Emelie Bergbohm dabbar sej

Såg detta av en slump på Henrik Alexanderssons blogg och förvånades över att en sån förblindande dumhet kan skrivas utan vidare. Hur kan man göra en sån misstolkning som Emelie Bergbohm gör här? Taube skrev om en flicka som inte såg någon annan utväg. Det var inget förskönande över hans beskrivning av prostitutionen, det var en poetisk protest mot just prostitution. Det vimlar av exempel genom sekler och millennier där kvinnor, och män, inte sett någon annan utväg än att sälja sej själva. Att sen skriva om det är Taube inte ensam om. Nej, Emelie, detta duger inte. Läs lite noggrannare i texten så får du se att det inte är någon romantisk beskrivning av horeri.

Ska du inte ge dej på Astrid Lindgrens negerkung i Pippi Långstrump också? Eller varför inte gå på om Ingmar Bergmans skatteproblem, samma som även Lindgren hade vid ungefär samma tid? Få se nu vem som blir Pomperipossa här.

Jag för egen del är glad över de nya ansiktena på sedlarna. Främst ser jag fram emot 200-sedeln. Inte så mycket motivet i sej utan att få använda en sån.

Ozonhålet - är inte det permanent?

Nu kommer vi till ett ämne jag är väldigt intresserad av men inte kan allt om. Det visade sej klart och tydligt när jag för ca två år sen skrev om ozon och blandade ihop dess kemiska beteckning (O3) med hydronium (H3O). I vilket fall handlar en artikel i dagens aftonbludder om just ozon och det hål som finns över polerna. FN hoppar på tåget, som vanligt när det gäller alarmism, och varnar folk för att sola för länge i sommar. Så här skriver man i tidningen: "Ozonlagret över Arktis, området kring Nordpolen, är enligt FN-organet World Meteorological Organization, WMO, nämligen tunnare än någonsin.

– Vi uppmanar folket i Skandinavien att följa de nationella UV-varningarna, säger organisationen i ett uttalande.

Anledningen är ovanligt stark kyla i stratosfären vilket har förstärkt effekten av ozonskadliga ämnen, rapporterar WMO.

Enligt SMHI kan ozonskiktet i april komma att ligga på nivåer upp emot 30 procent lägre än normalt.

Att utsätta huden för ultraviolet strålning i hög dos ökar risken för hudcancer, malignt melanom."

Jag har skrivit om det många gånger men ingen läser ju mina inlägg så jag gör det igen för de som läser AB:s artikel och av en händelse skulle hitta till min blogg: det är ingen slump att det finns en försvagning av ozonlagret vid polerna. Det är just där som jordens egen magnetfält är som svagast och det är där solens ultravioletta strålar lättast hittar ner. Märk väl att de ultravioletta strålarna är som starkast vid ekvatorn och vid kräftans vändkrets eftersom jorden lutar mot solen just där. Ändå märks ingen försvagning av ozonlagret där alls. De flesta utsläpp av för ozonet potentiellt farliga ämnen sker just vid kräftans vändkrets och strax norr därom. En sak till att fundera över. Ozon är ett farligt ämne att andas in och det bildas ofta i storstäderna med huvudvärk, impotens och t o m döden som följd. Varför försvinner inte det av våra utsläpp av t ex freoner?

Nu pekar forskarna (återigen dessa anonyma experter) på att det är i stratosfären allt sker. Men i så fall skulle det inte bildas nåt nytt ozon alls. Märk en sak till; ozonet var som svagast vid polerna under de år som solen var som starkast med utbrott. Jag är ingen anhängare av orsak och verkan i alla lägen men detta är en intressant sak att fundera över.

Mitt råd är att sola lite men bada mycket. Ligga på stranden och låta sej bli grillad är så tråkigt. Det är i vattnet, bland skäddorna, maneterna och tången allt roligt sker.

Nu är alarmisterna igång igen

Vem eller vilka döljer sej bakom den intetsägande beteckningen "forskare"? Ja, det kan man verkligen fråga sej. DN har en ny kelgris som skriver alarmistiskt om klimatet i Sara Rimpi. Vi får se hur gammal hon blir på posten. Hon nämner i alla fall en massa forskare i själva texten som handlar om att smältvatten från ishavet kan störa havsströmmarna. En av dessa forskare, en nederländsk oceanograf vid namn Laura de Steur, verkar helt bli ignorerad vad gäller vad hon egentligen säger. Hon säger nämligen att förändringarna sker över tidsskalor som omfattar tiotusentals år och att små snabba förändringar bara har regionala effekter. Ändå skriver man i ingressen att "Forskare varnar för att det bara är en tidsfråga innan cirkulationsmönstret i atmosfären över Arktis slår om och stora mängder kallt sötvatten strömmar in i Nordatlanten. Resultatet kan i värsta fall påverka det europeiska klimatet, men det blir knappast som i Hollywoods skräckvision i filmen ”The Day After Tomorrow”."

Nu är det tydligen omvänd alarmism som gäller för DN. Världen håller på att frysa till is. Det verkar som om alarmen går i samma cykler som vädret självt. Jag är dock av den åsikten att ingen nu levande människa kommer att få uppleva en ny istid. Det dröjer flera hundra år innan vi ser nåt tecken på det och det sker över en sån tidsskala att vi knappt ser det från generation till generation. Men nog kommer alarmisterna att klaga hela den tiden och människan kommer med all säkerhet att få skulden för allt som sker.

Vad säger Uppsalamaffian om detta utspel?

