Tjernobyl - en strålande affär för naturen

Vi kanske skulle smälla av lite atomkraftverk något oftare för det verkar ha en god effekt på naturen. Färre som jagar och naturen får tid att återhämta sej som den vill. Åtminstone om man får tro en brittisk forskare, Jim Smith, som studerat området i över tjugo års tid. Han menar att strålningen inte är farlig alls för de vilda djuren. Han säger inget om det men förmodligen är det inte farligt för oss människor heller.

På samma sätt som riskerna med vindkraft tonas ned överdriver man kärnkraftens risker. Faktum är att inget sätt att samla och producera energi på är utan risker. Det visste man redan från början när man byggde de första atomkraftverken. Därför är säkerheten större kring såna verk än andra. Fågelmördare lämnar man däremot vind för våg...



"Alternativ energi: snart är oljeräkningen så stor att vi kan elda med den."

Vad har hänt i den stora stygga världen?

Bland den gångna veckans idiothändelser kan noteras att det varit val i Frankrike. Valboskapen har förts till slakt och sett till att antingen pest eller kolera får regera i landet. Bara politikerna får behålla sitt strupgrepp om folket så...

Opastöriserad mjölk såldes i Åre. Hujeda mej, sa politikerna och en anmälan gjordes. Det finns ju bakterier i opastöriserad mjölk, det går inte för sej! Bort med dom och bort med såna som dristar sej att veta bättre än Lagen och Makten! För övrigt kan jag säga att det finns inget godare i mjölkväg än opastöriserad mjölk.

Miljöbrotten staplas på hög för att de är för många. Nu kräver chefsåklagare Mats Palm att en nationell enhet bildas som tar itu med dessa brott. Hur vore det om alla pengar som slösas bort på klimatbluffen och vindkraftsfiaskot istället omdirigerades till detta?

Iran, ni vet Lilla Satan, försöker leka USA. De har lekt lite med storebrors apparater. Hoppas de misslyckas, precis som Nordkorea gjorde med sin raket härom veckan.






"Flugor och människor har ett gemensamt: Man kan slå ihjäl dem bägge med tidningen."

Bildsöndag

Dags igen för lite bilder. Två bilder visar den snö vi fick härom dagen. Det ena är medvetet suddigt för jag ville visa hur långsam kameran är när den tar bilder i dåligt ljus. Tur att den är borta för vi ska inte ha någon vinter här.

"Länge leve Bernie"

Missförstånd avrättas obarmhärtigt

Jag tänkte reda ut en del missförstånd som folk tycks gå omkring med. Fem stycken blir det den här gången. Vassego, ni kan tacka mej senare.

1. Karl Marx var INTE kommunist, ej heller förordade han kommunismen som ideologi. Han föreslog det däremot i fall utvecklingen av samhället tillät dess införande, vilket är en helt annan sak. Att folk utan förmåga att tänka sej in i hur folkmassor och länder fungerar i praktiken förläst sej på hans bok "Det kommunistiska manifestet" är en stor sorg för mänskligheten.

2. Besättningen på Apollo 13 sa INTE "Houston, we have a problem". Vad en av besättningsmedlemmarna, John Swigert, sa var detta:

Swigert: 'Okay, Houston, we've had a problem here.'
Houston: 'This is Houston. Say again please.'
Lovell: 'Houston, we've had a problem. We've had a main B bus undervolt.' 

Detta problem ledde alltså till att farkosten de färdades i tappade syre och de fick aldrig landa på månen som var tänkt.

3. Återigen, man kan INTE se Kinesiska muren från månen eller ens en bit ut i rymden. Man måste komma ganska nära och vara precis över Kina för att se den. Från månen kan man nätt och jämnt se haven och kontinenterna.

4. Det finns inga konkreta bevis för att drottning Victoria av Storbritannien ska ha sagt "We are not amused" (Vi är inte roade). Första gången det nämns är i en halvt fiktiv bok från 1919, 18 år efter drottningens död.

5. De där som enligt bibeln besökte Jesus när han var baby i grottan, stallet, vad det än var, var INTE tre. Faktum är att det inte står hur många de var, dessa visa män som kom österifrån. Det är senare tiders traditioner som "kommit fram" till att de måste vara tre, helt i enlighet med kyrkans behov av treenighet.




