Klimatfrågan är en politisk fråga - men inte helt som Lars Bern tror

För ovanlighetens skull måste jag gå i opposition gentemot Lars Bern. I sin artikel på Newsmill går han till skarp attack mot det han kallar vänstern och visar på hur den tog över miljörörelsen. Det är i och för sej sant till viss del men jag anser att han begår misstaget att dra alla över en kam när han pekar ut HELA den socialistiska rörelsen som skyldig. Dessutom gör han det lätt för sej genom att bara se socialisterna som orsaken till att miljörörelsen förstördes och klimatfrågan har spårat ur. För övrigt sparkar Lars Bern in redan insparkade dörrar eftersom så många skrivit om detta tidigare.

Jag skrev lite lätt om detta i ett inlägg på TCS men som vanligt när jag skriver ignoreras det därför att man anser mej vara en harmlös deltagare som "bara håller med" och det är mer lönt att slösa energi på att gräla med Thomas Palm, som själv sällan har nåt matnyttigt att bidra med förutom att han ställer sej i klar opposition till vad än folket på TCS skriver om. Jag kommer förstås aldrig att gå på TPs linje i klimatfrågan men jag måste ge honom rätt i att det är fel att göra frågan så polariserad i "höger och vänster".

Klart är att definitionerna höger och vänster för politik är förlegade uttryck som helst bör undvikas. Framför allt som dagens retoriker och ideologer har sina rötter lite varstans och deras åsikter har sina ursprung överallt ifrån. Det är kanske så att vi t o m bör överge orden socialister och konservativa, framför allt som många socialister är väldigt konservativa i sina åsikter och många konservativa ger uttryck för socialistiska åsikter.

Jag antar att det kan uppfattas som förmätet av mej som inte ens var född när miljörörelsen tog sina första stapplande steg ut ur det obskyra och in i folks allmänna medvetande på 1960-talet men jag anser det vara fel att se världen i så mycket svart och vitt som Lars Bern gör i sin artikel. De borgerliga och konservativa måste ha haft ett finger med i spelet när miljörörelserna kidnappades för annars skulle inte så många som kallar sej konservativa ha gått på AGW-myten. Sanningen bakom hur det kom sej att miljörörelsen blev ett instrument för dagens politiker ligger nog i att de som gjorde miljön till en politisk fråga själva hade politiska ambitioner från början. Själva miljöarbetet var en språngbräda för dom så att deras narcissism och opportunism kunde ge dom den uppmärksamhet de krävde.

Redan innan vi kan skönja socialismens grepp om miljörörelsen kan vi se hur den tas upp av alla sorters opportunister. Tyvärr har det blivit en accepterad maxim att det är enbart dom som tog över miljörörelsen. Men i Östblocket, där det redan fanns en etablerad socialism (i alla fall till namnet), sågs miljörörelsen som en västerländsk kapitalistisk rörelse, en farlig samhällsomstörtande verksamhet som måste bekämpas. Det var nog inte så konstigt om då det upplevdes som om socialisterna tog över miljörörelsen. Det var ju östblockets spioner och medarbetare som såg till att så skedde!

De var helt enkelt rädda för att dels få en rörelse som kanske spred sej österut och som i miljöns namn skulle kräva reformer och ändringar i sättet att leva vilket gick stick i stäv med det kommunistiska vis som byggts upp i Östeuropa, dels få en massa avfällingar bland sina västliga sympatisörer och spioner som kanske hellre satsade på miljön än på Marx och Lenin.

Så här i efterhand kan man undra vad det var som egentligen skedde. Motståndet mot atomkraften var ingen miljöfråga från början. Det var en fredsfråga som hängde samman med motståndet mot atomvapnen som likt tusentals Damoklessvärd hängde över oss alla. Ni som är födda efter ca 1982 kommer kanske inte ihåg detta med terrorbalansen mellan USA och Sovjetunionen och ni födda efter 1991 vet inte vad ni gått "miste" om.

Men så till frågan om varför så många konservativa/borgerliga är inne på AGW-spåret. Saken är den att hela miljöfrågan, och med den klimatfrågan, är genompolitiserad, framför allt av opportunister av alla möjliga politiska och ideologiska ursprung. Det var och är en fråga som låg i luften länge och då passade det bra att försöka stjäla motståndarnas argument genom att göra dom till sina.

I grund och botten är miljörörelsen ganska opolitisk, bortsett från tanken att människan borde göra mer för naturen och sin omedelbara omgivning (franska milieu), och den är fri från de blockkrav som socialism och konservatism ställer på alla frågor som kommer upp. Men de båda blocken har, tyvärr, lyckats införliva miljöfrågan i sina agendor och därigenom förstört miljörörelsen. Jag gör konklusionen att politiska ambitioner, ideologiska agendor och en ovilja att samarbeta över gränserna har förstört miljöfrågan helt och hållet. Att käbbla om vem som bär skulden leder ingenstans. Det viktigaste är nu att vi ser till att försöka börja om, utan politikers "hjälp".

50 år sen muren började byggas

Idag den 13 augusti 1961 påbörjades arbetet på det som skulle bli Berlinmuren. Sen följde nästan 30 år av jävelskap från den östtyska regimen gentemot vanligt folk, som inte fattade varför de skulle stängas inne av maktfullkomliga och fördomsfulla människor med absolut storhetsvansinne (megalomani med ett "finare" ord).

