En äkta skeptiker, finns det en sådan människa?

Ordet skepticism, med vardagsformen skepsis, betyder ursprungligen det man betraktar, det man tar sej en närmare titt på, det man undersöker. Att vara lite tveksam inför en utsaga är en senare betydelse, men som ju passar rätt bra in i sammanhanget ändå eftersom det faller sej naturligt att bli kritisk inför något som förefaller för bra för att vara sant. Sen 1600-talet har ordet haft denna senare betydelse som huvudbetydelse och många lägger an en närmast religiös, eller åtminstone arrogant, ton när de säger att de är skeptiker, som om de med detta kunde komma undan med vilken åsikt som helst.

Att vara skeptiker är dock inte att hysa en åsikt, det handlar om att sönderdela åsikter och utsagor och påpeka felaktigheter. Det är därför väldigt bra att inte läsa tidningsartiklar med politiskt färgade ögon, för ens egna ideologi kommer antingen att se artikeln som svaret på meningen med livet, eller sabla ner artikeln därför att den inte håller med ens syn på saker och ting.

Att vara äkta skeptiker är alltså egentligen att undersöka en sak och försöka finna dess rätta natur. Det är sunt att vara skeptisk och allt man hör i radion, läser i tidningar och på internet samt ser på TV bör granskas med minst ett kritiskt öga. Statistik bör man vara extra försiktig med, det är ett ämne som kan missbrukas om det används på fel sätt. Vilket det också ofta gör. Ett hemskt exempel på det är när Michael Mann och hans kompisar lyckades få med ett diagram över ett antal träd i Utah i IPCCs rapport år 2001, som enligt dom skulle visa på hur vi människor påverkade vädret och klimatet, den så kallade hockeyklubban (efter diagrammets utformning).

Bild av Sidney Harris.

Det framgick bara i förbigående att diagrammet endast gällde Utah. Men det räckte för att lura de mindre skeptiskt lagda människorna att det gällde hela norra halvklotet, och i slutändan har Mann et al fått det till att hockeyklubban gällde hela världen, trots att hockeyklubban sen länge är motbevisad. Statistikfifflande är mycket vanligt på andra håll också. Som när både socialdemokraterna och moderaterna med samma siffror kunde visa att de haft rätt i fråga arbetslösheten. Eller fel.

Det är rätt att vara skeptisk. Speciellt när politikerna säger si och verkligen är så. Eller vilken verkligheten nu är. Det är lätt också att vara skeptisk. Frågan är vad man får vara skeptisk till. Så fort man är skeptiskt inställd till "fel" saker blir man åthutad av de som liksom "bara vet". Kan man vara skeptisk till skepticismen? Det får filosoferna reda ut. Jag nöjer mej med att vara skeptisk mot det jag inte litar på.



"En bok är som en trädgård som du kan ta med dej överallt"

Lite om skepticism och dess påverkan på klimatfrågan

Att vara skeptisk innebar för de gamla grekerna som följde filosofen Pyrrhon att man frågade och frågade tills svaren fanns inom räckhåll, om detta var möjligt. Framför allt tre frågor ställde Pyrrhon själv om tingen och förhållandet till dessa ting.

Första frågan var att ta reda på vad tingen är och hur de fungerar. Andra frågan handlar om hur vi kan relatera till dessa ting. Den tredje frågan är vilken attityd vi bör ha gentemot dessa ting. Pyrrhons svar blev att tingen är inte går att skilja åt så lätt och är inte mer si än så. Pyrrhon gjorde konklusionen att de mänskliga sinnena inte känner vare sej sanning eller lögn om tingen, bara hur de verkar vara. Kort och gott, vi kan alltså inte få tillgång till all kunskap.

Med detta i åtanke kan man fundera över hur lite skepticism det finns och varför det inte uppmuntras att tänka i dessa banor i skolan och i samhället i stort. Vi borde kunna se bortom "hur det verkar vara" men långt, långt, långt ifrån alla gör det. Själv har jag väl gjort mej skyldig till detta sätt att resonera för många gånger men jag försöker komma loss från det. Det handlar om att försöka, och försöka igen.

Hmm...

