Tema fotografering: Reklam

Reklamfotografering är något jag inte har försökt mej på ännu. Jag har fotat en hel del produkter och prylar förstås men inget avancerat. Det skulle vara väldigt kul att få göra en riktig produktfotografering nån gång. Här är ett enkelt exempel på vad jag gjort på egen hand hittills.

Bilden är tagen hos en volvohandlare i Katrineholm i julas. Vem som helst kan ju svänga ihop en sån här bild så detta är inget speciellt, ändå var det riktigt spännande att få möjligheten att göra ett sånt här minireportage. Jag tog många fler bilder på andra bilar i butiken så tro inte att jag slösade bort all energi på en enda bild. Nu ser jag fram emot fler fotosessioner. Inte bara fotomodeller utan också produkter.


"I have loved the stars too fondly to be fearful of the night."

Tema fotografering: landskapsfoto

Dagens bild är ett landskapsporträtt över gränstrakterna mellan Värmland och Dalarna. Precis bortom sjön börjar Värmland förresten. Jag kallar mej själv entusiastfotograf, vilket är ett finare uttryck för amatör med professionell attityd. Ni som läst min blogg har sett mina tågfoton, modellfoton, skojiga foton, astrofoton etc men jag tar också landskapsfoton när jag kommer åt.

Det är både lättare och svårare att ta landskapsfoton än man skulle kunna tro. Lättare i det att det egentligen bara är att sikta mot fjärran och trycka av. Svårare i att det egentligen inte är så att man bara kan sikta mot fjärran och trycka av. Visst, den här bilden kom till så att jag siktade mot sjön mellan träden och tryckte av utan att bry mej speciellt mycket om omgivningen. Jag hade inte haft kameran så länge och hade den fortfarande på automatisk inställning, vilket innebär att kameran sköter om allt så fort man tryckt ner knappen för att få autofokus.

Men vill man lära sej mer om fotografi ska man lämna autoinställningen och söka sej vidare till de mer avancerade inställningarna. Idag hade jag inte tagit den här bilden så där rätt upp och ner. Jag hade kollat hur ljuset faller på grenarna, var bästa punkten för att få fin och jämnt fördelad skärpa skulle kunna vara och jag hade tänkt mej hur det skulle kunna vara att få fram lystern på bättre sätt.

Så man utvecklas som fotograf, precis som man utvecklas i alla andra områden där man vill vara kreativ. Fotografi vore en bra hobby för folk med monotona arbetsuppgifter för då får de utlopp för kreativiteten. Landskapsfotografering är då ett väldigt bra sätt att tänka kreativt. Kolla ljuset, kolla skillnaderna mellan mörkt och ljust, kolla djupet och kolla skärpan. Men skaffa en systemkamera. En mobiltelefon är bara bra för selfies, och knappt ens det.



"Create with the heart; build with the mind"

Tema fotografering: Mitt fotoprojekt

En del kanske har sett att det förutom mitt namn står Photo4Life på en del foton jag lägger ut här och var på nätet. Det är namnet på mitt projekt som har till syfte att det jag fotar ska vara för livet, inte bara så att det är för resten av mitt liv eller andras liv, utan för att jag vill förbättra andras liv genom fotografering. Vi reagerar olika på ett foto tas, men gemensamt är att vi har ett förhållningssätt till fotografin som konstart.

Även för såna som inte gillar att bli fotograferade kan det vara bra att bli förevigade, eftersom chansen att folk kommer ihåg dom då är större. Vi lever sen snart 200 år tillbaka i en väldigt visuell tid där fotografin fyller en väldigt stor och viktig funktion. Så det blir allt viktigare att bevara oss själva för framtiden så de som kommer efter oss får veta vad vi gjorde, vad vi tänkte och vilka problem de kan tänkas lösa som vi inte klarade av.

Jag fotograferar därför människor, landskap, städer, bilvägar, järnvägar, allehanda fordon och byggnader för oss att minnas och för eftervärlden att se på om allt detta skulle vara borta i deras livstid.

Det är vad Photo4Life går ut på. Kanske fler kan inkluderas i detta?



"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."

Tema fotografering: Fotosession med Josefine del två

Här kommer en till bild med Josefine, denna gång från dagens session. Dagens session anser jag vara den bästa hittills av alla sessioner vi har haft med kläderna på second hand-butiken här i Malung. I morgon blir det en tredje. Vi får väl se vad det blir av den.

