Belinda Olsson som programledare i Efterlyst

Hasse Aro ska sluta som programledare i TV3:s största succé nånsin, Efterlyst. Leif GW Persson tycker då att programmet ska läggas ner eftersom ingen kan ta hans plats. Det tycker inte jag. Efterlyst är större än Aro och jag har dessutom en passande efterträdare, Belinda Olsson. Inte för att jag tycker hon är nån speciellt bra programledare (det är hon definitivt inte!), inte heller för att jag tycker om hennes burdusa sätt att presentera på, utan för att det skulle säkert vidga hennes vyer rejält. Hon är så van vid att få sin vilja igenom, oavsett vad det är, att ett sånt här program skulle nog få ner henne på jorden, åtminstone temporärt.

Som sagt, Efterlyst är ett program där kriminalitet avslöjas och det är som sådant större än dess programledare. Vem som än ersätter Aro som programledare kommer han/hon att möjligen börja nervöst och tittarna kommer antingen att delas i sina åsikter om den nya programledaren men ganska snart visar det sej vad han/hon går för. Bara det inte blir ett våp som står där handfallen nästan hela tiden. I så fall är det bättre att ha Belinda. Kanske hon lär sej något samtidigt.



"Doing nothing means a lot to me"

Så var vi där igen

Nytt år borde innebära nya, fräscha idéer men det verkar som om de gamla inte får samla damm utan återanvänds in absurdum. Så ock i klimatfrågan där dravlet från förr nu höjs till skyarna i svensk media. Det hördes i Rapport och gjordes till en av de första nyheterna där, men som ofta när det handlar om klimatet numera i TV sades det närmast pliktskyldigt och utan entusiasm, som om hon som läste upp det inte ville göra det men tvingades till det av producenten.

Bra då att vi har någon som vågar säga rätt ut att detta är strunt. Alltmedan fågelmördarindustrin firar nya triumfer och de som lekte forskare i Antarktis nu får vänta ännu längre på att bli räddade. SVT skrev inget på sin sida i samband med artikeln att folket ombord hade varit i kontakt med klimathotssskeptiker för att få en mer ackurat bild av väderläget. Detta eftersom det finns klimatforskare ombord, som inte vet hur man gör en väderprognos. De fick alltså vända sej till en meteorolog för att få en bättre prognos för de kommande dagarna.

Vad är det med australier egentligen? Å ena sidan frambringar de bra TV-serier men samtidigt får de fram de mest hårresande forskare som kommer med den ena tokigheten efter den andra. Som detta jag länkat till överst i mitt inlägg, om att vi får högre temperaturer när det är förre moln på himlen. De menar i sina modeller att molnen inte kommer att nå den höjd som krävs för att bilda dom moln som behövs för att reflektera solens ljus.

Jag ser inget sånt omkring mej, vare sej i den omedelbara omgivningen eller globalt. Jag ser en massa stora moln som såväl reflekterar solljuset som håller värmen inne, oavsett hur höga eller låga de är med sina toppar. Såna moln ingår i vad som kallas lågtryck. Jag ser också klara himlar där fukten hålls borta och temperaturen nere på vintern och uppe på sommaren. Klara himlar där fukten hålls inne eller borta kallas högtryck. Kolla gärna skorstenar under kalla vinterdagar. Det är när röken viker av i vägrätt riktning som man kan se att vi har högtryck. Dessa låg- och högtryck ingår i en cykel som verkar vara oändlig. Den cykeln har inte förändrats någonstans på jorden under de senaste 100 åren, vilket det borde ha gjort om modellerna ska vara med verkligheten överensstämmande.

Som jag förstått fysiken bakom moln verkar dessa för att jämna ut temperaturskillnaderna. Det är inte så stor skillnad i temperaturen mellan det väder vi har här i Norden och norra Europa nu och det väder som blir på sommaren när molnen drar in och ligger i dagar över oss. Det är bara några grader som skiljer faktiskt. Det är därför det snarare borde kallas termostateffekten än växthuseffekten. Vår atmosfär är mer av en termostat än ett växthus. Så det så!



"Pour myself a cup of ambition"

Klimatfrågan självdog - fast ändå inte

Klimatfrågan är död, länge leve klimatfrågan!

Det är en fråga som vägrar lämna förståsigpåares och viktigpettrars sinne. Den vägrar dö för dessa människor. Men i svensk media har den dött sotdöden sen de stora drakarna lagt den åt sidan och endast refererar till den i förbigående, mest för att politiker tar tag i den då och då för att blidka just förståsigpåare och viktigpettrar. Vanligt folks åsikter är inte intressant, vare sej för media eller politiker.

