Svenska helgon

Hur många svenska helgon har vi? Det snabba svaret är fyra: Birgitta, Helena av Skövde, Sigfrid och Willehad, verksam i Ystad tills reformationen drev bort honom därifrån. Men tittar man runt i landskapet kryllar det av St före många platsnamn. Det beror på att det under medeltiden inte alltid var så noga med vem som utsåg folk till helgon. Det räckte med hörsägen och en villig biskop för att vissa personer skulle kunna få sankt som tillägg före sitt namn, namn som sen fördes över på platser som associerades med dessa personer. På så vis har vi St Erik, St Olof, Sankt Eskils och Sankt Sigfrids källa och så vidare. Komplett lista finns här.

Idag är det endast Vatikanen som har rätt att kanonisera folk till helgon. Därför räknas egentligen bara de av påven helgonförklarade som just helgon. Alla andra är "nästan-helgon". Många av dessa skulle ha blivit fullfjädrade helgon om inte reformationen kommit emellan. Kanske var det lika bra, för det är inte ens säkert att alla dessa personer har existerat i verkligheten. Det är med dessa som med övriga europeiska helgon, bevisen för deras existens är påfallande ofta noll och intet. Men det betyder ingenting i dessa dagar då två högst påtagliga figurer, med fläckade anseenden, blir kanoniserade.

Ännu en politisk litania

Jag har aldrig gillat politik i praktiken, inte heller gillar jag många politiska ideologier. Detta har jag klargjort många gånger här på bloggen, men jag återkommer till det gång på gång. Det är nåt som irriterar mej med praktiserad politik, framför allt är det girigheten hos vissa enskilda politiker, apatin hos många andra och oviljan att verkligen göra det som är deras främsta verksamhet, nämligen att representera sina väljare. Det verkar många gånger vara så att de ser även sina egna väljare som fienden, vilket jag inte förstår alls.

Politik i praktiken handlar alltså om makt, girighet, stillandet av diverse begär samt att berika sej själva på andras bekostnad. Det är urgammalt, och motsvaras av adelsmännens utsugande av befolkningen och lurande av kungamakten under hundratals år, likaså av prästerskapets liknande utsugande i tusentals år. Det har talats i alla dessa år att gudarna är emot rikedomar, varför ska då deras präster vara rika?

Politiker är alltså vår tids adelsmän och präster i ett. Inte alla blir ekonomiskt rika, men de får makt och kontakter, vilket är inte så pjåkigt - för dom. Man kanske skulle bli politiker och lura skjortan av folket?



"Today is the tomorrow
we worried about yesterday"

Stollarnas paradis

Det finns ett antal platser på vår planet där sans och sunt förnuft inte riktigt verkar passa in. Där har den normala intelligensen tagit permanent semester och istället finns här ett stollarnas paradis. Nej, jag talar inte om regeringen vi har i Sverige. Den är riktigt normal jämfört med de platser och personer jag tänker prata om nu. Det handlar om de vanliga käpphästarna jag gillar att rida på, nämligen Nordkorea, Ryssland, Ukraina, Indien, Mellanöstern samt de länder som låter religionen bestämma agendan mer än lovligt.

Bloggkollegan Peter Harold har redan nämnt ett land i den sistnämnda kategorin, Malaysia. Där leker förnärmade viktigpettrar sandlåda extraordinaire med medborgarna som leksaker. I Nordkorea har man tagit den leken ett par snäpp högre. Där griper man folk som vill in i landet. Åtminstone om man får tro de officiella kommunikéerna. Varför någon med sansen i behåll vill in i världens enda "fungerande" nekrokrati är mer än vad jag förstår. Någon annan som gör det?

Förrförre påven, Johannes Paulus II, ska bli helgonförklarad men kritiska röster mot detta har höjts. Jag stämmer in i denna kritik. En man som avskaffade det kritiska tänkandet vad gäller granskningen av potentiella helgon, införde konservativa tankar i den katolska kyrkan, och under hans tid som påve mörkades brott mot minderåriga och ekonomiska brott grasserade. En av hans föregångare, Johannes XXIII, var också med att mörka dessa hemska brott, den som ledde skrivandet av en av regelböckerna om detta var kardinal Joseph Ratzinger, sedermera påve Benedictus XVI.