Som tur är är muren nedmonterad idag och friheten råder återigen över Berlin och dess invånare. Några få rester finns kvar som ett minne av det hemska som en gång var. Tyvärr finns det murar kvar världen över som stänger folk såväl ute som inne. Mellan Syd- och Nordkorea finns en mur, israelerna vill stänga palestinierna ute med en jättelång mur och i många länder med stor skillnad mellan rikedom och fattigdom stänger de rika in sej i rikedomsgetton.

Från Berlinmuren 1986...

...till dagens rikemansgetton.

Så kan det gå...

Vargen kommer - varje dag!

Dags för ett litet fredagskåseri.

Den gamla historien känner väl många till, den om pojken som ropar "vargen kommer!", där detta budskap upprepas dagligen - med resultatet att nästan alla kommer rusande för att se till sina får och getter. När de kommer fram ser de att pojken bara drivit med dom och de går arga hem efter att ha hudflängt honom. Så fortsätter det. Så kommer då vargen till slut men nu tror ingen honom för de har hört den visan förut. Vargen tar vad den vill ha och pojken står maktlös.

Inom klimatforskningen har "varg" blivit synonymt med smältande isar, hot om kommande översvämningar och varmare klimat och likväl har inget hänt. För mer än 20 år sen ropade den amerikanske spektakulär-forskaren James Hansen* "varg" så det ekade över hela jorden då haven skulle stiga över sina breddar på tjugo år i samband med isarnas smältning vid polerna. Så här tjugo år senare, har ni märkt av någon avsmältning än? Nej, och det beror på att hans utrop bara var ett sätt för honom att få uppmärksamhet till sin egen person och sitt arbete, som helt och hållet gick ut på att människan var en stygging som skulle förstöra världen.

Har då världens politiker och andra spektakulär-forskare lärt sej något av hans utrop? Ja, de har lärt sej att strunta i forskning som visar på andra orsaker till uppvärmningen av vår planet, de har lärt sej ignorera svält, uttorkning av floder, nedskräpning och utsläpp av gifter i vår natur till förmån för påhittade hot som bara kan ha kommit från såna som den där pojken som ropar "varg". Forskare har lärt sej att flytta fram sina prognoser så långt fram i tiden att ingen av oss nu levande kommer att få uppleva om de eventuellt får rätt eller fel. Men vargen har hittills inte kommit och inte mycket tyder på att den skulle göra det heller. Möjligen en fjällräv eller en fennek.


*Ett intressant faktum är att om man slår orden "Hansen" och "warmist" samtidigt på Google är uppslagsordet om James Hansen i Wikipedia ett av de första som kommer upp i förslagen. För den som undrar, warmist är en nedsättande beteckning på de som skriker högst om att människan skulle orsaka en uppvärmning på jorden. 

Inom finansvärlden skriker alla "varg" hela tiden men till skillnad från den politiska och spektakulär-forskarvärlden kommer vargen hela tiden, med ojämna mellanrum. Man kan spåra början till dessa ekonomiska kriser redan i arkeologiska fynd, där satsningen på vissa grödor eller en viss typ av jakt lett svåra problem när torka och påföljande svält tvingade folk att flytta. Mönstret upprepas hela tiden.

Bland de som kallar sej genusforskare, ännu ett av dessa pseudovetenskapliga områden som upphöjts till äkta vetenskap av de med politisk korrekthet på sin agenda, ropas det också "varg", men här är vargen oss män. När de ropar "vargen kommer!" står deras medhjälpare beredda med alla möjliga vapen för att fördumma oss män, det på ett sätt som aldrig hände mot kvinnor på den tiden kvinnor knappt hade nåt att säga till om. En undersökning som visade att kvinnor i gemen är sämre än män på att parkera (en sak som har med spatial förmåga att göra, inget annat!) avfärdades av en av dessa guruer inom genusforskningen. Denna "guru" sa att det nog berodde på brösten. Typiskt sexistiskt och chauvinistiskt snack från någon som är rädd att förlora en debatt att dra upp kroppsdelar i en sån diskussion.

Bland fanatiker inom främlingsfientlighetslegionen ropas det också "varg" och vargen är då alla immigranter. Så fort nån med utländsk härkomst dabbar sej är dessa hatare, som aldrig vill lära sej tolerans och fördragsamhet (se tidigare inlägg på min blogg om detta), framme och ropar "varg!" De drar då alla över en kam och ser helst att de "sköter sej". Väldigt intressant att de flesta som är fientligt inställda till utlänningar som bosätter sej här i Sverige många gånger själva är ättlingar till icke-svenskar. Det är ett psykologiskt faktum dock att generationerna efteråt blir väldigt patriotiska gentemot det land de är födda i och glömmer gärna bort sitt utbölingsursprung. Blekinge och Skåne har gott om såna människor. När blev dessa regioner svenska? Nån som vet?

Med upploppen i Storbritannien i färskt minne kan man undra vem som ropade "varg" där. Precis som med immigrantdebatten finns tyvärr risken att man drar alla över en kam när man utmålar internet och all övrig kommunikation som medskyldiga i dramat.

Som avslutning kommer här en väldigt rolig beskrivning av hur folk inom forskarvärlden ser på varann:

Bild hämtad från Wattsupwiththat. Klicka på den för att se den i större format.

Skulle 45 % rätt vara nåt att skryta över?

