Läsvärt om den moderna religionen

Religion är egentligen mer än bara det vi ser religiösa utöva. Det är en del av många människors sätt att göra verkligheten förståelig. Framför allt är det vårt behov av att känna skuld och för att stilla vår savannrädsla som spökar. Det är därför vi ser denna övertro på klimatfrågan hela tiden. Detta borde därför läsas om och om igen. Jag citerar en del av texten som jag tycker är speciellt intressant.

"I dagens sekulariserade värld tar nu Naturen Guds plats i våra medvetanden. Efter renässans, upplysning och materiell välfärd tror vi inte längre på Gud utan på naturvetenskapen, det som kan iakttas, förstås och mätas.

Men det ger inte samma andliga trygghet och tröst som religionen. Vi varken vet eller kan förstå allt. Vi behöver alltjämt något högre att tro på. Det tomrummet fyller nu Naturen. Vi syndar inte längre mot Gud utan mot Naturen. 

Kyrkans plats tas av miljörörelsen och dess organisationer. Språkrör och "talespersoner" tar prästernas plats - ofta även lärarnas. Den ena heligheten och sanna läran ersätts av den andra med krav på bokstavstroende och förföljelse av oliktänkande. Även kyrkan dras med för att kunna behålla fortsatt inflytande.

Vetenskapens villkorslösa sökande efter kunskap och kritiska granskning av nya rön kidnappas och anpassas till stöd för nya maktbaser. Vid sidan av demokratiskt valda parlament och församlingar uppstår nya maktstrukturer alltifrån FN och EU och av dem skapade organ via motsvarande statliga organ till förment fristående intresseorganisationer - alla finansierade med skattemedel."



"Nu kommer en hare springandes, jösses vad det går."

På sätt och vis har vi realister vunnit

Den här artikeln gjorde mej glad alldeles nyss. Den handlar om att miljöfrågorna inte är intressanta för resenärer. Här ska med ordet miljöfråga förstås klimatfrågan för den andra aspekten av miljöarbetet, den riktiga, har försvunnit för länge sen in i allt larv med koldioxid, metan, Michael Mann, Al "love machine" Gore och Miljöpartiet som istället poppat upp som kantareller ur jorden. Men ändå vill inte resenärerna veta av såna här frågor. De har kanske läst The Climate Scam, WUWT eller kanske t o m min blogg. Så på sätt och vis har vi realister vunnit. Men det finns ett steg kvar, den religiösa andan som vuxit fram hos klimathotarnas skara.

Arbetet med att få bort kvicksilver, bly, kadmium, klor, asbest och annat märks inte så mycket i debatten längre. Visst är koldioxid farligt men bara i trånga utrymmen och i för hög koncentration. Dess förekomst i atmosfären är egentligen alldeles för liten för att man ska kunna säga att den har någon reell påverkan på temperaturen. Växthuseffekten är egentligen fel benämning på fenomenet som äger rum hela tiden där uppe. Det verkar ju snarare vara så att dess roll är att se till att temperaturen inte sjunker. När temperaturen stiger stiger också koldioxidhalten efter ett tag. Det beror på att den frigörs ur hav, sjöar och från land allteftersom temperaturen går upp. Man kanske skulle titta på vilka temperaturer som krävs för att frigöra en viss mängd CO2. Främsta temperaturhållaren är dock vattenånga. Det kan vi ta en annan gång.

Men tillbaka till miljöpolitikens värld där sånt här är omöjligt eftersom man bestämt sej för att människan är en ond varelse i sann religiös anda. Vi kommer inte ifrån det religiösa tänkandet hur vi än vrider och vänder på vårt sätt att resonera. Vi intalar oss själva att det inte finns några gudar och att vi borde kunna tänka logiskt. Ändå behandlar vi denna fråga som om det vore nåt religiöst. Ja,  så resonerar de som tror på tanken att koldioxiden som vi släpper ut påverkar atmosfärens temperatur så mycket att vi nu får betala för vad vi gör.

Just det som jag skrivit i sista meningen i stycket ovan är grundvalen i varje religion: att vi människor har gjort något fel och nu får vi betala för detta. Det stämmer i fråga om utsläppen av tungmetaller, atombombssprängningar och läkemedel men inte vad gäller koldioxid och metan. Visst, vi kan hävda att på sikt sönderfaller ju dessa gaser i sina beståndsdelar och då bildas ett lager kol på marken som kan ha konsekvenser för allt levande men det allra mesta av koldioxiden tas om hand av plantor, i haven och på land.

Men det var nu den religiösa och filosofiska aspekten jag ville åt. Tanken att vi människor är onda och får betala går tillbaka ända till religionens ursprung. Det hör ihop med vår syn på oss själva. Vi är små här på jorden och utsatta. Det enda vi har som vår tillgång är vår hjärna. Den skapar och förstör men framför allt ger den oss orealistiska rädslor. Det är som om vi behöver nåt att oroa oss över. Är det vår dödlighet som spökar igen, tro?

Vad är då bästa sättet att ta hand om sin miljö, dvs sin närmaste omgivning? Jo, att se till att allt levande där mår så bra som möjligt. Vi borde inte se oss som offer för vår evolution utan som en produkt av den. Så åk ni på semester i lugn och ro. Det värsta som kan hända er är att planet störtar...