Från det ena brottet mot mänsklighetens frihet till ett annat, nämligen krig. Krig är det tillstånd när vissa människor anser det vara bättre att förstora en skärmytsling till onormala proportioner, enbart för att de vill släppa lite på den ilska de har inom sej. För krig kan det bli i Ukraina om båda sidorna inte kommer överens. Det liksom ligger i tiden att ta till vapen så fort nåt går en emot. I Sydafrika gör en löpare det och skyller på att han tyckte frun såg ut som en inbrottstjuv. Få se, vilken var hans nedsättning nu igen? Var det benen, synen eller hjärnan?



"When you come to a fork in the road, take it"

Språkhörnan: Hur gamla är de germanska språken i Norden?

Kan vi på något vis utröna hur länge man talat indoeuropeiska språk i Norden, specifikt då den germanska undergruppen? Vi har nämligen inga egna skriftliga rapporter, inget som på något vis identifierar de som bodde här uppe i Norden, före runskriftens införande på 400-talet (Blekinge förresten). Det faktum att skriften införs då, samt att den redan finns etablerad på kontinenten i form av diverse inskrifter på objekt som kammar, krus och krukor, talar således för att de germanska språken har funnits här i minst 1600 år. Men kan vi verkligen inte komma ännu längre tillbaka?

Vad säger de arkeologiska och någorlunda samtida historiska dokumenten om Norden och vad för slags folk som bodde här? Egentligen inte mycket, men Tacitus skriver ca 100 efter vår tideräknings början (evt) om folken i Germanien (Germania enligt hans språkbruk) och nämner då i latinska former en del ord på platser och folk som är obestridligt germanska. Det ska påpekas att de nordiska språken utgår från ett gemensamt språk, urnordiskan, som hade olika dialekter som senare kom att utvecklas till de språk vi idag känner som danska, färöiska, gutniska, isländska, norska och svenska.

Men inte ens detta säger mycket mer om hur länge det har talats germanska språk i Norden. Men det finns ett sätt, om än svårt att bevisa rent vetenskapligt, att ta reda på hur länge. Det rör sej nämligen om ortnamnen. Under förutsättning att platserna inte bytt namn kan man på grundval av landhöjningen sen istiden räkna bakåt i tiden hur långt från havet en viss plats numera befinner sej nu. Denna metod fungerar bäst om platsen har haft med havsverksamhet att göra för då man kan tänka sej en kontinuerlig förändring av ortnamnet ända från början.

Jag tänker främst på Skivarp, en liten by söder om Skurup i Skåne. Den ska enligt uppgift ha sitt ursprung i ett äldre Skipathorp, platsen där skeppen lade till, men det är oklart. Men granskar man topografin och geografin runtomkring Skivarp står det ganska klart att här kan ha funnits en gammal hamn eller åtminstone en plats där skepp kan ha lagt till en gång i tiden. Men landhöjningen i Skåne är så långsam att den till och med avstannat så det är omöjligt för en amatör som undertecknad att avgöra när Skivarp låg vid kusten. Idag ligger byn på ca 10-15 meters höjd över havet och ca en mil från kusten. Men min amatörmässiga beräkning, där en försiktig beräkning av 1 mm per år till för några tusen år sen förutsätter att Skåne nu istället sjunker då resten av Skandinaviska halvön reser sej, får det till att Skivarp kom till senast under bronsåldern.

Det finns en by i Västergötland som heter Skeby (skriven 1415 som Skipaby, även Scipeby) som ligger vid Källby, en plats nära Vänern. Detta har förstås inte mycket med ovanstående diskussion om landhöjning att göra, men det faktum att det gick att färdas med skepp till denna plats en gång i tiden säger en hel del om hur landhöjningen har gjort det svårt för senare tiders skepp att färdas genom Göta älv, in i Vänern och fram till den plats där Skeby idag ligger. Det finns förstås den invändningen att skeppen som färdades till Skeby enbart gjorde det inom Vänern. Men en gång i tiden gick havet faktiskt nästan ända fram till Vänerns utlopp i älven, och då var området som är Västgötaslätten en ö tillsammans med allt från Skåne till Östergötland. Det gick då ett sund mellan denna ö och det norr där om, som var täckt av is.

Men så gammalt är inte Skeby. Byar är svåra att hitta vid arkeologiska utgrävningar, men inga byar är äldre än några tusen år. De första verkar ha övergivits till förmån för andra, förmodligen på grund av landhöjningen om de låg vid havet. Det är så att alla byar längs Göta älv en gång har varit hamnplatser, men inte längre är det. Har då denna diskussion lett oss närmare ett svar på frågan? Nja, egentligen inte, mer än att vi är ganska långt tillbaka i tiden. Men hur långt tillbaka är vi då? Det är det som kruxet. Bronsåldern är ett ganska säkert kort eftersom många platser vid havet bär namn efter verksamhet som har med båtar eller fiske att göra, lång tid efter att landhöjningen har gjort endera verksamheten omöjlig där.

