Den svenska prydheten

Den svenska synden är en myt. Men den svenska prydheten är det definitivt inte. Att visa formerna under en t-tröja eller gå i kortbyxor är inte exhibitionism för en tjej. Det kallas att klä sej efter årstiden och temperaturen samt att visa upp sej. Men inte ens det faller alla i smaken. På en del ser det förstås smaklöst ut, men många gånger är det snyggare med lättklätt än helt avklätt. Men som sagt, även lättklätt har kommit att hamna i skottgluggen på sistone. Framför allt beroende på att allt yngre går klädda så, vilket inte är meningen. Personligen anser jag att en någorlunda fast åldersgräns för detta går vid 18-19 i ålder. Innan dess har formerna i allmänhet inte utvecklats tillräckligt för sån klädsel.

För oss killar är det inte lika illa ställt. Så länge inte herrn där nere sticker ut får vi tydligen gå klädda hur som helst, bara det inte är för skrikigt för då reagerar de där som tycker att man ska klä sej efter sin tillhörighet, vilket konstigt nog innebär att bara bögar får klä sej flashigt och färgrikt numera. Så är det i det "moderna" Sverige. Konservativ får man bara vara när man klär sej. Allt annat är antingen slampigt, bögigt eller bara knäppt. Vi generaliserar och hötter finger åt allt som ser annorlunda ut eller skrämmer vårt sinne för det tillåtna.

Lättklätt och/eller avklätt signalerar inte "kom och ta mej!" utan är mer ett uttryck för att man gillar sin egen kropp och vill visa sej stark inför alla andra, framför allt andra kvinnor. Att inte acceptera eller förstå det tyder på att vårt samhället har blivit oerhört mer avogt inställt till den mänskliga kroppen än tidigare decennier. Inte så att vi ska gå tillbaka till åren 1965-1975. Den perioden var för promiskuös och lössläppt, och faktiskt lika fördomsfullt inställd till sexualitet och utstrålning som idag.

Men varför är vi så pryda? Vad får ett helt samhälle att helt plötsligt bli så emot människans utseende? Eller är jag ute och cyklar? Kanske jag ser hjärnspöken? Men jag tycker likväl att vi har fått ett samhälle som ser ner på utseendet och gör objektifierandet av människor till nåt fult. Detta med tanke på att objektifiering är det första vi utför när vi ser en annan människa. Vi bedömer dom utifrån deras utseende och manér den första gången vi ser dom. Vi ser dom som objekt i några millisekunder innan vi ser dom som de individer de verkligen är. Denna objektifiering hänger kvar, präglad av eoners nedärvda synsätt inom en viss kultur. Detta nedärvda ses nu alltså som nåt fult och förlegat.

Att se kvinnor - och numera även män - som objekt är således inget fel. Så länge det bara handlar om att sälja sej själv på det professionella planet ser jag inget fel i att använda sej av kvinnor och män i reklam som gör diverse åtbörder. Men de ska inte sälja sex eller ens sexighet. Det är produkten de ska göra begärlig. Att anspela på sensualism och sexighet gör inget, bara det inte blir töntigt. Töntigheten i det här fallet består i att man tar bort uppmärksamheten från produkten genom sina rörelser eller blotta utseendet. Där har konfektionsföretaget Dressmanns reklaminslag i TV lyckats. En bra blandning mellan kropp, kläder och marknadsföring, även om rösterna ofta presenterar för många floskler.

Det är väl det amerikanska sättet att se på nakenhet och den mänskliga kroppen som spelar in här. Det är ju bara sååååå hemskt med lite mer hud än ansikte och händer. Med allt detta vill jag ha sagt att vi kort och gott har svängt pendeln för vad som är en sund inställning till våra kroppar för långt åt det pryda hållet idag. Jag gillar inte att se nudister och naturister på gatorna, främst för att såna tenderar att frysa under de kallare perioderna av året samt har lättare för att bränna sej och dra på sej sjukdomar. Men jag gillar inte heller att se påpälsade "nuckor" mitt i sommaren. DET är värre än avklätt!




