Moralpanik och PK går hand i hand

Först av allt en klyscha, de som säger sej vara emot rasism är nog större rasister själva, eller så misstolkar de ordet rasism. Rasism handlar om att särskilja grupper i samhället för att man anser andra vara mindre värda än man själv är. Vad i hela världen menar jag nu med denna tirad? Jo, HAX fäste genom sin blogg min uppmärksamhet på det faktum att det finns människor som stör sej på maskeradkostymer som visar upp olika folks särdrag, t ex lång klänning, shejksjal och skägg om man vill klä ut sej till arab. Man menar att detta skulle vara rasistiskt att klä ut sej till andra folkgrupper. 

Om jag på en maskerad vill klä ut mej till bonde (en folkgrupp som finns i många länder och ser ut ungefär likadan överallt), skulle jag vara rasist då? Moralpanikens härförare i detta fallet, en frilansjournalist vid namn Angela Larsson, menar att kläderna kan missbrukas för att göra narr av andra folkslag på riktigt. Min kära frilansare, allt kan missbrukas, även det skrivna ordet. Att över huvud taget tala om maskeradkostymer och rasism i samma mening är i mitt tycke att missbruka ordet rasism. Här har Larsson tagit sej vatten över huvudet och läst in för mycket av en situation. Snacka om att måla fan på väggen!



"Let's get together
the two of us over 
a glass of champagne"

Slöjan som modetrend - ett gammalt påfund

Slöjan håller på att bli populär som modeuttryck. Det görs allvarliga försök att lansera den som en accessoar. Men det är inte länge sen man såg gamla damer med sjalar eller sjaletter. De sista medlemmarna av denna inofficiella grupp dog väl på 1990-talet, tror jag. Då hade väl redan de första beslöjade kvinnorna gjort sin entré i vårt fagra land. Jag tror det i alla fall. Det intressanta är att sjalen och sjaletten också var en modenyck. Den kom in i vårt land med fransmännen från Persien och Turkiet, där sjalen hade blivit populär några decennier tidigare. Då var sjalen inte till för att dölja kvinnorna för andra män än deras äkta make, utan ett plagg som användes för att förhöja skönheten hos en kvinna.

Visst är det så att det finns starka historiska traditioner bakom hucklet, sjalen och slöjan också, men de traditionerna hörde mer ihop med vilken status man hade i samhället. En ogift kvinna hade ofta håret långt, om än oftast uppsatt, medan en gift kvinna hade håret kort och/eller hela tiden uppsatt. En gift kvinna gick alltid med huckle, för att visa att hon inte var tillgänglig för vilken man som helst. Det är en tradition som sen luckrades upp alltmer genom seklerna tills våra dagar då den helt har försvunnit, även om man ser äldre kvinnor klippa sitt hår kort. Om det beror på traditionens makt eller nåt annat vill jag låta vara osagt, men faktum är att många kvinnor över en viss ålder väljer att låta lockarna falla.

Slöjdans. Bild från Tothmes.com.

Slöja, huckle, mössa, hatt, hjälm, alla är de skydd mot solen, mot vinden, mot regnet, mot kylan, mot vapen, mot grus och sand. Det är så de en gång började sin respektive tjänst på våra huvuden. Den religiösa aspekten har kommit relativt sent i bilden och har mycket litet stöd i de religiösa texter som finns. Sura 24:30 i koranen (islams heliga bok) nämner att man ska nåt som skyler bysten, men talar inget om att den ska täcka håret. Samma sak gäller inom många andra religioners påbud, nämligen att barmen ska vara täckt så att kvinnan inte väcker begär hos vilka män som helst. Såna påbud har förstås inte sin grund i religionen, utan i samhället som sådant. En upptagen kvinna är en upptagen kvinna. Nej betyder nej, följaktligen.

Nu har då slöjan blivit högsta mode i vissa muslimska länder och man bär den som ett tecken på status, som ett tecken på tillhörighet, eller helt enkelt för att man tycker den är snygg. Egentligen tycker jag det är fel att stänga in någon, men löst påsatt på huvudet eller runt halsen som en annorlunda halsduk är en slöja ganska attraherande. Buren på detta vis förstärker den en kvinnas attraktionskraft och visar vad hon går för, snarare än att stänga in kvinnan i ett klädernas fängelse. Ihop med moderna kläder ser det riktigt stiligt ut, om man nu får kalla en kvinna för stilig. Så släpp lös slöjan, låt den förstärka en kvinnas utseende istället för att använda den för att fjättra henne.




"I have not failed. I’ve just found 10,000 ways that won’t work..."

Våra kroppar och våra kläder

Klädlusen, en av orsakerna till att vi vet hur länge vi har haft kläder av den typ vi har idag. Bild från WIkipedia.

 Vi har haft kläder som skydd mot väder och vind i ca 110,000 år nu och på den tiden har vi utvecklat mer än bara blygsamhet gentemot den nakna kroppen under våra kläder. Vi har också utvecklat nån sorts undermedvetna koder för hur vi klär oss i olika situationer som inte direkt har med vår kultur att göra.

