Roland-hållningen

Roland-hållningen är en informell benämning på en sorts lealös positionering av armarna utmed sidorna av kroppen, gärna i samband med gruppfoto. Förmodligen beror hållningen på att att man är osäker på hur man ska ha armarna att de liksom drar med sej hela överkroppen i denna nästan lealösa position. Benämningen kommer från en skiva med Ludgo-Pelles band där en man vid namn Roland stod så här. Det hela började med Herr Drycks genomgång av den här skivan:

Notera Roland längst till höger, mot trädet. Bild från Katastrofala omslag.

Eftersom den här hållningen har förekommit så många gånger på Herr Drycks blogg tänkte jag att man nog skulle kunna hitta den lite varstans i världen, inte bara på skivomslag utan även andra sorters foton. Minsann hittade jag en massa såna bilder. Den här bilden från Försäkringstandläkarna är väldigt intressant ur den synvinkeln:

Båda kvinnorna har en antydan till rolandhållning, den blåklädda till höger allra mest. Här nedan har vi ett gruppfoto där nästan samtliga har denna hållning. Bäst är killen längst till höger i bakre raden.

Även i utlandet har denna hållning kunnat hittas. I detta foto från University of Michigan ser vi hur två av tjejerna längst fram har placerat sina händer medvetet på sina lår för att undvika att de hamnar lite hur som helst i geografin men den rödhåriga tjejen i kofta och grå blus till vänster om dessa har inte riktigt lyckats få till detta och får istället till en närmast perfekt rolandhållning.

Jag tänker fortsätta leta efter flera såna här bilder. Förhoppningsvis kan jag själv ta några när jag tar gruppfoton nån gång.



"I base most of my fashion sense on what doesn't itch"

Ett katastrofalt omslag

Herr Dryck må vara okrönt kung på detta område men ovanstående omslag har jag ännu inte sett. Eller vad sägs om detta monstrum? Ett antal partymänniskor är inklippta i en gränd som domineras av två rader med soptunnor. Jag skulle inte vilja säga att detta är det minsta ballt, snarare tvärtom. Det är så sjukt att man bara vill skratta. Det blir inte bättre av att det enligt skivans omslag är en platta med musik spelad av dragspelare. Dragspelsmusik är det inget större fel på men det ska "avnjutas" i små doser. En hel skiva är för mycket.

Enligt diskografin är denna skiva från 1962, vilket gör den till 50 år. Den skiva jag fått tag på verkar vara ett nytryck för det finns ett annat, lite mindre störande omslag.




"En diktatur är en stat i vilken det är förenat med livsfara att hålla sig med en papegoja."

Höjdaromslag på Katastrofala Omslag

Herr Dryck har överträffat sej själv med det senaste blogginlägget. Det är rent ut sagt horribelt med 7 personer, fem män i nåt silvrigt och två kvinnor i nåt som ser ut som en hemsk kombination av bikini och frack. Sen att låtarna, samtliga låtar, står präntade på omslagets framsida till vänster är ren katastrof. Allt pryds upptill med bandets namn, Canyons, i nåt äckligt typsnitt som för tankarna mer till 1960-talets psykedeliska era.

Kort sagt, en riktig höjdare!

Lite konkurrens med Herr Dryck

Jag skrev tidigare att jag inte ville konkurrera med Herr Drycks blogg men eftersom han ännu inte presenterat dessa skivomslag måste jag göra det för dom får mej att brista ut i asgarv varje gång jag ser eller tänker på dom och jag måste få ut detta på nåt vis. Kanske jag kan få honom att publicera sina versioner av samma omslag? Det första är nåt kristet med en massa skeppsbrutna som av nån outgrundlig anledning ler så himla fånigt hela tiden. Har de gett upp? Nästa omslag visar en lönnfet äldre man som sitter i en korgstol mitt ute på ett fält. Han fånler också men ser samtidigt ganska obekväm ut där han sitter. Tacka fan för det, sitta i en korgstol mitt i ingenstans och hoppas på att omslaget ska leda till en storsäljare kan inte vara nåt kul i längden. Den nedersta är nåt megatokigt som konjak och bolognakorv på omslaget. Ser mer än lovligt äckligt ut.