Tema fotografering: Reklam

Reklamfotografering är något jag inte har försökt mej på ännu. Jag har fotat en hel del produkter och prylar förstås men inget avancerat. Det skulle vara väldigt kul att få göra en riktig produktfotografering nån gång. Här är ett enkelt exempel på vad jag gjort på egen hand hittills.

Bilden är tagen hos en volvohandlare i Katrineholm i julas. Vem som helst kan ju svänga ihop en sån här bild så detta är inget speciellt, ändå var det riktigt spännande att få möjligheten att göra ett sånt här minireportage. Jag tog många fler bilder på andra bilar i butiken så tro inte att jag slösade bort all energi på en enda bild. Nu ser jag fram emot fler fotosessioner. Inte bara fotomodeller utan också produkter.


"I have loved the stars too fondly to be fearful of the night."

Lite musik, kanske?

Förbereder ett långt inlägg som tar ett par dagar att fundera ut, skriva ner och lägga ut. Så tills dess kommer en del nödlösningar för att visa eventuella läsare att jag minsann finns till fortfarande. Vill du ha politiska kommentarer - gå hit, vill du ha diskussioner om och bilder på kläder - gå hit, vill du ha allmänna kommentarer - gå hit, vill du skratta - gå hit, och vill du ha diskussioner om klimatfrågan och annat miljörelaterat - gå hit.

Här kommer så lite musik för den som vill lyssna:

Molly Hatchet - Dreams I'll Never See

Peter Gabriel - Steam

Genesis - I Can't Dance

Status Quo - What You're Proposing

Queen - Tie your Mother Down

Eagles - Hotel California

"You can check out anytime you like

but you can never leave"

Åldersdiskriminering i TV-reklam

Har ni sett reklaminslaget där en man som ska fylla 40 köper sej en motorcykel och sen kommer hem för att höra sin dotter och fru tala om hur gubbigt det är att köpa en motorcykel bara för att man kommit in i medelåldern? Det mynnar ut i en larvig pålagd röst som berättar fördelaktigt om Telenor och hur man kan pausa deras abonnemang. Jag skulle vilja säga att Telenor i denna reklam gör sej skyldigt till åldersdiskriminering. Hade det varit en åsikt uttalad av en av kvinnorna i ett privat samtal hade man kunnat säga att de är okunniga eller bara ville skämta på hans bekostnad men i ett sånt här sammanhang blir det förolämpande och diskriminering av folkgrupp.

Det är tydligen accepterat att diskriminera gentemot ålder med fördomsfulla reklaminslag. Skulle det handla om en kvinna i bikini i samma ålder är jag tämligen säker på att PK-maffian hade skrikit om kvinnoförnedring direkt. Ålder går fortfarande bra att göra narr av, trots att vi lever mer hälsosamt och längre än nånsin tidigare. När är det gubbigt att köpa sej en motorcykel? När är det gummigt att göra detsamma?

De som gjort det här reklaminslaget, hur gamla är de? Är de gamla nog att tycka att allt över 30 är gammalt? Är de gamla nog att ha en åsikt om ålder? Hur kommer de att resonera om de själva råkar ut för åldersdiskriminering?




"I love deadlines. I love the whooshing noise they make as they go by."

Reklamen i TV

Själva pauserna bryr jag mej inte om. Man kan uträtta diverse behov då, samla tankarna eller lyssna på musik. Alternativt kan man slå över till en annan kanal. Risken med detta är att man kanske fastnar i den andra kanalens program. Det är innehållet i många av inslagen jag ofta vänder mej emot. Låt mej nu anföra mitt sätt att se på saken.

Nu är det min tur att klaga på reklamen, och då speciellt reklamen i TV. Jag väljer att utgå från ståndpunkten att reklamen i sej inte är fel, det är sättet den presenteras på och det intryck jag får av många av inslagen som jag anser vara fel. Vi har alla olika preferenser rörande innehållet och för mej, som gillar humoristiska reklaminslag som reklamen för Japp som gick på 1990-talet med den utschasade joggaren som alltid råkar ut för den jappätande killen lite varstans i geografin, är den absoluta majoriteten reklaminslag bara så fel. I en del fall verkar det som om reklammakarna tror att vi konsumenter är små barn som behöver undervisas. I andra fall ser dom på oss som de där fåren vi får lära oss vara i plugget.

De värsta reklaminslagen är dom som anspelar på sex och sensualitet, med unga människor som helt klart inte har någon som helst motsvarighet i verkligheten. En annan kategori är den där man sjunger nån löjlig trudelutt eller sjunger den slogan man valt från reklambyråns sida. Ökänt men numera också klassiskt är Felix slogan från 1990-talet: "Felix gör det goda godare", vilket också sjöngs av nån damkör. Det ryser i mej när jag hör nån sjunga en slogan i reklamen. En annan sak som är väldigt onödig är anglicismerna man svänger sej med, många gånger utan att man verkar fatta vad orden egentligen betyder. De är bekväma ord som liksom "passar".

