Vetenskapshörnan: En måne med oceaner

Jupiters största måne Ganymedes visar sej ha oceaner under sin frusna yta. Vatten alltså som finns i flytande tillstånd ca 150 kilometer under ytan. Där ligger vattnet i ett ungefär 100 km tjockt lager direkt ovanpå en av Jupiter uppvärmd mantel innan en hårdare och tyngre inre kärna tar vid. Det är vad man kunnat få fram genom undersökningar av månen medelst rymdsonder. New Horizons, som i sommar ska nå fram till Pluto, knäppte några bra bilder av Ganymedes på sin väg ut i solsystemet.

Med Ceres hemligheter på väg att möjligen avslöjas, Pluto som får besök och Ganymedes på väg att också avslöja sina hemligheter är det inte mycket kvar av vårt solsystem som är mystiskt. Men vi vet fortfarande inte vad det är som får de yttre dvärgplaneterna att röra sej som de gör, inte heller vet vi varför Venus har en så långsam rotation kring sin egen axel. Det finns en del gåtor kvar att lösa i solsystemet. Kanske någon som läser detta inlägg kommer att lösa en eller flera av dom i framtiden?



"A bookstore is one of the only pieces of evidence we have that people are still thinking."

Tema rymden: Solfläck stor som Jupiter

AR12192 är den största solfläcken på mycket länge i solfläckssammanhang. Mot solens yta ser den ganska beskedlig ut, men skenet bedrar då den är lika stor som den största planeten i solsystemet, dvs Jupiter. Solen i sej är flera gånger större än så. Nu har den solfläcken visat vad den går för i och med att den har börjat skicka ut så kallade flares, alltså stora sjok av plasma som skickas ut i rymden mot resten av solsystemet. Eftersom solfläcken just nu är riktad mot vår planet kan vi förvänta oss störningar i den övre atmosfären och säkerligen också lite starkare norrsken än vanligt.

Någon större fara för våra liv är det inte. Jordens magnetsköld står emot det mesta som kommer in från rymden. Vi kan lugnt fortsätta våra liv, obekymrade om att några satelliter och sändningsmottagare störs av plasmamolnet från solen. Men skulle en stor X-flare (se någon av länkarna ovan för beskrivning) komma ut från denna solfläck störs nog mer än bara några satelliter. Skulle den träffa jorden rätt på får vi se norrsken och sydsken över nästan hela jordklotet och mycket av elektriciteten skulle slås ut. Så vi gör rätt i att vara på vår vakt.



"Love is only one fine star away"

Astronomihörnan: 20 år har gått sen Shoemaker/Levy

Bildkollage av hur den sönderbrutna kometen slungades in i Jupiter och förintades. Bild från Hubble/NASA.

16 juli 1994 inleddes bombardemanget av Jupiters yta. Året innan hade kometen Shoemaker/Levy 9 kommit för nära den stora planeten och då brutits sönder av dess enorma gravitation.  1994 var den så tillbaka och denna gång förstördes den totalt när de många bitarna tvingades in i jätteplanetens atmosfär. De många ärren på Jupiters yta syntes sen i många år.

Kometen hade upptäckts av å ena sidan David Levy, astronom från Canada, och det amerikanska astronomparet Carolyn och Eugene Shoemaker å andra sidan, ungefär samtidigt och då fick de båda namnen på kometen.

Det största fragmentet, kometens sönderbrutna delar hade fått beteckningar från A till W, kallades G och när det slog ner i Jupiter frigjordes tillräckligt med energi för att bränna av jordens samlade kärnvapenarsenal - 600 gånger om.

Denna händelse gav oss alla en fantastisk inblick i hur Jupiter fungerar som dammsugare i solsystemet. Den drar till sej alla mindre objekt, kometer, asteroider och annat löst, förintar dessa eller puttar bort dom ur solsystemet. På sätt och vis kan vi tacka Jupiter att vi alls har avancerat liv här på jorden.



"We never had a first"

Riktig midsommar

Den av myndigheterna utsedda midsommarperioden, den högst ovetenskapliga och rätt löjligt att de vågar peta så i den viktigaste helgen på året förresten, infaller snart. Den RIKTIGA midsommarperioden infaller som vanligt den 24 och 25 juni. Det heter midsommar för att det är mitt på året. Ordet sommar betyder nämligen halv, faktiskt. Ordet sommar är släkt med galliska soma-, grekiska hemi- och latinska semi-, vilka alla betyder halv. Det har med solens position att göra. Varje halvår den 25:e står solen över en av polerna och då är det sommar på det halvklotet. Nu är det alltså vår tur att ha sommar. Det infaller den 25:e juni varje år. Den når till denna position den 21:a juni, det så kallade sommarsolståndet.

