Internet är ingen privat angelägenhet

Nakenbilder läcker ut på internet och de som förekommer i bilderna är rasande över att så skett, framför allt vissa stjärnor som spelar indignerade över att deras "hemligheter" har sluppit ut i etern. Vad ingen av dessa fattar är att internet, till vilket Facebook, Twitter och allt annat dit telefoner kan kopplas, inte är någon privat sfär. Så fort en bild tas med en telefon som kan kopplas upp på internet finns risken att dessa bilder hamnar på internet, vilket ju faktiskt är avsikten med att dessa telefoner har kamerafunktion från början.

Alltså gäller inte rätten till privatliv så fort en bild blir offentlig, vilket den också blir i samma stund den visas för någon annan. Allt som visas upp, på ett eller annat sätt, är offentligt, det är officiellt, och ska behandlas som officiellt också. Kan man inte acceptera detta faktum bör man inte ta bilder på sej själv med nåt som kan kopplas upp mot internet. Kanske man inte ska ta några bilder på sej själv alls. Överlåt sånt till proffsen och paparazzi.

Jag har hittills inte nämnt att det verkar handla om en som har hackat sej in i folks konton genom att utnyttja en svaghet i Apples iCloud-servrar för att dela med sej av bilder man tagit och sen spritt bilderna på internet. Till det har jag följande att säga: Skaffa bättre kryptering till era konton, lek inte martyrer för att ni inte klarar av att hålla koll på era telefoner. Det värsta är inte att bilderna hackats och sen läckts ut, det värsta är att de fanns där från början i stort sett helt oskyddade. Håll era privata bilder för er själva.

För mej får vem som helst posera naken på foton, fler borde göra det faktiskt, men hyckleriet kring hur bilderna hittade ut på internet är bara så dåligt påkommet att jag bara kan tänka mej att de orden är sagda i panik och av ren harm över att nån kommit på att de poserat nakna på ett sätt som de trodde var privat, vilket det alltså inte är.

Allt som sker på internet, och i nära anslutning till internet, hör offentligheten till. Så lägg ner harmen över att ha fått bilderna spridda och acceptera läget. Vill man inte att folk ska se en naken ska man inte ställa sej inför en telefon med kamerafunktion.



"Too wild to care, you got animal stare
You can't stay anywhere in your eyes
Think you're leadin' me on but you can be anyone
'Cause I know you'll be gone 'fore I rise"

Privatisering kontra privat sektor

Jonas Sjöstedt talade igår sej varm för att han vill vara med om att hindra fortsatt privatisering av offentlig sektor. På sätt och vis håller jag med honom, en privatisering av välfärden är onödig. Vad som borde finnas är en privat sektor helt skild från den offentliga som man kan få välja om man hellre vill det. Men vad säger jag, den finns ju redan! Vi har privata läkare, vi har privata vårdcentraler och kliniker - och som klarar sej själva. Men den tas inte på allvar av politikerna. De röda vill satsa allt på rött (dvs i stort sett allt ska vara statligt) och de blå vill sälja ut så mycket de bara kan.

Ingendera sidan fattar att vare sej man förstatligar eller säljer ut blir det ett experiment inom samhället, med oss vanligt folk som försökskaniner, som inte kommer att sluta bra. Apoteksförsäljningen är ett bra exempel på detta. Istället för att sälja ut allt skulle de ha öppnat marknaden för dessa företag vid sidan om den statliga verksamheten. På den punkten står jag för den privata sektorn mot privatiseringar av offentliga sektorn. Det skadar den privata sektorns möjligheter att verka. Får vem som helst starta ett apotek, tro?

Med järnvägen är det lite annorlunda. Jag är övertygad om att staten klarar av de stora sträckorna medan den privata sektorn klarar de mindre. Men vi skulle aldrig ha lagt ner och rivit upp så många sträckor! Bussarna kan inte klara av allt som tågen lämnar efter sej. Vad gäller skolan och omsorgen av de äldre har det alltid funnits privata alternativ till den offentliga sektorns verksamhet och den borde få fortsätta. Men pengarna som genereras genom den privata verksamheten borde plöjas ner direkt utan pardon i verksamheten igen. Inga onödiga vinster och utdelningar för bra arbete utan premiera kunderna, dvs elever och äldre.

