Hur paranoida är vi?

Jag såg gårdagens episod av Kobra, ett av få bra program SVT har frambringat de senaste åren. Det handlade om boken 1984 och vad den betytt för kulturen, och inte minst samhället i stort. Allt det där med den ohämmade övervakningen och nyspråket George Orwell introducerade behöver vi inte gå in på här och nu, så jag väljer ett annat spår, nämligen paranoian och till vilken grad vi som art är paranoida. Jag tänker nu inte på sjuklig paranoia, istället tänker jag på grupper och individer som bevakar varandra, av avundsjuka eller girighet.

Det spiller ju över på länder och ledare, vars aktioner ofta utgår från den information spioner ger dom. Spioner är paranoians redskap och tyder på att vi människor inte alltid litar på varandra. Underrättelseverksamhet är en sak, men att aktivt spionera på andra människor, oftast det egna folket är ett tydligt tecken på denna kombination av avund och abnormal nyfikenhet. Men det sistnämnda, den abnormala nyfikenheten, hör mer ihop med storföretagen och deras önskan att pracka på oss mer av deras varor. Det är den sortens övervakning jag är mer rädd för än att staten och dess anhang övervakar oss.

Glöm faran med det mångkulturella samhället. Det är de multinationella korporationerna som är den stora faran. De har snart makten att styra allas liv, på ett sätt som byråkrater bara kan drömma om i sina våtaste drömmar. Är det ett tecken på paranoia, att jag skriver så här?



"Anxiety is love's greatest killer. It makes others feel as you might when a drowning man holds on to you. You want to save him, but you know he will strangle you with his panic."

Skolan igen...

Nu har några experter konstaterat det många av oss konstaterat för länge sen, att skolan blev sämre sen kommunerna tog över alla aspekter av skolverksamheten. Att det kommer kritik mot utredningen betyder ingenting. Det är naturligt att de som varit med och förstört skolan (kommunerna) inte vill förlora sin kassako. De är dessutom part i målet och har sett utredningen inifrån, så att säga. Men faktum är att kommunerna har skott sej på skolorna och har större skuld i att det går sämre för eleverna än dagens politiker har.

Skolorna mår bäst av att skötas av staten, med privata alternativ för dom som så önskar. Kommunerna har förstört alldeles för mycket av det som borde fungera i samhället med ett närmast Ponziliknande sätt att hantera det ekonomiska bakom vård, skola och omsorg. Frågan är nu vem som vinner på detta. Våra politikervänner i kommunerna verkar inte ha det alltför fett alla gånger. Så rota igenom alla konton som har med kommunala verksamheter att göra. Det finns säkert nåt skumt bland dom.



"Time drags between paychecks. Time flies between bills."

Säkerhet - en uttjatat propagandaord

"Det hotar den inre säkerheten", "Vår säkerhet måste stärkas". Två av många floskler som ibland hörs från politiker och tjänstemän med ansvar för det inre av nationernas arbeten. Vad är det för säkerhet som åsyftas? Är det folkets säkerhet? Statens? Statsapparatens? Tjänstemännens? Det politiska etablissemangets? Oavsett vem som får fördelar av att säkerheten upprätthålls så är det ett uttjatat propagandaord som alldeles för ofta används av fel sorts styre. Även i det vi kallar demokratier (Läs: länder där vi väljer våra diktatorer) används ordet säkerhet vitt och brett. Om det är för att lugna de sina eller för att kollra bort populasen vill jag låta vara osagt, men det låter inte bra.

Ordet säkerhet betyder för mej att man upprätthåller ett tillstånd av lugn och relativ frid, med frihet från påträngande och skrämmande element som stör ordningen. Inget av detta störs vi vanligt folk av när utländska organisationer verkar internationellt. Endast när vår tillvaro direkt hotas av internationella konflikter, t ex krig eller terrorism kan det sägas att vår säkerhet hotas. Det som sker inom politikens och byråkratins värld har faktiskt inte med oss att göra. Varför vi ska inbegripas i den sortens tänkande är för mej en gåta. Nej, bara vi får slippa överhetens floskler och dumheter omkring oss så får de svänga sej med vilka ord och fraser de till.

