Sökandet i livet

Vi är nog alla nån form av sökare. En del struntar dock i sökandet efter något högre och lever sina liv utan vare sej sökande eller hittande. För dessa är strävan efter att bli bättre ett bra alternativ. Ett sorts sökande utan att leta efter något, bara vilja bli bättre. De som aktivt söker verkar sakna något i sitt liv. Vissa, som Eva Wrige-Larsen, verkar ha hittat vad dom sökt efter. Åtminstone anser hon det. Men om man inte vet vad man söker efter, hur ska man då veta om man funnit något?

Själv vet jag inte om jag söker efter något eller ens om jag hittat något utan att veta om det. Jag är på hela nöjd med mitt liv och söker inte efter nåt speciellt. Jag har funnit min plats i tillvaron och om det är nåt jag söker så inte är det nåt högre än mej själv. Främst för att det inte finns något högre än mej själv som jag behöver bry mej om. Speciellt finns det inget högre som kan kallas spiritistiskt. Spiritism handlar inte om gudar eller ens andar utan om ens eget sinne. Därför är organiserad religion inte nåt som borde handla om gudar och andar utan om ens erfarenheter av det gemensamma tänkandet människor emellan.

Gudar och andar är mänskliga påhitt, företeelser vi upplever i naturen och från början inte riktigt förstått och följaktligen gett egenskaper som liknar de vi människor har men med mycket större förmågor än oss. Det är denna insikt som gör mej till ateist. Att vara ateist innebär att man underkänner existensen av gudar och gudomar, inte att man underkänner sitt inre och det spiritistiska. Tänk på det ni som ogillar ateism. Det handlar inte om att störta gudarna, det handlar om att förneka deras existens.


"Don't cry because it's over, smile because it happened."

Staten är inte i samma båt som kapitalet - ej heller i lag med folket

Blå tåget hade fel. Staten och kapitalet har inte med varandra att göra så mycket som de ville göra gällande. Det bevisar ju skandalen med övervakningen av internet inte minst. Det visar bara att staten, som en svartsjuk maka/make, vill veta vad kapitalet har för sej. Oss vanliga dödliga är man från statens sida bara sekundärt intresserade av därför att vi nominellt inte är nåt hot för staten. Det bevisar samtidigt att befolkningen och staten är två olika identiteter. Vi är inte i lag med varandra. För om det ligger i statens intresse att säkerheten upprätthålls men vi vanligt folk inte har rätt att se vad det är vi ska skyddas från har vi inget med varandra att göra. I alla fall inget som är relevant för samhällets väl och ve.

Nyfiken i en strut...

Det är en kombination av paranoia, svartsjuka, avundsjuka och nyfikenhet som är orsaken till övervakningen, inte nån koll av eventuella terrorister. Det är bara en förevändning. Tjänstemännen i statens tjänst är avundsjuka på oss för vårt härliga liv. Ett liv de saknar då de tvingas sitta på sina kontor hela tiden. Kanske de skulle bli bättre människor om de fick se vad vi gör på riktigt?



"My soul is full of longing
for the secret of the sea,
and the heart of the great ocean
sends a thrilling pulse through me."

Fotohörnan: Blandad komplott

Håll till godo. Jordgubbarna var goda förresten.


"When we get bored we watch a war on live TV"

Lite mer om peer review

För ett antal inlägg sen skrev jag om peer review och dess olika principer. Jag kom nu på en sak till rörande forskare och deras önskan att bli publicerade. Många gånger går de in så mycket för ett enda arbete som de vill ha publicerat att forskningen kring detta arbete blir lidande. Det blir viktigare att bevisa sin ståndpunkt, sin tes, än att verkligheten skildras. Jag vet, det låter som en paradox, men de fyller sitt arbete med så fina formuleringar för att dölja sina tillkortakommanden att de som ska recensera detta arbete bara ser dessa och kanske inte ser att själva forskningen kan vara dålig.

För en noggrann granskare ser det ofta ut så här när en forskare vill bevisa sin hypotes. Teckning av Sidney Harris.

Så nästa gång du stöter på sentensen peer review tänk då på att systemet är bara så bra som ett vetenskapligt arbete och de som ska recensera det är. Ett vetenskapligt verk, skrivet av en människa och närmast godtyckligt gås igenom av en grupp andra människor, kan omöjligt vara bra hela tiden.


"If more of us valued food and cheer and song above hoarded gold, it would be a merrier world."