DN har granskat olika väderprognosinstitut och funnit att SMHI har mest rätt av alla. SMHI hade rätt i 45 % av sina prognoser, enligt det datorprogram DN skapat för att följa dessa. Kriterierna är som följer:

"1 DN har byggt ett datorprogram som sparat väderprognoser för 19 svenska städer från SMHI, DMI, Yr.no och Forecas sajter. Inhämtningen har skett dagligen mellan klockan 11 och 13 – stad för stad. Uppgifterna gäller prognoser för nästföljande dygn klockan 14. Totalt handlar det om 3420 prognoser.

2 Nästa dygn har uppgifterna jämförts med beräknad observationsdata som SMHI tillhandahåller.

3 Insamlingen har skett mellan den 23 juni och 8 augusti 2011 med undantag för den 24 och 26 juli.

4 Kvaliteten på prognosen har bedömts utifrån temperatur, nederbörd och molnighet. För temperatur har vi godkänt fel på två grader, upp och ner. För nederbörd har vi inte tagit hänsyn till antalet millimeter utan endast om det förekommit nederbörd eller inte. Gällande molnigheten har vi hellre gett rätt än fel. Om prognosen säger ”Lätt molnighet” och vädret blir ”Klart väder” har vi bedömt det som korrekt. Däremot blir prognosen ”Lätt molnighet” fel om det är mulet.

5 Samtliga faktorer ska stämma överens för att prognosen har klassats som korrekt."

Listan ovan är kopierad direkt från DNs hemsida.

De har alltså rätt i mindre hälften av sina respektive prognoser.  Är det nåt att blåsa upp som om det fanns en vinnare att kora här? Enligt de mål SMHI har att bemöta ska man komma upp i 85 % rätt för att det ska vara acceptabelt. Så man ska skaffa superdatorer för att kunna göra det. Ska man köpa från samma ställe som brittiska motsvarigheten Met Office gjorde? Deras superdatorer kunde inte hjälpa Met Office från att bli förödmjukade än en gång.

Det säger sej självt att ju längre bort i framtiden man ser desto sämre blir oddsen att man lyckas pricka in rätt väder. Bara för att en skylt pekar åt ett håll innebär det inte att vägen går spikrakt åt det hållet. Jag tycker i alla fall inte att 45 % är en vinst för den perioden. Tvärtom.

Hur blir jag en bättre fotograf?

Är det någon bland besökarna som vet något om fotografi och som skulle vilja lära ut lite om fotografering som konst? Bara förmedla några tips till mej här, kanske lite om hur man använder bildredigeringsprogram på ett bättre sätt (jag använder Seashore och GIMP, har inte råd med Photoshop). Det skulle vara kul att få lära sej ta bättre bilder på människor nån gång. Jag är inte direkt omgiven av människor som är villiga att bli fotograferade. Det är bara att skriva en kommentar här.

Det jag vill veta mer om är ljuset, hur man utnyttjar det även med en kompaktkamera, själva kompositionen av bilden, hur man med enkla medel utan studio får någon eller något att bli det centrala i bilden samt hur man får fram bästa möjliga färgsättning och ljusförhållande vid redigering. Jag väntar andäktigt...

Okunskap och ignorans

Två ord som är två sidor av samma mynt. Båda betyder att man inte har vetande om något. Ett svenskt och ett utländskt ord. Jag skulle vilja lägga in en lite annorlunda betydelse i ordet ignorans, om jag får. Nämligen ovilja att lära sej annat än det som man själv anser vara nödvändigt att veta. En farlig inställning eftersom man då bara får tillgång till en sida av saken. Att vara enkelspårig är inte nödvändigtvis samma sak, framför allt inte om man vill lära sej nåt annat än det man redan vet men inte fått tillgång till mer än en sida.

Det här inlägget är inspirerat av läsningen av två andra inlägg, ett om upploppen i Storbritannien och ett om hur vi människor sätter världshändelserna åt sidan och klagar på småsaker i vardagen istället. I båda fallen skyller jag på okunskap och ignorans. Många människor är "små", dvs de bryr sej bara om det som händer mitt ibland dom. Andra människor ser bara det som sker ute i stora världen. Sen finns det såna som rör sej mitt emellan dessa världar. Mellan alla dessa grupper verkar det ofta finnas vattentäta skott. De verkar inte ens känna varandra många gånger trots att de kan ha gemensamma nämnare i form av människor de möter varje dag. Jag försöker vara en som går mellan olika grupper men jag upptäcker allt som oftast att jag inte är intresserad av skvaller från bygden. Framför allt som jag inte är från Malung utan kommer utifrån. Det som händer här är bara kul att höra ibland.

Precis som Labbibia skriver som kommentar till Maggies inlägg handlar det nog om mental status för dagen. Mår man bra inombords är man mer tolerant och mindre benägen till aggressivt handlande och tyckande. Det där med toleransen är också nåt som hör till mitt diskussionsämne för dagen. De som skövlar, slåss och har sej i London är "små" människor som bara väntar på ett sånt här att hända. Det är samma typer av människor som hetsar upp andra vid fotbollsmatcher och andra sportevenemang. Det är samma typer som står med halsdukar och annat för ansiktena vid demonstrationer och tillsammans med sina motparter bland polisen får dessa att urarta. Det är samma sorts människor som sitter på nätet och spyr ut sitt hat, inte för att det är emot nån typ av människor eller politiskt system, utan för att de är EMOT. De lever ut sitt hat för att de dels är i mental obalans, dels är lärda att bara se en sida av saken. De som lever i vardagen är förstås inte såna men de är likväl obenägna att lära sej om omvärlden liksom de med huvudet ständigt riktat mot just omvärlden. Vi är väl alla lite enkelspåriga till mans och kvinns.