Det viktigaste med skepticism är samma sak som i skräckfilmer, tro inte att en sak är utagerad. Det finns alltid nåt nytt som dyker upp runt hörnet. Det är därför det här med klimatfrågan irriterar mej, att saken skulle vara utagerad och att allt är klappat och klart. Jag ser nu att detta diskuteras på annat håll, med just klimatfrågan som grund.

Precis som James Randi säger är det ett misstag att börja teoretisera innan vi har alla fakta. Vilket så många av oss gör, framför allt i den här frågan. Har vi verkligen alla fakta i klimatfrågan? Det vore bäst om vi alla höll inne med teorier och hypoteser innan vi skriker från taken vad vi anser om en sak. Jag tänker inte skrika förrän vi vet allt och eftersom studiet av atmosfären och dess förändringar är en såpass ny vetenskap ska ingen av oss skrika. Bara viska lite om det vi verkligen vet...



"Det är med klimatet som det är med kungahuset, alla vill höra sagor"

Dags för lite klimat- och energisnack igen

 Det var ett tag sen men nu är det dags igen att diskutera klimatfrågan och se på vad politikerna egentligen vill i denna fråga. Miljöpartiets "tillbaka till naturen"-ideologi känner väl de flesta till vid det här laget. Åsa Romson står för det mest rabiata och världsfrånvända av åsikter här. Detta samtidigt som många undersökningar visar att folk inte vill ha fler lagar och dessutom hellre vill ha kärnkraft än vindkraft. Men var står resten av partierna nånstans egentligen?

Centern är lika rabiata som Miljöpartiet här och hon-som-pratar-i-nattmössan är här på precis lika vilseledande som nånsin Romson eller någon av hennes företrädare. Vänsterpartiet har klamrat sej fast vid klimatfrågan nu under nye partiledaren Jonas Sjöstedt och det är jag tämligen säker på att de kommer att förlora på. Folkpartiet lallar med som vanligt liksom Socialdemokraterna. Moderaterna har blivit aningen tystare på detta området även man då och då hör det självspelande pianot gå igång om klimatet även där. Var Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna står i denna fråga vet jag inte och jag bryr mej inte heller så mycket om vad värdekonservativa partier utan reell substans tycker.

Kontentan är alltså att partierna i vårt nationella parlament gått på klimatbluffen i mångt och mycket. Enskilda parlamentsledamöter kanske har "sett ljuset" men det verkar inte ha någon effekt på det politiska väsendet i stort. Snarare tvärtom, det är ovanligt tyst bland politiker i gemen om klimatet. Att sund vetenskap och vi bloggare fått genomslag här är med stor säkerhet ett av skälen till att endast de mest motsträviga taxarna håller fast vid klimatdravlet.

Vad är då sund vetenskap i sammanhanget? Det jag pratat om i snart fem års tid varje gång jag kommit på klimatfrågan: Det faktum att koldioxiden inte styr klimatet utan är en följd av andra faktorer som i realiteten styr det, det faktum att människans påverkan på jorden är av en helt annan karaktär än den klimathotarna vill få oss att tro, det faktum att man bör sätta in precis allt det som allt levande på jorden gör tillsammans med det ickelevande i sitt rätta sammanhang, dvs att allt samverkar. Folk blundar också för det faktum att koldioxiden följer temperaturväxlingarna, inte tvärtom. Våra utsläpp lär inte ändra på det. Den övriga naturen verkar tacksamt ta emot det vi släpper ut.

"Leendet är en sympatisk rynka som slätar ut de andra."

Vetenskapshörnan: Fel på köttet snarare än kött som föda

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. En studie pekar ut rött kött som skadligt för organismen. Risken för cancer är större för de som äter mycket rött kött snarare än fisk och grönsaker. Här är studien. Vad jag förstått har man följt ca 120 000 personer under ca 30 års tid och observerat deras matvanor och sen kollat deras respektive anamneser med alla följdsjukdomar och slutliga dödsfall mot det de ätit.

Frågor:

1) Hur vet vi att det inte är problem med det kött som åts snarare än kött rent generellt?

2) Det här var en amerikansk studie, vilka resultat skulle man få i Frankrike, Tyskland, Ryssland eller Sverige?

3) Vi människor har ätit massvis med rött kött per person i tusentals generationer och mått hyfsat bra, varför är det så dåligt nu att äta rött kött?

4) Hur stora mängder per person, dag, vecka och år talar vi om i själva studien?