Den lilla blå bleka punkten - igen

För oss som är någorlunda vetenskapsintresserade var Carl Sagans bok från 1994 "Pale blue dot" en väldigt fascinerande upplevelse. Han baserade den lilla dikten som gett namn åt boken på ett foto Voyager 1 tog 1990 av jorden sedd från det yttre av vårt solsystem. Nu har Cassini gjort samma sak, fast genom Saturnus ringar. I skrivande stund är förmodligen fotot på väg till jorden med ljusets hastighet, vilket på det stora avstånd som sonden befinner sej från oss gör att vi lekmän inte får se fotot i sin helhet förrän om ett par månader. Bilden måste redigeras och "tvättas" så att inga störande pixlar finns kvar. Dessutom måste UFOn och astronauter som ger varandra kaninöron tas bort från bilden.

Jag ser verkligen fram emot detta foto. Med lite tur kan vi få ett fantastiskt foto av samma slag som det som togs av Saturnus med solen bakom för några år sen. Synd att Carl Sagan inte får uppleva detta.

Cassinis hemsida hos NASA
Cassinis hemsida hos JPL



"Look again at that dot. That's here. That's home. That's us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies, and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every "superstar," every "supreme leader," every saint and sinner in the history of our species lived there-on a mote of dust suspended in a sunbeam.

The Earth is a very small stage in a vast cosmic arena. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of this pixel on the scarcely distinguishable inhabitants of some other corner, how frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds. Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that, in glory and triumph, they could become the momentary masters of a fraction of a dot.

Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the Universe, are challenged by this point of pale light. Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity, in all this vastness, there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves.

The Earth is the only world known so far to harbor life. There is nowhere else, at least in the near future, to which our species could migrate. Visit, yes. Settle, not yet. Like it or not, for the moment the Earth is where we make our stand.

It has been said that astronomy is a humbling and character-building experience. There is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly with one another, and to preserve and cherish the pale blue dot, the only home we've ever known."

Vindkraftsförespråkarna vill tillbaka till medeltiden (alternativt barocken)

Bild av Josh.

Stockholmsinitiativet rapporterar om att vindkraftsbolaget Vestas tänker gå till attack mot vindkraftsmotståndare. Det är danska Børsen som har tagit del av en kampanj som Vestas nu lanserar. Det handlar om nåt man kallar "Act on facts" och syftar på att  man vill poängtera de fördelar man anser vindkraften har. Man börjar i Australien och tänker sen fortsätta i olika länder. Man får förmoda att det främst är länder där motståndet är som starkast.

Men man struntar (förstås) i att vindkraft inte generar speciellt mycket energi och är allt annat än vänligt mot sin omedelbara miljö. Man bara tjatar om koldioxiden och dess "farlighet". Det senaste från vindkraftsföretagens sida är en sorts ballong som fångar vindar högt upp. Ska de verkligen upp i fåglarnas och de flygande insekternas domän på allvar? Allra högst upp håller gamar och örnar till. Mänskliga gamar ska hålla sej på marken, punkt slut.

Som Lars Kamël ofta påpekar i sina blogginlägg om vindkraft så är detta en energialstrande form som är hopplöst uråldrig. Den var väl passande för ca 400 år sen som ett alternativ till vattenkraft och ren muskelkraft men när ångkraften kom in på scenen blev vindkraften redan då helt och hållet gammaldags. Dessutom är gamla tiders väderkvarnar, de riktiga möllorna, mycket snyggare och hade bättre användningsområden (mala mjöl och flytta vatten) än dagens fula fågelmördare. Till och med där är dagens arkitektur ful...


"Some people walk in the rain, others just get wet."

Monarki eller republik kvittar - det är samma skrot och korn

All makt ska utgå från folket. Vilka tomma ord det är. Makten lämnar folket och hamnar i samma sorts händer som ända sen sen stenålder innehaft den. Vare sej vi har en envåldshärskare med sitt råd, en demokratiskt vald regering eller en diktatorisk grupp av militärer så ligger makten i den sortens händer. I praktiken är det samma sak som händer när det går dåligt såväl som bra.

