Hur paranoida är vi?

Jag såg gårdagens episod av Kobra, ett av få bra program SVT har frambringat de senaste åren. Det handlade om boken 1984 och vad den betytt för kulturen, och inte minst samhället i stort. Allt det där med den ohämmade övervakningen och nyspråket George Orwell introducerade behöver vi inte gå in på här och nu, så jag väljer ett annat spår, nämligen paranoian och till vilken grad vi som art är paranoida. Jag tänker nu inte på sjuklig paranoia, istället tänker jag på grupper och individer som bevakar varandra, av avundsjuka eller girighet.

Det spiller ju över på länder och ledare, vars aktioner ofta utgår från den information spioner ger dom. Spioner är paranoians redskap och tyder på att vi människor inte alltid litar på varandra. Underrättelseverksamhet är en sak, men att aktivt spionera på andra människor, oftast det egna folket är ett tydligt tecken på denna kombination av avund och abnormal nyfikenhet. Men det sistnämnda, den abnormala nyfikenheten, hör mer ihop med storföretagen och deras önskan att pracka på oss mer av deras varor. Det är den sortens övervakning jag är mer rädd för än att staten och dess anhang övervakar oss.

Glöm faran med det mångkulturella samhället. Det är de multinationella korporationerna som är den stora faran. De har snart makten att styra allas liv, på ett sätt som byråkrater bara kan drömma om i sina våtaste drömmar. Är det ett tecken på paranoia, att jag skriver så här?



"Anxiety is love's greatest killer. It makes others feel as you might when a drowning man holds on to you. You want to save him, but you know he will strangle you with his panic."

Säkerhet - en uttjatat propagandaord

"Det hotar den inre säkerheten", "Vår säkerhet måste stärkas". Två av många floskler som ibland hörs från politiker och tjänstemän med ansvar för det inre av nationernas arbeten. Vad är det för säkerhet som åsyftas? Är det folkets säkerhet? Statens? Statsapparatens? Tjänstemännens? Det politiska etablissemangets? Oavsett vem som får fördelar av att säkerheten upprätthålls så är det ett uttjatat propagandaord som alldeles för ofta används av fel sorts styre. Även i det vi kallar demokratier (Läs: länder där vi väljer våra diktatorer) används ordet säkerhet vitt och brett. Om det är för att lugna de sina eller för att kollra bort populasen vill jag låta vara osagt, men det låter inte bra.

Ordet säkerhet betyder för mej att man upprätthåller ett tillstånd av lugn och relativ frid, med frihet från påträngande och skrämmande element som stör ordningen. Inget av detta störs vi vanligt folk av när utländska organisationer verkar internationellt. Endast när vår tillvaro direkt hotas av internationella konflikter, t ex krig eller terrorism kan det sägas att vår säkerhet hotas. Det som sker inom politikens och byråkratins värld har faktiskt inte med oss att göra. Varför vi ska inbegripas i den sortens tänkande är för mej en gåta. Nej, bara vi får slippa överhetens floskler och dumheter omkring oss så får de svänga sej med vilka ord och fraser de till.

För mej är staten och befolkningen två vitt skilda begrepp, ungefär som i Äldre Västgötalagens omnämnande av att svear äger rätt att ta och vräka kung på 1200-talet. Vilka hade rätten här egentligen? Det står ju att svearna hade rätten, men i praktiken var det endast tinget i respektive landskap som hade denna rätt. Vanligt folk hade inte mycket att säga till om här. Då liksom nu går makten utöver folket, inte ut från folket. Men de får väl leka makthavare, bara vi får sköta oss själva, utan nationalism och överdriven politik. Men det får vi nog inte. Säkerhetstänkandet är för starkt...



"Det bästa sättet att ta död på ett yrke är att göra en utbildning av det"

Konst som görs konstig av alarmister

Stormar, torka, outlidlig hetta. Detta beskrivs i konst från forna tider därför att de är dramatiska händelser som berör oss. Därför verkar det konstigt att man använder dessa tavlor i propagandasyfte, på ett sätt som skulle göra Joseph Goebbels grön av avund*. Det är i Australien som alarmisterna tagit tillfället i akt att skrämma barnen med en framtid som enligt dessa propagandister kommer att domineras av det barnen nu ser på tavlor - från förr. Märkligt att vi i Sverige inte tagit efter denna skrämselmetod. Fast det räcker väl med att skicka ut långhåriga meteorologer på propagandaturné. Det är dock vanligare att vi låter medierna och politikerna köra detta race, vilket lett till föga avundsvärda resultat. Man skulle elakt kunna säga att det är åtgärderna för att bekämpa dessa klimatproblem som är bränslet i den ekonomiska elden som rasar runtom i världen sen några år tillbaka.