Det sägs att kunskap är makt men om det är kunskap baserad på felaktiga premisser är det makt som kan vara direkt skadlig för oss alla. Så är det ofta när politiker är i farten men även bland vanligt folk är detta vanligt. Framför allt på internet besannas tesen om lögner som repeteras tillräckligt många gånger varje dag. Det väcker frågan inom mej huruvida alla är gjorda för all sorts kunskap. Kanske kunskap inte är det viktigaste här utan en viss sorts kunskap, den om tolerans. Man behöver inte gilla allt och alla, men toleransen bör få finnas där. Man kan lära sej acceptera andra människors later och beteenden.  I stort sett sker detta dagligen, ett hårt ord här och där är tillåtet så länge det är ämnat som en tillrättavisning av en individ.

Problemet är med dessa som inte vill lära sej, de små (ignoranta människor alltså), de som vill fortsätta med intoleransen för det ger dom en mening, ett mål, ett eller flera offer. De som antingen är i mental obalans eller känner sej underlägsna på nåt vis, de som lider av att se andra få framgång, de vars avundsjuka får dom att begå hemska dåd världen över.

Hur får man dom att se på världen såsom 99,999999999 % av mänskligheten gör?

Bildsöndag (på måndag)

Återigen glömde jag bildsöndagen så det får bli idag istället. Håll till godo!

Rutschkana för de badande i Öjesjön, Dalarna.

Lampa i vattnet

Kokoskakor utan socker, med eller utan chokladöverdrag.

Älvdansen vid Bullsjöns Camping, Malung.

Antimateria framtidens energi?

Antimateria har hittats cirklande runt jorden. Rättare sagt rör det sej om antiprotoner som cirklar i jordens strålningsbälten, de s k van Allen-bältena. Nu vattnas det i munnen på forskarna som vädrar morgonluft (många liknelser där!) och vill göra tester för att se om det är tillräckligt för att skapa en farkost som kan drivas med antimateria.

Kanske vi kan lösa energiproblemet samtidigt? Det skulle vara intressant att se om de är villiga att forska på detta område. Det skulle också vara intressant att se om våra miljönissar gillar antimateria.

Savoy Brown

Sitter och lyssnar på ett av alla dessa underbara band som Storbritannien fått fram genom åren. Savoy Brown kallas det. Sen slutet av 1960-talet har bandet hela tiden letts av gitarristen Kim Simmonds. Han är den ende som varit med hela tiden och med sin gitarr har han sett till att sprida fantastisk bluesrock till oss alla. På samtliga plattor bandet gett ut har han hållit en låg profil, bara spelat sin gitarr och sett till att hålla ihop kompositionerna och arrangemangen. Det har inte ens varit så att han skrivit alla låtarna heller utan han har låtit andra skriva vad de velat, så länge det passat in i bluesrockformatet. Sångarna, klaviaturisterna, trummisarna och basisterna har varit legio men Simmonds har som sagt varit kvar. Den kanske mest kände för gemene man som varit medlem i Savoy Brown torde vara "Lonesome" Dave Peverett (1943-2000) som senare bildade Foghat.

Skivan jag lyssnar på är "Street Corner Talking" från 1971. Det är kanske deras mest succéartade album med en relativt stor hit, "Tell Mama" och ett antal andra lika sköna låtar, t ex "Wang Dang Doodle", "Time Does Tell" och elvaminutaren "All I Can Do". Det här är musik för den som bara vill sätta på sej lurarna och flyta iväg till kompet och solona i varje låt. Det finns sju av dom och med undantag för den kortaste, "Let It Rock (Rock'n'Roll On The Radio)", finns det minst en minut över till ett solo, antingen av Kim Simmonds själv eller organisten, som detta år var Paul Raymond, senare medlem i bland annat rockbandet UFO. Sångaren Dave Walker kan jag då inte hitta nåt fel på. Han är en perfekt produkt av brittisk elektrisk blues och sjunger tonsäkert som få. Han skulle senare komma med i band som Fleetwood Mac och Black Sabbath.

Tidigare i kväll lyssnade jag på ett annat av deras album, "Hellbound Train". Det är ojämnare som album sett men inte desto mindre fantastiskt bra. Titelspåret är bara det värt hela upplevelsen. Den börjar försiktigt och mystiskt för att gradvis byggas upp till en allt snabbare nio minuter lång tågresa som, får man väl anta, slutar på det enda sätt en resa till helvetet kan sluta, alltså tvärt. Innan dess möts vi av klassisk elektrisk blues kryddad med pop och t o m lite gospelartad musik. Den sistnämnda heter passande nog "Troubled by these Days and Times" och får väl betecknas som det närmaste en protestsång Savoy Brown har kommit i sin karriär.

Jag kan verkligen rekommendera Savoy Brown. Kolla även deras platta "Lion's Share" från 1972, alltså samma år som "Hellbound Train", fast lite senare på året. Där snackar vi gitarrdiarré. Kim Simmonds verkar spela ur sej allt han har där. Lyssna gärna också på de skivor som gjordes efter att Dave Walker lämnade bandet 1973 och ersattes av Jackie Lynton. Men inget efter 1975 är något att egentligen hurra för. Håll er till perioden 1967-1975.

66 år sen idag

Idag för 66 år sen detonerades atombomben med täcknamnet/smeknamnet Little Boy över den japanska staden Hiroshima. Tillsammans med en andra bomb den nionde augusti, den gången över Nagasaki, såg USA till att inte bara skrämma Japan till underkastelse. Man såg också till att visa för världen vilka krafter man hade till sitt förfogande. Flera tusen människor dödades, långt fler skadades och en hel stad raderades ut från planetens yta.

