Tidningsbranschens stora kris

Sydsvenskan lägger ner sin bildredaktion vilket får konsekvenser för fotograferna som nu får finna sej en ny utkomst. Tidningarna hamnar alltmer i medial regnskugga när internet utvecklas. Visserligen har tidningar dött i stora drivor tidigare, detta pga uppköp eller dålig ekonomi, men nu innebär internet den största utmaningen mot papperstidningens existens som nånsin dykt upp.

Risken, förutom att folk blir arbetslösa när tidningarna går under, är att medierna blir mer politiserade och mer av lobbyföretag än nyhetsförmedlare samtidigt som vanligt folk blir mindre intresserade av att läsa nyheter. De som vill ta reda på saker gör det ändå men de som är totalt ointresserade av verkligheten är dom som bränner bilar och skriker glåpord mot polisen och vuxna människor.

Politiseringen av medierna märks inte minst genom att vissa politiska partiers åsikter får fördelar i form av olika artiklar som beskriver just dessa åsikter.  Ett exempel på en politisering av media är förstås klimatfrågan där framför allt Miljöpartiets åsikter i frågan har haft företräde i över ett decennium. Detta pga många journalisters uttalade stöd för detta partis åsikter.

Ett annat problem, ett litet problem kan tyckas för vissa men för oss som vill ha lite kvalitet på bilderna är det stort, är att kvaliteten på fotona som tas in i tidningarna går ner när man avpolletterar professionella fotografers foton. Men, även en blind höna kan hitta ett korn. Problemet för vissa amatörfotografer som får till ett fantastiskt foto är att de kanske inte lyckas nån mer gång.

Samma med artiklarna och notiserna. Det krävs lite artisteri att få till en skrift som redaktören gillar.. Gärna så informativ som möjligt samtidigt som den ska vara tillräckligt engagerande att folk ska läsa den. Tyvärr är många av dagens artiklar riktigt dåliga. Inte alltid så mycket för den dåliga faktakollen utan oftast för att stavfelen och syftningsfelen grasserar överallt. Tryckfelsnisse är kung numera.

Så hur ska tidningarna klara framtiden? Det får vi helt enkelt se. Att införa betaltjänst tror jag inte hjälper. Det kommer att skrämma bort en del och bara de som verkligen engagerar sej i nyheter kommer att stanna kvar. Själv har jag inte köpt en tidning på över tio år och läser knappt i en ens när den ligger tillgänglig på biblioteken och andra platser.

Tidningar är numera nåt jag tittar i på nätet och då endast för att få mej nåt att skriva om här när inspirationen tryter i övrigt. På sätt och vis är det synd om tidningarna, att de hamnat i händerna på så kallade journalister som inte skyr några medel för att smyga in sin politiska agenda i nyheterna, att ekonomin inte räcker till för att tidningarna ska kunna fortsätta ute i landet.

Jag har inget emot att tidningar uttrycker politiska åsikter men de ska i så fall vara på debatt- och ledarsidorna, inte ute i själva tidningen bland artiklarna. Mediernas roll är att granska politiker och den politik som förs, inte att agera politiker själva. Det kan journalisterna göra på sin fritid. Var sak på sin plats.


"- Är det inte på tiden att vi går till sängs?
- Nja, vi kan väl vänta lite. På den första halvtimmen somnar man ju inte i alla fall."

Fotosalongen: 10000

Anledning att fira! Igår var det ett år sen jag köpte min nuvarande kamera och idag tog jag det 10000:e fotot. Jag funderade länge och väl på vilket sorts foto det skulle bli. Ett spektakulärt eller helt oansenligt. Eftersom det är svårt att ta något spektakulärt foto mitt inne i tiomilaskogen, långt från civilisationen, gick jag efter det oansenliga. Men även det visade sej vara svårt för det är så enformigt här, utan några egentliga former som sticker ut. Vanliga människor är så - vanliga. Byggnader har alla sett i nån form och de finns i samma former världen över. Inte ens en maskros är nåt speciellt längre. Internet har sett till att allt exotiskt inte längre är det. Det blev till slut en bild på några människor som gör sej redo att gå en tipspromenad som den lokala korpen ordnar varje söndag.

Tyvärr är min kameras interna räknesystem av det tråkigare slaget. Den börjar om från 0001 när den passerat 9999.

"A gentleman is one who never hurts anyone's feelings unintentionally."

