Problematiken med lobbyismen

I en perfekt värld skulle påtryckningar från organisationer med en viss agenda på politiker vare sej behövas eller få existera. Visst är det bra att det finns folk med särintressen och som kan visa för politikerna vad de står för och att de vill att politikerna beaktar dessa särintressen, men dessa organisationer ska inte få utöva påtryckningar, inte kunna muta eller hota politikerna för att få som de vill. Men det är vad som sker varje dag, i EU, i Sverige, ja, i vilket land som helst. Lobbyismen fortgår ohämmat och utan inhibitioner. Nu senast är det skandalen med tobakslobbyn som fått EU att ge upp stora delar av sina planer på en modern hälsovård.

EU av idag har blivit raka motsatsen till det jag en gång röstade för. Jag ser i grunden EU som en garant för fred och frihandel samt fri rörlighet över gränserna i Europa, utan att en massa gränskontroller ska behövas. Som det är nu är det en tungrodd byråkratisk koloss som ger alltför stort utrymme åt följande ting, överstatlighet, alltför stora gränskontroller vilket uppmuntrar till smuggling, lobbyism, samt att politiker får chansen att slösa pengar på skattebetalarnas bekostnad på ett vis som inte är möjligt i hemländerna. EU har blivit byråkratins fäste, de makthungrande politikernas våta dröm och lobbyisternas paradis.

Lobbyismen är ett stort problembarn för demokratin och dess grundtanke, att alla har rätt till en likvärdig röst, för i och med att särintressena ofta backas upp av makt och pengar får vi nästan slagsida på vågskålen när den väger över till särintressenas fördel. Några få får mer makt och influenser än alla andra, och det på ett sätt som inte bara kan vara, utan påfallande ofta också ÄR skadligt för samhället och individen.

Samtidigt, om det sköts rätt, är det bra när politikernas egna intressen, som i sej kan vara skadliga för oss vanliga dödliga (övervakningen och överstatligheten är såna exempel), får sej en näsbränna. Synd bara att politikerna aldrig lär sej av sina misstag. Vi har gjort det för lätt för politiker, byråkrater och lobbyister att bestämma genom historien. Vi blir nog tyvärr aldrig av med dom. Men vi borde kunna utnyttja detta faktum genom att starta våra egna lobbyorganisationer som motverkar dessa särintressen så att lobbyisterna tar ut varandra. Är det ett för naivt och idealistiskt sätt att tänka?



"An idealist is one who, on noticing that a rose smells better than a cabbage, concludes that it will also make better soup."