"Miljörörelsen kännetecknas av blind tro"

Myten om jordens uppvärmning

"Snodd" från serien Speed Bump av Dave Coverly.

Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit det jag nu kommer att skriva om. Det har jag skrivit här och på andra ställen. Nämligen att uppvärmningen av jorden är skenbar. 0,8 grader C på ca 150 år (egentligen 100 år eftersom tillförlitliga mätningar världen över inte startade förrän vid förra sekelskiftet) är inte speciellt mycket när vi talar om medeltemperaturen på hela jorden. Det är inte heller bevisat eller ens påvisat vad denna uppvärmning beror på. Orsak och verkan är ju lätt att ta till men bara för att det låter som en anka, ser ut som en anka kan det mycket väl vara en tamgås. De låter väldigt lika. Likafullt dyker det ständigt upp människor som är övertygade att av människan koldioxidinducerad uppvärmning (AGW gemenligen kallat) av vår planet existerar samt att vindkraft och så kallat biobränsle är det bästa sen jorden blev till. Allt som kritiserar denna syn är näst intill svordomar i kyrkan för dom. Ta detta exemplet som Lars Kamël lyfter fram. De blir närmast förnärmade när någon dristar sej att kritisera AGW.

En av få temperaturserier man verkligen kan lita på till åtminstone 80-95 % är den som tas fram av UAH. UAH är ett universitet i Huntsville, Alabama, USA. De har förlitat sej på ett antal satelliter för att mäta temperaturen en bit över marknivå och en som mäter havets temperatur. Men nu har den senare satelliten stängts av pga problem. Satelliten är ju dock nio år och ingen trodde faktiskt att den skulle kunna vara igång så länge. Men var lugna, det kommer mera av den här varan. Det ska sägas att jag inte helt litar på att all temperaturmätning sker exakt som det är tänkt att ske. Skälen för min misstro presenterar jag i nästa stycke. Temperaturmätning medelst satellit är så nära perfektion man kan komma.

Mitt inlägg handlar om en sak som tycks gå många förbi, nämligen det att vi tycks förlita oss på en vetenskap som är minst sagt dåligt skött. Man kan skriva aldrig så många godkända uppsatser och inlägg, om vetenskapen bakom haltar blir det ändå bara pannkaka av alltihop. Den haltar nämligen väldigt betänkligt ifråga om en sak, själva mätningen av lufttemperaturen. Jag har påpekat gång efter annan att medeltemperaturen för hela världen bygger på alltför få väderstationer, många av dom är dessutom felplacerade. Asfalt, ventilationssystem, värmeuttag och betong påverkar mätningarna väldigt mycket, i fel riktning eftersom det blir varmare i en stad än utanför. Allt detta bidrar till vad som kallas Urban heat island-effekten (urban värmeö), eller som jag kallar den urbana värmepunktseffekten.

Forskare med den förutbestämda åsikten att människan orsakar en uppvärmning av vår planet har stirrat sej blinda på de väldigt få väderstationer som finns kvar, varav samtliga är på ett eller annat sätt kopplade till mänsklig bebyggelse och/eller verksamhet. De är som jag skriver i förra inlägget övertygade om sin sak och kan inte se alternativa förklaringar. Skillnaden är här att dessa människor kan man (oftast) resonera med och det finns gradskillnader hos dom hur mycket eller lite de tror på sin "religion". Man stirrar sej också blinda på medeltemperaturerna vilka är basen i det vi benämner klimat. En tredje sak man stirrar sej blinda på är vad som är kopplat eller inte till AGW-tanken. Fler naturkatastrofer eller färre, vilken sorts naturkatastrofer? Jordbävningar, orkaner, översvämningar, vulkanutbrott, kallare vintrar, varmare vintrar, regn, hagel, allt detta diskuteras på fullt allvar inom deras kretsar. Lite logisk tankeverksamhet får det väl ändå finnas där, eller hur?

Det är väl okej att man undersöker hur mycket koldioxid det finns i luften men att basera påståendet att människan ligger bakom en ökning av atmosfärens bestånd av koldioxid på grundval av ett tänkt mått före industrialiseringen för ca 200-250 år sen är inte äkta vetenskap, åtminstone inte om man ska följa de riktlinjer jag återgav skrivna av Sir Karl Popper häromdagen. Ett antagande kan aldrig vara grunden för en vetenskaplig teori. Antagandet måste bevisas för att bli teori. Var är mätserierna från 1700-talet och framåt som bevisar ståndpunkten att mänsklig aktivitet har ökat mängden koldioxid i atmosfären?

För den som läser min blogg något så när regelbundet kan detta synas tjatigt att jag hela tiden återkommer till denna del av klimatdebatten men det måste tydligen tjatas in och den som råkar på min blogg kanske aldrig har sett detta förut så då kan det vara intressant att läsa en åsikt från "andra sidan". Hittills måste vi alltså avfärda människans påverkan på jordens temperatur globalt sett som en myt. Lokalt påverkar vi helt klart. Det framgår av temperaturmätningarna från städerna jorden runt. På samma sätt påverkar vi vår miljö, dvs vår omgivning, på både gott och ont. Frågan är vad som ska kallas god respektive ond påverkan.

