Dagens foto

Ristat i sten...




"Arkimedes andra princip: När ens kropp nedsänks i vatten, ringer telefonen."

Vem bryr sej om vilken som blir USAs näste president?

Vem som än som blir USAs president efter valet i november så är det ett val mellan pest och kolera. Mitt Romney är en självupptagen fjant som bara tar steget ut att bli presidentkandidat för maktens och härlighetens skull. Barack Obama är också en fjant som även han vill sola sej i glansen. Ingen av dom är egentligen passande som presidenter men dom är uppenbarligen det bästa de båda partierna i tvåpartidiktaturens USA kan uppbåda.

USA, och många andra länder i samma situation, utvecklas trots politikernas klåfingrighet, inte för att politikerna gör nåt. För politiker kan inte göra nåt konstruktivt i längden. Det är företag, enskilda människor och myndigheter som för samhället vidare. Politiker är i praktiken stoppklossar. Framför allt gäller detta såna som ska föreställa ett lands ledare. Jag vet att jag låter raljant och enögd men jag är trött på allt tjat kring presidentvalet i USA. Vart fjärde år är det samma visa. USA är inte längre det viktigaste landet för oss i Sverige.

Lik förbannat följer svensk media amerikansk politik nästan mer slaviskt än amerikansk media gör. Vem som än sitter i Vita huset (med undantag för Bush jr) har höjts till skyarna av diverse tidningar och "journalister" vid TV som på nåt sätt vänder kappan efter vinden vilken politik den sittande presidenten och hans regering än valt. Är presidenten i knipa står man bakom honom till varje pris, vem det än är. Det är väl bara Nixon som man har lämnat ute i kylan när han avgick. Det är säkert fel men jag kan inte komma på fler just nu.

Saken är den att amerikansk politik är egentligen inte politik, det är organiserat kaos. Politiker går att påverka genom påtryckningar eller pengar hur lätt som helst och är det inte religiöst motiverat så är det i högsta grad monetärt. Jag är ingen USA-vän när det gäller politik. Vad gäller vanligt folk är det helt och hållet beroende på hur folk är som personer. Jag har inget emot USA i övrigt alls. Jag är som sagt bara väldigt trött på den amerikanska politiken. Trött på att höra om dessa fjantar som lovar guld och gröna skogar men som i realiteten endast bidrar med krig, förstörelse och inskränkthet. Allt medan USA går vidare och utvecklas oberoende av politiken, religionen och den militära makten.

Som George Carlin en gång sa; USA har bara en sak som man är bra på numera, att kunna bomba skiten ur andra länder.



"Strejkbrytaren är den amerikanska industrins hjälte."

Dagens foto

Ett foto om dagen...

""Envar sin egen lyckas smed." De flesta av oss är städet."

Ekologisk mat inte nyttigare än annan mat

Så, ekologisk mat befanns vara minst lika bra som "vanlig" mat men inte mer än så. Jag är inte förvånad över denna konklusion. Tvärtom, jag skulle ha blivit förvånad om så hade varit fallet. För om man tänker efter är ju ekologisk mat tagen från ganska näringsfattig mark, oavsett om det rör sej om vegetabilisk eller animalisk mat. Man har tagit bort en stor del av näringen ur den process som leder fram till måltiden på bordet. Nu är detta en undersökning av bara en viss del av hela spektrumet så vi har inte sett ALL mat i HELA världen. Det är EN studie av många och man kan manipulera studier hur som helst, vilket verkar vara rätt vanligt i forskarvärlden. Av blogginläggen och kommentarerna att döma är detta en het potatis och det verkar vara synnerligen svårt att vara överens här. Det är också en infekterad fråga som får anhängare av ekologisk mat att bli minst sagt irriterade.

Min egen konklusion på området är att jag märker ingen skillnad i smak, utseende eller lukt mellan konventionellt och ekologiskt producerade livsmedel. Det låter som en bra tanke, det här med ekologisk mat om man ställer den mot så kallad konventionellt producerad mat utan att ägna motsatsen till ekologiskt en närmare tanke. Men vad är då konventionell i det här sammanhanget? All konventionellt producerad mat är inte giftbemängd, ej heller är den så skadlig för miljön som påstått av dess kritiker. Skulle den vara det skulle andelen sjuka vara betydligt fler än de promillen eller t o m ppm* vi talar om när det gäller matrelaterade sjukdomar. Alla odlingar och farmer har en viss påverkan på sin omgivning och skulle man hårddra det skulle även ekologisk mat räknas in bland miljöförstörarna. Ett typiskt exempel på detta är palmträdsodlingarna.

