torsdag 2 oktober 2014

Förtydligande(?) av gårdagens inlägg

Igår skrev jag, apropå fördomar och politisk korrekthet, att Sverigedemokraterna hade tanklösa väljare och Folkpartiet väljare som inte vill tänka. Jag vill expandera den tankegången med att säga som så att vad än de politiska partiernas representanter står för så inte är det vad väljarna tycker och tänker. Inte ens SD har såna ambitioner. Jag tvivlar på att en sån som Björn Söder ens ser sej om längre när en väljare vill ha ett ord med i laget. Nu har han fått makt och den vill han behålla, hur lite inflytande han än har som andre vice talman.

Jag skulle vilja påstå att många väljare går till valurnorna på ren rutin. De är egentligen inte ett dugg intresserade av den politik som förs, de vill bara ha nån form av förändring till stånd. Vad för sorts förändring kvittar, bara den överensstämmer med ens egna ganska slappa inställning till allt vad politik innebär. Det finns så många fördomar och så mycken okunskap kring politik och politiskt arbete att man häpnar.

Jag medger själv att jag har många fördomar och inte besitter heller så mycket kunskap om politik, men många politiker, framför allt de på lokal nivå, gör ju inte mycket för att skingra okunskapen för oss valboskap. Det har gått så långt att många kallar kommunfullmäktige för kommunfullkomlige. Inte goda betyg för våra politiker precis. Inte gör de nya partierna nåt för att ändra på detta. De som röstar in SD hoppas kanske att förändringar ska ske, men de blir lika lurade som oss andra.

För politik går inte ut på att förändra, inte på kort sikt i alla fall, utan på att förhandla och förhala. Det går närmast att beskriva politik som diplomatiska underhandlingar och beaktande av ekonomiska modeller allt i ett. Ingen plats för enskilda förändringar och idealistiska idéer. Många av oss som röstar är hopplösa romantiker och/eller idealister som tror att vår röst ska göra någon skillnad. De villfarelserna tas ur oss väldigt snabbt.

Man måste nog vara väldigt masochistiskt lagd för att vara väljare, eller så tänker man inte alls utan gör som i Lindströms skämtteckning där man får se en vallokal och en bakom skärmen som säger högt Ole dole doff medan han röstar. Därav mitt påstående att SDs väljare är tanklösa och FPs inte vill tänka.




"It's late in the evening; she's wondering what clothes to wear.
She'll put on her make-up and brushes her long blonde hair.
And then she'll ask me, "Do I look all right?"
And I'll say, "Yes, you look wonderful tonight."
"

onsdag 1 oktober 2014

Den politiska korrektheten är vår!

De värsta fördomarna yttras inte av människor som är omedvetna om att de är fördömande och främlingsfientliga. Nej, de värsta fördomarna yttras av folk som anser sej vara så fördomsfria att alla ska dela deras syn på världen. Vi har alla olika syn på hur världen ser, och ska se, ut. De som är medvetna om sin "fördomsfrihet" är oftast de som vill förändra världen så att inga fördomar finns kvar. Tanken är god, men för att fördomarna ska försvinna krävs det ju att man vet vilka dom är, eller hur?

Då kan man inte skyla över dom eller redigera bort dom. Censur är nämligen första steget på väg mot diktatur. Att ta bort referenser till ordet neger (ett latinskt ord för svart som vi borde ta tillbaka från de "fördomsfria" och fördomsfulla) är verkligen att tulla på yttrandefriheten. Ska vi ta bort alla slanguttryck också? Nej, ska vi verkligen få ett fördomsfritt samhälle där vi lär oss av varandra att tolerera och acceptera olikheter så måste vi också acceptera ett språk som vi kanske inte använder oss av till vardags, men som finns där i bakgrunden. Fula gubbar är inte bara såna som jagar småflickor. Det är vanligare att de jagar små ord och vill att vi ska anpassa oss till ett torftigt och trist samhälle utan glädje och sorg.

Ord är visserligen skarpa som svärdseggar men bara för dom som använder orden för att skada, och framför allt är de skarpa för de lättstötta. För det är det allt egentligen handlar om, de politiskt korrekta människorna vill inte stöta sej med såna som är lättstötta. Huvaligen, vad hemskt det skulle vara om människor med ett stängt sinne får höra ett hemskt ord. Politisk korrekthet, fördomsfullhet och censur går hand i hand, för de lättstöttas bästa.