"Toblerone i sheriffen.."

Problemet med religiositet och religiösa yttringar

Det här är ett inlägg som blir ganska långt så har du ingen lust att läsa alltihop så kommer här en summering direkt. Sen kan du hoppa över till vad fjanteri som annars är populärt att läsa om på modebloggar och dylikt.

Summering:

Religion är något som är otidsenligt, framför allt organiserad sådan. Den föder numera mest hat gentemot andra grupperingar och man använder sej av religion och religiösa uttryck för att ge rättvisa åt sina egna fördomar och sitt hat, båda sakerna föds ur okunnighet och en oförmåga att tolka historiens händelser. Tyvärr tar religionen fortfarande alltför stor plats i våra liv. Om vi marginaliserar de religiösa uttrycken och istället satsar på kunskap om andra människor och kulturer (utan den religiösa aspekten i dessa kulturer) tror jag att vi har löst många problem med främlingsfientlighet och agitation mot andra grupper och folk. Vi borde mötas på halva vägen här genom att lära oss om varandra. Då kanske vi alla ser hur löjligt det är med religion och religiösa uttryck. Kulturerna klarar sej lika bra ändå.

Själva texten:

Det här handlar egentligen inte om problemet med religion som sådan. Det problemet har jag och andra tagit upp många gånger redan. Det här inlägget kommer att handla om hur jag ser på problemet med att religionen får fortsätta vara grunden i det mesta vi tar oss före även i denna moderna tid. Ta almanackan som ett exempel. Om man tittar i en kalender, vilken som helst, kan man se att religionen fortfarande styr våra liv, vare sej vi vill det eller inte. Söndagarna har alltid varit heliga, det är solens dag och då ska man vila vilket man troligen alltid gjort, även innan vi blev människa som art. Det kan man nog inte komma ifrån.

Min tanke har varit att också ta upp varför vi är så rädda för andra religioner, om det nu verkligen är religionen som sådan vi är rädda för. Det är just den delen av diskussionen jag är rädd för att den blir lång. Att miljöfrågan blivit som en religion är också nåt jag vill diskutera men eftersom jag gjort det tidigare i många inlägg är jag rädd att detta blir lite som att dröpja gräs (gammal västgötsk dialekt för att idissla).

Låt oss då börja med att ta reda på vad religionen innebär för vårt moderna samhälle. Den första platsen man då kan kolla är var kyrkorna, moskéerna och andra religiösa byggnader står. De står inte i centrum men finns där ändå som en påminnelse om en tid då de betydde mer, på mycket ont och lite gott. För Europas del är det kristendomen som stått för det onda, längre söderut och österut är det först judendomen och sen islam som stått för detta. Det goda har kommit fram trots dessa religioner. Med det onda menar jag förstås att de som styrt har använt det religiösa budskapen för att diktera hur vanligt folk ska leva. De böcker vi kallar bibeln, koranen etc är egentligen lagböcker om hur man vill att människor ska tänka, resonera och leva. Lagböcker som borde förpassas till bibliotekens och bokaffärernas fiktionshyllor.

Det kan synas hårt att jag säger så men religion har spelat ut sin roll som moralpinnen i vårt samhälle. Det är dags att komma ut ur religionens skugga. Tyvärr ser det i dagsläget ut som att religionen åter håller på att vinna mark runtom i världen. De vetenskapliga landvinningarna har antingen gått över huvudena på folk eller så har de landvinningar som möjligen kunnat betyda nåt för vanligt folk visat sej vara felaktiga eller kanske t o m lögner. De verkliga landvinningarna går alltså folk förbi och vi uppskattar nog inte vad vetenskapen egentligen betyder för vårt samhälle idag.

T ex skulle vi inte klara oss utan plaster, ej heller utan mediciner. Det kan vi tacka vetenskapens olika discipliner för. Religion har inte hjälpt oss där, ej heller politik. Vetenskapliga och sociala framgångar har kommit trots religion och politik. Så det är beklagligt att så många fortsätter med sin åkallan av nonexistenta högre makter. Det är inget fel i att be, bön är troligen äldre än de organiserade religionerna och hade förmodligen mer av tanken att man skulle be till naturen och hela världen i sej. Jag har i en serie under våren utforskat religionens historia - eller evolution som jag skrev då - och försökte underförstått komma till rätta när gudsbegreppet kan ha uppstått. Det fick jag tyvärr ingen klarhet i men eftersom det var etablerat redan då de första skrifterna dyker upp i vår historia bör det ha varit gammalt redan då. Med gudsbegrepp menar jag en figur som man ber till och som har en specifik betydelse för en viss grupp människor, antingen som lokal figur eller övergud för ett helt område.

Saken är den att det religiösa tänkandet är så rotat i vårt sätt att tänka och leva att vi har svårt att komma från det. Uttryck som "herregud", "jösses" och "fan" är vanliga. Men det sista, som också anses vara en svordom, är dock ett ord som kan härledas till ett vanligt ord i svenskan, fiende. Det är väl en sak att undslippa sej ett sådant uttryck då och då, det är ju ändå alltså så rotat att det är svårt att bli av med. Men vill man låta utvecklingen styra ska man inte låta religionens uttryck få alltför fritt spelrum.