"The secret to modeling is not being perfect. What one needs is a face that people can identify in a second. You have to be given what’s needed by nature, and what’s needed is to bring something new."

Dagens bild: Tattoo!

Dagens bild är för ovanlighetens skull dagsfärsk. Det är min jobbarkompis Josefine som har tatuerat sej och det är verkligen en fin tatuering. Jag frågade om jag fick se och fota den vilket jag fick så nu är tatueringen förevigad, inte bara på hennes kropp utan även i cyberspace. Inte det bästa av foton och inte den bästa platsen heller men jag lovar att bättra mej till nästa fotomöte med henne. För den som inte kan läsa vad som är skrivet så står det "Stay strong".



"Grisly smiles, that don't flake off
Corny-colored demons leering
Vampire photos, sucking the skin"

Tema fotografering: Nu blir det åka av!

Bilden ni ser här ovan visar mitt senaste tillskott i fotograferingsutrustningen. Det är en studiobakgrund från VidaXL.se (kolla gärna upp dom!) med tillhörande stativ för att lättare kunna ta porträttfoton. Den glänsande påsen i bildens högra del är själva bakgrunden medan stativet ligger i påsen nedanför.

Eftersom det ingår i mina arbetsuppgifter på mitt jobb att då och då ta foton på kläder med människor i dom är det bra om bakgrunden är så enhetlig som möjligt. Jag valde svart så här i början för jag vill ta lite "mörka" foton till en början. Jag skaffar en vit bakgrund senare.

I vilket fall som helst ser framtiden onekligen ljus ut (trots den mörka bakgrunden). Jag ser fram emot att få använda bakgrunden både i jobbet och privat. Den är 3 X 3 meter. Nu gäller det bara att hitta modeller.



"We can easily forgive a child who is afraid of the dark; 
the real tragedy of life is when men are afraid of the light."

Tema fotografi: Alla är inte fotografer!

Jag är hobbyfotograf och anställd som fotograf och fotoredigerare, så jag kan i praktiken kalla mej entusiastisk proffsfotograf. Dock inte fullfjädrad professionell fotograf då jag dels inte har egen studio, ej heller har det som heltidsyrke. Ett inlägg på Fotosidans forum om huruvida proffsfotografernas tid är förbi fick mej att fundera över min egen position som fotograf i näringskedjan. Många berömmer mina alster, tycker dom ser bra ut, men själv ser jag stora skillnader mellan mina verk och de riktigt duktiga fotografernas verk. Det har inget med de människor jag plåtar att göra, utan var och hur jag plåtar dom.

Jag tror inte att jag nånsin kommer att kunna hota proffsen, ens om jag skulle bli ett själv. Kanske andra fotografer som är proffs känner så också i början? Det framgår i alla fall av berättelserna jag läst på Fotosidan att många känt sej osäkra på sina verk i början, men ju mer de kommit in i det har allt gått per automatik. Jag känner själv att vissa saker kommer mer naturligt nu än för bara två-tre år sen.

Nåväl, över till frågan för dagen, kan alla bli fotografer? Ja, men bara till en viss gräns. Alla kan sikta och fyra av en kamera mot någon eller något, men få kan göra det till en konstart och/eller till något riktigt vackert. Visst finns det riktigt duktiga amatörer, och såna som undertecknad kan mycket väl få till en och annan pärla då och då, men det är få förunnat att kunna åstadkomma såna fina saker gång på gång.

Så svaret på frågan om alla kan bli fotografer blir svaret både ja och nej. Ja, av det skäl jag angav i början av förra stycket och nej, av det skäl Adam Haglund anger i sitt blogginlägg; att de flesta tidningar och bildbyråer vill ha bra bilder med hög kvalitet och klara motiv. De allra flesta klarar inte av dessa krav. Så är det bara. Ska jag ranka mej själv på en skala mellan vanlig kameraanvändare och proffsfotograf ligger jag närmare proffsen, men inte så nära att jag kan ens mäta mej med de mindre bevandrade bland om.