Tar man åt sej för ord som kanske yttras av en tanklös människa har man allvarliga problem som man bör se över. Den tanklöse är nog ingen rasist egentligen utan bara oinformerad och/eller främlingsmisstänksam. Får man bara lära känna en annan person blir det nog folk av dom också. Men de lättstötta bör man vara försiktig med. Kanske de kantstötta med.

Alexander Bard hade rätt i att de värsta rasisterna inte är de som röstar på SD, utan de som röstar på FP. De förra är bara tanklösa, de senare vill inte tänka. Bättre då att låta orden vara. Man vet ändå vilka dom är, och vad dom står för. Hade det inte varit bättre att ha ett litet diskussionsprogram med barnen i TV där man förklarar vad orden betyder och i vilka sammanhang de passar in i? Att välja censuren ökar bara barnens nyfikenhet då orden blir förbjudet land.

Utdrag ur inlägg på bloggen Anthropocene, skrivet av professor Lennart Bengtsson:
När man är i färd med att skriva om den svenska litteraturen så finns det en myckenhet av hemskheter för de politiskt korrekta att skriva om. Jag talar inte här om de talrika mord- och våldsscener i dagens så populära deckare utan snarare om vår klassiska litteratur. Jag kan inte föreställa mig att Strindberg får godkänt betyg av våra så politiskt korrekta kvinnor. Skämtteckningar av Albert Engström och Oskar Andersson (OA) måste också nästan totalt ritas om och flera av Evert Taubes visor kommer att drabbas av den moderna bannbullan. När man är i farten kan man ju förbjuda alla vetenskapliga uppsatser som inte helhjärtat förespråkar en nära förestående klimatkatastrof för att inte tala om artiklar som ställer sig positiva till fossil energi och kärnkraft. Andra oanständigheter är kokböcker som frossar i allehanda upphetsande kötträtter och annat klimatfarligt.

Mer att läsa finns på den här länken.




"Alla föraktar vi fördomar, men alla bär vi på dem."

tisdag 30 september 2014

Slöjan som modetrend - ett gammalt påfund

Slöjan håller på att bli populär som modeuttryck. Det görs allvarliga försök att lansera den som en accessoar. Men det är inte länge sen man såg gamla damer med sjalar eller sjaletter. De sista medlemmarna av denna inofficiella grupp dog väl på 1990-talet, tror jag. Då hade väl redan de första beslöjade kvinnorna gjort sin entré i vårt fagra land. Jag tror det i alla fall. Det intressanta är att sjalen och sjaletten också var en modenyck. Den kom in i vårt land med fransmännen från Persien och Turkiet, där sjalen hade blivit populär några decennier tidigare. Då var sjalen inte till för att dölja kvinnorna för andra män än deras äkta make, utan ett plagg som användes för att förhöja skönheten hos en kvinna.

Visst är det så att det finns starka historiska traditioner bakom hucklet, sjalen och slöjan också, men de traditionerna hörde mer ihop med vilken status man hade i samhället. En ogift kvinna hade ofta håret långt, om än oftast uppsatt, medan en gift kvinna hade håret kort och/eller hela tiden uppsatt. En gift kvinna gick alltid med huckle, för att visa att hon inte var tillgänglig för vilken man som helst. Det är en tradition som sen luckrades upp alltmer genom seklerna tills våra dagar då den helt har försvunnit, även om man ser äldre kvinnor klippa sitt hår kort. Om det beror på traditionens makt eller nåt annat vill jag låta vara osagt, men faktum är att många kvinnor över en viss ålder väljer att låta lockarna falla.
Slöjdans. Bild från Tothmes.com.
Slöja, huckle, mössa, hatt, hjälm, alla är de skydd mot solen, mot vinden, mot regnet, mot kylan, mot vapen, mot grus och sand. Det är så de en gång började sin respektive tjänst på våra huvuden. Den religiösa aspekten har kommit relativt sent i bilden och har mycket litet stöd i de religiösa texter som finns. Sura 24:30 i koranen (islams heliga bok) nämner att man ska nåt som skyler bysten, men talar inget om att den ska täcka håret. Samma sak gäller inom många andra religioners påbud, nämligen att barmen ska vara täckt så att kvinnan inte väcker begär hos vilka män som helst. Såna påbud har förstås inte sin grund i religionen, utan i samhället som sådant. En upptagen kvinna är en upptagen kvinna. Nej betyder nej, följaktligen.