Den första bomben hade man detonerat i Nevadas öken den 17 juli samma år. Dessa tre skulle snart i det kalla krigets namn komma att definiera en era av ökande misstro mellan två olika läger. Jag skulle tro att den misstron fortfarande finns trots att Sovjetunionen föll samman 1991.

Atomens kraft ska användas för att ge oss energi, inte för att skrämmas med i krigssituationer. Det finns dom som hävdade att terrorbalansen med atomvapen i högsta hugg under det kalla krigets dagar var nödvändig men då kan man ju ställa sej frågan: var det kalla kriget nödvändigt? Måste all politik baseras på misstro gentemot "den andra sidan"? Eller var de bara rädda för varandra på grund av okunnighet?

Björnen sover

Fyra ungdomar attackerades, varav en ska ha dött, av en isbjörn vid Von Post-glaciären omkring fyra mil från Longyearbyen i ögruppen Svalbard. De var från British Schools Exploring Society (vars sida i skrivande stund inte går att nå) och utforskade Arktis glaciärer.

Om jag får vara plump ett ögonblick så tycker jag det är fel att släppa iväg ungdomar på en exkursion i Svalbard, ett område som sen flera tusen år tillbaka, även under varmare perioder, varit isbjörnarnas favorittillhåll. De fick faktiskt skylla sej själva som gav sej iväg. Men det största ansvaret ligger förstås på de som arrangerade "utflykten". På mej verkar det faktiskt som om man lekte Björnen sover, fast på riktigt. Då får man ta konsekvenserna,

Jag undrar om björnen sökte efter Al Gore?

Vad är en normal människa?

Jag är överviktig men ser inte överdrivet tjock ut. Åtminstone anser jag inte att spolformad är en form på ens kropp vara överdrivet tjock. Kanske magen är lite stor för jag vill faktiskt kunna se mitt underliv ordentligt vid tvagning. Men jag anser mej ändå vara normal eftersom så många andra ser ut som jag gör, även här i obygden i Dalarna.

Därför undrar jag vad som anses vara normalt vad gäller utseendet och beteendet hos en människa. Kanske ger vi psykologer och tränare för stor betydelse vad gäller normen för en människa. Helt platt mage tycker jag ser sjukt ut faktiskt. Det ser ut som om personen ifråga får för lite mat. En lite smårund mage och en bred samt djup bröstkorg är faktiskt att föredra framför en pinnform. Oavsett längd och genus är 50 kg alldeles för lite för en människa över 15 års ålder, enligt mej. Om dessa kilon är jämnt fördelade ser det väldigt bra ut. För oss som gillar tjejer alltså.

Om vi då lämnar kroppsformerna så kan man ändå säga att en viss norm är två armar, två ben och ett någorlunda symmetriskt ansikte. Helt symmetriskt är inte ansiktet men ju mer det är så desto mer gillar vi det. Avvikelser gillar vi inte och det är helt naturligt. Vår hjärna är nämligen inkörd på symmetri vilket förklarar vår instinktiva motvilja gentemot avvikelser. Men vi kan lära oss fördra avvikelser, detta genom kunskap och vana. De som inte lär sej acceptera avvikelser har allvarliga problem som jag ser det. För de riskerar att bli klassade som fördomsfulla och dumma.

Det är symmetrin som är normen. Ändå har det som sitter på normen som fått all uppmärksamhet i vår tid. Samtidigt som vi enligt vissa experter blir tjockare. Men blir vi verkligen det? Vi har ju samtidigt blivit längre enligt samma experter. Vissa blir tjockare och det därför att de rör sej för lite och äter samma mängd mat som när de var yngre. Så långt är det inga problem med rönen. Men samtidigt är många extremt undernärda. Jag anser att för smala människor är ett större problem än för tjocka. Det får förstås stå för mej men jag står för det.

För mej är alltså vad gäller utseendet en normal människa en som inte är för smal, rör sej mycket och ofta utan att vara träningsgalning. Symmetrin spelar in men är inte allenarådande. Ett amputerat ben eller en arm stör inte mej.

Vad gäller beteende är allt som inte förstör samhällets dagliga funktioner normalt. Onormalt är således att krascha rutor, stjäla bilar, skjuta andra människor och överfalla dom i parker. Vårt samhälles beroende av psykologi är inte heller normalt. Ta nu detta på rätt sätt, psykologi är en utmärkt vetenskap men endast i de fall det gäller att utröna om någon kan anses vara normal eller ej. Att då använda psykologernas arbete för vanliga människor utan att egentligen ha grund för det anser jag vara fel. Sticker man aldrig ut är man inte onormal. Inte ens en trängd människa som får spel och gör en dum sak är sjuk i huvudet. Planerar man däremot ett dåd i många år och sen utför det är man definitivt inte normal. På den tiden borde man ha fått tillräckligt många signaler från sin egen hjärna att något är fel med det man gör.

Hyser man tankar är man normal, oavsett vad tankarna består av. Det är vad man gör av tankarna som avgör om man är normal eller inte. Därför är det fel att gå till en hjärnskrynklare så fort man anser sej hysa tankar som skulle kunna kallas opassande. Våra hjärnor är byggda för tankar. Om de får sväva ut lite i olika banor är det faktiskt en fördel för då slipper vi alla dessa instinktiva handlingar som kanske leder helt fel. Ibland kan förstås tankar leda en fel men som överallt annars är detta individuellt. Dumheter är sällsynt som en följd av tankar som lett en fel, som tur är.