Under fyra dagar kommer sen solen att vara på ungefär samma position innan den vänder och det sakta blir mörkare igen. Så upprepas det år efter år. Varför myndigheter och politiker anser sej stå ovanför vetenskapliga observationer vet inte jag. Jag firar midsommar den 24:e och 25:e varje år i alla fall...



"And the Colorado Rocky Mountain high, 
I've seen it raining fire in the sky.
The shadows from the starlight 

are softer than a lullaby.
Rocky Mountain high, Colorado. 
Rocky Mountain high."

Den krymper!

Orden jag skrivit i rubrikraden är från filmen "2010 - året då vi får kontakt" där Roy Scheiders rollfigur vänder sej om för att se på planeten Jupiter som drar ihop sej mot sitt eget centrum. Där har det fenomen som beskrivs i såväl filmen som boken (skriven av Arthur C Clarke) börjat i jätteplanetens röda fläck då de underliga monoliterna omformar planeten till en stjärna. Nu har man kunnat konstatera att planetens röda fläck faktiskt krymper på riktigt. Några monoliter syns dock inte till, trots högupplösta foton från Hubble.

Den krymper! Bild från NASA.

"Möbler repeterar man bara"

Jordlik planet observerad kring annan stjärna

Kepler-186 är beteckningen för en dvärgstjärna observerad av Keplerteleskopet och i dess solsystem har man nu hittat en planet ganska lik jorden i storlek. Den ligger inom det område vi kallar Guldlockzonen, eller den beboeliga zonen, och det vi vet i nuläget är dess storlek och avståndet till dess stjärna. Man gissar i övrigt, men det verkar som om det är en stenplanet. Den har fått beteckningen Kepler-186f. Det är väl lite väl tidigt för det, men medierna har snappat upp att vissa forskare kallar planeten jordens kusin.

Så här tänker sej NASA att det kan se ut när Kepler-186f cirklar runt sin stjärna.

Det vore kul i alla fall om det fanns en atmosfär och flytande vatten på denna planet. Det som är mest fantastiskt just nu är att vi kan se planeten över huvud taget på så stort avstånd som det är mellan oss och Kepler-186f. Det är nämligen 500 ljusår mellan oss! Det är således inte tal om något besök till denna planeten den närmaste tiden.

Mer information finns här.



"Today, men were killed by their horses"

Klimatförändringarna orsakas av andra planeter i solsystemet

Inte bara solen, allt liv på jorden och kosmisk strålning påverkar vårt klimat. Det verkar som om förekomsten av jätteplaneter är nödvändig för att klimatet ska vara såpass omväxlande att liv över huvud taget ska kunna existera. Det menar forskare knutna till NASA Astrobiology Institute i en rapport om just detta faktum. Tydligen behövs såna stora planeter för att skapa en tillräcklig skakig rörelse hos en stenig planet och i sin tur få den att luta i olika plan i sin bana runt sin stjärna.

Vår planet är en liten stenkula mot gasjätten Jupiter, som i jämförelse skulle vara en handboll. Bild från Universetoday.com.

Dessa små rörelser hit och dit sker under ganska kort tid, astronomiskt sett,  ett antal miljoner år, men är tillräckliga för att förändra klimatet på en stenig planet med atmosfär och stora hav. Kanske är det denna dragningskraft, plus solens cykler, plus den kosmiska strålningen, plus allt annat som händer på vår planet som tillsammans utgör klimatförändringarna? Det skulle förklara både det ena och det andra vad gäller vårt väder.

I vårt solsystem finns fyra gasjättar, fyra stenplaneter av mindre storlek och ett hundratal dvärgplaneter, plus ett enormt antal asteroider och kometer. Framför allt de två största gasjättarna, Jupiter och Saturnus, utövar tillsammans väldigt stor dragningskraft på jorden, vilket gör att vår planet wobblar lite hit och dit i sin bana runt solen. Jordens banas lutande kan nämligen inte helt förklaras av vare sej solens gravitation eller bildandet av månen ur kollisionen mellan jorden och en mindre planet i solsystemets barndom.