Nu har då slöjan blivit högsta mode i vissa muslimska länder och man bär den som ett tecken på status, som ett tecken på tillhörighet, eller helt enkelt för att man tycker den är snygg. Egentligen tycker jag det är fel att stänga in någon, men löst påsatt på huvudet eller runt halsen som en annorlunda halsduk är en slöja ganska attraherande. Buren på detta vis förstärker den en kvinnas attraktionskraft och visar vad hon går för, snarare än att stänga in kvinnan i ett klädernas fängelse. Ihop med moderna kläder ser det riktigt stiligt ut, om man nu får kalla en kvinna för stilig. Så släpp lös slöjan, låt den förstärka en kvinnas utseende istället för att använda den för att fjättra henne.




"I have not failed. I’ve just found 10,000 ways that won’t work..."

måndag 29 september 2014

Tema astronomi: Finns det liv där ute?

Den frågan fick ny fart nu i veckan när forskare nu proklamerade att man funnit gasmoln med vissa av byggnadsstenarna för liv i. Rättare sagt handlar det om en molekyl, iso-propylcyand, som under rätta förhållanden ger upphov till olika sorters aminosyror, vilka ju är grunden till allt liv på jorden. Det var folket vid Atacama Large Millimeter Array (ALMA) i Chile som gjorde upptäckten när man undersökte ett stort stjärnbildande moln ca 27,000 ljusår från oss.

ALMA har gjort fantastiska upptäckter förut, bland annat några av de tidigaste galaxerna efter vårt universums skapande. ALMA är en räcka teleskop, totalt 66 stycken varav inte alla är i bruk ännu, som kollar vår himmel efter intressanta objekt. Nu har man alltså hittat livsavgörande molekyler i ett gasmoln som på sikt kommer att bilda en stjärna. Vem vet, kanske liv bildas på en av planeterna som en gång kommer att skapas där?




"Sex and drugs and rock and roll
Is all my brain and body need 
Sex and drugs and rock and roll
Is very good indeed"

söndag 28 september 2014

Estonia...

Det är idag 20 år sen Sveriges största maritima katastrof ägde rum. M/S Estonia sjönk ute på Östersjön med över 850 som omkom samtidigt. Endast några hundra överlevde. Det var en så stor och påtaglig katastrof, framför allt då många hade en släkting, vän eller bekant som hade varit ombord. Själv kände jag ingen som var ombord, hade ingen släkting ombord, men jag kände folk som kände folk. Jag kommer ihåg hur det var då för tjugo år sen, hur maktlös man kände sej inför de stora krafter som hade förgjort fartyget. Naturen är en formidabel motståndare och det hjälpte inte att båten var i dåligt skick och borde ha tagits ur drift långt innan olyckan, en storm är en storm.

Sen dess har en massa konspirationsteorier uppkommit, den ena tokigare än den andra och det är ganska tröttsamt att läsa dom alla. Jag förstår önskan att förstå de oklarheter som uppstått, och det är ju också en önskan att de överlevande och efterlevande ska få en nöjaktig förklaring på det som skedde, men att komma med uppgifter om att hemligt materiel skulle ha transporterats med Estonia förstår jag inte alls. Denna information fick vi oss till livs i en dokumentär som gick på TV för ett antal pr sen. Jag förstår inte vad det har med förlisningen att göra. Det är snarare en egen skandal, som inte bör nämnas ihop med just denna förlisning.

Det har gått 20 år och fortfarande känns det konstigt att tala om det. Man bara kommer in på såna här teorier kring vad som hände. Det är väl ett led i att förstå det över huvud taget. Det som gör det en aning olustigt för min del är att jag hade varit ute på Östersjön med en båt från Viking Line samma år. Jag såg ju grynnorna, skären och allt från båten men tänkte inte på sånt då. Det dröjde många år efter Estonia innan jag satte min fot på en stor båt igen. En av fördelarna dock med en sån här olycka är att man ser över rutinerna och båtarna som finns kvar och tillämpar förbättringar. Så blir allt bättre. Tills nästa olycka äger rum...