"And all the girls say 
I'm pretty fly
For a white guy"

Fotohörnan: Min första modellfotosession

Så har det då hänt. Jag har fotat en "fotomodell". Ingen professionell, utan enbart en kollega inom samma bolag jag själv jobbar för. Inte heller jag är professionell fotograf så det jämnade ut sej. Det hela var på skoj och gjort i en handvändning. Inget avancerat heller, jag bara bad henne titta än hit och än dit, stå på ett visst sätt och så var det klart. Det var för att presentera kläder, vilket inte är så lätt som man skulle kunna tro. Jag hade ont i ryggen i flera timmar efteråt. Man kan undra hur hon mådde. Vi höll på i två och en halv timmar. Men det verkade på henne som att hon vill göra detta igen.

Nej, hon är inte muslim. Vi bara skojade lite när vi provade ut sjalar. Foto: Undertecknad.

Jag visar nu bara ett enda av fotona eftersom det inte är meningen att de ska visas här i sin helhet. De ska användas inom organisationen jag jobbar för, i försäljningen av kläder. Jag bifogar en länk till hela uppsättningen med bilder vid ett senare tillfälle.



"Hans bidrag till diskussionen var givande. Han teg."

Fotohörnan: Fotografering och lagen

Det är inte alltid lätt att fota människor. Oftast bryr de sej inte om att man plåtar dom. De bara tittar till och snabbt bort igen. De vill kanske inte vara med men hoppas samtidigt att de inte visar sej från sin sämsta sida, om de skulle hamna med. Men så finns det situationer där folk verkligen tar illa vid sej att bli fotade. På platser som är offentliga men som nominellt kräver tillstånd för att fotografering ska få äga rum har nyligen en sådan situation inträffat. En ung kvinna irriterade sej på klädseln hos två andra kvinnor och plåtade dom, vilket inte mottogs väl av de fotograferade som anmälde henne för kränkande fotografering.

Nu ska detta upp i rätten och den nya lag jag skrev om för ett halvår sen ska nu prövas på allvar för första gången. Man kan förstå de som inte gillade att bli plåtade, men deras ansikten var inte med i bilden, endast de kläder de hade på sej. Utifrån denna information tycker i alla fall inte jag att det rörde sej om kränkande fotografering, snarare en dokumentation av anonyma personer som har en viss typ av klädsel. Det andra exemplet, som redan avgjorts, är när en kille tog bilder av en duschande mamma och hennes son på en campingplats. Han borde ha frågat först, helt i enligt med god sed. Detta eftersom det var en privat situation och han smygfilmade. Så svårt ska det väl inte vara att fråga?






"Han sitter under de korkades ek och han är så lycklig!"

Fotohörnan: Blixtfotografering

Nej, det handlar inte om att använda blixten till sin kamera, utan om att fotografera blixtar i åskmoln. Först ut kan jag säga att det är svårt att plåta blixtar. Jag vet inte hur många gånger genom åren jag försökt ta en bild av ett blixtnedslag, bara för att få enbart mörker eller nåt obestämbart ljusfenomen som är följden av blixten. Jag kunde inte så mycket om fotografering när jag var liten så jag bara tog foton på måfå och på känn. Jag trodde att det bara var att rikta kameran mot ett åskväder för att ta en bild i samma ögonblick blixten slog ner. Därför lyckades jag aldrig med blixtfotografering.

Från Uppsala universitets sida om åskforskning.

Numera har jag insett att det krävs att man har en kamera som är kapabel att ha inställningen bulb vilket för er som inte vet allt om kameror innebär att så länge avtryckarknappen på kameran är nedtryckt är spegeln uppfälld och sensorn exponerad för omvärlden. Så fort man släpper knappen fälls spegeln ner och bilden tas. Då får man med allt som kameran exponerats för under den tid spegeln varit satt ur spel.

2013 fick jag inga foton på blixtar, vilket irriterade mej stort. Antingen får jag åka nånstans eller hoppas på bättre åskväder. Hoppas verkligen att nästa år blir bättre och att min lärdom detta år gör att jag kommer åt blixtarna bättre, samtidigt som de inte tar mej.



"Never believe anything until it's officially denied"

Fotohörnan: Den nya fotografilagen

Det är första juli 2013 och den nya lagen om förbud mot så kallad kränkande fotografering har trätt i kraft. I korthet går det ut på följande:

Följande kriterier ska uppfyllas för att fotograferingen man utför ska vara kränkande.
– fotograferingen ska vara dold
– ske utan tillstånd
– ske i privat miljö, eller miljö som kan anses som privat.