Vilken roll har då media spelat i den här fråga? Talar vi om de stora tidningarna har frågan hanterats av folk med en tydlig miljönisseagenda med anor från 1970-talets början, då miljöflummet satte igång på allvar. Ni vet när miljöarbetet började sabbas av folk med tydliga politiska ambitioner och de viktiga frågorna inom miljöarbetet så småningom "glömdes" bort till förmån för sånt som man kunde påverka samhällets konstruktion med. Med denna agenda i bakhuvudet har klimatfrågan misskötts i mina och många andras ögon och den verkliga vetenskapen, forskningen har kommit i skymundan till förmån för sensationer av samma typ som befolkar de stora tidningarna i övrigt.

Såna människor verkar inte vara intresserade av opposition och kritik. Kritik gillar väl egentligen ingen att få men man ska kunna ta den utan att gå på kritikern med glåpord eller hitta på saker. Man har bundit ris åt egen rygg genom att misstänkliggöra sina meningsmotståndare. När sen skandalen bakom Climategate dök upp var måttet rågat (eller råget måttat som vissa skämtare säger). Vanligt folk litar nog ändå inte fullt ut på att medierna levererar sanningen om en händelse så med Climategate dog väl det förtroendet. Så nog har media skuld i att klimatfrågan är död alltid. De har ju själva dödat sin medverkan genom att så entusiastiskt tagit ställning i frågan.

Men samtidigt som de stora tidningarna tagit sin hand från frågan har de ändå inte velat släppa in oppositionen i sina nummer. Det vore att ge upp för mycket mark. Nej, man upplåter plats åt tyckare med samma åsikter man själv har och låter kritiker och skeptiker vara med i kommentarsfälten - närmast på nåder. Inte alltid heller längre låter man artiklarna och partsinlagorna länkas till bloggar för det kan ju hända att kritikerna kommer in den vägen.

Ytterligare en spik i mediernas kista där. Men även politiker och myndigheter har satsat på detta med samma resultat som för medierna, eftersom det ofta sitter samma sorts människor på dessa poster. Samtidigt har den verkliga vetenskapen struntat i att göra karriär. De verkliga forskarna sitter inte och gör narr av meningsmotståndare eller anklagar dom för att gå i storföretagens ledband. De verkliga forskarna håvar heller inte in pengar från folk som Al Gore eller Bill Gates i syfte att bevisa en tes, även om det innebär att saker som motbevisar ens tes förkastas. Här kan vi snacka om att sälja sin själ!

Brittiska MET Office har verkligen satsat hela sin själ på klimatfrågan och fått lida för det, år efter år efter år...

De som satsat sin själ på den här frågan har gjort det genom att komma med påståenden som snabbt svalts av tidningarnas representanter utan att någon form av ifrågasättande har förekommit. Men, som det har sagts, extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis. Det är dags att presentera dessa bevis nu. De finns inte i det väder vi observerat hittills, endast i de datamodeller man anser vara mer sanning än att titta ut genom fönstret.

Därmed rör vi oss inte längre på vetenskapens område utan populismens. Där passar klimatfrågans nuvarande inriktning in perfekt. Den är inte vetenskaplig längre. Den upphörde vara det när Michael Mann och hans mannar gjorde sin hockeyklubba på ett ganska så ohederligt sätt. Just det, i dessa tider när herr Mann från USA stämmer alla som han anser gör narr av honom drar jag mej inte för att verkligen säga att han är ohederlig. Hans sätt att försvara sin skapelse, hockeyklubban, påminner mer om en tjurig unge som till varje pris ska ha rätt än en ordentlig man som kan acceptera att det finns fel i slutresultatet.

Inte undra på att man blir orolig för dagens unga när dagens medelålder uppför sej så här...

Självklart är det ju så här Mad Men ser ut:

Bild av Josh.

"Weather forecast for tonight: dark"

Tidningsbranschens stora kris

Sydsvenskan lägger ner sin bildredaktion vilket får konsekvenser för fotograferna som nu får finna sej en ny utkomst. Tidningarna hamnar alltmer i medial regnskugga när internet utvecklas. Visserligen har tidningar dött i stora drivor tidigare, detta pga uppköp eller dålig ekonomi, men nu innebär internet den största utmaningen mot papperstidningens existens som nånsin dykt upp.