I Indonesien skövlar man regnskogarna för att få mark till odlingar av de träd som ger oss palmolja, en egentligen helt onödig produkt eftersom den inte är speciellt nyttig jämfört med raps- och olivolja. Den är inte heller speciellt god. Där den förekommer ger den bara en konstig bismak till den mat som produceras. Därför måste den härdas vilket kan göra den farlig på sikt. Märk väl ordet kan. Det innebär inte att den är farlig, bara att den kan vara farlig. Även på detta område finns det ekologiska odlingar. Vad innebär då det? Att man bara skövlar lite jämfört med ordinära odlingar? Att urlakningen av jordarna sker ekologiskt?

Förresten är ordet som beskriver alternativet till den så kallade konventionella mathållningen väldigt underligt och verkar vara framtaget utan en tanke på vad ordet egentligen betyder. Ordet ekologi betyder ordagrant hemmets ordning (av grekiskans oikos = hem, hus, byggnad och logia = ordning, lag, text) och det engelska ordet organic för samma är ännu mer osannolikt. Organisk är för den som tänker efter lite ett ord som helt enkelt betyder fungerande. Det är också av ett grekiskt ord (organon = verktyg, bildat till ett ord släkt med vårt eget verka).

Tänk efter, det vi kallar ekologiskt är egentligen det som var det konventionella sättet att odla och föda upp på i tusentals år. Det innebar osäkra skördar, parasiter, dåliga marker som lakades ur på nolltid samt problem att föda alla som ville ha mat. Myten om den lycklige bonden som klarade sej själv kan lätt slås sönder genom en snabb titt i historiska annaler. Där står skrivet i svart på vitt hur bönderna genom historien varit ofria och tvungna att odla så att mäster fick vad han och hans familj ville ha. Det som blev över var bonden ofta tvungen att dela upp mellan mat till sin familj och det som måste säljas så att man fick pengar till nästa sådd och nästa gris.

Det var framstegen inom odlingen och djurskötsel samt den industriella och vetenskapliga utvecklingen som gjort att vi kunnat utveckla ett samhälle som kan föda rätt så många människor, flera miljarder faktiskt. Att inte alla har tillgång till den här maten och dessa innovationer är kolonialismens och dess efterdyningars fel. De som är fattiga odlar och sköter djur på samma nivå som våra ekologiska farmer vilket för dom är en katastrof eftersom deras marker urlakas och deras djur till slut svälter ihjäl. Men vad betyder det för oss? Vi lever skyddat i vårt samhälle och struntar i de fattiga. Som min morfar brukade säga till min mormor: "Du äter hellre själv än du ser dina barn svälta".

Frågan om nyttan med ekologiskt är således lika viktig som nyttigheten. Visst, ekologiska alternativ behövs, men inte på bekostnad av utvecklingen och förmågan att överleva. Den så kallade konventionella maten är resultatet av tusentals år av utveckling av grödor, kreatur och redskap. Ekologiskt är egentligen konventionellt det också, passande för småskalig verksamhet. Att göra industri av ekologiska produkter är att bruka våld på hela tanken. Ekologiskt ska vara för småhushåll, inget annat.

Till sist, den som svarar på detta inlägg med att raljera om hur bra ekologisk mat är har inte läst mitt inlägg. Han eller hon har bara sett en kritisk inlaga och tolkat detta som att jag är emot ekologisk mat. Det är jag inte, jag är emot att man ställer ekologisk mat på en piedestal och inte kan se de negativa sidorna. Även solen har sina fläckar...

* ppm = parts per million, en term som beskriver andelar i miljondelar.




"Det finns bara ett sätt att banta; att äta så mycket man vill av allt man inte tycker om."

Dagens foto

De stora vidderna, de rullande kullarna och så tallen...

