Välkommen tillbaka!

Nej, jag välkomnar ingen speciell tillbaka, från vad det än vara månde. Jag bara kände för att skriva det i rubrikraden. Det kändes rätt helt enkelt. Men nog finns det väl alltid nån som behöver välkomnas åter, som varit borta? Eller så handlar det helt enkelt om att ordet tillbaka är välkommet att skriva.

Som ni märker filosoferar jag fritt den här natten. Jag har precis sett första delen i en tredelarsdokumentär om ätten Stuart och dess startande av Storbritannien på 1600-talet. Det har varit skönt att se på TV en stund, men nu ska jag ut på nätet igen så det är nog jag som välkomnar mej själv tillbaka till den virtuella världen.

Det ska bli skönt också att se regnmolnen lämna oss bakom sej. Solen är alltid välkommen tillbaka, hur varmt eller kallt det än är. När det sker ska jag dansa en soldans. Eller inte...



"Cold and misty morning, I heard a warning borne in the air
About an age of power where no one had an hour to spare,
Where the seeds have withered, silent children shivered, in the cold
Now their faces captured in the lenses of the jackals for gold."

Jag är en terrorist!

Saudiarabien har deklarerat att alla ateister är terrorister. Vilket alltså innebär att förnekar man alla gudars existens så är man i samma lag som alla hemska människor som genom seklerna gjort sitt bästa för att sätta skräck i världens länder och deras befolkningar. Vi är alltså lika hemska som de som flög in i World Trade Center-tornen och Pentagon, och dessa terrorister kom från - Saudiarabien!

Detta är en del av de lagar som skrivits om på sistone för att saudierna som har makten i oljelandet inte vill ha något som hotar deras maktposition. Att då ge sej på ateister, vars verksamhet inte på något vis hotar familjen Saud, är bara ett svepskäl. Men jag kan ändå inte tänka mej Richard Dawkins som en bombkastande skurk beredd att döda alla som tror på en gudom. Däremot finns det gott om religiösa tokar som begått terroristdåd i sina gudars namn...



"Everytime you make a typo
the errorists win"

Köttfria dagar fungerar inte i praktiken

Vi är alla individer och vad som passar en person passar inte en annan. En del mår säkert bra av att bara äta grönsaker, andra av att bara äta frukt, men de allra flesta är omnivorer (allätare) och plockar ur många korgar (gammalt uttryck för den som undrar) till sin måltid. Att tvinga på skolelever vegetarisk mat en hel dag mot mångas vilja sänder fel signaler till de som växer upp. Mat ska inte prackas på oss. Mat ska finnas i alla former så att vi får välja vad vi vill. Därför är LRFs matprotest väldigt bra nu när många skolor vill hjärntvätta sina elever att bli vegetarianer.

Man vill få eleverna att tänka på miljön när de tvingar på dom köttfria dagar men miljöideologin funkar inte. Vi blir inte mer miljöfarliga genom att äta kött än att äta vegetariskt. Men myten om att vegetarisk kost skulle vara bättre för miljön, framför allt är det väl hårdföra (närmast militanta och fascistiska) veganer som propagerar för denna kost, har framförts så många gånger att många verkar tro på det nu. Mat påverkar miljön, oavsett vad det är. Våra odlingar tar upp många procent av jordytan, många gånger mer än vi kan äta av dom och det är ju vegetabilisk föda. Kom inte och säg att vegetabilisk föda inte påverkar miljön lika mycket som animalisk föda.

Det stora problemet är inte att så många äter kött, utan problemet är att många vegetarianer vill predika och omvända oss andra. Det är det som är problemet med anhängare av en sak, vilken som helst, att man vill missionera och omvända andra till sin sak. Evangelism kallas det på engelska och jag tycker det är ett bra ord som vi borde ta efter. Det har blivit till en religion för vissa. Religioner vet vi ju hur fundamentalistiska de kan bli i händerna på alltför nitiska personer. Vegetarianism ingår i många religioner i östra Asien, förmodligen för att det var så ont om tillgängligt kött där, men de försöker sällan predika för oss andra. Den filosofin talar för sej själv. Den behöver ingen evangelism. Det behöver inte våra elever heller. Låt dom äta vad dom vill. Låt dom upptäcka all världens smaker - på sina egna villkor.



"Don't say we should be parted
'cause we only just got started 
Let your heart rule your head tonight"

Antidemokratiska åsikter

Igår skrev jag engagerat om demokratins paradox och nämnde då antidemokratiska åsikter. Jag tänkte fördjupa mej lite i det ämnet och ta upp såna åsikter till diskussion, för att en gång för alla klargöra varför vissa miljöintresseorganisationer är odemokratiska medan paradoxalt nog vissa främlingsfientliga rörelser inte är det. Enkelt uttryckt, innan jag börjar skriva på allvar, kan det uttryckas så här: Allt som syftar till att begränsa folks rättigheter till fri rörelse på jorden, samt begränsa yttrandefriheten och mötesfriheten är de facto antidemokratiskt och måste belysas så vi vet att undvika det och tränga undan det.

I sej är gränser mellan folk, tullverksamheten inbegripen, en antidemokratisk institution. Nu menar jag inte de naturliga gränser folk sätter upp mellan sej för att skilja mellan olika kulturer och andra åtskiljande faktorer. Jag menar de politiska gränser som satts upp av nationalstater för att skapa kulturer av de man "fångat" in innanför sina domäner. Men även politik, så kallad realpolitik, är givetvis antidemokratiskt till sin natur. Våra folkvalda gör ofta upp sinsemellan oavsett parti. Till fromma för en del, men inte alltid för alla.

Att frångå gängse demokratisk sed för att särintressen ska få sitt är vanligt när de styrande får härja fritt. Större särintressen än de stora företagen och miljörörelserna får man leta efter. De senare vill förstås att miljöflummet ska prioriteras, gärna på bekostnad av äkta miljöarbete. På miljöflummets agenda står ofta antidemokratiska åsikter, som när Pär Holmgren för några år sen var beredd att acceptera en diktatur bara för att uppnå de mål han vurmade för. Hans domedagsklocka är verkligen hemsk.