Jag kräver inte större ärlighet, reklambyråerna är ju vår tids hästhandlare och som sådana är ju överdrifter närmast påbjudna. Jag bara påpekar det som jag ser det.  Det jag vill behöver ingen bry sej om. Majoriteten reklaminslag är relativt neutrala och skrattretande i sina försök att verka vara en spegling av realiteten.

Men lika mycket som jag ogillar mycket av reklaminslagen som sänds, lika mycket ogillar jag de snobbar som hyllar SVT och då främst för att det inte sänds någon egentlig reklam i deras kanaler. Sponsring förekommer liksom vissa former av produktplaceringar men inga pauser för reklam. Det anser inte jag vara ett bra skäl att framhålla SVT framför andra kanaler för sponsring ÄR reklam. Sen får paragrafnissarna säga vad de vill Andra hyllar ju TV4 för deras program och de är beredda att stå ut med reklamen. Varför pratar då så många om det som sänds i TV4? Kvalitet verkar vara olika saker för olika sorters människor. Det som vissa, de jag kallar snobbar, kallar kvalitet verkar inte vara samma sak som det vanligt folk gillar.

En diskussion om SVT kontra TV4 får bli en annan gång. Tills vidare nöjer jag mej med att säga att båda företagen är elitistiska på två olika vis och de låtsas inte om varandra. Mina preferenser ligger i andra kanaler, kanaler med ett utbud som tilltalar mitt begär efter kunskap, humor och lugn. Men det är som sagt en annan diskussion.



"Football is a game designed to keep coal miners off the streets."

Språkhörnan: Vad vilja de engelska orden?

Reklamspråket är ett språk för sej och det är illa nog att höra den geggamoja i verbal form som kommer därifrån men när det sprider sej till vanligt folk blir jag, som varande något av en språkbismarckist, beklämd, arg och väldigt, väldigt irriterad. Är de genuint okunniga i hur ord ska uttalas, vilka ord man kunde (och borde!) använda istället för dessa engelska ord bara att de anser att det låter "trendigt" eller gör de bara sej till?

Engelska är ett språk som sen andra världskriget spritts över världen på ett sätt som jag inte är så säker på att de engelsktalande i Storbritannien är så förtjusta i. Fast vem bryr sej egentligen om vad dom tycker? Samma sak med andra folk, vem bryr sej om vad de tycker om att få sina språk massakrerade av en massa termer från ett annat språk när det finns fullgoda beteckningar på det egna språket. Som sagt, det är reklamspråket som är den stora boven här.

Men vad vill man från reklammakarnas sida egentligen ha sagt med sitt inkluderande av engelska ord och fraser i var och vartannat inslag i TV, radio och tidningar? Vad hoppas man uppnå? De tänker nog inte på oss språkfascister som ser överdrivet användande av engelska fraser som ett tecken på okunnighet. Ej heller tänker de på de som har svårt att lära sej språk och som kanske inte alltid kan göra sej förstådda om de hört nåt i ett reklaminslag och vill ha produkten ifråga.

Nej, de tänker nog mest på att tilltala de unga, de som vill upp i den här världen, de som ska ta över efter stofilerna. Ni vet, de där som knappt har några pengar ännu för de har knappt kommit in i vuxenvärlden. I alla fall är det så överlag om man får tro de historier man hör riktigt unga berätta. Men likväl försöker man efterlikna det där bedrövliga språket som reklammakarna "skapat". Nu låter jag antingen som en urmossig stofil eller som en rätlinjig språkfascist men sanningen är att även om svenskan tagit emot en hel del engelska ord under tusen års tid så behöver vi inte ta emot ord vi redan har motsvarande ord för. Samma sak med enstaka fraser. Det blir inte bättre för att det låter trendigt i en reklamsnutt.




"Kör utan hjälm - Thoraxkliniken behöver dina organ!"

Lördagstankar

Reklam är förutsättningen för att vi får ett så brett utbud i TV och radio som vi har. De program vi får genom dessa kanaler är väl inte alltid vad kultureliten vill ha. De verkar mest intresserade av så kallad smal kultur, med filmer och program som knappt någon förstår. En del såna program är verkligen som att se på när färg torkar. Jag behöver nog inte säga vilka program, smaken är olika men vi kan nog säga att en del program som sänds i SVT ingår i den kategorin. Denna koncern har nu fått konkurrens av AXESS TV där ibland väldigt smal kultur presenteras. Skillnaden är att här presenteras det på ett sätt som gör att det faktiskt kan bli intressant, om man bara ger det en chans.

Det är inte pauserna i sej jag vänder mej emot när jag kritiserar reklam, det är viss reklam. Framför allt såna med krämer (vars vetenskapliga validitet kan ifrågasättas) till bilder med ansikten på unga kvinnor som inte behöver såna produkter samt vissa inslag där löjliga röster gör reklam för löjliga produkter med ett klart uttalat mål att försöka vara sexiga och/eller sensuella. Det blir bara pannkaka av alltihop estetiskt sett. Varför de framhärdar förstår jag inte. Maybelline (det är en rocksång, era kretiner!), Lendo är två exempel på reklaminslag jag ogillar. Det senare för tjejens störiga röst. Den senare reklamen vill vara informativ men lyckas bara irritera. Den förra är bara fjantig och totalt poänglös.

