Visar inlägg med etikett miljötänkande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett miljötänkande. Visa alla inlägg

måndag 24 juni 2013

Ännu ett exempel på miljövännernas rovdrift

Är du fortfarande övertygad om att miljötänkandet som förs fram av våra politiker och tyckare i medierna är det bästa sättet att hjälpa vår miljö och vår natur? Läs och gråt stora tårar, gott folk: Giriga rika afrikaner svälter ut våra bilar.

Rubriken är förstås provokativ av bara helvete. Det handlar om det jag skrivit om tidigare, att stora delar av världens åkermarker används till odling av grödor som ska bli bränsle i våra bilar. Det är ett enormt slöseri med resurser som kunde ha gått till att föda stora delar av världens befolkning. Även om svälten och fattigdomen minskar i världen så sker det långsamt vilket gör att det blir plågsamt för de som lider.

Svälten har vi skapat. Inte så mycket genom utarmning av jordarna eller förstörelse av skogar utan genom att vi inte låter alla människor få tillgång till mat och möjlighet att arbeta på marken som finns. Vi tillåter inte heller att alla människor får tillgång till vatten så det räcker åt alla. Dessa människor som svälter och på annat sätt lider för att de inte får leva var de vill har haft mycket emot sej. Men även i rikare länder lider folk för att biobränsle ska få göras. Att i det läget kräva mat åt världens fattiga ses tydligen som ett hot mot miljötänkandet som råder nu.
Ska det här verkligen behöva gå till biobränsle istället för till mat?
Biobränsle är det mest miljöfarliga vi kan tänka oss. Det kommer att sluka stora delar av våra resurser, såväl mat som ekonomi. De som förordar biobränsle kommer att få ångra sej, verkligen ångra sej. Det värsta är att vi andra också kommer att få ångra oss. Vi är så illa tvungna eftersom vi tvingats in i den här karusellen.

Förresten, Norra ishavet smälter inte för att vi är den främsta orsaken. Det ingår nämligen i en cykel som observerats flera gånger av de som åkt upp till Nordpolen med atomubåtar.



"Valfrihetens diktatur - du måste välja!"

söndag 16 juni 2013

Skogsmulle

Är det nån bland de äldre läsarna av bloggar som kommer ihåg ordet och figuren samt beteckningen skogsmulle? Skogsmulle var en figur påhittad och tecknad av Gösta Frohm med syftet att låta barn lära känna naturen. Det var främst riktat till barn som växt upp i städerna och således tappat kontakten med naturen. Tanken var, och är fortfarande, god och många barn som annars bara vuxit upp med betong och asfalt som bakgrund har fått en chans att se lite fler fåglar än helstekt kyckling, korvstjälande fiskmåsar och sparvar som matas av gamla gubbar och tanter i parken.

Att sen folk ser på naturen på samma sätt som turister gör i Afrika, dvs som om de vore på safari, är en sak. Det gör inget att man resonerar som i Povel Ramels "Hej på dej naturen!"för det innebär ju bara att man förblir en del av naturen, snarare än att avskärma sej från den. Så visst, jag instämmer i sentensen "Hurra vad det är bra med natur!". Men tyvärr har folk med tvivelaktiga ideologier slagit klorna även i den här tanken. Förmodligen var de som barn med på såna här vandringar, sen förläst sej på "Tyst vår" och liknande böcker för att i nästa steg övertolka det dom sett ute i naturen.

Det finns problem i vår natur, det ska inte sägas nåt annat, men mycket av det orsakas av vårt miljötänkande, tyvärr. Se bara på hur kalkningen av sjöarna måste fortgå för att vi ska kunna reglera sjöns surhet. Vad leder kalkningen till i längden? Vad skulle hända om vi slutade kalka sjöarna? Vi har försatt oss i en situation där det blir problem hur vi än gör.

Minns ni skogsdöden? Den skulle ta död på alla skogar i Europa och orsakades av utsläppen i Tyskland och Östeuropa. Det visade sej handla om felplanterade träd, sjukdomar som drabbade andra sorters träd och direkta kolutsläpp. Levande ting tycker nämligen inte om kol i sin renaste form. En intressant parallell till klimatfrågan liksom den om ozonhålet.
Lauterbrunnertal i Schweiz. Bild från Wikipedia.
Jag tycker vi ska gå tillbaka till Skogsmulle. Det är ett bättre projekt än att försöka rätta till problem vi inte kan rätta till. Vi kan sanera tungmetaller samt se till att dom plus kemikalier inte kommer ut i naturen. Men vi behöver inte plantera träd som inte tål klimatet eller kalka sjöar i onödan. Ta bort arseniken, kvicksilvret, kloren och alla östrogentabletter ur vår användning som riskerar att hamna i naturen. Vi behöver inte sånt, inte plantor och rävar heller. Fortsätt att gå ut och mata mullvadar, myror och älgar. Dom kan behöva all mat dom kan få tag på. Vi människor har en förmåga att som få andra djur sätta oss in i hur andra har det. Det ska vi utnyttja.