De som störde den fredliga antirasismdemonstrationen härförleden var också synnerligen antidemokratiska eftersom de gjorde allt för att förhindra en av de viktigaste rättigheterna vi har, nämligen mötesfriheten. De som bara vill förstöra för andra för att uppnå sina egna, väldigt egoistiska och odemokratiska, mål behöver inte delta i det här samhället alls. De som inte vill bidra till samhället i stort, vare sej det är individuellt eller i grupp, ska inte dra nytta av det.

Att klaga över utlänningar som kommer hit samt att klaga över politiken som förs är en sak. Det är en demokratisk rättighet att vara kritisk. Att det sen finns oerhört många aspekter av denna kritik (jag tycker den förda migrationspolitiken är felaktig därför att den styrs för mycket av känslokalla byråkrater vilket gynnar flyktingsmugglare och andra som vill tjäna pengar på olyckliga människor som förlorat så mycket i andra länder) gör inte saken mindre odemokratisk. Kritiskt tänkande, kritik, skepticism, t o m ogenomtänkta men ordinära inlägg i debatten är tillåtna i den demokratiska kontexten.

Att gå till attack mot lagliga demonstrationer är det inte. Där är så kallade vänsterextremister lika goda kålsupare som sina motståndare. Deras metoder hör inte hemma i ett modernt samhälle. Tyvärr är dessa antidemokrater fullt beredda att tvinga sej på oss normala människor som lever i våra organiserade samhällen, som vuxit ur samhällen som visserligen inte var demokratiska från början men ändå hade grunden lagd för detta. Ni som hatar demokratin som begrepp, ta ert pick och pack och dra! Vi behöver inte er.




"Life is more fun if you play games."

Demokratins paradox

Alla åsikter, även de obekväma, ska få höras i demokratins namn. Men häri ligger två paradoxer, en som beskriver demokratins eventuella undergång, men också en som handlar om att demokratiska värderingar borde få vara allenarådande. Låt oss utforska detta senare påstående lite närmare.

Det handlar alltså om att låta alla komma till tals, hur läskigt, obekvämt eller elakt det än kan låta. Till och med förnedringar och satir är en del av demokratin. Men i detta finns samtidigt paradoxen att de åsikter som går stick i stäv med den demokratiska tanken om mötesfrihet, yttrandefrihet och tankefrihet måste få vara med. I alla fall om man resonerar enligt tanken på att demokrati ska vara till för alla. Det är här jag reser ett finger mot denna åsikt. Jag vill mena att de som inte vill ha demokrati ska inte heller ha rätten att yttra sej om den i ett demokratiskt samhälle.

Vill man inte ha demokrati, tycker man inte om yttrandefrihet, ska man inte utnyttja den för sina egna odemokratiska syften. Antingen håller man då käften eller flyttar till ett land där man har diktatur. Så simpelt är det. Demokrati betyder folkvälde på grekiska och syftar då förstås på att folket har rätten att välja sina ledare. Det finns många sätt att utöva demokrati på, men det bästa för oss just nu är folkvälde.

Det ligger i yttrandefrihetens beskrivning att man ska få vara fri att yttra sin mening om saker som engagerar en. Därtill kommer mötesfriheten och rätten att tänka fritt. De är aspekter av varandra och ger tillsammans en heltäckande bild av hur demokrati fungerar, såväl i teorin som i praktiken. Men så har man stiftat lagar gällande förtal och hot, vilket jag faktiskt anser är två saker som inte hör till yttrandefriheten. Rätten att yttra sin mening berör oftast saker som är relevanta för en diskussion. Förtal och hot tillför inget relevant och ger bara den som uttalat dom en temporär satisfaktion (gammalt ord för tillfredsställelse, slå upp det!).

Därför anser jag att antidemokratiska åsikter mycket väl kan exkluderas från yttrandefriheten. Allt som går den demokratiska tanken emot är diktatur, men jag vill inte förbjuda dessa åsikter. Då skulle vi verkligen hamna i paradoxen jag beskriver ovan. Jag vill däremot bannlysa dom från diskussionen. Det viktiga är budskapet, inte hur budbäraren är funtad. Som jag tidigare sa är en odemokratisk åsikt inget som bör höras i ett demokratiskt samhälle, oavsett vilken den åsikten är. Knyt hellre näven i fickan eller flytta till ett land där du kan krama diktaturen bäst du vill, om du kan och får...

Vad är då en antidemokratisk åsikt? Till exempel att man är emot fria val, yttrandefrihet och rätten att mötas. Att man vill begränsa dessa rättigheter, som människor har haft i olika former och utsträckning genom alla tider, är högst odemokratiskt och hör inte hemma i ett modernt samhälle. Rätten att yttra sej innebär inte att man ska yttra sej i allt, speciellt inte om det går stick i stäv med rätten att yttra sej. Men att förbjuda antidemokrati är fel, för det är ett exempel på just antidemokrati.

Längst ner finner den ärade läsaren ett citat av den amerikanske forskaren och författaren Isaac Asimov om just demokrati och paradoxen kring den demokratiska tanken. Han trycker på en sak jag inte tagit upp här, nämligen kunskap. Det är kunskap som ger demokrati, och ett samhälle som inte värderar kunskap blir snart en diktatur. Så läs ni alla där ute, lär er något! Det är viktigare att ni lär er än sitter vid datorerna och sprider odemokratiskt hat. De som spelar nätverksspel lär sej något om livet. Vad gör de antidemokratiska människorna då?



"Anti-intellectualism has been a constant thread winding its way through our political and cultural life, nurtured by the false notion that democracy means that 'my ignorance is just as good as your knowledge."

Vem är större?