Det ska sägas att forskarna har kommit fram till detta genom diverse datamodeller. Huruvida de stämmer överens med verkligheten återstår att se. Det är en spännande tanke, dock, att jätteplaneterna skulle påverka jordens inklination och lutning i cirklandet runt solen, och därigenom också det långsiktiga vädret, det vi kallar klimat.



"If you thought that science was certain - 
well, that is just an error on your part."

Astronomihörnan: Delar av ISON har överlevt!

Det som kom fram på andra sidan om solen efter närkontakten igår kan mycket väl vara det som är kvar av kärnan. Vi kan alltid hoppas att så är fallet. Exakt hur mycket som är kvar återstår att se när den kommer åt vårt håll. Kanske får vi en kul decemberhimmel trots allt. Om nu bara snöstormarna kan lysa med sin frånvaro.

"Min 15-åring som träffade min 37-åring..."

Astronomihörnan: ISON verkar inte ha klarat sej

Det verkar tyvärr inte som om ISON klarade närkontakten med solen. Se filmen nedan hur det såg ut för några timmar sen när kometen närmade sej solen. Det var ju synd. Jag hade hoppats att få se den på riktigt senare i december. Uppdatering: Det är nu bekräftat att ISON har förstörts. Ikaros flög för nära igen.

Filmen nedan visar hur ISON far rätt in i solens yttre lager och sen att någon form av rester kommer fram på andra sidan om solen. Det kan vara resterna av kometen, men det är tydligt att det som kommer fram inte är lika kraftigt som kometen själv. Förmodligen är det resterna av kärnan plus en del av svansen.

"Even a dog knows this isn't a telephone!"

Astronomihörnan: Kommer ISON att överleva solpassagen?

Idag väntas kometen ISON passera solen på mindre än solens egen diameter i avstånd. Den stora frågan alla astronomer ställer sej är: Kommer kometen att överleva? Kometen som varit svår att se på himlen sen den upptäcktes i fjor kommer, om den överlever, att passera rätt nära oss på vägen tillbaka. Vi får se framtiden an. Vi vet om några dagar ifall den överlevt. Om inte har vi i alla fall en massa bilder tagna på den.

ISON i all dess prakt. Bild från NASA/ESA.

"A blade of grass is a commonplace on Earth; it would be a miracle on Mars. Our descendants on Mars will know the value of a patch of green. And if a blade of grass is priceless, what is the value of a human being?"

Vetenskapshörnan: Är jorden en planet?

Lycka till med den ockupationen!

 Jag skrev härom dagen om vad som egentligen borde kallas planet i vårt solsystem. Nu skriver Kari Aartojärvi på sin blogg Rymdsonder om jorden och de andra stenplaneter verkligen kan kallas planeter med tanke på hur små i massa och diameter stenplaneterna är. Frågan ställs också på den här bloggen. Så vad bor vi på, en planet eller nåt överblivet skräp som singlar runt i rymden? Isaac Asimov tyckte att vi skulle definiera solsystemet som fyra planeter plus rester. Man kan faktiskt fråga sej vad IAUs delegater hade för agenda när man röstade genom vilka kriterierna skulle vara för att få kalla ett objekt planet.

Allt annat än de som är stora nog att dominera allt annat i en stjärnas system är således "skräp" eller dvärgplaneter utan större betydelse för solsystemet som helhet. Eller ska vi kanske istället för att bara dela in objekten i solsystemet i planeter och allt annat göra som Ron Miller, han som skrivit den artikel som är grunden till mitt och Aartojärvis inlägg, anser att vi borde göra; dela in objekten i fler grupper än nu. Kriterierna borde enbart vara att de ska vara någorlunda runda och ha en någorlunda regelbunden omloppsbana runt solen samt att de inte ska lysa av sej själva. Vad tycker populasen?



"It never rains around here - 
It just comes pouring down"

Vetenskapshörnan: Vad är en planet?

Rättare sagt borde frågan vara: Vad är inte en planet? Solen är inte en planet för den är i centrum för allt, den kring allt cirklar. Det är inte heller så att en stenbumling som susar hit och dit, de vi kallar asteroider, i sin bana runt solen är en planet. Kometer är inte heller planeter eftersom dessa isklot har så enormt oregelbundna banor samt att de börjar avge en svans, en koma, efter sej ju närmre solen de kommer. Återstår då allt annat, det som upptar det mesta av de 0,1 procenten materia som är kvar i solsystemet sen solen tagit resten.

