En kort och väldigt nykter eftertanke kring valet 2014

I efterdyningarna av det senaste valet och dess "dramatik" känner jag mestadels lättnad. Jag är lättad för att det inte blev värre, att vi inte fick en sämre regering (i nuläget vet vi inte hur den tillträdande regeringen ska se ut ens en gång!), att inget block fick absolut majoritet. Det är huvudsaken då jag anser absolut majoritet vara ett steg på väg mot diktatur. Möjligen kan vi kalla det demokratur, men då är vi väldigt snälla.

Det tidningarna kallar dramatik är väl egentligen vad vi alla älskar att se, politiker som springer omkring som yra höns. Dags för dessa "höns" att, med Hans Lindströms ord, förverkliga sej själva. De bör inse att folk inte längre röstar på Partiet för att få stabilitet, eftersom någon politisk stabilitet inte har existerat sen Palme mördades. Inte så att mordet på Palme tog död på stabiliteten, den var på väg ut redan innan, men mordet var den utlösande faktorn som fick allt att rämna.

Innan vi förlorar oss i tolkningar av modern historia tänker jag stoppa där eftersom jag ogillar modern politisk historia, där alla har rätt och samtidigt fel. Så mycket kan jag säga att när vi ser tillbaka på valet 2014 är jag säker på att detta var början på något nytt. Sverige blev för första gången med i gruppen länder där en massa småpartier fick vara med och bestämma agendan. Det började så smått redan 2010, men det är först nu vi ser att det är en trend.

Jag tänker inte säga att det är en dålig sak, att vi får fler partier i vårt parlament, för det är en bra sak. Sen om vissa åsikter de olika partierna inte faller alla på läppen gör ingenting. Samtliga åtta partier kommer snart att lura skjortan av alla oss väljare och livet återgår till sin vanliga gilla gång.

Till sist var det jättebra att Edward Snowden fick det alternativa Nobelpriset. Carl Bildt, mästerhycklaren i lågskor, kan tycka vad han vill. Snowden är en hjälte och bör hyllas som en sådan. Jag har inte sett några hjältedåd från några politiker på sistone. Till och med Mike Tyson är en hjälte numera, efter att ha hjälpt en skadad man vid en krock mellan en motorcykel och en taxi. Kom igen, Bildt, när du hjälpt någon i nöd eller sett till att världen blir en bättre plats för alla som vill ha frihet och öppenhet från allas sida, inklusive er politiker!



"Oj, vad mörkt det har blivit!"

Valspurt

Härmed avslutar jag mitt politiska engagemang för denna valrörelsen. Det har helt enkelt varit för mycket valfläsk, tomma ord, överdrifter, undanflykter och halvlögner från oärliga politiker. Det ska bli skönt är allt återgår till det onormala igen. Vem som vinner valet? Inte vi väljare...



"Kaavi sockens tingslag har på grund av vansinne förklarat två personer omyndiga"

Varför du ska rösta

Jag oroar mej för framtiden. Inte så att jag ser miljöförstöring eller horder av människor utifrån som vill ta över vårt land som nåt hot, det är absolut inget hot mot vår livsstil, utan jag är rädd för att många av politikerna och myndigheterna leker alldeles för mycket 1984 och adel med oss undersåtar. Jag skriver inte medborgare för vi är inte med nånstans, vi är under för dessa människor.

Tyvärr ser inte alla vanliga människor detta. De ser miljön och invandringen som stora problem som deras specifika partier kan lösa. De ser inte att dessa frågor är resultatet av att vanligt folk känner sej maktlösa och utan möjligheter att påverka sin egen situation, en situation som skapats av dels för mycket välstånd när det svenska samhället utvecklades till en stor välfärdsstat samt dels en stor osäkerhet när jobben försvunnit då tiderna blev sämre och allt flyttade utomlands.

Övervakningen, jag talar inte om övervakningskameror på gator och torg, är en annan femma. Jag talar om den övervakning våra politiker utsätter hela internet för. Den är orsakad av en missriktad paranoia, en rädsla inför det överdrivna hot terroristerna står för. Det faktum att riksdagspartierna lagt locket på för all offentlig diskussion och debatt kring övervakningen (vi tar det efter valet, som Reinfeldt sagt) säger allt om hur politikerna ser på oss vanligt folk.

