn som de hade ärvt från just belgare, engelsmän och tyskar. Det är bara vi som inte ser den rasistiska dimensionen här. Vi är så upptagna av att se oss själva som rasister att vi inte ser att andra också är det. Det var rasismen som fick japanerna att uppföra sej som de gjorde under åren 1900-1945, stärkta först av det lyckade kriget mot Ryssland åren 1904-05, följt av annekteringen av Korea, samt det riktiga startandet av Andra världskriget 1931 då man trots stora protester anföll Kina.

Det var rasismen som fick Pakistan att se Östpakistan som sitt lydrike. Att de i denna del inte ville tillhöra Pakistan utan ville ha en egen stat tog pakistanierna som styrde ingen hänsyn till. Det skulle krävas ett inbördeskrig, en mastodontorkan år 1971 som tog en miljon människors liv samt en hungersnöd innan folket i Pakistan fattade att folket i öst ville ha en egen nation, en nation som föddes senare samma år som orkanen, nämligen Bangladesh.

Nu kanske någon invänder att jag letar igenom historien efter historier som passar in på beskrivningen av hur rasismen ser ut enligt mina ögon, men för mej är rasism en fråga om herravälde med folk som tar makten över såna de ser ner på och är grogrunden för fascism. Rasism behöver inte nödvändigtvis vara en fråga om hudfärg. Det kan lika gärna vara en annan kulturell yttring. Ordet ras betyder allra tidigast folkslag och syftar på att någon hör till ett annat folk. Någon mer betydelse lades inte in i ordet. Det var folk under 1700-talet som började använda ordet mer aktivt och följande sekels människor tog fasta på ordet och började dela in människor i raser efter deras hudfärg och generella utseende.

Rasismen föddes alltså ur frenologin och dess sätt att se på hur våra skallar är formade. En viss typ av skalle hade bildats hos vissa folkslag, resonerade man. De utgick ifrån vad de kunde se hos folk och formade följaktligen teorier baserade på dessa skallar. De hade ju inte tillgång till DNA och kunde således inte förstå att skallarna var en produkt av yttre och inre förhållanden, inte för att de hörde till ett visst folk.

På tal om DNA, försäkringsbolagens hantering av de genetiska rönen det senaste decenniet är på gränsen till fascism och rasism i vissa lägen. Att neka folk försäkringar bara för att de har vissa gener aktiverade i sina kroppar och som potentiellt kan leda till ärftliga sjukdomar och cancerformer är mer åt nazisternas hantering av sjuka och dementa än något annat.

Är då allt herravälde att betrakta som rasism? Nej, absolut inte. Rasism är som sagt ett synsätt som går ut på att folk med en annan kultur eller andra faktorer som gör vissa människor främmande är mindre värda. Att skapa herravälde över sitt eget folk är bara herravälde, inget annat. Att skapa herravälde över sitt eget folk för att trakassera och tortera dom är diktatur. Att skapa herravälde över andra folk och behandla dom som skit är förkastligt. Att ha herravälde över andra folk och konstant säga till dom att de är mindre värda på grund av deras kulturella utveckling, hudfärg eller helt enkelt för att man tycker de är mindre värda, det är rasism...




"Welcome back my friends
to the show that never ends"

Att ha fördomar är inte att vara rasist

Det låter som om jag just har kommit på nåt självklart men så är inte fallet. Det är nödvändigt att skriva detta eftersom jag nyss läst en krönika i Corren om invandrare och jobben i vårt land. Likt krönikören har undertecknad vuxit upp med den mörkare hudfärgen som nåt exotiskt. Ordet neger var inget skällsord hos oss, enbart en beskrivning från förr på svarta i Afrika och Nordamerika. Vi hade förstås som alla före oss fördomar om mörkhyade, men dessa fördomar gick på 70- och 80-talet inte ut på att de skulle ha varit sämre än oss eller att de skulle ta våra jobb, snarare att de skulle vara elakare och mer benägna att ta till våld. Förmodligen byggde dessa fördomar på de karaktärer vi såg i TV-serier och i nyheterna där krig i Afrika var vanligt under denna tidsperiod.