För mej är staten och befolkningen två vitt skilda begrepp, ungefär som i Äldre Västgötalagens omnämnande av att svear äger rätt att ta och vräka kung på 1200-talet. Vilka hade rätten här egentligen? Det står ju att svearna hade rätten, men i praktiken var det endast tinget i respektive landskap som hade denna rätt. Vanligt folk hade inte mycket att säga till om här. Då liksom nu går makten utöver folket, inte ut från folket. Men de får väl leka makthavare, bara vi får sköta oss själva, utan nationalism och överdriven politik. Men det får vi nog inte. Säkerhetstänkandet är för starkt...



"Det bästa sättet att ta död på ett yrke är att göra en utbildning av det"

Varför har vi kvar hemligstämplat material?

Varje nation har nån form av hemligstämplat material som släpps fritt efter en viss tid, eller inte. Anledningarna till att något hemligstämplas är olika. Ibland vill man skydda folket från att se nåt som kanske sänker moralen för många, ibland vill man skydda vissa personers handlingar (oavsett vad han/hon har gjort) eftersom man anser denna person vara viktig för politiken eller nåt sånt och ibland ligger nåt annat bakom. När detta släpps fritt kan det vara kul för senare tiders historiker och journalister att granska för att se vad som egentligen hände och varför.

X vs Y från Mad Magazine.

Men vad jag funderar över är varför vissa saker som är direkt skadliga för många människor sparas. Varför inte bränna detta direkt och glömma bort det? Det skadar som sagt många människor om och när detta kommer ut. Är det nån som vill ha det kvar som hållhake på nån annan är det bara dumt när båda dör. Det dör med dom och ser bara ut som ett dåligt skämt för eftervärlden. Har man andra skäl att hålla nåt hemligt men som är otroligt genant för någon eller några ter det sej på samma vis lika löjligt för eftervärlden. Ibland undrar jag om de som hemligstämplar en sak gör det för att de inte förstår sej på den och inte vill hamna i dålig dager om andra förklarar hur saken fungerar offentligt.

Men som sagt, vissa saker borde inte hemligstämplas utan förstöras direkt. Dels kan det vara skadligt för en persons eftermäle och dennes familjs rykte, dels kan det störa framtida relationer mellan länder om det framkommer att nån har sagt nåt väldigt lite fördelaktigt om nån annan i ett annat land.

Min konklusion blir då denna: Antingen förstör allt direkt eller sluta med hemligstämplingen. Eller till och med strunta i att skriva ner nåt som kan vara dåligt för andra. Att gömma saker är bara barnsligt, nåt man gör med sin dagbok eller i en trädkoja. Vuxna ska kunna tala med varandra, även på politisk och diplomatisk nivå. Tala till och med varandra, göm inget för varandra. Var inte juvenila.




"Each night, when I go to sleep, I die. And the next morning, when I wake up, I am reborn."

Privatisering kontra privat sektor

Jonas Sjöstedt talade igår sej varm för att han vill vara med om att hindra fortsatt privatisering av offentlig sektor. På sätt och vis håller jag med honom, en privatisering av välfärden är onödig. Vad som borde finnas är en privat sektor helt skild från den offentliga som man kan få välja om man hellre vill det. Men vad säger jag, den finns ju redan! Vi har privata läkare, vi har privata vårdcentraler och kliniker - och som klarar sej själva. Men den tas inte på allvar av politikerna. De röda vill satsa allt på rött (dvs i stort sett allt ska vara statligt) och de blå vill sälja ut så mycket de bara kan.

Ingendera sidan fattar att vare sej man förstatligar eller säljer ut blir det ett experiment inom samhället, med oss vanligt folk som försökskaniner, som inte kommer att sluta bra. Apoteksförsäljningen är ett bra exempel på detta. Istället för att sälja ut allt skulle de ha öppnat marknaden för dessa företag vid sidan om den statliga verksamheten. På den punkten står jag för den privata sektorn mot privatiseringar av offentliga sektorn. Det skadar den privata sektorns möjligheter att verka. Får vem som helst starta ett apotek, tro?

