Privatisering kontra privat sektor

Jonas Sjöstedt talade igår sej varm för att han vill vara med om att hindra fortsatt privatisering av offentlig sektor. På sätt och vis håller jag med honom, en privatisering av välfärden är onödig. Vad som borde finnas är en privat sektor helt skild från den offentliga som man kan få välja om man hellre vill det. Men vad säger jag, den finns ju redan! Vi har privata läkare, vi har privata vårdcentraler och kliniker - och som klarar sej själva. Men den tas inte på allvar av politikerna. De röda vill satsa allt på rött (dvs i stort sett allt ska vara statligt) och de blå vill sälja ut så mycket de bara kan.

Ingendera sidan fattar att vare sej man förstatligar eller säljer ut blir det ett experiment inom samhället, med oss vanligt folk som försökskaniner, som inte kommer att sluta bra. Apoteksförsäljningen är ett bra exempel på detta. Istället för att sälja ut allt skulle de ha öppnat marknaden för dessa företag vid sidan om den statliga verksamheten. På den punkten står jag för den privata sektorn mot privatiseringar av offentliga sektorn. Det skadar den privata sektorns möjligheter att verka. Får vem som helst starta ett apotek, tro?

Med järnvägen är det lite annorlunda. Jag är övertygad om att staten klarar av de stora sträckorna medan den privata sektorn klarar de mindre. Men vi skulle aldrig ha lagt ner och rivit upp så många sträckor! Bussarna kan inte klara av allt som tågen lämnar efter sej. Vad gäller skolan och omsorgen av de äldre har det alltid funnits privata alternativ till den offentliga sektorns verksamhet och den borde få fortsätta. Men pengarna som genereras genom den privata verksamheten borde plöjas ner direkt utan pardon i verksamheten igen. Inga onödiga vinster och utdelningar för bra arbete utan premiera kunderna, dvs elever och äldre.

Det är min syn på saken, take it or leave it.



"Livets stora tragedi består inte i att inte uppnå ens mål utan att inte ha något mål att uppnå."

Upprörande om apoteken

Ett typiskt apotek. Bild från Aftonbladet.

Jag vidarebefordrar ett meddelande min mamma skrev på e-post till mej för bara några minuter sen:

"Jag är arg ledsen, besviken och upprörd över Kronans Droghandels agerande i Lima. Apoteket är 100 år gammalt och när det privatiserades fick KD pengar från staten för att hålla det igång. Nu ska KD lägga ner det för det är inte LÖNSAMT! Det hör till Coop som är f d Kooperativa Förbundet. Detta startades för att medlemmar skulle ha ett bra alternativ till de dyra penningslukande butikerna. Lönsamhet fanns inte med på programmet utan det skulle bara gå runt. Man hade ingen VD eller något sådan tjafs, utan föreståndare på alla ställen. Folk i Lima har flera mil till nästa apotek och alla har inte bil, bussen går enbart ett par gånger om dagen. Det finns gamla och sjuka människor där också. Lena Olsson har ställt en fråga till Hägglund om detta.

Så här får det inte vara!"

Naturligtvis får det inte vara så här. Det gick lite väl fort där när man privatiserade. Man tänkte helt enkelt inte över vilka konsekvenser det skulle få för glesbygden när allt såldes ut på det här viset. Det ska inte vara privatisering för privatiseringens skull utan för att vara ett privat alternativ till det offentliga. Som det är nu får folk i glesbygden det allt svårare att nå ett apotek när de känner sej krassliga eller ska hämta ut sin medicin. Många gånger finns inte ens affären kvar heller så var ska de hämta ut sina medikamenter nånstans då?

Man tänker helt enkelt inte längre än pappret man skrivit ner sina propositioner på räcker.



"Ett äktenskap utan tystnad är som en bil utan bromsar."