Religion marginaliserar samhället och kan göra folk som annars är fullt normala till xenofober och homofober. Jag har ännu inte stött på en enda ateist eller agnostiker som uttryckt sej illa om endera immigranter eller homosexuella. Fördomar har nog alla men bemödar man sej bara om att lära sej mer om "den andra sidan" faller även detta bort och man kan se människan bakom fördomarna. 

Detta leder mej över till problemet med synen på andra religioner. Att vara kritisk till den rådande religionen, kristendomen, i västvärlden är fullt accepterat i vår tid i många länder och samhällskretsar. Kristendomen är en fullt legitim slagpåse och det är med den som med det forna östblocket, nämligen att man gärna skrattar åt eller förfäras över de saker som gjordes i religionens eller politikens namn. Det är som om det som hände förr är nåt helt annat än det som händer i andra delar av världen nu. Här kommer den fruktansvärda ohistoriska synen in igen. Det som händer i Iran, Syrien, Israel och många andra länder nu är EXAKT samma saker som hände i Europa ända fram tills för bara några hundra år sen. Det kan man dock inte förstå eftersom man inte har förmågan att se likheterna. Alla de många krigen från korstågen fram till början av 1700-talet omgärdades av en syn bland vanligt folk som är likadan som idag. Söner och döttrar som dödades för att de var från "fel" familj var vanligt förr. "Romeo och Julia" handlar just om denna hemska och primitiva människosyn.

I okunnighetens namn är det ok att kritisera religion så länge det rör sej om "ens egen" och en bra bit tillbaka i tiden. Men nu har en annan dimension kommit in, immigrationen. Då helt plötsligt är det ok att vara troende, den här gången troende på den politiska korrektheten. Vi vill gärna vara snälla mot andra kulturer och religioner men kan de inte vara snälla i sin tur och stanna hemma hos sej? Så ser många främlingsfientliga människor på folk från just andra länder med en annan kultur och religion. De som gärna ser att folk kommer hit kallar det för det mångkulturella samhället men inte heller de verkar speciellt pigga på att ha med immigranterna att göra alla gånger. Dessa synsätt på människor genomsyrar det mesta i dagens politik. Det tjatas om rasism, mångkulturellt samhälle och annat, utan att någon vet vad orden egentligen betyder. Såväl kritiker som tillskyndare av immigranters integration i de europeiska samhällena har en fördomsfull syn på de människor som kommer hit för att söka hjälp.

Det är självklart att det bland dessa som söker vår hjälp finns rötägg men de är så få att de borde försvinna i mängden och bara uppmärksammas av lag och ordning. Dessa rötägg vill uppvigla sina kulturella och religiösa fränder till diverse dumheter men torde bli väldigt marginaliserade om man bara stoppar dom i tid och sen slänger bort nyckeln utan att göra dom till levande martyrer. Bästa sättet är här att skratta åt dom och peka ut alla deras svagheter, såsom den irisk-brittiske komikern Pat Condell gör. Men nu har vi ett antal "instanser" som inte vill låta dessa försvinna och dö en långsam men säker politisk och kulturell död. Dessa "instanser" är främlingsfientliga xenofober (INTE rasister eftersom ras är ett dött ord!), sensationslystna journalister och politiker som vill göra sej ett namn på en specifik händelse eller ett uttalande. De senare ger information till samhället och de förra går i taket av den information de läser och får vatten på sina egentligen väldigt små kvarnar.

Det föder i sin tur en ovilja bland tillskyndare av det mångkulturella samhället att kritisera den växande extremismen hos de nyinflyttade. Man kan på den här sidan bara se problemet med extremismen hos främlingshatarna. Återigen har vi med en ovilja från båda sidor att se det stora problemet, nämligen att man glömmer bort historien. Eller snarare, man har svårt att se parallellerna med historiska händelser.

Europa har i olika omgångar i sin historia varit ett veritabelt fort mot omvärlden. Romarriket var ett sådant och allt som kom in skulle slukas av huvudstaden Rom. När det bröt samman berodde det på att alltfler ville ha sin del av de rikedomar som riket hade genererat. Sen följde de inmurade städernas tid under medeltiden då man levde i sin egna lilla paranoida värld medan Mellanöstern frodades pga vetenskapliga landvinningar och ett för sin tid fördomsfritt samhälle. Sen kom européerna, turkarna och till sist mongolerna och förstörde allt detta. De förstnämnda i religionens namn (korstågen), de andra för att de ville ha marken och de sistnämnda för att de fullföljde Djingis Khans uppmaning att erövra hela världen. Inte undra på att dagens arabiska och andra semitiska folk är bittra. De hade ju chansen till ett modernt samhälle redan då!