I stort sett är lagen precis som förut, man kan fota var och vem man vill, bara man inte kränker någon på ens privata område. Jag förstår faktiskt inte varför man bemödat sej så om att stärka en redan fungerande lag. Man har lagt fernissa på redan existerande fernissa. Privat fotografering där alla medverkande i fotona ställer upp utan knotande är fortfarande tillåten. Offentlig fotografering berörs inte.



"Laugh and the world laughs with you, snore and you sleep alone."

Fotohörnan: 70,000 kr för bilder av tre kärnkraftverk!

Strålsäkerhetsmyndigheten ville visa världen att kärnkraft är en säker energikälla och en pålitlig sådan. Det är den ju också men nu handlar det inte om atomkraft utan om slöseri med pengar. Man ville ha foton och lite annat i samband med sin presentation av verksamheten så man tog kontakt med PR-byrån Intellecta Corporate som i sin tur anlitade en fotograf som tog lite bilder av de olika kärnkraftverken vi har i Sverige. Notan hamnade på över 70,000 kr varav 16,000 av dessa pengar gick till sökande och avtalsskrivande med en fotograf.

Hade de anlitat en vanlig annonsbyrå hade vi skattebetalare inte behövt punga ut med så mycket pengar. För detta är slöseri med pengar. Visst, de hade säkert en vidlyftig budget för såna här saker men det är ändå pengar man hade kunnat använda till annat. Var fotografen verkligen så duktig att det krävdes 70,000 kr för bilderna och avtalet?

Vidare kan sägas att slöseri med skattemedel är ett utbrett fenomen inom myndighetsvärlden. Den artikel i Aftonbladet (även DN har skrivit om detta) jag länkar till handlar egentligen mer om hur Arbetsförmedlingen slösar bort de medel man får från staten men eftersom atomkraften är ett mer "lysande" ämne att tala om får det vara huvudämne. AF använder sej ofta av PR-byråer för att marknadsföra sej och inte verkar denna reklam vara riktad till de som borde vara kunderna, dvs de arbetslösa, utan till andra myndigheter och till företag. De arbetslösa är handelsvaror som kan skyfflas hit och dit inom systemet. Allt medan AF och andra myndigheter leker med statens pengar.

Ge mej 5000 kr på ett bräde, ett avtal att signera så har ni fått ett antal bra exteriörbilder på vilken byggnad som helst i Sverige. Nu kommer förstås vän av ordning påpeka att en bra fotograf vet att ta betalt men då säger jag att girighet inte får gå ut över de gemensamma medel vi har att röra oss med. Det får inte sticka i ögonen på vanligt folk som kanske inte tycker att några foton på en hemsida är värda 70,000 kr. En mer rimlig summa hade varit hälften av dessa pengar.

Men, hur mycket fick fotografen egentligen?



"Youth is wasted on the young."

Fotohörnan: Vad är en bra bild?

Ja, vad är en bra bild? Är det en superskarp sådan med motivet helt i fokus? Är det en bra komponerad bild där uppmärksamheten direkt dras till motivet? Är det en bild där man ser varenda por i ansiktet på den person man porträtterar? Är det kameran eller fotografen som ska styra vad som är en bra bild?  Jag anser att det är helt upp till en själv vad som är viktigast. Är det en fluga som pollinerar en maskros är skärpan på detta viktig, mycket viktig. Är det ett karnevalståg som drar fram är det inte så viktigt att man har skärpa, inte mer än nödvändigt så att man ser vad det handlar om.

Svaret på frågan är att det är väldigt subjektivt. En bra bild är olika för olika personer. Vi har helt olika smak men oftast sammanfaller den i några enstaka bilder. Månen gillar alla, liksom bilder på människor som ler.

När jag läser på fotografforum som Fotosidan får jag intrycket att det finns dom som hellre satsar på bra objektiv än en innehållande bild. Tekniken blir viktigare än motivet. Många gånger sammanfaller dessa två saker hos proffsfotografer, förstås, men påfallande ofta är det en känsla jag får att vissa hellre offrar innehållet för skärpan och lystern i objektivet. Jag har ingen hejdundrande bra kamera, ej heller några fantastiska objektiv. Jag håller på att lära mej hur man komponerar en bild, vilket jag försökt lära mej i ca 30 år, och jag tror jag vet hur man ska ta ett bra porträttfoto och få till en någorlunda bra ögonblicksbild av nåt som bara susar förbi.