"Row, row, row your boat  
Gently down the stream  
Belts off, trousers down  
Isn't life a scream?  Whoa!"

lördag 27 september 2014

Elefanten i rummet

Vi använder internet varje dag till att skriva en massa dumheter som ingen vill läsa, skicka bilder på saker som inga egentligen är intresserade av att se, visar filmer på folk som gör bort sej samt skvallrar om människor ingen är intresserad av att veta nåt om. Det är som om detta gigantiska nätverk inte finns där, trots att det gör det. Internet har blivit elefanten i rummet, den man inte talar om för då kommer man in på dess mörkare sidor, och till slut dess mörkaste, mörkaste del; övervakningen som sker från såväl hög som låg.

Jag ser övervakningen från såväl säkerhetstjänsters som hackergruppers sida som samma problem. De allra flesta tänker som så att det inte är deras problem, för dom drabbas aldrig. Men det är det vi alla gör. Vi drabbas sekundärt av denna övervakning, och intrånget i våra datorer och mobiltelefoner. Nu kanske någon invänder att det bara är konspirationstokiga som oroar sej för denna övervakning, men såna tokar kan vi bara glömma. Deras teorier är bara överdrivna versioner av vad som sker. Verkligheten är en annan, nämligen att övervakningen blir ett hinder för vänskapliga relationer.

Jag likställer här hackande och övervakning, av det enkla skälet att båda dessa verksamheter går ut på att samla information om en annan part på ett sätt som inte direkt är normalt eller ens faller inom ramen för acceptabelt beteende. Båda verksamheterna är också tillräckligt ljusskygga för att falla inom ramen för bedrägligt beteende, vilket mycket väl kan sägas vara brott mot mänskligheten, på sätt och vis. FRA och NSA är alltså kriminella organisationer, liksom deras hackerkollegor är.

Men som sagt, internet som företeelse pratar man inte om. Det finns så många obehagliga saker där som ingen vill diskutera. De stora kriminella, terroristerna och sexgalningarna, opererar väl inte på "vårt" internet? Varför ska vi då övervakas? För vems skull sker övervakningen? Vem får betala?

I ett fall handlar det ju om pengar och makt, rätt och slätt. Det handlar om att se till att fildelningen inte får den uppmärksamheten den borde ha. Bra ändå att det skrivs om den någon gång då och då. Man likställer från maktens sida fildelning och piratverksamhet, trots att de oftast är vitt skilda saker, samt att ordet pirat används fel. En pirat är en fribytare, en som går sin egen väg för att kunna överleva, ofta genom att röva från andra. Att kopiera en skiva och sen sälja den har inte mycket med pirater att göra. Att kopiera en skiva och dela med sej av den kopian på internet är inte heller piratverksamhet, det är fildelning.

De moraliska och etiska frågeställningarna kring fildelning av kopierade skivor utan egen vinning är inget som skivbolagen vill diskutera. Det viktiga för dom är att fildelningen ses som ett hot mot skivbolagen och hela mediaindustrin på ett sätt som är väldigt överdrivet. Det är ju klart som korvspad att de som skapat en låt eller skiva ska ha betalt, men har man en gång köpt en skiva anser jag att man har all rätt att göra med den skivan som man vill. Går skivan dessutom sönder måste man ju ha rätten till en kopia. Att köpa en ny blir dyrt. Med dagens dåliga musiksmak som dominerar listorna (sen ca 1992!) är det kanske inte så konstigt att gamla skivor dyker upp på internet.

Återigen, det är elefanten ingen vill tala om. Ingen vill prata om internet, bara om det som händer på och via internet. Det är bland annat därför Piratpartiet inte lyckades så väl i de två valen som varit i år. Alla missnöjda väljare vill bara vara missnöjda och få in missnöjespartier i de båda parlamenten, och eftersom Piratpartiet står utanför det där med nöje och missnöje, snarare står de för en omvälvning av hela sättet att se på internet, är det inte populärt att diskutera internet och övervakning. Speciellt inte i samma mening...



"Walk on, walk on, with hope in your heart
And you'll never walk alone
You'll never walk alone
"

fredag 26 september 2014

Det stora problemet med skolan kvarstår!

Det klagas återigen på att det är för många icke behöriga lärare i skolorna, och man får uppfattningen att mängden obehöriga lärare nästan är direkt kopplat till problemen med eleverna. Men som vanligt missar debattörerna det riktiga problemet, nämligen att skolorna är kommunala.

Skolorna sköts sen många år av kommunerna, vilka ser skolorna som nån sorts kassako men samtidigt är många av dom ovilliga att ge skolorna mer pengar så i det fallet verkar vem som helst passa bra som lärare, bara man kan undervisa och har respekt med sej. Häri ligger det stora problemet. Kommunerna är inte resursstarka nog att på egen hand ta hand om skolorna, inte ens genom samarbetet man har i Sveriges kommuner och landsting (SKL). Skolverket har genom att kommunerna har ansvaret för nästan allt vad skolan innebär blivit en tandlös tiger.