Nu är Europa återigen en fästning. Denna gång kallas den EU. En gång var EU-tanken god. Fri handel, fri service över gränserna men idag är det mest som en modern version av Festung Europa, i köpmannaversion. Inte så konstigt då om afrikaner och västasiater vill in. De vill ha hjälp med att bli rika, de vill ha del av rikedomarna. De vill kunna få lite pengar under en kortare period och sen kunna komma hem och stoltsera med sina framgångar. I frihandelns namn borde de ha rätt till det. Flyktingar har på samma vis rätten att få en fristad här. Agitatorer som försöker radikalisera flyktingarna och andra borde vi förlöjliga och häckla så mycket som möjligt. Samma sak med de främlingsfientliga dårarna som tyvärr alltför ofta hörs i samhället numera.

En extremist är en extremist, oavsett om det är en som hatar främlingar eller infödingar. Såna ska vi i görligaste mån instruera, visa hur fel de har och, om detta inte hjälper, förlöjliga så mycket som möjligt. Det är främst genom kunskap om andra människor och deras kulturer som vi förstår att vi i grunden är lika. Men andra människor borde samtidigt lära sej om oss och våran kultur. Det kallas att mötas halvvägs.

På samma vis, när vi lärt oss så mycket om varandra, kanske vi inser allihop att religion är en vattendelare, en kil mellan oss som hindrar vår förståelse av varandra. Vi skapar råd där representanter för olika religioner ingår men jag anser att detta bara föder mer ovilja bland vanligt folk och hindrar oss från att lära oss av varandra de saker som verkligen betyder nåt, nämligen vänskap, samarbete mellan kulturer och en förståelse för det faktum att vi är så lika varandra. Vi borde istället bilda kulturella råd som kan diskutera likheter och skillnader på dessa punkter. Att diskutera religion är detsamma som att bestämma en politisk agenda. Organiserad religion skapades en gång i tiden för att hålla människor i schack och de präster som ledde ceremonierna var de facto de första politikerna. Att då skapa panreligiösa råd är som att återuppliva dessa gamla kulter.

Nej, samarbete utanför religionen är vad som behövs. Vi behöver samtidigt belysa religionernas problem med att förklara världen och synen på världen. Klarar vi av detta har vi marginaliserat religionernas betydelse för vanligt folk. De kan fortsätta tro på vad de vill men vi som inte tror ska inte behöva rätta oss efter påbud från religiöst håll.

Hur långt sträcker sej vår givmildhet mot immigranter?

Jag har precis badat och började fundera på hockey-VM och en av spelarna där, David Petrasek. Hans pappa kom som 19-åring till Sverige från Tjeckoslovakien. När han kom hit vet jag inte men jag gissar att det rör sej om nån period efter Pragvåren eftersom David är född 1975. Mina tankar gick då till hur lätt det var, åtminstone verkar det så i efterhand, att komma hit till Sverige och skaffa sej boende och bli etablerade i vårt samhälle vid den här tiden, fram till ca 1985. Ett samhälle som utan större problem verkade acceptera de flesta som kom hit, även de som kom från länder utanför Europa.

Så, vad hände? Varför är myndigheterna så restriktiva idag när det gäller folk från andra länder, eller rättare sagt VISSA länder och VISSA typer av människor? Det är nämligen så att Europa som helhet är ett ganska restriktivt område för mottagande av vissa människor. Afrikaner väller in men får sällan stanna. Det sipprar in folk från Nordamerika men det är sällan man hör om att de inte får stanna. Frågan är ju då om det bara är för att folk från fattiga länder inte alltid är välkomna för att de inte kan betala för sej eller om det är nåt annat som lurar i vassen.

Till stora delar tror jag att vår gamle vän religionen är den stora gäddan i vassen. Framför allt är det rädslan för islam som skrämmer vissa och för att gömma denna rädsla tar man till alla möjliga former av byråkratiskt nonsens. Nu är islam, liksom kristendom, en farlig religion eftersom den i grunden förespråkar underkastelse och lydnad in i märgen. Båda dessa religioner, alla religioner egentligen, är exempel på hur man försöker, och lyckas, stoppa individualism och fritt tänkande. Man talar om fred och ett himmelrike för alla som följer dessa regler men viker man av från vägen blir man straffad.

Så, då var det sagt om religion. Det kristna tänkandet har genomsyrat det europeiska samhällena; framför allt protestantismen är synnerligen fientlig gentemot fritt individuellt tänkande. Trots ca 70 år av sekularism i vårt land ligger troligen många kristna ideal kvar i det sätt som man resonerar på från främlingsfientliga och myndigheters (läs: människofientliga) sida.

Med detta vill jag ha sagt att en del av motståndet gentemot folk från andra länder utanför Europa har religiös bakgrund men långtifrån allt. Man behöver inte vara religiös för att vara xenofob, även om det hjälper att vara det, utan det räcker med att vara rädd, okunnig och/eller missunnsam vad gäller andra människor. Kärleksbudskapet som repeteras av religiösa verkar inte gälla alla, bara om de är långt borta. Håll dina vänner nära, dina fiender ännu närmare men håll de behövande så långt bort som möjligt. Hysa kärlek behöver man ingen religion för. Den kommer inifrån en själv.

För egen del har jag inget emot människor från vilken del av världen de än kommer ifrån, bara de accepterar mej så accepterar jag dom. Acceptans är den viktigaste delen när man först etablerar relationer med och till andra människor. Tycke och vänskap kommer med på köpet. Jag går alltså på individnivå. Att klumpa ihop folk och vara fördomsfull inför reserverar jag för myndighetspersoner, inskränkta tråkmånsar och religiösa flockar.