* Kanske inte avund egentligen, men med tanke på att hans parti, NSDAP, var det första miljöpartiet i världen är det nog inte så svårt att tänka sej hur han skulle resonera inför de saker som äger rum idag...



"Fyra saker kommer inte tillbaka - det sagda ordet, den skjutna pilen, det gångna livet och det förspillda tillfället."

Slöseri med legala resurser

Ipredlagen som infördes för ett antal år sen är en flopp. Vad som än uttrycks i den propagandaskrift DN skriver så är det en flopp. Inte ens om jag vore emot fildelning i alla dess former skulle jag kalla det en succé då man räknat med flera hundra fall varje år och endast fått till elva totalt sen lagens införande. Hollywood och andra mediekanaler ville ha lagen och fick den också, över folkets huvuden. Den gör nämligen hundratusentals personer till kriminella. Och vad är det man jagar? Jo, de som laddar hem enstaka skivor och/eller filmer. De som gör sej en hacka på piratkopiering, de som inte hör till kategorin fildelare, kommer med all säkerhet oftast undan, av olika skäl. Det kommer bli precis som i USA att det blir småbarnsföräldrar, gamla som knappt vet vad en dator är eller nån lättlurad stackare som kommer att åka dit. I USA har t o m döda anklagats!

Nu har polisen och åklagarna inrättat specialenheter för att jaga fildelare. Jag kallar det ett slöseri med resurser och pengar, ett slöseri som endast slås av jakten på knarklangare och klimatdravlet. När kommer rapporterna som säger att polisens förmåga att klara upp riktig kriminalitet har minskat pga satsningen på småfisk? De borde satsa mer resurser istället på inbrott, mord, smuggling och identitetsstöld. De är väldigt säkra på sin sak, att Högsta domstolen ska ge dom fritt fram att jaga hej vilt på internet. Hur resonerar de om denna instans kommer med ett för dom negativt beslut? Kommer de göra samma sak som man gjorde i Irland när folket där röstade nej till Lissabonfördraget?

Jurister är så trista när de lagt sina näsor i sina böcker. De blir så världsfrånvända då. De ser inte att fildelningen på internet egentligen är samma sak som under kassetternas tid. Man spelade in från skiva och delade med sej till andra. Varför är film- och musikindustrin så rädd för att folk delar med sej smakbitar till andra? Varför sitter man och hotar vanligt folk med både gud och fan över småsaker? Är prestigen och girigheten så stor att man tror att en enda liten låt eller kopia av en film är detsamma som världens undergång? Vems undergång menar vi då förresten?

Mitt i all denna svada är det betryggande att veta att den normala fildelningen, ni vet den som bara handlar om att ladda hem småbitar här och där, fortsätter som förut. Den går nog inte att stoppa. Det är en universell best som inte kan stoppas såvida inte internet släcks ner och det kommer inte att ske i rödaste rappet.  För fildelningen är en så försumbar del av all trafik. 2005 presenterades siffror som visar att närmare 90 % av all trafik över internet var skräppost. Var är satsningen på att bekämpa skräpposten? Filter i epostlådorna och antivirusprogram som stoppar den vid grinden, som en viss kille, är bara preventiva och passiva medel. Någon enstaka har åkt dit för att ha skickat miljoner skräppostmeddelanden men det verkar inte finnas någon större vilja att stoppa detta.

Istället jagar man småfisk med dynamit. Dynamit som dessutom är väldigt ineffektiv...


"Att läsa tidningar är som att klia ett myggbett. Det lindrar lite men ökar klådan."

Historia: Mora Stenar - propagandatrick från 1300-talet

Mora stenar är namnet på ett antal stenar som fanns på Mora äng ca en mil sydöst om dagens Uppsala, precis på gränsen mellan Attundaland och Tiundaland, två av de så kallade folklanden som 1296 gick samman för att bilda landskapet Uppland. De stenarna är numera undanstoppade i en byggnad i en ort som heter Lagga. Dagens inlägg handlar om platsen Mora äng och varför man valde att använda den här platsen för att "döma" kung från 1300-talet och två sekler framöver. Som Dick Harrison skriver finns det inga belägg för att ängen (och stenarna) ska ha använts före 1300-talet i nån form av kunglig eller annan ceremoni.

