Människans verkliga påverkan på miljön och klimatet

De senaste tre dagarna har jag skrivit om tre stora faror som drabbar oss människor. Mest för att visa på vilka faror det finns där ute. Nu handlar det om oss människor och vilken "fara" vi är. Vår påverkan på vår planet kan egentligen summeras i en enda, ganska lång, mening: Vårt fällande av träd under ca 10,000 år har ändrat vädret och klimatet över stora delar av planeten, vilket fått svåra konsekvenser för livet i de områden som främst har påverkats. Vår påverkan är visserligen global, men inte över hela planeten, snarare har vissa delar drabbats hårdare än andra. Många delar har aldrig utsatts för mänsklig påverkan.

Det är med oss som med alla andra djur som blir för många på en plats. Vi utarmar platsen och tvingas så småningom flytta. Men precis som många andra djur med stor hjärnkapacitet har vi ett minne av en viss plats och återvänder följaktligen till denna plats för att se om den har förändrats/förbättrats. Det är därför folk bebor Medelhavet, Mellanöstern och Gangesdeltat trots att dessa områden är förstörda av alldeles för många människor på samma plats. Indonesien och Kina är områden som också har fått alldeles för många människor på relativt liten yta.

Människans samlade städer och byar breder ut sej över ganska stora arealer, men skulle man samla dom på en och samma punkt, med ungefär en tomtbredd mellan varje hus, skulle det ändå bara uppgå till ca 1-3 % av den totala landytan på jorden. Det framgår ganska klart om man tar en världskarta och samlar alla stadsbildningar till en och samma punkt. Alla världens sju miljarder människor får dessutom ledigt plats på ön Kreta.

Vår miljöpåverkan är således global men drabbar bara vissa områden i taget. Frågan är då på vilket sätt klimatet har påverkats av vår verksamhet. Tja, i de områden där vi huggit ner träd i såna mängder att det numer är liknar ett permanent kalhygge har klimatet blivit torrare. Inte varmare men torrare, eftersom träd drar till sej fukt. Se återigen Mellanöstern och Medelhavet. Det är områden som varit bebodda länge och således utsatts för hårda påfrestningar från vår verksamhet. Ändå anpassar sej det övriga djur- och plantlivet till de förhållanden människan skapat.

Men trots allt vi utsätter markerna för tycker jag ändå att vår planet klarar sej bra ändå. Det tar ca 40 år för regnskogen att återhämta sej (inte hundra som vissa vill göra gällande!), när Digerdöden drog fram över Europa, Afrika och Asien för snart 700 år sen växte skogarna till sej på mindre än tre generationer och områdena närmast Tjernobyl är rena rama urskogen idag där det en gång var städer, så minskar vi bara trycket på de områden som är värst drabbade kommer naturen att återta sina förlorade marker väldigt snabbt.

Detta med utsläpp av koldioxid är en droppe i havet. Våra utsläpp är så små i förhållande till det övriga planeten släpper ut att det är löjligt att påstå att våra emissioner skulle vara en fara för planeten. Det är vårt skövlande, våra utsläpp av kemikalier och tungmetaller i markerna och vårt behov av elektricitet som är den stora boven. Koldioxiden är bara ett svepskäl för att slippa ta itu med de andra sakerna från politikernas sida.



"I guess it's not a problem, that's the way it's meant to be
Oh, it's never been a problem, it's never been a problem to me"