Det vore bättre om vi gick tillbaka till en statligt styrd skola, med privata alternativ. De privata alternativen ska inte ha någon skolpeng utan får klara sej på egen hand. Kommunerna har alldeles för länge kunnat suga ut skolverksamheten. Det är dags att befria skolorna från det kommunala oket, som alldeles för länge har tvingat skolorna att anställa obehöriga lärare och tvingat behöriga lärare bort från skolorna.

Det privata alternativet bör förstås få finnas kvar. Inte tal om nåt annat.




"Well we got no class
And we got no principals
And we got no innocence

We can't even think of a word that rhymes"

torsdag 25 september 2014

Om du vill jävlas med någon...

...ge dom denna länken att titta på. Du kommer att få nåt att flabba åt, och fundera över.

Ett litet smakprov:

Tack till Peter Harold för länktipset! Hoppas läsningen går bra.

I övrigt kan sägas att Skatteverkets dåliga säkerhet inte har ifrågasatts en enda gång de senaste åren. Det är inget att skratta åt, eller? Men nu görs något åt det, och det krävs en piratpartist för att något ska bli gjort.



"The Universe implodes. 
No matter."

onsdag 24 september 2014

En kort och väldigt nykter eftertanke kring valet 2014

I efterdyningarna av det senaste valet och dess "dramatik" känner jag mestadels lättnad. Jag är lättad för att det inte blev värre, att vi inte fick en sämre regering (i nuläget vet vi inte hur den tillträdande regeringen ska se ut ens en gång!), att inget block fick absolut majoritet. Det är huvudsaken då jag anser absolut majoritet vara ett steg på väg mot diktatur. Möjligen kan vi kalla det demokratur, men då är vi väldigt snälla.

Det tidningarna kallar dramatik är väl egentligen vad vi alla älskar att se, politiker som springer omkring som yra höns. Dags för dessa "höns" att, med Hans Lindströms ord, förverkliga sej själva. De bör inse att folk inte längre röstar på Partiet för att få stabilitet, eftersom någon politisk stabilitet inte har existerat sen Palme mördades. Inte så att mordet på Palme tog död på stabiliteten, den var på väg ut redan innan, men mordet var den utlösande faktorn som fick allt att rämna.

Innan vi förlorar oss i tolkningar av modern historia tänker jag stoppa där eftersom jag ogillar modern politisk historia, där alla har rätt och samtidigt fel. Så mycket kan jag säga att när vi ser tillbaka på valet 2014 är jag säker på att detta var början på något nytt. Sverige blev för första gången med i gruppen länder där en massa småpartier fick vara med och bestämma agendan. Det började så smått redan 2010, men det är först nu vi ser att det är en trend.

Jag tänker inte säga att det är en dålig sak, att vi får fler partier i vårt parlament, för det är en bra sak. Sen om vissa åsikter de olika partierna inte faller alla på läppen gör ingenting. Samtliga åtta partier kommer snart att lura skjortan av alla oss väljare och livet återgår till sin vanliga gilla gång.

Till sist var det jättebra att Edward Snowden fick det alternativa Nobelpriset. Carl Bildt, mästerhycklaren i lågskor, kan tycka vad han vill. Snowden är en hjälte och bör hyllas som en sådan. Jag har inte sett några hjältedåd från några politiker på sistone. Till och med Mike Tyson är en hjälte numera, efter att ha hjälpt en skadad man vid en krock mellan en motorcykel och en taxi. Kom igen, Bildt, när du hjälpt någon i nöd eller sett till att världen blir en bättre plats för alla som vill ha frihet och öppenhet från allas sida, inklusive er politiker!



"Oj, vad mörkt det har blivit!"

tisdag 23 september 2014

Dumheter världen över

I Norge verkar yttrandefriheten stå inför rätta. En man, lokalkändis i sina kretsar, står inför rätta för att ha hyllat terrordåd och för att ha hyllat människor som anslutit sej till tokarna i Mellanöstern, Daesh. Man kallar det uppvigling, men om han ska åka dit för att ha hyllat tokar ska nog jag också bli åtalad för uppvigling då jag flera gånger sagt att såna som Daesh inte är nåt att ha. Trångsynthet, okunskap och trögtänkthet är förvisso förkastligt, men definitivt inte åtalbart.