Jag tänker inte argumentera vare sej för eller emot något av statsskicken. Jag ser för- och nackdelar med såväl monarki som republik. Den största nackdelen med monarki är att statschefen i en arvsmonarki inte kan väljas och därmed är utanför den demokratiska ordningen. Här har vi i Sverige ordnat det rätt bra genom att kungen i det närmaste är maktlös. All beslutande makt ligger nominellt hos vårt parlament, Riksdagen. Den största nackdelen med republik är att statschefen kan få för mycket makt, makt som nästan helt borde sitta hos regeringen och dess statsminister. Här har USA ordnat det rätt bra med en tredelad struktur som håller presidenten i schack. All beslutande makt ligger nominellt hos Senaten och Kongressen. I teorin åtminstone.

Saken är att det kvittar vilket statsskick vi har i Sverige. Det slutar ändå med att samma sorts elit styr landet, på olika nivåer. Republikanerna är vår tids uppåtsträvande och blivande elit, om dom får som de vill. Monarkisterna är gårdagens elitister, de som styrde för 200 år sen. Påfallande ofta är som hyser en önskan för en republik idag såna som själva har makt. Motsatta förhållandet gäller för monarkister. Det växlar fram och tillbaka i ett sorts politiskt mode. Frågan är vad som verkligen är bäst när det kommer till kritan. Skulle man inte kunna ha en sorts kombination? En totalt maktlös statschef som fungerar som en landsfader för alla samtidigt som en president finns i parlamentet (samma funktioner som talmannen som således inte längre behövs som titel). Den verkliga makten finns förstås hos hela parlamentet. Den sortens magna charta skulle nog många skriva under på.

Aftonbladet har gjort stor affär av kungens göranden och låtanden den senaste tiden, till och med lagt det på bästa plats på hemsidan om hans ekonomiska förehavanden rörande ett slott hovet fått ärva och hans användande av regeringsplanet i samband med en fest. En del av granskningarna är av den bättre sorten som visar att ingen står över en granskning. Andra granskningar är mer av den desperata sorten, sensation till varje pris även där en skandal egentligen inte finns. På Aftonbladet finns den där häpnadsväckande blandningen av monarkihatande och monarkikrypande som även finns i Riksdagen, på SVT och på många andra platser i media.

Vi får dras med den här eliten, som haft makten i samhället ända sen neolitikum och bara ändrat form på ytan. Vilket statsskick vi än väljer får vi ändå den där eliten med på köpet och vanligt folk sitter som alltid med Svarte Petter.



"If you don't know history, then you don't know anything. You are a leaf that doesn't know it is part of a tree"

Roland-hållningen

Roland-hållningen är en informell benämning på en sorts lealös positionering av armarna utmed sidorna av kroppen, gärna i samband med gruppfoto. Förmodligen beror hållningen på att att man är osäker på hur man ska ha armarna att de liksom drar med sej hela överkroppen i denna nästan lealösa position. Benämningen kommer från en skiva med Ludgo-Pelles band där en man vid namn Roland stod så här. Det hela började med Herr Drycks genomgång av den här skivan:

Notera Roland längst till höger, mot trädet. Bild från Katastrofala omslag.

Eftersom den här hållningen har förekommit så många gånger på Herr Drycks blogg tänkte jag att man nog skulle kunna hitta den lite varstans i världen, inte bara på skivomslag utan även andra sorters foton. Minsann hittade jag en massa såna bilder. Den här bilden från Försäkringstandläkarna är väldigt intressant ur den synvinkeln:

Båda kvinnorna har en antydan till rolandhållning, den blåklädda till höger allra mest. Här nedan har vi ett gruppfoto där nästan samtliga har denna hållning. Bäst är killen längst till höger i bakre raden.

Även i utlandet har denna hållning kunnat hittas. I detta foto från University of Michigan ser vi hur två av tjejerna längst fram har placerat sina händer medvetet på sina lår för att undvika att de hamnar lite hur som helst i geografin men den rödhåriga tjejen i kofta och grå blus till vänster om dessa har inte riktigt lyckats få till detta och får istället till en närmast perfekt rolandhållning.

Jag tänker fortsätta leta efter flera såna här bilder. Förhoppningsvis kan jag själv ta några när jag tar gruppfoton nån gång.



"I base most of my fashion sense on what doesn't itch"

Dumheter världen över

Vi börjar hemmavid. Här har tokar utan vett och etikett fått för sej att bara för att man blir omkörda så måste man ge igen genom att preja den tidigare omkörande bilen av vägen. Det finns idioter till allt verkar det som. Folk kör om varandra dagligen. Är det så svårt att acceptera för vissa?