Järnåldersgravar på Gotland.

Så, det var vad jag ville ha sagt idag. Ni får en bild att titta på medan jag går ut på nätet för att slösurfa denna lördag.

Ännu ett inlägg om religion och klimatfrågan

Dags att svamla lite igen. Återigen om religion och klimat, den här gången ihop med varandra. Det är än en gång ett inlägg från annat håll som fått mej att skriva detta. Det Maggie skriver är nåt som många redan observerat (inklusive jag själv många gånger), nämligen att miljöfrågan har religiösa över- och undertoner. Det tar sej inte så sällan väldigt religiösa uttryck som t ex när man mot allt sunt förnuft förespråkar etanol som drivmedel trots att det är konstaterat att de odlingar som ska frambringa detta för miljörörelsen så heliga drivmedel inte bara är miljöförstörande utan även spär på eko-imperialismen.

 Kanske vi behöver böja oss inför Godzilla, vem vet?

Ett annat exempel är demoniseringen av koldioxiden, som om den var ett hot mot livet trots att den är av grundstenarna för att vi över huvud taget existerar. Stackars barnen i skolorna som får lära sej irrläror av samma typ som religion. Jag anser i alla fall att det är irrläror. Andra må tycka annorlunda gällande AGW-hypotesen men vad de tycker bryr jag mej inte om. Jag accepterar förstås att andra åsikter finns, i yttrandefrihetens namn, men är inte intresserad av dom annat om jag får chansen att motbevisa dom. Anledningen till att jag inte är intresserad är att jag inte ser alternativet till min egen åsikt som speciellt tilltalande. Varför skulle jag då läsa in mej på andras åsikter mer än nödvändigt om jag inte håller med om det som sägs?

Nu låter jag väldigt kategorisk men jag har tagit mej förbi det stadium där man granskar allt AGW-sidan har att komma med och numera enbart skummar igenom mest pliktskyldigt för att det åtminstone ska verka som om man är intresserad. Så om jag låter kategorisk är det för att jag blivit det pga motståndarsidan som gör allt kategoriskt och granskar det man skriver som om man vore en samhällsomstörtare.

Saken är den att AGW-hypotesen ÄR en religion, åtminstone en i vardande. Dess tillskyndare skyddar sin åsikt med samma glöd som nånsin en fundamentalistiskt religiös person skyddar sin religion. De som predikar hypotesen (sjunger dess lov) gör det på samma vis som en imam eller pastor gör.

Många ur de mest fanatiska miljörörelserna vill säkert inte heller bli påminda om att deras rörelser i vissa fall har sitt ursprung i de rörelser som sprang upp i Tyskland på 1910-talet, varav en av dessa ledde till NSDAP,  ett parti som är ökänt i historien. Många nazister var verkligen måna om miljön och såg miljöarbetet som det bästa man kunde utföra vid sidan av att hota, trakassera och döda för dom icke önskvärda representanter för diverse minoriteter.

Så, nu får det vara slut med svamlet från min sida för den här gången. Väl mött en annan gång. Lev väl och låt inte predikanterna bita er!

Religionen sista utvägen för de som inte tänker

Oljan vill inte försvinna i den takt man hoppats i USA så nu ska man be för att oljan ska försvinna snabbt. Just det, religionen ska komma till folks räddning. Bön har ju lyckats så många gånger tidigare. Den har haft framgång inom sportens värld, inom industrin och massa annat. Folk är SÅÅÅÅ tacksamma för att bönens makt demonstrerats för dom.

Men åter till den verkliga världen, där böner inte har någon som helst effekt, vare sej positivt eller negativt. Olja tar tid att ta upp eftersom det är ett väldigt lätt ämne som flyter på vatten och breder ut sej över en vattenyta om den kommer i kontakt med denna. Dessutom är det klibbigt till sin natur och sönderdelas gärna i sina beståndsdelar och kan leta sej in i näringskedjan vilket inte alls är bra.

Men, folk kan alltid be. Åtminstone kan de hoppas på en förbättring av läget. Men det är idogt arbete med att sanera som ger de verkliga resultaten.

Två tecken på att vår värld blir dummare

 Bilden ovan har inget med inlägget att göra. Jag ville ha en så neutral bild som möjligt.

Ronnie James Dio dog för en tid sen efter en lång kamp mot magcancer. Nu störs sorgen efter honom av det hot som en religiös sekt kallad Westboro Baptist Church har uttalat. De tänker nämligen försöka störa begravningen och förstöra för de sörjande. Man kan undra vad de har att vinna på ett sånt agerande. Ett skäl kan ju vara att de vill göra sej ett namn på en känd musiker. Vad man än anser om religion så är de mest rabiata utövarna minst sagt knasiga. Att såna sekter får tillåtas i USA är mer än jag förstår.