Sedan man gjorde allt bättre har det blivit sämre. Så har jag sagt i över 20 år och jag har blivit sannspådd gång på gång. Framför allt som den moderna tekniken har gått förbi den vanliga människans fattningsförmåga (så är det bara, inse faktum pojkar och flickor!) och minsta strul med dessa datorer leder ofta till att folk blir sittande som fån utan nåt att göra. Tyvärr är också datorernas mjukvaror lika dumma många gånger och ett litet fel får ofta konsekvenser för arbetsflödet. Speciellt om det handlar om windows. Det är kanske det systemet det handlar om i Försäkringskassans fall, när hela deras domän låg nere i flera timmar.

På 1970-talet fanns ett band med det roliga namnet Elda Med Höns. Idag finns tipset att man ska elda med chips. Har man brist på ved hemma kan man ta chipspåsen och hiva den i brasan. Man kan ju undra vilka blickar man skulle få från kompisarna om man helt sonika tar en påse sourcream & onion och matar elden med den.

Naturligtvis är kronan på verket det nya klimatmötet i FN-skrapan i New York. En massa världsledare, många av dom så hycklande att man kan börja varför de ens är där, samlas för att prata, prata och prata. Mestadels om en sak (klimatfrågan) de knappast förstår vidden av, än mindre har kapaciteten att göra något åt. Men nyhetsvärde har detta mötet, och de får uppmärksamhet för sina "åtgärder". Vad de än kommer fram till kommer inget att kunna förändra klimatet mer än naturen redan gör.



"Då byter man målvakt"

söndag 21 september 2014

Dumheter världen över

ISIS (Internationella Satungarnas Impertinenta Samling), eller snarare Daesh, fortsätter sina aktioner mot oskyldiga människor som inte tycker samma sak som de gör. När de får däng av amerikaner och fransmän i ett område flyttar de helt enkelt uppmärksamheten till andra områden, i Syrien, och fortsätter sina dumheter där. Samtidigt växer det fram andra galningar i Syrien, med samma maktaspirationer som ISIS.

Två amerikanska skådisar, mor och dotter, kan se spöken. Hävdar de i alla fall. Deras karriärer är väl en skugga av sitt forna jag just nu så då behövs lite uttalanden av den här kalibern. Sveriges stora mediaspöke, Aftonbladet, återger glatt denna "nyhet". Buh på er!

I Ukraina fortsätter såpoperan om den östra delen oförtrutet. Ukrainarna vill inte släppa taget om regionen och de proryska vill inte heller göra det. Ryssland försöker leka storebror med klapp på huvudet på de båda kombattanterna. Det hela har potentialen att bli en redig soppa.

På tal om såpa, sångerskan Miley Cyrus är i blåsväder igen. Denna gång för att ha gnidit rumpan mot Mexicos flagga. Vad hon än har gjort med flaggan så tycker jag att det är en orkan i ett snapsglas. Jag förstår inte varför en flagga ska vara så helig för vissa. Det är ju bara tyg med lite färger på! Ta er jävla nationalism och släng den i papperskorgen!




"They are not muslims,
they are monsters"

lördag 20 september 2014

Tema fotografering: Jag ogillar mobilkameror

Jag använder aldrig mobiltelefonens kamerafunktion. Den ger för dåliga bilder helt enkelt. Kalla mej purist eller snobb, men om man zoomar in i en bild till 100 procent vill jag kunna se skarpa detaljer på det jag har fotat och som är i fokus. Alltför ofta har jag sett en bild som verkar vara bra till en början men sen faller allt på grund av att det är för suddigt vid en närmare granskning. De kan se bra ut på håll men det är allt. Mobilkamerors bilder ska man inte zooma in i.

Enda fördelen med dom är att man snabbt får alla inställningar klara och kan trycka av. Men det är också det enda som är något så när förlåtande. Man kan med några enkla knapptryck få en snabb bild med en systemkamera också. Det gäller bara att vara lite förutseende och/eller snabb med fingrarna. Jag har väl blivit en snobb vad gäller skärpa och blir ibland besviken när jag inte får till en bild jag tagit god tid på mej att ta med min systemkamera. Vi får se hur bra det blir med den nya kameran.