"Varför så bråttom? Vi ska inte dö än"

Fotohörnan: Ett (miss)lyckat foto

Ibland pga brist på något bra att säga i skrift lägger jag in dessa fotoinlägg så jag kan fortsätta den mer eller mindre oavbrutna raden av dagliga inlägg jag lyckats genomföra sen hösten 2010. Men idag måste jag bara ta med detta foto för jag tycker det är väldigt lyckat, även om jag egentligen inte fick till det riktigt ordentligt, framför allt som fotot egentligen är väldigt suddigt. Det var dåligt ljus, vilket fick till följd att jag fick sänka slutartiden och vara väldigt tålmodig så inte skakningarna stör alldeles för mycket.

Platsen är Stockholm, den unga kvinnan okänd liksom alla speglingarna i glaset bakom henne. Det var hennes lugn där hon satt medan alla andra jäktade förbi. Kul att någon kan ta det lugnt mitt i ruset. Det borde fler göra.

"My body needs laughter as much as it needs tears. Both are cleansers of stress."

Om konsten att sälja in ett oväder

I morgon beräknas ett nytt lågtryck dra in över Sverige och Danmark. Man tar numera inga risker. Tåget mellan Malmö-Ystad-Simrishamn är inställt från och med torsdag eftermiddag, den tid då ovädret beräknas komma in. Med alarmistiska ordalag borde man från medias håll förstås ha skrivit nåt i stil med mega-super-duper-jättestorm som krossar allt i sin väg, men man nöjer sej med att beskriva det som en rasande snöstorm med potential att lägga tre decimeter snö på backen.

Naturligtvis ska stormen ha ett namn. Det ligger liksom i tiden att namnge stormar, även i Sverige. Sven heter den efter namnsdagen då den far in. Tur då att den inte kommer in när Malin har namnsdag för det är namnet på en trevlig och väldigt snygg kvinna jag hyser varma känslor för. Henne vill jag inte förknippa med kaos och snöyra.

Så hur gör de då för att sälja in ovädret bland populasen? Jo, de skrämmer oss med stora svarta (ibland även röda) rubriker på hemsidorna, högst upp dessutom så ingen ska kunna undkomma artiklarna. Helst ska det också kryddas med underrubriker som skrämmer än mer. Men sanningen är väl som vanligt. Det blir lite snö, lite regn och lite blåst. Nån flagga vajar lite extra, inget annat. Eller så drar den in med full kraft och fäller lika mycket skog som Gudrun. Vi får se på fredag när stormen dragit förbi...



"Everyone talks about the weather, but no one does anything about it."

Järnvägen - ett olycksbarn i samhället

Folk klagar på försenade tåg, vilket gör att artiklar skrivs i det oändliga om hur förseningarna ska bekämpas. Det gör också Riksrevisionen, som dessutom tycker att lösningen på problemet är att staten tar tillbaka skötseln av banorna. Det som rullar på banorna kan gärna få vara som nu, men det är nog bäst om farbror Staten tar hand om skenorna och gruset. Så resonerar Riksrevisionen och klandrar bland andra SJ, övriga tågoperatörer, Trafikverket och andra banskötare för bristande underhåll och, underförstått, dålig företagsmiljö.

I princip är det den rätta vägen att gå, att staten har hand om skötseln och många har hand om den rullande trafiken. Punktligheten skulle onekligen öka om så skedde, i alla fall till stor del. Men på sikt är det nog ändå bäst om varje region hade ansvar för sina banor, och verkligen skötte om dom också. Endast de banor som har riksintresse kan man tänka sej att staten främst sköter om.

Hur finansieringen ska ske för allt detta kan man ju fråga sej, men vi kan väl ta lite från statsförvaltningen? Tjänstemännen mår bara bra av att ha lite mindre i de statliga plånböckerna att spendera och leka med. Sen kanske vi kunde få en del företag och rika enskilda personer att lätta på sina plånböcker för det gemensamma goda. Det gick förr i tiden och slutade oftast bra. Varför skulle det inte gå nu? Är samarbete (kooperation med ett annat ord) ett så fult ord med en sån sliskig innebörd?

Spårskötselsfordon i Skurup 1986.

Järnvägen har blivit en sorts hackkyckling som tidningarna älskar att skriva spaltmetrar om hur farlig den är, regeringar helst skulle vilja slippa ta ansvar för och oppositionen alltid klandrar de styrande för att den inte sköts ordentligt. Folk i gemen gillar att åka tåg, men i och med att underhållet av banorna har blivit så eftersatt kan man undra hur länge till folks tålamod håller i sej.




