tisdag 22 april 2014

Den stora faran del tre

Översvämningar kan komma i olika former, glaciärer som smälter, för mycket regnande, vulkaner som skapar stora laharer eller stora landmassor som glider ner i sjöar och andra vattendrag. Detta är en typ av katastrofer som regelbundet drabbar Norden, om än i mindre utsträckning än många andra länder. De stora översvämningsområdena i Sverige är Göta älv, Arvika med omnejd, Småland, de stora norrländska älvarnas nedre lopp samt sankmarkerna runt södra Vänern och Mälaren. De senare har med tiden dikats ut för att bereda plats för åkermark.

Men vatten hittar alltid vägar, även när man försöker tämja det med slussar och dammar. 1963 "hoppade" vattnet t o m över en fördämning i Italien när ett stort sjok land kasade rätt ner i dammen, orsakat av spänningarna då miljontals liter vatten stängdes inne mellan bergen. Själva fördämningen påverkades inte nämnvärt, men dess konstruktion möjliggjorde en tsunami som for över dammens väggar och ner i dalen där tusentals människor drabbades.

Översvämningar är den enda katastrofformen vi människor kan vara med och skapa förutsättningar för. De övriga har vi inget direkt grepp om. Egentligen har vi inte grepp om de översvämningar vi är orsakerna till heller, men vi kan förebygga dom genom att återställa det vi skadat. Vi kan plantera träd på sluttningar med lös jord, binda jord på slätterna samt låta bli att bygga hus så nära flodstränderna. Det är konstaterat att våra förfäder aldrig bosatte sej precis vid strandkanten utan några tiotals meter därifrån.

Så länge vi bosätter oss vid floderna, hugger ner skog på sluttningar och/eller dämmer upp sjöar/floder i områden med gott om lös jord så kommer såna här hemska katastrofer inträffa. Kommer vi att lära oss av dessa misstag, eller kommer vi att fortsätta flyga som en nattfjäril mot elden?



"Välkommen, slå ner dej"

Populära inlägg