I förrgår (3/4-2011) skrev jag ett väldigt inspirerat inlägg om myten om Svearikets vagga. Det var inspirerat av två kommentarer jag skrev på Maggies blogg på tal om Uppsalainitiativets (UI) dumheter visavi klimatdebatten. Jag jämförde då UI med de historiker med Uppsala Universitet som utgångspunkt som hade monopol på historieskrivningen kring Sveriges tidigaste tid. De som vägrade inse att Uppland inte var Sveriges urhem, att det inte finns något urhem i Sverige utan att allt växte fram gradvis från olika landskap och områden ungefär samtidigt, utan någon egentlig plan.

Som en liten utväxt på allt detta kommer nu Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, med ett utspel om att Uppsala universitet måste läggas ner för de har inte fullgjort sina plikter som ankommer ett universitet. Rothstein skriver: "På ett universitet kan ingen chef beordra en forskare att hävda en ståndpunkt som denne själv inte anser sann. Det centrala bakom denna princip är att kunskapssökande skall stå fritt från politiska, ideologiska, ekonomiska, religiösa eller andra liknande makters påverkansförsök."

Detta menar han Uppsalauniversitet inte klarar av. Han skriver nämligen vidare: "Om regeringen kan pröva ansökningar från högskolor om att få status som universitet, borde man rimligen också pröva om dagens universitet lever upp till de krav som gäller för att vara ett universitet. I åtminstone ett fall är det uppenbart att så inte är fallet, nämligen Uppsala universitet. Där har under året inträffat två så pass uppseendeväckande och grava brott mot de ovan nämnda principerna att jag anser att det är dags för regeringen att dra tillbaka detta lärosätes status som universitet.
Det ena fallet har sin början den 8 februari då rektor Anders Hallberg kallar till sig två professorer vid matematiska institutionen och vid sittande bord anklagar dem för att ha misskött sina åligganden. De erbjuds båda att antingen omedelbart säga upp sig och i gengäld få saken nertystad och ett rundligt avgångsvederlag, eller så kommer man att dra detta i disciplinnämnden under offentlighetens ljus.
I den efterföljande debatt som varit har rektor Hallberg tvingats ta tillbaka alla anklagelser om att de båda misskött sina tjänsteåligganden. Till saken hör att de båda är internationellt framstående forskare. Vad det handlar om är att de haft en annan mening om vilket slags matematisk forskning som bör bedrivas och att de uttryckt den, det vill säga de har hävdat sin rätt till lärofrihet. Rektor Hallberg har krävt att de skall vara lojala, det vill säga inte kritisera beslut som ledningen fattar om forskningsinriktning. Häpnadsväckande är att för denna djupt antiintellektuella linje har han fått stöd av ett stort antal andra personer i ledande ställning vid universitetet."

Så kommer vi då till det stora hallåt i frågan om Uppsala Universitet, nämligen sorgebarnet Eva Lundgren. Varför tillåts hon hela tiden få yttra sej? Universitetet friade henne efter ett minst sagt tokigt påstående hon gjort 2005 om ritualmord på barn i vanliga hem. Man kan undra i vilken värld hon lever egentligen för den stämmer inte överens med den värld vi realister och annat vanligt folk lever i.

Rothstein är förstås inte nöjd och konkluderar sålunda: "Som båda dessa fall klart visar så respekterar inte längre de ansvariga för Uppsala universitet de grundläggande principer som gäller för att en kunskapsproducerande organisation skall kvalificera sig som universitet. I stället har man valt att anamma de principer som gäller i kommersiell och politisk verksamhet där ledningen bestämmer vad som är sant och rätt och där de anställda förväntas vara lojala och lyda överhetens påbud. 

En möjlighet vore naturligtvis att Uppsala universitet degraderas till att bli en högskola. Men jag tycker det vore nedrigt mot de många högskolor i landet som verkligen strävar efter att bedriva verksamheten efter de principer som gäller för universitet. En mer lämplig möjlighet är något i stil med att verksamheten benämns Statens Institut för Reglerad Kunskapsproduktion i Uppsala (Sirkus). Eftersom verksamheten nu styrs av de principer om lydnad och lojalitet mot ledningen som utmärker privata företag kan rektor lämpligen bli verkställande direktör, professorerna kan betitlas Managing Directors och doktoranderna bör då rimligen bli Trainees."

Nu undrar jag vad folket på Uppsalainitiativet säger om allt detta eftersom en del av denna intressegrupps medlemmar verkar vara knutna till just Uppsala universitet. Fast en av dom sitter ju på en sten nånstans i Dalarna och anklagar Ingemar Nordin för att vara köpt av tobakslobbyn medan han själv röker pipa!

I nöd och lust

För det första vill jag säga att jag inte tänker gifta mej, i alla fall inte enligt kyrkans traditioner. Framför allt inte som jag inte tror på dess budskap. Borgerligt kanske men det låter inte heller lockande. Det som skrämmer mej är skilsmässostatistiken och alla advokater som gör sej en hacka på de giftas (o)lycka. Samboförhållande låter mer fritt enligt mitt sätt att se. Men det är en relationsform som verkar ha väldigt svagt stöd i lagen. Det här exemplet med ett par som levde 40 år tillsammans som sambor men där hon inte får ligga i hans familjegrav enligt elaka myndigheter som genom äktenskapsapartheid förbjuder sambor att ha samma rättigheter som gifta.

Det mest kända exemplet på hur orättvis lagen är visavi samboförhållanden är Stieg Larsson och Eva Gabrielsson. Bara för att han aldrig skrev nåt testamente är det som om hon aldrig bott ihop med honom, enligt lagen. Jag anser att bor man ihop och har en registrerad relation med varandra, även om man aldrig gifter sej, ska man ha samma rätt att ärva som ett gift par har. Som det är nu favoriseras gifta i nästan alla lägen. Kan nån komma på en annan vinkel än min så är det bara att skriva en kommentar.