"Där ingen nyckel passar, öppnar tålamodet"

Vetenskapshörnan: Karin Bojs har faktiskt rätt!

Jag, och många med mej, brukar sällan hålla med Karin Bojs i allt hon skriver för DN, men nu har hon fått till en ordentlig pärla som är svår att kritisera rakt av. Det handlar om DNA-tester, som enligt Bojs riskerar att bli big business om vi inte ser upp. Visst skriker hon högt, högre faktiskt än i klimatfrågan, men det är viktigt att vi skapar en form av etiska regler kring DNA-test. Den DNA vi bär omkring på är unik för oss själva, även om vi delar det allra mesta av den med våra närmaste släktingar, och våra släktingars släktingar osv.

Det verkar dock som att en del företag som gör testerna åt en vill kunna använda ens DNA till annat än bara att kolla ens ursprung och eventuella sjukdomsanlag. Kanske vill de använda DNA till att ta patent på diverse mediciner, utan att vi som bidragit med arvsanlagen får en enda krona för besväret. Kommer detta verkligen kunna gå? Vi får hoppas att vi får behålla våra arvsanlag i fred.



"-Are you a duck?
-No.
-Well then, cluck you!"

Dumheter världen över

Ser att myndigheterna i Borlänge vill sätta stopp för bland annat tårtkalas, av följande skäl:
"Ekonomi. All mat som erbjuds i förskolan och skolan ska bekostas av verksamheten.

Folkhälsa. Livsmedelsverket avråder från söta drycker, bakverk, glass och godis i förskolan.

Orättvisa. Det blir orättvist för de familjer som inte har råd att bjuda.

Allergi. Någon måste ta ansvar för att allergiska barn inte får i sig felaktiga livsmedel."

Den första punkten bevisar bara att de styrande vill ha absolut kontroll över alla aspekter i samhället, till och med vad barnen äter och vad de vuxna tillåter dom att äta.
Den andra punkten är bara löjlig. Vad Livsmedelsverket tycker är uppenbarligen lag för dessa politiker och myndighetspersoner. En enstaka gång varje vecka gör det ingenting att barn äter nåt sött. Samma sak för vuxna.
Den tredje punkten spelar ingen roll eftersom barn inte ser det på det viset. Barn från sämre lottade hem blir bara glada att få vara med och ha skoj med dom andra. Det är när vuxenvärlden tränger på som orättvisor blir till.
Den fjärde punkten blir onödig då de allra flesta föräldrar talar om att deras barn kan vara överkänsligt mot nån viss mat.

Hela den här politiken andas överstatlighet och ingrepp i folks privata angelägenheter. Politik ska vara till för att hjälpa människor, inte lägga hinder för dom i form av pekpinnar och dumma regler. Ska den kommunala fikan förbjudas samtidigt, med mat tillhandahållen enbart av kommunal verksamhet?

Mer dumheter med barn involverade. En kurs för lågstadieelever i ledarskap har utarbetats av en amerikansk mormon. Mormoner hör till den där sekten i USA som tror att de har magiska underkläder, tror att USA är det egentliga utlovade förlovade landet som det talas så vitt och brett om i bibeln, samt hade rasismen underförstått inskriven i sina regler fram till 1970-talet. De ville också ha månggifte med på programmet, men fick bassning på den punkten av den amerikanska regeringen. Själva utbildningen låter som hjärntvätt, av artikeln att döma.

Nu har de luddigaste lagarna rörande mobiler i bilar börjat gälla. Man får tala i telefon, men inte knappa på den, medan man kör. Vem ska efterleva denna lag egentligen? Hur ska den efterlevas? Det är bra att man försöker, men det är inte på långa vägar så bra som det borde kunna vara.

Så nu vet ni vilka dumheter våra politiker och myndigheter håller på med. De petar i vårt privatliv och vill att alla ska vara "goda" medborgare, men det blir oftast bara pannkaka av alltihop.




"Some other place, somewhere, some other time"

Problem med religioner - del tolv: Frågor som bör kunna besvaras rörande Jesus sista dagar

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".
 
