Hälsofreak och Avigbladet gör hönsfarm av en fjäder

Alarmosfären behöver en fallstudie till att gotta sej åt, så här kommer överdrifternas överdrift år 2013. En hamburgare som ser likadan ut efter fem år i torrt klimat, dvs en källare!

Ett hälsonöt vid namn Karin Haglund köpte en hamburgare på McDonalds för fem år sen för att bevisa sin sak, att ett bröd och en bit malet kött som steks ser likadant ut efter fem år i en källare. Det är faktiskt inte så konstigt eftersom bröd som lämnas ute, och som redan rostats lätt en gång såsom McDonalds ansvariga säger i artikeln, ju behåller sin form och sitt utseende då bakterier och svampar inte kommer åt brödets struktur och kan äta upp det.

Köttet har också torkat vilket inte är så konstigt. En påse av den typ en måltid kommer i är inte gjord för att hålla nåt färskt speciellt länge. Den är gjord för att transportera mat i från en plats till en annan. Punkt slut.

Men det finns dom som alltid ska spela på alarmismens tuta och säga att det måste vara nåt konstigt med mat som inte förändras i utseende på ett antal år. De borde lära sej lite om biologi, fysik och kemi, vilket hade hjälpt dom förstå hur det kommer sej att hamburgaren ser ut som den gör efter fem år. Att den sen inte smakar speciellt bra beror på att den ändock har fått en typ av nedbrytande bakterier på sej, de arbetar dock långsammare än alla andra. Nu har de hamburgaren för sej själva så de kan i lugn och ro bryta ner hamburgaren under flera decennier.

Det är faktiskt ganska tröttsamt att se såna här alarmistiska påståenden yttras hela tiden. För egen del äter jag inte på McDonalds (inga andra snabbmatställen heller om jag får slippa) eftersom jag föredrar att göra mina egna. Men hellre att jag äter hos dom än på nåt förment hälsoställe med underliga dofter och många gånger tveksam konsistens i det man ska äta. Ät vad du känner för att äta, det är mitt råd. Men vad du gör, lägg inte undan maten för att bevisa en ståndpunkt. Mat ska ätas, inte lekas med.




"Be careful about reading health books. You may die of a misprint."

Vetenskapshörnan: Planeter som förstörts

Så här tänker sej en konstnär att det ser ut kring den asteroid man nyligen hittat genom observationer av GD 61. Bild från University of Cambridge.

Rester av vad som verkar vara en planet, en asteroid faktiskt, ca 150 ljusår från oss har hittats. Expressen återger en brittisk artikel om stjärnan GD 61, som från vår horisont ligger i konstellationen Perseus, som verkar ha fått sitt planetsystem förstört av en supernova som träffat det, eller att stjärnan själv, som nu är en vit dvärg, ska ha förstört den planet man hittat nyligen som nu är en eller flera asteroider under sin röda jätte-fas.

Det kan finnas fler såna förstörda planetsystem där ute, detta med tanke på att det finns så många vita dvärgar, den första upptäcktes redan av William Herschel i slutet av 1700-talet, och sen dess har flera tusen hittats. I nuläget känner vi till ca 9000 vita dvärgar. Det är så här det kan sluta för jorden i framtiden så sätt igång med att skapa rymdfarkoster, mina damer och herrar!



"Stuart needs "space" and "time," as if this were physics and not a human relationship."

Vetenskapshörnan: Ättlingar till Ötzis familj har spårats genom DNA-forskning

DNA-forskning utförd i Österrike på ett större antal nu levande män (3700 totalt) har påvisat släktskap med Ötzi, den man som dog i Alperna för ca 5300 år sen och som jag skrivit om flera gånger, bland annat här, här och här. 19 personer inalles har man hittat så långt och det låter minst sagt spännande. De 19 har ännu inte underrättats om sitt släktskap med honom.

Så här tänker sej museet i Bolzano att han kan ha sett ut mot slutet av sitt liv. Bild från Livescience.

Dessutom har man hittat blodplättar, de äldsta man hittills hittat i en mumifierad kropp, vilka visar att han dog av de skador han ådrog sej och att han bör ha dött relativt snart efter skadorna. Dock visar denna forskning inte huruvida han begravdes eller bara lämnades att dö på platsen där han långt senare hittades 1991. Det kanske vi aldrig får veta.