Ändå anser jag mej vara en ganska bra fotograf. De bilder jag tagit gillas av de allra flesta. De med konstnärliga anspråk på foton gillar väl inte alltid mina bilder, inte heller de som vill se hyperskarpa bilder hela tiden. De som förespråkar det konstnärliga i ett foto är fler än de som förespråkar skarpa foton framför innehållet och även där kan man fråga sej vad som är en bra bild. Än så länge har jag inte stött på så många som öppet visat förakt för den typen av foton jag gillar att ta, vardagsfoton. Det är en typ av foton som brukar kallas gatufotografering när det sker utomhus och jag har behandlat den typen i ett inlägg för en tid sen.

Ovan syns ett antal exempel på mitt fotande, vad jag gillar att plåta. Det är inte absolut perfekt hela vägen. Jag väljer ut i mitt huvud vissa osynliga linjer i det motiv jag har framför mej och som jag följer och sen hoppas jag att bilden blir som tänkt mej. De är inte hyperskarpa, inte heller konstnärligt utformade utan de följer mitt sätt att resonera. Jag vill inte ha motivet i bildens centrum utan en bit åt höger eller vänster om centrum. Jag föredrar också vardagen framför studion. Dels för att jag varken har en studio eller ens har tillgång till en men också för att studior ofta ger en konstlad bild av ett motiv. Men detta sista beror nog mest på att jag inte har så stor erfarenhet av studiofoto.

Nu har jag som vanligt svävat ut i en massa extrapladder när jag har ett ämne framför mej. Jag hoppas ändå att någon gillar det jag har haft att komma med, inklusive bilderna.



"I should say: the house shelters day-dreaming, the house protects the dreamer, the house allows one to dream in peace."

Fotohörnan: Gatufotografering

Mitt eget försök till gatufotografering.

Kan folk och saker på gatan bli konst? Definitivt. Det finns till och med hela organisationer och en husgud, Henri Cartier-Bresson, för dessa fotografer. Det är en av fördelarna med att leva i en demokrati, att fotografering på offentlig plats är tillåtet utan större begränsningar. Gatufotografering handlar inte om att smyga sej på folk och sätta gluggen rätt i trynet på dom. Det handlar om att på ett lugnt och fridfullt vis dokumentera folks vardag utan att vara vare sej påträngande eller smygande.

Så när EU-tanken och USA förstörs av politiker med ambitioner som får Hitler och Stalin att verka amatörer i jämförelse får vi andra glädjas åt att än så länge får vi leva någorlunda fritt.


"Hellre rik och bortglömd
än fattig och utdömd"

Mer offentlighet och privat - inom fotografins värld

Fotosidan rapporterar om att det från halvårsskiftet är förbjudet med så kallad kränkande fotografering om regeringen får som den vill. Att ens personliga integritet inte kränks är nog den absolut viktigaste delen av det här lagförslaget. Nu föreslås det på allvar att man inte får ta bilder av någon annan i en privat situation, t ex på toaletten eller duschen, utan hans/hennes tillstånd. Yrkesutövande fotografer inom journalistprofessionen behöver inte oroa sej. Det är vi andra som har anledning att fundera från och till med den här lagen i åtanke.

Det kan förstås diskuteras vad som är kränkande. Beatrice Ask svarar egentligen inte på kritiken i den länkade artikeln från 2011 utan tar upp vardagliga problem som att folk smygfotograferar varandra i badrummet. Som vanligt tror jag lagförslaget kommer från den moraliska sidan, att man till varje pris vill stoppa snuskhumrarna. Men det kommer förmodligen bli andra som hamnar i kläm. Låt mej ta ett hypotetiskt exempel, som jag inte vet om det har ägt rum ännu:

Låt oss föreställa oss att en fotograf vill ha en bild av en sandstrand med mycket människor. Det ska vara en illustration av området som han/hon ska använda för att presentera det på sin hemsida. En massa människor badar, leker eller bara solar sej vid tidpunkten. Fotografen har talat om för alla på stranden som har varit inom hörhåll att han har för avsikt att fota den. Just i det ögonblicket vår fotograf tar sin bild håller en kvinna på att byta om i vad som blir bildens ytterkant. Hon får syn på fotografen och blir som i sagorna om Emil, förgrymmad. Hon anklagar fotografen för smygfotografering. Men här är kruxet: Fotografen har ju inte sett henne förrän hon börjar gasta och ha sej men han/hon har gett sej tillkänna för alla som är på stranden och de vet om fotografens avsikt; att fotografera stranden. Att hon inte hört det är en sak. Hon borde sett fotografen som står tydligt i ena hörnet av badstranden.