Som jag har förstått det klär vi oss lite annorlunda gentemot varandra när det är parningstid. Det är en observation jag har gjort och inget vetenskapligt bevisat, än. Det vore kul om det kunde bevisas eller vederläggas i en vetenskaplig studie. Om inte annat så för att visa att vi människor inte slipper från naturens grepp hur vi än gör för att förneka detta.

Kläder har funnits med oss i minst 100,000 år. Bild från Linköpings kommuns hemsida.

Prydhet är ett sätt att hålla samhället i schack men samtidigt ett sätt att visa respekt för den mänskliga arten. Respekten består i att vi har utvecklats från att "göra det" överallt till att ha våra små stunder på privata platser. Jag är övertygad om att kläderna har en bidragande orsak till detta. Det går inte att bara slita av sej kläderna var som helst utan de måste av i ordning så att de inte går sönder. Sen kan man tänka sej att när vi började använda kläder blev vi också medvetna om hur olika vi var gentemot varandra. Dessa olikheter visade sej sen utvecklas till det vi idag ser som blyghet och ibland prydhet.

Man kan tänka sej att prydheten utvecklades från och med den femte eller sjätte generationen som bar kläder. Tidigare än så vill i alla fall inte jag sträcka mej. På sätt och vis är de olika skapelseberättelserna ett gemensamt folkminne från den tid vi började använda kläder och vi blev medvetna om skillnaden mellan att vara nakna och att vara påklädda. Kanske vi blev människor när vi började klä oss?



"Any idiot can face a crisis; it's this day-to-day living that wears you out."

Fotohörnan: Gammalt möter nytt

Här sitter en "pepparkvarn" med sin son, som verkar ha fått tag på mammas skor och har skoj med dom.

Termen pepparkvarn, mitt eget påfund, kommer av att många muslimska kvinnor ser ut som de där små pepparburkarna med kvarnmöjlighet man kunde använda sej av på restauranger när jag var liten. Kan man det fortfarande tro? Jag ser inget större fel i att de klär sej så här, vare sej där de kommer ifrån eller här, för de har all rätt att göra så enligt yttrandefrihetens vidare uttolkningar, men de kunde anpassa sej då och då till rådande väder. Vi har faktiskt inte samma sorts klimat här som nere i Afrika och Arabien, där seden med heltäckande kläder och slöja kommer ifrån. De behöver inte skydda sej mot solen på samma vis som längre söderut.

Fast å andra sidan såg kvinnor ut nästan så här i Norden för bara 150 år sen.  Men det var pga det då kallare klimatet. Ska vi gå tillbaka till heltäckande och sjalar när det blir kallare igen?



"Behån ska hålla vad jumpern lovar"

Hattens dag

En Hattens dag kanske vore nåt att instifta? Fedora från Wikipedia, foto taget av Kjetil Ree.

Varför inte instifta en dag för bärande av hatt? Det var ett mode som höll i sej mycket länge men som så småningom dog ut i mitten av 1960-talet. Det är ju på modet att alla företeelser ska ha en egen dag. Kanelbullen delar t ex dag med djuren. Det var den vegetariska matens dag för en tid sen.

Det finns förstås hattens dag inom kyrkan. St Clemens är hattmakarnas skyddshelgon och han firas 23 november. Ska vi sekulära, agnostiker och ateister "kidnappa" den dagen och göra den till hattens dag också?



"Hatten är din."

Skor...

Så länge jag kan minnas har jag aldrig kunnat ha ett par skor mer än ca ett år, ibland något över ett år. Det beror dels på att mina fötter är olika stora (det återkommer jag till), dels för att jag går väldigt mycket. Efter ca 12-13 månader brukar nästan alla mina skor se ut som den sortens skor luffare har, dvs stora hål i sulan, sprickor i tyget eller skinnet samt snören som har fransar hela vägen. Det kvittar vilken typ av skor jag har och det kvittar också om skorna är snorbilliga (vilket uttryck förresten!) eller kostat skjortan.

Men alla mina skor har en sak gemensamt; de blir på sikt "sprängda" av mina fötter. Det beror alltså på att mina fötter är olika stora. Min vänstra fot är något bredare än den högra, vilken i gengäld är något längre. Det syns inte vid en så kallad okulär inspektion men kollar man med linjal ser jag att stortån gör höger fot några millimeter längre än vänster. Detta gör att jag som helst vill ha 45 ibland måste ha 46 pga att vissa skor är för smala. Mitt sätt att gå, dvs mycket, gör saken etter värre.

Om jag någon gång blir förälder hoppas jag att detta inte blir en sak som förs i arv till barnen. Det barnbidraget skulle gå i ett nafs, till skor.

För egen del blir det billiga skor framöver. Det är inte värt det att köpa dyra skor om de ändå inte håller längre än billiga...




"Trä på, knyt åt och ge dig ut, konditionen förbättras nog till slut"

Tankar vid mitt tangentbord: Huvudkläder

Tankar vid mitt tangentbord är en ny serie på min blogg som ersätter Svåra frågor allt som oftast eftersom det är så svårt att ställa dessa frågor. Så nu tänker jag istället.

