Vetenskapshörnan: Könens olika poser

Det här inlägget innehåller en massa påståenden om anatomi och genus, och vid ett första ögonkast kan läsaren nog undra varför jag väljer att sätta beteckningen Vetenskapshörnan framför en rubrik som handlar om de kön vi människor har och vilka poser (det ska uttalas med ett långt Å och inget annat!) vi har, men det är ganska enkelt. Vetenskap handlar om påståenden som ska bevisas. De måste bevisas, och på vägen till eventuell bevisning måste man ha teorier och hypoteser som man slänger ur sej.

Saken är den att jag i mitt jobb skannar in gamla foton som sen ska presenteras i nån digital form för intresserade. Ett av dessa foton innehåller ett klassfoto från 1945 med en massa ungar och deras lärare. Det intressanta är att redan där, när barnen är unga, ser man en mycket subtil skillnad mellan könen, en inbyggd sådan. Nämligen hur man står. Pojkarna är mest olika varandra. En del är blyga inför kameran och försöker göra sej så små de bara kan. Andra stramar upp sej och ser så malliga ut som möjligt. De vill förmodligen imponera på flickorna men samtidigt vill de visa för sej själva att de är nåt. Flickorna däremot gör allt för att likna varandra, och utkonkurrera varandra.

De använder då poserna som vapen. En del står närmast i givakt, som pojkarna gör, medan andra antar den där sortens pose som senare ska förfinas av vuxna kvinnor, i en del fall görs de om till närmast överdrift av de som kallas fotomodeller. Såna här poser är urgamla och mer eller mindre medfödda. Det är inget som vi medvetet har arbetat fram i vår tid. Män tycker de poserna är attraherande, och de ska dom vara också eftersom de ju är kvinnors sätt att visa sej starka gentemot andra kvinnor. Likadant är det med mäns poser. Vi försöker visa oss starka inför kvinnor, antingen fysiskt eller mentalt. Oavsett vilket sätt vi är starka på så använder vi poser för att visa dessa styrkor.

Hela poängen med detta inlägg är att vi människor inte föds som tomma kärl, redo att fyllas med information och erfarenheter. Det är inte så lätt som många naiva människor, som för övrigt dristar sej att kalla sej forskare, anser. Vi har en massa nedärvt som vi borde ta fasta på, inte förneka i den moderna genusforskningens namn, den som menar att allt viktigt som skiljer kvinnor och män är av socialt ursprung. Det biologiska skjuts åt sidan till förmån för den sociala biten. Detta utan att dessa "forskare" är medvetna om det sociala har utvecklats UR biologin.

Någon konkurrens mellan kvinnor och män har historiskt sett aldrig funnits. Visst har kvinnor varit nedtryckta, men det beror på det samhälle som vuxit fram där vissa män har skaffat sej fördelar, inte bara på kvinnors bekostnad utan även andra mäns. Men det finns ingen egentlig konkurrenssituation mellan könen. Mellan individer däremot finns en konkurrenssituation och det är där som problemen har vuxit ut till det vi ser idag.

Vi för oss olika på grund av vår biologi och vi har skapat vårt samhälle utifrån de ramar biologin har gett oss. Vi konkurrerar som individer och mellan kvinna/kvinna och man/man, inte mellan könen. Kampen mellan könen existerar inte, annat än för de som tänder på att se en kvinna och en man slåss. Könskampen är en illusion som upprätthålls av de som älskar kollektivism och struntar i individen och biologin.




"To err is human, to purr is feline"

Klimatfrågan och genusfrågan har en sak gemensamt - det som inte kan bevisas

Jag har följt klimatfrågan sen många år och först förhållit mej frågande till vad som höll på att hända eftersom jag inte förstod konklusionerna som gjordes, senare skeptisk och nu på senare tid realistiskt övertygad om att ena sidan, de som proponerar för AGW-hypotesen, har helt uppåt väggarna fel. Sen några månader tillbaka har jag även börjat följa en annan debatt, genusfrågan, och slås då av samma inställning från ena sidan av frågan, nämligen den att det är fastslaget faktum och att debatten borde blåsas av.

I det ena fallet är det en del av mänskligheten som är en skurk, nämligen den rikare delen av världen. Det andra fallet utgår också från att en del av mänskligheten är en skurk, nämligen det ena könet. Båda dessa sätt har väldigt stora likheter med den fascism som förordades i Italien och Tyskland på 1930-talet. På sikt är den lika skadlig också eftersom den redan förstört förtroendet för många politiker och andra makthavare som köper in sej i endera synen på människor och människan som art. Det är synd att såna här idéer alltid slår klorna i folk som har förmågan att få andra med sej. Det leder alltid till att en missuppfattning om konsensus bildas. De behandlar dissidenter som lägre stående, andra kritiker ska till varje pris tystas eller förlöjligas.