Att hysa fördomar mot andra människor på grundval av dålig kunskap gör en inte till rasist eller främlingsfientlig. Tvärtom, som jag skrivit tidigare, kan fördomar vara en fördel på nåt vis då man kommer insläntrande i en situation där man inte kan så mycket men lär sej desto mer därför att man blir nyfiken. Normala människor blir nyfikna. Det är en del av alla djurs natur, att undersöka sin omgivning. Den som inte är nyfiken rensas obönhörligen ut i naturen. Därför är fördomar en bra väg att ta. Det är inte bra dock att odla sina fördomar. Då finns risken för främlingsfientlighet. Däremot är steget till rasism väldigt långt. Rasism har jag inte sett många tecken på nånstans på sistone. Många använder ordet rasism fel.

Vi ser ofta främlingsfientlighet och fördomar som dyker upp, men rasism? Nej, inte så mycket. Vi ser inte många som ser sej som viktigare än andra på grundval av deras utseende och bakgrund i vårt samhälle. Det finns såna, förstås, men de märks inte i bruset av främlingsfientlighet. Det är därför viktigt att skilja på rasism och främlingsfientlighet. Båda sakerna är lika dåliga förstås. Hur får vi bukt med dessa hemska företeelser? Utbildning är en viktig punkt på denna agenda. Så låt oss se tiden an. Det bör inte vara så svårt att utbilda folk, eller hur?



"Fantastiskt!"

Skillnaderna mellan rasism och främlingsfientlighet (och andra företeelser)

Rasism är ett ord som slängs i ansiktet på folk vars åsikter man ogillar och ordet används mer som ett skällsord och som ett sätt att få slut på en diskussion så att man själv blir den moraliska vinnaren. Men ordet rasism används fel. Strikt sett är rasism när man beskriver andra folk utifrån en mall där man rangordnar sej själv och de sina över alla andra, för att sen agera efter den mallen. Rasism handlar alltså om att behandla andra människor utifrån en förutfattad mening om hur alla ska uppföra sej och vara, som om dessa vore sämre än man själv.

Främlingsfientlighet handlar precis som ordet uttrycker det om att man är fientligt inställd till främlingar, oavsett vilka de är. I vissa fall kan det användas om misantroper, dvs såna som avskyr andra människor över huvud taget. Ett exceptionellt exempel på misantropi är de som jobbar för Migrationsverket och andra myndigheter. De som skriver lagar är också förstklassiga misantroper många gånger. De är naiva och ser ytterst sällan hela bilden, vilket är vanligt för alla grupper jag beskriver här idag.

Det som är gemensamt för alla grupper ovan är tunnelseendet med skygglapparna och den uppenbara oviljan att lära sej den vetenskapliga disciplinen psykologi och dynamiken inom arten människa. Vi är av naturen misstänksamma mot främlingar, men lika mycket naturligt är det att vi är nyfikna. Den balansen är oftast av godo. Misstänksamheten förbyts i nyfikenhet och på sikt även i vänskap, eller åtminstone acceptans. Att man säger dumheter om andra ibland är en sak. Det gör vanligt, normalt folk hela tiden.

Till sist har vi en sjuklig främlighetsaversion, xenofobi (främlingsskräck). Att vara rädd för främlingar är ett sjukligt tillstånd likt att vara paniskt rädd för öppna ytor, bakterier och annat. Då är tunnelseendet extremt. Dessa är rädda för alla främlingar och släpper nog knappt ens in såna de känner ibland.

Tack för mej för denna gången!



"Som slogan är det skitbra"

Skillnaden mellan rasism och främlingsfientlighet

Inspirerad av den eminente skribenten Peter Harolds genomgång av den här artikeln började jag skriva en kommentar till Peters inlägg men insåg sen att det borde bli ett ordentligt inlägg på min blogg först. Det kan synas som att jag med detta inlägg sparkar in öppna dörrar men jag tycker folk borde veta skillnaden mellan rasism och främlingsfientlighet.


Rasism är i sin ursprungliga form när man skiljer på folkslag (ordet ras betyder egentligen folk) och katalogiserar och kategoriserar dom efter karaktärsdrag och utseende med ens egna folk överst. Så har nog människor gjort i alla tider. Det blev en norm under 1800-talet då frenologin sågs som en vetenskap och utseendet ansågs vara en viktig faktor för hur människor var skapta och vilken förmåga till utveckling man hade.