Vad vi vet är att platsen, som trots att den ligger på över 3000 meters höjd, var nästintill isfri för ca 5000 år sen och torr, mycket torr. Det gjorde att kroppen torkade ut och bevarades på samma sätt som de peruanska barnmumierna gjorde. Han torde ha begravts, antingen av ett tunt lager grus/en filt av de som dödade honom eller ett snötäcke för det verkar inte finnas några spår av asätare på honom.

Mer fakta om Ötzi: Han hade blodgrupp 0, var brunögd,  hade medfött hjärtfel, hade ursprung i Mellanöstern ett antal generationer bakåt från honom själv räknat och han var laktosintolerant.

Vi lär oss mer och mer om Ötzi och hans liv för varje år som går. Det här med att det finns 19 personer med ett gemensamt ursprung i Österrike som Ötzi själv visar hur mycket det finns kvar att lära. Kanske finns det ännu fler kopplingar till dagens människor där ute? Det finns indikationer på att Schweiz och Italien kan hysa människor med släktskap till den släkt Ötzi kom från.


"Google' is not a synonym for 'research'."

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del sexton - Avslutningen

Jag nämnde i ett tidigare inlägg, det om språken i Indien, de så kallade Nuristanispråken, samt att jag skulle ta upp dessa språk vid ett senare tillfälle. Nu tänkte jag göra slag i saken, och då samtidigt ta upp alla mindre språkgrupper inom de olika indoeuropeiska språken som finns runtom i världen. Nuristanispråken talas av ca 130,000 talare i gränstrakterna mellan Indien, Pakistan och Afghanistan. De hör till den iranska delen av den indoiranska språkgruppen. Varje enskilt språk inom denna undergrupp är inte alls stort men verkar försvaras envist av de som talar respektive språk.

Samma sak gäller många andra mindre språk runtom i världen. I Frankrike talas många småspråk som tyvärr inte erkänns av den franska staten, som är i händerna på nationalistiska fjantar. I Spanien talas också en hel del mindre språk, liksom i Italien, Ungern, på Balkan, ja hela världen myllrar av småspråk som borde få sin status och heder som språk återupprättade. Det gäller inte bara den indoeuropeiska språkfamiljen utan alla språkfamiljer. Vi har blivit så invanda genom nationalismen med att tänka ett land, ett språk att många av oss blir förvånade när ett språk talas som inte stämmer överens med det vi fått lära oss.

Katalanska talas i Spanien, på Sardinien och i Frankrike och är ett romanskt språk nära besläktat med både kastilianska (spanska) och franska, men mer släkt med occitanska, ett språk som talas i Frankrike. När det nu talas om en eventuell katalansk frigörelse från resten av Spanien kan man fråga sej om katalanskan då ska bli det nationella språket i det nya landet. Vad ska det då bli av spanskan, som då kan bli ett minoritetsspråk i Katalonien? Inga lätta frågor, eftersom det inte är språket som definierar oss människor, utan hur vi använder det och i vilket sammanhang det förekommer.

Vi lämnar språkpolitiken på den iberiska halvön bakom oss och går över till andra aspekter. I många länder talas en rad mindre språk, varav en del av dom är direkt hotade av att ungdomen hellre vill tala landets majoritetsspråk för att kunna passa in, dessutom finns det en direkt eller indirekt press från staterna att överge de små språken till förmån för det nationella språket, av samma skäl som många ungdomar har. Det är på detta vis många dialekter inom ett visst språk har raderats ut eller anpassats till rådande nationell dialekt.

Det är nog för mycket begärt att alla språk ska överleva men det är nog mödan värt att spela in dom för eftervärlden så vi får veta hur dom lät när alla dess talare är borta. Vi vet ju inte hur gotiska lät, eller latinet, gammalgrekiska, galliska, sanskrit och många andra numera utdöda språk heller. Vi kan bara gissa oss till det på grundval av deras språkliga ättlingar och de skrifter deras talare lämnade efter sej. Gissningarna är förstås väldigt bra och vi får samtidigt en bild av de samhällen de levde i eftersom orden de använde reflekterar dessa civilisationer.