"Nationalism is an infantile disease. It is the measles of mankind."

onsdag 20 mars 2013

När miljötänkandet bedrar visheten

Jag har många gånger skrivit om det här med sopsortering och problemen kring detta. Framför allt därför att folk i gemen egentligen inte bryr sej ett jota om det. Man slänger gladligen brännbart med komposten och plast hamnar i papperskärlen. Jag har hela tiden hävdat att förutom kompostering* och papper är det inte mycket som är bra med att dela upp soporna i olika delar. Ju mer jag ser av det desto övertygad är jag att jag har rätt i att själv strunta i att sopsortera. Papper och kompost kan man dela av från det övriga för matrester är inte trevligt att se när man slänga sina andra sopor. Man kan ju slänga ut matresterna i skogen (eller varför inte köpa mindre mat!) och kaffesumpen kan man sprida ut i gräsmattan.

Men allt annat är det lika bra att man slänger tillsammans för det är ju trots allt energi som kan användas som biobränsle eller uppvärmning. Det är synd att vi ska betala för att göra sopgubbarnas jobb, dvs hantera soporna. Vi hade annars kunna leva lite mer miljövänligt genom att vi eldar upp de sopor som inte direkt är farliga för vår omvärld och bara skickar iväg det som är farligt. Nu skickar vi iväg allt utan att vi egentligen får nåt tillbaka för det. Man skulle faktiskt kunna hävda att det gamla systemet med sopnedkast var mer miljövänligt än dagens sopsortering, framför allt de sopstationer där vi ska lämna in allt. Har ni sett hur det brukar se ut vid såna platser? Jag har beskrivit detta förut så jag behöver inte göra det igen. Men jag säger bara, sopsorteringsplatserna är INTE miljövänliga!

*Bloggers rättstavningsprogram gillade inte ordet kompostering och föreslog istället kompanistryk, vad nu det har med saken att göra.



"I Californien kastar de inte skräpet, de gör TV-serier av det."

fredag 15 maj 2009

Miljöprat med Piratpartiet

Kristdemokraterna verkar känna sej rejält hotade av Piratpartiet för i ett klipp på YouTube visas hur Daniel Sturesson från KD försöker provocera en representant för PP, Amelia Andersdotter, genom att fråga vad PP egentligen har för mål med miljön. Andersdotter slingrar sej ur det greppet väldigt enkelt genom att hänvisa, mycket riktigt, till hur patenten tar strypgrepp på de länder som smutsar ner mest numera, dvs utvecklingsländerna Indien och Kina. Sturesson verkar lite tagen på sängen med detta svar och försöker i bästa blockpolitikerstil få det till att hon inte svarar på frågan. Andersdotter avgår dock enligt mej med segern eftersom hon lyckas framföra sitt budskap om att om vi släpper på patenträtterna till de elmotorlösningar som finns skulle vi snabbt få ett bra alternativ till olja. Bloggen Opassande tar också upp detta.

Det vore ett bra sätt för Piratpartiet att resonera övergripande politik, alltså genom att se det ur patent- och upphovsrättslig synvinkel.

Jag ska tillägga att jag idag fick Maggie Thauerskölds och Lars Berns bok "Chill-out - sanningen om klimatbubblan". Har inte kommit så långt i boken men jag tackar ändå för en god bok.

fredag 6 mars 2009

Varför miljörörelsen och miljötänkandet bör skiljas åt

Läs detta inlägg och fundera sen på om du verkligen ska bli medlem i en miljöorganisation. Jag har hittills haft uppfattningen att miljötänkande innebär att vi ska ta hand om vår omgivning, att vi ska värna om allt som vi ser omkring oss så att allt vi ser, inklusive oss själva, mår bra och frodas. Men nu har jag läst mej till att de flesta organisationer som säjer sej värna om miljön egentligen bara är ute efter en sak, att människan inte är en del av naturen och att vi helst inte bör finnas, i varje fall inte som naturpåverkare.