Våren är här!

Med en dåres envishet återvänder nu Freja till oss här i Norden i och med att hon tar på sej sitt halssmycke Brisingamen, som hon fått av dvärgarna för att hjälpa våren på traven. Intressant myt, eller hur? I alla fall har nu snön försvunnit nästan helt här i Malung, endast några smutsiga högar här och var som påminner om det hemska som var vintern.

Svearikets vagga - en myt

Jag hävdar att vi inte kan peka ut en specifik plats i Sverige som varande Sveriges historiska ursprungsplats. Jag menar att Sverige gradvis växte fram på olika platser och att makten fanns där kungen för närvarande befann sej, utan att den var så stark att den kunde ena ett helt land. Det var en löslig union mellan landskapen och andra områden.

Men nu går jag en hel del händelser i förväg. Det hela handlar om debatten kring var Sverige kan räkna sitt ursprung nånstans. Den debatten startade på 1930-talet när en historieintresserad ingenjör vid namn Carl-Otto Fast (1885-1969) skrev böcker som till en början fick beröm av den tidens store arkeolog, Birger Nerman. Men när Fast började skriva att Västergötland kan ha varit Eddans landskap surnade Nerman till och vänskapen mellan de två förbyttes i iskall kyla. Man kan ju undra varför Nerman blev så sur. Förklaringen är enkel: Fast hittade inget i sin forskning som tydde på att Uppland kan ha haft något med den tidigaste svenska historien att göra. Inte förrän mot 1100-talets slut träder Uppsala fram och då endast med en sak, ärkestiftet som grundades där 1164. Det är ett historiskt faktum som inte ens folket i Uppsala kan komma ifrån och det är en besvärlig sak som man har haft svårt att förklara då man velat ha det till att Uppland varit hela Sveriges ursprung.

Många andra områden och landskap kan ståta med händelser som är historiskt verifierbara långt dessförinnan. Att man som Fast pekar ut ett visst område som en möjlig förebild för Eddans landskap är ok, han var en amatör, och det är inte möjligt egentligen att peka ut ett visst område som varande just Eddans landskap eftersom sagorna i den spänner över många år och över stora geografiska områden. Det sägs klart och tydligt att man rör sej över stora delar av den värld man då kände till. Men ändå är Nermans reaktion på Fasts påståenden väldigt intressant. Än mer arg blev Nerman när Fast begärde att den så kallade Mimers brunn i Uppsalatrakten skulle dateras enligt dendrokronologimetoden eftersom Fast misstänkte att brunnen, som finns uppe på en rullstensås inte var så gammal som man velat ha den till. Det slutade med att dendrokronologin visade att trädet som använts i brunnen var fällt 1659. Intressant med tanke på att de äldsta kopiorna av Eddan vi känner till är från 1200-talet. Mer om Fasts seger över Uppsalaskolan finns att läsa här.

Hans efterträdare Holger Bengtsson (1908-1973) byggde vidare på tankarna som Fast väckt, att Västergötland spelat en viktigare roll i historien än man dittills velat tillskriva landskapet. Det är Verner Lindblom (född 1918), som är en äkta akademiker inom historieskrivningen, som fört arbetet vidare. Yngre förmågor finns förstås och inte minst Dick Harrison har varit en viktig knutpunkt för denna debatt på senare år, även om han uttalat att han är trött på debatten.

Men det finns mer än bara företrädare för en åskådning som numera alltmer håller på att ta över historieforskningen kring Sveriges tidigaste historia. Jag tänker börja skriva om Sveriges historia som jag ser den i kommande inlägg. Hoppas ni gillar den tanken och kommer med synpunkter på det jag skriver då. Tills vidare får ni hålla till godo med detta skrivet idag.

Nedanstående är en omredigerad text jag skrev som ett inlägg på The Climate Scam då jag vill göra en jämförelse mellan Uppsalainitiativet och Upplandshypotesen som i många sekler dominerade historieskrivningen i Sverige. Mina inlägg är nummer 214 och 224 i ordningen. Jag började med att göra en jämförelse mellan dessa båda företeelser för jag fann en koppling, nämligen oviljan att låta andra få göra sina röster hörda i en debatt som berör många, inte bara mossiga professorer och dassiga docenter.

För mej som har läst historia och deltagit i debatten kring var Sveriges ursprung kan ha varit nånstans känns allt detta med Uppsalainitiativet väldigt unket och väldigt bekant. Även inom historievetenskapen stod Uppsala som en sorts borg gentemot resten av Sverige när man envist hävdade att Sverige uppstod i Uppland med Uppsala som centrum. Något alternativ fanns inte i många av dessa forskares ögon.

Dessa forskare finns inte längre men deras idéer har slagit sån rot i folks medvetande att när man talar om för dom att det aldrig funnits något asatempel i Uppsala eller att många av de högar som finns norr om Uppsala inte innehåller stora kungar utan kvinnor och unga män blir de förvirrade. De har gått på myten om det förträffliga forntida Sveariket, ett rike som aldrig funnits.

Samma sak med klimatvetenskapen. Men låt oss hoppas att det inte tar 70 år att övertyga forskningen om att saker är fel med stora delar av den som det tog med forskningen kring Sveriges tidigaste historia.

Asatemplet är en byggnad som bara förekommer i skrift hos en enda man, Adam av Bremen, och den är beskriven på ett sånt sätt att man har svårt att placera in den i verkligheten. Han beskriver den som en stor träbyggnad med en gigantisk guldkedja som går runtom hela byggnaden och vars tak, också av guld, syns vida omkring. Den ligger på ett fält omgivet av höga berg. Inne i templet står de stora gudarna på ett altare.