Språken jag tagit upp i denna serie är inte hotade, inte ens så att de snart dör ut inom vår livstid. Däremot kan man se hur många av de mindre minskar decennium för decennium. Vi kan alltid hoppas att det vänder snart. Fråga är förstås hur det ska gå till. Manx är ett språk som räddades från de döda genom att folk gick ihop och lärde sej språket. Men det kanske inte går överallt. Men låt oss se positivt på framtiden. Vi människor lär inte sluta prata inbördes och kanske nya språk växer fram istället för de gamla. Dessutom finns gamla ord från döda språk kvar vilket garanterar att det gamla alltid finns kvar hos oss.

Därmed är min serie om de indoeuropeiska språken över för den här gången. Jag kanske återkommer med någon special om ett specifikt språk. Vi får se.



"Vanz kant danz but he'll steal your money
watch him or he'll rob you blind"

Vänsterpartiet öppnar för ett spännande politikerår 2014

Jonas Sjöstedt sade idag i ett tal att Vänsterpartiet vill ingå i en regering. Man har tröttnat på att bara vara stödparti. Inget konstigt med det, men det gör att nästa år blir spännande för oss som har tröttnat på den professionella politiken i övrigt. Vet ni varför? Jo, tänk om sossarna inte ha dom med i en regering? Tänk sen vidare att blocken blir ungefär lika stora, hur går det då? Det är det som är det fina i kråksången. Det gör att svensk politik för en gångs skull kanske blir lika kaotisk som resten av Europas politik. Kanske då landet kan fungera som det ska, utan att politikerna slänger ideologier och grodor omkring sej.

Fast å andra sidan är väl anarki inte alltid önskvärt. I alla fall inte de som gillar ordning. Vad som än sker efter valet 2014 ska det bli kul att se om de lyckas bilda regering på ett helt nytt sätt än de traditionellt, tråkiga sätten att bilda regering i Sverige.



"Alla arvtagerskor är vackra"

Problematiken med lobbyismen

I en perfekt värld skulle påtryckningar från organisationer med en viss agenda på politiker vare sej behövas eller få existera. Visst är det bra att det finns folk med särintressen och som kan visa för politikerna vad de står för och att de vill att politikerna beaktar dessa särintressen, men dessa organisationer ska inte få utöva påtryckningar, inte kunna muta eller hota politikerna för att få som de vill. Men det är vad som sker varje dag, i EU, i Sverige, ja, i vilket land som helst. Lobbyismen fortgår ohämmat och utan inhibitioner. Nu senast är det skandalen med tobakslobbyn som fått EU att ge upp stora delar av sina planer på en modern hälsovård.

EU av idag har blivit raka motsatsen till det jag en gång röstade för. Jag ser i grunden EU som en garant för fred och frihandel samt fri rörlighet över gränserna i Europa, utan att en massa gränskontroller ska behövas. Som det är nu är det en tungrodd byråkratisk koloss som ger alltför stort utrymme åt följande ting, överstatlighet, alltför stora gränskontroller vilket uppmuntrar till smuggling, lobbyism, samt att politiker får chansen att slösa pengar på skattebetalarnas bekostnad på ett vis som inte är möjligt i hemländerna. EU har blivit byråkratins fäste, de makthungrande politikernas våta dröm och lobbyisternas paradis.

Lobbyismen är ett stort problembarn för demokratin och dess grundtanke, att alla har rätt till en likvärdig röst, för i och med att särintressena ofta backas upp av makt och pengar får vi nästan slagsida på vågskålen när den väger över till särintressenas fördel. Några få får mer makt och influenser än alla andra, och det på ett sätt som inte bara kan vara, utan påfallande ofta också ÄR skadligt för samhället och individen.

Samtidigt, om det sköts rätt, är det bra när politikernas egna intressen, som i sej kan vara skadliga för oss vanliga dödliga (övervakningen och överstatligheten är såna exempel), får sej en näsbränna. Synd bara att politikerna aldrig lär sej av sina misstag. Vi har gjort det för lätt för politiker, byråkrater och lobbyister att bestämma genom historien. Vi blir nog tyvärr aldrig av med dom. Men vi borde kunna utnyttja detta faktum genom att starta våra egna lobbyorganisationer som motverkar dessa särintressen så att lobbyisterna tar ut varandra. Är det ett för naivt och idealistiskt sätt att tänka?



