Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del nio - Tocharerna

Tocharer, det är inget vanligt ord att använda ens bland forskare. Det är namnet på ett folk vars språk talades ända fram till ca 1200 år sen i det inre av Asien, närmare bestämt Östturkestan, i det som idag ockuperas av Kina. Språkets namn är kanske felbenämnt eftersom det verkar röra sej om två närbesläktade dialekter som var och en för sej tycks ha kallats olika. Tochariska A (det i öst) kan kallas tochariska medan Tochariska B (det i väst) mer kan kallas kucheanska.

Fyndet av tochariska texter och dechiffreringen av dessa i början av 1900-talet störde språkforskarna då man dittills hade trott att uppdelningen mellan centum och satem (som jag beskrivit tidigare i del tre) var en typiskt öst-västlig med satem i öst och centum i väst. De tochariska texterna och kopplingen till äldre kulturer i trakten har fått forskarna att teoretisera att centum snarare är den ursprungliga formen för ord och satem är en modernare utveckling som inte alla språk har kommit till. Slaverna talar satemspråk som inte riktigt har utvecklats färdigt medan alla övriga europeiska språk är kvar i centumstadiet. Därför är det intressant att se tocharerna och deras språk mot denna bakgrundsinformation.

Man kopplar ofta ihop tocharerna, som beskrivs som ljushyade med blont eller rött hår av samtiden på 600-talet, med den kultur i trakten som föregår dom med ca 1500 år i sina äldsta gravar ner till ca 400 år i de yngsta. Bland dessa gravar har man hittat ismumier i Tarimbäckenet. Det tycks stämma överens med den DNA-profil som gjorts på folket i trakten idag, som visserligen talar ett annat språk nu men som ändå inte har ändrats rörande generna. Förekomsten av dessa människor begravda här för mellan 3000-4000 år sen har blivit en form av irritation för kineserna som inte velat se att någon varit före dom med diverse innovationer såsom hjulet, vagnen, akupunktur och vissa former av metallproduktion (järn och stål). Det finns nämligen indikationer på detta i och med att vissa kinesiska texter (motvilligt) nämner detta förhållande.

Den kultur jag nämner, Afanasevokulturen, följdes av en rad arkeologiska kulturer som i tur och ordning kallades Karasuk, Tagar och Tashtyk. Dessa påföljande kulturer var alltså de viktigaste kulturbärarna i det inre av Asien fram till kinesernas intåg på den historiska scenen på 200-talet. Det verkar onekligen som att mycket av det vi anser vara kinesiskt kanske har uppkommit längre västerut och förts till kineserna, istället för tvärtom. Frågan är vad de allra mest rabiata sinologerna tycker om detta.

Nästa gång handlar det om språken i Indien.



"Dagen har ögon, natten har öron."

Konst som görs konstig av alarmister

Stormar, torka, outlidlig hetta. Detta beskrivs i konst från forna tider därför att de är dramatiska händelser som berör oss. Därför verkar det konstigt att man använder dessa tavlor i propagandasyfte, på ett sätt som skulle göra Joseph Goebbels grön av avund*. Det är i Australien som alarmisterna tagit tillfället i akt att skrämma barnen med en framtid som enligt dessa propagandister kommer att domineras av det barnen nu ser på tavlor - från förr. Märkligt att vi i Sverige inte tagit efter denna skrämselmetod. Fast det räcker väl med att skicka ut långhåriga meteorologer på propagandaturné. Det är dock vanligare att vi låter medierna och politikerna köra detta race, vilket lett till föga avundsvärda resultat. Man skulle elakt kunna säga att det är åtgärderna för att bekämpa dessa klimatproblem som är bränslet i den ekonomiska elden som rasar runtom i världen sen några år tillbaka.


* Kanske inte avund egentligen, men med tanke på att hans parti, NSDAP, var det första miljöpartiet i världen är det nog inte så svårt att tänka sej hur han skulle resonera inför de saker som äger rum idag...



"Fyra saker kommer inte tillbaka - det sagda ordet, den skjutna pilen, det gångna livet och det förspillda tillfället."

Dagens foto

Tog detta foto igår på ett träd vars topp var allt annat än levande. Den blev ändå ett bra foto.




"Alla krigshärar i världen borde ha strejkrätt."

Varför skriker alarmister hela tiden när saker ändå görs?