5) Vilken förmåga att ta till sej proteinerna och det animaliska fettet hade försökspersonerna som blev sjuka/dog?

En del av frågorna ovan hänger ihop med varandra då min tes här är att det snarare är fel på själva köttet i sej som serverats snarare än att kött generellt skulle vara farligt. Vad ger vi våra nötkreatur och grisar egentligen? Varför skulle, som SVT skriver som slutkläm, kyckling och fisk vara helt ofarligt ur cancersynpunkt? Vilka är beläggen för detta? Tillsammans med idiotin att vi ska kunna på genetisk väg komma från de så "hemska" klimatförändringarna gör att man häpnar inför allt som kommer från vissa vetenskapsdiscipliner.

På mej låter det som ännu ett fall av orsak och verkan, i de flesta fall t o m falsk korrelation. Steffo kan lugnt mumsa vidare på sin stek. Skumbananer behöver han dock inte äta. Det är inte gott.



"Alla människor sätter i sig mat, men få kan konsten att äta."

En föreläsning i min smak

Läs gärna denna text från Bishop Hill-bloggen. Den handlar om ett föredrag en man höll för en tid sen om pseudovetenskap och vad han anser vara pseudovetenskap. Bland dessa räknar han upp sädesfältscirklar, homepati, astrologi, övrig alternativ medicin, kreationism, alkemi bland annat. Gemensamt för allt detta är att trots att det finns bevisning för att det antingen inte är korrekt eller bara funkar på psykologisk väg så fortsätter folk att tro på allt detta. Man ignorerar det som talar emot ens ståndpunkt. Man finner ju trygghet i den så varför byta?


Han varnar för att vi alla kan drabbas av detta med att finna trygghet i en viss åsikt. Framför allt att se in i framtiden är pseudovetenskap. Det är här klimatvetenskapen och AGW kommer in. Man behöver inte vara skeptisk till att människan släpper ut koldioxid som kan påverka temperaturerna och i längden klimatet för att vara emot tanken att det som händer i världen just nu beror på AGW. Det som gäller är att vara skeptiskt lagd, vilket man blir av erfarenhet genom åren.


Jag personligen anser att hela korrelationen mellan det som händer i världen och tanken att våra utsläpp av koldioxid och metan inte alls stämmer överens. Det som sker med temperaturen och diverse stormar världen över är resultatet av naturliga fluktuationer. Detta är min åsikt. Jag har kommit fram till detta genom att jag är allergisk mot orsak och verkan. Mer om detta i ett senare inlägg.



"Science is the belief in the ignorance of the experts"

Det kan vara bra att vara skeptisk gentemot skepticism

Att skepticism är en dygd sade redan Thomas Huxley (Darwins bulldog) och nog lönar det sej att tänka skeptiskt. Framför allt inom vetenskapen där t ex arkeologin och klimatologin fått sina beskärda slängar av sleven sen både det ena och det andra avslöjats. Men att vara överdrivet skeptisk mot en familj bara för att ett barn har fått ett fysiskt problem och sen omplacerar barnen utan att bry sej om extern expertis är inte längre skepticism, det är prestige. Det handlar om att man ska ha rätt till varje pris. Lite av det jag skrev om igår, nämligen Bror Duktig-syndromet. Fast här sitter personen ifråga i en myndighet och leker småpåve, förmodligen stressad sådan också. Prestigen är som värst när myndighetspersoner är stressade och trötta för då ser man ofta tecken och mönster som egentligen inte finns. Hjärnan spelar en ett spratt, hjärnspöken om man så vill.

Vi matas ständigt med hemskheter genom medierna och till slut är det kanske inte så konstigt att man ser saker som inte finns. Jag känner inte den drabbade familjen men av fotot i artikeln att döma ser de inte ut att vara några som skulle direkt orsaka vattenskalle hos det ena barnet, den händelse som utläste omhändertagandet. De ser ut som den sortens familj som är som vilken som helst. Förmodligen har de bara haft oturen att ena barnet fått vattenskalle. En sak som händer. Att man skakar sina riktigt små barn häftigt låter faktiskt lite som råttan i pizzan, dvs en modern myt som blivit en accepterad "sanning" bara för att någon enstaka har gjort det. Jag har då aldrig sett någon bebis bli skakad, bara klappat lite hårdare i ryggen om man vill att han/hon ska hosta. Ej heller har jag hört om skakningar av bebisar förrän nu på senare år. Lite äldre barn har jag både och sett om men aldrig bebisar. Det är inget jag rekommenderar för vare sej barn eller vuxen eftersom det skadar hjärnan om man skakar för länge.