Detta är verkligen en konstig syn på miljön och de som lever i den. Den synen är helt motsatt mot den som t ex naturfolk har. Redan kelterna hade en syn som är radikalt motsatt dagens miljöorganisationers. De menade att människan inte bara var en del av naturen utan att de VAR naturen, att naturen var en del av oss. Att vara influerad av Thoreau och Muir och att ha läst Rachel Carsons "Tyst vår" samt gå i Al Gores ledband är ingen direkt bra kombination för en äkta miljökämpe, som jag ser det. En äkta miljövän ser till att miljön mår bra, inte försöker hindra människan från att vara en del av den. Framför allt inte som alltfler rön visar att vi inte påverkar vår omgivning lika mycket som vi tror.

Men dessa miljöfanatiker har gjort organisationerna till sina plattformar på ett sätt som jag redan tidigare har jämfört med etablerade religioner. Det dröjer nog ett tag innan de äkta miljökämparna får tillbaka sina organisationer.

tisdag 24 februari 2009

Dagens garv: Skilsmässor är miljöförstörande

Skilj er inte, ni förstör miljön! Det har en australisk parlamentariker slagit fast. Svenska Dagbladet tar fasta på det han sagt och skriver en artikel. Citat ur artikeln: "Skilsmässopar behöver fler rum, mer elektricitet och mer vatten än äkta diton.
– Vi har förstått att skilsmässor är ett socialt problem, men nu ser vi också att de får konsekvenser för miljön" säjer alltså parlamentarikern Steve Fielding, som är representant för partiet Family First. Han menar alltså att miljön tar skada av att fler bor på ensamma och därigenom tär mer på miljön.

Men hur ens egen livsmiljö skulle skadas av att behöva ha med en annan människa att göra dag ut och dag in verkar han inte ha tänkt på. Miljö är ett subjektivt ord fast vill han bo med sin fru och slösa bort syre med henne så gärna för mej.

söndag 22 februari 2009

"Stoppa den svenska miljöextremismen"

Så här skriver professorn i toxikologi, Robert Nilsson i en debattartikel om svensk miljöpolitik, och artikeln får vara kvar.

Så här skrev jag för en stund sen på MacWorlds forum:

Ena dagen är det bra, andra dagen är det ett gift. Hur ska dom ha det, de där forskarna. Glutamat har vi naturligt i kroppen, det finns i maten vi äter helt naturligt. Här har Nilsson gjort ett litet slarvfel. Det han tänker på är natriumglutamat. Det är ett derivat av glutaminsyra, en vidareutveckling av glutamat. Det finns vissa problem med natriumglutamat, som även kallas umami i Japan. Forskning pågår på detta område och det kommer nog nya rön hela tiden om detta. Det finns hos ADHD-påverkade personer i högre grad än andra. Huruvida detta beror på kosten eller inte vet jag inte. Vad gäller andra risker vet jag inte heller men jag tycker mej själv kunna känna att mat med natriumglutamat i inte är lika god som andra produkter utan. Det är alltså mer en smakfråga än en hälsofråga.

Vad gäller azofärgerna verkar det som om forskning fortfarande pågår men naturlig färgning är väl bättre, eller hur? Är industrilagad mat verkligen så färglös att det behövs sånt här för att piffa upp den?

Gräva ner elledningar med hänvisning till strålning, vilket skämt! Människans påstådda påverkan på klimatet är också ett skämt. Att vi påverkar miljön är en sak, det borde vi verkligen ta upp till debatt men klimatet kan vi lämna därhän, åtminstone om vi är sansade människor.

Vägpartiklar från dubbdäck, va fan? Har aldrig hört talas om nåt så sjukt. Var har de fått den villfarelsen ifrån? ALLA däck sliter upp partiklar ur vägen. Grus blandas med sot, olja, vatten, diverse tungmetaller, gräs, snö (på vintern) och andra saker. Sånt, minus oljan, har hjul spridit omkring sej i tusentals år! Hur många drabbas av problem pga detta? Inte många. Det får vara slut på minoritetsväldet nu. Politisk korrekthet är en styggelse. Låt dom som lider lida. Det finns bot och lindring, bara man vet var man ska leta.

Som ni ser håller jag med Nilsson i stora drag, små avvikelser här och där, så de där näbbarna och klorna spindeln talade om får ni även kämpa med mot mej.