4 grader, 4 sekunder, 4 decennier. Den första siffran handlar om den temperaturstegring man varnar för från en amatörforskargrupps sida. Den andra handlar om den tid det tog mej att kategorisera denna "nyhet" som alarmistisk. Den tredje handlar om den tid dessa alarmister anser att vi har kvar innan den första siffran blir "verklighet". Man återupprepar det mantra som hela tiden hörs från dessa propagandister, att vi inte gör tillräckligt för att motverka dessa problem. Men politikerna gör ju en massa saker som förment ska hjälpa klimatet. Varför skriker alarmister så högt om att vi inte gör nåt då?

Jag för min del tror inte på detta scenario, vilket jag inte är ensam om. Härom dagen lanserades en sida där folk kunde diskutera den här frågan opartiskt och utan hinder (vilket är tanken). Det verkar inte alla bry sej om. Agronomen Johan Rockström är en av dessa som hela tiden går till media med sina påståenden som likt Paul Ehrlichs påståenden om svält och brist på råvaror ännu står obevisade. Nu läser vi i Aftonbladet Rockströms senaste litania. Den är kopplad till en annan självutnämnd expert på klimatet, nämligen Världsbanken (!?).

Vad jag främst fastnade för var ingressen till artikeln:
"Orkaner i New York, jordbävningar i Sydamerika och tornador i Australien.
På senare tid har vädret onekligen varit på krigsstigen och nu varnar Världsbanken för att jordens medeltemperatur kan öka med fyra grader – redan 2060."

Läs gärna den första meningen igen och koppla sen ihop den med ordet väder i andra meningen. Tänk efter, vad har jordbävningar med vädret att göra? Jordbävningar är ett geologiskt fenomen skilt från tornador och orkaner. Såvitt jag vet kan inte vädret orsaka jordbävningar. Kanske i science fiction eller i datormodeller men inte i verkligheten. "Faktarutan" vid sidan om artikeln är lika skrattretande den. Inte så mycket i sitt innehåll, utan för sitt allvarliga sätt. Den som skrivit detta påstår på fullt allvar att en genomsnittlig höjning av temperaturen med fyra grader leder till alla dessa saker. Vår planet har varit fyra grader varmare en gång i tiden, flera gånger faktiskt, och livet har överlevt, t o m frodats på vissa platser. Det har varit fyra grader kallare också men det har däremot varit förödande för livet. Då har det blivit torka på vissa platser, istäcken på andra och haven har sjunkit undan.

Hur kan en del vara så säkra på detta när vädret hittills inte följer deras modeller? Hur kan ekonomer och agronomer sägas vara experter på miljön och klimatet när riktiga experter på detta område ignoreras? Katastrofer kommer alltid att inträffa, vilket klimat som än råder. Vädret kommer alltid att frambringa en helt oväntad grävling ur hatten där man förväntar sej en kanin.

Jag visste inte att agronom kvalificerade en att kalla sej miljöprofessor, kanske jag skulle kalla mej författare eftersom jag ju skriver så mycket här på min blogg! Nej, vi har viktigare saker att oroa oss för än skrivbordsprodukter och vädret. Det klarar sej fint utan vår involvering.




"The creative conquest of space will serve as a wonderful substitute for war."

Stormen Sandy i ett vattenglas

SVD hävdar att stormen Sandy fick igång klimatdebatten i USA. Jag skulle snarare säga att de mest högljudda och minst benägna till debatt tvingade upp frågan på dagordningen för att dra nytta av det som hände. Mindre nogräknade politiker hakade naturligtvis på och nu är det igång. Al Gore hittar på en massa, som vanligt, och när han är i farten då vet vi att världen blir kallare dit han kommer.

Någon debatt syns inte av artikeln i SVD, snarare det vanliga ensidiga påståendena utan större grund, varav det att stormar blir vanligare pga den mänskligt inducerade globala uppvärmningen är det vanligaste. Ett påstående som inte backas upp av vetenskapen, som säger att ju varmare det blir desto färre stormar får vi. Vad vi har just nu är en situation där antalet stormar världen över är oförändrat år från år, lite färre här, lite fler där.

Det sista säger åtminstone mej att modellerna över det föränderliga klimatet inte går att lita på, trots utvecklingen mot snabbare och starkare datorer. Vi blir bättre på väderprognoser men att räkna ut hur vädret ska se ut över klimatologisk tid är fortfarande bortom vårt kunnande. Atmosfären kommer att fortsätta överraska oss, även om vi skulle bygga en dator stor som Texas.