Min personliga gissning är att en föregångare till de germanska språken nådde Norden redan med jordbrukets införande för ca 6000 år sen. Det baserar jag på tanken på de indoeuropeiska kulturernas religioner och seder, som i grunden handlar om en ekonomi baserad på jordbruk och herdekultur. Den kulturen hade vuxit fram under många seklers lopp, genom möten med andra kulturer, assimilering av andra folk och genom utbyten från när och fjärran. Min gissning är bara en gissning, och inget kan bevisas. Jag, och alla andra, har endast indicier. De äldsta bevisbara spåren är alltså de skrivna orden, som är från 400-talet. Det bevisar dock en sak - att språket som talades när inskriften ristades var väl etablerat i trakten...



"Listen only to my voice"

Lika som bär?

Jag kollade snabbt genom Dagens nyheters hemsida och såg presentationen av en person, Gertrud Hellbrand, som hade skrivit nåt. Vad försvann i bruset i mitt huvud när jag tittade på hennes ansikte och slogs av hur lik Hallonflickan hon är. För den som undrar, eller har glömt, finns här ett inlägg jag skrev om Hallonflickan för tre år sen. För den som inte orkar klicka på länken kommer här en kortfattad resumé:

Hallonflickan var en ung kvinna som lades i en sjö, numera Rogestorps mosse söder om Falköping, för ca 5000 år sen. Varför och vem hon var är okänt, men en kuriös sak är hon fick hallon med sej som hade ätit precis innan hon dog. Det säger oss att hon dog på hösten eller sensommaren eftersom de flesta andra döda man hittat i sjöar och mossar verkar ha dödats eller självdött om vårarna. Hennes ben var bundna vilket utesluter olyckshändelse. Kanske offrades hon till gudarna eller dödades för att hon var tjuv?

I vilket fall som helst, Gertrud Hellbrand är väldigt lik Hallonflickan i ansiktet. Hur lång Hellbrand är vet jag inte (Hallonflickan var 145 cm lång), men längd behöver inte betyda nåt för släktens historia. Likhet behöver inte betyda släktskap men ofta är det faktiskt så. Kanske Hellbrand ska kolla sitt DNA mot Hallonflickans, om något DNA går att extrahera för en jämförelse?

Gertrud Hellbrand.

Hallonflickan.

"We gotta move these refrigerators
We gotta move these colour TV's"

Romklubbens fascistoida hatpropaganda mot miljövänlig gas

Jag skrev för en tid sen om skiffergas som tas fram genom frackning och redogjorde då för min syn på detta. Sen dess har det hänt att Tyskland tänker satsa mer på utvinning av skiffergas och de drar då på sej vreden från en representant för den ekofascistoida elitföreningen Romklubben, Anders Wijkman. Han tycker inte om skiffergasen, vilket han fått en hel sida i Svenska Dagbladet för. Jag tycker gott vi kan låta honom raljera och stå i. Ingen utanför hans värld tycker väl att hans åsikter är relevanta längre.

Principen för regeringar och världsomspännande organisationer som FN eller just Romklubben är att man utser de minst lämpade personerna att ha ansvaret för diverse frågor, speciellt om den synnerligen inkompetente har gjort den frågan till sin hjärtefråga. I detta fallet Anders Wijkman som under sin tid i Kristdemokraterna inte gjort sej känd för nåt konstruktivt, snarare tvärtom. Att han tillmäts sån betydelse fortfarande är en gåta, Bra då att det finns motpoler i form av Lars Bern. Det är han som är orsaken till att detta inlägg skrivs.

Till och med IPCC gillar skiffergas, varför gör inte klimatalarmisterna det? Om vi ska slippa beroendet av Ryssland är skiffergas och kärnkraft de enda vapnen vi har om vi ska undvika för mycket kolanvändande, som faktiskt inte är speciellt bra för miljön, framför allt inte på det viset som kol extraheras. Jag tycker synd om SVD som låter sej luras att ta in Wijkmans smörja. Inte ens för klimatalarmister är detta speciellt bra smörja.