Den vedertagna definitionen av en planet per 2006 års möte och omröstning (allt enligt IAU) är att den bör har rensat området runt sin omloppsbana på störande mindre objekt så som asteroider, den ska vara mer eller mindre sfärisk samt att dess omloppsbana runt solen är mer eller mindre cirkulär. Att ha rensat sin omloppsbana på störande objekt innebär enligt IAU att objekten ska vara betydligt mindre än det stora objektet vi vill kalla planet, asteroider av månstorlek ska alltså helt bort.

Så Merkurius, Venus, Tellus (jorden alltså), Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus klarar sej alltså. De kallas planeter och de har istället fångat in de stora objekten i banor runt sej själva vilka då kallas satelliter eller månar. Men här stöter den definitionen på ett smärre problem. Pluto och Eris, de största av de enligt IAU utslängda himlakropparna, har gjort samma sak med de objekt som finns i deras respektive närhet. Deras omloppsbanor är inte cirkulära dock utan ovala men i övrigt uppför de sej som vanliga planeter. De har ju rensat sina omloppsbanor från störande objekt allihop och avstånden mellan dom är såpass stora att de inte stör varandra där ute. Det duger tydligen inte åt IAU som vill ha bort allt skräp från dessa mindre planeter.

Från och med 2006 års omröstning har vi definitionen dvärgplanet för allt mindre än Merkurius och som går i dessa starkt elliptiska banor. De fem som hittills fått statusen dvärgplanet är i storleksordning Eris, Pluto, Makemake, Haumea och Ceres. Den sistnämnda stör i alla fall mej eftersom den ligger mitt i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter och har verkligen inte rensat nånting från sin omloppsbana. Den är dessutom mindre än 1000 km i diameter. Haumea är inte helt sfärisk utan ser mer ut som en rugbyboll. Den är dock formad i allt övrigt som en riktig planet ska vara så den räknas in som dvärgplanet. Skulle vi acceptera allt över 1000 km i diameter som planeter och dvärgplaneter skulle vi lösa det problemet. Allt annat är då småplaneter.

Det finns ett antal objekt till med en diameter över 1000 km, varav Quaoar är den mest kända. En annan planet av mindre format men över 1000 km är Varuna. Den sistnämnda är oval till formen precis som Haumea. Förmodligen finns det minst ett 50-tal såna här objekt i området bortom Neptunus, i det bälte med sten- och isobjekt som kallas Kuiperbältet.

Men det finns en definition till som sällan används eftersom den inte är användbar på planeter av mindre storlek än Jupiter, nämligen den att en planet bör inte kunna avge så mycket energi från sitt inre att dess yta börjar glöda. Den definitionen är till för att skilja planeter från så kallade bruna dvärgar. Bruna dvärgar är ett sorts mellanting vad gäller stjärnor och planeter. De är större än de flesta planeter men mörkare och kallare än stjärnor.

Så en konklusion borde vara att allt som inte lyser av sej självt och är tillräckligt massivt nog att köra bort eller förinta annat som kan hota dess bana runt en stjärna är en planet. Det skulle innebära en omvärdering av vad som kan kallas planet. Eller?



"You're on Earth. There's no cure for that."

Hela solsystemet skapar vårt klimat

Här har vi en forskare som hävdar att planeternas gravitationskrafter gentemot varandra inom solsystemet spelar en stor roll för jordens klimat, dvs dess återkommande vädermönster. Ian Wilson heter han och han är astrofysiker från Australien. Han säger att de andra planeterna omkring oss, framför allt närheten till Venus och närvaron av jättelika Jupiter, påverkar hur vädret ska bli på vår planet. Han menar också att solens gravitation gör samma sak med alla planeterna plus att solens ca elvaåriga aktivitetscykler (bland annat hur solens fläckar uppträder på ytan men det finns många fler cykler) också påverkar vädermönstren på jorden, precis som andra sagt före honom.

Då torde vädret på de andra planeterna påverkas likadant. De mönster vi ser i Venus atmosfär, i Mars atmosfär osv verkar enligt denna forskning vara resultatet av samma samverkan mellan planeterna och solen. Solen är förstås i centrum för allt med sin stora massa och våldsamma natur. Riskerna med den här forskningen, liksom med all forskning, är att man stirrar sej blind på de mönster som framträder ju längre man granskar siffror och faktiska händelser som uppträder vid såväl experiment som i verkligheten.