Tråkmånsar inom kärnkraftsdebatten

Det närmast religiösa mantrat "bort med kärnkraften" har än en gång fått fritt utspel i media. Jag menar inte Miljöpartiet nu, som annars fått så stor uppmärksamhet i tidningar och TV, utan Centerns partiledare Annie Lööf som omedvetet gör sitt bästa för att Centerpartiet ska åka ur vårt parlament i nästa val. Lööf är nämligen helt säker på att kärnkraften är borta inom en generation. Det hoppas jag verkligen inte för den behövs mitt i vind- och solkraftens byråkrati.

Atomkraftens belackare har utan att egentligen bry sej om vad det innebär klumpat ihop allt som har med atomkraft att göra och glömmer då bort att det finns en hypersäker form av denna energikälla, som är säkrare än någon annan, nämligen torium. Den har jag diskuterat förut här på bloggen så det är bara att söka genom den efter dessa diskussioner. Sätt igång. Tills vidare får vi hoppas att miljönissarna, de som vill förstöra vår planet och vårt samhälle på värre sätt än nånsin knasbollarna i våra förstäder gör just nu, inte stoppar forskningen som kan ge oss svaren på energifrågan.


"I have noticed even people who claim everything is predestined, and that we can do nothing to change it, look before they cross the road."

Skateboard

Skateboardförbundet har valts in i Riksidrottsförbundet. Grattis. Som den "purist" jag är spelar jag INTE Magnum Bonum utan originalet, av Carvells. Låten heter The LA Run:

THE LA RUN

"Winning isn't everything--but wanting to win is."

SEX!

Svensken vill inte ha sex längre, enligt Aftonbladet. Så tidningen lanserar nu en kampanj kallad Sverige ligger, uppenbarligen med syftet att få fler att göka. Anledningen är solklar: vi stressar för mycket, lever inte livet längre utan lever som arbetsmyror och drar ett alldeles för stort strå till stacken, som aldrig tycks växa. Sen när sex kommer på tal finns det bara på internet eller TV och det är ju ofta bara fejkad sex som är lika rolig att se på som torkande färg.

Dessutom är sex tabubelagt idag. Vi får knappt ens tala om sex, samtidigt som det förekommer i sån riklig mängd i media. Ska media få tala om och visa sex medan vi vanligt folk inte får göra det? Mitt problem är inte artikeln eller studien om att sexvanorna ändrats, mitt problem är att vi inte pratar så mycket om det alls. Vi borde prata om det i skolorna, på arbetsplatserna och utan mediernas hjälp. Inga filmer om hur det går till, inga foton på den och den kroppsdelen utan det borde handla om känslorna som uppkommer när vi har sex, när vi lever oss in i tanken på sex. Låt oss strunta i moralpredikanterna och alla hö-hö-höare som bara börjar fnittra så fort sex kommer på tal.

Nä, tacka vet jag Laci Green, sexrådgivaren från San Francisco. Hennes råd är alltid värda att lyssna på. Hon försöker inte hyckla, hon försöker få oss att tala om sex i vardagen.

"Just for the record, the weather today is calm and sunny, but the air is full of bullshit"

Jag är mer rädd för Åsa Romson än ryska flygplan

Åsa Romson säger sej vara mer rädd för koldioxid än ryska flygplan. Tja, hade hon hamnat i ett stängt utrymme där inget utbyte av luft sker på ett tag hade hon nog haft anledning att vara rädd men i övrigt kan hon vara lugn. Hon anklagar regeringen för att negligera miljöproblemen. Jag tolkar regeringens senaste politik som att Reinfeldt går balansgång mellan alarmister (Romson med flera), mer försiktiga (den stora grå massan i Sverige) och skeptiker (folket på Stockholmsinitiativet) och då finns det inte utrymme för satsningar fullt ut åt endera hållet. Bättre då att satsa på det som verkligen är i behov av att åtgärdas.

I det här läget är det värre med den sortens ekonomi som blir en följd av satsningen på så kallade förnybara energikällor. Ska vi verkligen överge ett fungerade sätt att leva, vilket dessutom kan utvecklas till att bli bättre, till förmån för ett system som vi en gång övergav för att det bevisligen inte fungerade?



"Men are born ignorant, not stupid. They are made stupid by education."