"Religion: where logic goes to die"

En intressant bok i min hylla att läsa, nån gång

Där jag sitter har jag en bokhylla på min vänstra sida fylld med alla möjliga sorters böcker. De allra flesta har hängt med sen jag var riktigt liten. Av alla dessa är det en som speciellt fångat min uppmärksamhet i alla dessa år. Ändock har jag aldrig läst den. Det kanske är dags att göra det för att få en annan syn på det jag redan vet om huvudrollsfigurerna. Boken heter "Se min älskade" av T.N. Murari och handlar om den olyckliga kärlekshistorien som inbegriper Shah Jahan (1592-1666) och den kvinna han älskade mer än någon annan, Arjumand. Jahan var son till kejsare Djahangir av Indien på 1600-talet. Precis som sin far och bror var Jahan en skrupelfri herre som inte drog sej för att mörda sej fram till tronen - och mörda för att behålla makten.

Ändå var Jahan en kulturens beskyddare och en mycket romantisk man. Hans hovliv var vida omtalat, t o m franska representanter omnämner detta med viss avundsjuka. Vem var då Shah Jahan och varför kallades han kejsare av Indien? Svaret står att finna fem generationer bak från honom räknat. Det var nämligen i början av 1500-talet som Babur, en afghansk muslimsk persisktalande mongol, drog ner från bergen med sina moguler och erövrade stora delar av det som idag är Indien och Pakistan. Han etablerade ett kejsardöme efter såväl västerländskt som indiskt mönster och lade en fernissa av muslimskt tänkande över allt detta. Hans sonson Akbar var den som förde Mogulriket som det kommit att kallas ut över världen. Han har kommit att kallas Akbar den store för sina framgångar. Likt Akbar kom Shah Jahan att bli rätt succérik på slagfälten men det är framför allt som diplomat och inom hovlivet han var som mest framgångsrik.

Det var också Akbar som över sin sons huvud bestämde att Jahan skulle bli näst på tur trots att den unge prinsen bara var den tredje sonen i syskonskaran. Det kanske var därför Djahangir var så hård mot sin son när denne ville gifta sej med Arjumand. Han tvingades först gifta sej med en persisk prinsessa, ett äktenskap som annullerades då prinsessan inte kunde föda barn. In på scenen kom så Arjumand, som gift fick hon titeln Mumtaz Mahal, som visade sej vara rena rama barnfödarmaskinen. Hela fjorton barn födde hon innan hon dog 1631. Detta gjorde Shah Jahan så förtvivlad att han beordrade ett bygge till hennes ära och minne. Det står än idag som ett minnesmärke över henne. Det kallas Taj Mahal och är väl inte helt okänt, antar jag.

Själv blev Shah Jahan förklarad otillräknelig 1658 av sin son Aurangzeb som lät spärra in honom i hans eget palats, Fort Agra. Där fick han sitta resten av sitt liv stirrandes ut genom fönstret mot det mausoleum han låtit bygga över sin älskade fru. Jag kanske ska läsa boken för att se hur en biografi över honom är jämfört med den beskrivning jag just gett ovan.

Som avslutning tänkte jag delge er Shah Jahans fulla titel som kejsare av Indien:
Shahanshah Al-Sultan al-'Azam wal Khaqan al-Mukarram, Malik-ul-Sultanat, Ala Hazrat Abu'l-Muzaffar Shahab ud-din Muhammad Shah Jahan I, Sahib-i-Qiran-i-Sani, Padshah Ghazi Zillu'llah, Firdaus-Ashiyani, Shahanshah—E--Sultanant Ul Hindiya Wal Mughaliya.




"Till och med den mest renlärige kommunist försvarar sin kung när han spelar schack."

Dagens foto

Det här har jag tagit av månen natten den första september. Det var en aning kyligt denna för ovanligheten klara natt. Det har nämligen varit molnigt de flesta nätterna ända sen slutet av juli så det var härligt att se en så klar natt igen. Det såg dock inte ut att bli det för molnen hopade sej ordentligt under hela fredagen. Sen sprack det upp under kvällen och blev klart vid midnatt. Sen var det "bara" att ställa in kameran och fokusera. Bilden ovan är ett urklipp från den bilden. Jag ville bara ha månen så nån större vikt vid ISO lade jag inte. Det får bli en fråga för senare nätter, när det blivit mörkare, att ta foton på stjärnor och andra saker i rymden.



"Om vi alla är guds barn,
vad är då så speciellt med Jesus?"