Sen ett antal år tillbaka rasar en debatt om det man har på huvudet utomhus. Nu gäller striden förstås inte mössa, keps, sjal, hatt eller något annat västerländskt utan sådana främmande fåglar som niqab och burqa. Man skulle kunna säga att det finns tre stridande enheter på den kritiska sidan, var och en med olika motiv till varje man är kritisk till dessa huvudbonader. Ett sådant motiv är att det är förnedrande mot kvinnor att bära nåt av dessa. Ett annat är att man inte vet vad för vapen man skulle kunna dölja under en slöja och en heltäckande klädsel. Det tredje är rakt ut främlingsfientligt och mer fördomsfullt, de som bär sånt här är mödrar till skurkar hela bunten.

Det finns en mer sansad kritisk inställning till dessa huvudbonader och den hör ihop med att man tar seden dit man kommer. I Sverige har vi i stort sett slutat bära huvudbonader utomhus, förutom när vintern är som värst då alla borde skydda sin mest värdefulla tillgång, hjärnan. Förr hade alla nån form av huvudkläder, allt från mössa och keps till cylinderhatt och sjal. Sånt har vi gått ifrån, av olika skäl. Ett är att modet sakta förändras i takt med samhället i stort, ett annat är att vädret blivit bättre (inte sämre, era knasiga alarmister!), även om de senaste 10 åren inte varit av bästa kvalitet, om vi nu talar om somrar.

I en del fall när vi talar om niqab och liknande handlar det om förtryck, i andra fall om trista traditioner som man med en dåres envishet håller fast vid. Här i Sverige har vi huvudbonad som vi vill, valfrihet är ju trots allt en hörnsten i vår demokrati, men inte till överdrift. Det finns gränser för ens valfrihet. Man tar av sej mössan när man talar med folk inomhus, man har inte ytterkläder på sej inomhus om man har för avsikt att vistas inne en längre stund. I det här fallet bör man nog räkna niqab till ett ytterplagg. Den ska alltså av när man jobbar inomhus. I en del fall är det rent ut sagt livsfarligt att ha lösa eller slängande plagg på sej. För elever som har trä- och metallslöjd är det inte bra med vare sej sjal, halsduk, niqab eller ens keps på knoppen när man svarvar eller använder en cirkelsåg.

Personligen har jag inget emot något plagg som bärs på skulten men som jag beskriver ovan får det finnas gränser för var man bär dessa. Gränserna bestäms av de konventioner som gäller:

1) Ta av huvudbonaden om du är inomhus en längre stund. Det är bara dumt att ha den på och gör dej onödigt varm i längden.

2) På sommaren behövs egentligen ingen huvudbonad på för så stark är inte solen på våra breddgrader.

3) Säger värden i ett sällskap ifrån att du ska ta av dej det du har på huvudet, ska du göra så också. Traditioner, modenycker och annat dumt ska inte få övertrumfa annat.




"Naken är jag, och så blev jag skapad. Inget är vunnet och inget är förlorat"

Behåtrubbel vid häktet i Göteborg

Denna form av underkläder, speciellt om den har en metallbåge, är inte välkommen innanför murarna...

Läser i DN att häktet i Göteborg inte vill att deras anställda ska ha behåar med metallbyglar utan sportbehå istället. Metallen ger utslag på metalldetektorn. Nu känner sej vissa av de "drabbade" kränkta. Följande saker slår mej vid läsande av denna "nyhet":

1) Hur kan man känna sej kränkt av att tvingas ha en viss typ av kläder på sej istället för nåt annat? I ett häkte är kanske inte en metallbåge det bästa att ha ifall de intagna skulle råka komma över just detta objekt. Vem är då kränkt? Jo, alla som jobbar där men framför allt de som drabbas av eventuella överfall eller får se den intagne lyckas med ett självmordsförsök pga denna metallbåge.

2) Hur kommer det sej att det behövs metalldetektorer ö h t på ett häkte? I rimlighetens namn borde de anställda stå över sådana dumheter som att fraternisera med de intagna mer än inlåsning, utfodring, koll genom luckorna och utsläpp. Vad får en anställd att smuggla in saker till de intagna? I en perfekt värld skulle det inte behövas metalldetektorer på häkten eller liknande. Men det är inte en perfekt värld och så länge folk klagar på såna här triviala dumheter kommer vi inte att uppnå den världen heller.

3) Min tredje reflektion är en kombination av de två ovan. Om man känner sej kränkt över att behöva byta underkläder på en arbetsplats där risken för insmuggling av potentiellt farliga saker för både intagna och anställda är stor har man nog valt fel yrke. Vill man inte att det ska pipa när man går in väljer man kläder utan metall.

4) Jag hade inte tänkt skriva nåt om detta först för det tilltalade endast mitt elaka jag, som ville skriva nåt mer vågat och dumt, men så kom jag på säkerhetsaspekten och hela den där biten.

...men denna är eftersom den inte har några större koncentrationer av metaller.