Felet ligger hos oss alla

Det är inte immigranternas fel, det är inte politikernas fel, det är inte de infödda svenskarnas fel, det är inte de rikas eller fattigas fel, det är inte polisens fel att det blev som det blev i Husby och tidigare har hänt på olika platser i förstäder till storstäder. Alla har del i skulden, på sätt och vis. Men framför allt är det segregeringen och fattigdomen som är problemet. En utveckling av problemet är slapphäntheten visavi föräldrar och sina barn. Vad det problemet kommer av kan diskuteras men det är nåt som är spritt över hela västvärlden och är orsaken till att ordet respekt ofta missbrukas.

Jag ser just nu "Debatt" i SVT och ser en journalist från Aftonbladet som ljuger oss alla rätt i ansiktet om att de sociala klyftorna ökat under den tid Alliansen haft makten. Problemet är att dessa klyftor inte har ökats pga borgerlig politik på riksnivå utan att det är på lokalnivå som det problemet ligger. Dessutom har klyftorna ökat och minskat i flera decennier och de får konsekvenser för alla regeringar och kommuner där de märks allra mest.

Alla som inte bryr sej om segregeringen och blundar för fattigdomens roll i det som händer i samhället samtidigt som man bara ser hudfärg, härkomst och underliga seder har del i det som händer i förstäderna. Alla övriga som anser sej vara fördomsfria men i övrigt följer NIMBY-doktrinen har även de del problem. Framför allt lokalpolitikerna och deras främsta uppbackare. Hela den svenska immigrationspolitiken bygger på den doktrinen och nu kommer den tillbaka, precis som den gjort över hela världen där vi västerlänningar "spärrat" in de människor vi gärna ger en plats att bo på men helst inte vill ha med att göra i övrigt.

Så jag har också del i problemet eftersom jag inte gjort nåt åt det. Det har du också. Och du, och du. Så länge segregeringen får fortgå kommer problemen att fortleva och växa. Jag är tämligen säker på att vi slår undan benen för åtminstone rekryteringen till gäng och ligor genom att bryta upp segregeringen. Resten får Efterlyst ta hand om. Till sist kan jag inte låta bli att ta upp problemet med trångboddheten. Det är ett stort problem som drabbar alla större städer och vi är inte som bina som kan klara trångboddheten genom att utplåna individualiteten nästan helt. Psykoser, kriminalitet och sjukdomar är följderna av att bo för tätt tillsammans.

Jag förespråkar definitivt inte ett uppbrott från städerna utan att vi bygger större hus med större avstånd till nästa byggnad, med större lägenheter. Det blir kanske dyrare men det kommer att betala sej i längden. Vi ska inte bara ge fattiga människor jobb, vi ska ge dom att kämpa för också och för att det ska löna sej måste alla ha bra boende.



"The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing."

Om källkritik och läsande av tidningsartiklar

Det är lätt att hitta fel i artiklar, om man vet vad man ska leta efter, har tillräckligt med kunskap samt förmåga att tänka efter. Det kallas källkritik när man granskar en utsaga och dess källor. Ordet kritik betyder särskilja, granska och är i sej ganska neutralt. Det handlar egentligen inte om att specifikt försöka hitta fel, det vi till vardags kallar kritisera, utan att se så att skribenten har använt källorna korrekt. En kritiker är en granskare vars uppgift är att se efter om något gjorts fel vid faktainhämtandet och dito kollen. För att undvika det negativa aspekterna av ordet kritik säger man ofta konstruktiv kritik om den mer neutrala delen.

Övertolkningar av fakta är vanliga i tidningar. Ju mer skrämmande och sensationellt desto bättre. Det skulle vara kul att se dess motsats, undertolkning, nån gång i tidningen. Ett exempel på övertolkningar är när man tar naturkatastrofer och ser dom som exempel på mänsklig påverkan i just naturen. Man blåser upp en händelse som varande unik, speciell utan att intressera sej för det faktum att det finns många bottnar i den händelsen. Det felet gör också många historiker, eller snarare gjorde förr. Vi väljer ofta omedvetet ut de bitar som passar vår syn på en viss händelse och struntar i resten. Därför är det bra att kritiker finns, som kan påpeka att vi inte använt källorna rätt alla gånger.