Med järnvägen är det lite annorlunda. Jag är övertygad om att staten klarar av de stora sträckorna medan den privata sektorn klarar de mindre. Men vi skulle aldrig ha lagt ner och rivit upp så många sträckor! Bussarna kan inte klara av allt som tågen lämnar efter sej. Vad gäller skolan och omsorgen av de äldre har det alltid funnits privata alternativ till den offentliga sektorns verksamhet och den borde få fortsätta. Men pengarna som genereras genom den privata verksamheten borde plöjas ner direkt utan pardon i verksamheten igen. Inga onödiga vinster och utdelningar för bra arbete utan premiera kunderna, dvs elever och äldre.

Det är min syn på saken, take it or leave it.



"Livets stora tragedi består inte i att inte uppnå ens mål utan att inte ha något mål att uppnå."

Staten är inte i samma båt som kapitalet - ej heller i lag med folket

Blå tåget hade fel. Staten och kapitalet har inte med varandra att göra så mycket som de ville göra gällande. Det bevisar ju skandalen med övervakningen av internet inte minst. Det visar bara att staten, som en svartsjuk maka/make, vill veta vad kapitalet har för sej. Oss vanliga dödliga är man från statens sida bara sekundärt intresserade av därför att vi nominellt inte är nåt hot för staten. Det bevisar samtidigt att befolkningen och staten är två olika identiteter. Vi är inte i lag med varandra. För om det ligger i statens intresse att säkerheten upprätthålls men vi vanligt folk inte har rätt att se vad det är vi ska skyddas från har vi inget med varandra att göra. I alla fall inget som är relevant för samhällets väl och ve.

Nyfiken i en strut...

Det är en kombination av paranoia, svartsjuka, avundsjuka och nyfikenhet som är orsaken till övervakningen, inte nån koll av eventuella terrorister. Det är bara en förevändning. Tjänstemännen i statens tjänst är avundsjuka på oss för vårt härliga liv. Ett liv de saknar då de tvingas sitta på sina kontor hela tiden. Kanske de skulle bli bättre människor om de fick se vad vi gör på riktigt?



"My soul is full of longing
for the secret of the sea,
and the heart of the great ocean
sends a thrilling pulse through me."

Upprörande om apoteken

Ett typiskt apotek. Bild från Aftonbladet.

Jag vidarebefordrar ett meddelande min mamma skrev på e-post till mej för bara några minuter sen:

"Jag är arg ledsen, besviken och upprörd över Kronans Droghandels agerande i Lima. Apoteket är 100 år gammalt och när det privatiserades fick KD pengar från staten för att hålla det igång. Nu ska KD lägga ner det för det är inte LÖNSAMT! Det hör till Coop som är f d Kooperativa Förbundet. Detta startades för att medlemmar skulle ha ett bra alternativ till de dyra penningslukande butikerna. Lönsamhet fanns inte med på programmet utan det skulle bara gå runt. Man hade ingen VD eller något sådan tjafs, utan föreståndare på alla ställen. Folk i Lima har flera mil till nästa apotek och alla har inte bil, bussen går enbart ett par gånger om dagen. Det finns gamla och sjuka människor där också. Lena Olsson har ställt en fråga till Hägglund om detta.

Så här får det inte vara!"

Naturligtvis får det inte vara så här. Det gick lite väl fort där när man privatiserade. Man tänkte helt enkelt inte över vilka konsekvenser det skulle få för glesbygden när allt såldes ut på det här viset. Det ska inte vara privatisering för privatiseringens skull utan för att vara ett privat alternativ till det offentliga. Som det är nu får folk i glesbygden det allt svårare att nå ett apotek när de känner sej krassliga eller ska hämta ut sin medicin. Många gånger finns inte ens affären kvar heller så var ska de hämta ut sina medikamenter nånstans då?