Många folkslag hatar varandra på grund av nånting ingen längre kommer ihåg. Man ger bråket andra dimensioner, enbart för att kunna fortsätta bråka. Alla Balkankrigen startades på detta sätt, av skäl som har hållits vid liv enbart för att vissa vill bråka. Balkan har varit skådeplats för många av dessa larviga och rent ut sagt barnsliga bråk genom tusentals år. Vem som än vunnit så inte har det varit förnuftet.

Så vem ska vara förnuftets röst i såna här situationer? Vem är större än det mordiska käbblet som drabbar människor världen över? Vem är så stor att han/hon/de kan sträcka ut handen till en annan och säga: "Visserligen känner inte vi varann men vi är större än bråket som tvingat oss isär."



"Di säger att Västgötar ä snåla, men det ä fel, vi ä bara lite försiktiga mä penga!"

Moral och etik - inte enbart för människor

Vi människor ser oss själva som nåt alldeles speciellt jämfört med resten av djurriket och ser det faktum att vi kan dödas av andra varelser som ett straff från gudarna för att satt oss upp mot dom. Till och med i skenbart välutvecklade kulturer som den västerländska ser man ofta såna tankar, förklädda till vetenskap. Ibland görs dessa fördomar också till lag, lagar som strider mot naturlagarna. Där människans lagar kommer på kant med naturlagarna ska man utan undantag följa naturlagarna. Det är inte som jag tycker, utan det är så det är. Naturen övertrumfar alltid människan.

De stora frågorna är kanske inte alltid de svåraste att besvara.

Bland de människor som insett att verkligheten inte är svart och vit, utan innehåller alla möjliga färger varav vissa vi kan se med våra ögon, är det här vad vi människor är och står för egentligen inte så svår att få kläm på. Det handlar om att allt som sker i våra kroppar, med oss i våra huvuden och det vi gör är fullt ut naturligt. Vi delar mycket av det dessutom med andra djur. Moral och etik är exempel på detta vi delar med andra djur. Religionerna är i det fallet kittet för många människor så att moral och etik bibehålls. Vi skulle kunna ta den grundtanken, ta bort det överdrivna inom religionen, och istället överföra den på det sekulära tänkandet vi har idag i många länder i världen.

Psykologen och primatologen Frans de Waal, som citeras i artikeln jag länkar till om moral, menar att det inte är direkt religionerna i sej som är problemet. Det är det dogmatiska tänkandet, det stelbenta och svart mot vitt, som är problemet. Dogma finns hos oss ateister och agnostiker också, speciellt när vi talar om religion. Religion som tycks ha uppkommit för att hålla stora populationer i schack. Numera kan vi hålla koll på varandra med statsapparaterna, vilket kanske inte gillas av alla. Men faktum är att den religiösa maktapparaten behövs inte längre. Kanske folk vill tro och det står dom fritt att göra det, men den bör inte få styra över folk i samma utsträckning som den gjort tills nu.

Det värsta med många människor är dock vare sej att religionen styr deras liv eller att de låter dogma göra det, utan det är när känslokalla människor får styra agendan i många länder. Det hände i Europa för 80 år sen, och håller på att hända här igen bland många politiker som tror sej veta vad som är bäst för oss andra. Det händer just nu i många länder världen över. Det är därför folk flyr förtryck, fattigdom, svält - och dogma. Känslokyla är ett stort hinder för utvecklingen mot ett civiliserat samhälle. Kanske det största...



"Outside of a dog, a book is man's best friend. Inside of a dog it's too dark to read"

Problem med religion - del sex: Den fria viljan

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".

Är vårt intellekt fritt att göra vad vi vill, oberoende av det som händer omkring oss? Den fria viljan är ett begrepp inom såväl religion som filosofi som debatterats länge. Jag tänker inte gå in så mycket på vad som menas med fri vilja. Definitionerna och hur det ska tolkas presenteras rätt bra i den länk jag bidragit med ovan. Istället skulle jag kort bara vilja fråga vilken roll diskussionen om den fria viljan har spelat i historien. Att vi har en egen vilja och agerar utifrån den är ju ganska så accepterat men om den är fri från extern påverkan är som sagt omdiskuterat, och sönderdiskuterat.

Bild från en blogg om motstånd mot valjakt.

Det är filosofin som tjänat mest på att hålla frågan igång. Det har debatterats hit och dit vilket satt sina spår i många vetenskapliga discipliner. Framför allt inom biologin, där debatten om arv kontra miljö har rasat under stora delar av 1900-talet. Men också religionen har diskuterat detta, kristendomen ställer valfriheten mot predestinationen, dvs att vi är förutbestämda till såväl frälsning som förtappelse, vilket fått till följd att många kristna förbund ställts mot varandra då de antingen anser att vi kan ta oss ur risken att blir evigt dömda eller anser att vi är dömda på förhand för vad våra föräldrar gjort. Endast inför den högste kan vi få nåd, eftersom vi inte kan få det här.

Bild från Mikael Persson blogg.

Det som diskuteras inom kristendomen låter som ett sätt att försöka förklara vad som sker i naturen omkring oss. De båda skolorna, valfriheten och predestinationen, försöker övertyga oss om att deras respektive synsätt är det bästa, vilket speglar den vetenskapliga diskussionen om arv kontra miljö väldigt bra. Sanningen är förmodligen som alltid att det är nånstans mitt emellan dessa extremer. För vi har en egen vilja men den är begränsad av vårt arv och den miljö vi lever i. Hur fri den viljan då är kan diskuteras. Rätten att diskutera den är förstås alltid fri.

Till sist, är det ingen som funderat över valfrihetens diktatur? Den lyder nämligen som följer; du måste välja!



"Science is the belief in the ignorance of experts."