När jag läste historia i Lund på 1990-talet skulle vi analysera två historikers tolkningar av en medeltida text om Engelbrektsupproret på 1430-talet. Den ena tolkningen var skriven av Sten Carlsson och den andra var skriven av Erik Lönnroth. Vi satt i smågrupper och diskuterade vilken av de två tolkningarna som mer korrekt visavi källan. Vi i vår grupp kom fram till att även om Lönnroths tolkning var lite mer verklighetstrogen och mindre stormaktsbombastisk så hade även hans tolkning brister. Carlsson var något av en traditionalist medan Lönnroth var av den så kallade källkritiska skolan. Den ene undertolkade och den andre övertolkade. Det slutade i stort sett oavgjort mellan de två, vilket förvånade vår handledare. Men båda utgick ju från en text som inte direkt var en förstahandskälla så det var väl inte så konstigt ifall de begick misstag båda två.

Jag måste tyvärr erkänna att jag vid läsande av en del artiklar inte alltid läser dom med kritikerglasögonen på. Jag sväljer ofta det som står där utan att bry mej om källan. För även om det som står i en artikel skulle stämma så finns det alldeles säkert en annan syn på saken som inte förmedlas i tidningen, av skäl som journalisten och hans/hennes chef vet mer om. Man kan fråga sej varför en viss sida av en sak presenteras i media medan en annan utelämnas. Har journalisten en agenda eller är han/hon lika slarvig som jag och många med mej ibland är?

Hur blir man då bättre på att läsa artiklar och tolka källor? Det finns egentligen bara ett rejält svar på den frågan och det är att skriva ner det man tycker var viktigt i artikeln och jämföra det med källmaterialet. Har du och artikelförfattaren kommit fram till samma konklusioner gällande källan? Är källan att lita på? Finns det alternativa källor? I vilket syfte är artikeln skriven? För vem är artikeln skriven? För vem är källmaterialet skrivet? Svaret ger upphov till fler frågor än svar till slut. Sätt igång och snoka nu bland artiklarna i diverse tidningar och tidskrifter. Kanske dam- och herrtidningarna har mer sanningar än dagstidningarna?




"Att gå omkring och känna hat eller bitterhet över någon eller något
är detsamma som att låta det du avskyr få bo helt gratis i ditt huvud"

Detta är INTE demokrati!

Igår skrev jag om problem med demokratin och vad som borde göras ifall vårt samhälle som vi känner det nu skulle fallera. Idag visar det sej att en forskare vid KTH har skrivit en avhandling som vill störta vår ekonomi och vårt samhälle i grunden och införa en sorts styrekonomi av samma typ som amishfolket i USA.

Karin Bradley heter hon och hon kallar avhandlingen ”Just environments – politicising sustainable urban development” (Rättvis miljö – att politisera hållbar urban utveckling), vilket handlar om att hon vill göra en utopi till realitet. Utopin i det här sammanhanget är att skapa ett nytt sorts samhälle där lokala grupper gör allt tillsammans och allt ska kunna användas på nytt.

Tanken i sej är god för den som vill arbeta så här enbart men problemet för Bradley och hennes kompisar är att vi redan nu kan göra så här - om vi vill. Vi behöver inga docenter, professorer och lektorer som talar om för oss i avhandlingar vilken ekonomi vi ska ha. Sånt där kan man inte tvinga fram. Det växer fram av sej självt beroende på omständigheterna och förutsättningarna i naturen.

Naturligtvis bakar Bradley in klimatdravlet i sitt arbete. Det går ju inte att skriva en avhandling om framtiden utan att ta upp det som vissa forskare gillar allra mest, klimatfrågan. Beräkningar för hur samhället kan komma att se ut i framtiden kan inte ersätta verkligheten och jag anser att vi människor bara kan, och bör, planera för den framtid vi har på marken. Vad som sker i luften och i haven kan vi bara se på när det händer. Vi är åskådare till de händelserna, inget annat. Vi deltar men har inte huvudrollen.

Karin Bradleys och andras åsikter om samhällsutvecklingen verkar bottna i ett förakt för det moderna väst, det samhälle våra föregångare kämpade för att bygga upp, tillsammans vill jag tillägga(!), under flera sekler vilket lett till vårt moderna samhälle av idag. Det ska vi inte förakta, det ska vi bygga vidare på. I en inte alltför otänkbar framtid kommer våra miljö- och naturproblem att lösas av forskare och innovatörer. Så de som tycker vårt samhälle är dåligt, bör se denna video istället genom att klicka på texten nedanför bilden som föreställer skribenten Howard Bloom:

Howard Bloom.