"En tumregel när man går på restaurang är att om man inte kan uttala namnet på en maträtt så har man heller inte råd med den."

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del åtta - Språken och den religiösa dimensionen

Kan språket säga oss nånting om det religiösa och vice versa? Det finns tre gemensamma ord för gud i nästan alla indoeuropeiska språk, as, Tyr och gud. Det förra finns framför allt i sammansatta ord som åska (vilket betyder ungefär gudaåkning och syftar på Tors färd i sin vagn med bockarna och hammaren Mjölner) och är släkt med ande.  Det andra finns idag endast kvar i gudanamnet Tyr i de germanska språken. Det betyder den skinande, den klara, den ljusa och tycks höra ihop med ord som syftar på himlen liksom föregående ord, fast den klara himlen.

Det tredje ordet, gud, är visserligen specifikt för de germanska språket men dess form tyder på ett gemensamt indoeuropeiskt ursprung. Det har förts till ord som betyder åkalla, framkalla, bedja men även skräckinjagande eller frambringa är förslag som framförts. Så man kan alltså tänka sej att den gud man vill följa är antingen den man vill be om nåt, eller så finner man denne skräckinjagande och skrämmer folk med denne. Till sist tänker man sej guden som ens anfader/anmoder.

Jag gillar frambringaren bäst för det är konstaterat att de flesta kulturer har en förfäderskult och dessa förfäder blir ofta upphöjda till gudar av ättlingarna. Man offrade till dom så man gav marken åter vad den en gång hade skapat. Ordet gud skulle då vara släkt med verbet gjuta. Gud var neutrum ända fram till 1500-talet då den maskulina formen som mer mindre gjorde gud till ett namn vann. Det var också då föreställningen om en enda gud tog över totalt i folks sinnen. Överheten hade då lyckats få med i stort sett alla på föreställningen om Vite Krist.

Det finns förstås möjligheten att ordet gud är en blandning av alla dessa ord. En skräckinjagande förfader man åkallar. Orden smälte samman till ett enda. Ordet as användes av de olika folken för sina egna högsta gudar och ordet gud verkar enbart ha använts om gudar i gemen. Ordet bakom Tyr verkar helt ha tappat betydelse och bara använts om guden ifråga samt som namn på en dag i veckan, tisdag.

Så vad säger detta oss? Kan man på grundval av dessa ord säga att vad som styrde de indoeuropeiska folkens religiösa liv? Den gemensamma nämnaren har redan nämnts, nämligen åskguden, men det finns en gemensam nämnare till, jordbrukar- och fruktbarhetsguden eller motsvarande gudinnan. Hos germanerna kallas han den förste, Frej (vars namn just betyder den förste, den främste), hos romarna kallades han Saturnus, kelterna hade en uppsjö fertilitetsgudar med ofta samma funktioner och grekerna kallade honom Kronos. Annars hade grekerna tagit till sej den anatoliska gudinnan Demeter som huvudansvarig för jordbruket. Den ursprungliga personifikationen av naturen, marken för grekerna var Gaia, vilket betyder jord.

Vad dessa ord betyder är i vissa fall oklart men jag kan tänka mej att de har med jordbruk och generell fruktbarhet att göra. De hade alla en oerhört stor betydelse bland de indoeuropeiska folk vi känner till, liksom herdegudarna och de formade tillsammans med krigargudarna och överguden med sina präster en bild som vi känner väl till, treenigheten.

Det är just treenigheten är den främsta gemensamma nämnaren. Den beskriver ett samhälle uppbyggt på tre olika samhällsskikt; präster, krigare och bönder. Det fanns ingen speciell samhällsstege man kunde klättra på, ingen var således förmer än någon annan men man var mer eller mindre fast i sina roller i samhället. Exakt hur detta samhälle såg ut från början vet man inte men det existerade i många samhällen fram till medeltidens införande av klassamhällen.

Gudarna är alltså en återspegling av de samhällen som vi idag kallar indoeuropeiska och som tycks ha vuxit fram under ett antal sekler för mer än 5000 år sen, kanske uppemot 8000 år sen. De är skapta av människor som vill stabilitet i tillvaron och då sett att om de tillbad en gudom så skulle inga oförutsedda saker hända. Det som ändå hände sågs som ett tecken på att gudarna var vredgade med dom. Varje samhällsskikt hade sina gudar och de tolererades av de andra skikten, även om man inte tillbad de andra skiktens gudar.