För det första, ett guldbeklätt tak skulle väl väga flera ton hur man än ser på saken. För det andra, finns det inga spår av vare sej berg eller någon sån här byggnad i Uppsalatrakten. Det man har hittat i den här trakten är spår av en kultur som verkar ha varit matrilinjär, dvs kvinnor har haft mer att säga till om än senare. Bemärk också att han aldrig själv sett den utan det är en sak han har hört om. Hörsägen kan man väl inte lita på, eller?

Det har frågats om Uppsala högar och de kungar som ska ha höglagts där enligt antaganden gjordea under 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Aun, Egils och Adils är kungar ur sagorna, framför allt står de nämnda i ett verk kallat Ynglingatal som skrevs på 800-talet för att ge en småkung i sydöstra Norge en bättre stamtavla, som man trott har blivit begravda här. De ligger inte i dessa högar, inte nån annanstans heller vad det verkar. I Uppsala högar ligger som jag sade tidigare unga män och kvinnor. Men många av de höglagda är brända så man vet inte vem som ligger där. Det enda man kan sluta sej till är att där inte ligger några kungar ur Sveriges tidigaste historia. Högarna är förstås byggda av människor, på en rullstensås. De är daterade till ca 500-talet, vilket är för sent för Aun men passande för Adils och Egils, om det alltså inte vore för att det inte finns några krigarkungar begravda här utan unga män och kvinnor vars ben blivit brända och sen lagda i krukor eller annan keramik, en sed som inte finns beskriven i de fornnordiska sagorna. Där står det snarare om båtgravar eller att man lade folken obrända i högarna, ibland enbart i jorden under en enkel hög med en sten i närheten för att markera personens status. De sistnämnda sederna finns i Mälardalen men då mer i trakterna av Västerås, vilket verkar ha varit Mälardalens centrum före 1200-talet.

Aun eller Ane var en kung i den gamla dikten Ynglingatal och han finns nämnd i många andra historier från forntiden. Det berättas om honom att han fick fly flera gånger och att han överlevde tack vare en pakt med Oden. Till sist var han så gammal att han ”gick i barndom” och endast kunde få näring genom att suga på änden av ett mjödhorn. Enligt en tänkt kronologi som tagits fram genom att räkna bakåt från den första historiskt verifierbara kungen i Sverige, Erik Segersäll, har man slutit sej till att han bör ha levat i början på 400-talet. Men det finns inga spår i arkeologin efter honom. Det man bör leta efter är en ledbruten äldre man begraven i en halvstor hög. En sådan finns i Västergötland med namnet Anes hög. I den har man hittat en man som bör ha varit 80-90 år när han dog. Åtminstone påstås det att man hittat en sådan man däri. Som den länkade sidan påpekar kan det dock vara kung Anund Jakob som blivit begravd här. Han regerade i Sverige på 1000-talet och var knuten till området både genom legender och arkeologiska fynd i form av mynt. Dock hjälper inte detta heller eftersom det inte finns några skrifter som talar om att detta är Ane från sagorna.

Adils är den enda av dessa som kan sägas vara något så när historisk eftersom han nämns i väldigt många av varandra oberoende källor, även om namnet på honom varierar. I Ynglingatal står det Adils, i Beowulf kallas han Eadgils. Han slog sin bror Ale den uppländske (i Ynglingatal står dock inget om nåt släktskap mellan Ale och Adils) i strid på Vänerns is mitt i vintern enligt dessa källor. Det är remarkabelt eftersom man inte slogs om vintern förr.

Wikipedia är väl inte alltid kul att ta till men det gör jag nu för Adils:
Slaget på Vänerns is
Adils
Jag ska påpeka att det i Wikipedia står om Adils och striden med Ale att Ale kom från Upplanden, som det står i originaltexten. Opplanden i Norge är en sentida benämning på området precis söder om Jotunheimen. Uppland i Sverige är en benämning som först förekommer på 1200-talet, Uppland nämns första gången 1296 i den det året upprättade Upplandslagen. Det vi talar om nu är 500-talet. Jag kan tillägga att vid Vänerns östra strand finns ett område som förr kallades Upplanden. De ligger på sluttningarna av Kinnekulle. Idag kallas dessa områden Plana vilket är en hopdragning av Upplanden. Österplana, Västerplana och Medelplana är de namn som finns. Dessa namn i närheten av Vänern är inga bevis för att Adils och Ale ska ha varit knutna till just den här platsen men det är ett bra alternativ eftersom de andra alternativen helt och hållet saknar ens dessa indicier.

Jag säger inte att Kinnekulle skulle vara just de Upplanden som talas om i texterna utan vill visa på alternativ som är så goda som de som presenteras på Wikipedia. Upplanden på Kinnekulle finns belagda i verifierbara källor från 1100-talet, lite närmare än ett helt landskap som jag redan nämnt dröjer med att dyka upp i nämnda källor till nästa sekel.

Sviþjoð är det gamla namnet på Sverige och fortfarande används detta namn i isländskan. Det kommer av svi-, ett ord det tvistats länge om men nu verkar de som tror att ordet betyder soldyrkare vara i majoritet. Men som sagt, konsensus hör inte hemma i vetenskapen så vi får väl se. Soldyrkare låter dock troligt för överallt där ordet förekommer i ortnamn finns också gamla lundar med tecken som hör solen till, alltså runda ringar, spiraler och streck som vore de solstrålar.

Vad gäller det ursprungliga Sviþjoðs utbredning kan man bara spekulera i. När soldyrkan var en religion i Norden fanns knappt området kring Uppsala för detta var på Bronsåldern för nästan 4000 år sen. De flesta soldyrkarsymboler från bronsåldern och framåt i Norden finns i Skåne, Östergötland och Bohuslän. Var det här Sverige en gång började?