Det är min syn på saken, take it or leave it.



"Livets stora tragedi består inte i att inte uppnå ens mål utan att inte ha något mål att uppnå."

Järnvägens vara eller inte vara

Det som de senaste 100 åren klart och tydligt visat för oss alla är att det kvittar vilka som sköter järnvägarna, statliga eller privata intressen; det funkar ändå inte i längden. Det som är bäst för järnvägen är att båda intressenter går samman och försöker få järnvägen att fungera i ett modernt samhälle för det ska gå att få Sverige att bli ett modernt järnvägsland där tågen går i tid och rälsen håller ihop även mitt i sommaren eller vintern. Till ytan ligger Sverige efter Ryssland, Ukraina, Frankrike och Spanien i Europa och samtliga dessa länder har såvitt jag vet fungerande järnvägsförbindelser som dessutom kan husera snabbtåg.

Underhållet av järnvägen i Sverige har delvis privatiserats de senaste decennierna, vilket gett både bra och dåliga resultat. Dåliga därför att resurserna inte räckt till när vintrarna slagit till som aldrig förr, bra därför att fler kan hjälpa till när det behövs. Att i detta läget förstatliga detta är helt fel, det håller jag absolut med om. Det är inte privatiseringens fel att man inte hade resurser tillhands när de hårda vintrarna slog till 2009-2011, det är klimatdravlets fel. De som satt på medlen till hjälpen hade gått på lurendrejeriet kring klimatet och trott på vad som sades kring det föränderliga vädret. Man trodde helt enkelt inte att såna här vintrar var möjliga längre. De drog därför in på så mycket man bara kunde och nu får man stå där i skamvrån.

Sen har vi andra faktorer som starkt bidragit. En sådan är att man egentligen inte trott fullt ut att en privatisering skulle gå att genomföra. Det har liksom stannat halvvägs med halvmesyrer som följd. Vi har blivit så vana vid att farbror Staten ska ta hand om allt i slutändan att ett privat alternativ ses som nåt katten eller hunden dragit in. Det har alltså inte blivit så bra när man privatiserat, en sorts lättprodukt vare sej hackad eller malen.

Så hur ska vi ha järnvägen i framtiden? Ska den vara helstatlig, med nedläggningar som följd, eller ska vi ha privata intressen med, även det med nedläggningar som följd? För det kvittar ju vem som har huvudansvaret. I slutändan måste det ändå finnas underlag för trafik. Fast här kommer en aspekt till in, vem bestämmer hur underlaget ska se ut? Hur sköts banan och om den sköts dåligt, vem tar på sej ansvaret för att passagerarna sviker? Det finns exempel på korruption inom detta område, från 1950- och 1960-talen, ja ända till 1980-talets början då nedläggningen av järnvägarna följde samma mönster överallt: Man drog in turer för att kunna spara in på materielen, bilvägarna byggdes samtidigt ut i småstäderna och byarna, när dessa vägar blev klara drog man ytterligare turer på järnvägarna och skyllde sen på att färre passagerare åkte med tåget när trafiken lades ner.

Fullt så enkelt som jag beskrivit ovan var det faktiskt. Sen att folk fick mer pengar att röra sej med, att bilen sågs som mer flexibel och att tåget inte längre förde folk från centrum till centrum bidrog förstås och småbyarna hade börjat avfolkas till förmån för de större städerna redan innan ovanstående mönster påbörjades. Men när det påbörjades var det med all säkerhet initierat av bilindustrin som ville ha så stora favörer av staten som möjligt. Samtidigt var ju statens tjänstemän måna om att låta bilindustrin få dessa favörer, gärna på andra transportmediers bekostnad.

Jag skulle gärna se järnvägen blandad, med statliga och privata intressen som drar åt samma håll. Samarbete är bäst för alla parter. Konkurrens är i slutändan bara bra för en viss intressent, inte alla som vill vara med.




"Dagens kris är morgondagens skämt."