Reklampauserna utnyttjar jag som många andra för besök på toaletten, göra en macka eller läsa nån bok eller tidning, kanske text-TV från och till.

Att jag klagar kan synas som ett i-landsproblem men så länge vi har dålig reklam kommer vi att klaga på all reklam, oavsett vad den handlar om. Språket i reklaminslagen är påfallande ofta väldigt torftigt, lika ofta är språket otroligt dåligt.

Under tiden jag skrivit detta om reklam föll mina sidoblickar på en artikel i DN om ett antal tyska soldater som föll offer för en granat som slog ner i deras skyttegrav 1918 och begravde dom för eftervärlden som ett krigets Pompeji. Det fick mej att tänka på hur flyktigt allt är. Tankar, livet, ens uppfattning rörande omvärlden. Därför verkar all sån reklam jag beskriver ovan än mer tokig.

Till sist ett exempel på hur reklam borde se ut för att majoriteten av tittarna ska stanna kvar framför rutan:

"Europa dog i första världskriget. Det födde dom monster som plågat 
1900-talet och dess konsekvenser plågar oss fortfarande."

Vi är alla objekt

Subjekt-verb-objekt. Så fick vi lära oss i skolan att svenskan är uppbyggd i sin grundform. Jag äter äpplet, jag skriver bok osv. Idag tänker jag koncentrera mej på objektet. I det här fallet en annons för en deodorant som förbjöds i Storbritannien för den ansågs objektifiera kvinnor. En av modellerna i reklamen, en känd modell vid namn Lucy Pinder (se bilden nedan), ansågs vara för vågad och vara ett exempel på hur kvinnor objektifieras i reklamen.

Än män då? Blir inte vi män objektifierade i reklam? Jo då, det har hänt att sån reklam har fällts för att man tyckt att det varit för vågat. Det förändrar dock ingenting i upplägget hos det här inlägget. Det handlar om simpel biologi. Jag tänker inte gå in för mycket på den moralpanik som får samhällets vakthundar att skrika "utnyttjande av kvinnor" så fort lite hud visas i en reklamannons. Dock kan jag säga som så att skulle det varit en kalkon som tog ut en människa ur ugnen skulle alla skratta för då räknas det som humor. Men lite kurvor (vilket de flesta kvinnor faktiskt har!) är tydligen inte tillåtet. Det här samhället, det västerländska alltså, har utvecklats till ett enögt, hycklande och trångsynt samhälle som vill att alla ska se samma saker, göra samma saker och framför allt, tycka och säga samma saker. Det gäller Sverige i lika hög grad som Storbritannien.

Saken är alltså den att vi är biologiska varelser och det första vi gör när vi träffar någon är att kolla in hans/hennes kropp. Lyssna på vad han/hon har att säga kommer direkt efter det men även det är en biologisk sak. Att älska någons sinne är även det biologiskt och ett sätt att objektifiera denna någon. Vi sätter en stämpel på alla vi möter, en för varje person, utifrån vårt första intryck av denna person. Att utnyttja detta för egen vinning är inte fel, vare sej vi talar om Lucy Pinder eller herr Bengtsson i grannskapets största bil, för det handlar om att göra ett intryck på andra människor. Den som inte gör ett tillräckligt intryck på andra finns inte.

Censorer som granskar reklamannonser bör inte befatta sej med termer som förnedring av kön eller objektifiering. Förnedring av kvinnor är det dock att förneka dom chansen att se bra ut. Samma sak gäller män. Att se till att barn och beroende vuxna utsätts för reklam med tobak och alkohol liksom att man inte utsätter människor för dubbelmoral borde vara viktigare. Annonsen ovan visar i mitt tycke inget som förnedrar kvinnor eller fördummar män för att de tittar på en snygg kvinna. Tvärtom visar det på en subtil humor. Den som inte ser humorn i bilden ovan bör inte gå ut alls. Han/hon bör stanna inne och hålla käften!

Sen att det kanske inte är tillrådligt att låta Ms Pinder vara så lättklädd av hänsyn till eventuella brännskador hör inte hit.




"What is left of your dream?
Just the words on your stone
A man who learned how to teach
Then forgot how to learn"

You make a grown man cry

Reklammakare och i förlängningen de företag som anlitat reklammakarna älskar att använda sej av låten "Start Me Up" av The Rolling Stones. Det får de så gärna göra men de borde samtidigt se till att sentensen "You make a grown man cry" inte kommer med varje gång. Nu senast Dressmann som använt sej av den reklamen och jag blir bara så lack på det företaget. Jag vet inte varför men jag gillar inte det företaget speciellt mycket. Det är nåt med deras affärer och deras taktik som jag ogillar.

Microsoft hade samma låt i sin reklam för Windows 95 för snart 16 år sen. Där stämde verkligen den frasen om att få en vuxen man att gråta in. Folk fortsätter att gråta över windows ända sen dess samtidigt som herrar Ballmer, Gates och Allen skrattar hela vägen till banken.