DN skriver om denisovanerna

Nu vill DN vara vetenskapliga igen. Det är inget jag klandrar dom för, tvärtom. Det är bra att de försöker sej på vetenskap, framför allt efter allt debacle kring klimatfrågan och att de återgav det jag skrev om i natt, det om fåglarna. Nu har de skrivit ett ambitiöst reportage kring de närmaste släktingar vi har haft inom människoapornas släkte, Neandertalarna och Denisovanerna. De förra var kraftiga ljusa i hyn och rödhåriga och de senare var mörkhyade, mer finlemmade och brunögda. Våra förfäder var nånstans mitt emellan när de nådde Europa. De riktigt mörkhyade färdades med denisovanerna österut och har fortsatt vara mörkhyade.

Mer ambitiös än Karin Bojs verkar inte finnas när det kommer till vetenskapsjournalistik för hon skriver en artikel om Svante Pääbos arbete kring vad det är som gör oss till människor. Det gör henne rättvisa att rapportera om de gener som bygger upp oss och den koppling till de ovannämnda folkslagen de har. Här gör Bojs oss en tjänst genom att rapportera från denna forskning. Klimatdravlet behöver hon inte hålla på med. Det behöver ingen annan heller.




"Det enda som stör min inlärning är min utbildning"

Fåglar som hedrar sina döda, vilket nys!

En studie utförd av amerikanska forskare ska enligt resultaten påvisa att fåglar också hedrar sina döda. Man placerade ut en död fågel och fåglar av samma art började skrika och placerade saker i närheten av den döda fågeln. Detta tolkar forskarna alltså som att fåglarna hedrade sina döda. Tänk, det tror inte jag. Skrikande och utplacerande av saker i närheten av den döda fågeln tolkar jag som att fåglarna ville varna andra fåglar för att komma i närheten av den döda. Dessutom undrar jag vilket motiv forskarna hade för att placera ut de döda fåglarna från början.

Ville någon bevisa en teori från början och fick nån form av bekräftelse när fåglarna började placera saker kring den döda fågeln? Nej, det handlar helt enkelt om att fåglarna larmar och varnar för att nåt har dödat den här fågeln. Det är skillnad mot däggdjur där framför allt de med större hjärnor helt klart sörjer sina döda. Vi har samma sorgeperiod som chimpanser, ca 70 dagar. Sorg verkar vara något som mer hör ihop med däggdjur.

Man skulle kunna säga att larmande och utplacerande av saker är början på en evolutionär linje som i en väldigt avlägsen framtid kanske leder till hedrande och sörjande. Men det vet vi inget om. Som det är nu är detta inget bevis för hedrande. Detta är dumheter, slarvigt arbete och ett slöseri med pengar om man gör såna här konklusioner.



"Matematik är den vetenskap där man inte vet vad man talar om, än mindre om det man säger är sant."

Hustrunauten

Hustrunaut eller manstronaut?

Erik Bergsten som i många ledde "Tekniskt magasin", dvs på farfars tid då det där med teknik inte var nåt varje idiot hade tillgång till, sa i ett inslag nåt som lät som hustrunaut när han pratade om astronauter och vad de åt i rymden. Det fick mej att tänka i såna banor som jag sällan låter mej göra. Det där med samliv och att ha nån att dela mitt liv med har inte direkt förekommit i mina aktiva dagtankar. Dels har jag alltid fegat ur när jag kommit i närheten av det, dels har jag intalat mej själv att det inte är nåt för mej. Drömmar om det har jag väl haft men det har stannat vid drömmar. Jag gillar att vara ensam och att ta hand om mej själv. Utöver det har jag inte direkt haft nåt ansikte eller kropp som kvinnor finner tilltalande.

Men åter till ordet hustrunaut. Det betyder att man har en fru man far genom samlivsrymden med. Man seglar i hustruns rymd och låter henne styra, på ett eller annat vis. Det är ett kul ord och en inställning till samlivet som är högst personlig/individuell. Vill man låta sin livspartner styra är det upp till en själv. Men det får inte gå överstyr. Man ska ha rätten till ett eget liv. Kanske det finns manstronauter också? Dessa ord borde alla dessa genusmedvetna människor känna till. Nu går de att googla också så vad väntar ni på?




"Den där flickan kan tala arton olika språk men kan inte säga nej på ett enda"

Ode till glödlampan

Idag är glödlampans saga all. Åtminstone officiellt. EU har i sin "stora visdom" förbjudit all försäljning av glödlampan, vilket skett i omgångar. I sin lika stora visdom har de svenska myndigheterna förordat lågenergilamporna som miljömässigt är värre. Propagandan kring glödlampornas död är i full svang. Bland annat påstås det att överskottsvärmen slösar bort energi men i många fall är det ju väldigt skönt att få ett rum uppvärmt av glödlampor istället för att slösa med radiatorn.