Hur ska det tolkas? Hon är på offentlig plats och utför en privat akt. Har fotografen gjort fel och brutit mot lagen eller har hon gjort fel som bytt om på allmän plats? Som ni kanske märker är jag på fotografens sida, inte bara för att jag själv sysslar med fotografering utan också för att jag anser att byter man om på en plats där alla kan se en får man skylla sej själv. Det finns ofta bodar eller omklädningsrum vid de flesta badplatser.

Detta var en hypotetisk frågeställning och jag tror inte folk i vanliga fall är så dumma att de byter om mitt bland andra människor. Därtill är prydheten för stor. Låt oss ta ett annat exempel:

En fotograf tänker ta ett foto av en hall i en lägenhet. Utan fotografens vetskap har en person gått in i badrummet i bortre änden av hallen och någon bestämmer sej för att öppna badrumsdörren för att släppa in mer ljus i hallen i samma stund som fotot tas. Det visar sej då att personen i badrummet är i färd med att ta av sej byxorna. Är det en kränkning av privatlivet? Bara om fotot publiceras. Annars är det inte så.

Jag vet att mina exempel inte är de allra bästa men de är intressanta i vilket fall. Som med de flesta lagar som handlar om fotografering kommer oskyldiga att drabbas mer än skyldiga. Men i det långa loppet är jag ganska säker på att den stora massan fortsätter som förut. Vi som kan kallas normala vet var gränsen går mellan vanlig och kränkande fotografering. Det behöver inga lagar tala om för oss. Behovet av att sätta en regel på pränt är mest för att ingen "onormal" ska få för sej att det är fritt fram.



"A picture is a secret about a secret, the more it tells you the less you know"

Tidningsbranschens stora kris

Sydsvenskan lägger ner sin bildredaktion vilket får konsekvenser för fotograferna som nu får finna sej en ny utkomst. Tidningarna hamnar alltmer i medial regnskugga när internet utvecklas. Visserligen har tidningar dött i stora drivor tidigare, detta pga uppköp eller dålig ekonomi, men nu innebär internet den största utmaningen mot papperstidningens existens som nånsin dykt upp.

Risken, förutom att folk blir arbetslösa när tidningarna går under, är att medierna blir mer politiserade och mer av lobbyföretag än nyhetsförmedlare samtidigt som vanligt folk blir mindre intresserade av att läsa nyheter. De som vill ta reda på saker gör det ändå men de som är totalt ointresserade av verkligheten är dom som bränner bilar och skriker glåpord mot polisen och vuxna människor.

Politiseringen av medierna märks inte minst genom att vissa politiska partiers åsikter får fördelar i form av olika artiklar som beskriver just dessa åsikter.  Ett exempel på en politisering av media är förstås klimatfrågan där framför allt Miljöpartiets åsikter i frågan har haft företräde i över ett decennium. Detta pga många journalisters uttalade stöd för detta partis åsikter.

Ett annat problem, ett litet problem kan tyckas för vissa men för oss som vill ha lite kvalitet på bilderna är det stort, är att kvaliteten på fotona som tas in i tidningarna går ner när man avpolletterar professionella fotografers foton. Men, även en blind höna kan hitta ett korn. Problemet för vissa amatörfotografer som får till ett fantastiskt foto är att de kanske inte lyckas nån mer gång.

Samma med artiklarna och notiserna. Det krävs lite artisteri att få till en skrift som redaktören gillar.. Gärna så informativ som möjligt samtidigt som den ska vara tillräckligt engagerande att folk ska läsa den. Tyvärr är många av dagens artiklar riktigt dåliga. Inte alltid så mycket för den dåliga faktakollen utan oftast för att stavfelen och syftningsfelen grasserar överallt. Tryckfelsnisse är kung numera.

Så hur ska tidningarna klara framtiden? Det får vi helt enkelt se. Att införa betaltjänst tror jag inte hjälper. Det kommer att skrämma bort en del och bara de som verkligen engagerar sej i nyheter kommer att stanna kvar. Själv har jag inte köpt en tidning på över tio år och läser knappt i en ens när den ligger tillgänglig på biblioteken och andra platser.