Vidare har Aftonbladet presenterat Jurij Gagarins död som om det vore en nyhet. Men man lyfte faktiskt på förlåten redan för några år sen, inofficiellt, i en fransk dokumentär om Gagarin där folk som kände honom fick komma till tals. Så den officiella versionen bara bekräftar det som framkommit. Men sensationer framför allt, eller hur?

I Turkiet går man till överdrifter från myndigheternas sida, precis som om ett uppdämt behov av våld nu släppts löst. Det kvittar om man som premiärminister Tayyip Erdogan och hans anhang stärkt ekonomin när det sker på befolkningens bekostnad. Populasens frihet ska stärkas samtidigt som man förbättrar ekonomin, inte den ena av två saker!

Att britterna skulle ha spionerat på sina allierade förvånar mej inte ett dugg. Det har ju varit Storbritanniens paradgren genom sin 300-åriga historia, spioneri. Syftet ska ha varit att skaffa sej fördelar i de förhandlingar som ägde rum i landet 2009. Det är ju vad spioneri egentligen handlar om, att skaffa sej fördelar vad gäller ekonomin. Allt det där som förekommer i romanerna och filmerna är bara den "glamorösa" ytan med topphemliga handlingar som stjäls hit och dit. I verkligheten är det simpla handelskontrakt och hur folk resonerar som är spionernas riktiga mål.

Det här var kanske inte så mycket dumheter som misstag men det är dumt nog. Håll till godo, gott folk.




"If you don't read the newspaper, you're uninformed. If you read the newspaper, you're mis-informed"

Fotosalongen: Blandad komplott

Det är söndag och dags för en en bildkavalkad. Sommaren är vacker!

"Pain is temporary, film is forever!"

Skogsmulle

Är det nån bland de äldre läsarna av bloggar som kommer ihåg ordet och figuren samt beteckningen skogsmulle? Skogsmulle var en figur påhittad och tecknad av Gösta Frohm med syftet att låta barn lära känna naturen. Det var främst riktat till barn som växt upp i städerna och således tappat kontakten med naturen. Tanken var, och är fortfarande, god och många barn som annars bara vuxit upp med betong och asfalt som bakgrund har fått en chans att se lite fler fåglar än helstekt kyckling, korvstjälande fiskmåsar och sparvar som matas av gamla gubbar och tanter i parken.

Att sen folk ser på naturen på samma sätt som turister gör i Afrika, dvs som om de vore på safari, är en sak. Det gör inget att man resonerar som i Povel Ramels "Hej på dej naturen!"för det innebär ju bara att man förblir en del av naturen, snarare än att avskärma sej från den. Så visst, jag instämmer i sentensen "Hurra vad det är bra med natur!". Men tyvärr har folk med tvivelaktiga ideologier slagit klorna även i den här tanken. Förmodligen var de som barn med på såna här vandringar, sen förläst sej på "Tyst vår" och liknande böcker för att i nästa steg övertolka det dom sett ute i naturen.

Det finns problem i vår natur, det ska inte sägas nåt annat, men mycket av det orsakas av vårt miljötänkande, tyvärr. Se bara på hur kalkningen av sjöarna måste fortgå för att vi ska kunna reglera sjöns surhet. Vad leder kalkningen till i längden? Vad skulle hända om vi slutade kalka sjöarna? Vi har försatt oss i en situation där det blir problem hur vi än gör.

Minns ni skogsdöden? Den skulle ta död på alla skogar i Europa och orsakades av utsläppen i Tyskland och Östeuropa. Det visade sej handla om felplanterade träd, sjukdomar som drabbade andra sorters träd och direkta kolutsläpp. Levande ting tycker nämligen inte om kol i sin renaste form. En intressant parallell till klimatfrågan liksom den om ozonhålet.

Lauterbrunnertal i Schweiz. Bild från Wikipedia.

Jag tycker vi ska gå tillbaka till Skogsmulle. Det är ett bättre projekt än att försöka rätta till problem vi inte kan rätta till. Vi kan sanera tungmetaller samt se till att dom plus kemikalier inte kommer ut i naturen. Men vi behöver inte plantera träd som inte tål klimatet eller kalka sjöar i onödan. Ta bort arseniken, kvicksilvret, kloren och alla östrogentabletter ur vår användning som riskerar att hamna i naturen. Vi behöver inte sånt, inte plantor och rävar heller. Fortsätt att gå ut och mata mullvadar, myror och älgar. Dom kan behöva all mat dom kan få tag på. Vi människor har en förmåga att som få andra djur sätta oss in i hur andra har det. Det ska vi utnyttja.