"The World is my country, all mankind are my brethren, and to do good is my religion."

Är vi för beroende av staten?

Runtom i världen leds våra länder av stater, stadsstater. Våra folkvalda representanter väljs genom just demokratiska val och så långt är allt väl. Men det är inte om valprocessen mitt inlägg ska handla idag utan om vårt beroende av staten, av den apparat våra politiker och deras föregångare har satt upp och igång. Vad händer om den apparaten fallerar? Vad händer vid ekonomiska kriser så svåra att hela apparaten går under?

Den har gjort just det många gånger, fallerat alltså. Den kan upplevas ha gjort det för de som sitter och sover i portar eller under broar. De hemlösa är dock bara en liten del av allt detta, om jag får säga det. Tänk om HELA apparaten skulle fallera nu!? Den gjorde det i USA på 1930-talet för en väldigt stor del av befolkningen och gjorde det igen för en ganska stor del för några år sen. Då föll många invånare som till synes hade sitt på det torra genom skyddsnätet och förlorade sina hem och jobb. Det leder mej in på huvudämnet: Har vi blivit för beroende av staten?

Vi har så länge vi existerat som art tagit hand om varandra, dels för att det gagnar hela arten och dels för att det gagnar individen. Det är helt enkelt fördelaktigt att vi tar om de svagare för de kan bli starkare och kan bidra med saker som man kanske inte skulle trodde kunde vara av nytta. Vi har haft starka ledare, svaga ledare, grupper som ledare och varit ledarlösa. Gemensamt är att vi försökt ta hand om varandra. På så vis har vi skapat små samhällen tillsammans som med tiden vuxit allteftersom populationen vuxit. Man har hela tiden försökt göra det bästa av situationen och med vår anpassningsbara hjärna har det lyckats nästan hela tiden.

Vad modern demokrati egentligen är, och faktiskt borde fungera som.

Men de senaste 8000 åren har vi börjat förneka detta och först satt vår tillit till envåldshärskare, sen till grupper av människor som sagt sej vilja förbättra våra liv. Vi har lagt våra händer i ledares händer på ett sätt som man inte gjort innan. Jag tror det har att göra med att vi blev bofasta. Men det är inte det som är felet. Vi har inte riktigt anpassat vårt sätt att leda folkmassorna än. Det har sakta men säkert gått mot ett nytt sätt men det går långsamt och fortfarande är faktiskt en stark ledare eller ett starkt råd att föredra framför tjattrande apor som alla vill si eller så.

Demokrati och frihet är antonymer i mångt och mycket.

Kanske vi aldrig kommer ifrån det starka ledarskapet, kanske vi aldrig uppnår total demokrati och jämlikhet. Men det är väl värt att sträva emot, men vi får inte göra oss för beroende av ett enskilt sätt att leda. Vi måste ha en plan som kan sättas i verket om/när det nuvarande sättet går åt pipan. Förvirring är det första stadiet efter en katastrof, sen följer anarki och försök att återställa ordningen vilket ofta resulterar i anklagelser om diktatur och övergrepp. Det är i detta läget vi behöver en reservplan, utifall att katastrofen inneburit att alla ledare dött eller på annat sätt förhindrats att verka.

Jag säger som så att en stark ledare som inte ingriper alltför mycket i vanligt folks göranden och låtanden, likaså en stark grupp, är att föredra framför en svag ledare som med sin statsapparat tvingar folk till underkastelse. Vad är då en stark ledare? En stark ledare är en som kan hålla ett land samman och skapa förutsättningar för fred och frihet inom det territorium ledaren styr över. Det handlar inte om att styra över medborgarna utan att skapa möjligheter för dom. Som vi har det idag styr våra regeringar och myndigheter över oss medelst lagar och regler som inte alltid fungerar friktionsfritt.

Handels- och rörelsefrihet för handel och människor är en viktig komponent här vilket gör regleringar som direkt strider mot dessa friheter riktigt absurda. De enda reglingar för handel som bör finnas är hur mycket som ska få föras över av en person eller ett företag så inte marknaden blir mättad samt för varor som är direkt farliga. Andra regleringar är överflödiga och bör tas bort. Byråkrati och demokrati är ofta varandras motpoler, oftare än diktatur och demokrati faktiskt. Det märker man inte minst när byråkrater får makt. De utnyttjar då det faktum att deras chefer, som är folkvalda, beslutar om något som berör byråkratins kvarnhjul.