"Det blir så när kroppen inte får nån näring"

Människans verkliga påverkan på miljön och klimatet

De senaste tre dagarna har jag skrivit om tre stora faror som drabbar oss människor. Mest för att visa på vilka faror det finns där ute. Nu handlar det om oss människor och vilken "fara" vi är. Vår påverkan på vår planet kan egentligen summeras i en enda, ganska lång, mening: Vårt fällande av träd under ca 10,000 år har ändrat vädret och klimatet över stora delar av planeten, vilket fått svåra konsekvenser för livet i de områden som främst har påverkats. Vår påverkan är visserligen global, men inte över hela planeten, snarare har vissa delar drabbats hårdare än andra. Många delar har aldrig utsatts för mänsklig påverkan.

Det är med oss som med alla andra djur som blir för många på en plats. Vi utarmar platsen och tvingas så småningom flytta. Men precis som många andra djur med stor hjärnkapacitet har vi ett minne av en viss plats och återvänder följaktligen till denna plats för att se om den har förändrats/förbättrats. Det är därför folk bebor Medelhavet, Mellanöstern och Gangesdeltat trots att dessa områden är förstörda av alldeles för många människor på samma plats. Indonesien och Kina är områden som också har fått alldeles för många människor på relativt liten yta.

Människans samlade städer och byar breder ut sej över ganska stora arealer, men skulle man samla dom på en och samma punkt, med ungefär en tomtbredd mellan varje hus, skulle det ändå bara uppgå till ca 1-3 % av den totala landytan på jorden. Det framgår ganska klart om man tar en världskarta och samlar alla stadsbildningar till en och samma punkt. Alla världens sju miljarder människor får dessutom ledigt plats på ön Kreta.

Vår miljöpåverkan är således global men drabbar bara vissa områden i taget. Frågan är då på vilket sätt klimatet har påverkats av vår verksamhet. Tja, i de områden där vi huggit ner träd i såna mängder att det numer är liknar ett permanent kalhygge har klimatet blivit torrare. Inte varmare men torrare, eftersom träd drar till sej fukt. Se återigen Mellanöstern och Medelhavet. Det är områden som varit bebodda länge och således utsatts för hårda påfrestningar från vår verksamhet. Ändå anpassar sej det övriga djur- och plantlivet till de förhållanden människan skapat.

Men trots allt vi utsätter markerna för tycker jag ändå att vår planet klarar sej bra ändå. Det tar ca 40 år för regnskogen att återhämta sej (inte hundra som vissa vill göra gällande!), när Digerdöden drog fram över Europa, Afrika och Asien för snart 700 år sen växte skogarna till sej på mindre än tre generationer och områdena närmast Tjernobyl är rena rama urskogen idag där det en gång var städer, så minskar vi bara trycket på de områden som är värst drabbade kommer naturen att återta sina förlorade marker väldigt snabbt.

Detta med utsläpp av koldioxid är en droppe i havet. Våra utsläpp är så små i förhållande till det övriga planeten släpper ut att det är löjligt att påstå att våra emissioner skulle vara en fara för planeten. Det är vårt skövlande, våra utsläpp av kemikalier och tungmetaller i markerna och vårt behov av elektricitet som är den stora boven. Koldioxiden är bara ett svepskäl för att slippa ta itu med de andra sakerna från politikernas sida.



"I guess it's not a problem, that's the way it's meant to be
Oh, it's never been a problem, it's never been a problem to me"

Den stora faran del tre

Översvämningar kan komma i olika former, glaciärer som smälter, för mycket regnande, vulkaner som skapar stora laharer eller stora landmassor som glider ner i sjöar och andra vattendrag. Detta är en typ av katastrofer som regelbundet drabbar Norden, om än i mindre utsträckning än många andra länder. De stora översvämningsområdena i Sverige är Göta älv, Arvika med omnejd, Småland, de stora norrländska älvarnas nedre lopp samt sankmarkerna runt södra Vänern och Mälaren. De senare har med tiden dikats ut för att bereda plats för åkermark.

Men vatten hittar alltid vägar, även när man försöker tämja det med slussar och dammar. 1963 "hoppade" vattnet t o m över en fördämning i Italien när ett stort sjok land kasade rätt ner i dammen, orsakat av spänningarna då miljontals liter vatten stängdes inne mellan bergen. Själva fördämningen påverkades inte nämnvärt, men dess konstruktion möjliggjorde en tsunami som for över dammens väggar och ner i dalen där tusentals människor drabbades.

Översvämningar är den enda katastrofformen vi människor kan vara med och skapa förutsättningar för. De övriga har vi inget direkt grepp om. Egentligen har vi inte grepp om de översvämningar vi är orsakerna till heller, men vi kan förebygga dom genom att återställa det vi skadat. Vi kan plantera träd på sluttningar med lös jord, binda jord på slätterna samt låta bli att bygga hus så nära flodstränderna. Det är konstaterat att våra förfäder aldrig bosatte sej precis vid strandkanten utan några tiotals meter därifrån.