I klimatdravlets namn har så glödlampan offrats på energins altare. Därför har vi realister hamstrat dom eftersom priset på deras ersättare är alldeles för högt. LED-lampor är de jag tror mest på, i nuläget, av ersättarna. Men då måste priserna ner, ner, ner!

Uppdatering: Ingemar Nordin på The Climate Scam har (äntligen!) skrivit en artikel om detta.



"I mörkret är inga kvinnor blyga"

Nu är det konstaterat att CO2 inte driver temperaturen

Det är temperaturen som driver förekomsten av koldioxid, inte tvärtom. Såväl Anthony Watts som The Climate Scam rapporterar om detta. Frågan är om svensk media vågar ta upp detta utan att behöva krypa till korset.

Det har tidigare rapporterats att på lång sikt, i isborrkärnor och torvmossar, ser man klart och tydligt hur temperaturen först stiger, sen följer koldioxidnivåerna med upp flera sekler efteråt. Det är på lång sikt. Nu är det alltså konstaterat att detta även gäller på kort sikt, enstaka år. De mängder koldioxid vi släpper ut försvinner in bland allt det andra som övriga delar av planeten redan släpper ut. Blir det varmare så beror det på andra orsaker. Koldioxiden finns där för att se till att temperaturen inte sjunker mer än nödvändigt.

Våra instrument för att mäta atmosfären blir allt bättre så snart behöver vi inte superdatorer för att förutspå vädret. De kan använda dom datorerna till vad de egentligen gjordes för, att spela nätverksspel...



"Nej, jag måste nog gå nu. Plikten kallnar"

Vetenskapshörnan: Denisovanernas DNA kortlagt

Nu är hela arvsmassan för denisovanerna kartlagd. Denisovanerna var ett folk, en distinkt art från vår art, som levde i Asien för ca 40,000 år sen eller så. Deras genom är till viss del densamma som de människor som idag bebor Melanesien och Australien. Ca 4-6 % är gemensamt för båda populationerna. Jag skulle tro att ordet art i reell mening är bortkastat på såväl oss som Denisovanerna och Neandertalarna. Underart, eller som det heter på vetenskapligt språk subspecies, är en bättre beteckning. Huvudarten är Homo Erectus eller dess avläggare, vilken det nu kan tänkas vara. Homo Heidelbergensis är en kandidat. Den ligger rätt bra i tid mellan Erectus och de senare arterna. Om nu inte den är en separat delning för Denisovanerna och Neandertalarna. Det får framtida forskning påvisa eller avfärda.



"Adel, präster, hamburgare och trönder."

Dagens foto

Olika fokus är vad dagens foto handlar om. Båda visar en lampa vid ett fönster. I det första fotot är fokus satt på trädgården utanför fönstret och lampan får då en närmast oigenkännlig form. Det andra har fokus på lampan vilket ger trädgården en mjuk form, lite trolsk.

"Människan behöver sport för att få lov att larva sig utan att känna sig larvig."

Har inte mänskligheten kommit längre?

Ett par delegater vid det republikanska konventet i Tampa, Florida i USA slängde nötter på en fotograf vars hudfärg var en helt annan än den beiga i stort sett melaninsaknande majoriteten och sa: "så här matar vi djuren". En annan delegat hånades av stora delar av publiken när hennes engelska inte levde upp till förväntningarna. I Sverige förföljs vissa delar av den somaliska population av dårar som helt klart också tillhör begåvningsreserven.

De kriminella får sina fiskar varma i "Efterlyst" men det verkar inte ha nån betydelse för de verkligt förhärdade skurkarna. Våldet är snart på samma nivåer som på 1500- och 1600-talen och lika rått. Åtminstone får jag den upplevelsen att så är på väg att hända. Naturligtvis kommer vissa att göra förhastade konklusioner och skylla allt på immigrationen och släpphäntheten hos våra politiker som låter de kriminella elementen springa fritt. Men vi kommer inte åt de kriminella genom att jaga efter vissa etniska grupper. Det som binder samman dagens kriminella och de för 400 år sen är känslan av att inte känna sej hemma i det samhälle de bebor, känslan av att inte få vara med. Då tvingar man sej på andra med våld om så krävs. Tyvärr kommer det alltid att finnas förlorare och de som själva är förlorare, fast utan att erkänna det, ser sina olycksbröder (och systrar) som snyltare och parasiter på den samhällskropp de själva snyltar lika mycket på.