Så vill man förstå de indoeuropeiska samhällena är det bara att kolla in gudarna och gudinnorna för deras verksamhet speglar alltså vad folk gjorde. Det visar också hur språken fungerade ihop med resten av samhället. Det visar sej nämligen att de indoeuropeiska språken i många områden var elitens språk. Denna elit ville att folket i gemen skulle tala deras språk med dom vid frågor om skatt, krig och religiösa angelägenheter. I övrigt fick de sköta sej själva.

I andra områden, centrala Europa och större delen av västra Asien var tydligen folket och eliten av samma stam vilket inte innebar några större problem språkmässigt. Men det ska sägas att eliten lika många gånger verkade ha talat ett indoeuropeiskt språk medan vanligt folk talade ett annat indoeuropeiskt. Hur det såg ut långt tillbaka i tiden är svårt att säga. Vi kan på sin höjd spekulera, vilket är vanskligt. Vi har ju inga skriftliga källor från tiden före greker, romare och enstaka keltiska skrifter.

Nästa gång handlar det om tocharerna.




"I öknen duger vilket vatten som helst."

Dumheter i Indien

Det är inte bara i Europa dumheter skrivs in i skolböckerna. I Indien skrivs det bland annat att köttätare ljuger och begår sexbrott. Då kanske jag kan säga att vegetarianer är mer benägna att begå ekobrott. Jag har lika mycket bevis för det påståendet som det om köttätare.



"Man ska inte vänta sig att en pojke ska vara fördärvad förrän han har gått i en fin skola."

Dagens foto

Så här såg det ut utanför Skurup nån gång i början av 1990-talet.




"Nu går det faktiskt så bra för jordbruket att det blir svårt att upprätthålla pessimismen."

Ett försök till närmande inom klimatfrågan

Kan vi sluta med öknamnen på varandra nu? Här finns chansen att diskutera klimatfrågan ingående och försöka utröna var man kan mötas. Sidan ifråga heter Climate Dialogue och ämnar vara en mötesplats för just denna fråga. Vi får väl vilka som vågar skriva mest där och hur olika kontrahenter ser på varandra efter ett möte. Det känns onekligen som att det behövs ett ställe för såna här frågor, framför allt eftersom vädret inte utvecklat sej som någon, vare sej de är för eller emot synen på människan som orsaken till vad som händer i klimatet nu för tiden.

Det innebär dock inte att jag kommer sluta skämta. De mest alarmistiska människorna behöver tas ner på jorden igen och de som är så überskeptiska att de bara ser konspirationer överallt kan behöva bli uppdragna från de hålor de gömmer sej i. Vi andra, realisterna, kan ta det lugnt och ta skepticismen på allvar.



"Allt som är officiellt får mig att skratta."

Olyckan i Lerum 1987

Bild från GP.

Just i skrivande stund är det 25 år sen den fruktansvärda kollisionen ägde rum i Lerum mellan två passagerartåg som av misstag letts in på samma spår. Här är ett mer fullödigt inlägg om detta. Wikipedia har också en artikel om detta. Hoppas verkligen vi slipper se liknande olyckor igen.




"Arkitektur är politik"

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del sju - Språken, traditionerna, kulturen och historierna

Vad vet vi om ett eventuellt gemensamt urindoeuropeiskt språk? Vad vet vi om dess talare? Vad vet vi om deras kultur och traditioner? Var bodde de och varför lämnade de sitt ursprungsområde?

Det är ett problem med att låta lingvistik styra vårt kunskapsletande eftersom det endast ger oss ett rudimentärt vetande. Vi får bara kunskap om vad som verkar ha varit ett ursprungsland. Skulle vi enbart gå på de ord alla indoeuropeiska språk har gemensamt skulle man nästan kunna säga att de som ursprungligen talade ett indoeuropeiskt urspråk bodde vid en öken, vid foten av höga berg, långt från havet, i en skog med nära tillgång till floder och öppna slätter. Vilket stämmer in på många områden i världen.

Det vi vet i övrigt om deras liv är att de tycks ha haft den tredelade samhällsindelning som skulle dominera de olika rikena där indoeuropeiska språk talades. Jag skulle vilja säga att språken var en följd av samhällsstrukturen och att det ursprungliga språket bara var ett av många som talades i ett visst område. Förmodligen var det så lyckosamt att det som talades av en viss del av befolkningen också kom att talas av majoriteten. Men hur stämmer det överens med det vi redan sagt, att en erövrare inte nödvändigtvis lyckas tvinga på sina undersåtar sitt språk?