Så här fungerar svagt ledarskap i praktiken när byråkrater får mer att säga till om.

Svaga ledare använder sej av byråkrati för att hålla landet igång. Starka ledare använder sej inte av nånting utan låter samhället vara i fred. Problemet är att den makt man får av att vara ledare kan föra med sej de problem som gör att man blir svag. Makt försvagar nämligen motståndskraften hos ledare gentemot frestelsen att skaffa sej mer makt - på bekostnad av andra. En grupp, t ex ett parlament, har den fördelen att makten då är fördelad mellan de olika medlemmarna i denna grupp. Helst ska då ordförandeskapet i den gruppen fördelas.

En fråga jag i all tysthet ställt mej genom åren är den om en regering verkligen behövs i en äkta demokrati. Det räcker faktiskt med ett råd, ett parlament där man utan anknytning till nåt speciellt politiskt parti röstar genom eller ner de viktigare frågorna. Partierna kan förstås bidra med stöd och uppbackning i en viss fråga men behöver vi verkligen en regering som står för en viss period? Det är partipolitiken som är den stora bromsklossen, vid sidan av byråkratin och samhällets inbyggda konservativa hållning, för utvecklingen i ett samhälle.

Så, är det nån som har hängt med så här långt i mitt svammel? Vad jag vill ha sagt är att en stark ledare är en som inte lägger sej i samhället alltför mycket, en som låter medborgarna lyckas och misslyckas utan pekpinnar och för mycket pålagor. Historien har sett alldeles för många av svaga ledare, antingen de varit kungar, presidenter eller generaler. Starka ledare växer inte direkt på träd så vi får vårda dom ömt. Vi ska inte lägga alla pengar på rött i samhällsuppbyggnaden för den kan hamna på svart och då förlorar vi allt. Som det är nu har vi i det svenska samhället helgarderat och satsar över hela brädet vilket gör att vi bara går jämnt upp hela tiden. Det gör att folk ramlar ut ur samhällets nät hela tiden. Är det inte bättre att se över hur vi bygger vårt samhälle?

Men vilket samhälle vill alla ha då? Ett samhälle där allt fungerar gnisselfritt, där kommunikationer och tjänster går som på räls, där yttrandefriheten och mötesfriheten är garanterad, där kapitalet hela tiden används för att förbättra samhället vilket i slutändan ( i alla fall i teorin) gör alla rikare. Pengar gör en inte rik, det är vad man kan göra för pengar som gör en rik. Kan man bli rik av att vara beroende av staten? Ja, men endast om du utnyttjar den. Båda parter kan endast bli rika om de löper parallellt med varandra. Dvs staten tar hand om det övergripande ansvaret för rättsväsende, infrastruktur och undervisning, och vi andra tar hand om skötseln av samhället. Jag vill hävda att de som åker snålskjuts på samhället idag (kriminella, korrupta affärsmän/politiker/vad som helst, byråkrater) får svårare att göra sej en hacka på den sortens samhälle jag nyss beskrivit.

Vad tror du?


---------------------------------------------

I jämlikhetens namn: Sätt en storbringad hunk bredvid tjejen!

En tjej som heter Maja tog sin son till badet, såg en skylt för badet som hon inte gillade, förfasade sej över en skylt till ett offentligt bad i Sotenäs som illustreras med en storbystad pinuppa. Hon gick förstås, som alla gör, till tidningarna och skällde. Allt i sexismens namn. Titta på bilden som Aftonbladet länkar till. Är den verkligen sexistisk?

Jag tycker inte det. Den är väl kategorisk men det finns kvinnor som ser ut så där i verkligheten. Kanske en storbringad man bredvid skulle vara bättre förstås, i jämlikhetens namn. Kritiken är framförd av pryda människor och inte sällan är föräldrar just pryda. Sen kan bilden förstås missförstås eftersom det av artikeln i Bohusläningen framgår att det inte finns nåt nakenbad här. Den tecknade tjejen skulle då naturligtvis ha haft en överdel på sej så ingen tror att det bara är att ta av sej allt och näcka rätt ut i vattnet.