En annan sak jag inte förstår är hur de AGW-trogna hela tiden går på i samma tradiga hjulspår om koldioxidens farliga inverkan på klimatet. Det är som om de inte har förmågan att ta till sej kunskap om vad koldioxid egentligen gör i vår atmosfär och vilka faktorer som spelar in vid olika temperaturer. Ordet klimat har blivit nåt diffust som man tar till för att visa att man "hänger med" i modernt språkbruk. Det är samtidigt synonymt med miljön, liksom det är synonymt med atmosfären och på lustigt sätt blir synonymt med temperatursvängningar, ofta utom kontroll och detta sista trots att AGW-hypotesen i grund och botten går ut på att människan ska ha kontrollerat dessa svängningar på nåt sätt genom utsläpp av just koldioxid. Sen ska vi ha släppt ut alla saker ur den där asken som Pandora inte fick öppna. Att koldioxid är en svag gas rent växthuseffektsmässigt bryr sej inte de AGW-trogna om att tänka på. De tror antagligen att koldioxid är den vanligaste gasen i vår atmosfär.

Nu senast har man testat olika bränslen och kommit fram till att etanol, detta bränsle vars produktion har störst potential att förstöra skogar och fält av alla dessa bränslen, är bäst i test. Jag har förstått att det krävs jättestora arealer för att få fram några liter etanol ur de plantor man har tänkt sej odla för att utvinna detta "fina" bränsle ur. De har även testat biogas som också det får bra betyg i klimatets namn. Betor, vete och rovor är några av de spannmål man använt sej av. Jag undrar hur de har tänkt där. Allt detta är MAT! Men klimatet har blivit religion och de troende är lika rabiata som nånsin kristna "Jesus Camp"-medlemmar och koranskolegalningar.

Jag kan bara beklaga familjen Dio för att de eventuellt blir offer för såna här feltänkande sekter. Jag kan också bara beklaga de som tankar sina bilar med etanol och biogas i tron att de är miljövänliga pga detta.

Varför miljörörelsen och miljötänkandet bör skiljas åt

Läs detta inlägg och fundera sen på om du verkligen ska bli medlem i en miljöorganisation. Jag har hittills haft uppfattningen att miljötänkande innebär att vi ska ta hand om vår omgivning, att vi ska värna om allt som vi ser omkring oss så att allt vi ser, inklusive oss själva, mår bra och frodas. Men nu har jag läst mej till att de flesta organisationer som säjer sej värna om miljön egentligen bara är ute efter en sak, att människan inte är en del av naturen och att vi helst inte bör finnas, i varje fall inte som naturpåverkare.

Detta är verkligen en konstig syn på miljön och de som lever i den. Den synen är helt motsatt mot den som t ex naturfolk har. Redan kelterna hade en syn som är radikalt motsatt dagens miljöorganisationers. De menade att människan inte bara var en del av naturen utan att de VAR naturen, att naturen var en del av oss. Att vara influerad av Thoreau och Muir och att ha läst Rachel Carsons "Tyst vår" samt gå i Al Gores ledband är ingen direkt bra kombination för en äkta miljökämpe, som jag ser det. En äkta miljövän ser till att miljön mår bra, inte försöker hindra människan från att vara en del av den. Framför allt inte som alltfler rön visar att vi inte påverkar vår omgivning lika mycket som vi tror.

Men dessa miljöfanatiker har gjort organisationerna till sina plattformar på ett sätt som jag redan tidigare har jämfört med etablerade religioner. Det dröjer nog ett tag innan de äkta miljökämparna får tillbaka sina organisationer.

"Stoppa den svenska miljöextremismen"

Så här skriver professorn i toxikologi, Robert Nilsson i en debattartikel om svensk miljöpolitik, och artikeln får vara kvar.

Så här skrev jag för en stund sen på MacWorlds forum:

Ena dagen är det bra, andra dagen är det ett gift. Hur ska dom ha det, de där forskarna. Glutamat har vi naturligt i kroppen, det finns i maten vi äter helt naturligt. Här har Nilsson gjort ett litet slarvfel. Det han tänker på är natriumglutamat. Det är ett derivat av glutaminsyra, en vidareutveckling av glutamat. Det finns vissa problem med natriumglutamat, som även kallas umami i Japan. Forskning pågår på detta område och det kommer nog nya rön hela tiden om detta. Det finns hos ADHD-påverkade personer i högre grad än andra. Huruvida detta beror på kosten eller inte vet jag inte. Vad gäller andra risker vet jag inte heller men jag tycker mej själv kunna känna att mat med natriumglutamat i inte är lika god som andra produkter utan. Det är alltså mer en smakfråga än en hälsofråga.

Vad gäller azofärgerna verkar det som om forskning fortfarande pågår men naturlig färgning är väl bättre, eller hur? Är industrilagad mat verkligen så färglös att det behövs sånt här för att piffa upp den?

Gräva ner elledningar med hänvisning till strålning, vilket skämt! Människans påstådda påverkan på klimatet är också ett skämt. Att vi påverkar miljön är en sak, det borde vi verkligen ta upp till debatt men klimatet kan vi lämna därhän, åtminstone om vi är sansade människor.