"An idealist is one who, on noticing that a rose smells better than a cabbage, concludes that it will also make better soup."

Man bara skakar på huvudet...

Klimatet förändras, och då dör älgkalvarna i Blekinge och på Öland. Jag ser framför mej en smiley när jag läser artikeln i DN om detta, en skeptisk smiley. Man kan bara skaka på huvudet åt allt dravel som drar ner detta forskningsområde i smutsen. Allt är tydligen klimatförändringar så fort det inte stämmer in i den realitet man skapat åt sej.

Varför skulle klimatförändringar bara drabba älgkalvar i Blekinge och på Öland? Har vi med en väldigt selektiv klimatförändring att göra, som inte bara drabbar just ett visst geografiskt område, utan även bara en viss djurart, och inom den djurarten endast dess ungar?

Sen klimatfrågan kidnappades av alla klåpare som har mage att kalla sej forskare har det verkligen spårat ur. Allt som inte stämmer överens med vad vi är vana vid är orsakade av klimatförändringar. Det låter väldigt likt det resonemang den spanska, av påvarna stödda, inkvisitionen hade under 1400-talet till 1800-talet då man menade att djävulen låg bakom allt som inte stämde överens med det invanda. I likhet med denna hemska tidsperiod på 400 år är det självutnämnda experter som anser sej ha tolkningsföreträde och alla de som vill vara med och leka lallar glatt runt i ringen som ystra femåringar på midsommarfirande.

För övrigt, varför klampar den norska Nobelkommittén jämt och ständigt i klaveret när de ska utse fredspristagare? De verkar medvetet välja ut såna personer eller organisationer som inte lyckas med nåt som har det minsta med fred att göra. I år har de visserligen fått tag på en organisation som kämpar mot användandet av kemiska vapen, men de borde i så fall ha fått priset för länge sen. Istället för Al Gore, Barack Obama, de där i Nordirland...



"Whenever I hear the word culture, I bring out my checkbook"

Tio mest överskattade svenska musikartisterna genom tiderna

Det här är min väldigt subjektiva lista över de tio mest överskattade artisterna och musikgenrerna som nånsin blivit populära i Sverige. Det handlar som alltid inte om privatpersonerna utan om det dom gjort i musikväg, som offentliga personer. De är inte heller listade i någon speciell ordning, den enda ordningen är i den jag kommer på dom.

1. Håkan Hellström - Hans röst är inget att hänga i julgranen precis, även om den blivit bättre genom åren. På den punkten är han inte ensam. Ulf Lundell har i snart 40 år gett ut skivor och varit populär trots att hans röst också varit under isen hela tiden. Nej, det som gör Hellström överskattad i mitt tycke är hans låtar. Banala poplåtar med texter om antingen hans eget liv eller upplevelser kring hans person. Själva texterna går väl an men musiken är ofta trist, som att se målarfärg torka. Han skulle må bra av att låta andra sjunga hans låtar, med andra arrangemang.

2. Veronica Maggio - Hennes röst är bra men låtarna hon sjunger och musiken därtill är något av det mest intetsägande och mest banala jag hört på mycket länge. Likt föregående artist är Maggio en som gärna sjunger banala poplåtar som i stort sett handlar om vad hon tycker och tänker om sitt eget liv. Visst, det går bra - så länge man verkligen rannsakar sej själv och sjunger ur sitt inre om allt som händer en. Men Maggio får det att låta som om hjärta och smärta bara är en promenad i parken med hunden. Sen förstår jag inte varför hennes texter skulle vara så viktiga att man spelar låtarna på sportradion, utan att bryta när det blir mål...

3. Orup - Han började bra i slutet av 1980-talet och fortsatte vara relevant en bit in på nästföljande decennium men sen ca 1993 har han ältat samma sång. Det enda som skiljer är arrangemanget och enstaka ord som byts ut här och där. Hur länge han kan göra om samma sång vet jag inte och jag bryr mej inte längre heller.