Saken är väl så enkel att det aldrig ägde rum någon erövring under den tid som gick från det att urspråket spreds bland den befolkning som skulle komma att föra det vidare ut i världen. Det rörde sej nog snarare om infiltration. På den punkten hade nog Colin Renfrew mer rätt än fel, att det rörde sej om ett gradvist utökande av språkligt territorium där kunskapen av jordbruket och herdekulturen förde med sej språket. Men det var nog mer tjyv- och rackarspel än bara herdar och såning. Det handlade nog också om handel och ingifte där kunskap om jordbruk och bättre mark i byttes mot andra saker, t ex hudar och metaller.

Möjligen togs andra områden successivt över av dessa jordbrukare på ett sätt som idag mest skulle kunna beskrivas som ett fientligt övertagande inom affärsvärlden. Gradvis fann sej de andra människor undanskuffade av jordbrukarna. Med tiden tog dessa över deras språk också. Här kan man tänka sej ett utbyte av ord vilket resulterat i den skillnad som finns mellan öst och väst.

DNA-forskningens resultat förbryllar till viss del men jag kan tänka mej en lösning på det problemet. Att det rör sej om samma typ av folk hela tiden ända sen de första moderna människorna lämnade Afrika är utom allt tvivel. De har kommit i vågor konstant som tagit sej fram till Indiska oceanen respektive Atlanten och sen gjort halt inför nåt obekvämt hinder, t ex berg, hav eller ilskna infödingar. Nästa våg har kommit över respektive områden och så vidare. Det har kanske varit samma typ av språkfamiljer hela tiden, med den skillnaden att de har utvecklats för varje våg som kommit in. Till slut har det språk vi idag spekulerar kring och kallar det urindoeuropeiska språket uppstått nånstans mellan de områden jag diskuterat tidigare, dvs från Kaspiska havet, via Anatolien till de ukrainska stäpperna.

På samma vis har väl andra språkfamiljer uppstått på andra håll. Har de haft närkontakt har de säkerligen influerat varandra språkligt och kulturellt.

Det har blitt ett inlägg dominerat av spekulationer kring språk och varifrån det indoeuropeiska urspråket kommit ifrån. Låt oss fortsätta en annan gång, i del åtta vilket kommer att beröra de religiösa aspekterna.




"Jag bryr mig inte om på vilket språk en opera sjungs så länge det är på ett språk som jag inte förstår"

Föräldralös planet på luffen i Vintergatan

Den blå pricken mitt i bilden är den nyupptäckta planeten/bruna dvärgen. Bild från ESO/Wikipedia.

En exoplanet har upptäckts och den är hittills unik i sitt slag. Den cirklar nämligen inte runt någon stjärna utan svävar mer eller mindre fritt i vår galax. Den befinner sej ca 100 ljusår bort och har upptäckts medelst infraröd monterad på teleskop. Den har fått det upphetsande namnet CFBDSIR2149. De som upptäckt den håller förstås dörren öppen för möjligheten att det rör sej om en brun dvärg eftersom dess yttemperatur uppgår till ca 400 grader. I vilket fall är dess massa endast 4-7 gånger större än Jupiters vilket gör den till väldigt liten i jämförelse med de ordinära bruna dvärgarna.




"Universum är som ett kassaskåp med kodlås, men koden är inlåst i kassaskåpet."

Dagens foto

Följ tegelstenarna ända upp...





"Optimisten ser ljuset i tunneln. Pessimisten ser mörkret. Realisten ser tåget. Lokföraren ser tre idioter på spåret"

Religiösa dumheter får fatala konsekvenser

En kvinna dog på ett irländskt sjukhus sen personalen förvägrat henne rätten till abort. Läkare hade redan konstaterat blodförgiftning som en följd av att fostret var döende. Fostret dog men då var även kvinnan döende. Jag anser att detta är att betrakta som mord från sjukhuspersonalens sida. Kvinnan var inte ens kristen utan hindu. Detta sagt, vilken religion man än tillhör bör vetenskap gå före fördomar och gammal mossig religion i vilket fall som helst.




"Den kristna synen på världen som frånstötande och usel, har gjort världen frånstötande och usel."

Vad är en svensk?

Detta inlägg är inspirerat av en debattartikel publicerad i DN 28 oktober 2012.

