De arga blogginläggen

"De här damerna på de stora drakarna har nog en dold agenda. De tävlar om vem som kan få flest arga kommentarer på bloggarna."

Orden ovan skrevs av en kommentator till ett inlägg på Maggies blogg. Det ligger nåt i det. Den vinner som kan få flest röster från den tveksamt inställda sidan av klimatdebatten. En sorts åsiktsregistrering så de vet vilka de ska ignorera nästa gång de skriver en artikel om hur nära undergångens rand vi kommit. Det handlar inte om censur, utan om nåt värre, det handlar nämligen om att strunta i att det finns människor som tycker annorlunda än man själv gör.

Men i bloggvärlden finns inga såna regler. Där skriver anhängare och deras motståndare hipp som happ utan att det finns andra hinder än att man tar bort vad som anses vara spam. Man kan också låta kommentaren stå oemotsagd och låta andra svara på detta, precis som jag gör. Det tidningarna gör är att blunda för den här sortens demokrati. De skriver sina artiklar, upplåter lite plats för bloggkommentarer och ser till att kritik döljs vid "rätt" tidpunkt och låter den komma fram igen när kusten är klar.

Kan vi spå om framtiden för hur det kommer att se ut på tidningarnas sidor om ca 10 år?

Därför läser jag sällan tidningar

Jag hade inte tänkt skriva nåt idag för jag hade inte lust. Men så såg jag den här elakt skrivna debattartikeln i Expressen och kände att lusten kom tillbaka direkt. Den är elak på så vis att artikelförfattaren, Ann-Charlotte Marteus, utgår ifrån att skeptiker av den så kallade AGW-teorin per automatik inte förlitar sej på vetenskap. Framför allt verkar Maggie Thauersköld vara en nagel i ögat på henne. Mer eller mindre uttalat verkar Ann-Charlotte besviken att det finns kvinnor som är skeptiker till AGW-teorin. Skepticism är ju inte vetenskap, det är kritik och kritik borde tystas för det man framför kan inte vara vetenskap. Det är kanske sant, om man med vetenskap menar den sortens forskande som är starkt bunden till organisationer och regeringar och som således är styrd i en viss riktning för att passa modeller och planritningar som utgår från tanken att nåt kan komma att hända, vare sej man har rätt eller inte.

En teori är inte sanningen, som mycket riktigt Ann-Charlotte också skriver. Men när hon skriver att majoriteten av forskarvärlden tror på den här teorin då måste jag tillrättavisa henne å det skarpaste. Att ett visst antal namn finns med på IPCC-rapporten betyder inte att majoriteten av världens forskare står bakom den. Tvärtom, en undersökning visar att de flesta är emot det som står i de rapporter IPCC presenterat, i varierande grad av skepticism. Nej, Ann-Charlotte, du kan slippa oss för vi har inget förtroende för dej. Ditt och dina kollegers sätt gentemot bloggvärlden tyder bara på att du är desperat. Jag lider med dej. Det kan inte vara lätt att ändra ståndpunkt när du matats med en enda åsikt och bara hört en sida av saken. Att ha hört båda sidor och sen valt sida, som jag gjort, är en annan sak.

När en krönikör häver ur sej sån här galla är det inte så konstigt att alltfler slutar köpa tidningar på riksnivå. Själv använder jag mej bara av tidningarnas hemsidor för att 1) se om det hänt nåt av vikt 2) läsa serierna (gäller endast DN och SVD) samt 3) för att se vad som skrivits på debattsidorna för att få ena sidan av en sak för att få andras sidor av samma sak via blogglänkningarna. Det var länge sen jag förlitade mej hundraprocentigt på "gammelmedia" och vad deras journalister skriver. Mer och mer skriver jag med hänvisning till medierna enbart för att få respons från de andra som skriver på sina bloggar samt de som kommenterar de olika bloggarna. Vad tidningarna tycker bryr jag mej egentligen inte om.

På liknande sätt kan man sammanfatta tidningarnas generellt sett okritiska syn på fildelningen och övervakningsdirektivet FRA. Emma är en av de ledande proponenterna för fri fildelning och en av de argaste kritikerna till FRA och IPRED (med undantag för Oscar Swartz och nån till vet jag ingen som gått till så hårt angrepp mot dessa övervakningshelveten). Här har också de gamla medierna haft svårt för att hänga med i utvecklingen. Ofta återges artiklar om fildelning med vinklingen att skiv- och filmbolagens kartellorganisationer får uttala sej sist och mest samt spy sin galla över fildelningen utan mothugg. På bloggarna finns åtminstone båda sidors sak representerade i form av inlägg och kommentarer. Tidningarna har blivit en makt i sej i och med att man då och då censurerar kommentarer och blogginlägg.