Men i övrigt ser jag inget fel på bilden. Den utstrålar glädje och förmedlar en allmän känsla av nöje. Bad ska vara kul, oavsett hur man ser ut. Men alltid är det nån pryd surpuppa som ska komma viftande med sexismkortet och förstöra friden. Hade det varit samma tonläge om det varit en manlig kroppsbyggare som illustrerats på kartan?

Kanske skulle den här gillas bättre?

"På allmän väg gror inget gräs"

Kamerahörnan: Fotografera fåglar för amatörfotografer

Söndagar har sen ett år eller så tillbaka betytt fotodagar på min blogg. Jag hade tidigare serien Bildsöndag men jag tröttnade på titeln och införde en lite mer dagoberoende titel, Fotosalongen. Det har dock fortsätt att vara söndagar som den serien presenterats på. Det är en bra dag att ha fotona på. Den tidigare serien Dagens foto är också den ersatt, av Kamerahörnan och Fotohörnan. De är två serier där jag går igenom mina egna erfarenheter av fotografering av allt möjligt. Idag blir det Kamerahörnan.

Fota fåglar är ett riktigt företag. Man måste ha gott om tålamod, inte föra för mycket oväsen samt vara klädd för olika typer av väder. Om man nu inte har sån tur att fåglarna sätter sej på en gren precis utanför ens hus. Jag har tur nog att en skata har byggt ett bo i trädet utanför mitt köksfönster. På andra sidan av huset, på ett fält bortom parkeringen, är ofta skrattmåsar och björktrastar i maskletartagen. Så fåglar som sådana är inte svåra att finna. Det är att få dom att stanna kvar länge nog för att vara med på ett foto som är det svåra. Som talgoxen här nedan. Det var väldigt svårt att hänga med den i dess framfart på grenarna.

Tålamod, tålamod, tålamod. Lite tur och så klar sikt mot det ställe där du vet att fåglar gärna kommer är det jag kan bidra med när det gäller att fotografera fåglar. När det gäller utrustningen är en bra zoom en fördel för sitter du på ett ställe där fåglarna är långt borta är en kamera med liten zoom inte mycket att hurra för. Då ser man bara små prickar mot en stor bakgrund. En systemkamera eller en långzoomskamera är att föredra för de ger bättre bilder, detta pga sina större sensorer och bättre objektiv. Men sitter du som jag gör, med ett träd precis utanför köksfönstret så kan du få bra fågelbilder även med en kompaktkamera, om du lärt dej tygla den vill säga.

Jag misstänker nämligen att stativ är att föredra vid köksfönstret, speciellt om man ska videofilma genom sin kamera. Men även stillbilder blir bättre med ett stativ. Dock får du röja plats bredvid bordet och stolarna för att kunna få en så bra plats som möjligt. Att plåta fåglar är uppenbarligen ett rejält företag, eller hur? Om nåt är oklart eller om jag missat nåt skriv ett meddelande i kommentarsfältet nedan.

Jag har inte fotografering direkt som yrke, även om det ingår i mitt jobb. Jag kallar mej därför amatör. Jag blir bättre på det här med fotografering och följer gärna tipsen jag får från mer erfarna fotografer, som delar med sej av sina erfarenheter, antingen jag hänger på Fotosidan eller YouTube. Min utrustning är av det billigare slaget men jag har lärt mej att anpassa den till den rådande situationen. Samtidigt som jag accepterat att skärpa inte alltid är målet, utan enbart ett delmål. Målet är att göra bilden så presentabel som möjligt.



"Av alla sexuella avvikelser är kyskhet den värsta."

Man blir bara så trött...

Ett shampoo som hjälper håret stå emot dåligt väder? Hjälp! Som om det inte räckte med dumheter inom klimatområdet så kommer nu ett företag på idén att utnyttja klimatdravlet till att kränga ett shampoo (notera att jag använder den engelska stavningen här!) som hjälper håret att klara av dåligt väder. Som om ett shampoo skulle kunna kontrollera klimatet.

 

"Du kan inte korsa havet genom att endast stå och titta på vattnet."

Är Finland inte längre det svenska landslagets huvudfiende?

Det klagas i radion på att stämningen i Globen i matchen mellan Sverige och Finland idag inte var lika fin som i matchen mot Canada i förrgår. Jag skulle vilja säga att det är möjligt att man från mediernas håll missbedömt det här med vem som är huvudfienden i ishockey. Jag menar, finländare ser man varje dag i Elitserien och i Finland ser man säkert svenskar på samma vis, så det är inte längre samma sak. Målen som gjordes i semifinalen höjde förstås stämningen men det är ändå inte samma andäktiga spänning som mot Canada.