4. Lena Philipsson - På tal om att älta samma sång, Philipsson är den okrönta drottningen av återvinning av sånger. Det är inte samma musik, men likväl har hon samma typ av texter i alla sånger hon gjort de senaste 10-15 åren. Det kvittar om hon skrivit texten själv eller använt sej av andra, det verkar vara samma typ av text varenda gång. Hon är tjatigare än AC/DC vad gäller återvinning och då är ändå de okrönta mästarna i den inofficiella tävling som går ut på att återvinna samma gitarriff.

5. Tomas Ledin - Direktörer, sommardagar, blå blå känslor är gamla fina ämnen han tagit upp en gång i tiden men efter att direktörerna nämnts i en sång i slutet av 1980-talet slutade rektorns i Sandviken son att vara innovativ. Nu hör han väl inte direkt till de allra mest överskattade, utan det är snarare så att han, som många av de som gillar hans musik inte vill acceptera, har tappat stinget och således överskattat sin egen förmåga att ständigt komma med nya slagdängor.

6. Kent - Vice svenska mästare i sorgliga och ödesmättade sånger (oomstridd etta på den punkten är Weeping Willows), men sorgligt är inte detsamma som överskattat. Det överskattade med Kent är att deras musik egentligen har samma problem som många i den listan också har, nämligen att de upprepar vad som i realiteten är samma sång om och om igen, med endast texterna som variation. De, och deras fans med dom, har överskattat sin förmåga att variera sej. Dom är vad man brukade anklaga Status Quo för, nämligen att ta ett ackord eller två och bygga på det i all oändlighet.

7. Thomas Di Leva - Egentligen borde inte han vara med här för hans tidiga musik var bra och underskattad. Men dåtid och nutid är inte samma sak för Di Leva. Då var han fräsch och nyskapande, nu är han bara som ett hack i en gammal LP. Hans försök att "vara med" framstår bara som irrelevant många gånger. Det är hans gamla alster som fortfarande drar folk. Från underskattad till överskattad, snacka om resa.

8. Cardigans (och Nina Persson) - Här snackar vi överskattad musik utan att man som recensent behöver gå till överdrifter. Detta är stentrist musik utan något som helst djup alls. Inget verkar heller hända från platta till platta, utan man återvinner friskt och utan skam samma låt hela tiden. Att musiken sen är av samma ödesmättade typ som Weeping Willows (utan att vara ens i närheten av den gruppens kunnande) hör inte hit.

9. I stort sett hela proggrörelsen - Inte nog med att man snor ett ord från en musikstil som är mycket bättre än den i högsta grad kommersiella poprock som det ju är, det är påfallande ofta gjort av musiker som spelade hellre än bra. Den politiska aspekten i texterna gjorde att denna musikstil blev "älskad" över allt annat av de som senare blev journalister och andra kulturbärare, vilket lett till att denna musik, som borde varit bortglömd för länge sen, nu fått en andra vår. Förhoppningsvis slipper vi denna fadda musik när den här trenden är över.

10. Dansbandsmusik - Denna ohyggliga blandning av pop, stel country och rockabilly, påfallande ofta spelad av band som hellre vill ha (fick)pengar och flickor än visa vad de går för rent musikaliskt. Ibland är musikerna tyvärr rena rama musikaliska stolpskotten, men de allra flesta vet vad de gör. Men varför måste de sjunga och spela denna avskalade, trista, countrypop?

Det var dom jag kunde komma på just nu. Det rör sej inte om nåt personangrepp gentemot någon av dom, utan snarare att jag stör mej på deras musik och att folk så lättvindigt tar denna musik till sej. Dessa tio artister och representanter för genrer skulle kunna göra bättre musik än de gör nu, eller inte.



"I speak to everyone in the same way, whether he is the garbage man or the president of the university"

Vem är större?

Många folkslag hatar varandra på grund av nånting ingen längre kommer ihåg. Man ger bråket andra dimensioner, enbart för att kunna fortsätta bråka. Alla Balkankrigen startades på detta sätt, av skäl som har hållits vid liv enbart för att vissa vill bråka. Balkan har varit skådeplats för många av dessa larviga och rent ut sagt barnsliga bråk genom tusentals år. Vem som än vunnit så inte har det varit förnuftet.