"You may say I'm a dreamer,
but I'm not the only one"

Vågad fredag

Hur ser religioner på sex? De äldsta religioner vi känner till bejakade sex och hade t o m orgier som en del av utövandet av religion. Dagens tre stora (kristendom, islam och hinduism) har en mer ambivalent syn på sex och ser helst att kroppens roll i det hela är så liten som möjligt. Anden är fri att utöva allt den vill men kroppen är mer eller mindre ett syndens näste.

Varifrån kommer den fördomsfulla synen som i slutändan har blivit så totalt förödande för stora delar av samhället? Är det någon som kan besvara denna fråga så fullödigt som det bara går? Jag lämnar den öppen och välkomnar varje svar (som håller sej till ämnet).

Tills vidare säger jag att varje religion som bejakar sexualitetens betydelse för varje levande varelse är bättre än de religioner som förhärskar idag. Men ingen religion är egentligen speciellt bra eftersom de förespråkar en tro på nåt som inte kan bevisas...



"Ett blomstrande land föder sångare och hjältar men
 ett land i förfall samlar damm och chefer"

TV-licensen kanske försvinner?

Som jag hoppats i alla år att denna licens ska försvinna och ersättas av nåt annat, mer i klang med sin samtid. Helst nåt i stil med pay-per-view, alltså att man bara betalar för det man faktiskt tittar på. Nu kanske den försvinner. Jag har inga problem med att det skulle hamna på skattesedeln istället för om det är någon som behöver "hjälp" är det ju staten (ironi). Allvarligt talat, det finns så mycket som är inkluderat i de skatter vi betalar som vi aldrig kommer att vara i närheten av nån gång under våra liv så en sak till gör ingenting. Men som sagt, pay-per-view är att föredra vilket nog inte gillas av SVT för då skulle nästan ingen se de program som redan idag göms i statistiken. Det som är populärast, även på SVT, är tyvärr dum-TV. Glättiga lek- och spelprogram som egentligen inte har någon substans.

Propagandan från viktigpettrar (någon politisk hemvist för dessa har jag till skillnad från andra inte hittat!) ska vi bara inte tala om. Så det gör vi inte.



"Det finns TV-program så sliskiga att man borde varna folk med sockersjuka i förväg."

Kamerahörnan: Oegentligheter bakom och framför kameran

Terje Hellesø, vars alster i stora drag visade sej vara förfalskningar, har hamnat i blåsväder igen. Nu handlar det om att texterna i de böcker han gett ut visar på alltför stora likheter med fotoböckers texter för att det ska handla om slumpen. Det får en att undra om det inte finns många fuskare där ute som kommit undan. Man behöver ju inte klistra in element från en bild till en annan för att vara fuskare. Man kan skriva texter som är vinklade på ett visst sätt så att man får fram ett budskap, kanske ett politiskt sådant när egentligen det foto man tagit inte alls ger stöd åt detta budskap. Jag tänker här på ett foto av en isbjörn på ett isblock. Det fotot togs för några år sen och visar klart och tydligt hur isbjörnen tittar mot fotografen med intresse i blicken.

Det fotot användes sen i klimatpropagandan för att illustrera hur isarna smälte pga våra utsläpp och vilka problem isbjörnarna då kommer att få. Allt detta utan en tanke på att isbjörnar dels har överlevt varmare och/eller mer isfria perioder än vår, dels att isbjörnar liksom vi människor i gemen är uthålliga simmare som kan simma väldigt länge i jakt på land eller ett isflak. Dessutom håller ett isflak för en isbjörn väldigt lätt. Att folk ändå gick på detta är obegripligt. Finns det så många som inte tänker?

Tillbaka till foton och fusk. Det vanligaste sättet att fuska på idag är Photoshop (det FINNS andra bildredigeringsprogram, jag vet!) och jag behöver inte gå så noga på hur man gör i det programmet. Man tar bort delar, lägger dit delar. Modeindustrin har anammat denna princip in absurdum. Andra sorters fusk består i att man helt enkelt väljer att aktivt fotografera bara en viss del av en händelse. Detta används framför allt av politiska aktivister inom alla lägren för att bevisa att motståndarna är skurkar och banditer. Sen finns det journalister/fotografer som drivs av en önskan att bli kända och erkända och som då hittar på en bild för att få fram det han/hon vill ha sagt.

