Tema människan: Ett land, ett folk?

Vad är ett folk och vad har denna beteckning med länder att göra? Per definition är folk en beteckning för ett antal människor som lever tillsammans i ett antal grupper, i byar eller till och med städer. De har en form av gemensam kultur, som vuxit fram genom att man tytt sej till varandra. Ett folk är alltså den grupp med människor som valt att leva tillsammans för att få skydd mot väder och vind, samt för att kunna leva av marken mer effektivt.

Termen "ett land, ett folk" som en del av rubriken kommer av är från ett av nationalsocialisternas slagord (Ein Volk, Ein Reich, Ein Führer) under 1930-talet då man med propagandans hjälp lyckades slå i tyskarna att de verkligen var ett enda folk, trots att man även utan att känna till DNA-tekniken kan se hur olika tyskarna är från norr till söder och väst till öst, och var även då. Tyskheten betonades och alla med någorlunda "ariska" drag lyftes fram. Att bayrare och saxare inte alltid tålde varann brydde man sej inte om.

Jag har i flera inlägg försökt hitta vad som kan kallas svenskt (sök igenom min blogg med sökorden svenskhet eller svensk) och kommit fram till att man egentligen bara kan säga att vi har en ytlig kultur gemensamt som går tillbaka till stenålderns allra senaste del, och denna gemensamma kultur har med tiden spätts ut med lokala kulturer och invandrande människor som bidragit med sina kulturyttringar.

Någon egentlig svenskhet finns heller inte, om man menar att vi har ett gemensamt ursprung med ett gemensamt språk och kultur. Den har förstås vuxit fram de senaste 200 åren genom först Gustaf III, var centralfiguren i framtagandet av vad som kom att kallas sverigedräkten. En nordiskhet finns dock, och det anser jag vara värt att satsa på. Inte för att utestänga andra människor utan för att visa världen vilken särart vi har gentemot andras särarter.

Vad jag menar med kultur här är förstås att man talar på ett visst sätt med varandra, uppför sej på ett visst sätt gentemot sina egna, spelar en viss typ av musik, skapar en viss typ av bruksföremål, samt att man lever av marken på ett sätt som passar såväl marken som en själv Mycket av det kommer förstås från de allra första människorna som bosatte sej här i Norden för ca 10,000 år sen. De hade kontakt med varandra och bildade så småningom allianser och minihövdingadömen med en större eller mindre hövding. Men något folk fanns inte, ej heller ett land. Det är en modern tolkning utifrån de nationalistiska strömningar som drog fram över Europa för ca 200 år sen.

DNA-mässigt är Europa ett virrvarr av människor som vandrat in i denna världsdel under minst 30,000 års tid. Den mest intensiva vandringen ägde rum för ca 1500 år sen då persiska folk, hunner, goter, araber och många andra formligen rusade in i Europa och bidrog till genpoolen. Så vi må vara ett land, ett folk rent nationellt, men vare sej kulturellt, vetenskapligt eller historiskt sett är vi det. Vi som lever nu är resultatet av flera tusen års evolution. Vi är vinnarna, rent evolutionärt. Det låter kallt men så är det. Vinna behöver nödvändigtvis inte betyda segra. Det kan likaväl betyda att man drar in inkomst. Vi har dragit in den inkomst som behövs för att leva idag. De som kom före oss gjorde så för att vi ska få leva. Kanske vi alla i hela världen är ett enda folk...



"They got groupies for their bands 
And all I got is my right hand"

Jean M Auel och verklighetens tidiga moderna människor i Europa

För den som läst Jean M Auels böcker om stenålderskvinnan Ayla är detta ingen rolig läsning. För alla andra är det nog ändå rätt intressant läsning. Det handlar om likheter och skillnader mellan den amerikanska författarens böcker och verklighetens människor i Europa för ca 30,000 år sen. Låt oss först gå igenom Auels beskrivning av människorna innan vi går in på hur det egentligen såg ut.

I Jean M Auels böcker beskrivs Ayla och hennes sort som långa och ljusa, i kontrast till neandertalarna som beskrivs som kortvuxna och svartmuskiga. Sexuella möten mellan dessa båda underarter äger endast rum genom bortrövanden eller genom gruppvåldtäkt. Neandertalarna beskrivs som extremt konservativa med väldigt begränsat talat språk. De kommunicerar främst med teckenspråk och använder talat språk för att poängtera något. De använder mestadels spjut eller slangbåge för att jaga med. Spjuten stöts från nära håll i bytena, med stor fara för jägarna. Cro-Magnon, till vilka Ayla tillhör, beskrivs som smala, smidiga smygjägare som kastar spjuten på långt håll. Båda grupperna använder fångstgropar med pålar i för större djur.