Censur är en väldigt farlig väg att gå, framför allt om de som står för den är rädda för att stöta sej med vissa maktfaktorer i ett samhälle. Alarmister finns i många läger, inom klimatforskningen är det såna som tror att världen blir ett blött inferno med dränkta städer och förstörd ekologi inom ett antal år och inom fildelningsvärlden är alarmisterna rädda för att fildelare förstör ekonomin för artister av olika slag. I båda fallen är alarmismen grundlös. Skälen till att alarmismen är grundlös anges på respektive bloggar jag länkat till ovan. För den som vill lära sej nåt om koldioxid och Al Gores/IPCCs grundlösa påståenden kan läsa den här rapporten skriven av en äkta klimatforskare.

Nu har jag ingen lust att skriva mer idag. Ha det!

Angående Agenda igår kväll (090125)

För den som såg söndagens Agenda var det en liten försmak av vad som kanske kan bli vändningen i Sverige gällande debatten om vad som egentligen påverkar vårt klimat mest. Här är länken för dom som missade eller vill se det igen. Maggie som driver Climate Scam blev intervjuad och även om hon bara var med några sekunder fick man i alla fall en inblick i hur hon går till väga när hon skriver på sin blogg. Hon använder en Macintosh också, det är verkligen ett plus.

Själva debatten i programmet var mellan Elisabet Höglund, som tycks ha blivit övertygad om skepticismen kring klimatdebatten, och Pontus Schultz, chefredaktör för Veckans Affärer, vars ton verkade aningen desperat. Han kom med de vanliga AGW-påståendena och blev nästan arg ett tag när Höglund inte höll med. Höglund å sin sida påpekade det som börjat spira i skeptikerleden en längre tid nu, nämligen att båda sidorna inte fått komma till tals på lika villkor. AGW-teorins anhängare häckar i dagspressen medan vi skeptiker håller till på bloggarna. Frågan är ju den vilka som når flest människor med sitt budskap. När jag talar med vanligt folk ute på gatan om detta verkar det som om man inte bryr sej om vilket, bara de får leva sina liv som vanligt.

Tyvärr var tiden för kort för att riktigt gå på djupet. Debatt- och diskussionsprogrammen är alldeles för korta i TV. De skulle egentligen vara minst 90 minuter långa. Det får tydligen storma någon annanstans, Frankrike och Spanien t ex.

Liten fotnot: Man diskuterade även Lollo, som jag tagit upp här tidigare i förra veckan. Den stackars tjejen borde verkligen få stanna kvar här. Inte kan väl lagar vara rasistiska, eller?

Makroklimat - ett nytt ord för framtiden?

Med anledning av artiklar skrivna av Skeptikern och Maggie vill jag mynta en ny term, makroklimat. Med makroklimat menar jag det klimat som råder i solsystemet och som påverkar samtliga planeter med atmosfär genom solens försorg. Jag vet inte ens om ordet makroklimat existerar och om det gör det används det fel. Jag prövade att slå upp det på Google men fick inte det svar jag hoppats på.

Jag tvivlar på att pressen tar upp detta ord för det gör ju processen kort med AGW-teorin. Att solen skulle vara orsaken till att klimatet ändras på jorden kan dom inte gå med på, nu när de blivit sålda på AGW-sensationen. Ytterligare ett exempel på sensajournalism. Det finns indikationer på att Jupiters stormar är lite våldsammare och att Mars kan vara aningen varmare än vanligt. Är det en slump att även vår planet är lite varmare samtidigt? Det är, som jag ser det, ett utslag av makroklimatet. Det kanske till och med är så att planeternas inbördes gravitation, med Jupiter i spetsen (förstås eftersom den är överlägset störst av planeterna), påverkar klimatet på respektive planet. Hur detta ligger till vet jag inte och kan inte beräkna själv. Men det kanske finns någon duktig astronom som kan detta.

Tydligen är en ny istid på väg, snabbt. Ännu ett utslag av makroklimatet kanske?

Klimathysterikerna tror på tomten

Maggie som har den flitigaste bloggen i Sverige gällande klimathysterin tipsar om en bok där tomten hjälper isbjörnar som är på väg att förlora sitt hem pga den globala uppvärmningen. Uppföljaren borde i så fall handla om hur tomten hjälper människor som håller på att förlora sitt hem pga den globala nedkylningen. För inte har isen i Arktis minskat. Den ökar och minskar med årstiderna och inte ändras CO2-nivån för det. DNs artikel från 30 november om att världen går att rädda har jag som vanligt missat (hur jag lyckas missa allt sånt här fattar jag inte).

Jag förstår faktiskt inte vad det är vi ska rädda. Hittills har inte jordens kontinenter spruckit eller gräshoppor kommit i stora svärmar till Europa. Jag tror vår planet struntar i våra små utsläpp. Det är försurning, utsläpp av andra gaser och substanser som är den verkliga faran, för allt levande i alla fall. Svavel och kalium är värre saker än koldioxid. CO2 ska vara där uppe i atmosfären och mängden som finns där är densamma som den alltid varit. Svavlet ska dock inte släppas ut i de mängder som kommer ut nu. Det ligger nämligen inte kvar i luften utan faller ner och hamnar i naturen på diverse sätt, bl a i vattnet och skogarna. Att industrierna gick omkull i Östeuropa efter Järnridåns fall är bara bra för naturen.

Så, nu har jag skällt färdigt. God jul, allesammans!