Risken, förutom att folk blir arbetslösa när tidningarna går under, är att medierna blir mer politiserade och mer av lobbyföretag än nyhetsförmedlare samtidigt som vanligt folk blir mindre intresserade av att läsa nyheter. De som vill ta reda på saker gör det ändå men de som är totalt ointresserade av verkligheten är dom som bränner bilar och skriker glåpord mot polisen och vuxna människor.

Politiseringen av medierna märks inte minst genom att vissa politiska partiers åsikter får fördelar i form av olika artiklar som beskriver just dessa åsikter.  Ett exempel på en politisering av media är förstås klimatfrågan där framför allt Miljöpartiets åsikter i frågan har haft företräde i över ett decennium. Detta pga många journalisters uttalade stöd för detta partis åsikter.

Ett annat problem, ett litet problem kan tyckas för vissa men för oss som vill ha lite kvalitet på bilderna är det stort, är att kvaliteten på fotona som tas in i tidningarna går ner när man avpolletterar professionella fotografers foton. Men, även en blind höna kan hitta ett korn. Problemet för vissa amatörfotografer som får till ett fantastiskt foto är att de kanske inte lyckas nån mer gång.

Samma med artiklarna och notiserna. Det krävs lite artisteri att få till en skrift som redaktören gillar.. Gärna så informativ som möjligt samtidigt som den ska vara tillräckligt engagerande att folk ska läsa den. Tyvärr är många av dagens artiklar riktigt dåliga. Inte alltid så mycket för den dåliga faktakollen utan oftast för att stavfelen och syftningsfelen grasserar överallt. Tryckfelsnisse är kung numera.

Så hur ska tidningarna klara framtiden? Det får vi helt enkelt se. Att införa betaltjänst tror jag inte hjälper. Det kommer att skrämma bort en del och bara de som verkligen engagerar sej i nyheter kommer att stanna kvar. Själv har jag inte köpt en tidning på över tio år och läser knappt i en ens när den ligger tillgänglig på biblioteken och andra platser.

Tidningar är numera nåt jag tittar i på nätet och då endast för att få mej nåt att skriva om här när inspirationen tryter i övrigt. På sätt och vis är det synd om tidningarna, att de hamnat i händerna på så kallade journalister som inte skyr några medel för att smyga in sin politiska agenda i nyheterna, att ekonomin inte räcker till för att tidningarna ska kunna fortsätta ute i landet.

Jag har inget emot att tidningar uttrycker politiska åsikter men de ska i så fall vara på debatt- och ledarsidorna, inte ute i själva tidningen bland artiklarna. Mediernas roll är att granska politiker och den politik som förs, inte att agera politiker själva. Det kan journalisterna göra på sin fritid. Var sak på sin plats.


"- Är det inte på tiden att vi går till sängs?
- Nja, vi kan väl vänta lite. På den första halvtimmen somnar man ju inte i alla fall."

Om källkritik och läsande av tidningsartiklar

Det är lätt att hitta fel i artiklar, om man vet vad man ska leta efter, har tillräckligt med kunskap samt förmåga att tänka efter. Det kallas källkritik när man granskar en utsaga och dess källor. Ordet kritik betyder särskilja, granska och är i sej ganska neutralt. Det handlar egentligen inte om att specifikt försöka hitta fel, det vi till vardags kallar kritisera, utan att se så att skribenten har använt källorna korrekt. En kritiker är en granskare vars uppgift är att se efter om något gjorts fel vid faktainhämtandet och dito kollen. För att undvika det negativa aspekterna av ordet kritik säger man ofta konstruktiv kritik om den mer neutrala delen.

Övertolkningar av fakta är vanliga i tidningar. Ju mer skrämmande och sensationellt desto bättre. Det skulle vara kul att se dess motsats, undertolkning, nån gång i tidningen. Ett exempel på övertolkningar är när man tar naturkatastrofer och ser dom som exempel på mänsklig påverkan i just naturen. Man blåser upp en händelse som varande unik, speciell utan att intressera sej för det faktum att det finns många bottnar i den händelsen. Det felet gör också många historiker, eller snarare gjorde förr. Vi väljer ofta omedvetet ut de bitar som passar vår syn på en viss händelse och struntar i resten. Därför är det bra att kritiker finns, som kan påpeka att vi inte använt källorna rätt alla gånger.