Hur såg då verklighetens respektive grupper ut? Jo, med tanke på att båda folkgrupperna kom från Afrika, fast vid olika tidpunkter, så torde det ha funnits starka afrikanska drag hos åtminstone Cro-Magnon. Av såväl DNA som rekonstruktioner av skallar att döma var så också fallet. Även om de afrikanska dragen hade tunnats ut väldigt mycket jämfört med tiden i Afrika ca 150,000 år tidigare var de fortfarande så mörka att de nog såg ut som nordafrikaner eller sydeuropéer gör idag, med såna central- och östafrikanska drag som kraftiga läppar och kraftig näsa som än idag gör sej gällande hos många européer som idag är väldigt ljusa. Håret växlade från svart till ljusbrunt medan ögonen verkar genomgående ha varit bruna eller möjligen gula.

En bild av en möjlig utveckling hos oss människor.

Neandertalarna å sin sida verkar ha varit ljusa i hyn, ungefär som en modern centraleuropé eller nån från Balkan. Bruna eller gröna ögon samt brunt eller rött hår hörde också till deras utseende. De afrikanska dragen fanns kvar men i mindre drag än hos Cro-Magnon. Deras förfäder hade kommit till Europa för ca en miljon år sen och sen fått påfyllning från Afrika och västra Asien under millennierna som följde. Det intressanta här är att neandertalare och moderna människor faktiskt hade sex med varandra, men första gången verkar ha varit redan för ca 60,000 år sen, strax efter den stora katastrof som nästan utrotade alla olika människoformer världen över.

Man kan tänka sej att i en värld som blivit kallare och ogästvänligare var nog en famn, vilken som helst, välkommen och det ledde nog till både det ena och det andra, även om den andre var av en annan sort än man själv var. Några gruppvåldtäkter förekom nog inte, i alla fall inte då bland väldigt få överlevande då mat och trygghet var det man främst tänkte på, och framför allt inte i de samhällen som växte fram ur katastrofens skugga. Sånt förekommer idag bara i samhällen som är på väg att gå överstyr, bland annat pga missunnsamhet eller överbefolkning.

Utseendemässigt syns inget av dessa möten idag, detta eftersom det gått så lång tid sen mötena ägde rum. Som tidigare skrivits här på bloggen gav neandertalarna oss rött hår, lite fler sjukdomar (samt immuniteten mot många av dom) och med tiden blå ögon. Vad gäller språk hos neandertalarna så hade de samma sorts tungben och i deras DNA var den så kallade språkgenen (FoxP2) påslagen på samma sätt som den är normalt hos oss vilket innebar att de troligtvis hade språk som liknade våra. Vem vet, de kanske gav oss ord för olika företeelser de kände till om markerna de levde i?

Vad gäller längden var våra förfäder längre än neandertalarna, men inte mycket längre. Det rör sej alltså inte om några tvåmetersmänniskor utan snarare om att de längsta var ca 180 cm. Det hindrar förstås inte att det verkligen funnits riktigt långa och ljushyade människor för 30,000 år sen. I övrigt stämmer Auels böcker ganska väl. Hennes beskrivning av vädret under istiden för ca 30,000 år sen stämmer väl överens med de markprover som tagits och analyserats över hela Europa.

Vad gäller blå ögon uppkom detta inte allmänt förrän för ca 10,000 år sen i östra Europa. De verkar dessutom ha en gemensam föregångare som levde nån gång under perioden 6000-10,000 år sen. I alla fall enligt den danske genetikern Hans Eiberg. Jag är blåögd, ser bra i mörker och har såväl centraleuropeiskt som nordeuropeiskt ursprung. Har jag månne neandertalare i mej? Det hoppas jag för de verkade vara riktigt trevliga typer.




"Du är ingen kvinna,
du är ett världskrig"

Tankar vid mitt tangentbord: Huvudkläder

Tankar vid mitt tangentbord är en ny serie på min blogg som ersätter Svåra frågor allt som oftast eftersom det är så svårt att ställa dessa frågor. Så nu tänker jag istället.