Ett tips till alla trötta socialsekreterare: tänk efter noga innan ni tar för snabba beslut. Kolla upp om allt som står i en anmälan verkligen stämmer. Applicera vad vi historiker kallar källkritik. I det här fallet var vattenskallen enligt expertisen framkallad av sjukdom. Man kanske skulle ha inväntat provresultaten innan man rusade åstad. Vargen kommer inte varje gång för att man ropar att den kommer.

Äkta skepticism är en sällsynt vara

Ibland får jag känslan av att det är bäst att vara hyperkritisk, dvs att förkasta allt man läser, ser och hör. Det är dock ingen bra inställning i längden eftersom man då slänger ut barnet med badvattnet. Att vara en äkta skeptiker innebär då att se till att ta upp ungen ur vattnet innan karet töms. Problemet är att många som kallar sej skeptiker vill låta ungen vara kvar i vattnet och låta ungen frysa. De tar då död på diskussionen istället för att låta den fortsätta och bli hälsosamt intrikat.

Nej, det där blev för många liknelser. Vad jag egentligen menar är att skepticism är en del av det sunda förnuftet och det kritiska tänkandet. Tycker man sej se ett UFO ska man inte springa iväg för att berätta om det. Vad man bör göra är att dokumentera det och försöka hitta orsakerna till detta UFO. Snart nog finner man att det inte är små gröna män i ett tefat utan snarare ett flygplan, en stjärna/planet eller kanske t o m en optisk effekt av att ha nåt jox i ögonen. Det sistnämnda har hänt mej många gånger då jag trott att någon eller något varit på väg mot mej nattetid eller sen kväll men när jag gnuggat ögonen har detta försvunnit liksom det jox jag haft i ögonvrån.

Samma sak med religiösa upplevelser. Den 300 meter höga Jesus predikanten Oral Roberts sade sej ha mött på 1970-talet var nog mer en önskedröm hos honom själv. Ingen annan såg denna jätteversion av denne grek, romare eller hebré som var orsaken till världens mest våldsamma religion genom tiderna. Varför jag kallar Jesus grek eller romare har jag redogjort för tidigare, under sommaren. Notera att spekulationer har inget med kritiskt tänkande att göra, annat än att det är en grund för just skepticism. I såna fall sporrar det en att fortsätta spekulera fast med lite mer insikt.

Vad jag kallar äkta skepticism är att man granskar påståenden från ALLA som vore det uttalanden av blinda hönor. Gränsen går vid vad som går att bevisa empiriskt. Notera även här att jag föredrar reella bevis framför modeller och framtidsscenarion. De som litar alltför mycket på modeller är lite som de blinda människorna som ska beskriva en elefant genom att ta på varsin del av den. Därför anser jag att det är väldigt hälsosamt att kritisera t ex AGW-hypotesen och påståenden om att oljan snart tar slut. Samma sak gäller inom politiken och de ideologier som styr där. Alla proponenter för samtliga åsikter jag precis nämnt uppför sej som de blinda människorna. Det gör vi som kritiserar åsikterna också med den skillnaden att vi ser att det är en elefant. Problemet för oss är att den elefanten går sin väg och vi vet inte vilket glashus (växthus) den ska braka in i.

Nu är jag där igen med liknelser. Vad jag nu menar är att man inte ska låsa sej för mycket vid en enda hypotes eftersom det kanske inte blir något realiserat ur den. Jag tänker ställa ett antal frågor och uppmaningar inom olika fält så får vi se om det är någon som kan svara på dom eller ställa en kritisk motfråga.

1. Om nu historiker och arkeologer envisas med att kalla ön Björkö i Mälaren och dess forntida stad för Birka, var finns spåren av Ansgars kristna verksamhet? Den borde ha hittats vid det här laget efter så många år av grävande. Jag vet att man inte ska lita på legender men en sådan talar om Ansgar i Linköpingstrakten. Borde man inte vederlägga den legenden innan man gör en "Jakten på den försvunna skatten" (tänk på scenen med Indy och Sallah med dadlarna för att förstå vad jag menar)?