Det är den gamla "fienden" orsak och verkan som dyker upp, vilken gör att man ser saker som på ytan kan verka vara orsaken till nåt som händer men som i realiteten bara kan vara ännu ett symptom på att nåt händer. Orsaken ligger dold i det som sker. Det är väl därför så många anser koldioxiden vara orsaken till den globala uppvärmningen när det i verkligheten visar sej att den bara är just ett symptom på nåt som redan orsakar en uppvärmning. Oavsett vad som egentligen sker bakom kulisserna är det intressant att se de olika teorierna som framkastas för de ger alla en intrikat helhetsbild av såväl forskningen som verkligheten.




"War does not determine who is right - only who is left."

Vetenskapshörnan: Den blå punkten i fjärran

20 juni skrev jag om förberedelserna inför fotot som togs av Cassini mot vår planet från Saturnus. Nu har fotot gjorts offentligt av NASA och vilket underbart foto! Titta på ringarna och se sen den lilla punkten under dom. Där bor vi, alla vi sju miljarder människor samt alla andra djur, plantor och allt annat levande.

Den här bilden hade Carl Sagan verkligen gillat. Han hade rätt. Man blir verkligen spirituell av att se sånt här.



"Science is not only compatible with spirituality; it is a profound source of spirituality."

Den lilla blå bleka punkten - igen

För oss som är någorlunda vetenskapsintresserade var Carl Sagans bok från 1994 "Pale blue dot" en väldigt fascinerande upplevelse. Han baserade den lilla dikten som gett namn åt boken på ett foto Voyager 1 tog 1990 av jorden sedd från det yttre av vårt solsystem. Nu har Cassini gjort samma sak, fast genom Saturnus ringar. I skrivande stund är förmodligen fotot på väg till jorden med ljusets hastighet, vilket på det stora avstånd som sonden befinner sej från oss gör att vi lekmän inte får se fotot i sin helhet förrän om ett par månader. Bilden måste redigeras och "tvättas" så att inga störande pixlar finns kvar. Dessutom måste UFOn och astronauter som ger varandra kaninöron tas bort från bilden.

Jag ser verkligen fram emot detta foto. Med lite tur kan vi få ett fantastiskt foto av samma slag som det som togs av Saturnus med solen bakom för några år sen. Synd att Carl Sagan inte får uppleva detta.

Cassinis hemsida hos NASA
Cassinis hemsida hos JPL



"Look again at that dot. That's here. That's home. That's us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies, and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every "superstar," every "supreme leader," every saint and sinner in the history of our species lived there-on a mote of dust suspended in a sunbeam.

The Earth is a very small stage in a vast cosmic arena. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of this pixel on the scarcely distinguishable inhabitants of some other corner, how frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds. Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that, in glory and triumph, they could become the momentary masters of a fraction of a dot.

Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the Universe, are challenged by this point of pale light. Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity, in all this vastness, there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves.

The Earth is the only world known so far to harbor life. There is nowhere else, at least in the near future, to which our species could migrate. Visit, yes. Settle, not yet. Like it or not, for the moment the Earth is where we make our stand.

It has been said that astronomy is a humbling and character-building experience. There is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly with one another, and to preserve and cherish the pale blue dot, the only home we've ever known."

Lite nyheter från rymdens domäner

Kan gammastrålning ha träffat jorden med en direktträff för drygt 1200 år sen? Vissa forskare leker med den tanken. Man har hittat spår av en ökning av strålning med högt gammainnehåll i jordlagren och i trädringar från denna tid, som i Europa kallas tidig medeltid.

Vad sägs om denna härliga bild av Betelgeuse nedan?

Det är Herschelteleskopet som tagit denna bild på det material jättestjärnan slänger ur sej och sen möter en formidabel vägg av rymddamm, en chockvåg från andra stjärnor. Betelgeuse förväntas bli en supernova när som helst och många bara väntar på den dagen det händer. Då kan vi ha en andra sol på himlen under några veckor. Synd ifall den skulle explodera mitt på dagen för då skulle vi inte se så mycket av det förrän till kvällen.

Till sist, visste ni att norsk brunost brinner väldigt bra? Det har inget med rymden att göra, tyckte bara det var kul att skriva om.


"If at first you don’t succeed, you must be doing something wrong."