"That’s right size doesn’t matter, it’s all how you move your lens…"

fredag 19 september 2014

Nej!

Skottland valde alltså att stanna kvar i unionen. De gjorde de nog rätt i. Skottland skulle inte klara sej på egen hand så länge. Men de kan alltid hävda sin särart gentemot de andra inom Det förenade kungariket. Språket inte minst, eller språken för skotska är så olikt engelska numera att det är ett annat språk. Dessutom finns ju gaeliskan som ju är ett keltiskt språk. Fortsätt odla särarterna, mina kära skottar, så vinner ni självständighet inom unionen i alla fall.



"And I love to live so pleasantly
Live this life of luxury
Lazing on a sunny afternoon
In the summertime, in the summertime
In the summertime"

torsdag 18 september 2014

Ja eller nej?

Är det av nationalistiska skäl, sentimentala eller ekonomiska skäl Alex Salmond & co vill separera Skottland från resten av Storbritannien? Att han är nationalist med utgångspunkt från den skotska identiteten framgår ju väldigt klart av hans uttalanden, men man kan inte leva på nationalism allena. Självstyre kan man för övrigt uppnå utan att vara nationalist. Jag är visserligen en förespråkare av så små länder som möjligt, inom rimligheternas gräns. Det kan bli samma problem som med för stora landområden, nämligen att det blir svårt att klara landet ekonomiskt. Skottland, med en yta ungefär som Norrland och med ca 5 miljoner invånare, är på gränsen för vad som går att klara av.

Men Skottland får det nog ändå rätt svårt att klara sej självt. Ska man ansöka om medlemskap i EU? Ska man vara alliansfritt? NATO, FN, vad med alla dessa organisationer? Hur ska resten av Storbritannien reagera om Skottland bröt sej ur och man sen kom för att begära hjälp av sin forna mäster? Bäst vore om Skottland stannade kvar i unionen, fast med mer regionalt självstyre än idag. Samma sak borde gälla för Wales och Nordirland också.

Vad skulle hända om England ville bryta sej ur unionen?




"Land of chips and lager,
'Ere we go, 'ere we go,
Three Tandoori and chips, then
Hire a crap video,
Oggy, Oggy, Oggy!
Oi! You staring at me?
You're going to get your,
Fucking head kicked in."

onsdag 17 september 2014

När såg du en trädkoja senast?

Barn ska vara barn. De ska få leka, stoja, göra sej illa och dra lärdom av sina misstag. Bland annat ska de få bygga kojor i skogen om de vill. Men något sådant ser man sällan numera. Allt är så tillrättalagt nu för tiden, företagen öser ut leksaker som är skräddarsydda för barnen, oavsett kön, ursprung eller ekonomiska möjligheter.. Jag kan inte minnas att de vuxna styrde lekarna på detta vis när jag var liten. Visserligen fanns det gott om leksaker då med, men det var inte alls av samma dignitet som dagens utbud.

Det klagas också på att många av de yngre bara sitter med sina datorer och spelar spel eller porrsurfar (det är vi vuxna som ska göra det!). Visserligen får de göra det, de har all rätt i världen att spela om de vill, men de missar ju naturen och att verkligen växa upp som riktiga barn. Jag menar bara, när såg du en trädkoja senast, som inte är ett trädhotell eller ser ut som ett hängande UFO?

Barn som bygger trädkojor ser man väl knappast numera? Det verkar bara vara vuxna som gör det, de som en gång kanske byggde som barn. Men dagens unga, vad gör de? Bygger de hus i virtuella världar? Jag är allvarligt oroad för att det inte finns så mycket för barn att göra i naturen längre. De som bor på landet verkar vara lika skadade i det hänseendet som sina stadsboende fränder. I alla fall de allra flesta. Nu ska det lämnas in en brasklapp här för att småbarnen får tillgång till naturen då och då via dagis. Även i lågstadiet torde det finnas möjligheter till detta.

Men högstadiet då? Vad får de ut av alla studier inomhus och enstaka gympalektioner? Hur många av dom sker i naturen? Inte undra på att så många ungdomar lider av depressioner och andra problem. De får ju aldrig se naturen på riktigt. De får aldrig vara utomhus. Vad ska vi göra åt det? Ge mej förslag på hur vi ska få ut barn och ungdomar, även många vuxna, ut i naturen, till havet, till skogarna, till bergen, till åkrarna och helt enkelt ut i friska luften.



"Tunes for you to play"

Populära inlägg