Klimatdravlet fortsätter rida in i solnedgången

 Jag får anledning att än en gång ta fram Sidney Harris teckning. Den om hur många teorier det finns och hur lite som är bevisat. Den stämmer onekligen in på följande åsikter som framförs i en insändarartikel skriven av Margot Wallström, Laszlo Szombatfalvy och Johan Rockström om klimatet och maken till dravel finns nog inte denna månad. Det är en enda lång litania om hur illa ställt det är med klimatet och dövörat de slår till för att slippa höra verkligheten utanför sina respektive kontor är så kraftigt att jag inte skulle bli förvånad om de tre går omkring med världens lock just nu.

Med tanke på de kritiska röster som brukar höjas så fort en sån här insändarartikel publiceras i en av de stora drakarna är jag förvånad att kommentarsfältet är öppet. Annars brukar man numera vilja kväsa oliktänkande på nätet genom att inte ha ett öppet fält för kommentarer. Men jag antar att det finns oliktänkande även på DN som vågat ta steget och öppna för kommentarer, av vilka de flesta går emot artikelförfattarna. Jag slås av följande saker när jag läser såväl artikeln som kommentarerna:

1. Varför är det så gott som alltid tyckare, inte reella forskare, som skriver opinionsartiklar i tidningarna? De riktiga forskarna publicerar förstås sina alster i vetenskapliga tidningar och deras utsagor är betydligt mer sansade än det här skräpet. Men de kunde kondensera sina tankar i en opinionsartikel och skriva i en större tidning också så vi får veta hur dom tänker. För det är opinionsbildarnas åsikter vi hela tiden får höra.

2. Forskningsunderlaget för den alarmistiska synen på klimatutvecklingen (bättre beskrivande ord än något annat i genren) är väldigt dåligt. Det har till och med James Hansen, ärkealarmisten själv, erkänt om än i grumliga ordalag. Slå på James Hansen på Anthony Watts blogg så får ni se. Jag har hans blogg länkad här till höger.

3. Insändarförfattarna förlitar sej på opinionsresultat från undersökningar för att finna stöd och uppmuntran. Varför då? Man väljer ut 2000 personer eller så som sen får svara på frågor. Hur statistiskt säkerställt är det och vad är det som säger att dessa 2000 personerna representerar alla nio miljoner svenska medborgare?

4. Hur vet artikelförfattarna så säkert att en temperaturhöjning kommer att innebära "Game over" för ett stabilt klimat, som man uttrycker det? Rejäla höjningar av medeltemperaturen har ägt rum förr och likväl har det sjunkit igen.

5. Man använder ordet växthusgaser och siktar in sej på koldioxiden främst men glömmer bort den viktigaste och mest potenta av dom alla, vattenångan. Det är inte första gången opinionsbildare av den alarmistiska sidan gör det. Förmodligen inte den sista heller.

Nej, det här en enda lång sida med tyckande, ingen vetenskap så långt ögat kan se. Risken för mental istid är större än värmechock just nu. De tre artikelförfattarna kommer förstås att blunda för kritiken och kalla den osansad och ovetenskaplig medan de sakta rider mot solnedgången...

"Tene me quia fugio"

Mr. Freeze tjänar miljarder på att skrämmas

Bild från The Lookingspoon.

Al Gore, ni vet han som anser sej veta bäst i klimatdebatten, har blivit miljardär på att åka världen runt och skrämma folk med sin klimatpropaganda. Det plus att han sitter i Apples styrelse och där håvar in pengar eftersom företaget, som kritiseras av miljöorganisationer, går så bra. Fast det är ju ingen riktig miljöorganisation som står för kritiken så då är kanske hyckleriet inte så stort från Al Gores sida.



"Sanningen är det (oavsett innehåll) som ropas ut med högst röst"

Svammel i våra medier

Tecknad av Josh.

Är det inte dokusåpor och annat fjanteri får vi oss pseudovetenskap till livs i medierna. Därtill rena lögnerna i sifferform. Precis som Lars Kamël påpekar stämmer inte siffrorna våra "kära" tidningar upprapar från TT, som säkerligen fått dom från nån som kallar sej forskare bara för att han/hon/den/det har fått ett diplom från nåt institut nära anslutet till nån miljörörelse med rötterna i ekofascismen. Till råga på allt ska detta dravel publiceras i Nature, en tidskrift som ända tills nu har varit en bastion för äkta vetenskap.