Som det verkar är denna plats vald för att den låg något så när mitt emellan den då nya staden Uppsala med dess lika nya upphöjdhet som säte för ärkebiskopen och Stockholm, en viktig handelsplats som var på väg att konkurrera ut de äldre hamnarna i Sverige. Detta var i början av 1300-talet, det som då var Sverige var ett fattigt land där stora släkter såg till att hålla staten stången så mycket som möjligt. Någon centralmakt av den typ vi har idag fanns inte men den var på frammarsch. Den skulle komma att få överhanden i och med inrättandet av Kalmarunionen i slutet av 1300-talet. Allenarådande blev den dock inte förrän från och med kung Gustav och hans söner på 1500-talet.

De äldsta beläggen vi har för att Mora äng och stenar har använts för kungakröning som kan verifieras är från 1396. Stenen ifråga har nämligen svag text kvar som minner om Erik av Pommern som blev krönt här detta år. De påstått äldsta spåren, de om Magnus Ladulås 1275, får anses vara en efterhandskonstruktion för att göra trakten mer historisk. Senare kungar blev valda och krönta i Linköping, Skara, Nyköping och andra platser, men inte Mora äng mellan Stockholm och Uppsala. Det skulle alltså dröja till 1396 och redan 1457 var denna praktik över i och med väljandet av Kristian I, den tyske furste som då nyligen blivit vald till kung över Danmark.

Att man kan ha haft nån form av ceremoni för Magnus Eriksson här år 1319, då denne treåring utropades till kung i val efter sin far, är inte omöjligt men det finns inga bevis för det. Endast några få folkminnen som kan vara felplacerade av den senare propagandan. För det verkar ha funnits en propagandamaskin igång under 1400-talet för att göra Mora äng till den viktigaste platsen i riket för val av kungar. Denna propagandaapparat hade satts igång under 1300-talets tidigare hälft för att förhöja Mälarlandskapens status visavi Götalandskapen. De förra områdena hade länge drag av kolonier (de var ju såna från början!) men från 1200-talet och framåt hade de fått tillräckligt mycket makt att de kunde hävda sej gentemot de gamla områdena i riket.

Man hade 1164 fått en tidig succé i och med upprättandet av ärkebiskopsstiftet i Uppsala, som ett brohuvud för den katolska kristendomen norrut. Tidigare kristna områden norr därom hade mer drag av östlig kristendom, från Grekland och det som senare skulle bli Ryssland. Sen hade dock inte mycket hänt i området förrän Stockholm etablerades som hamnstad på 1250-talet. Uppror och småskaliga rövarband var det som präglade området fram tills dess. Det senare gällde förstås stora delar av Sverige i övrigt också, liksom hela Norden, ja halva Europa!

Man kan säga att hela propagandan med Uppland som det ledande landskapet i Sverige uppstod i och med upprättandet av landskapslagarna för just Uppland och Södermanland (Sörmland) 1296 respektive 1327. Det var fröet som såddes där. Man hade vid denna tid tillräckligt starka släkter och ätter för att kunna hävda sej gentemot Västergötland med omnejd. Än så länge skulle det dröja innan man fick kungar från det egna landskapen men man hade makt nog att påverka de kungar som sattes att styra över dom.

Propagandan växte sej med tiden så stark att det snart skapades en myt kring Mora stenar och hela landskapet Uppland. Denna myt gick ut på att hela Sverige på ett eller annat vis utgått historiskt från detta område, med Uppsala som nav i hela verksamheten. Vem som var först med denna myt är nog dolt i det historiska dunklet men såna som Olof Rudbeck, Olaus Petri, Nils Rabenius och några andra har gjort sitt till för att förstöra vår historieskrivning. De sörmländska och uppländska texterna om att kungen först måste komma till dom togs som en absolut sanning. Sanningen bakom dessa fraser handlade nog mer om att när kungen kom för att bli godkänd även av Attunda och Tiunda ting var det till en plats mitt emellan dessa han kom. Det var viktigare att tingen godkände en kung än att landskapen som sådana gjorde det. Då måste han först till dessa ting innan han kunde vända sej till hela landskapet, ett landskap som var väldigt ungt som politisk region.