Naiv fåfänga rörande kapitalism

Flera författare, politiker, tyckare, musiker har talat om att inte söka lyckan i pengar och kortsiktiga mål, att kapitalism bara är av ondo. Men jag tycker det är en naiv och fåfäng inställning eftersom pengar egentligen inte är målet i sej utan ett medel för att nå lycka. Alla använder inte pengar för att bli lyckliga eller ens använder dom för att förverkliga sina mål. Pengar kan vara ett delmål, man använder dom för att skaffa sej nåt som ger lycka. Det kvittar om det är en gitarr, en soffa, en kola, en kamera eller vad som helst. Det behöver inte ens vara saken man köper som gör en lycklig utan känslan av att äntligen få ha saken i sin hand. Om det är förkastligt att känna sej lycklig över att ha kunnat köpa sej nåt så tycker jag det är en väldigt naiv inställning till såväl pengar som lycka.

Pengar ger en inte lycka men förmågan att kunna köpa något som gör en lycklig är bättre än inget alls. Kapitalism är nog den mest missuppfattade aspekten av det moderna samhället. Det handlar inte om att göra sej rik på andras bekostnad. Det finns redan en beteckning för den sortens beteende, nämligen egocentriskt förfarande. Kapitalism handlar helt enkelt om att pengar flyttas från en del av samhället till en annan för att bekosta varor och tjänster. Allt ska kort och gott flyta fram och åter. Den som är emot det är emot allt människor har gjort de senaste 200,000 åren. Alla ideologier som styrt människorna sen dess har en form av kapitalism som grund.

Det ska påpekas att fiffel, överdrivna kostnader för utförda arbeten och slöseri med pengar inte är ett utslag av kapitalism. De är resultat av misslyckade projekt, något som alltid präglat människan. Försök, misslyckas, försök igen, lyckas, vilket är en del av människans evolution. När nåt går fel är det inte alltid ideologin det är fel på, det är människorna bakom ett visst projekt som det är fel på. Ideologier är dömda att misslyckas den dag de inte längre passar in i ett samhälle som utvecklats förbi ideologiernas respektive grundtanke. Men kapitalism går att anpassa hela tiden, eftersom det är grunden i mänsklighetens sätt att agera gentemot varandra. Allt som innebär att man utbyter tankar, varor och omtanke med varandra är de facto kapitalism.




"Outside of a dog, a book is man's best friend. Inside of a dog it's too dark to read."

Sökandet i livet

Vi är nog alla nån form av sökare. En del struntar dock i sökandet efter något högre och lever sina liv utan vare sej sökande eller hittande. För dessa är strävan efter att bli bättre ett bra alternativ. Ett sorts sökande utan att leta efter något, bara vilja bli bättre. De som aktivt söker verkar sakna något i sitt liv. Vissa, som Eva Wrige-Larsen, verkar ha hittat vad dom sökt efter. Åtminstone anser hon det. Men om man inte vet vad man söker efter, hur ska man då veta om man funnit något?

Själv vet jag inte om jag söker efter något eller ens om jag hittat något utan att veta om det. Jag är på hela nöjd med mitt liv och söker inte efter nåt speciellt. Jag har funnit min plats i tillvaron och om det är nåt jag söker så inte är det nåt högre än mej själv. Främst för att det inte finns något högre än mej själv som jag behöver bry mej om. Speciellt finns det inget högre som kan kallas spiritistiskt. Spiritism handlar inte om gudar eller ens andar utan om ens eget sinne. Därför är organiserad religion inte nåt som borde handla om gudar och andar utan om ens erfarenheter av det gemensamma tänkandet människor emellan.

Gudar och andar är mänskliga påhitt, företeelser vi upplever i naturen och från början inte riktigt förstått och följaktligen gett egenskaper som liknar de vi människor har men med mycket större förmågor än oss. Det är denna insikt som gör mej till ateist. Att vara ateist innebär att man underkänner existensen av gudar och gudomar, inte att man underkänner sitt inre och det spiritistiska. Tänk på det ni som ogillar ateism. Det handlar inte om att störta gudarna, det handlar om att förneka deras existens.


"Don't cry because it's over, smile because it happened."

Staten är inte i samma båt som kapitalet - ej heller i lag med folket

Blå tåget hade fel. Staten och kapitalet har inte med varandra att göra så mycket som de ville göra gällande. Det bevisar ju skandalen med övervakningen av internet inte minst. Det visar bara att staten, som en svartsjuk maka/make, vill veta vad kapitalet har för sej. Oss vanliga dödliga är man från statens sida bara sekundärt intresserade av därför att vi nominellt inte är nåt hot för staten. Det bevisar samtidigt att befolkningen och staten är två olika identiteter. Vi är inte i lag med varandra. För om det ligger i statens intresse att säkerheten upprätthålls men vi vanligt folk inte har rätt att se vad det är vi ska skyddas från har vi inget med varandra att göra. I alla fall inget som är relevant för samhällets väl och ve.

Nyfiken i en strut...

Det är en kombination av paranoia, svartsjuka, avundsjuka och nyfikenhet som är orsaken till övervakningen, inte nån koll av eventuella terrorister. Det är bara en förevändning. Tjänstemännen i statens tjänst är avundsjuka på oss för vårt härliga liv. Ett liv de saknar då de tvingas sitta på sina kontor hela tiden. Kanske de skulle bli bättre människor om de fick se vad vi gör på riktigt?



"My soul is full of longing
for the secret of the sea,
and the heart of the great ocean
sends a thrilling pulse through me."

De stora frågornas problematik

Finns det gudar? Vilken roll spelar religion för dej och andra? Vad är en gud? Varför pratar vi så mycket om religion men inte om det religionerna handlar om?

Frågor som kanske inte får något ordentligt svar, förutom den första. Gudar som vi ser dom i texter av olika slag finns förstås inte. Det är vår föreställningsvärld som "måste" innefatta en övernaturlig varelse för vår hjärna kan inte fatta mer än det vi ser framför oss. När vi inte kan förstå det vi ser skapar vi ändå en gudom som har nån form av mänsklig skepnad. Ju mer vi förstår desto mer förpassas det "gudomliga" till de mörka skrymslen som finns kvar.