Jag vill mena att mötena med Canada och Schweiz är roligare att se på för de gör verkligen allt de kan för att slå vad de menar är stormakten Sverige. De ser inte en motståndare de vill slå till varje pris. Det är en mer neutral känsla och den gillar jag mer än det där larvigt nationalistiska som finländare och norrmän håller på med.

Samma sak vill jag säga gäller med friidrotten där Finnkampen inte längre är lika kul att se på. De olika deltagarna i dessa grenar är inte längre av världsklass, med några få undantag, och det är tråkigt att se dom hålla på. Nationalismen har dödat de här evenemangen, anser jag. Det samt att det är för dyrt att gå på såna här evenemang. Det främsta skälet är nog ändå TV. Det är enklare att sitta och uggla framför dumburken än att röra på sej till arenorna...



"Nobody climbs mountains for scientific reasons. Science is used to raise money for the expeditions, but you really climb for the hell of it."

Jag är numera naturvän

Signaturen Hans H som ofta kommenterar på The Climate Scam skrev nåt som fick mej att fundera. Nämligen att ordet miljö har blivit besudlat på sätt och vis. Det är bättre att kalla sej naturvän. Det är mer neutralt och sänder ett budskap att man är vänlig mot naturen i alla lägen. Miljö är, som tidigare beskrivit, ett ganska luddigt begrepp och behöver inte ha med ekologi (ett annat begrepp som i händerna på miljömaffian har blivit luddigt) att göra. Ordet natur är ett vitt begrepp som inte heller det behöver betyda vårdande eller omhändertagande.

Ordet natur betyder ordagrant födande, födelse. Det är bildat till latinets verb nasci, att födas, och har släktingar i de allra flesta indoeuropeiska språk. På håll är det släkt med vårt ord kön. Att då vara vän med naturen är att vara vän med födelsen, det man lever med och det man är besläktad med.

Ordet miljö, för de som missat min utläggning om ordet för en tid sen, är ett franskt ord som betyder mittpunkt, den plats man har omkring sej där man bor. Vara miljövän innebär alltså att man är vänlig mot den plats där man bor.

Ekologi är ett ord myntat på 1800-talet av den tyske zoologen Ernst Haeckel. Han tog de grekiska orden oikos (hem, boplats) och logos (lära, studie) och fick fram ett ord som betyder studier av den plats man bebor och den påverkan man har på denna plats.

Samtliga dessa ord har kidnappats av de organisationer som kallar sej miljörörelser. Egentligen är väl själva kidnappningen inget att orda om, bortsett från att de förstör ordens betydelser, utan det är det faktum att det är mer eller mindre företag som driver verksamheten för att "rädda" vår planet som är det felaktiga - och i slutändan kanske till och med farliga. Det var bättre på den tiden det var lösliga föreningar som påpekade utsläpp av gifter och annat i naturen (det vi föds i alltså!). Nu för tiden är Världsnaturfonden och Greenpeace inget annat än lobbyföretag med verksamheter som är lika tvivelaktiga som de man en gång gick ut för att protestera emot.

Vad menar jag nu med att dessa båda företags verksamheter är tvivelaktiga? Jo, genom att ta sej in på och larva sej på marken runt ett kärnkraftverk eller använda en djurart (isbjörnen) som inte har några problem alls att överleva som maskot för klimatdebatten har såväl Världsnaturfonden som Greenpeace skjutit sej i foten. I det förra exemplet är det bara för publicitetens skull man gör detta och i det senare exemplet är det för att man missuppfattat skillnaderna mellan klimatförändringar och förändringar i isens utbredning. Vilket man förstås inte bryr sej ett vitten om utan istället ber om pengar. Det är kanske dags att någon granskar vart alla pengar som går till dessa miljöföretag tagit vägen?

Så nej, jag är hellre naturvän än vän av miljörörelsen. Allt organiserat blir i längden skadligt och för stort. Att hjälpas åt att göra världen till en bättre plats att leva i är en bra sak men att bara skicka pengar till nåt som inte verkar leda nånvart längre är inte vad jag kallar naturvård eller miljöarbete. Det kallar jag big business.



"Ta dig en jäkel. Du blir inte friskare, men det är roligare att vara sjuk."