2. När ska bevisen för att oljan är på väg att ta slut tas fram och hur ser de bevisen ut?

3. Är växande och krympande glaciärer, av vilket det finns lika många av världen över just nu, ett tecken på mänskligt inducerad global uppvärmning?

4. Ni som tror på homeopati och liknande, ge mej bevis för att det ni kommer med funkar. Jag vill också ha fram allt det där vattnet ni talar om att man måste spä med för att uppnå fullgod effekt.

5. UFO och annat, vad för bevis för att det skulle vara utomjordingar eller interdimensionella varelser finns det? Korten på bordet, tack!

Fler frågor kommer...

Blanda inte ihop skeptiker med förnekare!

Maggie återger en artikel i tidningen New Scientist där man klumpar ihop de som förnekar evolutionen och kritiker av vaccineringar med skeptiker i största allmänhet, dock är undermeningen klar: det är skeptiker av AGW-teorin som är måltavlan. När de som skrivit artikeln gör så gör de detta av en enda anledning, nämligen att få en högre moralisk grund i debatten och kunna fortsätta vara på offensiven visavi sina kritiker. Det handlar inte om att ha rätt utan om att kunna säga att motståndarsidan har fel på alla sätt och vis. Det viktigaste är inte sanningen utan att "de andra" inte har nåt vettigt att komma med.

Det är ur psykologisk synvinkel ganska intressant att dessa blinda möss, för de uppför sej verkligen som sådana, far runt efter kritiker och skeptiker för att kunna få tyst på dom. Det ingår i den psykologiska profil som jag rent amatörmässigt ställde på de som blint tror på AGW-teorin förra året. Fortfarande är det megalomani som gäller. OK, man ska väl inte vara skeptiskt inställd till precis allt för då blir inget gjort men när det gäller vädret och klimatfrågan finns det inget annat än skepticism som gäller, i alla fall när de som skrivit en artikel kommer med påståenden som måste kunna utstå en kritisk granskning, inte bara av kolleger utan även av helt oberoende undersökare.

OK, mina kära AGW-anhängare, ge mej ett enda exempel på en äkta klimatskeptiker som också är kreationist. Ska bli intressant att se om ni hittar någon.

Skeptiker måste förbjudas!

I BLT finns nu en debattartikel vars budskap är att skepticism gentemot den rådande klimathysterin är mer eller mindre förbjuden. Självklart måste sånt tystas ner. Tänk om det skulle vara sant att människan INTE är orsaken till att klimatet förändras! Vad skulle IPCC göra då? Återgå till att göra riktigt arbete om miljön som man gjorde innan? Nej, det går inte an. Tysta ner kritikerna bara!

EUs representanter förödmjukar Tjeckiens president

Klart intressant att de får tala så vanvördigt till en statschef, därtill folkvald. Jag har alltid varit för EU-tanken men praktiken verkar inte hålla jämna steg. Tjeckien och Polen går i bräschen dessutom för motståndet mot det nya klimatfördraget (strongt av dom att stå emot så här långt) och en kan alltid hoppas att de håller ut så länge som möjligt för klimatreligionen behöver inte bli stadfäst i EUs stadgar.

Äntligen någon som vågar skriva kritiskt!

Vad man än må tro om människan och hennes eventuella påverkan på klimatet behövs det kritiska röster som sätter igång en diskussion kring allt som kommit fram hittills. I Svenska Dagbladet har just en sådan kritisk diskussion startats och av kommentarerna att döma är ämnet kontroversiellt. IPCC (FNs klimatorgan) har inte monopol på diskussionen. Vad än framtiden har i sitt sköte åt oss så är det inte att människans verksamhet kommer att förstöra klimatet.

Ett antal frågor:

1) Sen när är ett varmt klimat en dålig sak?

2) En global temperaturhöjning på ca 6 grader innebär att jorden kommer upp i den medeltemperatur den hade före senaste istiden samt för ca 5,000 år sen. Jag tror inte människans verksamhet klarar av att höja temperaturen så mycket. Varför tror så många det ändå?

3) Om nu människan skulle påverka klimatet med höjningar som följd, varför ökar då Antarktis isar i omfång?