Så länge vi bosätter oss vid floderna, hugger ner skog på sluttningar och/eller dämmer upp sjöar/floder i områden med gott om lös jord så kommer såna här hemska katastrofer inträffa. Kommer vi att lära oss av dessa misstag, eller kommer vi att fortsätta flyga som en nattfjäril mot elden?



"Välkommen, slå ner dej"

Den stora faran del två

Vulkaner. Enbart ordet vulkan injagar skräck hos många som har erfarenhet av detta. En vulkan har förmågan att antingen skrämma bort folk från en ö genom att systematiskt förstöra den under många års tid, släppa ut tonvis med lava under flera års tid eller totalt förstöra sej själv och ta tusentals liv samtidigt. Men en vulkan kan också vara ganska passiv, bara släppa ut gaser från det inre. Dessa gaser är många gånger väldigt nödvändiga för livet på jorden, för många levande varelser behöver t ex kväve, svavel och koldioxid för att må bra.

För oss i Norden är ett vulkanutbrott (eruption på forskarspråk) inget att oroa sej över, normalt, men 2010 inträffade ett utbrott som fick många att tänka om. En vulkan på Island fick för sej att ha ett stort askdominerat utbrott och vindarna förde med sej askan till resten av Europa, med följden att flyg ställdes in över stora delar av Europa under flera veckor. Askan har i många jetmotorer visat sej kunna få dom att stanna när de små partiklarna sugs in. Men när inget hände med de plan som ändå flög förbi askmolnet återupptogs flygtrafiken igen.

Det kan också inträffa utbrott som är så stora att inte ens vi här uppe i norr kommer undan. 1783-84 hade en stor vulkanspricka på Island nära berget Laki ett enormt utbrott under vilket stora mängder lava, aska och gaser släpptes ut. Initialt drabbades islänningarna värst när skördarna slog fel, boskapen dog av gaserna och till slut människorna själva. Men gaserna och askan fördes ut över Europa av de vindar som går från den nordamerikanska kontinenten till den europeiska, och väl i Europa blandades gaserna, främst svaveldioxid, fluor och koldioxid, med vatten och bildade svavelsyra och svavelväte, samt fluorväte. Solen färgades röd när svavlet i det moln Laki släppte ut spred sej i atmosfären.

Som en följd av utbrotten vid Laki dog kanske sex miljoner människor världen över då gaserna orsakade andningsproblem, dåliga skördar och till sist temperaturfall i stora delar av världen, vilket ledde till ännu sämre skördar. Det har spekulerats i att dessa problem ledde till den franska revolutionen sex år senare. Svaveldiset orsakade stora problem i Europa och hade till och med effekt på Afrika och västra Asien, men också Nordamerika drabbades hårt av bistra och kalla vintrar med extra mycket snö, en konsekvens av svavlets möte med vattenånga. Det förvärrades av att grannvulkanen Grimsvötn hade ett stort utbrott ungefär samtidigt.

Så nog kan även vi, som inte har några aktiva vulkaner längre, drabbas av utbrott långt borta. T o m Pinatubo som ligger i Filippinerna hade effekt på oss här i Norden. Dess stora utbrott 1991 orsakade en varm och torr sommar 1992 men ovanligt kalla höstar och vårar plus en långvarig vinter 1991-92. Vi ska inte räkna bort deras effekt på vädret och klimatet heller. De släpper ständigt ut miljontals ton gaser av olika slag vilka blandas i atmosfären och bidrar till dess förnyelse. På kort sikt är vulkaner en stor fara för oss, men i det långa loppet är de vår allierade. Allt levande tjänar på deras aktivitet.



"If knowing stuff is wrong, I don’t wanna be right"

Den stora faran del ett

Har ni sett ett stjärnfall nån gång? Det är ju, som alla vet eller borde veta, inte fråga om stjärnor utan om små stenar i rymden som slår ner i atmosfären och brinner upp på grund av friktionen. Dessa stenar kallas meteorer. Några enstaka gånger är dessa stenar såpass stora att de överlever färden genom atmosfären tillräckligt länge för att kunna slå ner i marken på vår planet, vilka då kallas meteoriter. I de allra flesta fallen är dessa nedslag bara irriterande eller skrämmande på sin höjd, men nån enstaka gång hittar vi ärren efter rejäla nedslag, och det är dom vi ska vara rejält oroliga inför. Det är dom detta inlägg ska handla om.