Tidningar är numera nåt jag tittar i på nätet och då endast för att få mej nåt att skriva om här när inspirationen tryter i övrigt. På sätt och vis är det synd om tidningarna, att de hamnat i händerna på så kallade journalister som inte skyr några medel för att smyga in sin politiska agenda i nyheterna, att ekonomin inte räcker till för att tidningarna ska kunna fortsätta ute i landet.

Jag har inget emot att tidningar uttrycker politiska åsikter men de ska i så fall vara på debatt- och ledarsidorna, inte ute i själva tidningen bland artiklarna. Mediernas roll är att granska politiker och den politik som förs, inte att agera politiker själva. Det kan journalisterna göra på sin fritid. Var sak på sin plats.


"- Är det inte på tiden att vi går till sängs?
- Nja, vi kan väl vänta lite. På den första halvtimmen somnar man ju inte i alla fall."

Fotohörnan: Vad tycker ni läsare om mina bilder?

Jag har den här bloggen främst för att visa upp mina åsikter och för att visa vilka typer av foton jag tar, såväl professionellt (i jobbet alltså) och privat. Nu vill jag kort och gott veta vad eventuella läsare av min blogg tycker om mina bilder. Jag tycker mej nämligen inte se bilderna nånstans ute på nätet och ingen har frågat mej heller om de får använda nån bild nånstans. Det rör mej inte i ryggen, det är uppskattning jag är ute efter, inte att, eller om, andra använder mina bilder. Det får bli en senare fråga.

Vad tycker ni om den här bilden?

"Låt oss vara tacksamma för dumbommarna. Utan dem kunde vi andra inte göra succé."

Fotohörnan: Olika fototyper

Det finns olika sätt att ta foton på och det finns olika sätt att ta foton. Det finns också olika sätt att vara fotograf på. Jag talar nu inte direkt om yrkesfotografer kontra amatörfotografer eller ens duktiga och dåliga fotografer. Jag talar om vad de ser när de klickar och/eller vad de klickar på.

Semester- eller vardagsfotografi.

Det finns dom som bara måste ha med precis allt de ser. Precis allt. De klickar till höger och vänster, upp och ner. Sen finns det dom som knappt tar ett kort men som ändå lyckas få med nästan allt de ser. Båda dessa "klickare" finns bland semesterfotografer och vardagsfotografer. Vad klickar man då på? Jo, människor, mat, byggnader, gator med folksamlingar, blommor, kort sagt allt möjligt. Ofta blir det ett enda sammelsurium av saker som samsas i samma bild. Man vill ha med så mycket som möjligt. Det är väl bra när man sen ska sitta hemma och titta på bilderna för att komma ihåg men det blir väl rörigt för utomstående som ska titta på bilderna. Men å andra sidan är det mer att upptäcka i varje bild.

Jag har själv varit en sån fotograf och när jag nu tittar på de bilder jag en gång tog förundras jag över hur röriga de är. Men det är en del av ens utveckling, både som människa och fotograf. Jag tror inte jag med flit kan ta "semesterfoton" igen. Detta eftersom jag blivit mer uppmärksam på alla detaljer som ska vara med och inte vara med i ett foto. Visst kan jag ta ett översiktsfoto men jag är mer medveten om linjer, kurvor och andra former vilket gör att jag inte längre tänker som en semesterfotograf.

Detaljfotografi.

Sen finns det detaljfotografer, som bara älskar att ta på enskilda saker de ser. Enskilda blommor eller insekter blir ofta föremål för makrofotografi och husen blir ibland utsatta för en fotografisk dissektion.

Vardagsfotografer tar ofta på sina barn/husdjur när de leker, sover och annat. Barnen eller hundarna eller vad det nu kan vara blir modeller för fotografen. Vad de än gör blir föremål för fotografens objektiv. Jag kan förstå alla dessa fotografer. De vill föreviga nåt som aldrig mer kommer igen. Vi kan hoppas att materialet blir kvar så länge att folk 200 år från nu kan se det.

Ovanstående är som jag har upplevt det av att kolla runt på bloggar och hemsidor. Huruvida det är så kan jag inte belägga men eftersom allt som görs här i världen är individuellt torde detta med fotografering också vara det. Vi har en chans nu, vi som levt de senaste 190 åren med fotografering, att bevara våra liv för eftervärlden. Vad vi än tar foto på så är det viktigt att vi tar på det gillar att fota.