Invandringen, övervakningen, och miljön är inte orsakerna till våra samhällsproblem, de är symptom på det större problemet, att våra ledare leker adel och ser oss som förbrukningsvaror, precis som ledare gjort i många sekler. Vår maktlöshet gör att vi ser allt som inte hör vardagen till som nåt skrämmande. Men det finns inga monster i garderoben eller under sängen. De riktiga monstren sitter i parlamentet och på departementen.

Med detta sagt struntar väldigt många i dessa frågor. Påfallande många är valboskap som går och röstar utan egentligen göra nåt val. De skulle rösta på en krokodil om man presenterade den som partiledare för just det parti man alltid röstat på. 

Just därför bör man rösta för att bli av med politiker som bara vill behandla oss som boskap. Om inte annat så för att visa politikerna att vi inte accepterar deras kandidater, deras broilerpolitiker som hela tiden matar oss med floskler och grodor. De lär sej se mönstren hos oss väljare, att vissa politiker helt enkelt inte accepteras av alla. Tyvärr funkar detta inte på alla politiker; en del väljare verkar faktiskt föredra den typen av politiker som för fram opportunistiska budskap som är lätta att smälta (Romson, Åkesson, Hägglund, Schyman etc), så vi får tydligen ta det opportunistiska med i beräkningen.

Jag röstar i alla fall inte på just nu-budskap utan långsiktigt, med siktet inställt på framtiden. Det är arbete, skola och omsorg som är viktiga element för många väljare. Då behövs alla ideologier som hjälper dessa tre hörnpelare i samhället. Jag kan inte tänka mej att skolan hjälps av klassisk socialism eller ren konservatism, dock. Det är min åsikt och den står jag för. Jag tänker rösta i enlighet med den också. Att gå på känsla i ett val är inte lika viktigt som att rösta med den logiska delen av hjärnan. Det handlar inte om att förändra saker nu, utan för att behålla utvecklingen mot ett bättre samhälle intakt.

Personligen anser jag inte att politiker förändrar samhället, de ser bara till att samhället hålls samman. De som förändrar samhället är människor med idéer, människor med en grandios vision, som vågar misslyckas på vägen mot succé. Att rösta på politiker mot den här bakgrunden innebär att man röstar på det parti som vågar ta steget ut för att hjälpa människorna med visionerna. Hittar du ett sånt parti i riksdagen idag så skulle jag bli glad.

Alla partier jag hittills sett nämnda i tidningar och på internet hyllar i stort sett bara stagnation och/eller konservatism. "Det ska vara som det alltid varit", är det naiva och intetsägande mantrat man hör från både politiker och väljare. Såna människor är det alldeles för många av. Men utvecklingen går vidare, trots dessa element. För människor som gillar utveckling är det att hänga med när tåget går.



"Fighting for peace is like screwing for virginity."

Varför du inte ska rösta alls

Idag tänker jag göra reklam för ett av Sveriges största partier, Soffliggarpartiet. De brukar samla åtminstone tio procent av väljarkåren varje valår och de brukar ses ner på av professionella politiker och av de som "minsann gjort sin plikt och röstat". Men många av de som inte går för att rösta gör det faktiskt av väldigt giltiga skäl. Dels finns det inga, absolut inga, partier som företräder deras åsikter. Dels kan det bero på att man känner sej lurad av de som styr landet. Men det kan också bero på att man inte gitter gå, vädret kan vara dåligt, det finns roligare saker att göra än att utöva sin rätt att välja.

Att rätt ut bojkotta valet är en medveten handling som inte bör ses som nåt naivt och lättjefullt. Det är vår rätt att rösta och följaktligen är det samtidigt vår rätt att inte rösta. Jag anser att det inte är lönt att rösta på ett visst parti om man bara håller med dom i en eller två frågor. Gör ett parti en viss fråga till sitt huvudämne som man själv inte tycker om eller inte tycker är så stor så är det inte heller lönt att rösta på dom för då har man slängt bort sin röst, även om det partiet har frågor i övrigt som man håller med dom om.

Denna inställning har gjort att jag numera "har lämnat riksdagen", dvs jag röstar hellre på partier utanför, om jag alls röstar. Då kanske nån invänder att jag slänger bort min röst på ett parti som inte har något inflytande politiskt sett. Kanske inte politiskt men det finns andra fora att göra sin röst hörd på. Gator och torg, internet, brev, tidningar och affischer är andra områden där demokratin utövas. Riksdagen må vara den officiella kanalen för politiker men för många är det en högborg för människor utan riktig arbetslivserfarenhet eller kontakt med verkligheten.