De tretton konstellationerna på himlen

Solen är vår stjärna, vår livgivare och den som allt cirklar runt. Som vi ser den från vår planet rör sej solen på himlen mot en bakgrund av ett antal stjärnor som vi grupperat i konstellationer, stjärnbilder. Dessa bilder kallar vi Zodiaken (efter ett grekiskt ord som betyder djurbilder). Traditionellt ser vi 12 bilder här och astrologer har byggt en industri på att göra så kallade horoskop baserade på denna beräkning. Men sen denna beräkning gjordes har solen och stjärnorna i övrigt rört sej så numera består zodiaken av 13 konstellationer. Se här nedan bara:

Konstellation	Vad är det?	Tidsperiod	Dagar	Kommentar
PISCES	Fiskarna	14 mars - 19 april	37	Vårens första dag, vårdagjämningen, infaller när solen står i fiskarna den 20 mars.
ARIES	Väduren	20 april -  15 maj	26
TAURUS	Tjuren	16  maj - 21 juni	37	Sommarens första dag sommarsolståndet, infaller när solen är precis mellan Tjuren och Tvillingarna den 21 Juni.
GEMINI	Tvillingarna	22 juni - 21 juli	30
CANCER	Kräftan	22 juli - 10 augusti	20
LEO	Lejonet	11 augusti - 17 september	38
VIRGO	Jungfrun	18 september - 31 oktober	44	Höstens första dag, höstdagjämningen, infaller när solen står i Jungfrun den 23 september.
LIBRA	Vågen	1 november - 24 November	24
SCORPIUS	Skorpionen	25 november - 30 november	6
OPHIUCHUS	Ormbäraren	1 december- 18 december	18
SAGITTARIUS	Skytten	19 december - 20 januari	33	Vinterns första dag, vintersolståndet, infaller när solen står i Skytten den 23 december.
CAPRICORNUS	Stenbocken	21 januari - 16 februari	27
AQUARIUS	Vattumannen	17 februari - 13 mars	25  or  26

Som synes i listan ovan är vissa av konstellationerna väldigt korta medan andra är riktigt långa, vilket beror på hur stora dessa konstellationer är. Om några hundra år blir det dessutom en till i zodiaken. Listan är hämtad från denna plats. Hittills har jag inte sett ett enda horoskop baserat på den moderna zodiaken. Är de månne skrockfulla? Personligen tycker jag att astrologi inte är nåt annat än skrock och nys.



"Ett äpple om dagen håller doktorn borta men en vitlök om dagen håller alla människor borta."

Livet är allt...

Livet är allt för oss
Livet är evigt, även om vi inte lever för evigt
Livet för oss vidare i utvecklingen
Vad vore vår planet utan oss?

Livet har utvecklats från några syror och andra ämnen
Livet har fått fäste på denna planet
Livet överlever allt, till och med attacker från yttre rymden
Visst är det fantastiskt?

Vi är en del av jordens liv
Vi gör vad livet får oss att göra
Vi betyder ingenting för planeten
Livet fortsätter utan oss

Livet är inte resultatet av gudomlig varelses verksamhet
Livet är inte till för oss
Livet är inte någons egendom
Vi borde kanske veta bättre, eller hur?

Att äta liv är inget fel, vad det än är
Att leva livet som man vill är inte heller fel
Att döda för att själva leva är en del av överlevnaden
Varför ser då så många fel i detta?

Livet klarar av allt, även en attack från sej självt
Livet är starkare än oss
Livet får oss att bli starkare för varje generation
Det kanske är dags att inse detta?

När vi inser att livet är heligare än religionerna påstår
När vi ser liv på andra planeter
När vi accepterar att vi är en del av livet
kanske vi inser att -
Livet är allt...



"Det högsta nöjet i livet är att göra saker du inte får göra"

Vetenskapshörnan: Pluto har fem månar

Dvärgplaneten Pluto har uppenbarligen fem månar. När sonden New Horizons når fram om tre år kanske den kan bringa klarhet i hur många månar Pluto egentligen har. Det ska verkligen bli intressant att få ta del av informationen från denna sond.

Man kan följa det senaste om New Horizons på den här hemsidan.



"Rymden är stor. Du kan helt enkelt inte tro hur oerhört, enormt, ofattbart stort det är. Jag menar, du kanske tycker det är långt till det lokala apoteket, men det är bara smågrus för rymden."

Vetenskapshörnan: Jupiter och Venus i vackert möte

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Vår systerplanet Venus och den största i vårt solsystem, Jupiter, kommer nu samman på vår himmel i ett väldigt vackert möte. De närmaste dagarna kommer de att vara som närmast varandra på flera år. Venus är närmast oss och ser därför ljusstarkare ut. Finns det någon symbolforskare som vet nåt om detta möte?




"Den kreativa erövringen av rymden kommer att fungera som ett underbart substitut för krig."