Vilket för oss tillbaka till Terje. Han har i svenskan gett upphov till ett helt nytt verb, terja. En utförlig text i ämnet är detta inlägg. Läs även detta inlägg. Det förra inlägget tar även upp en speciell form av fusk, som jag tills nu helt hade glömt bort, nämligen plagiat. Att medvetet göra någon annans arbete till sitt eget är minst sagt speciellt. Det är att göra narr av ursprungsmakaren och dennes verk samt ignorera allt slit som gått in i att skapa originalverket.

Jag avslutar med en bild där själva kompositionen är arrangerad. Inget fusk alltså men väl ett medvetet arrangemang. Kanske är det en portal till ärlighetens land?

"Let me be the gatekeeper to your portals of joy!"

Språkhörnan: Vad vilja de engelska orden?

Reklamspråket är ett språk för sej och det är illa nog att höra den geggamoja i verbal form som kommer därifrån men när det sprider sej till vanligt folk blir jag, som varande något av en språkbismarckist, beklämd, arg och väldigt, väldigt irriterad. Är de genuint okunniga i hur ord ska uttalas, vilka ord man kunde (och borde!) använda istället för dessa engelska ord bara att de anser att det låter "trendigt" eller gör de bara sej till?

Engelska är ett språk som sen andra världskriget spritts över världen på ett sätt som jag inte är så säker på att de engelsktalande i Storbritannien är så förtjusta i. Fast vem bryr sej egentligen om vad dom tycker? Samma sak med andra folk, vem bryr sej om vad de tycker om att få sina språk massakrerade av en massa termer från ett annat språk när det finns fullgoda beteckningar på det egna språket. Som sagt, det är reklamspråket som är den stora boven här.

Men vad vill man från reklammakarnas sida egentligen ha sagt med sitt inkluderande av engelska ord och fraser i var och vartannat inslag i TV, radio och tidningar? Vad hoppas man uppnå? De tänker nog inte på oss språkfascister som ser överdrivet användande av engelska fraser som ett tecken på okunnighet. Ej heller tänker de på de som har svårt att lära sej språk och som kanske inte alltid kan göra sej förstådda om de hört nåt i ett reklaminslag och vill ha produkten ifråga.

Nej, de tänker nog mest på att tilltala de unga, de som vill upp i den här världen, de som ska ta över efter stofilerna. Ni vet, de där som knappt har några pengar ännu för de har knappt kommit in i vuxenvärlden. I alla fall är det så överlag om man får tro de historier man hör riktigt unga berätta. Men likväl försöker man efterlikna det där bedrövliga språket som reklammakarna "skapat". Nu låter jag antingen som en urmossig stofil eller som en rätlinjig språkfascist men sanningen är att även om svenskan tagit emot en hel del engelska ord under tusen års tid så behöver vi inte ta emot ord vi redan har motsvarande ord för. Samma sak med enstaka fraser. Det blir inte bättre för att det låter trendigt i en reklamsnutt.




"Kör utan hjälm - Thoraxkliniken behöver dina organ!"

Vetenskapshörnan: Titta på många miljarder stjärnor

En serie foton tagna över ett antal år av stjärnorna i vår egen galax Vintergata har resulterat i ett collage med miljarder och åter miljarder stjärnor. Se här bara. Den största inzoomningen du kan göra i bilden är jättestor och ändå är det miljoner stjärnor som syns. Det har gjorts en YouTube-film om collaget också:

"Everything is perfect in the universe - even your desire to improve it."

Dags för lite klimat- och energisnack igen

 Det var ett tag sen men nu är det dags igen att diskutera klimatfrågan och se på vad politikerna egentligen vill i denna fråga. Miljöpartiets "tillbaka till naturen"-ideologi känner väl de flesta till vid det här laget. Åsa Romson står för det mest rabiata och världsfrånvända av åsikter här. Detta samtidigt som många undersökningar visar att folk inte vill ha fler lagar och dessutom hellre vill ha kärnkraft än vindkraft. Men var står resten av partierna nånstans egentligen?

Centern är lika rabiata som Miljöpartiet här och hon-som-pratar-i-nattmössan är här på precis lika vilseledande som nånsin Romson eller någon av hennes företrädare. Vänsterpartiet har klamrat sej fast vid klimatfrågan nu under nye partiledaren Jonas Sjöstedt och det är jag tämligen säker på att de kommer att förlora på. Folkpartiet lallar med som vanligt liksom Socialdemokraterna. Moderaterna har blivit aningen tystare på detta området även man då och då hör det självspelande pianot gå igång om klimatet även där. Var Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna står i denna fråga vet jag inte och jag bryr mej inte heller så mycket om vad värdekonservativa partier utan reell substans tycker.