Det viktigaste med demokrati är att man får göra sin röst hörd oavsett medium. Som jag har skrivit tidigare är valet ingen större del av demokratin, det är ett sätt visa politikerna hur bra eller dåligt de gjort ifrån sej i den stora tävlingen. Rätten att yttra sej över huvud taget är viktigare och absolut större. Men kom ihåg, att skrika högst i en debatt eller klinga i klockor så att någon inte kan prata är inte demokrati, det är raka motsatsen till demokrati. Att förvägra motståndarsidan rätten att yttra sej är diktatur. På diktatorer vill jag då rakt inte rösta.

I morgon skriver jag om varför du ska rösta.



"La Suede - douze points"

Rösta pirat!

Jag säger bara: Rösta på Piratpartiet! Det är inte det bästa du kan göra, men det är bättre än något av riksdagspartierna. Riksdagspartierna står bara för stagnation av samhället och vill inte dej som individ något gott. Over and out!



"Har någon sett Sabina?"

Vem bryr sej om vilken som blir USAs näste president?

Vem som än som blir USAs president efter valet i november så är det ett val mellan pest och kolera. Mitt Romney är en självupptagen fjant som bara tar steget ut att bli presidentkandidat för maktens och härlighetens skull. Barack Obama är också en fjant som även han vill sola sej i glansen. Ingen av dom är egentligen passande som presidenter men dom är uppenbarligen det bästa de båda partierna i tvåpartidiktaturens USA kan uppbåda.

USA, och många andra länder i samma situation, utvecklas trots politikernas klåfingrighet, inte för att politikerna gör nåt. För politiker kan inte göra nåt konstruktivt i längden. Det är företag, enskilda människor och myndigheter som för samhället vidare. Politiker är i praktiken stoppklossar. Framför allt gäller detta såna som ska föreställa ett lands ledare. Jag vet att jag låter raljant och enögd men jag är trött på allt tjat kring presidentvalet i USA. Vart fjärde år är det samma visa. USA är inte längre det viktigaste landet för oss i Sverige.

Lik förbannat följer svensk media amerikansk politik nästan mer slaviskt än amerikansk media gör. Vem som än sitter i Vita huset (med undantag för Bush jr) har höjts till skyarna av diverse tidningar och "journalister" vid TV som på nåt sätt vänder kappan efter vinden vilken politik den sittande presidenten och hans regering än valt. Är presidenten i knipa står man bakom honom till varje pris, vem det än är. Det är väl bara Nixon som man har lämnat ute i kylan när han avgick. Det är säkert fel men jag kan inte komma på fler just nu.

Saken är den att amerikansk politik är egentligen inte politik, det är organiserat kaos. Politiker går att påverka genom påtryckningar eller pengar hur lätt som helst och är det inte religiöst motiverat så är det i högsta grad monetärt. Jag är ingen USA-vän när det gäller politik. Vad gäller vanligt folk är det helt och hållet beroende på hur folk är som personer. Jag har inget emot USA i övrigt alls. Jag är som sagt bara väldigt trött på den amerikanska politiken. Trött på att höra om dessa fjantar som lovar guld och gröna skogar men som i realiteten endast bidrar med krig, förstörelse och inskränkthet. Allt medan USA går vidare och utvecklas oberoende av politiken, religionen och den militära makten.

Som George Carlin en gång sa; USA har bara en sak som man är bra på numera, att kunna bomba skiten ur andra länder.



"Strejkbrytaren är den amerikanska industrins hjälte."

Demokratidiskussionen fortsätter eller val har egentligen inte mycket med demokrati att göra

Att välja in någon eller ett parti i ett parlament är en sak som ofta påpekas som varande den viktigaste delen i en demokrati. Man får vara med och avgöra vilket parti eller vilka partier som ska styra framöver, till nästa val. Jag skulle vilja säga att ett val inte är så viktigt för demokratin alls. Ett val är nämligen inte styrt av logik utan mestadels känslor och tradition. Skulle logiken råda hos oss alla skulle inget av de partier som förpestar vårt parlament få representation där. Men tacksamt nog för partierna och de som styr dom är det inte logiken som visar vägen vid valurnorna. Det finns en anledning till varför vi väljare ofta kallas valboskap.

