Det sekulära och det religiösa i almanackan

Det är snart dags för ännu en religiös helg, Kristi himmelsfärdsdag, men få iakttar den numera. Så här skrev jag om den 9 maj förra året:

"Hur kommer det sej att vi har helgdag idag den nionde maj pga en religiös högtid ingen egentligen bryr sej om? Det är ju folknykterhetens dag idag och det är mer relevant att iaktta. Långt ifrån alla är nykterister i det här landet där vi tillber andra, mer påtagliga gudar, men det är en fin tanke ändå att försöka hålla igen på drickandet.

Men åter till helgdagen. I ett land där vi enligt konstitutionen ska ha religionsfrihet och därmed rätten fritt utöva en religion, vilken som helst, liksom att vi som inte tror på några gudomar ska ha frihet från religion, borde inte religiöst betonade helgdagar ha företräde i kalendern. Innan nån påpekar (till stora delar felaktigt) att ordet helgdag bär på en religiös prägel så vill jag säga att detta ord är sprunget ur ett ord som betyder hälsosam, hel, fullkomlig, perfekt.

I almanackorna står det sällan att detta är folknykterhetens dag. Det får man leta fram på andra vägar och det är inte direkt nåt man hör basuneras ut i medierna speciellt ofta. Jag är inte nykterist men jag dricker inte heller. Med detta menar jag att jag inte vill tvinga någon att avstå från alkohol om han/hon inte vill. På samma vis vill jag inte att de som vill utöva religion ska förhindras att göra det.

Samtidigt anser jag att det sekulära ska dominera, även i kalendern. Religiösa högtider ska inte ha några fördelar där. Ledighet pga religion och liknande bör begäras, som all annan ledighet. Den gräddfilen borde tas bort."

Så skrev jag då och jag ser ingen anledning att ändra min syn på saken. Ordet helg har visserligen fått en religiös prägel på sej, men i grunden är det en markering i almanackan att ta det lugnt så att man blir hel igen. Ett helgon är ur den religiöst präglade delen av ordet, så det bryr vi oss inte om nu

Jag har inget emot att vara ledig, då det är ett välkommet avbrott i den tradiga vardagen. Men såna här speciella traditioner som påsk, pingst, Kristi flygare, jul osv bör faktiskt avregleras vad avser religionerna. Storhelgerna påsk, jul och midsommar är okej som ledigheter för vi behöver varva ner och de små ledigheterna då och då är bara bra dom med. Jag skulle tro att dessa ledigheter från början kom till för att få folk att varva ner. De använde gudar och gudinnor som en förevändning för att även få med arbetsnarkomanerna.

Det är en klok politik att få folk att ta det lugnt då och då. Det rättar till saker i skallen på en och lugnar opinionen, om det finns en sådan. Men att göra religion av det blir inte bra i längden. Vi ska ha helger i almanackan, ja, men inte för att fira hågkomsten av nåt som inte ens kan bevisas, utan för att ta det lugnt. Så det gör jag nu.



"Men det var länge sen jag plocka några blommor
så jag sticker nog iväg och gör det nu "

Är världen redo för ett gudsfritt liv?

De tidigaste religionerna innehöll andar, personifieringar av naturen. Senare tiders religioner har förvandlat dessa till mer mänskliga varelser som styr våra liv. För ca 3500 år sen fanns det gudafamiljer i samtliga kulturer på jorden. Mitt i allt detta kommer då farao Akhenaton med sin idé om en enda gudom, solskivan, Aten kallad. Hans idé, monoteismen, funkade bara så länge han levde och sen gick man tillbaka till polyteismen. Det skulle dröja närmare tusen år innan man tog upp idén igen. Den här gången i religionsfrihetens Persien på 600-talet före vår tideräkning. Zoroastrianismen kallar vi den i Europa, parsismen kan man också kalla den.