Om ens liv och leverne hänger på en övernaturlig, och egentligen också onaturlig, varelses existens faller ju allt när man bevisar att någon gudom inte existerar, aldrig har gjort och inte heller kommer att göra det. Däremot om man dyrkar någon för att man ser en ledaregenskap i denna person är det en annan sak. Vi har nämligen inbyggt i våra hjärnor att följa en form av ledare. Det är förmodligen det som ligger bakom religionerna världen över. Det handlar om ett sätt för makthavare att få folk att göra som man vill.

En religion behöver inte vara bunden av någon övernaturlig figur för att vara en religion. Det är mer giltigt faktiskt att dyrka en människa för vad han/hon har gjort snarare än någon övernaturlig form. En sån religion är mer naturlig och är faktiskt vad de flesta religioner gick ut på förr i världen, innan det kom på modet att dyrka gudar som höll sej med skapar- och förstörelsekrafter och andra dumheter.

Man ska inte tvinga andra att tro på nåt. Tro får var och en göra på egen hand, utan att de som inte gör det ska tvingas till det.

Till sist den största frågan av alla: Hur ska toalettrullen sitta?

"Andra lever för att äta,
jag äter för att leva"

Är ordet vetenskap värt namnet numera?

Äkta vetenskap ska vara förutsättningslös, det vill säga att den inte ska föregås av vare sej förutfattade meningar eller teorier som ska bevisas. Man ska gå in i ett ämne med inställningen att man har fel. Man ska helt enkelt tänka tvärt emot vad man själv anser. Såna är de principer Sir Karl Popper lade fram och de ska väl inte vara så svåra att följa. I övrigt kan sägas att forskning inte ska styras av vare sej rådande moden eller påtryckningar från företag och stater som kan tänkas vilja styra forskningsresultaten i en viss riktning.

Så när Vetenskapens värld säger att Mitt Romney (vars politik i alla fall inte är ett vitten värt) går emot vetenskapen blir jag mer än förtvivlad. Politiker ska man definitivt inte lyssna på när det gäller vetande, och journalister är av allt att döma inte mycket bättre. Vems vetenskap är det han går emot? Ja, det är en giltig fråga i sammanhanget. Det kan inte vara den Popper drog upp riktlinjerna till för klimatvetenskapen som den förs av dagens största profilerna är i praktiken i samma liga som new age, homeopati, organiserad religion och UFO-forskning.

Romney har säkert blivit övertalad att tala i en viss riktning och när han säger att "vi inte vet vad som orsakar klimatförändringar" har han alldeles säkert fått höra det från folk som förstått forskarna fel. Vi vet mycket väl vad som orsakar dom, men det mänskliga är försvinnande litet i jämförelse med den övriga naturen. Det framgår av båda sidors forskning, med skillnaden att de jag och andra kallar alarmister anser att det är det mänskliga tillskottet som är droppen som fått bägaren att rinna över.

Det är inte bara inom klimatvetenskapen denna ovetenskapliga hållning är i svang. Inom arkeologin och historieforskningen håller man på sina hävdvunna kunskaper och många gånger accepterar man sällan nya rön utan strid. Det är därför svensk historieskrivning stagnerat som den gjort. Sen har vi problemet med att så många forskare är styrda i sin forskning av företag och regeringar, som ställer krav på resultat i vissa riktningar.

Det kanske inte är så konstigt då att de forskare som syns och hörs mest inom klimatforskningen är de som är sponsrade av medel de får från regeringar och företags fonder/stiftelser. Vad vore t ex Johan Rockström utan de pengar han får från riksdagen och stiftelser? Han verkar strunta i att beakta Poppers tankegång, att utgå från att han har fel, för hur än vädret gestaltar sej upprepar han sitt mantra att världen är på väg att gå under för att vi släpper ut så mycket växthusgaser.

Så frågan huruvida vetenskapen som beteckning är värd namnet går att besvara med ett rungande NEJ!



"Då får man en väldigt mild och god smak"

Är världen redo för ett gudsfritt liv?

De tidigaste religionerna innehöll andar, personifieringar av naturen. Senare tiders religioner har förvandlat dessa till mer mänskliga varelser som styr våra liv. För ca 3500 år sen fanns det gudafamiljer i samtliga kulturer på jorden. Mitt i allt detta kommer då farao Akhenaton med sin idé om en enda gudom, solskivan, Aten kallad. Hans idé, monoteismen, funkade bara så länge han levde och sen gick man tillbaka till polyteismen. Det skulle dröja närmare tusen år innan man tog upp idén igen. Den här gången i religionsfrihetens Persien på 600-talet före vår tideräkning. Zoroastrianismen kallar vi den i Europa, parsismen kan man också kalla den.

I Persien uppstod också judendomen bland de hebréer som förts till Babylon några sekler tidigare och varit polyteister de med (de som säger annat har inga bevis och pratar tills dess i nattmössan, alla bevis som är tillgängliga för oss idag talar för att judendomen som monoteistisk religion uppstod i Persien på 500-talet f v t). De som dyrkade Jahve efter att ha slängt ut hans gemål Asherah vann den filosofiska striden bland den hebreiska intelligentian. Så småningom fördes den monoteistiska tanken vidare ut i världen, förmodligen genom zoroastriska prästers försorg. Vi har alltså dom att tacka för monoteismen, inga andra.

Sen dess har monoteismen spridits överallt och det finns knappt någon bland de troende idag som inte har en monoteistisk religion. Till och med hinduismen är en form av monoteistisk tro eftersom många hinduer bara tror på en enda gudom och förkastar de andra miljonerna gudarna. Så jag har faktiskt fog för min rubrik ovan när jag hävdar att den mänskliga arten går från polyteism via monoteism till nonteism. Nonteism är enligt uppslagsordet på Wikipedia på sätt och vis ett annat ord för sekularism.