När jag läste historia i Lund på 1990-talet skulle vi analysera två historikers tolkningar av en medeltida text om Engelbrektsupproret på 1430-talet. Den ena tolkningen var skriven av Sten Carlsson och den andra var skriven av Erik Lönnroth. Vi satt i smågrupper och diskuterade vilken av de två tolkningarna som mer korrekt visavi källan. Vi i vår grupp kom fram till att även om Lönnroths tolkning var lite mer verklighetstrogen och mindre stormaktsbombastisk så hade även hans tolkning brister. Carlsson var något av en traditionalist medan Lönnroth var av den så kallade källkritiska skolan. Den ene undertolkade och den andre övertolkade. Det slutade i stort sett oavgjort mellan de två, vilket förvånade vår handledare. Men båda utgick ju från en text som inte direkt var en förstahandskälla så det var väl inte så konstigt ifall de begick misstag båda två.

Jag måste tyvärr erkänna att jag vid läsande av en del artiklar inte alltid läser dom med kritikerglasögonen på. Jag sväljer ofta det som står där utan att bry mej om källan. För även om det som står i en artikel skulle stämma så finns det alldeles säkert en annan syn på saken som inte förmedlas i tidningen, av skäl som journalisten och hans/hennes chef vet mer om. Man kan fråga sej varför en viss sida av en sak presenteras i media medan en annan utelämnas. Har journalisten en agenda eller är han/hon lika slarvig som jag och många med mej ibland är?

Hur blir man då bättre på att läsa artiklar och tolka källor? Det finns egentligen bara ett rejält svar på den frågan och det är att skriva ner det man tycker var viktigt i artikeln och jämföra det med källmaterialet. Har du och artikelförfattaren kommit fram till samma konklusioner gällande källan? Är källan att lita på? Finns det alternativa källor? I vilket syfte är artikeln skriven? För vem är artikeln skriven? För vem är källmaterialet skrivet? Svaret ger upphov till fler frågor än svar till slut. Sätt igång och snoka nu bland artiklarna i diverse tidningar och tidskrifter. Kanske dam- och herrtidningarna har mer sanningar än dagstidningarna?




"Att gå omkring och känna hat eller bitterhet över någon eller något
är detsamma som att låta det du avskyr få bo helt gratis i ditt huvud"

En länk för mediafolk att läsa

Bloggar är farliga. Det vet gammalmedia som numera skyddar sej med lika många jurister som de värsta maffiafamiljer när de ska gå i svaromål rörande principer de själva gärna bryter emot så fort läge ges. Därför är detta intressant läsning. Men kommer mediafolket att läsa detta och om de gör det, kommer de att ta hänsyn till som sägs i artikeln?



"Äventyret väntar på den som förstår att gripa det."

Hybrider - media hajar ingenting som vanligt

Hajar bryr sej inte om vår skrivbordsprodukt klimatet. De simmar glatt ändå, såvida ingen idiot hittar på att döda dom med sitt gevär...

Två hajarter har parat sej vilket lett till en hybrid. Det ses av medierna som bevis på global uppvärmning. Vissa av oss i Europa och Asien är ättlingar till hybrider mellan Homo Sapiens och andra underarter, är det också ett tecken på global uppvärmning?

Nåväl, det finns en hel del som ser nyktert på evolutionen och det faktum att olika arter kan para sej samt att kopplingen till AGW är väldigt svag, närmast desperat. Vad har de i sitt kaffe på tidningsredaktionerna egentligen?

Värt att notera: originalartikeln handlar enbart om DNA och den sortens vetenskap.

"Do you have what we in Sweden call a skiftnyckel?"

Jordbävningens offer är (nästan) bortglömda

Det har nu gått en vecka sen jordbävningen i havet utanför Japans östkust ägde rum och flera tusen människor miste livet, många tusen fler har inget liv kvar för allt de ägde och bodde i är förstört av en förödande tsunami som utplånade allt vid kusten. Som om inte det var nog har snö kommit in från norr och återupplivat vintern i trakten. Många överlevande kommer kanske att frysa ihjäl. Lägg därtill sjukdomar och stress.

Men vad fokuserar media nästan helt på? Jo, att ett antal reaktorer vid ett kärnkraftverk har problem med kylningen och att strålning läcker ut. Jag vill inte bagatellisera problemen vid atomkraftverket men media bagatelliserar och glömmer bort de överlevande i spillrorna av det som en gång, före fredagen den 11 mars 2011, var ett stort antal välmående städer som försåg huvudstaden Tokyo med pendlande arbetskraft.