Den viktigaste delen av en demokrati är du och jag, vi individer som tillsammans bildar ett samhälle. Allt vi gör och säger eller inte gör och säger är demokrati i aktion. Ett val är ett sätt för Makten att klamra sej kvar. Att välja representanter är lovvärt ur demokratisk synvinkel men det innebär tyvärr att maktgalningar antingen kommer tillbaka gång på gång eller ser till deras adepter går i deras fotspår för att fortsätta kampen om Maktens gunst.

Jag har tidigare klargjort min syn på representativ demokrati, hur den gör så många politiker till närmast människofientliga sociopater som inte bara går över lik för att nå sina mål utan inte heller drar sej för att skaffa fram liken att gå över. Ju närmare vi kommer Makten desto mer berusade blir vi. Inte ens den mest altruistiska politiker är immun. De som vågar tänka själva blir antingen utträngda eller hoppar av självmant. All heder åt denna sistnämnda kategori.

Nu kan man förstås inte komma ifrån att en del bra saker HAR kommit till som en följd av politikers arbete. Dock har jag misstanken att dessa förändringar ändå skulle ha kommit till stånd i vilket fall som helst. Samhället förändras ständigt och politiken i sej är inte immun mot dessa förändringar, även om politikerna ofta ogillar för snabba förändringar. Makten vill ha så få, så små och så enkla förändringar som möjligt.

Jag är av den åsikten att makt ska vara så decentraliserad som möjligt samt att en eventuell statsapparat endast ska befatta sej med försvar, kommunikation och vård/omtanke av hela samhället. Resten ska vara så regionalt som möjligt. Tyvärr funkar inte den svenska modellen med kommuner och landsting. De förra sköts i mångt och mycket som företag med styrelser som ser sej själva som gudar och gudinnor, i alla fall uppför de sej väldigt maktfullkomligt. Kritik sopas undan med en handrörelse i många fall, utan att man ens bryr sej om att bemöta den.

De senare verkar inte veta hur man ska sköta sitt arbete, punkt slut. Landstingens era borde egentligen vara över för det finns inte mycket de kan göra längre. Allt de gör kan mycket väl göras av andra instanser och organ. Det är ju på modet att skapa en massa myndigheter som gör ospecificerade ting så varför inte ersätta landstingen med en massa myndigheter? Eller varför inte lägga landstingens åtaganden på staten eller privata företag vilket torde vara en bättre lösning på sikt.

Ju mindre nationer desto bättre. Stora länder är svårare att hålla koll över. Men även små länder av idag kräver byråkrati, i alla fall om man ska ha den sortens demokrati som verkar vara rådande i världen, den representativa. Kanske Sverige skulle bli en union igen som det var under landskapens tid, före Gustav Vasa och hans tankar om ett land styrt enligt hans sätt att se. Jag vet inte hur alternativet till representativ demokrati, alltså direktdemokrati, skulle se ut i realiteten men ingen har provat det i praktiken så vi vet inte hur, eller om det funkar. Vad är vi rädda för? Varför inte prova, åtminstone på regional nivå?

Till sist vill jag kritisera våra politiker för att de inte läser igenom alla de dokument de får att läsa. Jag förstår om de inte har tid att läsa allt men då tar man sej tid! Lägg undan allt annat och koncentrera er på de dokument som är mest relevanta för den sakfråga som gäller mest för tillfället. Dessutom, lyssna på kritiken istället för att svepa den åt sidan. Läs även in er på alternativen om dessa finns. Ni borde gå mer vetenskapligt till väga i era bedömningar av sakfrågor. Dvs ni borde utgå från att det ni brinner för inte stämmer. Som när man har en tes man vill pröva. Man börjar då med att hitta saker som talar emot den tesen. När alla hinder är undanröjda går man vidare och skapar en sakfråga av sin tes. Det omvända alltså mot vad så många politiker tänker idag...


"Hell, I never vote for anybody, I always vote against."

Om Pär Nuder inte vill, varför då tvinga in honom i debatten?

Pär Nuder har sagt nej på ett sätt som Göran Persson aldrig gjorde innan han till slut svarade ja. Dessutom säger Nuder att han inte tänker kandidera. Varför skriker då en del tidningar ut sitt stöd för honom? Aftonbladet är förvånansvärt tyst i frågan. Några enstaka artiklar. Kanske håller de andan? En sak är säker, vem de än väljer blir det egentligen en fortsättning på den tråkiga och ensidiga politik Socialdemokraterna fört de senaste 30 åren.