Kanske allt som jag skrivit om hittills är normalt? Att vara människa, med alla fördelar och nackdelar, är normalt. Dumheterna vissa av oss håller på med är kanske normalt för arten människa. Vi älskar att söka abnorma saker, det är nog normalt.

I korthet, en normal människa är allt som vi gör, bra såväl som dåliga. Ha så kul med att vara människa!

Som en helt omotiverad avslutning återger jag ett utdrag ur en klassisk monolog med Lars Ekborg:
- Har du sett grisbilen köra förbi?
- Hur så, har du ramlat av?

Iskallt, cyniskt och obetänksamt av Hans Rosling

Hans Rosling borde hålla sej till sina diagram över befolkningsutvecklingen. För är det nån man borde be hålla sej till sin läst så är det han. Nu har han skrivit en artikel i DN som formligen osar okunnighet och ignorans. Dessutom är den otroligt iskall gentemot det lidande som folket i Afrika just nu får utstå i form av svält och krig. Han menar alltså på fullt allvar att lite is uppe i Arktis, som vanligtvis smälter om sommaren, är värre än krig och svältande barn. Jag skulle vilja ha ett snack med honom för att få reda på varför han väljer en sån här linje.

För den som inte vet det, isen uppe i Arktis är, med undantag för glaciärerna på Ellesmere Island, Grönland, Baffin Island, Svalbard och några mindre öar i området, en typisk havsis. Som varande havsis flyter den alltså på havet och är som mest fem meter tjock. Den påverkas mestadels av strömmar från andra delar av jordens alla hav och Norra Ishavet blir då en samlingsplats för alla dessa strömmar. Under somrarna är det varmare där uppe, främst för att solen står på och värmer havet som i sin tur smaskar i sej av isen. Det är dock väldigt sällsynt att isen helt spricker upp ända till 90:e breddgraden, dvs Nordpolen. Den har visst bara gjort det en gång i modern tid, på 1930-talet.

Om den isen smälter bort i sin helhet har det ingen effekt alls på havsytans nivå. Det är snarare så att vattnet i området kommer att sjunka när inte längre den stora skölden av is finns kvar för is flyter på vatten. Det går 1,1 kg is på 1 kg vatten. Eftersom det då expanderar när det fryser tränger det undan vanligt vatten. Följaktligen måste då vattnet sjunka in i det tomrum smältande is lämnar efter sej.

Som Lena Krantz på The Climate Scam visar har dessutom avsmältningen av havsisen denna sommar just nu stannat av rejält. Den avsmältningen påverkar inte glaciärisarna, som är till allra största delen landbaserade, så räkna inte med några större mängder därifrån.

Ska detta vara så svårt att fatta?

Tydligen, för Rosling snöar in på koldioxidsnacket och är mer orolig för detta än för krig och torka, en torka som är orsakad av många faktorer, dels överarbetning av jorden, dels elefanter och andra djur som trampar sönder marken, dels en missad regnperiod och sen en alldeles för kort sådan. Jag tycker synd om Rosling som är så dåligt informerad om det verkliga läget när han i övrigt verkar vara så kunnig om hur det står till med mänskligheten.

Förresten, vad är ett klimatutsläpp?

Massor av stjärnhopar upptäckta med ny metod

SVD rapporterar om hur en ny generation teleskop vid ESOs Paranalobservatorium i Chile har upptäckt stjärnhopar som hittills varit dolda för oss pga störningar från Vintergatans stoft. Det är med hjälp av  VISTA, ett teleskop som är byggt för att ta emot infrarött ljus, man har hittat dessa stjärnor. Problemet har hittills varit att stoftet som stjärnorna bildas ur har hindrat oss från att se dessa stjärnor i fullt ljus, så att säga. Man har därför riktat teleskopet mot stoftmolnen, låtit datorer avgöra vad som är vad och sen fått fram underbara bilder (se collaget ovan) på dessa stjärnor, som är av den vanligaste storleken i universum, alltså något mindre än vår sol.

Detta öppnar för möjligheterna att kunna se om det finns stjärnor i vår relativa närhet också. Kanske man med hjälp av den här metoden kan hitta planeter också?

Problemet med religiositet och religiösa yttringar

Det här är ett inlägg som blir ganska långt så har du ingen lust att läsa alltihop så kommer här en summering direkt. Sen kan du hoppa över till vad fjanteri som annars är populärt att läsa om på modebloggar och dylikt.

Summering:

Religion är något som är otidsenligt, framför allt organiserad sådan. Den föder numera mest hat gentemot andra grupperingar och man använder sej av religion och religiösa uttryck för att ge rättvisa åt sina egna fördomar och sitt hat, båda sakerna föds ur okunnighet och en oförmåga att tolka historiens händelser. Tyvärr tar religionen fortfarande alltför stor plats i våra liv. Om vi marginaliserar de religiösa uttrycken och istället satsar på kunskap om andra människor och kulturer (utan den religiösa aspekten i dessa kulturer) tror jag att vi har löst många problem med främlingsfientlighet och agitation mot andra grupper och folk. Vi borde mötas på halva vägen här genom att lära oss om varandra. Då kanske vi alla ser hur löjligt det är med religion och religiösa uttryck. Kulturerna klarar sej lika bra ändå.