Vägpartiklar från dubbdäck, va fan? Har aldrig hört talas om nåt så sjukt. Var har de fått den villfarelsen ifrån? ALLA däck sliter upp partiklar ur vägen. Grus blandas med sot, olja, vatten, diverse tungmetaller, gräs, snö (på vintern) och andra saker. Sånt, minus oljan, har hjul spridit omkring sej i tusentals år! Hur många drabbas av problem pga detta? Inte många. Det får vara slut på minoritetsväldet nu. Politisk korrekthet är en styggelse. Låt dom som lider lida. Det finns bot och lindring, bara man vet var man ska leta.

Som ni ser håller jag med Nilsson i stora drag, små avvikelser här och där, så de där näbbarna och klorna spindeln talade om får ni även kämpa med mot mej.

Signaturen Spindeln var den som startade tråden på MacWorlds forum.

Här kommer fler bekräftelser på att nåt inte står rätt till inom miljörörelsen och debatten kring klimatet.

Jag känner att det är dags för ett antal förtydliganden från min sida i den här diskussionen. Förtydligandena ifråga är gällande ordet miljö. Ordet är franskt och betyder omgivning. Vi har hela tiden använt det om vår omgivning, på ungefär samma vis som man fortfarande inom snooker talar om att sänka den röda i miljön. Det är alltså inte det vi har precis utanför dörren utan det som sträcker sej precis bortom detta. Ordet miljö inbegriper allt vi ser och kan ta på och som vi kan påverka.

Ordet miljö har kidnappats av naturalister och så långt är allt väl. Vi ska värna om vår omgivning och se till att allt där mår bra och att vi kan gå där. Vi kan tala om att miljön inte mår bra. Men här börjar det spåra ur för det diffusa begrepp vi har i ordet miljö när vi talar om miljöbrott och dito -skador är mer åt ordet natur i betydelse.

Än mer diffust är begreppet miljörörelse. Det används av såväl tillskyndare som motståndare om en nästan lika diffus grupp organisationer vars främsta mål är att miljön ska må bra. Att kämpa för miljön är lovvärt och där har väl ingen några invändningar. Problemet finns inom dessa organisationer som i mångt och mycket blivit politiserade och ser kampen som viktigare än själva målet. Man kan och ska klaga på händelser som den i Bhopal 1984 och i Alaska med tankerfartyget Exxon Valdez 1989 men att klaga för klagandets skull, som i fallet med den påstådda människoskapade globala uppvärmningen och försöka tysta kritiker, är inte bra.

Då kan man ju fråga sej ett antal frågor och jag börjar med denna, vem har rätt till ordet miljörörelse? Greenpeace, Fältbiologerna, Nature First? Svaret är ingen av dom. Vi har alla rätt att kalla oss miljörörelse om vi vill. Så diffust är begreppet.

Är jag miljökämpe? Det vet jag inte eftersom det är en subjektiv fråga och vissa kanske kallar mej för det, andra för en miljöbov. Subjektivitet är härligt, eller hur?

Är de organiserade miljöorganisationerna att betrakta som politiska? Ja, helt klart.

Är deras arbete värt priser? Ja. Det är viktigt att utsläpp och slit-och-släng uppmärksammas och stoppas.

Var Al Gore värd Nobels fredspris? NEJ! Hans bidrag till debatten om antropogen global uppvärmning är på sin höjd att betrakta som skrattretande och samtidigt skrämmande i sin okunskap. Dessutom har jag svårt att se vad ett arbete inom klimatologi har med världsfreden att göra.

Har tillsatser med miljöarbete att göra? Svår fråga att besvara. På ytan nej, men det finns beröringspunkter, t ex vet vi inte vad tillsatser har för påverkan på naturen.

Det var mina förtydliganden. Får jag bara påhopp och gliringar är det ett tecken på att jag har rätt.

Växtlivet kan hotas om koldioxiden minskas

Här kommer ett anti-AGW-hot - om mängden koldioxid minskar i atmosfären kommer mycket av det nuvarande växtlivet att dö ut och följaktligen många av djuren som lever av dessa plantor. Det är dr Tim Ball, pensionerad professor i klimatologi, som står för denna varning. Han är känd AGW-skeptiker och en man kan kalla klimatrealist.

Enligt rapporter är den nuvarande koncentrationen av koldioxid i atmosfären 380 ppm (dvs 0,0038 % av den totala atmosfären). Växtlivet saktar ner sin tillväxt vid 220 ppm slutar helt vid 150 ppm. De flesta plantor växer 2 till 3 gånger snabbare vid 1200 till 1500 ppm, men det optimala intervallet är 800 till 1000 ppm. Om det skulle gå att ta bort koldioxiden ur atmosfären som klimattöntarna vill (med Al Gore, James "hockeyklubban" Hansen, Greenpeace och några andra i spetsen) kommer livet på jorden att dö ut helt. Men det kanske är vad de vill.

Nu är allt detta förstås spekulationer. Det finns ju ingen som kan förutspå framtiden hundraprocentigt men vi ska nog vara försiktiga med att fiffla för mycket med nåt som är fullt naturligt. Vi släpper ut CO2, det gör alla andra levande varelser och plantor. Växtlivet tar hand om mycket av detta liksom havet och sen återförs detta i atmosfären i de beståndsdelar som en gång var koldioxid, dvs kol och syre. Den som klagar på detta kretslopp måste sannerligen vara en förnekare.