Det är inte utan att man ska ta gamla sagor om skräcken från ovan på allvar, även om det är sällsynt. Kometer ansågs vara ett förebud om kommande katastrofer. Såväl orden katastrof som det engelska disaster har med saker från rymden att göra. Katastrof är grekiska och betyder ordagrant nedvändning (kata = ned och strophein = vända). Det användes av grekerna för att beteckna ett plötsligt slut, en ände, här tar det slut och det finns ingen återvändo. En katastrof således. Ett fruktansvärt slut som har med plötsliga händelser att göra. En jordbävning förstås, en pestdöd - eller en meteorit/komet som slår ner.

Disaster är från italienskans disastro, dålig stjärna, (egentligen trasig eller söndrig stjärna, efter dis- av, isär, från och astra, stjärna) och betecknar något från stjärnorna som inte passar bra. Under senromersk och medeltid användes ordet mestadels i betydelsen händelser som skett då dåliga stjärnor dominerat. Detta går utan tvivel tillbaka på en föreställning om att nåt händer när stjärnorna ser ut på ett visst sätt. Domedagsmänniskor har sen överdrivit det som skett och menar i efterhand att detta kommer att ske igen för att vi inte skött oss.

Vi har alla skäl i världen att vara försiktiga. Det som skedde i Ryssland 15 februari förra året visar på hur farligt det kan vara, även när den inte riktigt når jordytan utan sönderdelas i atmosfären med en knall som fortplantas i densamma. Faktum är att det exploderar många såna här varje år, och de är minst lika kraftiga som atombomberna som smälldes över Nagasaki och Hiroshima. I Ryssland var den 20-30 gånger kraftigare än så. Nu dog ingen av smällen, men den var tillräckligt kraftig att panga tusentals fönster, vräka omkull delar av en fabrik och skapa panik över stora delar av staden Tjeljabinsk, som var den närmaste staden då meteoren bröts sönder. Delar av denna meteor föll sen som meteoriter till marken.

Vi ska väl inte vara så hiskeligt oroliga över vad som finns där ute, jorden tar hand om det mesta och de riktigt stora farorna susar förbi oss utan att skada oss, men det har hänt och kommer att hända igen att stora bumlingar slår ner och utrotar allt i sin närhet. Så var uppmärksamma på himlen, gott folk!


"we can dance 
we can dance 
everything's under control"

Götalandshypotesen - vad hände sen?

Termen Götalandshypotesen myntades av historikern och läraren Verner Lindblom 1982 som ett svar på den nedsättande beteckningen hans meningsmotståndare hade gett alla som kritiserade den då officiella historiesynen, Västgötaskolan. Den har inofficiellt kommit att användas om den tanke som sen dess har dominerat många forskares syn på Sveriges allra tidigaste historia, den att Sverige grundades från väster och utvecklades åt öster. Alltså inte tvärtom som många historiker velat göra gällande. Det är ett konstaterat faktum att den styrande makten i det som då kallades Sverige inte började göra Östersjön och dess kuster till sitt intresseområde förrän dansken tog över Kattegatt på 1200-talet.

Huvuduppmärksamheten har hittills riktats mot Västergötland, eftersom det är det enda landskap som bevisligen har haft kungar ända sen Sverige dyker upp på den historiska scenen för ca 1000 år sen. Att sen det egentliga Sverige inte blir en stat på egen hand förrän 500 år senare har inte med saken att göra. Det är landet Sverige som kan söka sin historia längre tillbaka i tiden än så. Det är en skillnad på landet Sverige och staten Sverige. Det förra är en löslig union av landskap och andra områden, där de lokala tingen styr det mesta och kungen är en sorts galjonsfigur, det senare är en början till dagens nationalstat, där kungen och riksdagen är den enda dominanta parten och vanligt folk är undersåtar.

Mycket av detta togs upp av Dag Stålsjö i sin programserie "Svearikets vagga - en historia i gungning", vilket ledde till att stora delar av det historiska etablissemanget gick i taket. Hur vågade en TV-producent släppa fram dessa amatörhistoriker med sina många gånger riktigt tokiga historier? Hela programserien fälldes sen av Radionämnden, som Granskningsnämnden hette på den tiden, för att vara partisk och inte tillät alla sidor av saken komma till tals, dvs Stålsjö gav inte mycket tid över för de etablerade forskarna att gå i svaromål.