Den som vill veta mer om detta bör läsa Göran Burenhult och Dick Harrison. Få kan så mycket om Sveriges förhistoria som Dick Harrison. Den alldeles för tidigt bortgångne Åke Hyenstrand bör också läsas. Läs även Verner Lindblom. Den sistnämnde är pensionerad adjunkt i historia och han har haft många trätor med Lars Gahrn, en göteborgare som många gånger skrivit i VoFs organ Folkvett om hur hemska vi är som inte vill tro på Uppsalahypotesen.

Så voff, voff på er, ni som bor i Uppsala och tror att er stad är viktigare i historien vad gäller Sveriges ursprung än andra områden.

Ekofascismen i sin prydno

Donera pengar så en organisation kan plantera ett träd i ditt namn nånstans i den tredje världen. Så lyder det vackra mantrat som kommer ur ekofascisternas munnar. Ett annat mantra är att om man donerar ännu mera pengar räcker det så att ett barn kan få böcker att lära sej läsa. Men lösningen på Afrikas och sydöstra Asiens problem är inte pengar och planterande av träd. Lösningen är elektricitet. Det framgår av denna artikel Anthony Watts återger på sin blogg. Att plantera träd är bara en lösning för stunden eftersom folk bara hugger ner dom för att ha till sin matlagning över öppen eld. Faktum är att det största hotet mot skogarna världen över är de fattiga som hugger urskillningslöst för att få ved till matlagning och uppvärmning. Vid uppvärmningen av veden sker ett frigörande av olika ämnen som på sikt är väldigt farliga för oss människor att andas in, för att inte tala om sotet från brasorna.

Att elektrifiera Afrika har varit svårt, pga instabila regeringar och hat mellan olika folkslag. Men vi i de rika länderna har nog dragit det värsta strået till den stacken. Då tänker jag främst på det faktum att vi som forna kolonialherrar sugit ut nästan hela kontinenten och sen lämnat efter oss en radda ruiner, såväl bildligt som bokstavligt. När vi sen lät dom få sin frihet ville vi ändå inte släppa taget. Vi vill nämligen inte att de ska få samma välstånd som vi har. Vi vill fortsätta känna ett ansvar för framför allt det "svarta Afrika".

Så vi bildar organisationer som ger pengar till de fattiga länderna med syftet att hjälpa dom på fötter. Men vi hjälper dom inte att hjälpa sej själva. Vi ger dom brödsmulor och hjälper dom bara till viss del. Men det man producerar i Afrika som skulle kunna ge varje person där enorma rikedomar, såväl andligt som ekonomiskt, hamnar inte där utan utomlands eller hos diktatorer och deras anhang. Några få blir rika medan många, många stannar kvar på stenåldersnivå. Visst, många får lära sej läsa och skriva men många fler får ett gevär i handen och lär sej endast hur man bäst ska kunna skjuta en annan människa. Andra får bara lära sej läsa en bok i speciella skolor. Antingen är det bibeln eller koranen, oftast är det den senare boken. Alla andra böcker tycks vara förbjudna. Indoktrinering eller hjärntvätt kallas detta.

Som ni märker är jag väldigt kategorisk och tar bara upp extremer men så är det i Afrika nu. Det är en extrem kontinent. Det finns enorma rikedomar för den som vill ta dom och några få gör det. Det finns en ofattbar fattigdom som gör att barn dör som flugor (och flugorna likaså) för att de inte får vård på riktiga sjukhus. Det finns en massa barnsoldater, en del så unga som 5 år, som tvingas lära sej döda vuxna. Det är den absolut värsta formen av övergrepp på ett barn jag kan tänka mej, att lära ett barn att döda. Det är en våldtäkt av sinnet.

Väldigt få länder är relativt jämna vad gäller framstegen och trevnaden för sina medborgare. All heder åt dom för de är också länder där elektriciteten är en väl inarbetad del av vardagen. Var kommer då ekofascismen in i allt detta? Jo, den kommer in just där folk är som minst utvecklade tekniskt sett och som mest förstörande. Jag har redan nämnt att man ska donera pengar till nån organisation som sen planterar träd i ens namn där nere. En meningslös aktion eftersom träden snart blir nedhuggna för folk behöver ved.

Vad vi behöver göra är att behandla folk i Afrika som jämlikar, köpa deras varor på lika villkor, hjälpa dom att öka sin tekniska förmåga så de blir självförsörjande på alla plan samt se till att stoppa alla som utnyttjar de instabila ländernas situation. Kan vi göra allt detta kommer de inse att de har en kontinent värd att ta hand om. Då slipper vi avskogning, miljoner döda människor varje år och folkökningen kommer också på sikt att minska takten. Och lösningen på många av dessa problem är elektricitet. Så låt folk i Afrika vara i fred, åtminstone i sån mån att de får bygga upp en infrastruktur av samma snitt som vi har, med en anpassning till rådande terräng och andra faktorer som spelar in.

Huvudsaken är att folk blir rikare i Afrika och Asien. De har alla chanser. När de väl blivit rikare och når vår standard kommer så småningom jordens befolkning att minska. Men för att detta ska kunna ske måste vi bli av med diktatorer, ekofascister samt välmenande men blinda organisationer som bara förstör mer än de hjälper. Kom ihåg mitt mantra, elektriciteten är lösningen!