I Persien uppstod också judendomen bland de hebréer som förts till Babylon några sekler tidigare och varit polyteister de med (de som säger annat har inga bevis och pratar tills dess i nattmössan, alla bevis som är tillgängliga för oss idag talar för att judendomen som monoteistisk religion uppstod i Persien på 500-talet f v t). De som dyrkade Jahve efter att ha slängt ut hans gemål Asherah vann den filosofiska striden bland den hebreiska intelligentian. Så småningom fördes den monoteistiska tanken vidare ut i världen, förmodligen genom zoroastriska prästers försorg. Vi har alltså dom att tacka för monoteismen, inga andra.

Sen dess har monoteismen spridits överallt och det finns knappt någon bland de troende idag som inte har en monoteistisk religion. Till och med hinduismen är en form av monoteistisk tro eftersom många hinduer bara tror på en enda gudom och förkastar de andra miljonerna gudarna. Så jag har faktiskt fog för min rubrik ovan när jag hävdar att den mänskliga arten går från polyteism via monoteism till nonteism. Nonteism är enligt uppslagsordet på Wikipedia på sätt och vis ett annat ord för sekularism.

Men är alla redo för en gudlös värld, även om det bara innebär en gudlös religion? I USA och många länder i Mellanöstern finns det gott om "gud allena-tokar" som sätter käppar i hjulet för denna utveckling, som går allt långsammare där. Dock är jag övertygad om att utvecklingen går mot en gudlös värld. Kan man tänka sej en gudlös religion? Det skulle i så fall vara deisternas sätt att se på saken. Universum skulle kunna vara en religion att vara medlem av.

Tills vidare får vi väl acceptera frihet till och från religion samt att vi har yttrandefrihet vilken borde garantera oss alla rätten att kritisera religion och religiösa samt ge de religiösa chansen att kritisera oss icketroende. UTAN ATT VIKTIGPETTRAR SKA LÄGGA SEJ I!!!!!




"För att kunna behärska naturen måste man lyda den."

Stat och religion hör inte ihop

Något som sagts länge och enligt konstitutionen i Sverige också ska vara så. Men ändå är vår sekularism lite hycklande eftersom vi ändå tvingas betala begravningsavgifter och man förutsätts alltså ändå vara medlem i svenska kyrkan på nån underlig vänster även om man lämnar den. Man slipper således inte religionens grepp om staten. Begravningsavgiften borde inte vara nåt vi som medborgare ska behöva betala. Våra efterlevande får ju ändå betala vår begravning när vi dör. Dessutom borde inte kyrkorna (i förlängningen alltså staten som ju inte skulle ha med kyrkorna att göra!) få ha monopol på begravningsplatserna.

Det har länge varit hur klart för vem som helst att religion bara stör statens och vanligt folks arbete. Religion kan man hålla på med på fritiden. Vill man ha religion som profession ska betalning för sånt arbete ske genom medlemskapspengar och donationer, inte genom subventioner från staten. Staten ska absolut INTE ha med religion att göra. Vi har kommit långt från bronsålderns synsätt där religion var politik. Här kommer då en artikel i SVD in. Det är terrorexperten Magnus Norell som skriver att stat och religion bör vara åtskilda i Egypten, vilket som sagt gäller överallt annars också. Detta är skrivet som slutrepliken i en debatt mellan honom och en representant för Muslimska Brödraskapet i Sverige. Lite besviken är jag att han bara nämner vikten av att hålla politik och religion isär så där i förbigående. Han kunde ha utvecklat det ytterligare så att det framgick för hans meningsmotståndare hur viktigt det är att hålla religionen borta från politiken.

Men jag antar att han redan utvecklat den tankegången på annat håll tidigare i debatten. I tidigare debattinlägg har han enbart gjort klart att han ogillar religiösa gruppers involvering i det som händer i Egypten. Det sista inlägget är förmodligen en avrundning han gjort för att befästa sin åsikt vilken är att religion och politik inte hör ihop, vilket de inte gör. Det är bara fundamentalister inom olika religioner som anser så. Dessa bör vi hålla kort på alla sätt och vis.