Må så vara att Stålsjö brast på den punkten, men syftet med "Svearikets vagga" var hela tiden att presentera en alternativ syn på Sveriges historia, en som inte fått chansen att komma till tals själv utan hela tiden behandlats som lorten man fått under skorna under en promenad. Dessutom gavs de etablerade forskarna chansen att komma till tals i ett avslutande panelprogram där journalisten Lars Orup frågade ut bland annat Sten Carlsson, som inte verkade hysa annat än just förakt för dessa amatörer och inte såg nåt produktivt i vad de hade att komma med.

Visst, andesökning och slagrutor är inga bevis för Västergötlands förträfflighet i Sveriges historia, men det fanns riktiga akademiker, t ex Verner Lindblom (f 1918, såvitt jag vet lever han fortfarande), och även om han inte märktes i denna debatten så var Åke Hyenstrand ganska kritiskt inställd till den officiella synen på den tidiga svenska statsbildningen. Han var arkeolog och såg tidigt att man inte kunde dra såna vidlyftiga konklusioner många historiker gärna gör utifrån det fattiga material som finns rörande Sveriges tidigaste historia. Det var bättre att utgå från det som verkligen säger oss något, än att hänga och klänga fast vid de gamla sagorna som ändå inte gav några fasta bevis.

Dessa följdes av Thomas Lindkvist, med sin ganska strikta materialistiska syn på historieforskningen, och engelsmannen Peter Sawyer, som efter en rundvandring i Sverige ska ha velat spränga all svensk historieskrivning i luften och börja om från början. Men vad hände sen i forskningen? Man kan säga att Götalandshypotesen uppnådde sitt syfte, den raserade Uppsalaskolans syn på svensk historia, åtminstone från verifierbar historisk tid (1000-talet och framåt), och förde in samtliga landskap som då var aktuella i det svenska riket i beräkningen, Västergötland, Smålanden (som blev landskapet Småland 1327), Öland, Blekinge, Östergötland, Södermanland, Närke, Värmland, Dalarna, Västmanland, Uppland (bildat 1296 genom sammanslagning av ett antal mindre områden) och Gästrikland. Hälsingland, Medelpad och Jämtland knöts till riket senare. Jämtland förlorades senare till Norge, även om det helst av allt ville vara självständigt.

Men det hade också en bieffekt: Dessa landskap fick också uppmärksamheten på sej och alltfler utgrävningar har utförts utanför Mälardalen de senaste 30 åren än nånsin tidigare. Visserligen oftast som en följd av motor- och järnvägsbyggen, men i alla fall är det mer positivt att se fler ögon riktade mot hela landet. Dessutom är det bra att se en mer nykter tolkningsförmåga hos forskarkåren, en som inte är präglad av vare sej stormaktstidens blinda syn på kungar och krig eller rasforskningens tidevarv med sin sjuka syn på människor utifrån utseende.

Vi får väl se hur det utvecklar sej i framtiden med historieforskningen och dess förhållande till arkeologin. Riktigt har väl Uppsalaskolan inte släppt taget om historieforskningen, men jag tycker gott att de kan vara stolta över att Uppsala fick den första ärkebiskopen (även om de första hellre vistades på annan ort!) och det första universitetet i landet. Dessa saker tillkom som en följd av landets förskjutning åt nordost under perioden 1150-1450, ett svar på danskarnas aggressiva expansion längs västkusten. Vi kan dock med stor säkerhet undvika att se dumheter som att det skulle ha legat kungar i de stora högarna i Gamla Uppsala.

Det är spännande nog med det man gräver fram just nu i den trakten. Likaså allt det som kommer fram över hela landet. Kanske alla landsdelar kan få sin rätta historia skriven nån gång.



"Osservare senza parlare"

Dumheter världen över

Al Gore talar om hur hemskt det är att leva i en värld där olja används, inför 9000 duperade människor i Hawaii, samtidigt som lokalen han vistas i värms upp och lyses upp av elektricitet från - just det, olja. Hyckleriet är stort i denna där.

Vems sida står de proryska militanta människorna på? Har de vanligt folks väl och ve för ögonen? Det är en sak att ogilla den ukrainska staten och dess nationalism, men hur är det med deras egen nationalism? Länder har aldrig varit grunden i människors sinne förrän de senaste 2000-3000 åren, men ju närmare vår tid vi kommer desto mer överdrivet nationalistiska blir vi, i gemen.

Dumheternas dumhet hittills i år torde vara den knäppa finländaren som viftade med en stor toblerone ombord på ett flygplan flyga till Sotji den 14 februari för att se OS. Det skedde nu inte och han står istället inför rätta i Hong Kong. Duktig idiot.