Som påpekas i det här inlägget saknas bevis för att AGW-hypotesen skulle stämma. Det har påpekats många gånger. Vad för bevis för så kallade maktstrukturer bland män som inte släpper in kvinnor finns det då? Ta en titt på företags- och myndighetsstyrelser av idag. Det finns kvinnor där och de verkar då inte förtryckta eller känna sej utestängda av några strukturer. Att det finns så kvinnor i styrelser tror jag själv beror på många olika faktorer men diskriminering och maktstrukturer är inte med där. Det här är inget bevis på "gubbvälde", tvärtom. Det visar bara att Belinda Olsson är en avundsjuk liten människa som tror sej vinna poäng på att göra män generellt till sina motståndare för att kunna få in SINA vänner på posterna. Det kallas megalomani och nepotism, Belinda! Kanske lite hyckleri där också.

Jag vill se en programledare som är bra som ledare för ett program. Belinda är ingen bra programledare för hon avbryter bara de som talar och stressar fram för att hinna med så mycket som möjligt på de ynka 45 minuter hennes program har i tablån. Att det bara är trekvart är inte hennes fel, det är SVTs och de ska de ha ett stort ris för. Dock är hennes stil helt fel. Belinda är över huvud taget helt fel i rutan. Flänger hit och dit och stör och förstör för de som talar. Hon får säga vad hon vill om at "fel" kön dominerar i rutan men jag tror inte de har valts på grund av sitt kön för att de är starka personligheter.

En person som ska leda ska nämligen göra det på sin personlighet, inte sitt kön. Att välja det senare över det förra är som att spänna vagnen för hästen och lägga piskan på marken. Individens jämställdhet framför könets, det är min paroll. Vi ska inte ha någon smygfascism som leder till ännu mer kamratskapsledarskap och mygel.

Genusdravel och den verkliga världen

Jag har en längre tid nu läst lite på Tanja Bergkvists blogg om genustänkande och om hur vissa genusforskare faktiskt verkar vara riktigt farliga för vanligt folk. Nu har jag också läst Pär Ströms inlägg i debatten. Han verkar rejält skärrad av det han kallar genusproffsen och deras försök att tvinga pojkar och flickor att leka med könsneutrala leksaker. Han menar, med rätta, att det finns inbyggda genetiska skillnader på pojkar och flickor som inte kan stoppas av några töntars försök att ändra på den mänskliga naturen. Dessutom påpekar han att kön inte är en social konstruktion. Det räcker med att titta på en man och en kvinna för att inse att vi är genetiskt skapade på olika sätt. Men framför allt är vi individer. Att dela upp människor i kön, inkomstklass, nationalitet etc är bara rester av ett gammalt tänkande som borde ha rensats ut för länge sen. Dessa indelningar är bara giltiga om vi talar statistik. I den verkliga världen är vi alla individer, väldigt unika sådana.

Jag fick allt när jag var liten, dockor, mysdjur, bilar och modelltåg. Modelltåget var min favorit och jag saknar den anläggningen. Jag vet inte var den tog vägen för den försvann i en flytt. Dockorna och mysdjuren var åskådare när jag lekte musiker som liten. Bilarna var med i en stor stad jag byggde upp i mitt rum. Jag var nog en typisk människa när jag var liten. Så kom inte och snacka genusdravel med mej!

Bort med med det felaktiga genustänkandet!

Läste av en slump en artikel idag om att genustänkandet strider mot den mänskliga naturen. Det handlar om att genusforskningen på en del håll lett till att skolorna medvetet försöker sudda ut könsrollerna. Klart som fan att genuspedagogiken strider mot människans natur. Vi har könsroller för att vi är skapta till att göra olika saker. De som anser annorlunda får väl börja rota i genkoden för att ändra den. Annars går det inte. Att rosa kjolar och hjältesagor försvinner från dagis, är nåt som Tanja Bergkvist, fil dr i matematik, reagerar mest emot. Det kan jag verkligen hålla med om. Attribut behövs för vi är attributberoende sen flera tusen år.

Ända sen jag började läsa historia i Lund på 90-talet har jag reagerat emot den del av vetenskapen som kallas genusforskning. Den går i en del fall mer eller mindre ut på att sudda ut skillnaderna mellan kvinnor och män. Värst har det alltså blivit på dagis. Inte undra på att eleverna blir konstiga senare i plugget. Detta genustänkande måste bort. Att poängtera skillnaderna mellan könen snarare än att försöka ta bort dom är bättre och ger en bättre grund för jämställdhet. Så länge man utgår från att skillnader är av ondo kommer man att göra hela generationer människor förvirrade.