Man tänker helt enkelt inte längre än pappret man skrivit ner sina propositioner på räcker.



"Ett äktenskap utan tystnad är som en bil utan bromsar."

Vad är Sverige?

I ett tidigare inlägg frågade jag vad en svensk var, utifrån den diskussion som startades om svenskheten. Nu har jag blivit intresserad av frågan vad Sverige är för något. Här handlar det likt den förra frågan om flera möjliga svar, varav det mest strikta är att Sverige är en nationalstat som omfattar ca 450,000 kvadratkilometer.

I övrigt kan man säga att Sverige är en nationalstat grundad på tanken att Sverige är nåt helt annat än grannarna, på samma sätt som Danmark är nåt helt annat än grannarna. Sverige är samtidigt ett land som består av nio miljoner medborgare plus ett okänt antal människor som lever bland oss, antingen med uppehållstillstånd eller utan. Slår man ut dessa nio miljoner plus några okända på dessa 450,000 km2 får vi ca 20 personer per km2 vilket ger oss ett ganska glest befolkat land. Men väldigt mycket av detta är sjöar, floder, berg, skogar och myrar. All övrig mark är den vi bebor.

Men även den beboeliga marken är ganska stor ändå så det borde inte vara svårt att få människor att bo här. Problemet är väl utkomsten från marken samt risken att vi överfiskar i haven och sjöarna och skjuter för mycket av viltet i skogarna. Men än så länge är det ingen risk att vi blir för många, ens med våra begränsade resurser.

Geografiskt sett är Sverige ett ganska avlångt land som sträcker sej från södra Norden nästan ända upp till norra Norden, en bra bit uppåt Nordkalotten. Här finns gott om plats för många människor, frågan är egentligen vad som krävs för att locka dumsk..., jag menar andra människor hit till kylan och mörkret på vintern. Vi som bor här är ju redan så dumma att vi stannar kvar trots att all logik borde säga oss att vi borde söka oss söderut på vintern, eller gå i ide. Tyvärr går inte det pga all nationalism, all sinnesfördärvande byråkrati och andra dumheter så vi är fast här i Norden tills istiden kommer åter. Så välkomna till helvetet på jorden, gott folk från andra länder!



-----------------------------
För övrigt använder sej vetenskapen inte av Richterskalan för att visa hur starka jordbävningar är. Den skala man använder sej av kallas momentmagnitudskalan. Det är bara journalister och politiker som använder sej av den gamla skalan.

Järnvägens vara eller inte vara

Det som de senaste 100 åren klart och tydligt visat för oss alla är att det kvittar vilka som sköter järnvägarna, statliga eller privata intressen; det funkar ändå inte i längden. Det som är bäst för järnvägen är att båda intressenter går samman och försöker få järnvägen att fungera i ett modernt samhälle för det ska gå att få Sverige att bli ett modernt järnvägsland där tågen går i tid och rälsen håller ihop även mitt i sommaren eller vintern. Till ytan ligger Sverige efter Ryssland, Ukraina, Frankrike och Spanien i Europa och samtliga dessa länder har såvitt jag vet fungerande järnvägsförbindelser som dessutom kan husera snabbtåg.

Underhållet av järnvägen i Sverige har delvis privatiserats de senaste decennierna, vilket gett både bra och dåliga resultat. Dåliga därför att resurserna inte räckt till när vintrarna slagit till som aldrig förr, bra därför att fler kan hjälpa till när det behövs. Att i detta läget förstatliga detta är helt fel, det håller jag absolut med om. Det är inte privatiseringens fel att man inte hade resurser tillhands när de hårda vintrarna slog till 2009-2011, det är klimatdravlets fel. De som satt på medlen till hjälpen hade gått på lurendrejeriet kring klimatet och trott på vad som sades kring det föränderliga vädret. Man trodde helt enkelt inte att såna här vintrar var möjliga längre. De drog därför in på så mycket man bara kunde och nu får man stå där i skamvrån.