För 500 kr kan du vandra Via Dolorosa i Jerusalem med ett kors. Det är på nåt sätt passande, att vandra i spåren på en man vars handlingar inte kunnat verifieras i historien, i en stad vars historia börjar långt senare än ett annat folk påstår, och vars händelser inte heller kan verifieras vare sej historiskt eller arkeologiskt. Glad vår på er allihop!



"Four rockers rollin´,
with a poet in the wings
waiting to blow 
his heart away "

Jordlik planet observerad kring annan stjärna

Kepler-186 är beteckningen för en dvärgstjärna observerad av Keplerteleskopet och i dess solsystem har man nu hittat en planet ganska lik jorden i storlek. Den ligger inom det område vi kallar Guldlockzonen, eller den beboeliga zonen, och det vi vet i nuläget är dess storlek och avståndet till dess stjärna. Man gissar i övrigt, men det verkar som om det är en stenplanet. Den har fått beteckningen Kepler-186f. Det är väl lite väl tidigt för det, men medierna har snappat upp att vissa forskare kallar planeten jordens kusin.

Så här tänker sej NASA att det kan se ut när Kepler-186f cirklar runt sin stjärna.

Det vore kul i alla fall om det fanns en atmosfär och flytande vatten på denna planet. Det som är mest fantastiskt just nu är att vi kan se planeten över huvud taget på så stort avstånd som det är mellan oss och Kepler-186f. Det är nämligen 500 ljusår mellan oss! Det är således inte tal om något besök till denna planeten den närmaste tiden.

Mer information finns här.



"Today, men were killed by their horses"

Klimatförändringarna orsakas av andra planeter i solsystemet

Inte bara solen, allt liv på jorden och kosmisk strålning påverkar vårt klimat. Det verkar som om förekomsten av jätteplaneter är nödvändig för att klimatet ska vara såpass omväxlande att liv över huvud taget ska kunna existera. Det menar forskare knutna till NASA Astrobiology Institute i en rapport om just detta faktum. Tydligen behövs såna stora planeter för att skapa en tillräcklig skakig rörelse hos en stenig planet och i sin tur få den att luta i olika plan i sin bana runt sin stjärna.

Vår planet är en liten stenkula mot gasjätten Jupiter, som i jämförelse skulle vara en handboll. Bild från Universetoday.com.

Dessa små rörelser hit och dit sker under ganska kort tid, astronomiskt sett,  ett antal miljoner år, men är tillräckliga för att förändra klimatet på en stenig planet med atmosfär och stora hav. Kanske är det denna dragningskraft, plus solens cykler, plus den kosmiska strålningen, plus allt annat som händer på vår planet som tillsammans utgör klimatförändringarna? Det skulle förklara både det ena och det andra vad gäller vårt väder.

I vårt solsystem finns fyra gasjättar, fyra stenplaneter av mindre storlek och ett hundratal dvärgplaneter, plus ett enormt antal asteroider och kometer. Framför allt de två största gasjättarna, Jupiter och Saturnus, utövar tillsammans väldigt stor dragningskraft på jorden, vilket gör att vår planet wobblar lite hit och dit i sin bana runt solen. Jordens banas lutande kan nämligen inte helt förklaras av vare sej solens gravitation eller bildandet av månen ur kollisionen mellan jorden och en mindre planet i solsystemets barndom.

Det ska sägas att forskarna har kommit fram till detta genom diverse datamodeller. Huruvida de stämmer överens med verkligheten återstår att se. Det är en spännande tanke, dock, att jätteplaneterna skulle påverka jordens inklination och lutning i cirklandet runt solen, och därigenom också det långsiktiga vädret, det vi kallar klimat.



"If you thought that science was certain - 
well, that is just an error on your part."

Ozonhålet som tydligen inte finns

Nås av nyheten att det tydligen inte finns något ozonhål över Arktis. Vad ska man tro om detta? För den som följt min blogg är detta intressanta saker, eftersom jag menar att ozonhålet har mer med jordens magnetfält och solvindarna att göra än med våra utsläpp av freoner och andra gaser som påverkar ozonet. Vad som än skrivs om ozonskiktet i Arktis så inte kommer svenska medier göra nån större affär av detta. Hittills har inget skrivits alls om detta. Klart intressant, eller så är det enbart modern mediapropaganda för att tysta ner sånt som inte stämmer överens med den officiella synen på vetenskapen och världen, en syn som inte direkt stämmer överens med just vetenskapen och världen...



"Hallå, du gamle indian"