Så vem ska vara förnuftets röst i såna här situationer? Vem är större än det mordiska käbblet som drabbar människor världen över? Vem är så stor att han/hon/de kan sträcka ut handen till en annan och säga: "Visserligen känner inte vi varann men vi är större än bråket som tvingat oss isär."



"Di säger att Västgötar ä snåla, men det ä fel, vi ä bara lite försiktiga mä penga!"

Jesus var romersk kejsare, enligt ny teori

Titus Flavius, en av sönerna till kejsar Vespasianus, ska enligt en ny teori ha varit grunden för den kristna religionen. Det undrar jag. Visst gjorde den flaviska ätten mycket för att återupprätta den romerska hedern och få bort den stämpel av galenskap hela det kejserliga ämbetet hade fått under föregående kejsare. Dock är det ett långt steg från att ses som återupprättare av friden och stabiliteten till att vara grunden för en helt ny religion. Det enda som talar för den här teorin är att inga texter vi känner till är äldre än ca 110-130 efter vår tideräknings början (evt). Titus var kejsare runt år 70.

I det här sammanhanget tror jag mer på min* teori om Jesus och Paulus. Även om den är lika svår att bevisa som den om Titus, så känns min (jag är förstås partisk här!) lite mer underbyggd. En romersk kejsare torde ha varit en mytisk, och mystisk, figur för många i riket och sågs väl som en gud i människohamn men det är sen länge accepterat att folk redan såg kejsaren som en gud, så en teori om att man skulle ha skapat en religion för att pacificera vissa människor verkar onödig. De, judarna i Mellanöstern vid den här tiden, skulle nog ändå inte ta till sej en religion från en övermakt så där utan vidare.

* Jag säger min för jag tänkte ut den långt innan jag läste Lena Einhorns bok om samma sak. Å andra sidan hade hon funderat på detta i flera decennier innan hon gjorde slag i saken.




"I find television very educating. Every time somebody turns on the set, I go into the other room and read a book."

Fotohörnan: Blixtfotografering

Nej, det handlar inte om att använda blixten till sin kamera, utan om att fotografera blixtar i åskmoln. Först ut kan jag säga att det är svårt att plåta blixtar. Jag vet inte hur många gånger genom åren jag försökt ta en bild av ett blixtnedslag, bara för att få enbart mörker eller nåt obestämbart ljusfenomen som är följden av blixten. Jag kunde inte så mycket om fotografering när jag var liten så jag bara tog foton på måfå och på känn. Jag trodde att det bara var att rikta kameran mot ett åskväder för att ta en bild i samma ögonblick blixten slog ner. Därför lyckades jag aldrig med blixtfotografering.

Från Uppsala universitets sida om åskforskning.

Numera har jag insett att det krävs att man har en kamera som är kapabel att ha inställningen bulb vilket för er som inte vet allt om kameror innebär att så länge avtryckarknappen på kameran är nedtryckt är spegeln uppfälld och sensorn exponerad för omvärlden. Så fort man släpper knappen fälls spegeln ner och bilden tas. Då får man med allt som kameran exponerats för under den tid spegeln varit satt ur spel.

2013 fick jag inga foton på blixtar, vilket irriterade mej stort. Antingen får jag åka nånstans eller hoppas på bättre åskväder. Hoppas verkligen att nästa år blir bättre och att min lärdom detta år gör att jag kommer åt blixtarna bättre, samtidigt som de inte tar mej.



"Never believe anything until it's officially denied"

Miljöhyckleri

När man protesterar mot något man inte gillar, ska man väl inte vara en större hycklare än dom man vill protestera emot? Eller vad sägs om de som protesterade mot utvinning av olja ur skiffer i England för en tid sen? De lämnade efter sej väldigt miljöfarliga objekt rätt ut i naturen när de avbröt sin protest.

Denna dag då veckan för utannonseringen av de olika Nobelprisen börjar är det intressant att se hur hyckleriet fortsätter bland de som så gärna ser sej som vetenskapliga men inte är det. Hör ni som protesterar, lämna vetenskapen åt dom som kan nåt. Det enda ni har att komma med är propaganda och missuppfattningar.



"Jerry, just remember, it’s not a lie if you believe it."