Sen ett antal år tillbaka rasar en debatt om det man har på huvudet utomhus. Nu gäller striden förstås inte mössa, keps, sjal, hatt eller något annat västerländskt utan sådana främmande fåglar som niqab och burqa. Man skulle kunna säga att det finns tre stridande enheter på den kritiska sidan, var och en med olika motiv till varje man är kritisk till dessa huvudbonader. Ett sådant motiv är att det är förnedrande mot kvinnor att bära nåt av dessa. Ett annat är att man inte vet vad för vapen man skulle kunna dölja under en slöja och en heltäckande klädsel. Det tredje är rakt ut främlingsfientligt och mer fördomsfullt, de som bär sånt här är mödrar till skurkar hela bunten.

Det finns en mer sansad kritisk inställning till dessa huvudbonader och den hör ihop med att man tar seden dit man kommer. I Sverige har vi i stort sett slutat bära huvudbonader utomhus, förutom när vintern är som värst då alla borde skydda sin mest värdefulla tillgång, hjärnan. Förr hade alla nån form av huvudkläder, allt från mössa och keps till cylinderhatt och sjal. Sånt har vi gått ifrån, av olika skäl. Ett är att modet sakta förändras i takt med samhället i stort, ett annat är att vädret blivit bättre (inte sämre, era knasiga alarmister!), även om de senaste 10 åren inte varit av bästa kvalitet, om vi nu talar om somrar.

I en del fall när vi talar om niqab och liknande handlar det om förtryck, i andra fall om trista traditioner som man med en dåres envishet håller fast vid. Här i Sverige har vi huvudbonad som vi vill, valfrihet är ju trots allt en hörnsten i vår demokrati, men inte till överdrift. Det finns gränser för ens valfrihet. Man tar av sej mössan när man talar med folk inomhus, man har inte ytterkläder på sej inomhus om man har för avsikt att vistas inne en längre stund. I det här fallet bör man nog räkna niqab till ett ytterplagg. Den ska alltså av när man jobbar inomhus. I en del fall är det rent ut sagt livsfarligt att ha lösa eller slängande plagg på sej. För elever som har trä- och metallslöjd är det inte bra med vare sej sjal, halsduk, niqab eller ens keps på knoppen när man svarvar eller använder en cirkelsåg.

Personligen har jag inget emot något plagg som bärs på skulten men som jag beskriver ovan får det finnas gränser för var man bär dessa. Gränserna bestäms av de konventioner som gäller:

1) Ta av huvudbonaden om du är inomhus en längre stund. Det är bara dumt att ha den på och gör dej onödigt varm i längden.

2) På sommaren behövs egentligen ingen huvudbonad på för så stark är inte solen på våra breddgrader.

3) Säger värden i ett sällskap ifrån att du ska ta av dej det du har på huvudet, ska du göra så också. Traditioner, modenycker och annat dumt ska inte få övertrumfa annat.




"Naken är jag, och så blev jag skapad. Inget är vunnet och inget är förlorat"

Det händer saker inom forskningen kring människans förhistoria

Australopithecus Sediba. Bild från svd.se

Ännu en länk i kedjan som leder fram till oss som art har tillfogats. Den här gången från Sydafrika. Den här arten har fått namnet Australopithecus Sediba och vandrade här på jorden för 2 miljoner år sen. Dess upptäckare hävdar att detta är vår föregångare, snarare än Homo Habilis. Deras händer och fötter är mer lika våra än andra samtida förmänniskor. De gick förstås upprätt som alla andra förmänniskor. Enda problemet är att hjärnan verkar mindre än hos Homo Habilis. Frågan blir då vad detta betyder för forskningen som sådan. Det finns utrymme evolutionärt för en utveckling från båda släktena så det blir intressant att se om de hittar fler arter som kan tänkas vara föregångare till oss. Sista ordet i den här saken är definitivt inte sagt.


"Det viktigaste är inte att hitta intelligent liv i rymden
utan att finna det här på jorden."

Neandertalarna närmare oss än man tidigare trott

Veckans stora nyhet inom forskarvärlden är utan tvivel de rön som visar på vad många misstänkt länge, nämligen att det finns spår av neandertalarnas DNA i oss. Enligt de senaste rönen ska den korsningen mellan de två underarterna ha skett i Mellanöstern för ca 60,000 år sen. Det är med viss säkerhet jag säger att denna blandning är den som idag dominerar vissa områden i Asien och Europa. Det går kanske inte att se på utseendet men helt klart i styrka och beteende. Deras ättlingar var alldeles säkert med och skapade de första civilisationerna. Att det rör sej om Homo Sapiens Sapiens råder det inget tvivel om, det är bara lite extra krydda i form av Homo Sapiens Neanderthalensis som lagts till. Det räddade nog en del av våra förfäder men var döden för de rena neandertalarna.