Det där att se på andra människor med glasögon av svartaste ondska är egentligen inte rasism utan mer åt främlingsfientlighetshållet. Jag skiljer nämligen på främlingsfientlighet och rasism. Det SD ger uttryck för är varken eller. Det är främlingsmisstänksamhet, möjligtvis osäkerhet inför det okända. Det har vi väl alla med oss på ett eller annat vis, innan vi lär känna andra människor. Skillnaden är att SD gör politik av det, vilket egentligen inte är nödvändigt. Det som är nödvändigt är att vi lär oss av varandra så vi slipper gå på pumpen som vi hela tiden tycks göra i immigrations- och flyktingpolitiken.

Jag ser inga rasister nånstans i svensk politik eller nån annanstans. Många med främlingsmisstänksamhet och en del med latenta xenofobiska (främlingsrädda) åsikter, men ingen rasist som sagt.

Äkta rasism är således mer av typen "jag är bättre än dej för jag har utvecklats längre i min kultur och du kan aldrig bli lika bra". Främlingsfientlighet är när man går till angrepp, antingen verbalt eller fysiskt för att störa de man inte gillar, just för att de är främlingar. Man ser inte individerna i gruppen. Man bör vara tillräckligt öppen för andra människor så att man kan se det positiva i dom.

Vår offentliga immigrationspolitik är i mångt och mycket ett skämt. För de som etablerar sej här är det förstås inget skämt. Det är när det INTE funkar som det är ett skämt. Påfallande ofta fallerar den politiken, tyvärr. Men jag antar att det beror på byråkratin och den latenta xenofobin mer än något annat...



"Man förlorar mer tid när man försöker vinna tid"

Tintin och rasismen

Den som anklagar Tintin för rasism är med stor sannolikhet själv fördomsfull, åtminstone kulturfientlig. Med detta påstående menar jag att det är lätt för oss idag och göra oss lustiga, alternativt ondgöra oss, över det som skrevs för 70 år sen eller mer. Med vilken rätt sätter vi oss till doms över något våra far- och morföräldrar hittade på när vi en dag säkerligen kommer att få samma behandling av våra barn och barnbarn? Tintins skapare, Georges Remi (signaturen Hergé), var ingen rasist, långt mindre var han främlingsfientlig. Måhända var han fördomsfull vilket vi alla är och han var definitivt färgad av sin samtid men att kalla "Tintin i Kongo" för rasism är att gå för långt i sin egen fördomsfullhet och okunskap.

Hergé var precis som alla andra författare en samhällsskildrare och betraktare. Det han såg beskrev han i detalj. Många av hans assistenter kom att fortsätta i samma stil. Ska vi kalla Roger Leloup, en av Hergés främsta assistenter, för rasist också för att han skapade en tecknad serie med en japanska i huvudrollen?

Tur att nån tar sitt förnuft till fånga och låter böckerna vara kvar. Kulturen blir ingen kul tur, ej heller kult, med censurivrare överallt.

Har inte mänskligheten kommit längre?

Ett par delegater vid det republikanska konventet i Tampa, Florida i USA slängde nötter på en fotograf vars hudfärg var en helt annan än den beiga i stort sett melaninsaknande majoriteten och sa: "så här matar vi djuren". En annan delegat hånades av stora delar av publiken när hennes engelska inte levde upp till förväntningarna. I Sverige förföljs vissa delar av den somaliska population av dårar som helt klart också tillhör begåvningsreserven.

De kriminella får sina fiskar varma i "Efterlyst" men det verkar inte ha nån betydelse för de verkligt förhärdade skurkarna. Våldet är snart på samma nivåer som på 1500- och 1600-talen och lika rått. Åtminstone får jag den upplevelsen att så är på väg att hända. Naturligtvis kommer vissa att göra förhastade konklusioner och skylla allt på immigrationen och släpphäntheten hos våra politiker som låter de kriminella elementen springa fritt. Men vi kommer inte åt de kriminella genom att jaga efter vissa etniska grupper. Det som binder samman dagens kriminella och de för 400 år sen är känslan av att inte känna sej hemma i det samhälle de bebor, känslan av att inte få vara med. Då tvingar man sej på andra med våld om så krävs. Tyvärr kommer det alltid att finnas förlorare och de som själva är förlorare, fast utan att erkänna det, ser sina olycksbröder (och systrar) som snyltare och parasiter på den samhällskropp de själva snyltar lika mycket på.