Det är idag första dagen på julmånaden, samtidigt är det första advent, men när de religiösa kristna talar om Jesus är det oftast påsken de tänker på, eftersom hans död är intressantast i många program på TV om hans liv. Hans sista dagar är intressanta förstås, dock bör alla som är bokstavstrogna eller inte tänker tillräckligt långt kunna svara på dessa frågor:

1. Varför nämns ingen enskild upprorsmakare med namnet Jesus i de historiska annaler från den tiden då Pontius Pilatus var ståthållare i Jerusalem och Caesarea? Många uppror från judars och andra folks sida i trakten finns beskrivna och en del av ledarna finns nämnda, men ingen med det namnet finns med.

2. Varför dog Jesus så fort på korset? Det är väldigt kort tid, med tanke på att en korsfästelse var en utdragen och plågsam avrättningsmetod där många kunde hänga kvar i flera dagar, ingen kortare tid än minst ett dygn. Inget som finns skrivet om Jesus tyder på att hans allmänna hälsotillstånd skulle gjort honom svagare än någon annan som dömts till korsfästelse.

3. Det lilla som finns skrivet om Pontius Pilatus verkar inte tyda på att han var en person som skulle tveka att döma någon om han misstänkte att denne kunde orsaka uppror. Det kallas kort och gott att inte lägga fingrarna mellan. Varför skulle han då drabbas av tvekan inför en enda liten bråkmakare bara för att sen döma honom till spikas upp på ett kors? Han skulle lätt ha kunnat släppa Jesus till massorna utanför sitt residens, låta dom lyncha honom och sen skingra massorna. Men eftersom någon Jesus inte nämns i samband med den verklige Pilatus är det svårt att se hur detta skulle ha kunnat ske.

4. Inte heller den verklige Kaifas nämns i samband med någon med namnet Jesus. Han var överstepräst för det judiska templet i Jerusalem och beskrivs av samtiden som rättvis men girig, överlägsen men inte elak. Någon Jesus nämns inte samtidigt med honom, som sagt.

5. Om nu Paulus säger sej komma och verka i Jesu namn, varför verkar då en situation där Paulus själv är involverad i Jerusalem vara rena rama plagiatet av det som hände Jesus i Jerusalem? Nämligen att han blir förd inför ståthållaren i Jerusalem och utfrågad om han är den som stör friden i Jerusalem under påsken. Han lyckas sen fly genom att övertyga ståthållaren om att han inte är denna fridstörare.

6. Om nu Jesus ska ha verkat för ca 1980 år sen, varför finns inga otvetydiga bevis för en kristen kongregation förrän närmare 70 år senare, alltså för 1900 år sen? Det borde ju ha gett mer återklang i samtiden, för det var inte förrän på 100-talet som romarna fick för sej att de kristna var ett hot och förbjöd dom att verka öppet.

7. De allra flesta våldsamma händelser i den här trakten ägde rum före Jesu födelse samt under decennierna strax före det stora upproret mot romarna som började år 66. Just perioden innan Pontius Pilatus börjar bråka är den lugnaste i trakten på länge. Alla de oroligheter som drabbar trakten och som beskrivs i de fyra evangelierna verkar hända EFTER Pontius Pilatus slutat sin period som ståthållare. Åtminstone enligt de skrivna källor som beskriver perioden och som är någorlunda samtida. Har man flyttat på händelserna i tid och varför?

Det finns fler frågor, men dessa är de jag kan komma på som är mest relevanta vad gäller Jesus och hans eventuella existens i den verkliga världen.




"I can't tell you what to do, Henry"

Politikerhotet och föraktet mot samhället

- Ge er på politiken, inte den som uttalar den!

Det är så lätt att identifiera en person med den politik som förs i ett visst parti. Det är lika lätt för vissa personer att ösa ur sitt hat över den eller de personer som representerar just ett sådant parti, enbart för att man inte gillar den politik som förs. Det intressanta här är att journalister och politiker väljer att kalla såna här utfall från enstaka individer som ett hot mot demokratin, när det dels är bara några få som gör såna här dumheter, samt dels är politik i sej inte demokrati.

Vad jag menar med detta sista är att politiker väljs i demokratiska val, men det en politiker gör har inget med demokrati att göra. Det är enbart styre. Så ett utfall mot en politiker handlar först och främst om frustration över den hotandes egen maktlöshet. Mot den frustrationen kan man ställa det faktum att de allra flesta som ogillar en viss förd politik skriver insändare i tidningar eller direkt till det parti där man i artiga ordalag uttrycker sitt motstånd. Det är riktigt tarvligt att hota en specifik politiker.