Själva texten:

Det här handlar egentligen inte om problemet med religion som sådan. Det problemet har jag och andra tagit upp många gånger redan. Det här inlägget kommer att handla om hur jag ser på problemet med att religionen får fortsätta vara grunden i det mesta vi tar oss före även i denna moderna tid. Ta almanackan som ett exempel. Om man tittar i en kalender, vilken som helst, kan man se att religionen fortfarande styr våra liv, vare sej vi vill det eller inte. Söndagarna har alltid varit heliga, det är solens dag och då ska man vila vilket man troligen alltid gjort, även innan vi blev människa som art. Det kan man nog inte komma ifrån.

Min tanke har varit att också ta upp varför vi är så rädda för andra religioner, om det nu verkligen är religionen som sådan vi är rädda för. Det är just den delen av diskussionen jag är rädd för att den blir lång. Att miljöfrågan blivit som en religion är också nåt jag vill diskutera men eftersom jag gjort det tidigare i många inlägg är jag rädd att detta blir lite som att dröpja gräs (gammal västgötsk dialekt för att idissla).

Låt oss då börja med att ta reda på vad religionen innebär för vårt moderna samhälle. Den första platsen man då kan kolla är var kyrkorna, moskéerna och andra religiösa byggnader står. De står inte i centrum men finns där ändå som en påminnelse om en tid då de betydde mer, på mycket ont och lite gott. För Europas del är det kristendomen som stått för det onda, längre söderut och österut är det först judendomen och sen islam som stått för detta. Det goda har kommit fram trots dessa religioner. Med det onda menar jag förstås att de som styrt har använt det religiösa budskapen för att diktera hur vanligt folk ska leva. De böcker vi kallar bibeln, koranen etc är egentligen lagböcker om hur man vill att människor ska tänka, resonera och leva. Lagböcker som borde förpassas till bibliotekens och bokaffärernas fiktionshyllor.

Det kan synas hårt att jag säger så men religion har spelat ut sin roll som moralpinnen i vårt samhälle. Det är dags att komma ut ur religionens skugga. Tyvärr ser det i dagsläget ut som att religionen åter håller på att vinna mark runtom i världen. De vetenskapliga landvinningarna har antingen gått över huvudena på folk eller så har de landvinningar som möjligen kunnat betyda nåt för vanligt folk visat sej vara felaktiga eller kanske t o m lögner. De verkliga landvinningarna går alltså folk förbi och vi uppskattar nog inte vad vetenskapen egentligen betyder för vårt samhälle idag.

T ex skulle vi inte klara oss utan plaster, ej heller utan mediciner. Det kan vi tacka vetenskapens olika discipliner för. Religion har inte hjälpt oss där, ej heller politik. Vetenskapliga och sociala framgångar har kommit trots religion och politik. Så det är beklagligt att så många fortsätter med sin åkallan av nonexistenta högre makter. Det är inget fel i att be, bön är troligen äldre än de organiserade religionerna och hade förmodligen mer av tanken att man skulle be till naturen och hela världen i sej. Jag har i en serie under våren utforskat religionens historia - eller evolution som jag skrev då - och försökte underförstått komma till rätta när gudsbegreppet kan ha uppstått. Det fick jag tyvärr ingen klarhet i men eftersom det var etablerat redan då de första skrifterna dyker upp i vår historia bör det ha varit gammalt redan då. Med gudsbegrepp menar jag en figur som man ber till och som har en specifik betydelse för en viss grupp människor, antingen som lokal figur eller övergud för ett helt område.

Saken är den att det religiösa tänkandet är så rotat i vårt sätt att tänka och leva att vi har svårt att komma från det. Uttryck som "herregud", "jösses" och "fan" är vanliga. Men det sista, som också anses vara en svordom, är dock ett ord som kan härledas till ett vanligt ord i svenskan, fiende. Det är väl en sak att undslippa sej ett sådant uttryck då och då, det är ju ändå alltså så rotat att det är svårt att bli av med. Men vill man låta utvecklingen styra ska man inte låta religionens uttryck få alltför fritt spelrum.

Religion marginaliserar samhället och kan göra folk som annars är fullt normala till xenofober och homofober. Jag har ännu inte stött på en enda ateist eller agnostiker som uttryckt sej illa om endera immigranter eller homosexuella. Fördomar har nog alla men bemödar man sej bara om att lära sej mer om "den andra sidan" faller även detta bort och man kan se människan bakom fördomarna. 

Detta leder mej över till problemet med synen på andra religioner. Att vara kritisk till den rådande religionen, kristendomen, i västvärlden är fullt accepterat i vår tid i många länder och samhällskretsar. Kristendomen är en fullt legitim slagpåse och det är med den som med det forna östblocket, nämligen att man gärna skrattar åt eller förfäras över de saker som gjordes i religionens eller politikens namn. Det är som om det som hände förr är nåt helt annat än det som händer i andra delar av världen nu. Här kommer den fruktansvärda ohistoriska synen in igen. Det som händer i Iran, Syrien, Israel och många andra länder nu är EXAKT samma saker som hände i Europa ända fram tills för bara några hundra år sen. Det kan man dock inte förstå eftersom man inte har förmågan att se likheterna. Alla de många krigen från korstågen fram till början av 1700-talet omgärdades av en syn bland vanligt folk som är likadan som idag. Söner och döttrar som dödades för att de var från "fel" familj var vanligt förr. "Romeo och Julia" handlar just om denna hemska och primitiva människosyn.