Signaturen Spindeln var den som startade tråden på MacWorlds forum.

Här kommer fler bekräftelser på att nåt inte står rätt till inom miljörörelsen och debatten kring klimatet.

Jag känner att det är dags för ett antal förtydliganden från min sida i den här diskussionen. Förtydligandena ifråga är gällande ordet miljö. Ordet är franskt och betyder omgivning. Vi har hela tiden använt det om vår omgivning, på ungefär samma vis som man fortfarande inom snooker talar om att sänka den röda i miljön. Det är alltså inte det vi har precis utanför dörren utan det som sträcker sej precis bortom detta. Ordet miljö inbegriper allt vi ser och kan ta på och som vi kan påverka.

Ordet miljö har kidnappats av naturalister och så långt är allt väl. Vi ska värna om vår omgivning och se till att allt där mår bra och att vi kan gå där. Vi kan tala om att miljön inte mår bra. Men här börjar det spåra ur för det diffusa begrepp vi har i ordet miljö när vi talar om miljöbrott och dito -skador är mer åt ordet natur i betydelse.

Än mer diffust är begreppet miljörörelse. Det används av såväl tillskyndare som motståndare om en nästan lika diffus grupp organisationer vars främsta mål är att miljön ska må bra. Att kämpa för miljön är lovvärt och där har väl ingen några invändningar. Problemet finns inom dessa organisationer som i mångt och mycket blivit politiserade och ser kampen som viktigare än själva målet. Man kan och ska klaga på händelser som den i Bhopal 1984 och i Alaska med tankerfartyget Exxon Valdez 1989 men att klaga för klagandets skull, som i fallet med den påstådda människoskapade globala uppvärmningen och försöka tysta kritiker, är inte bra.

Då kan man ju fråga sej ett antal frågor och jag börjar med denna, vem har rätt till ordet miljörörelse? Greenpeace, Fältbiologerna, Nature First? Svaret är ingen av dom. Vi har alla rätt att kalla oss miljörörelse om vi vill. Så diffust är begreppet.

Är jag miljökämpe? Det vet jag inte eftersom det är en subjektiv fråga och vissa kanske kallar mej för det, andra för en miljöbov. Subjektivitet är härligt, eller hur?

Är de organiserade miljöorganisationerna att betrakta som politiska? Ja, helt klart.

Är deras arbete värt priser? Ja. Det är viktigt att utsläpp och slit-och-släng uppmärksammas och stoppas.

Var Al Gore värd Nobels fredspris? NEJ! Hans bidrag till debatten om antropogen global uppvärmning är på sin höjd att betrakta som skrattretande och samtidigt skrämmande i sin okunskap. Dessutom har jag svårt att se vad ett arbete inom klimatologi har med världsfreden att göra.

Har tillsatser med miljöarbete att göra? Svår fråga att besvara. På ytan nej, men det finns beröringspunkter, t ex vet vi inte vad tillsatser har för påverkan på naturen.

Det var mina förtydliganden. Får jag bara påhopp och gliringar är det ett tecken på att jag har rätt.

tisdag 3 februari 2009

Det miljöfarliga miljötänkandet (del två)

Med rubriken "Fossilbränsle räddar miljön - biobränsle förstör den!" går Magnus på bloggen En kättares notiser till skarp attack på miljörörelsen och deras omhuldade biobränsle. Bl a ligger denna jakt på biobränsle bakom hotet mot orangutangerna i Indonesien. Allt detta i miljöns och klimatets namn. Vad är viktigast, människans eller världens överlevnad? Med Al Gores sätt att se på saker och ting har vi snart gått under allihop.

söndag 1 februari 2009

Miljörörelsen - vår tids religion

Fick tag på en utmärkt länk via Skeptikerns blogg Klimatbluffen om källsortering och hur farligt det egentligen kan vara. Förutom att sjukdomar kan spridas genom sorteringen av soporna i våra sophus är det också en sorts avlatsbrev för våra dåliga samveten. Istället för katolikernas Ave Maria ska vi lägga våra sopor välsorterade i olika kärl. Att detta sen klumpas ihop och först sorteras igen vid olika centraler hör inte hit. Vi SKA sortera, det är lag på det. Och svenskar är ju laglydiga, eller hur? Blir vi sjuka är det vårt eget fel för vi har ju tagit med oss bakterierna via vårt konsumtionssyndande.