Det är en kall tid som vi lever i, sjöng Kim Larsen 1975 och jag är säker på att även om vissa människor gärna vill blanda bort korten med larvet om multikultur och mångfald (enfald?) så ställer sej de flesta bakom kravet på medmänsklighet. Faktum är att hur vi än ser på multikultur så är den redan ett faktum. Den har varit det ända sen människan blev människa som enskild art. Vi har alltid blandats och skapat många olika kulturer. Det finns dock ingen nationell kultur. Det är en myt skapad av 1800-talets förvirrade och förvillade romantiker som spann vidare på 1700-talets upplysningsfilosofer som i sin tur hade fel i hur människan fungerar.

Nationalismen och dess heltokiga ideologiska broder patriotismen är båda barn av 1800-talets försök, experiment, att skapa enhetliga länder, nationer, av de kungadömen som då fanns. Att då tala om en nationell kultur är ett fortsatt hån mot alla riktiga kulturer där ute. Har vi verkligen inte kommit längre som människor? Nu är det viktigt att skilja på nationalism och rasism, även om de båda förekommer samtidigt i en del fall. Det är vanligare med nationalism och att känna sej stolt över sitt land än rasism och främlingsfientlighet som bara är negativa känslor inför det främmande, det som man upplever som mindre värda människor. När man hyllar ett landslag i någon sport eller någon som gör nåt för samhället är det bra med en form av nationell känsla, en förlängning av provinsialismen. Men inte längre än så i mitt tycke. 

Det är när nationalismen övergår i patriotism, ohämmat hyllande av det egna fäderneslandet på bekostnad av andra länder, som det blir äckligt fult. Man sprider myter om sitt eget land och lögner om andra folk, trots att det i många fall är samma människor som bor i andra länder. Den här sortens nationskänsla är lika farlig som den religiösa känslan för den får fula tankar att frodas i många människor.

Jag återkommer nu till ordet multikultur. Det är en term skapad av folk som inte vet vad det innebär att ha mångfald. För motsatsen till mångfald är inte enfald, såvida inte de som skapade ordet multikultur står för den. För som jag redan sagt är multikultur ett begrepp som alltid funnits och så länge det finns människor med förmåga till kulturellt tänkande kommer att existera. Varje gång en by eller stad uppstår skapas också multikultur. Skilj på detta och det ni kritiserar hos de som kommer hit från andra länder. Det handlar i ert fall om en osäkerhet inför det främmande. Det är naturligt att hysa osäkerhet men normalt är att man accepterar det efter ett tag.

Här ska inflikas att de som kommer hit för att leka skurkar eller på annat vis utnyttja staten har inte här att göra. Det är realism, inget annat. Att bli jagad på riktigt och komma hit för att få skydd har dock all rätt att få vistas här så länge det krävs. Att ge dom husrum är inte för mycket begärt. Vi har gott om utrymme i landet, ett område erkänt sen 1815 och 1905 (det sista årtalet gäller sen vi slapp norrmännen!) och den som tycker annorlunda borde ta sej en ordentlig titt på Sveriges geografi.

Vi borde ha kommit längre i vår utveckling bort från fördomsfullheten och dumheterna med rasism. Än en gång, det finns inga raser inom den mänskliga arten. Bara anpassningar i tid och rum till rådande klimat och mat. Vi är lika mycket värda allihop även om en del ser sej som förmer än andra. Låt dom hållas, de är bara roliga att se på.

Sen får vi förstås inte glömma bort historien och sanningen bakom kulturerna. För sanningen är ju att det inte ens är samma kultur inom ett visst landskap! Det så kallade Sverige är ett konglomerat av många olika folk med otroligt många genetiska och historiska ursprung. De flesta kvinnor i östra Sverige har ett genetiskt ursprung som går tillbaka till Baltikum och södra Östersjöns områden och många män kan spåra sina ursprung till Balkan och Turkiet. Den kulturkrocken var och är inte att leka med. Sug på den!




"Om allt annat slår fel, så lägg skulden på honom som inte talar engelska."

Rasismens åtta pelare

Var vänliga notera att följande är mina egna åsikter. Det är ingen vetenskap. Skulle du se detta som vetenskap skulle du nog kunna se överensstämmelser överallt om du följde detta mer eller mindre slaviskt.