Inte hotar väl missnöjda passagerare lokföraren för att tåget blev försenat? Men det gör vi mot många politiker, men inte bara dom. Lärare, konduktörer och andra med någon form av maktfunktion  i samhället är väldigt ofta utsatta, oftare än politiker verkar det som faktiskt. Hot och hat är nämligen de maktlösa personernas främsta vapen. Man märker denna maktlöshet mest i form av dessa våldtäkter som får sån uppmärksamhet i medierna. Det verkar som om de flesta tidningar blandar samman sex och maktlöshet. En våldtäkt handlar ALDRIG om sex, enbart om att försöka skaffa sej makt på andras bekostnad. Män våldtar genom fysiskt våld, kvinnor genom psykiskt våld eller hot om fysiskt våld. Men i vilket fall som helst, våldtäkt är inte sex.

Det som sker i samhället är inget som egentligen är någon anledning till oro, vare sej för kvinnor eller män. Det är ytterst beklagligt för de som drabbas och vi borde satsa allt på att stoppa dom som utför dessa aktioner, men vi kan inte stoppa dom genom att förändra lagstiftningen kring vad som ska kallas våldtäkt eller ej, för det är som alltid när sånt diskuteras en papperstiger. Det stoppar inte dom maktlösa, sinnessvaga människorna som utför dessa hemskheter från att ge sej ut på gatorna. Lagar stoppar inte någon, naturen hos varje människa avgör om man följer den eller ej.

Problemet är inte enbart attityden hos folk, problemet är att vi inte lär folk som hyser hat att hat och hot inte får dom mer anpassade i samhället, snarare att samhället kommer att fortsätta frysa ut dom ännu mer. Folk som slåss, våldtar, hotar har problem med att de saknar maktmöjligheter i samhället och vill ta för sej av den kakan, men de verkar inte veta hur. Att lära dom veta hut genom fängelser och vård funkar inte eftersom det ger dom ännu fler möjligheter att lära sej utöva fel sorts makt. I så fall borde de stanna kvar för resten av livet, men det är för dyrt och det skulle snabbt bli fullt i våra fängelser.

Hotet mot samhället kommer inte ifrån utlänningar, från kriminella eller andra som "inte passar in", utan från enskilda personer som saknar makt och enda möjligheterna de har att få makt är att göra andra maktlösa. Där ska vi sätta in stöten. Allt annat är bara propaganda och larvig opportunism...




"The first thing we do, let's kill all the lawyers"

Astronomihörnan: Delar av ISON har överlevt!

Det som kom fram på andra sidan om solen efter närkontakten igår kan mycket väl vara det som är kvar av kärnan. Vi kan alltid hoppas att så är fallet. Exakt hur mycket som är kvar återstår att se när den kommer åt vårt håll. Kanske får vi en kul decemberhimmel trots allt. Om nu bara snöstormarna kan lysa med sin frånvaro.

"Min 15-åring som träffade min 37-åring..."

Det är pengarna som styr klimatfrågan

När du stöder klimathotstanken så stöder du samtidigt ett ekonomiskt system som kommer att leda hela länders ekonomier i fördärvet. Men samtidigt bygger många länder upp sina ekonomiska system på just stödet till klimathotet. Det handlar nämligen om att de skatter man drar in på koldioxidutsläppen är så stora och lukrativa för diverse stater att skulle man ta bort dom nu skulle ett stort hål i statsfinanserna öppnas som kan vara farligt för den övergripande ekonomin. De har gjort sej, och oss på köpet, beroende av dessa pengar.

Vad skulle hända om politikerna slutade ta upp skatt på koldioxid? Måste vi vara så beroende av offentliga medel för att klara oss? Jag är tämligen säker på att med dessa beskattningar har staten inte bara gjort oss beroende av den för vår existens, utan även att vi låser in oss i ett tänkande som gör det svårt för oss att se alternativen till en stark stat med stora ekonomiska resurser. För vilka är egentligen alternativen? En svag stat står högt på min lista, men jag vet inte hur det skulle funka numera i praktiken. Det får väl gradvis skiftas om så att alla som vill vara med på det kan vänja sej.