Men är alla redo för en gudlös värld, även om det bara innebär en gudlös religion? I USA och många länder i Mellanöstern finns det gott om "gud allena-tokar" som sätter käppar i hjulet för denna utveckling, som går allt långsammare där. Dock är jag övertygad om att utvecklingen går mot en gudlös värld. Kan man tänka sej en gudlös religion? Det skulle i så fall vara deisternas sätt att se på saken. Universum skulle kunna vara en religion att vara medlem av.

Tills vidare får vi väl acceptera frihet till och från religion samt att vi har yttrandefrihet vilken borde garantera oss alla rätten att kritisera religion och religiösa samt ge de religiösa chansen att kritisera oss icketroende. UTAN ATT VIKTIGPETTRAR SKA LÄGGA SEJ I!!!!!




"För att kunna behärska naturen måste man lyda den."

Kamerahörnan: Missar jag annat om jag bara siktar på det konstnärliga?

Som turist med kamera förväntas man ta så många bilder på så kallade sevärdheter som man bara kan. Som professionell fotograf förväntas man ta det som man blivit kontrakterad att göra. Som entusiast vet jag inte vad som förväntas av en men jag kan tänka mej att man är färgad av det man vanligtvis fotograferar. Jag gillar att plåta moln och solens ned- och uppgångar.

Min tanke är den att om jag nu har kameran i det blå, missar jag andra saker då? Jag kanske missar nåt viktigt omkring att plåta. Det gäller nog många med en kamera i handen, även proffs. Vi tittar så mycket på en del saker att den hela bilden går förlorad. Skulle vi ta ett landskapsfoto kanske då småsaker går förlorade pga den stora bilden.

En avvägning är alltså på sin plats. Ser man nåt intressant i sin närhet när man annars ska ta ett vidvinkelfoto får man se till att först ta det på nära håll, sen ta det man kom för. Det skulle jag göra i alla fall. Men nu tänker jag bli lite mer filosofisk och drömmande i den här diskussionen. En kamera är inte bara ett nyttoobjekt för proffs och turister. Det är en pensel för målare som vill måla allt på en gång. Det är en skillnad mellan att ta ett foto och att skapa ett foto. De flesta bara tar upp sin kamera, siktar och fyrar av mot sitt motiv. De med lite mer tanke bakom sina foton försöker se till att kameran fångar en händelse, ett evenemang, en del av verkligheten. Det låter pretentiöst, t o m lite arrogant, men så är det faktiskt.

Att bara sikta och trycka av har sina fördelar för man kan få med nåt riktigt bra. Det vet man inte i förväg. Själv vill jag ta en medelväg. Jag siktar in mej snabbt på något men stannar sen upp. Det är bättre att få bra ljus än att bara sikta snabbt och trycka av i samma andetag. Någon enstaka gång siktar jag och fyrar av direkt, lika många (få?) gånger arrangerar jag fotot i förväg. Det sista är nåt jag lärt mej på Youtube av diverse proffsfotografer som är villiga att dela med sej av sina kunskaper.

Vad jag framför allt lärt mej är att det finns gott om motiv överallt. Det gäller bara att ha ögonen med sej.




"Strength is a matter of the made up mind"

Stora frågor

Dags för fem frågor som kan vara svåra att besvara.

1. Om det finns en allsmäktig gud, varje tillber inte hela världens befolkning denna gudom?
2. Vem var den förste i hela världen att ropa på hjälp och fick han/hon det?
3. Finns det frågor som inte behöver några svar alls?
4. Är geni genetiskt eller förvärvat?
5. När får vi journalister som kan sitt yrke igen?



"Not everyday we get a visit from a professional..."

Vågad fredag

Ett inslag som kanske inte kommer varje fredag men så ofta det bara går. Det kommer förstås att handla om sex och det sensuella, dock ej ur sexindustrins eller porrfilmsindustrins perspektiv. Det kommer att handla om tankar och samhällets inställning till sex, erotik och det "vågade". Jag har tagit upp sånt här tidigare fast utspritt. Nu samlas det i en och samma beteckning.

Så här första gången vill jag bara säga att porrfilmer har gjort ens egen fantasivärld tråkig. Att fantisera om sex gör alla, det är bara att erkänna. T o m de största torrbollar ni känner gör det. Med film och foto har det "förbjudna" blivit varje människas egendom eller åtminstone erfarenhet. Alla kan se hur det går till, nästan som en gigantisk värld av instruktionsfilmer med ett par "lärare" i varje film som visar alla möjliga (och för oss otränade ibland omöjliga) positioner. Det är inte längre nåt tonåringar och hyperblyga människor smyger med. Det är inte längre något de pryda kan gömma undan genom att starta aktioner där lagens fördomsfulla arm deltar. Här tänker jag på hur svårt Hugh Hefner hade det när han startade tidningen Playboy 1953 men också på de fördomsfulla och pryda tokarna i Storbritannien, Lord Longford och Mary Whitehouse, som fick diktera media i det landet alldeles för länge och för mycket. Deep Purple gjorde en bra låt om dessa två, kallad Mary Long. Även Pink Floyd nämnde Whitehouse i en sång, Pigs (Three Different Ones).

Så långt är det okej med att vi inte har dessa fördomsfulla människor att behöva ta ställning till längre. Deras moralsyn hänger dock kvar och "hehe"-faktorn är fortfarande nåt man får sej till livs så fort nåt om sex eller t o m naket kommer på tal. Men som sagt, porrfilmsindustrin har gjort fantasivärlden tråkig. Det visar sej nämligen att vad för fantasi man än kan komma på i sitt eget huvud så har denna industri gjort en version av den. De har slagit mynt av våra tankar. Inte fel egentligen eftersom det är en del av det moderna sättet att vara att slå mynt av allt möjligt. Men det har blivit tråkigare. Nu talar jag inte om störda människor som kräver alltmer avancerade saker ända tills de själv börjar leva ut det på vanliga människor i verkligheten. Nej, jag talar om att sexfilmer är vardagsmat och innebär inte längre ett steg ut i en värld där okända ting äger rum.