Men i och med klimatbluffens intåg på den vetenskapliga scenen har även den tidningen intagits av politiskt motiverade människor som utnyttjar vetenskapen för sina egna ändamål och de har lyckats med sina trick; halvlögner, listigt omformulerade  förvrängningar av fakta och statistik som bygger på noga utvalda fakta där man plockat bort det som inte stämmer överens med den rådande synen på jorden och dess tillstånd. För sanningen är den att jorden inte alls är så uppodlad och uppbyggd som påstås. Det är 43 % av all mark vi människor bebor som är uppodlad och bebyggd och det är en förvånansvärt liten del av den totala landytan, som uppgår till 150 miljoner kvadratkilometer. Att vi sen inte behöver förstöra den är en annan sak. Det viktiga här är att hålla sej till fakta, vilket forskarna inte har gjort.

Bara för att man kallar det man gör för forskning innebär det inte att det är vetenskapligt underbyggt. Man ska ALLTID, alltid utgå ifrån att det man vill bevisa är fel. I och med att man försöker hitta motsatsförhållanden till sin tankegång har man tagit ett stort steg framåt i sin utveckling som forskare. Man behöver inte ens hitta lösningen på sitt problem för äkta vetenskap sysslar inte enbart med lösningar utan det viktiga är att man har en presentation som håller tätt för alla attacker från kolleger och fiender. Så länge det finns läckor och hål i ens hypoteser är det inte vetenskapligt hållbart.

Som alltid, den enda kollaps som är förestående är den våra medier snart drabbas av. Den där journalisterna upptäcker att verkligheten inte är den som beskrevs av Paul Ehrlich och andra pajasar.

Kan för övrigt tipsa om en blogg med underbara miljö- och klimatrelaterade teckningar. Fenbeagle heter den. Kolla upp den för den är kul!




"Många gånger vet inte folk vad de vill ha förrän du visar det för dem."

Tänkte bara...

...inflika min kommentar till denna idioti. Ett sånt svammel, rena rama amsagorna. Vilka är det som har skrämt barnen? Jo, okunniga vuxna som själva har svårt att skilja på realitet och fiktion. Genom att dessutom komma med en enkät där frågorna är så vinklade att svaren bara måste bli som frågeställarna vill ha dom får man ännu fler uppskrämda barn och ungdomar. Speciellt ungdomar vilket är den tid då hormonerna rasar i kroppen. Allt som finns omkring en blir då en enda skräckkammare.

Rim och reson får nästan alltid ge vika för skrämselpropaganda och rykten. Sanning är en blandning av verklighet och dikt, som den store skalden en gång kvad. Så vad är då sanningen här? Jo, den är att så länge vi skrämmer folk med olika påhitt, halvsanningar samtidigt som tolkningsföreträde finns hos de som älskar att skrämmas utan fog för det kommer vi att få såna här svar på enkäter. Fakta är inte intressant i det här läget, vad man kan få ut av fakta liksom hur man ska kunna vrida och vända på den till sin egen fördel är viktigare.




"Om jag vore ödmjuk skulle jag vara perfekt"

Härskarteknik - skrikmåsarnas bästa sätt att nå folk

Oscar Swartz belyser på ett glimrande vis hur bristen på källkritik genomsyrar vår gammelmedia. En rapport om övergrepp på barn blev på olika vis till en FN-rapport, trots att man på UNICEF egentligen inte hade med den att göra. Papegojorna pladdrade på för att de gärna vill ha med braskande nyheter som skrämmer folk och det spreds snabbt - och glömdes lika snabbt. Det är bara alarmisterna inom paniklobbyn som fortfarande skriker, de jag kallar skrikmåsar. Sanningen är nog att risken för att ens barn ska drabbas är försvinnande liten. Det är inga arméer som drar över nätet i jakten på barn som de kan våldföra sej på.

Skrikandet på vargen är en liten men synnerligen effektiv del av det som kallas härskarteknik. Samma sak gäller förstås inom klimatfrågan. Där sitter motsvarande grupp skrikmåsar och försöker övertyga och skrämma vanligt folk med jordens undergång om vi inte slutar leva som vi gjort de senaste 200 åren. Det gäller förstås även musik- & filmindustrin, fast där är skrikandet mer öppet motiverat av girighet. De andra grupperna vill ha makt. Inom mediamaffian är man ute efter såväl pengar som makt.

Konklusion: ECPAT, musik- & filmindustrin och IPCC är skrikmåsar. Verkligheten är en helt annan...