Får jag mitt i allt detta rekommendera att den som läser detta inlägg och aldrig varit på min blogg förut tar en titt på följande länk på Anthony Watts blogg? För övrigt får vi inte glömma bort att hela kärnkraftskrisen startades av att tsunamin svepte bort viktiga komponenter för varje reaktor.
Vi sitter här i Sverige och debatterar kärnkraftens vara eller inte vara som om det var vi som hade problemen. Från atomkraftshatarlobbyns sida likställer man närmast på autopilot problemen i Fukushima med våra kraftverks problem och en snabb gallup ställdes snabbt ihop av SVT genom SIFOs försorg. Den visade att mer än hälften vill ha kärnkraften kvar.

Än en gång visar det sej att det offentliga Sverige från mediahåll upp till vissa politiker i riksdagen har andra prioriteringar visavi kärnkraften. Som visas här tolkar man det faktum att mindre än 25 % av de tillfrågade ville avsluta kärnkraften som om det vore majoriteten. Visst hade andelen som inte vill ha kärnkraften kvar ökat från 8 % till knappt 25 % men det kan ha med den senaste tidens problem att göra. Affekt är något som driver många människor, framför allt om det är nåt som upplevs som negativt. Att medier älskar en story hellre än riktig historia visar sej också när t ex TT via DN tycker det är smaskigt att svenska pensionspengar är kopplade till det företag som äger kärnkraftverken i Fukushima.

Det är svårt att inte göra tolkningen att det i journalistkåren sitter representanter för de som var med om att rösta fram ett avskaffande av kärnkraften på sikt 1980. En del av dom var väl ideologiskt betingade att säga nej till kärnkraft medan andra var skrämda av Harrisburg. I vilket fall som helst har kärnkraften utvecklats sen dess och vi kan inte entydigt likställa ett av jordbävningen skadat kärnkraftverk med våra som faktiskt går dåligt för att vi inte fått göra nåt ordentligt med dom pga en teknikfientlig värld som bara sett kärnvapen överallt, även där det inte finns några alls.

Till sist vill jag rikta en liten replik till signaturen tty som på Maggies blogg (inte farm!) skrev att en tsunami var omöjlig i Östersjön. Man ska aldrig säga aldrig. Det finns spår av meteoritnedslag på bottnen utanför Estlands kust. OK, en tsunami i Östersjön skulle inte bli så hög pga Östersjöns ganska grunda botten men åtminstone ett par meter skulle den mäkta med men då enbart om det rör sej om ett nedslag. Vår granit- och gnejssköld är stabil nog för att jordbävningar av den magnituden som förra veckan förvandlade halva Honshus ostkuststäder till kaffeved är omöjliga.

Jag såg debatten på SVT i kväll och måste säga att Maggie skötte sej väldigt bra. Skådisen Solveig Ternström gjorde bara bort sej med sina dumheter och Lars-Olov Höglund uppträdde bara nedlåtande så fort en meningsmotståndare yttrade något. Höglund själv är kärnkraftsmotståndare. Han borde skämmas för sin attityd gentemot andra.

Nu lämnar jag debatten kring kärnkraften för den här gången. Låt oss hoppas att hjälpen till de överlevande kan få dom att klara sej genom vintern och att deras hus snart är uppbyggda. De lever i alla fall i ett rikt land till skillnad mot Haiti där folk fortfarande bor i tältläger ett år och två månader efter deras jordbävning.

Rädda Sverige (och världen) - skriv på nu!

 Om inte Sverige ska bli ett land där klimatcharlataner får göra som de vill bör vi alla skriva på nu. På sätt och vis är detta faktiskt en fråga som berör internets framtid också. För om de lyckas få igenom nåt klimatavtal i Köpenhamn kommer en massa pengar att försvinna rätt ut i tomma intet och då blir det fritt fram att ge sej på de friheter vi fått via internet. Man kan då hänvisa till att det inte finns ekonomiska resurser att upprätthålla ett fungerande internet. Det är bara en aspekt av det hela.

Det är viktigt att Köpenhamnsmötet misslyckas, mest för att våra pengar inte ska få svindlas bort, men också för att det är totalt lönlöst att få bort utsläppen av koldioxid, en naturlig gas som vi alla andas ut. Förtigningen av Climate Gate är en sak, men vi måste få det där mötet i Köpenhamn att misslyckas, på alla möjliga sätt och vis.