Nu ska jag inte avslöja några mysterier här för er unga, dom har ni säkert redan tagit reda på själva, utan snarare vill jag säga att det som händer i sexfilmer är egentligen inte så det går till i verkligheten. De är skådespelare, även om de flesta aldrig skulle få en roll i en B-film ens en gång (undantag finns förstås), och de utför en akt, ett skådespel. Detta kan inte mäta sej med verkligheten. Om nu nån trodde att högljudda stönanden i kombination med en massa enstaviga utrop av jakande karaktär är ett tecken på autenticitet så tror ni helt fel. Men stöna på ni bara får ni se hur länge det är kul att följa filmvärlden - och framför allt, orkar hålla på...

Vi får se vad nästa Vågad Fredag kommer att handla om.



"RMTSY = Remind me to smack you"

Lördagstankar 19 november

Om tala är silver och tiga är guld, vilka metaller representerar då skrik, skratt, gråt, gnäll och suckar?

Det är bättre att leva livet än att livet lever om med dej.

Jag är starkare än Tarzan för jag skriker inte när jag slår mej för bröstet.

Om man blir tvingad att leka, måste man tåla lekens konsekvenser då?

Innehåller en bok verkligen mer visdom än andra medier?

Att säga "med guds hjälp" innebär enligt mitt sätt att se att man duckar för sitt eget ansvar för att ändra på en situation. Det är bättre att ta till övernaturlig "hjälp" än att klara av det själv.

Jag är bäst på att vara jag. Det kan du inte ändra på för du är bäst på att vara du.

Förresten, det är två år sen idag som Climategate avslöjades och fick konsekvensen att de troende blivit alltmer rabiata i sitt försvar av en ohållbar tanke.


"De do do do, de da da da,
is all I want to say to you"

Vilken grupp inom klimatfrågan tillhör du?

Likt de olika graderna i helvetet som beskrivet i Dantes gudomliga komedi finns det olika åsikter inom klimatfrågan. Följande inlägg är ett försök att stolpa upp oss allihop var vi står nånstans. Det blir nog en lång lista, beroende på hur långt man läser.

1. I den här gruppen finns de som inte tvekar alls inför åsikten att människan påverkar vädret och klimatet och att våra aktioner inom denna påverkan får ett katastrofalt resultat för hela planeten på lång sikt med varmare väder och ett skenande klimat. Framför allt litar de fullt ut på de skrämselartiklar tidningar och TV skriver. Dessa är svåra att övertyga hur mycket tvivel man än sår kring deras åsikter.

2. Den här gruppen innehåller de som tror lite åt samma håll som grupp 1 men de är mer återhållsamma i sina projektioner rörande framtiden. Världen kommer inte att gå under men vi får det svårare.

3. Grupp 3 innehåller de som tror samma som grupp 1 och 2 men att det inte förändrar klimatet alls, bara att vädret blir lite varmare på kort sikt för att sen stabilisera sej igen. Atmosfären är en självreglerande "maskin" som korrigerar alla fel, enligt dessa.

4. Grupp 4 är de som tvekar inför att människans utsläpp av koldioxid och metan skulle påverka klimatet så där värst mycket. De anser att människan påverkar men de är osäkra på hur mycket och vad som påverkas. Vi får se framtiden an, enligt dessa.

5. Grupp 5 är de som förkastar AGW-åsikten och menar att allt som hänt är helt och hållet naturligt, även det människan gör (eftersom vi lever här på planeten och samexisterar med allt annat levande). Hur det kommer att se ut i framtiden vet vi inte och vi som lever nu kommer aldrig att få veta det eftersom allt som sker med klimatet sker över så lång tid att vi omöjligt kan sia om det.

6. Grupp 6 har samma åsikt i grunden som grupp 5 fast man vidhåller det miljömässiga arbetet då man anser att utsläppen vi människor gör ändå på sikt är farliga eftersom det i dom finns tungmetaller och gaser som direkt påverkar marken och haven negativt. Kvicksilver, bly, klor, svavel och rent kol är problemen här, inte koldioxid eller metan.

7. Grupp 7 är en sorts mittemellangrupp. Människans utsläpp kan möjligen påverka men det är i så fall inget vi kan göra åt det och alla försök att hindra det är lönlösa. Om det inte påverkar har vi inte förlorat något.

8. Grupp 8 är de som helt och hållet struntar i frågan. De ser den som en ickefråga, ett ämne som inte ens bör diskuteras. De struntar i endera sidans argument och menar att världen är som den är och vi människor har inte med detta att göra, vare sej vi påverkar klimatet eller ej. De anser att andra frågor är viktigare.


Så, vilken grupp tillhör du? Själv hör jag till grupp 6. Har du en nionde åsikt i den här frågan så fram med den.

"If a person talks to God, he's religious. If God talks to him, he's psychotic."

Varför tror jag inte på AGW?

För några dagar sen skrev jag om det som Lena Krantz skrev om igår. Vi är tydligen kättare vi som vågar uttala oss kritiskt om människans roll här på jorden visavi atmosfären och dess vidare öden. Kättare, det framkallar bilder av oliktänkande som med våld fördrivs från sina hem och bränns på bål för att de vågar tro på ett annat vis än det Makten vill att man ska tro. Så var det i Europa och Asien under medeltiden och många länder praktiserar detta än idag. Tydligen vill politiker att vi alla ska tro på AGW, vare sej vi vill eller inte. Det går ton i ton med det som sakta byggts upp av politiker med miljön som sköld och forskare med politiska ambitioner, även de med miljön som sköld.