"Jag vill bara säga en sak om dagens biografer: det är oftast mer skräp på duken än på golvet."

Kamerahörnan: Min typ av fotografi

Jag har tagit foton från och till sen 1986. Mitt favoritmotiv är järnvägar och det som rullar på dom men sen december 2011 bor jag i en ort som inte har tågförbindelse. Därför har det varit svårt att fota tåg. Varje besök i en stad eller by med aktiv järnväg har varit en lisa för själen.

Människor har jag tagit rätt många foton på genom åren men det är mest för privat bruk. Det är kul att fota människor men det ger inte nåt egentligen eftersom många av dom jag omger mej med inte vill bli fotade. Det är ok för de är kompisar och såna ska man inte driva för långt vad gäller fotografering. Någon porträttfotograf blir jag nog inte. Fast ett och annat foto blir det väl.

Det jag har tagit flest foton av genom åren är moln. Det upptäcker jag nu när jag går igenom mitt fotoarkiv. Det beror på att väderfenomen är ännu ett av mina intressen och har så varit ända sen jag var väldigt liten. Det är moln i alla former och storlekar, mörka såväl som ljusa. Tyvärr har jag hittills inte lyckats fånga en blixt på bild. Jag ger dock inte upp hoppet. Orsaken till det är att det förekommit allt färre åskväder här där jag bor de senaste tio åren. Blir det en fuktig, någorlunda varm sommar här kanske jag får chansen.

 Vi får väl se vad sommaren har i sitt sköte. Blixtar och fler tåg kan vi ju hoppas på i framtiden. Jag har sen jag köpte min Canon förra året försökt lära mej mer om fotograferingsteknik, vinklar och annat. Så här sitter en typ som tänker utveckla sin typ av fotografi. Blixtar och dunder, magiska under, helst utan människor i gyllene skor. Det är vad jag söker.




"Jag kände på mig att mina föräldrar hatade mig. Mina badleksaker var en radio och en brödrost!"

Kamerahörnan: Är fotografi en könsbunden syssla?

Hur är det med den saken? Är det fler av ett visst kön som tar upp en kamera och fotograferar ett motiv. De flesta som delar med sej av tips på Youtube är män men väldigt många är ändå kvinnor så någon större majoritet är det inte. Jag har haft nytta av alla tipsen, oavsett vem det är som stått för dom. Jag skulle dock tro att om genusianerna fick tag på detta ämne skulle man säkert hävda att det är en mansdominerad bransch och tillika hobby. Det är det kanske men det beror nog mer på att kvinnor i gemen inte upptäckt tjusningen med att ta riktiga foton än. Att ta bilder med mobilen är inte att fotografera. Det är ett hån mot allt vad fotografi står för.

En sak är väldigt intressant. Skriver man in sökorden "kvinna som tar ett foto" respektive "man som tar ett foto" i Googles bildsök får man upp bl a bilden jag har överst här idag men det är svårare att få en man i samma situation på bild. Varför då? Är det beroende på att fler män är bakom kameran än framför den? Varför är då de flesta linslusar världen över män och pojkar?

Bilden nedan fick jag när jag skrev in orden "man fotograf" i samma bildsök:

Skriver jag in "kvinna fotograf" får jag fler bilder som visar hur just kvinnor tar foton än när jag skriver in "man fotograf" och får upp män som tar foton. Kör Google med könsdiskriminering? Nu kommer säkert nån att klaga på mitt val av bilder men slå upp Googles bildsök på just de fraser jag har valt och hitta liknande bilder själva.

Nej, jag tror inte fotografering är nåt som speciellt könsbundet. Det är bundet till en viss TYP av människor som är kreativa, nyfikna på världen och vill skildra den på ett sätt som man själv känner sej säker på att bemästra. Att vara fotograf till yrket är krävande för såväl fysiken som psyket. Det kräver en viss typ av människa, oavsett om det är en kvinna eller en man. Att ha det som hobby är också krävande och inte heller där är det könsbundet. Jag säger bara: kvinnor, ut och köp er en riktig kamera! Samma sak gäller för alla män. Glöm bort mobilerna. De är till för att ringa med!



"Yttrandefrihet är en rätt att skriva och tala, inte en plikt."