Vi ska inte, får inte, borde inte få, tvinga någon att följa en enda indelning av markerna i länder och stater. Vi borde ha rätten att bo i det ekonomiska och politiska system vi vill, utan restriktioner från de som säger sej agera i våra namn. Ändå är det vad som skett och som får fortgå över hela världen. Klimatfrågan är en politisk fråga, inte en vetenskaplig. Hade det varit en vetenskaplig fråga skulle inte motstånd och kritik från forskare funnits i samma utsträckning som det finns nu.



"Det var dumt skrivet"

Astronomihörnan: ISON verkar inte ha klarat sej

Det verkar tyvärr inte som om ISON klarade närkontakten med solen. Se filmen nedan hur det såg ut för några timmar sen när kometen närmade sej solen. Det var ju synd. Jag hade hoppats att få se den på riktigt senare i december. Uppdatering: Det är nu bekräftat att ISON har förstörts. Ikaros flög för nära igen.

Filmen nedan visar hur ISON far rätt in i solens yttre lager och sen att någon form av rester kommer fram på andra sidan om solen. Det kan vara resterna av kometen, men det är tydligt att det som kommer fram inte är lika kraftigt som kometen själv. Förmodligen är det resterna av kärnan plus en del av svansen.

"Even a dog knows this isn't a telephone!"

Astronomihörnan: Kommer ISON att överleva solpassagen?

Idag väntas kometen ISON passera solen på mindre än solens egen diameter i avstånd. Den stora frågan alla astronomer ställer sej är: Kommer kometen att överleva? Kometen som varit svår att se på himlen sen den upptäcktes i fjor kommer, om den överlever, att passera rätt nära oss på vägen tillbaka. Vi får se framtiden an. Vi vet om några dagar ifall den överlevt. Om inte har vi i alla fall en massa bilder tagna på den.

ISON i all dess prakt. Bild från NASA/ESA.

"A blade of grass is a commonplace on Earth; it would be a miracle on Mars. Our descendants on Mars will know the value of a patch of green. And if a blade of grass is priceless, what is the value of a human being?"

Skolan - omdebatterad till förbannelse

Skolan har varit ett hett debattämne ända sen folkskolan infördes för 170 år sen. Att det hela den tiden varit nåt fel med organisationen har stått klart för alla som genomgått skolgången samt sett den genom ens barns ögon. Felen har förstås varierat genom åren och mest varit begränsade till problem med för stora klasser, för stora skolor, för små skolor, för lite undervisningsmaterial, inte tillräckligt med pengar till böcker, för få möjligheter till resor, trakasserier mellan och mot barnen etc.

Nu läser undertecknad om att det är ekonomernas paradis i skolan, att det är viktigare att hålla budgeten än att kvaliteten på undervisningen vidmakthålls. Inget nytt under solen alltså, för det där hörde jag redan när jag gick i skolan på 1980-talet. Det till och med ledde till en lockout nån gång 1982-83, vilket var första gången jag hörde ordet. Det verkar på mej som om de styrande spelar schack med skolverksamheten, ett långt utdraget spel, som aldrig tycks ta slut för varje gång någon pjäs tas bort från brädet tillförs en ny pjäs på samma plats.

Det är med skolan som med fylleschack. Det är inte säkert att den som slår bort den andres sista pjäs vinner. Bild från Metrobloggen.

Ibland verkar det som om man ändrar vissa saker på pin kiv, en förändring för förändringens skull snarare än för verksamhetens bästa. Men när man ser verksamheten nästan enbart ur ekonomisk synvinkel är det dags att börja dra öronen åt sej ordentligt. Ska de teckna aktier på bildtimmarna, se vilken effekt inflationen har på kemitimmarna och ska de monetära lagarna upphäva fysikens? En sak är säker, det är redan ett historielöst folk som går ut skolan, de kommer till stora delar också vara medellösa.

En sak till är bombsäker; vad som än sker med skolan så kommer den att bli omdebatterad även i framtiden. Bra förslag, dåliga förslag, rent ut sagt idiotiska förslag kommer att framföras och alla kommer de att appliceras på verksamheten, så länge pengarna räcker. De verkar tyvärr mest räcka till de dåliga förslagen...



"Oro ger ofta småsaker stora skuggor"

Erosion och landsänkning, inte klimatförändringar!