Higgspartikelns upptäckare belönade

Äntligen lite modern vetenskap på den här bloggen! Det är dags att belöna lite folk som gjort saker till fromma för mänskligheten, och idag presenterade Vetenskapsakademien fysikpriset. Nu handlar det om Higgspartikeln, den lilla partikel som verkar vara den felande länken mellan materia och energi, om jag fattat det hela rätt så handlar det om varför olika saker har massa över huvud taget. Peter Higgs och Francois Englert fick som väntat - och väldigt högt förväntat - detta pris för sina respektive teorier och förutsägelser av denna partikels existens.

Så där ja, nu kan ni gå tillbaka till era krig, dokusåpor, små lätta moln på himlen och barnaskrik på dagis när ungen inte vill gå hem.

"The saddest aspect of life right now is that science gathers knowledge faster than society gathers wisdom"

Varför dog inte deras karriärer med dom?

En del artister bränner ut sej i förtid och dör unga. Andra lever åtminstone tills de uppnår mogen ålder, innan cancer eller nåt annat tar dom. Nu tar Gene Simmons, en av legenderna som fortfarande lever, bladet från munnen och levererar svidande kritik gentemot de som anser att många av dom som dog unga ska anses vara legender och ikoner, förebilder för unga människor. Jag håller med honom om att en eller två plattor inte gör någon till en varaktig stjärna. För då skulle väl även Frankie Lymon (död vid 25 års ålder) vara en jättestor ikon för många. Tänk er att slå igenom som 13-åring med en dunderhit, börja knarka tidigt och vid sin död ha två(!) fruar som båda kräver sin andel av dödsboet. Slå det om ni kan, Amy Winehouse och Kurt Cobain!

Är det för att Lymon var av afrikanskt påbrå och levde för så länge sen (han dog 1968) som han inte ses som en av rockikonerna? Folkminnet verkar vara selektivt. Andra "bortglömda" är Eddie Cochran, Gene Vincent, Allen Collins, Stevie Ray Vaughan, Eric Carr, Duane Allman och Berry Oakley. De två sistnämnda var medlemmar i samma band och dog med ett års mellanrum, på samma gata, båda på motorcykel. Dessa storheter kommer "experterna" på musik bara ihåg när man sammanställer listor över för tidigt döda artister, där de klåpare som kallas döda ikoner nämns som huvudnummer.

Det är på sin plats att fråga sej varför vissa artisters karriärer inte dog när dom gjorde det. För om de verkligen betyder nåt för folk nu, varför gjorde dom inte det i samma höga grad när de levde? Vilket inflytande på den allmänna musikbranschen hade många av dessa medan de levde egentligen? Det är ju faktiskt mestadels efter deras respektive frånfälle som många så kallade kännare anser att dessa, nu döda artisterna, betydde nåt alldeles extra för branschen. Folk ska väl inte behöva dö för att betyda nåt för branschen? Om så är fallet, var är alla experters samstämmiga beundran för Eva Cassidy?



"I don't have to agree with you to like you or respect you"

Överdrifter i klimatpropagandans namn

Minns ni alla artiklarna för ca en vecka sen, om hur haven var surare än nånsin pga våra koldioxidutsläpp? Nu har fakta i målet äntligen kommit, och det handlar om att haven blir surare snabbare, dock inte att de är surare än nånsin. Jag undrar verkligen om hela havet har undersökts på den här punkten. Framför allt som vi enligt uppgift endast har undersökt drygt 1 % av havets botten. Hur ska vi då ha kunnat undersöka hela resten av denna enorma volym av vätska?

Viss forskning verkar tyda på motsatsen, att det blir mer basiskt i haven. Själv skulle jag tro att det blir surare i en del, mer basiskt i en annan, men att det överlag är mer som det ska vara. Men i klimatpropagandans namn är överdrifter tillåtna, allt för att vilseleda befolkningen. Alltså, det blir surare i de delar av haven som man mätt i, men det är inte surare än nånsin på alla dessa miljoner år. Vad som orsakar surheten är inte klarlagt, trots allt vad alarmisterna vill få oss att tro. Förmodligen är det utsläpp av kvävebaserade ämnen från en mängd olika källor, mänskliga såväl som ickemänskliga. som är boven i dramat. Eller så är allt bara en chimär.



"Ancora imparo."