Vad är en svensk? Är det nån som är född här av föräldrar som också är födda här? Är det nån som är född här av föräldrar födda utomlands? Är det en som är medborgare i landet? Är det nån som är född utomlands och har immigrerat hit? Är det nån som är född utomlands men har rötter i Sverige? Är det nån som talar svenska? Bra frågor allihop och svaret är nog inte så enkelt som man skulle kunna tro. Rent politiskt är man svensk om man har medborgarskap här. Genetiskt sett är det svårare. Vi består av så många ursprung att det är svårt att peka ut en specifik ursprungsbefolkning. Vi kan alltså inte säga att den eller den är svensk på grundval av hans/hennes DNA. Vem är då svensk och vad är en svensk rent generellt?

För egen del är alla svenskar som är födda här eller bor här och känner sej svenska. Svårare, eller enklare, än så är det inte. Det är vad man känner sej som som ska avgöra. Svenskheten står inte eller faller med ens utseende eller härstamning. Samma sak gäller andra människor i andra länder och deras förhållande till respektive land.

En studie bland människor säger dock bland annat följande:

"För att kunna sägas vara svensk anger 47 procent att det åtminstone är ganska viktigt att det inte syns på utseendet att man har rötter i ett annat land. 50 procent anser att familjen/släkten ska ha bott minst fem generationer i Sverige. Om kravet sänks till två generationer blir motsvarande andel 58 procent."

Man kan undra varifrån dessa människor har fått sina uppfattningar om andra människor egentligen. Är det föräldrar och den i övrigt omgivande bekantskapskretsen som är orsaken till såna åsikter? För det är en åsikt bland många. Jag är säker på att andra människor har helt andra åsikter. Det för mina tankar in på nationalism och patriotism, en käpphäst för mej så fort det här med svenskheten kommer på tal. Är utseendet viktigt när man talar om nåt så konstlat som nationalitet? Är patriotism grunden i allas uppfattning om vad som är viktigast för uppfattningen av en själv kontra andra?

Svensk blir man inte, det är man inte heller. Man gör sej själv till svensk, på samma sätt som någon annan gör sej till dansk eller engelsk eller rysk eller vad som helst. Där man känner sej hemma är också den plats man identifierar sej med. Så är det bara. Beteckningar av den här typen är egentligen lika flytande som att kalla sej elvisfan eller golfare. Det är bara det att de som en gång skapade nationalismen och patriotismen i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet har lyckats tuta i flertalet ur följande generationer att folkslag är detsamma som nationer och att länder är detsamma som nationer.

Sanningen är att det inte är så. En nation är samling människor födda och levande tillsammans oberoende av plats. Ett land är det område som styrs av en ledare och det är inte nödvändigt att den här ledaren och eliten kring ledaren är av samma nation som folket de styr över. Så har det historiskt sett varit i alla år. DNA-testning av befolkningen i Europa stöder också detta påstående. Det har funnits en elit i Europa som kommit utifrån, av vissa spår att döma från sydöst, alltså dagens Balkan/Anatolien/Mellanöstern. De tog makten i många områden och hade liten påverkan på det genetiska materialet hos sina underlydande till en början. När sen nya eliter kom in började beblandningen och den fortgår till våra dagar.

Egentligen har vi kvar eliterna ännu men det tillkommer inte längre några utomstående. Istället hittar vi dom bland "våra egna". Det har inte förekommit några större invandringar i Europa de senaste 800 åren, sen mongolerna. Det har med tiden skapat en känsla av "samhörighet" mellan folkslagen som lett fram till synen ett land, ett folk. Det var också ideologierna i spåren på revolutionsåren i Frankrike som skapade tron på att nationer och länder är ett.

Nu har vi för första gången på länge en större invandring igen, från just de områden som en gång gav oss våra första eliter, Mellanöstern och Afrika. Men de som kommer ses långt ifrån som någon elit. Tvärtom ses de som undermänniskor. Nationalismen frodas och patriotismen firar triumfer bland de som känner sej hotade. Men jag tror inte någon har anledning att känna sej hotad, vare sej här i Sverige eller någon annanstans. För om vi granskar historien noga ser vi att hur många som än har kommit hit har de antingen återvänt till sina ursprungsländer eller assimilerats. Vi får se framtiden an och ta till oss Mark Twains ord, som jag citerar här längst ner i inlägget. Han hade så rätt om oss "vita".




"Det finns många lustigheter i världen, bland dem den vite mannens uppfattning att han är mindre vild än de andra vildarna."