Kontentan är alltså att partierna i vårt nationella parlament gått på klimatbluffen i mångt och mycket. Enskilda parlamentsledamöter kanske har "sett ljuset" men det verkar inte ha någon effekt på det politiska väsendet i stort. Snarare tvärtom, det är ovanligt tyst bland politiker i gemen om klimatet. Att sund vetenskap och vi bloggare fått genomslag här är med stor säkerhet ett av skälen till att endast de mest motsträviga taxarna håller fast vid klimatdravlet.

Vad är då sund vetenskap i sammanhanget? Det jag pratat om i snart fem års tid varje gång jag kommit på klimatfrågan: Det faktum att koldioxiden inte styr klimatet utan är en följd av andra faktorer som i realiteten styr det, det faktum att människans påverkan på jorden är av en helt annan karaktär än den klimathotarna vill få oss att tro, det faktum att man bör sätta in precis allt det som allt levande på jorden gör tillsammans med det ickelevande i sitt rätta sammanhang, dvs att allt samverkar. Folk blundar också för det faktum att koldioxiden följer temperaturväxlingarna, inte tvärtom. Våra utsläpp lär inte ändra på det. Den övriga naturen verkar tacksamt ta emot det vi släpper ut.

"Leendet är en sympatisk rynka som slätar ut de andra."

Bildsöndag

Vassego, en liten samling bilder till från min gömma:

"Lägg dina sorger i en gammal säck"

Vi samarbetar mer

Steven Pinker driver en tes att det är staten och kapitalet som sett till att vår tid är den fredligaste hittills. Han t o m kallar den för en tebjudning i jämförelse med tidigare epoker i människans historia. Övergången till denna fredliga period verkar dock ha startats av just staten och kapitalet med syftet att tillskansa sej kontrollen över folk och fä. Så istället för flera små orosmoln i form av mindre nationer har vi fått statsstyrt våld, i mer kontrollerad form. Om man får tro Steven Pinker.

Våldet har inte försvunnit bara för att staten tagit kontrollen över olika områden. Den har bara bytt karaktär och utseende. Numera är våldet av en mer mental karaktär och de gånger man tar till fysiskt våld handlar det av någon anledning om att slå till på ett så spektakulärt vis som möjligt. USAs löjliga och onödiga krig i Afghanistan och Irak är exempel på detta. Men glöm inte bort att människan i grunden inte är en våldsam varelse. Det finns gränser för fysiskt våld även bland våra närmaste släktingar bland människoaporna. Våld är, och bör vara, en sista utväg.

Till syvende och sist, människor är människor och som sådana är vi alla dårar...




"Det har aldrig existerat ett bra krig eller en dålig fred"

Anekdoter från en svunnen tid

Det är inte ofta jag tänker på skolan numera. Det är ett avlägset minne som blir alltmer diffust. Men det fanns en tid då jag tänkte på tiden i skolan, främst för att de människor jag då mötte fortfarande fanns färska i mitt minne. Nu börjar de blekna för jag har inte haft någon som helst kontakt med mina forna skolkompisar på snart femton år. Därför tänkte jag stolpa upp några anekdoter från min tid i skolan, såväl grundskolan som gymnasiet, så att de finns här för alla att läsa. Kanske någon gammal kompis ser dom och känner igen händelserna. Jag utelämnar namn så ingen som inte vill bli publicerad ska behöva känna sej träffad.

1. Det är år 1990. Höstterminen, första året i gymnasiet. Jag är nykommen till Österportskolan i Ystad, ÖP kallad, och hittar ännu inte så bra i korridorerna. Jag har fått veta att en lektion ska äga rum på tredje våningen och söker mej till ett av trapphusen och går mer eller mindre i blindo. Väl uppe på översta trappavsatsen i trapphuset ser jag till min lättnad att jag har gått rätt och drar en väldigt djup, närmast teatralisk, suck. I samma stund kommer en grupp killar ut i trapphuset och både hör och ser min suck. En av dom säger till mej med menande min: "Var det så ansträngande att gå uppför två trappor?", varvid resten av gruppen skrattar högt. Jag har inte hjärta att korrigera dom utan låter dom gå vidare.