"Nationalism is an infantile disease. It is the measles of mankind."

Vad är en man?

Som varande man borde jag veta vad det innebär att vara man. Åtminstone biologiskt och socialt borde det vara klart vad jag är och vem jag är i den kontexten. Men det verkar inte så klart vad en man BORDE vara, åtminstone inte om man får tro de som kallar sej feminister idag. Vad är en karlakarl och vad ska han göra enligt "experterna"?

Som det sägs i första länken jag bidrar med så är manlighet ett svar på kvinnlighet och vice versa. Det kanske är tydliga könsroller som saknas i den här eran av likgiltighet, kollektivism och dödande av identiteten som drabbar oss alla? I följande länk får vi se exempel på äkta hygglighet som dessa män visar sin omvärld. Inlägget talar om äkta män och det är det kanske, men framför allt är det hyggliga människor som hjälper folk och fä. Kanske en riktig man är en som visar världen lite vänlighet och omtanke. Är det nåt som dagens så kallade feminister är intresserade av? Jag hoppas det. Människan som art är inte avhängig sitt kön enbart utan förmågan att samarbeta är viktigare.



"Let us read, and let us dance; these two amusements will never do any harm to the world."

Nytt kort

Bankerna inför nya kort för oss användare. Dessa nya kort ska man kunna hålla mot en mottagare/läsare av kortets egen signal och vips är det man vill ha betalt. Smart och snabbt. Det finns redan på kontinenten och verkar funka rätt bra utan större skavanker. De problem som finns är att signalen som skickas mellan kort och läsare kan folk utan skrupler koppla in sej på och använda för egna syften (de får gärna sätta in pengar till mej om de vill!). Ett annat problem, som dock är gravt överdrivet, är att pengar har råkat bli dragna från ens konto när man hållit på med andra kort i affärerna.

Jag ser personligen inte några större problem med såna här kort. Det är såna jag velat se hela tiden ända sen jag första gången såg ett kontokort. Aftonbladet ska förstås blåsa upp riskerna med dessa nya kort, som allt annat ju dras med barnsjukdomar eftersom det är en ny teknik som bara precis håller på att etableras på marknaden. När väl tekniken är inarbetad tror jag inte det blir några större problem med dessa kort.

Det stora problemet i samhället är som alltid bankdirektörerna och deras underhuggare som, till skillnad mot vad Tomas Ledin sjunger, mycket väl vet vad dom gör. Det dom inte vet är vilka skador deras små aktioner gör på oss, bankkunderna. Eller så struntar de i dessa skador. Det goda med banker borde inte få innehålla det onda också. Så fort nåt elakt dyker upp borde dom som ligger bakom detta elaka få sparken, inte belönas. Fast vem avgör vad som är elakt?



"Who is rich? He that is content. Who is that? Nobody."

Fotohörnan: Vad är en bra bild?

Ja, vad är en bra bild? Är det en superskarp sådan med motivet helt i fokus? Är det en bra komponerad bild där uppmärksamheten direkt dras till motivet? Är det en bild där man ser varenda por i ansiktet på den person man porträtterar? Är det kameran eller fotografen som ska styra vad som är en bra bild?  Jag anser att det är helt upp till en själv vad som är viktigast. Är det en fluga som pollinerar en maskros är skärpan på detta viktig, mycket viktig. Är det ett karnevalståg som drar fram är det inte så viktigt att man har skärpa, inte mer än nödvändigt så att man ser vad det handlar om.

Svaret på frågan är att det är väldigt subjektivt. En bra bild är olika för olika personer. Vi har helt olika smak men oftast sammanfaller den i några enstaka bilder. Månen gillar alla, liksom bilder på människor som ler.

När jag läser på fotografforum som Fotosidan får jag intrycket att det finns dom som hellre satsar på bra objektiv än en innehållande bild. Tekniken blir viktigare än motivet. Många gånger sammanfaller dessa två saker hos proffsfotografer, förstås, men påfallande ofta är det en känsla jag får att vissa hellre offrar innehållet för skärpan och lystern i objektivet. Jag har ingen hejdundrande bra kamera, ej heller några fantastiska objektiv. Jag håller på att lära mej hur man komponerar en bild, vilket jag försökt lära mej i ca 30 år, och jag tror jag vet hur man ska ta ett bra porträttfoto och få till en någorlunda bra ögonblicksbild av nåt som bara susar förbi.