Folk gör dock fel hela tiden, vare sej det är avsiktligt eller oavsiktligt. Vad blir då lösningen på detta problem? Inte information eller bättre kärl. Nej, här ska övervakas och bötfällas i värsta Sovjetstil. Allt i miljöreligionens namn. Det är uppenbart att det är nåt som är väldigt fel i vårt samhälle om vi hela tiden har behov av domedagsscenarier och felaktiga sätt att bemöta miljöproblemen på. Miljörörelsen har blivit vår tids religion och de flesta politiker har blivit medlemmar i denna sekt.

Att vi har allvarliga miljöproblem råder det inget tvivel om, problemet är att lösningarna som presenterats hittills är fel. Jag vet inte vad som är rätt, jag vet däremot vad som är fel. En av lösningarna kan dock vara att låta maskiner sortera våra sopor istället för att vi gör det hemma och i sophus.

måndag 26 januari 2009

Angående Agenda igår kväll (090125)

För den som såg söndagens Agenda var det en liten försmak av vad som kanske kan bli vändningen i Sverige gällande debatten om vad som egentligen påverkar vårt klimat mest. Här är länken för dom som missade eller vill se det igen. Maggie som driver Climate Scam blev intervjuad och även om hon bara var med några sekunder fick man i alla fall en inblick i hur hon går till väga när hon skriver på sin blogg. Hon använder en Macintosh också, det är verkligen ett plus.

Själva debatten i programmet var mellan Elisabet Höglund, som tycks ha blivit övertygad om skepticismen kring klimatdebatten, och Pontus Schultz, chefredaktör för Veckans Affärer, vars ton verkade aningen desperat. Han kom med de vanliga AGW-påståendena och blev nästan arg ett tag när Höglund inte höll med. Höglund å sin sida påpekade det som börjat spira i skeptikerleden en längre tid nu, nämligen att båda sidorna inte fått komma till tals på lika villkor. AGW-teorins anhängare häckar i dagspressen medan vi skeptiker håller till på bloggarna. Frågan är ju den vilka som når flest människor med sitt budskap. När jag talar med vanligt folk ute på gatan om detta verkar det som om man inte bryr sej om vilket, bara de får leva sina liv som vanligt.

Tyvärr var tiden för kort för att riktigt gå på djupet. Debatt- och diskussionsprogrammen är alldeles för korta i TV. De skulle egentligen vara minst 90 minuter långa. Det får tydligen storma någon annanstans, Frankrike och Spanien t ex.

Liten fotnot: Man diskuterade även Lollo, som jag tagit upp här tidigare i förra veckan. Den stackars tjejen borde verkligen få stanna kvar här. Inte kan väl lagar vara rasistiska, eller?

onsdag 14 januari 2009

Det miljöfarliga miljötänkandet

Ända sen förslaget om att förbjuda vanliga glödlampor kom i somras har diskussionerna varit högljudda och politikerna har fått på skann för detta. Att lågenergilampor sprider miljögifter talas det däremot tyst om från politiskt håll. Det handlar ju om att behålla makten så att det ser ut som om man gör något. Hamstringen av vanliga glödlampor har satt fart. Lågenergilampor är inte vad det utlovas som, nämligen en fullgod ersättare. Dessutom hotas dessa lampor av det svenska förbudet mot användning av kvicksilver.

Hur miljövänlig är egentligen en lågenergilampa? Så här skriver Kemikalieinspektionen om förfarandet med en lågenergilampa som gått sönder:

Rekommendationer när en varm lågenergilampa går sönder

Stäng dörrar till rummet där en varm lampa gått sönder. Ventilera rummet (öppna fönster) och lämna rummet. Den europeiska lampbranschorganisationen (ELC) rekommenderar att man lämnar rummet i 20-30 minuter. Samla senare upp lampresterna till exempel med en bit styvt papper eller kartong och torka golvet och andra ytor i närheten av den trasiga lampan med en (liten) fuktig trasa. Lägg lampresterna i en glasburk med lock. Lägg även trasan i glasburken, förslut burken och märk den, till exempel med texten ”kan innehålla kvicksilver från en lågenergilampa”. Lämna burken till returhantering som är avsedd för miljöfarligt avfall.

Använd inte dammsugare. Det finns en risk för att dammsugaren ytterligare finfördelar och förångar kvicksilverdropparna och sprider dem i luften. Det ökar risken för inandning.

Det här är verkligen bevis för att vi ersätter ett väl fungerande system med ett miljöfarligt i miljöns namn!

Populära inlägg