Det är en kall tid som vi lever i, sjöng Kim Larsen 1975 och jag är säker på att även om vissa människor gärna vill blanda bort korten med larvet om multikultur och mångfald (enfald?) så ställer sej de flesta bakom kravet på medmänsklighet. Faktum är att hur vi än ser på multikultur så är den redan ett faktum. Den har varit det ända sen människan blev människa som enskild art. Vi har alltid blandats och skapat många olika kulturer. Det finns dock ingen nationell kultur. Det är en myt skapad av 1800-talets förvirrade och förvillade romantiker som spann vidare på 1700-talets upplysningsfilosofer som i sin tur hade fel i hur människan fungerar.

Nationalismen och dess heltokiga ideologiska broder patriotismen är båda barn av 1800-talets försök, experiment, att skapa enhetliga länder, nationer, av de kungadömen som då fanns. Att då tala om en nationell kultur är ett fortsatt hån mot alla riktiga kulturer där ute. Har vi verkligen inte kommit längre som människor? Nu är det viktigt att skilja på nationalism och rasism, även om de båda förekommer samtidigt i en del fall. Det är vanligare med nationalism och att känna sej stolt över sitt land än rasism och främlingsfientlighet som bara är negativa känslor inför det främmande, det som man upplever som mindre värda människor. När man hyllar ett landslag i någon sport eller någon som gör nåt för samhället är det bra med en form av nationell känsla, en förlängning av provinsialismen. Men inte längre än så i mitt tycke. 

Det är när nationalismen övergår i patriotism, ohämmat hyllande av det egna fäderneslandet på bekostnad av andra länder, som det blir äckligt fult. Man sprider myter om sitt eget land och lögner om andra folk, trots att det i många fall är samma människor som bor i andra länder. Den här sortens nationskänsla är lika farlig som den religiösa känslan för den får fula tankar att frodas i många människor.

Jag återkommer nu till ordet multikultur. Det är en term skapad av folk som inte vet vad det innebär att ha mångfald. För motsatsen till mångfald är inte enfald, såvida inte de som skapade ordet multikultur står för den. För som jag redan sagt är multikultur ett begrepp som alltid funnits och så länge det finns människor med förmåga till kulturellt tänkande kommer att existera. Varje gång en by eller stad uppstår skapas också multikultur. Skilj på detta och det ni kritiserar hos de som kommer hit från andra länder. Det handlar i ert fall om en osäkerhet inför det främmande. Det är naturligt att hysa osäkerhet men normalt är att man accepterar det efter ett tag.

Här ska inflikas att de som kommer hit för att leka skurkar eller på annat vis utnyttja staten har inte här att göra. Det är realism, inget annat. Att bli jagad på riktigt och komma hit för att få skydd har dock all rätt att få vistas här så länge det krävs. Att ge dom husrum är inte för mycket begärt. Vi har gott om utrymme i landet, ett område erkänt sen 1815 och 1905 (det sista årtalet gäller sen vi slapp norrmännen!) och den som tycker annorlunda borde ta sej en ordentlig titt på Sveriges geografi.

Vi borde ha kommit längre i vår utveckling bort från fördomsfullheten och dumheterna med rasism. Än en gång, det finns inga raser inom den mänskliga arten. Bara anpassningar i tid och rum till rådande klimat och mat. Vi är lika mycket värda allihop även om en del ser sej som förmer än andra. Låt dom hållas, de är bara roliga att se på.

Sen får vi förstås inte glömma bort historien och sanningen bakom kulturerna. För sanningen är ju att det inte ens är samma kultur inom ett visst landskap! Det så kallade Sverige är ett konglomerat av många olika folk med otroligt många genetiska och historiska ursprung. De flesta kvinnor i östra Sverige har ett genetiskt ursprung som går tillbaka till Baltikum och södra Östersjöns områden och många män kan spåra sina ursprung till Balkan och Turkiet. Den kulturkrocken var och är inte att leka med. Sug på den!




"Om allt annat slår fel, så lägg skulden på honom som inte talar engelska."