Rasism är per definition en beskrivning av människors förvrängda syn på varandra, där vi är indelade i raser, underarter, som bör hållas åtskilda från varandra för annars blir det för mycken blandning vilket leder till en utarmning av de olika raserna. Mot bakgrund av modern forskning, framför allt genetik och bättre arkeologiska metoder, har vi kommit fram till det inte finns några raser hos den moderna människan. Det kan kanske komma att bli så i framtiden men det vet vi inget om. Om något är vi, neandertalarna och Denisovanerna underarter, raser, av vår gemensamma föregångare, Homo Ergaster (eller Homo Erectus om man så vill), genom en vidareutveckling vi kallar Homo Heidelbergensis. Mer än så, vi verkar vara en hybrid av tre underarter som en gång utvecklades ur Homo Heidelbergensis. Dessa tre var de ur Afrika komna Homo Sapiens, de från Europa och Mellanöstern komna Homo Neandertalensis och Denisovanerna, som levde i det inre av Asien för kanske 40 000 år sen. Vi är hybriden av dessa, Homo Sapiens Sapiens. Vi är desamma, oavsett om vi är från Afrika, Europa, Amerika, Asien eller Australien. Skillnaderna mellan oss genetiskt sett är så små att det nästan gränsar till inavel i vissa fall.

Då vi nu vet detta är rasism egentligen ett begrepp som bör glömmas bort, men så lätt är det tydligen inte. Alla vill inte ta till sej kunskap. De vill inte ha sin lilla "perfekta" värld förstörd av nya intryck som irriterar och förvirrar. Men vad är då rasism från början? Hur är det uppbyggt och vad är det som bygger upp det? Som jag ser det är det följande åtta pelare som bygger upp det rasistiska "templet":

1) Nationalism - tanken att man bor i ett land lett av en ledare som tar hand om en, att man känner sej som en del av något större.

2) Främlingsfientlighet eller -misstänksamhet - en instinkt som finns hos alla djur, vad vill den här främlingen?

3) Patriotism - den nära kusinen till nationalism, tanken att man är född i ett land och att man är släkt med andra som talar samma språk och att alla har i stort sett samma syn på saker och ting.

4) Pseudovetenskap som är maskerad som vetenskap - frenologi, rasvetenskap är två discipliner som knappast någon seriös forskare av idag vill befatta sej med, de är den främsta orsaken till att vi ser på varandra som om vi vore olika raser.

5) Politik och politiska ideologier - alla politiska ideologier har vid ett eller annat tillfälle haft synen på andra människor som "dom där", alltså människor som är mindre värda än ens egna. Hela idén med klasskampen är genomsyrad, historiskt sett, av denna syn. Att det inte poängteras idag beror på att man har reviderat sin egen historia.

6) Religion - med religionens hjälp kan man verkligen få till det där synsättet som handlar om "vi och dom". Ingen annan del av det mänskliga psyket och samhället kan få oss att se på andra människor som "dom där". Det var med religionen som utgångspunkt som Hitler gick igång på alla cylindrar.

7) Forskare som låter sin forskning styras av sina personliga åsikter. Exempel på detta är alla naturvetenskapare och historiker som lät sej påverkas av sin tids rådande syn på människor ur rasistisk synvinkel. Jag ska ge er ett par namn som ni kan fundera över och googla: Kossinna och Retzius. Redan nu kan jag säga att den sistnämnde även förekommer i punkt 4 så dessa två punkter är väldigt närbesläktade.

8) Individer och smärre grupper med en stark övertygelse om att rasismen är ett bra sätt att se på oss människor, såväl som entiteter och som art.

Som sagt, övertygelse är en svår nöt att knäcka. T ex är jag övertygad att jag har rätt när jag säger att rasism gör människor som ser sej som rasister till sämre individer eftersom de då inte bara ser ner på andra utan förnekar sitt eget ursprung, ett fantastiskt ursprung där anpassningar till rådande klimat, solstrålning, mat och en massa andra faktorer spelat in för att göra oss alla till vad vi är.

Kan du komma på fler pelare, som skiljer sej distinkt från dessa åtta så lägg gärna till dessa i kommentarerna här nedan. Revision av historia kan vara bra, även om den inom politiken är en fara för oss alla. Framför allt om det rör sej om historiker med starka politiska motiv som vill skriva böcker för undervisning i skolorna.

"- Got any milkfed chicken?
- Yes, sir.
- Squeeze the milk out and bring me a glass."