I okunnighetens namn är det ok att kritisera religion så länge det rör sej om "ens egen" och en bra bit tillbaka i tiden. Men nu har en annan dimension kommit in, immigrationen. Då helt plötsligt är det ok att vara troende, den här gången troende på den politiska korrektheten. Vi vill gärna vara snälla mot andra kulturer och religioner men kan de inte vara snälla i sin tur och stanna hemma hos sej? Så ser många främlingsfientliga människor på folk från just andra länder med en annan kultur och religion. De som gärna ser att folk kommer hit kallar det för det mångkulturella samhället men inte heller de verkar speciellt pigga på att ha med immigranterna att göra alla gånger. Dessa synsätt på människor genomsyrar det mesta i dagens politik. Det tjatas om rasism, mångkulturellt samhälle och annat, utan att någon vet vad orden egentligen betyder. Såväl kritiker som tillskyndare av immigranters integration i de europeiska samhällena har en fördomsfull syn på de människor som kommer hit för att söka hjälp.

Det är självklart att det bland dessa som söker vår hjälp finns rötägg men de är så få att de borde försvinna i mängden och bara uppmärksammas av lag och ordning. Dessa rötägg vill uppvigla sina kulturella och religiösa fränder till diverse dumheter men torde bli väldigt marginaliserade om man bara stoppar dom i tid och sen slänger bort nyckeln utan att göra dom till levande martyrer. Bästa sättet är här att skratta åt dom och peka ut alla deras svagheter, såsom den irisk-brittiske komikern Pat Condell gör. Men nu har vi ett antal "instanser" som inte vill låta dessa försvinna och dö en långsam men säker politisk och kulturell död. Dessa "instanser" är främlingsfientliga xenofober (INTE rasister eftersom ras är ett dött ord!), sensationslystna journalister och politiker som vill göra sej ett namn på en specifik händelse eller ett uttalande. De senare ger information till samhället och de förra går i taket av den information de läser och får vatten på sina egentligen väldigt små kvarnar.

Det föder i sin tur en ovilja bland tillskyndare av det mångkulturella samhället att kritisera den växande extremismen hos de nyinflyttade. Man kan på den här sidan bara se problemet med extremismen hos främlingshatarna. Återigen har vi med en ovilja från båda sidor att se det stora problemet, nämligen att man glömmer bort historien. Eller snarare, man har svårt att se parallellerna med historiska händelser.

Europa har i olika omgångar i sin historia varit ett veritabelt fort mot omvärlden. Romarriket var ett sådant och allt som kom in skulle slukas av huvudstaden Rom. När det bröt samman berodde det på att alltfler ville ha sin del av de rikedomar som riket hade genererat. Sen följde de inmurade städernas tid under medeltiden då man levde i sin egna lilla paranoida värld medan Mellanöstern frodades pga vetenskapliga landvinningar och ett för sin tid fördomsfritt samhälle. Sen kom européerna, turkarna och till sist mongolerna och förstörde allt detta. De förstnämnda i religionens namn (korstågen), de andra för att de ville ha marken och de sistnämnda för att de fullföljde Djingis Khans uppmaning att erövra hela världen. Inte undra på att dagens arabiska och andra semitiska folk är bittra. De hade ju chansen till ett modernt samhälle redan då!

Nu är Europa återigen en fästning. Denna gång kallas den EU. En gång var EU-tanken god. Fri handel, fri service över gränserna men idag är det mest som en modern version av Festung Europa, i köpmannaversion. Inte så konstigt då om afrikaner och västasiater vill in. De vill ha hjälp med att bli rika, de vill ha del av rikedomarna. De vill kunna få lite pengar under en kortare period och sen kunna komma hem och stoltsera med sina framgångar. I frihandelns namn borde de ha rätt till det. Flyktingar har på samma vis rätten att få en fristad här. Agitatorer som försöker radikalisera flyktingarna och andra borde vi förlöjliga och häckla så mycket som möjligt. Samma sak med de främlingsfientliga dårarna som tyvärr alltför ofta hörs i samhället numera.

En extremist är en extremist, oavsett om det är en som hatar främlingar eller infödingar. Såna ska vi i görligaste mån instruera, visa hur fel de har och, om detta inte hjälper, förlöjliga så mycket som möjligt. Det är främst genom kunskap om andra människor och deras kulturer som vi förstår att vi i grunden är lika. Men andra människor borde samtidigt lära sej om oss och våran kultur. Det kallas att mötas halvvägs.

På samma vis, när vi lärt oss så mycket om varandra, kanske vi inser allihop att religion är en vattendelare, en kil mellan oss som hindrar vår förståelse av varandra. Vi skapar råd där representanter för olika religioner ingår men jag anser att detta bara föder mer ovilja bland vanligt folk och hindrar oss från att lära oss av varandra de saker som verkligen betyder nåt, nämligen vänskap, samarbete mellan kulturer och en förståelse för det faktum att vi är så lika varandra. Vi borde istället bilda kulturella råd som kan diskutera likheter och skillnader på dessa punkter. Att diskutera religion är detsamma som att bestämma en politisk agenda. Organiserad religion skapades en gång i tiden för att hålla människor i schack och de präster som ledde ceremonierna var de facto de första politikerna. Att då skapa panreligiösa råd är som att återuppliva dessa gamla kulter.

Nej, samarbete utanför religionen är vad som behövs. Vi behöver samtidigt belysa religionernas problem med att förklara världen och synen på världen. Klarar vi av detta har vi marginaliserat religionernas betydelse för vanligt folk. De kan fortsätta tro på vad de vill men vi som inte tror ska inte behöva rätta oss efter påbud från religiöst håll.