Människan påverkar sin miljö, det är ofrånkomligt. Alla levande varelser påverkar sin omgivning på ett eller annat vis. Vilken varelse som påverkar vår hela planet mest vet jag inte. Alger ligger nog bra till på den punkten liksom diverse plantor. Vi människor är nog den enskilda landlevande arten som påverkar mest eftersom vi, som enligt beräkningar (märk väl: beräkningar, någon ordentlig räkning av alla verkar inte vara möjlig i nuläget) är så många, behöver resurser och landområden för att klara oss. Andra djur och plantor utnyttjar sen i sin tur det vi gör för sin egen komfort.

Att vi förstör delar av vår omgivning, det vi med ett franskt ord också kallar miljön, är också ofrånkomligt. Att invänta att naturen gör det vi gör ogjort kan vi dock inte göra eftersom vi har sånt dåligt tålamod. Det som är skadat måste göras nu. I många fall är det bra att vi reparerar skadorna vi orsakat, t ex att vi låter falkar få vara i fred i områden där de behöver sina träd för att sitta på nära sina bon eller att vi sanerar de miljögifter vi släpper ut.

I andra fall behöver vi inte reparera något eftersom naturen själv är en stor reparatör. Städer och enskilda gårdar som övergivits tas över väldigt snabbt av naturen och inom några sekler krävs det arkeologer för att hitta spåren av mänsklig verksamhet. 1900-talets verksamhet är inget undantag. Redan nu (år 2011) är det svårt att se med blotta ögat vad som hände under Första världskriget (1914-18) eftersom det suddats ut av naturen.

Våra utsläpp av tungmetaller, läkemedel och andra ämnen som inte förekommer naturligt i vår omgivning bör antingen sluta eller saneras ordentligt. Detta talas det dock inte så mycket om nu för tiden därför att det alltså är på modet att prata om ett annat utsläpp, det om koldioxid. Jag vet inte hur många gånger jag har påtalat mitt tvivel och min skepsis inför denna tankegång, att koldioxiden vi släpper ut skulle påverka temperaturen i atmosfären. Så mycket har jag förstått att koldioxid inte direkt höjer temperaturen utan snarare fungerar som så att temperaturen inte sjunker när denna gas finns i atmosfären. En termostat om man så vill. Kanske vi borde prata om termostateffekten snarare än växthuseffekten. Den förra termen används om långvarigt väder som ger låga nederbördsmängder.

Men riktigt så fungerar väl inte en termostat. Den växlar ju temperatur beroende på yttre och inre förhållanden såsom påverkan från luften och fasta föremåls egen temperatur. Som ju atmosfären tycks göra. Där har vi jorden i sej, allt levande på den, rymden utanför och solen som påverkar atmosfären som regleras upp när det vill gå ner samt ner när det vill gå upp. En termostat således. Ett växthus handlar ju snarare om att hålla en jämn temperatur i ett slutet utrymme oberoende av vad som sker utanför.

Vädret har alltid fluktuerat. Det senaste lilla bråket med nåt som kallas BEST, som jag inte satt mej in i riktigt ännu, verkar mest handla om perioden 1900 fram till nu. Det är en alldeles för kort tidsperiod för att man ska kunna säga nåt om vad som fått temperaturen att stiga. Troligtvis ingår det i de naturliga fluktuationerna samtidigt som våra väderstationer är felplacerade. De sitter påfallande ofta där asfalt, stora byggnader, utsläpp av varmluft och dylikt direkt kan påverka dom.

Problemet med vår avancerade hjärna är att vi så gärna vill se orsak och verkan i allt som sker. Därför ser vi förhöjda medeltemperaturer som något orsakat av vår verksamhet med utsläpp av koldioxid och metan. Det är just denna falska korrelation jag hela tiden vänder mej emot. Jag har nämligen själv sett för mycket orsak och verkan när jag som ung historiker hade förläst mej på det där med curry-linjer och liknande, en sak jag senare förstod bara var nys eftersom det mest handlar om magnetfält i jorden som bara kan mätas med modern apparatur. De som säger sej känna av dessa magnetfält har kanske inte fel i detta men slagrutor och liknande är totalt verkningslösa. Känner man av magnetiska fält är det i ens egen kropp (närmare bestämt hjärnan som tycks vara väldigt känslig för vissa frekvenser) man gör det, inte genom pinnar eller annat. Att använda förmågan att känna av magnetfält går inte heller. Det bara påverkar kroppen och vi kan bara anpassa oss efter detta eller ta bort det som påverkar.

Som sagt, falsk korrelation vänder jag mej emot. Det som ser ut att stämma behöver inte göra det. Allt är inte guld som glimmar, för att använda en klyscha i ordspråksform. Den främsta invändningen jag har mot att vi människor skulle påverka vädret globalt sett över tid (det så kallade klimatet) är att vi inte tycks påverka annat på jorden mer än lokalt. Däremot ser vi ju hur temperaturerna stiger i de områden vi bebor, det som kallas Urban Heat Island. Den korrelationen verkar stämma, till skillnad från den klimathotarna vill se mellan koldioxiden och temperaturen globalt sett.

Jag stolpar nu upp mina invändningar gentemot AGW här och nu så alla får se vad jag går för:

• Falsk korrelation, koldioxidhalten ökar efter att temperaturen stiger, koldioxiden är dessutom en av alla gaser ser dessutom till att temperaturen inte sjunker.Att den skulle få atmosfärens temperatur att stiga okontrollerbart återstår att bevisa. Jag väntar.
• Temperaturen har alltid gått upp och ner. Det är det som kallas klimatförändringar. Det lilla vi har hunnit med under vår existens är inte tillräckligt för att man med orsak och verkan ska kunna påvisa nåt. Kom igen om 1 000 000 år så får vi se om det stämmer med människans påverkan.
• Urban värmeöeffekt (urban heat island effect på engelska) påverkar temperaturerna mer än några utsläpp vi klarar av.

Tack för er uppmärksamhet.

"Först så går det ner, så går det upp, så går det ner, så går det upp..."