Läsvärt för den som oroar sej över kärnbränsleförvaringen

Dr Max har skrivit ännu en läsvärd krönika på sin blogg. Den här gången om det överblivna kärnbränsle som inte kan förbrännas med dagens metoder i svenska atomkraftverk. Enligt honom kommer det att överleva ännu en istid, om det inte kommer att användas i framtida versioner av bridreaktorer. Såna finns ju redan nu men i framtiden kommer de säkerligen kunna vara än mer effektiva och säkra.  I vilket fall som helst kan vi andas lugnt. I alla fall är jag övertygad om att farorna med kärnkraften är lika överskattade som farorna med vindkraften är underskattade.

Jag älskar progressiv rock

Jag är född på 1970-talet så jag borde ju inte gilla den musikstilen, eller hur? Jag borde gilla sånt som var populärt på 1980-talet. Det gör jag men det är inte min passion precis. Visserligen är några 1980-talets artister verkliga höjdare vad mej anbelangar men ändå är 1970-talets progressiva rock vad jag älskar. Yes, Genesis, Gentle Giant, Pink Floyd, Nektar och många många fler. Vid sidan av detta huvudspår finns lite hårdare grupper som Uriah Heep och Rush som helt klart hela tiden hört mer till den progressiva delen av rockindustrin trots deras respektive "flörtar" med lite mer radiovänlig musik.

Precis som den här artikeln i DN beskriver har orden progressiv och rock ihop blivit synonymt med politiskt medveten musik men då är protestmusik en bättre beskrivning av den stilen för progressiv är ett ord som betyder ta flera steg framåt. Med politik tar man ofta steg bakåt eller åt sidan. Men samtidigt får man inte glömma bort att många grupper experimenterade med längre kompositioner på 1970-talet utan att för den sakens skull bli kallade progressiva eller symfoniska. Ta Savoy Brown som ett exempel. Deras 9 minuter långa "Hellbound Train" från plattan med samma namn är en utdragen blueslåt. Det räknas inte som progressiv rock. Deep Purple flörtade ofta med tiominutersstrecket i sina låtar, framför allt under konserterna men ingen talade om dom som progressiva. Led Zeppelin och Black Sabbath låg nog bättre till på den punkten eftersom deras respektive stilar ofta berörde samma typ av musik som idag kallas progressiv rock.

Men åter till ämnet, min favoritgrupp här är Genesis, innan Steve Hackett lämnade bandet 1977. Jag håller med Maths Broborg, som blir intervjuad i DN om sitt kommande radioprogram om progressiv rock, att deras platta "Selling England By The Pound" är deras bästa. Lyssna gärna på första spåret om ni får tag på skivan, "Dancing With The Moonlit Knight". Där får både sångaren Peter Gabriel och gitarristen Steve Hackett utlopp för sina "lustar".

Så, nu vet ni lite mer om mej och vad jag lyssnar på för musik. Ut i vårvärmen (om det finns någon) och lek nu!

Vår religiösa evolution - del fyra

Det verkar som om människan som art kastade alla kopplingar till riktigt gamla gudar och gudinnor överbord när de klev in i historiens ljus för knappt 6000 år sen. Åtminstone gjorde de styrande det för de gudar som beskrivs i legenderna är väldigt långt från de andar och dualistiska gudomar som styrde människors liv under stenålderns tidigare skeden. Före den dokumenterade tiden hos oss människor var hermafroditiska gudomar vanliga liksom dyrkandet av själva naturen. Gudarna var väl inte alltid snälla men oftast var de lätta att ha att göra med. Men med civilisationen och stadsstaterna verkar en mer människocentrerad kult uppkomma. Gudarna får mer makt över människor och berättelserna om dom tyder på att man velat inympa en känsla av vördnad för de som styrde ett område. Gudomarna var ett medel för att nå detta medel.

Gudarna sågs som hårda, elaka och ofta som en sorts orättvisa mäktiga föräldrar visavi människorna. Sjukdomar, översvämningar, jordskred och liknande sågs liksom förr som ett straff från gudarna för nåt människorna gjort fel. De var snara till våld och ofta dödade de varandra också. Dessa berättelser ter sej för undertecknad som en mytartad beskrivning av länge sedan verkliga händelser. Ju längre tillbaka i tiden en händelse har ägt rum, desto mindre trovärdig verkar den vara. Alltså är dessa religioner inget mer än en uppiffad version av förfädersdyrkan. Förfädersdyrkan fanns även före historisk tid men från och med den dokumenterade eran är denna dyrkan mer subtil, dold under lager som försöker göra gudarna allsmäktiga och odödliga, vilket de inte verkar ha varit förr. Tidlösa var nog de andar man tillbad men inte odödliga. Det är också under den här tiden som tanken på ett paradis och/eller ett liv efter döden börjar göra sej gällande på allvar.

I Mesopotamien (grekiska ordet för Mellanflodslandet, område mellan floderna Eufrat och Tigris i dagens Irak) växte en religion fram som var lika stark oberoende av vilket folk som för tillfället styrde. Man bara bytte namn på gudomarna när ett nytt folk tog över. I övrigt var allt detsamma. Den här religionen fick allteftersom tiden gick mer makt över människorna, till den grad att all individualitet tidvis verkar ha försvunnit. Denna kollektivism finns fortfarande kvar och på sätt och vis är den gamla religionen kvar där, även om den bara kallas nåt annat och har en enda gud. Martyrerna är dock ett eko av de tidigare undergudarna. Frågan är var oskulderna passar in i det hela.

Marduk, babyloniernas högste gud. Skaparen av världen genom att döda draken Tiamat. Han kallades av kananéerna för Baal och hade lite andra attribut och en lite annorlunda historia men i stort sett är det samma gud.

Enki, sumerernas visdomsgud. De tidiga babylonierna kallade honom Ea.