Aftonbladet har en liten artikel där klimatdravlet får komma till tals igen. Skånes kuster hotas av stigande havsnivåer, påstår man. Om ca 80-100 år kommer stora delar av den att vara försvunnen under havet, enligt Länsstyrelsen i Skåne. Klimatalarmisterna kan inget om geografi, verkar det som. Inte heller geologi, vilket är ytterst beklagligt. Framför allt som det sen länge är konstaterat att södra Skåne sjunker som en följd av att resten av Norden reser sej efter istidens slut.

Det är en långsam men ändå tydlig fjädrande effekt där området på den allra sydligaste delen av Skandinaviska halvön sakta sjunker en aning, vilket leder till att de mjukare delarna av kusten blir alltmer utsatta för havets vågor. Sandstränder och bankar spolas bort och sanden flyttas med strömmarna till andra delar av Östersjön, bl a Polen och Tyskland. Det är ingen stor sänkning men den är tillräcklig för att orsaka detta. Någon klimatförändring spelar ingen roll här alls. Havet tar av kusterna ändå, vilket är oundvikligt.

Tröttsamt att klimatdravlet hela tiden ska vara med så fort nåt handlar om geologi, geografi och vatten. Snart skyller de väl förfalskningarna av tavlor på klimatdravlet också...



"Affären som var för bra för att vara sann"

För lite fakta leder till spekulationer

Det så kallade Twingly-länksystemet, där man länkar sina bloggar till diverse artiklar i tidningar här och var på nätet så att andra ska kunna se vilka artiklar man är intresserad av, verkar kringskäras hela tiden av tidningarnas uppenbara ovilja att låta vissa artiklar bli kommenterade av oss bloggare. Det verkar ofta som om de mest kontroversiella ämnena, politik, klimatfrågan, immigrationsfrågan, jobben, blir utsatta för en sorts passiv censur. De artiklarna får sällan länkmöjligheter längre till bloggar och lika sällan får man kommentera direkt på artikelsidan.

Andra ämnen, mindre utsatta för debatt, får allt utrymme i världen för kommentarer och blogglänkar. Ta den här artikeln som ett exempel - en artikel i DN om vad som kallas världens tråkigaste kalender - vilken inte har några problem att bli länkad. Andra artiklar, som denna (även den i DN) om jobben, ges utrymme till kommentarer men inte möjlighet till direkt blogglänkning.

Aftonbladet vill att man ska chatta med dom direkt många gånger, vilket i och för sej är en bra lösning, men det ger inte alltid utrymme för en längre debatt utan ger mer en kortfattad bild av ett ämne. Inga djupdykningar utan mer ögongodis för de med kärnfulla meddelanden som specialitet. Det är uppenbart att en del redaktörer inte vill ta en debatt om vissa ämnen, speciellt inte såna där kontroverser existerar. Beror det på feghet, bekvämlighet eller brist på bandbredd? Jag skulle tro på en kombination av allt detta.

Jag ser ett tydligt mönster här; artiklar med kontroversiellt innehåll har endast undantagsvis länkmöjligheter och kommentarsfält. Här tror jag på att tidningarna inte vill ha åsikter som går för mycket emot det budskap som tidningen står för. Men lika ofta är så fallet med ickekontroversiella artiklar, korta notiser och artiklar om mat och celebriteter är påfallande ofta utan såna här möjligheter. Där kan vi nog snacka om bekvämlighet. Bristen på bandbredd vet jag egentligen inte om jag kan säga men det är möjligt att så har skett nån gång då och då, vilket lett till en inskränkning i kommentarsmöjligheterna i efterhand.

Märk väl att jag endast spekulerar här. Jag har inga som helst bevis för att någotdera påståendena skulle vara sanna. Jag bara går på känn och följer den doktrin som jag predikar emot väldigt ofta, nämligen orsak och verkan. Ett typexempel på hur man kan resonera när man har för lite fakta att gå på vilket leder till spekulationer, ofta med fel utgång. Det jag beskrivit ovan är sånt jag tyckt mej uppleva, och som på ytan ser ut som en kombination av ovilja och bekvämlighet. Det behöver inte ens vara dessa skäl som ligger till grund för bristen på kommentarsmöjligheter.

Finns det nån med svaren, eller ska jag fortsätta på mitt "konspiratoriska" spår och spekulera?



"well they used to sit and speculate upon their son's career
a lawyer or a doctor or a civil engineer
just give me bread and water put a guitar in my hand 
cos all i need is music and The Free Electric Band"