Sen har vi andra faktorer som starkt bidragit. En sådan är att man egentligen inte trott fullt ut att en privatisering skulle gå att genomföra. Det har liksom stannat halvvägs med halvmesyrer som följd. Vi har blivit så vana vid att farbror Staten ska ta hand om allt i slutändan att ett privat alternativ ses som nåt katten eller hunden dragit in. Det har alltså inte blivit så bra när man privatiserat, en sorts lättprodukt vare sej hackad eller malen.

Så hur ska vi ha järnvägen i framtiden? Ska den vara helstatlig, med nedläggningar som följd, eller ska vi ha privata intressen med, även det med nedläggningar som följd? För det kvittar ju vem som har huvudansvaret. I slutändan måste det ändå finnas underlag för trafik. Fast här kommer en aspekt till in, vem bestämmer hur underlaget ska se ut? Hur sköts banan och om den sköts dåligt, vem tar på sej ansvaret för att passagerarna sviker? Det finns exempel på korruption inom detta område, från 1950- och 1960-talen, ja ända till 1980-talets början då nedläggningen av järnvägarna följde samma mönster överallt: Man drog in turer för att kunna spara in på materielen, bilvägarna byggdes samtidigt ut i småstäderna och byarna, när dessa vägar blev klara drog man ytterligare turer på järnvägarna och skyllde sen på att färre passagerare åkte med tåget när trafiken lades ner.

Fullt så enkelt som jag beskrivit ovan var det faktiskt. Sen att folk fick mer pengar att röra sej med, att bilen sågs som mer flexibel och att tåget inte längre förde folk från centrum till centrum bidrog förstås och småbyarna hade börjat avfolkas till förmån för de större städerna redan innan ovanstående mönster påbörjades. Men när det påbörjades var det med all säkerhet initierat av bilindustrin som ville ha så stora favörer av staten som möjligt. Samtidigt var ju statens tjänstemän måna om att låta bilindustrin få dessa favörer, gärna på andra transportmediers bekostnad.

Jag skulle gärna se järnvägen blandad, med statliga och privata intressen som drar åt samma håll. Samarbete är bäst för alla parter. Konkurrens är i slutändan bara bra för en viss intressent, inte alla som vill vara med.




"Dagens kris är morgondagens skämt."

Vi samarbetar mer

Steven Pinker driver en tes att det är staten och kapitalet som sett till att vår tid är den fredligaste hittills. Han t o m kallar den för en tebjudning i jämförelse med tidigare epoker i människans historia. Övergången till denna fredliga period verkar dock ha startats av just staten och kapitalet med syftet att tillskansa sej kontrollen över folk och fä. Så istället för flera små orosmoln i form av mindre nationer har vi fått statsstyrt våld, i mer kontrollerad form. Om man får tro Steven Pinker.

Våldet har inte försvunnit bara för att staten tagit kontrollen över olika områden. Den har bara bytt karaktär och utseende. Numera är våldet av en mer mental karaktär och de gånger man tar till fysiskt våld handlar det av någon anledning om att slå till på ett så spektakulärt vis som möjligt. USAs löjliga och onödiga krig i Afghanistan och Irak är exempel på detta. Men glöm inte bort att människan i grunden inte är en våldsam varelse. Det finns gränser för fysiskt våld även bland våra närmaste släktingar bland människoaporna. Våld är, och bör vara, en sista utväg.

Till syvende och sist, människor är människor och som sådana är vi alla dårar...




"Det har aldrig existerat ett bra krig eller en dålig fred"

Myndigheterna är alltid steget efter

Litet kort vill jag bara säga att hur mycket våra myndigheter än anstränger sej för att mjölka oss på pengar och information kommer vi vanliga dödliga, oskyldiga såväl som skurkar, att vara steget före vad gäller sätt att antingen komma undan eller tolka reglerna till våran fördel. Vad gäller fusket på restauranger och andra institutioner är det förkastligt å det grövsta och bör stoppas i görligaste mån men som jag redan sagt går det inte att stoppa eftersom finurligheten hos de giriga som bara tänker på sej själva (krögarna) alltid vinner över finurligheten hos de andra giriga som tänker på oss alla, på ett eller annat vis (staten).