Inanna, sumerernas fruktbarhetsgudinna. Bland babylonier och kananéer kallades hon Ishtar respektive Asherah. Hon var en lättretlig och våldsam gudinna. Erotiken var hennes vapen.

 Det är från den här tiden och platsen som den äldsta nedskrivningen av den så kallade syndafloden finns. Vad det än var för en översvämning så måste den ha varit stor eftersom många kulturer talar om den. Men märk väl, det är enbart kustlevande kulturer och de vid låglandområden som talar om en stor översvämning. Inåt land och i bergen finns inga såna berättelser och inte alla vid kusten heller berättar om den. Förmodligen har folkminnet på diverse platser blandat ihop historier bevarade från istidens slut med senare tiders mer lokala översvämningar som frammanat jämförelser.

I Egypten växte en lika potent religion fram där vördnad för de styrande ledde fram till att den högste, farao, t o m sågs som en gud i mänsklig form. På samma gång som han var gudarnas representant på jorden var han en gud i sej. Amon eller Amun var den högste guden här och han sades vara alla andra gudar i en enda. Här har vi alltså för första gången en tankegång som långt senare skulle leda till monoteismen. Den första huvudguden var Ra, en solgud. Han kallades även Aton, vilket betyder skiva. Detta alternativa namn skulle komma att bli en vändpunkt för människan och hennes förhållande till religion.

Trots att all makt nominellt låg hos farao var det prästerskapet och arméerna som hade den reella makten. Framför allt var det prästerskapet i tempelkomplexet i Thebe som dyrkade Amon-Ra som överguden kommit att kallas som hade mest makt. Detta ville farao Akhenaton ändra på. Vid sitt trontillträde 1350 f v t hette han Amenhotep IV men bara några år efter detta bytte han så namn och tillsammans med sin hustru tillika medregent Nefertiti satte han igång att omdana hela Egypten. De gamla gudarna förbjöds helt och kulten av solskivan, Aton eller Aten, påbjöds. Detta gjorde prästerna i Thebe rasande. De förväntades nu helt och hållet dyrka EN enda gud!

Detta var den första monoteistiska religion vi känner till. Experimentet var dock inte lyckat för redan när Akhenaton dog 1334 f v t avskaffades monoteismen och polyteismen återkom med full kraft. Tanken på en monoteistisk religion dog dock inte och inom 1000 år efter hans död hade en dualistisk religion skapats som så småningom blev en monoteistisk religion. Den har jag avhandlat i inlägget om Asherah, guds hustru, härom dagen.

I Kina och Indien blev andedyrkan kvar lite längre och det blev mer av en vad-som-än-finns-omkring-en-är-en-gud-religion av det hela. Berättelserna är dock lika dubbelbottnade som längre västerut och lika diffusa vad gäller synen på människans roll i det hela. Talande här är bland annat guden Vishnu som i en av sina avatarer (sanskrit: nedstigningar), Krishna, talar om att han blivit en världsförgörare och att han nu ska demonstrera sin makt för människorna. Detta står i en av hinduismens äldsta skrifter, Bhagavad Gita, guds sång. Av texten att döma är kungen Arjuna, som Krishna riktar sina ord till slagen av häpnad och skräck. Krishna undervisar då den unge kungen i yoga för att vägleda honom inför den kommande striden.

I nästa avsnitt ska jag avhandla den så kallade indoeuropeiska religionen, om det nu kan ha funnits en sådan.

Sverigedemokrater verkar inte veta hur man ska rösta

Hoppas ingen av piloterna röstade på SD för de är emot att man använder planet i Libyen.

Dagens skämt är förstås ett oavsiktligt sådant. Det handlar om voteringen för att skicka JAS-plan till insatsen i Libyen. Förslaget röstades igenom med förkrossande majoritet, 240 för, 18 emot och fem som avstod. De som avstod var en miljöpartist och fyra vänsterpartister. De som röstade emot var sverigedemokrater. Men en som deltog i diskussionen tryckte aldrig på nån av knapparna. Talande nog var han sverigedemokrat. Han får dagens dumstrut eftersom han tydligen inte visste hur man skulle använda knapparna. Eller så sov han. Det är väldigt vanligt bland politiker har jag förstått. I vilket fall som helst är dumstruten hans.

Klimatfrågan och genusfrågan har en sak gemensamt - det som inte kan bevisas

Jag har följt klimatfrågan sen många år och först förhållit mej frågande till vad som höll på att hända eftersom jag inte förstod konklusionerna som gjordes, senare skeptisk och nu på senare tid realistiskt övertygad om att ena sidan, de som proponerar för AGW-hypotesen, har helt uppåt väggarna fel. Sen några månader tillbaka har jag även börjat följa en annan debatt, genusfrågan, och slås då av samma inställning från ena sidan av frågan, nämligen den att det är fastslaget faktum och att debatten borde blåsas av.

I det ena fallet är det en del av mänskligheten som är en skurk, nämligen den rikare delen av världen. Det andra fallet utgår också från att en del av mänskligheten är en skurk, nämligen det ena könet. Båda dessa sätt har väldigt stora likheter med den fascism som förordades i Italien och Tyskland på 1930-talet. På sikt är den lika skadlig också eftersom den redan förstört förtroendet för många politiker och andra makthavare som köper in sej i endera synen på människor och människan som art. Det är synd att såna här idéer alltid slår klorna i folk som har förmågan att få andra med sej. Det leder alltid till att en missuppfattning om konsensus bildas. De behandlar dissidenter som lägre stående, andra kritiker ska till varje pris tystas eller förlöjligas.