Att slå ihop dessa ting var ett smart drag för det stärkte sammanhållningen bland storbönderna och andra stormän i trakten norr om Mälaren. Riktigt som ett landskap verkar det inte ha fungerat förrän på 1300-talets andra hälft men stormännen gjorde sitt till för att stärka denna sammanhållning och gav landskapsunionen en ytterligare skjuts in i det moderna samhället.

Enligt den lösliga landskapsunionens regler måste varje landskaps egna ting godkänna (döma som det står i böckerna) den kung som ville bli hela Sveriges kung. Vem som initierade denna union vet vi inte men vi vet att en tidig version av den fanns på plats från början när svear nämns i den äldre Västgötalagen på 1200-talet. Om den fanns redan i regentlängdens början är inte säkert men den tycks ha tagit form under den period som Västgötalagens regentlängd beskriver, alltså ca 1000-1230.

Här är det på sin plats att inflika att i och med att det numera är konstaterat att ceremonierna vid Mora äng inte är så gamla som propagandan framhållit faller åter blickarna på de trakter som alltid varit de ursprungliga för val av kung, nämligen Götalandskapen. Mer om det en annan gång.

Om stenarna skriver en kommentator till Dick Harrisons inlägg att de ligger i ett litet hus invid E4 och att platsen är väldigt dåligt planerad ur turisters synvinkel. Stenarna ligger dessutom bakom galler i byggnaden som är rätt mörk och att det då blir svårt att se stenarna ordentligt. Är det så vår historia behandlas? Inte undra på att folk vänder sej bort från ämnet och en följaktlig historieförbistring uppkommer.




"Historia är slutsumman av alla de ting som kunde ha undvikits."

Eländes elände - inte alls!

Världen går under pga oss, kriget är snart här, våra kemikalier tar kål på oss alla, ekonomin är under isen och mördare går fria på gatorna eftersom advokaterna hittar kryphål i våra lagar. Lägg därtill alla problem med diskussionen kring fri rörelse bland människor och fri invandring, vilket inte borde vara något problem om det sköts rätt. Minsann är inte världen hemsk att leva i för alla som letar problem överallt.

Det är vad vi matas med i TV och på internet av alla sorters propagandister. Men tänk om vi skulle resonera som så att världen inte alls är så hemsk och att den inte är på väg att gå under, vare sej vi är orsaken eller inte. Vi får lära oss att tänka positivt helt enkelt. Vi tar itu med de riktiga miljöproblemen, djurlivet som anpassat sej efter vårt nya liv mår bra, plantorna likaså och resten av världen accepterar vårt "intrång".

Vad vi människor framför allt måste lära oss, och måste acceptera som ett faktum, är att vi inte är något främmande här på planeten jorden. Vi utvecklades här, allt vi gör är en följd av den utvecklingen och det vi inte gör likaså. Det gör vi är inte mot naturen, det är en del av den. Att vi som en av få arter förstår att "städa undan efter oss" betyder att vi också ska göra det. Vi har ett samvete nämligen, ett som är utvecklat här på planeten Tellus och ingen annanstans.

Därför är det viktigt att se positivt på allt som sker, ta det goda med det onda och så vidare. Arbeta för en lösning på diverse problem istället för att diskutera dom in absurdum och med von oben-attityden att alla andra har fel. De som bara vill söka fel överallt och sen göra stor affär av det lilla man hittar borde få se världen för vad den egentligen är: En stor planet med möjligheter.

Så tänk positivt, det för oss framåt som art och främjar våra artfränder...

"Universums djup är oss mer bekant än djupet av vår egen själ."

Gore-effekten i farten igen

Al Gore-effekten gör verkligen skäl för sitt namn. Han var ju på en mycket snabb blixtvisit i Danmarks huvudstad. Efter sitt besök i Köpenhamn (där en snöstorm följde på hans visit) åkte Mr. Freeze således hem och nu drabbas nordöstra USA av en snöstorm. Hans chef, president Obama, höll på att inte hinna före stormen.

I övrigt kan avslöjas att Wikipedia har använts som ett propagandaverktyg av AGW-anhängarna. Mer att läsa, som alltid, hos Anthony Watts. Nu antar jag att Kättaren och Maggie tar upp detta så jag inväntar deras analyser innan jag skriver nåt mer.