Ändå anser jag mej vara en ganska bra fotograf. De bilder jag tagit gillas av de allra flesta. De med konstnärliga anspråk på foton gillar väl inte alltid mina bilder, inte heller de som vill se hyperskarpa bilder hela tiden. De som förespråkar det konstnärliga i ett foto är fler än de som förespråkar skarpa foton framför innehållet och även där kan man fråga sej vad som är en bra bild. Än så länge har jag inte stött på så många som öppet visat förakt för den typen av foton jag gillar att ta, vardagsfoton. Det är en typ av foton som brukar kallas gatufotografering när det sker utomhus och jag har behandlat den typen i ett inlägg för en tid sen.

Ovan syns ett antal exempel på mitt fotande, vad jag gillar att plåta. Det är inte absolut perfekt hela vägen. Jag väljer ut i mitt huvud vissa osynliga linjer i det motiv jag har framför mej och som jag följer och sen hoppas jag att bilden blir som tänkt mej. De är inte hyperskarpa, inte heller konstnärligt utformade utan de följer mitt sätt att resonera. Jag vill inte ha motivet i bildens centrum utan en bit åt höger eller vänster om centrum. Jag föredrar också vardagen framför studion. Dels för att jag varken har en studio eller ens har tillgång till en men också för att studior ofta ger en konstlad bild av ett motiv. Men detta sista beror nog mest på att jag inte har så stor erfarenhet av studiofoto.

Nu har jag som vanligt svävat ut i en massa extrapladder när jag har ett ämne framför mej. Jag hoppas ändå att någon gillar det jag har haft att komma med, inklusive bilderna.



"I should say: the house shelters day-dreaming, the house protects the dreamer, the house allows one to dream in peace."

Eva Franchell. Aftonbladet. Klimatdravlet. Behöver man skriva mer?

Eva Franchell på Aftonbladet är i farten igen och med det menas förstås att hon spyr ur sej orimliga påståenden om vår natur och klimatet. Det hade kunnat räcka med dessa rader men på nåt vis känns det fel att bara skriva kort om hennes påhitt. Det måste till nåt längre för okunskapen (ignorans med ett finare ord) i det slabbiga och slemmiga hon vågar kalla krönika är så stor att det är förvånande att så många håller med.

För det första, vad som händer med vår miljö har inget med den förda politiken att göra. Hade hon varit lika fördomsfull om det varit en socialdemokratisk regering vid makten nu? För det andra, det är överfiskning och övergödning som är orsaken till att algblomningen är så stark. Östersjön är ett starkt begränsat hav till såväl ytan som volymen. Inte bara så att bottnarna nära kusten håller på att stryka med på grund av att fisken försvinner och övergödningen, utan det har redan från början funnits stora döda områden i Östersjön pga detta innanhav inte får så mycket syre som andra innanhav. Det är endast genom regnen, floderna men framför allt bälten mellan Jylland och Skåne som syret tillförs och det är inte alltid tillräckligt.

För det tredje har detta absolut inget med klimatet att göra. Algerna blommade på 1800-talet också när det var kallare än nu. Det blommade för 80 år sen också när det var varmare än nu. Problemet är som redan beskrivits, övergödning och överfiskning. Kommer de att trivas i ett varmare klimat? Det vet vi faktiskt inte. De kan komma att konkurreras ut av andra som gillar varmare väder mer. Det kallas anpassning. Att anpassa sej eller dö ut är en av grundpelarna i Darwins version av evolutionen.

Faktum är att skulle isen i Arktis smälta i sån mängd som alarmisterna tror skulle det vara bra för Östersjön men mindre bra för algerna eftersom syre tillförs i större mängd, på sikt.

Kanske hör Eva Franchell till de gröna rötterna som beskrivs i den här artikeln? Det verkar onekligen så. Man får en uppfattning att det egentligen inte är en kamp om och för planeten som sådan utan en kamp för herraväldet på den. Det är viktigare med makt och att få in så billiga och skadliga poäng på de politiska motståndarna som möjligt. Gärna med associationer av det slag Franchell kommer med här, att antyda att det är den moderatstyrda politiken som ligger bakom algblomningen. Snacka om dösnack, Franchell!

Jag avslutar med ett antal väl valda ord av George Carlin. Han hade en hel del kloka ord att säga om både det ena och det andra.



"Oh Beautiful for smoggy skies, insecticided grain,
For strip-mined mountain's majesty above the asphalt plain. 
America, America, man sheds his waste on thee,
And hides the pines with billboard signs, from sea to oily sea."