2. Det är någon gång i slutet av 1980-talet, jag går i högstadiet och under en långrast är jag och en kompis nere i centrala Skurup, på gågatan, och tar det lugnt. En tjej cyklar förbi och eftersom hon och vi brukar reta varandra sker också så den här gången. Hon slår till alla bromsar hon har på sin cykel för att besvara de retfulla orden min kompis sagt vilket resulterar i att hon och cykeln slår runt. Jag menar inte att hon hamnade upp och ner utan hon beskrev en perfekt 360 graders saltomortal med cykeln! Hon tappar därefter balansen och medan hon försöker komma upp skrattar vi allihop, även hon. För det blev jag och kompisen utskällda av en gammal tant som tyckte vi var oförskämda som skrattade åt tjejens olycka.

3. En tjej i min gymnasieklass fick för sej att hon skulle träna benmusklerna genom att ta varje steg uppför i trapporna i en snabb följd. Vanligtvis går man ju i normal promenadtakt uppför eller hoppar över ett antal. Hon gick således uppför tre trappor på detta vis och var helt slut när hon kom upp till den sista avsatsen. Tur att vi människor återhämtar oss snabbt för hon såg verkligen trött ut, flåsade och flämtade. Hur det blev med träningsvärken sen kommer jag inte ihåg.

4. Nu ska jag skryta för jag var den ende under min treårsperiod i högstadiet som var med samtliga tre gånger när priser skulle delas ut i en tipsrundetävling anordnad av Sparbanken i Skurup. I sjuan var jag etta, i åttan var jag nia och i nian var jag trea. De femton första fick priser och varje år var det någon ny bland dessa femton, förutom mej. Priserna vi fick var inte mycket att hurra för men de dög.

5. Jag har gjort två mål i innebandy i hela mitt liv och båda dessa har gjorts i skolan. Ett i ettan i lågstadiet och det andra i nian. Passat till många och förhindrat desto fler. Någon karriär blev det dock inte.

Fler kommer...



"Alla världens storheter väger inte upp en vän."

Språkhörnan: Håller dialekterna på att utvecklas till sociolekter?

Den enklaste definitionsskillnaden mellan en dialekt och en sociolekt är att medan en dialekt delas av olika sociala skikt inom en viss area så är en sociolekt en typ av språk som talas inom ett visst socialt skikt, t ex överklassen och underklassen talar inte helt lika trots att de kanske bor i samma område.

Det verkar på mej som att dialekter i vår tid håller på att utvecklas till sociolekter visavi riksspråket. Man håller på sina dialekter och använder dom som en sorts sköld gentemot alla andra. Alla är med på detta och det får till resultat att dialekterna utvecklas vidare till nåt som blir en garanti för att dialekten kanske ska kunna överleva i detta samhälle där ord och hela fraser tas in från andra språk och som inte direkt kan uttalas på dialekt.

Är månne dialekterna framtidens sociolekter? Låt oss hoppas det så att de får överleva. Det är bättre att ha dom än ett slätstruket riksspråk. Det sista duger kanske för skrift men inte för tal. Där är bygdemålen överlägsna som kulturbärare.



"Om ett ord i en ordlista är felstavat, hur skulle vi kunna veta det?"

Kamerahörnan

Det handlar egentligen oftare om bilder än kameror i det här segmentet men det bryr sej nog inte många om, eller hur? Men idag ska det faktiskt handla om en kamera. En sorts betraktelse över den kamera jag just nu använder. Det är en Casio Exilim EX-H15, en kompaktkamera med relativt lång zoom för att vara en så liten kamera.

Bilderna jag tagit med denna kamera håller rätt hög kvalitet för att vara en kompaktkamera, så länge man inte granskar dom ingående. På nära håll ser man att bilden ofta är ofokuserad, eller snarare tvärtom, hela bilden är i fokus vilket gör att inget i den egentligen blir skarpt. Ta den här bilden som ett exempel:

Det är en bild jag tog i höstas nån gång och har haft med här i Bildsöndag en gång tidigare. På avstånd ser bilden bra ut, precis som jag såg den, men zoomar man in i bilden och tittar på den i sin ursprungsstorlek blir allt genast grynigt, nästan grötigt. Väldigt stora pixlar faktiskt. Så har jag aldrig upplevt en bild tagen med en systemkamera.

Nu tål ju egentligen ingen bild att bli granskad i sin originalstorlek eftersom det blir grynigt även på en bild tagen med en systemkamera om man zoomar in på den, men inte så grynig som de bilder jag tagit med kompaktkameror.

Hur upplever du dina bilder tagna med din kamera?



"Kultur börjar med att man tvättar fötterna."