Att fuska med kvitton är att sätta konkurrensen ur spel och är egentligen mer ohederligt mot de andra restaurangägarna än mot staten som helhet. Så sätt åt dom bara. Hade de tolkat skattereglerna istället för att bryta mot dom hade det varit en helt annan sak. Nu får de skylla sej själva.

Myndigheterna kommer som sagt var alltid att tvingas se fuskarna springa iväg i solnedgången vad gäller påhittighet och det är alltid de oförsiktiga som åker dit. De smarta kommer alltid undan, tyvärr. Hur det är med skatteverkets egen moral och etik vad gäller pengar vill jag låta vara osagt...

"If you try to sit
i'll tax your seat"

Stat och religion hör inte ihop

Något som sagts länge och enligt konstitutionen i Sverige också ska vara så. Men ändå är vår sekularism lite hycklande eftersom vi ändå tvingas betala begravningsavgifter och man förutsätts alltså ändå vara medlem i svenska kyrkan på nån underlig vänster även om man lämnar den. Man slipper således inte religionens grepp om staten. Begravningsavgiften borde inte vara nåt vi som medborgare ska behöva betala. Våra efterlevande får ju ändå betala vår begravning när vi dör. Dessutom borde inte kyrkorna (i förlängningen alltså staten som ju inte skulle ha med kyrkorna att göra!) få ha monopol på begravningsplatserna.

Det har länge varit hur klart för vem som helst att religion bara stör statens och vanligt folks arbete. Religion kan man hålla på med på fritiden. Vill man ha religion som profession ska betalning för sånt arbete ske genom medlemskapspengar och donationer, inte genom subventioner från staten. Staten ska absolut INTE ha med religion att göra. Vi har kommit långt från bronsålderns synsätt där religion var politik. Här kommer då en artikel i SVD in. Det är terrorexperten Magnus Norell som skriver att stat och religion bör vara åtskilda i Egypten, vilket som sagt gäller överallt annars också. Detta är skrivet som slutrepliken i en debatt mellan honom och en representant för Muslimska Brödraskapet i Sverige. Lite besviken är jag att han bara nämner vikten av att hålla politik och religion isär så där i förbigående. Han kunde ha utvecklat det ytterligare så att det framgick för hans meningsmotståndare hur viktigt det är att hålla religionen borta från politiken.

Men jag antar att han redan utvecklat den tankegången på annat håll tidigare i debatten. I tidigare debattinlägg har han enbart gjort klart att han ogillar religiösa gruppers involvering i det som händer i Egypten. Det sista inlägget är förmodligen en avrundning han gjort för att befästa sin åsikt vilken är att religion och politik inte hör ihop, vilket de inte gör. Det är bara fundamentalister inom olika religioner som anser så. Dessa bör vi hålla kort på alla sätt och vis.

Slutet för försäkringskassan?

Försäkringskassan har sitt ursprung i en tanke om en statlig försäkring som skulle utlösas för alla som drabbats av skador eller sjukdomar. Redan från början verkar dock politiker från flera håll vara emot tanken. Empati och sympati verkar inte vara politikers starka sida. De stiftade genast regler som i det närmaste har strypt Försäkringskassans möjligheter att verka som det var tänkt. Resultatet är förvirrade, rädda och i vissa fall rent människofientliga anställda som inte verkar veta vare sej ut eller in.

Nu ska politikerna visa att de finns. De är trötta på att höra folks klagan på det verk de själva varit emot från början. En debatt ska genomföras idag och i morgon ska FKs representanter grillas om vad de kan göra bättre. Ett förslag: gör om reglerna! Så raka och enkla regler som möjligt och med möjlighet till friare tankegångar och färre snäva tolkningar som raserar folks liv. Att byta generaldirektör duger inte. Hela de ansvariga departementet måste bort liksom den attityd som råder bland vissa anställda på FK, nämligen den att folk i gemen är simulanter och/eller fuskare.