Som påpekas i det här inlägget saknas bevis för att AGW-hypotesen skulle stämma. Det har påpekats många gånger. Vad för bevis för så kallade maktstrukturer bland män som inte släpper in kvinnor finns det då? Ta en titt på företags- och myndighetsstyrelser av idag. Det finns kvinnor där och de verkar då inte förtryckta eller känna sej utestängda av några strukturer. Att det finns så kvinnor i styrelser tror jag själv beror på många olika faktorer men diskriminering och maktstrukturer är inte med där. Det här är inget bevis på "gubbvälde", tvärtom. Det visar bara att Belinda Olsson är en avundsjuk liten människa som tror sej vinna poäng på att göra män generellt till sina motståndare för att kunna få in SINA vänner på posterna. Det kallas megalomani och nepotism, Belinda! Kanske lite hyckleri där också.

Jag vill se en programledare som är bra som ledare för ett program. Belinda är ingen bra programledare för hon avbryter bara de som talar och stressar fram för att hinna med så mycket som möjligt på de ynka 45 minuter hennes program har i tablån. Att det bara är trekvart är inte hennes fel, det är SVTs och de ska de ha ett stort ris för. Dock är hennes stil helt fel. Belinda är över huvud taget helt fel i rutan. Flänger hit och dit och stör och förstör för de som talar. Hon får säga vad hon vill om at "fel" kön dominerar i rutan men jag tror inte de har valts på grund av sitt kön för att de är starka personligheter.

En person som ska leda ska nämligen göra det på sin personlighet, inte sitt kön. Att välja det senare över det förra är som att spänna vagnen för hästen och lägga piskan på marken. Individens jämställdhet framför könets, det är min paroll. Vi ska inte ha någon smygfascism som leder till ännu mer kamratskapsledarskap och mygel.

Vad ska man skriva om idag?

Idioter i Elfenbenskusten, idioter i Libyen eller idioter inom EU? Kanske fjantarna i UI som anklagar oss realister för att vara en del av tobakslobbyn? Nej, det är alldeles för dumt att skriva om. Jag känner inte för det. Jag visar några bilder istället. Håll till godo:

Klicka på dom för större version.

Guds hustru

Yahweh hade en fru men de verkar vara skilda nu för man hör inte av henne. Var tog hon vägen?

Det handlar alltså om att de artefakter som hittats genom åren i Mellanöstern på en figur som identifierats som just judarnas gud Yahweh (latin Jehova) tillsammans med en gudinna, en som är mer känd från många andra religioner i trakten, nämligen Asherah eller som hon är mer känd som, Ishtar. Hon har systematiskt rensats ut från de judiska traditionerna de senaste 2000 åren. Varför kan vi ju bara spekulera i men misogyni (kvinnohat) kan spela in. Möjligen också för att skilja sej från resten av befolkningen. Asherah var ju en gemensam gudinna för ALLA i Mellanöstern vid den här tiden. Yahweh dyrkades av många, även utanför judarnas lilla bergsklick, eftersom han från början är en himmelsgud av samma typ som Tor, Indra och Jupiter var för oss i Europa och Asien men definitivt inte lika populär som Asherah.

Allt detta verkar tills vidare stöda min tankegång att judendomen växte fram som en statskult, närmast under sektliknande former, under kungariket Israels sista dagar, förmodligen som en protest mot de aggressioner som förekom mot riket under den här tiden. Var vänliga notera att det verkliga kungariket Israel har inget med bibelns Israel att göra. Det verkliga grundades som en vasallstat till både Egypten och Assyrien på 900-talet före vår tideräkning (f v t). Det gick under ca 200 år senare när babylonierna förstörde hela den här delen av Mellanöstern. Huvudstaden i Israel var inte Jerusalem utan Samaria. Jerusalem låg förresten i en annan vasallstat, Juda, ett land som också föll för assyrisk aggression. Dessutom har man räknat ut genom arkeologi att Jerusalem för ca 2800 år inte var mycket större än de byar som fanns här i Norden vid samma tid, något hundratal invånare alltså, kanske uppemot 1000 invånare. Det var först senare, under persernas tid som staden fick sitt första stora uppsving. Religionen i dessa länder var precis som överallt annars en polyteistisk sådan, flera gudar och varje område hade sin speciella övergud. Men över dom alla var Baal, herren. Den sekt som gjorde Yahweh till sin övergud måste ha sett Baal med väldigt oblida ögon.

Det blir ofta så att i problematiska situationer att man vänder sej till en stark person för tröst och stöd. Så hände uppenbarligen när Israel och Juda föll för de stora nationerna. Stora delar av befolkningen fördes bort, framför allt de med lite tankeförmåga för de kunde användas av de styrande. Förmodligen växte då judendomen fram här med Yahweh som huvudgud under den här tiden. Asherah ströks ur religionen och kvar blev bara korta snuttar av referenser till henne. Ändå finns hon där hela tiden. Det handlar bara om att veta var och hur man ska leta. Men Yahweh gjordes alltså till huvudgud och så småningom till den enda guden, efter mönster från Egypten och Perserriket. Legenderna som sen skrevs ner ändrade på de fakta som fanns till att passa in med denna monoteistiska syn.

Slutligen en video om allt detta. Bara att titta och förundras över hur långt människor kan gå för att tro på vad de anser är det rätta. Lyssna speciellt noga på det han säger om hur man faktiskt dyrkade Asherah fortfarande under den tid som texterna i bibeln beskriver. Förmodligen fanns den dyrkan kvar vid tiden för texternas nedskrivande, ca 500-200 f v t så man kan förstå varför texterna är utformade som de är. De vill helt enkelt leda in alla fåren i fållan. Nog skrivet från min sida. Ta fram popcornen, sätt dej tillrätta och se på minidokumentären om guds hustru: