Nationalism - det sämsta som kan drabba ett land

Känner du samhörighet med ditt land, oavsett om du är född i det eller inte? Jag gör det inte och det beror inte på att jag är resultatet av en invandrad österrikare och en svenska. Nej, det är för att jag anser nationalism vara den största lögnen som nånsin blivit över från den patriotiska yran som började på 1800-talet. Nationalism är den främsta orsaken till att vi har såna stora problem med gränser, migration och allt större främlingsfientlighet.

Vad är då nationalism i praktiken? Nationalism innebär bland annat att man bör sjunga nationalhymnen, även om man hör till en etnisk och religiös minoritet. Den dikterar förhållningssättet vi har mellan olika länder och sätter därmed effektivt stopp för människans naturliga instinkt att röra på sej när fara eller svält hotar. Den fria migrationen är alltså ett minne blott. Biologi och kemi övertrumfas alltså av mänskliga lagar, i grund och botten även det biologi förstås, om än väldigt förvanskad eftersom människans omedvetna vilja att underordna och överordna varann har fått ta överhanden över den naturliga önskan att röra på sej.

Jag antar att nationalism är oundvikligt som ett led i utvecklingen hos oss människor. Vi har alltid värnat om den plats vi bor på gentemot andra, av det enkla skälet att dels är vi trygga här och dels innebär andra människor alltid en omställning till något nytt som vi visserligen är nyfikna på men samtidigt är oroliga inför eftersom vi inte vet vad de går för, vad de kan tänkas föra med sej i form av tankar och annat. Speciellt trångsynta människor har svårt med den omställningen. På provinsiell nivå är detta okej eftersom man med tiden lär sej acceptera främlingarna som oftast blir en del av samhället.

Men så har vi det här med nationer, länder, stater. Det är nåt som är initierat uppifrån. Från början var länder mer av en personlig egendom för kungar, kejsare och konsuler. Alla som råkade bo inom ett område "ägdes" av ledaren och var tvungna att strida för honom. Därför var det viktigt för ledarna att upprätthålla illusionen av att ledaren antingen var en gud eller var gudarnas representant här på jorden och att det var folkets förbannade plikt att följa honom.

Den första riktiga nationalismen växte fram i Norden, i Danmark och Sverige, efter Kalmarunionens sönderfall. Det är väl inte riktigt den sortens patriotism vi känner igen idag men alla grunderna fanns där, en känsla för ett större område än den omedelbara trakt man bodde i, man hörde att andra talade samma språk som man själv gjorde och man hade en kung som ville hålla dom samman mot en fiende, en gemensam fiende. Detta var på 1500-talet och ännu hade inte tanken på ett gemensamt ursprung väckts bland befolkningen. Det skulle dröja till nästa sekel innan detta skedde och ytterligare två sekel framöver innan det nådde ut till vanligt folk genom undervisningen i folkskolan. Då hade redan dessa tankar uppstått på kontinenten och i Asien, antingen genom påverkan från Norden eller oberoende.

Det är talande att nationalismen är som starkast i länder som antingen vunnit sin självständighet nyligen eller, paradoxalt nog, förlorat ett krig. USA har en ganska stark nationalism men den är beroende av krigen och de motgångar landet har haft genom terrordåd, Vietnamkriget och andra hemskheter.

Jag har nu räknat upp en massa nackdelar med nationalism. Kan någon visa på någon enda positiv sak med detta fenomen?




"All nationalism är en återvändsgränd. Den leder ingenstans."

Järnvägens vara eller inte vara

Det som de senaste 100 åren klart och tydligt visat för oss alla är att det kvittar vilka som sköter järnvägarna, statliga eller privata intressen; det funkar ändå inte i längden. Det som är bäst för järnvägen är att båda intressenter går samman och försöker få järnvägen att fungera i ett modernt samhälle för det ska gå att få Sverige att bli ett modernt järnvägsland där tågen går i tid och rälsen håller ihop även mitt i sommaren eller vintern. Till ytan ligger Sverige efter Ryssland, Ukraina, Frankrike och Spanien i Europa och samtliga dessa länder har såvitt jag vet fungerande järnvägsförbindelser som dessutom kan husera snabbtåg.

Underhållet av järnvägen i Sverige har delvis privatiserats de senaste decennierna, vilket gett både bra och dåliga resultat. Dåliga därför att resurserna inte räckt till när vintrarna slagit till som aldrig förr, bra därför att fler kan hjälpa till när det behövs. Att i detta läget förstatliga detta är helt fel, det håller jag absolut med om. Det är inte privatiseringens fel att man inte hade resurser tillhands när de hårda vintrarna slog till 2009-2011, det är klimatdravlets fel. De som satt på medlen till hjälpen hade gått på lurendrejeriet kring klimatet och trott på vad som sades kring det föränderliga vädret. Man trodde helt enkelt inte att såna här vintrar var möjliga längre. De drog därför in på så mycket man bara kunde och nu får man stå där i skamvrån.

Sen har vi andra faktorer som starkt bidragit. En sådan är att man egentligen inte trott fullt ut att en privatisering skulle gå att genomföra. Det har liksom stannat halvvägs med halvmesyrer som följd. Vi har blivit så vana vid att farbror Staten ska ta hand om allt i slutändan att ett privat alternativ ses som nåt katten eller hunden dragit in. Det har alltså inte blivit så bra när man privatiserat, en sorts lättprodukt vare sej hackad eller malen.

Så hur ska vi ha järnvägen i framtiden? Ska den vara helstatlig, med nedläggningar som följd, eller ska vi ha privata intressen med, även det med nedläggningar som följd? För det kvittar ju vem som har huvudansvaret. I slutändan måste det ändå finnas underlag för trafik. Fast här kommer en aspekt till in, vem bestämmer hur underlaget ska se ut? Hur sköts banan och om den sköts dåligt, vem tar på sej ansvaret för att passagerarna sviker? Det finns exempel på korruption inom detta område, från 1950- och 1960-talen, ja ända till 1980-talets början då nedläggningen av järnvägarna följde samma mönster överallt: Man drog in turer för att kunna spara in på materielen, bilvägarna byggdes samtidigt ut i småstäderna och byarna, när dessa vägar blev klara drog man ytterligare turer på järnvägarna och skyllde sen på att färre passagerare åkte med tåget när trafiken lades ner.

Fullt så enkelt som jag beskrivit ovan var det faktiskt. Sen att folk fick mer pengar att röra sej med, att bilen sågs som mer flexibel och att tåget inte längre förde folk från centrum till centrum bidrog förstås och småbyarna hade börjat avfolkas till förmån för de större städerna redan innan ovanstående mönster påbörjades. Men när det påbörjades var det med all säkerhet initierat av bilindustrin som ville ha så stora favörer av staten som möjligt. Samtidigt var ju statens tjänstemän måna om att låta bilindustrin få dessa favörer, gärna på andra transportmediers bekostnad.

Jag skulle gärna se järnvägen blandad, med statliga och privata intressen som drar åt samma håll. Samarbete är bäst för alla parter. Konkurrens är i slutändan bara bra för en viss intressent, inte alla som vill vara med.




"Dagens kris är morgondagens skämt."

Bildsöndag

Första riktiga galleriet med bilder tagna med min nya kamera. Hoppas någon gillar dom.

Jag ska ta tillfället i akt att varna potentiella köpare av systemkameror för användandet av live view-funktionen. Den gör det svårare att fokusera på motivet. Det är bättre att låta skärmen enbart vara en informationscentral för övriga funktioner och endast använda den för att kolla bilderna efteråt.




"Mmm mmm mmm mmm mmm mmm"

Kamerahörnan: Min nya kamera

Nu har jag köpt en systemkamera. Det blev en Canon EOS 1100D. Jag hade siktet högre men ekonomin sade stopp och när Expert hade en kampanj på denna kamera slog jag till. Det får bli en mer avancerad kamera senare. Samma sak med större objektiv. Ett sånt köper jag i juni eller juli. OK, till bilderna. Egentligen ska väl bilderna visas i Bildsöndag men det finns bilder så det räcker och blir över.

Det är en rätt påfrestande kamera eftersom den saknar bildstabilisering i objektivet som följde med och då blir bilderna ibland rätt suddiga. Men jag håller på att lära mej den. Snart nog blir det bättre, ska ni se.



"Den enda skillnaden mellan mej och en galning är att jag inte är galen"

Miljöpartiet behöver en reality check

"Jorden anropar Miljöpartiets medlemmar, kom ner från era fluffiga små rosa moln och se världen för vad den verkligen är."

Att ledningen inom Miljöpartiet inte vill se verkligheten kring klimatfrågan i vitögat framgår med all önskvärd tydlighet av denna debattartikel i SVD. Det är samma gamla vanliga svada om hur illa det kommer gå för världen om vi fortsätter med utsläppen av koldioxid och annat som dessa alarmister bestämt sej för är farligt och som måste bekämpas till varje pris. En sak har dock MP rätt i och det fastslås klart och tydligt på första parkett i artikeln: "Klimatfrågan är relativt enkel – det handlar om politik."

För visst handlar det om politik och inget annat. Någon vetenskap har inte berört klimatfrågan det senaste decenniet, i alla fall ingen vetenskap som har med fysik, meteorologi eller kosmologi att göra. Däremot har filosofi, politisk vetenskap och propagandakunskap kommit väl till pass. Ni vet, sånt där som sällan berör realiteterna omkring oss alla utan mer har med alarmism, skrämselhickor och makthunger att göra.

En fråga jag ställer mej hela tiden under läsandet av artikeln är denna: Vilka har utfrågats i den enkät man hänvisar till om huruvida klimatet oroar folk? De påstår att 81 % av den svenska befolkningen oroar sej över klimatet. Det finns många andra enkäter som pekar på raka motsatsen. En enkät är inte speciellt vetenskapligt underbyggd någon enda gång, hur många man än väljer för det kommer alltid att vara problem med var nånstans man ställer frågorna, vilka grupper man tar när man väl valt ett visst geografiskt område, vilka frågor man väljer att ställa och hur frågorna är vinklade. Det blir helt enkelt aldrig korrekt, hur mycket man än anstränger sej för att göra det så vetenskapligt man bara kan.

Men i slutändan är MP som alla andra politiska partier, de fiskar röster och så länge det finns människor som delar deras alarmistiska syn, så länge kommer de att fortsätta med sina villfarelser. Det gäller alla andra partier med sina respektive hjärtefrågor. Det är gemensamt för alla dessa hjärtefrågor är att de samtliga bygger på myter, lögner, halvsanningar och missuppfattningar. Kolla gärna upp "ditt" partis hjärtefråga genom SCB eller kolla med myndigheterna/vetenskapliga institutionerna så får du se att den inte stämmer överens med det rosa skimmer partiet ifråga har kastat upp kring frågan.

Väl mött i verkligheten, nån gång...



"Skylt på insidan av ytterdörren:
Utanför denna dörr ligger verkligheten. Utgång sker på egen risk."

Tokerierna vet inga gränser

Stämma en nedladdningstjänst på mer pengar än det finns pengar i hela världen? Javisst.
Får skivbolagen stora delar av världens befolkning emot sej? Troligtvis.
Bryr de sej ens om att de inte direkt är populära bland vanligt folk för detta tilltag? Skulle inte tro det.
Kommer detta ha någon effekt på fildelningen? Inte alls!




"Civilisation: det största "syntax error" någonsin i historien."

Mellanöstern var tydligen översvämmat för 2700 år sen

En ickenyhet av oerhörda proportioner slås upp i DN idag. Eller vad sägs om att en del av ett 2700 år gammalt dokument har hittats i dagens Israel. Det berättar om nåt som skickats från Betlehem till Jerusalem. Det intressanta här är dock direktöversättningen av engelska shipment (sändning) som i DNs artikel blir till att ett skepp skickats mellan städerna. Var det då Noa var ute med sin båt, eller? Det skulle verkligen vara en sensation, att Medelhavet skulle ha stigit så mycket att man fick färdas med båt mellan städerna. Se skärmdump (kanske borde kallas skrämdump här?)  från DN nedan så förstår ni vad jag menar.

Vad är mest uppseendeväckande? Att man hittat ett fragment av ett dokument som beskriver hur något sändes från Betlehem eller att journalisten inte vet vad shipment betyder?

För den som inte vet det hörde varken Jerusalem eller Betlehem till kungariket Israel vid den här tiden. De hörde till vad som bäst kan beskrivas som ett hövdingadöme med kungsaspirationer vid namn Juda. Det framgår med all önskvärd tydlighet för den som vill forska i källorna från tiden. Israel vid den här tiden låg längre norrut och hade Samaria som huvudstad. Så nu vet ni det.




"Titta först bakåt om du vill spå framtiden."

Lärare är inga vakter

Skämt av Randy Glasbergen.

En lärare är en person som har till yrket att utbilda och på olika sätt i övrigt instruera elever inför det kommande livet som vuxen. Men en tingsrättsdom kan, om den slår lika fel i högre instanser, få till följd att så inte blir fallet längre. För den domen som kom igår likställer lärare med väktare och poliser. Vilka hemska konsekvenser det kan få för läraryrket, som redan kannibaliserats alldeles för mycket av klåfingriga byråkrater och politiker, törs jag inte ens tänka på. Ska vi ha beväpnade lärare? Ska vi bygga celler på skolorna dit bråkiga elever får skickas?

Lös problemet med våldet i skolan innan ni kommer med era kvasijuridiska tyckanden, "kära" rättsväsende, tack! En vuxen får inte slå ett barn. Egentligen får ingen slå någon alls men tydligen ser våra nämndemän i tingsrätten mellan fingrarna rörande denna lag när det gäller skadestånd till en vuxen om den felande parten är en minderårig.

Våld är aldrig acceptabelt nånstans i vardagen. Våld är en sista utväg man tar till då man känner sej absolut hotad och inget annat hjälper. Det är ett naturligt sätt att avreagera sej på eller för att se till oskadliggöra fienden för möjliggörande av snabb flykt. Den som tar till våld nästan utan provokation i vardagen är det allvarligt fel på. En sån människa bör inte få vara med andra. Förr hade vi krig som vi kunde sända ut såna i (som kanonmat) men dagens militära grenar tar inte emot missfoster längre. Så vi får dras med dessa i det närmaste psykfall.

Jag är medveten om att jag överdriver när jag skriver om celler på skolorna och beväpnade lärare men om jag har kunnat komma på tanken kan säkert andra göra det också. Något utanför ämnet vill jag göra reklam för min generella åsikt om de kommunala skolorna. Jag anser att det vore bäst om skolklasserna var uppdelade, inte efter kön utan efter "begåvningsnivå". De som har lättast för att lära ska gå i en klass och så vidare. För det är som Platon sa (se citatet längst ner här) att skolor kan inte lära ut, det handlar om att hitta förmågan i sej själv. Det kan man inte göra om man tvingas tävla med folk som har lättare eller svårare än man själv har. Då dras alla ner i ett träsk av okunnighet.

Framför allt, ta ifrån kommunerna ansvaret för skolorna!

Men samtidigt, lärare ska ju tåla lite stryk, eller hur?



"Du kan inte lära en människa något. Du kan bara hjälpa henne att hitta det i sig själv."

Språkhörnan: Järnvägar!

Hur ofta svär du? Vad använder du för ord, i vilket sammanhang svär du och censurerar du dej själv? I vilka lägen censurerar du dej själv? När det gäller censur av svordomar är jag aningen ambivalent, jag har inget emot att skriva ut orden eller säga dom rätt ut men i seriernas värld förekommer eufemismer och omskrivningar som är fantastiska. I serierna handlar det också om att förmedla en känsla, oftast raseri eller ilsken uppgivenhet.

Ta den här till exempel:

Den säger väldigt mycket mer om sinnesstämningen än orden man yttrar som svordomar nånsin kan göra. En klassisk sådan förekommer i "Asterix drar i fält" där en romersk centurion svär över att ha fått ett bröstharnesk i ansiktet. Bildspråket i pratbubblan ifråga när centurionen drar sin svada är fantastiskt men det blir bättre. Den gotiske rekryten undrar vad romaren sa och tolken återger svordomarna på gotiska, vilket här blir närmast tyskt. Seriealbumet måste läsas för min beskrivning här kan omöjligt göra sekvensen rättvisa, hur många ord jag än använder.

I övrigt är svordomar mer av ett sätt att ge extra kraft åt det man säger. För mycket svärande tar udden av dessa ords betydelse i en mening, konversation eller ett stycke. Så använd dina små ord vist och med måtta eller hitta på eufemismer (Häcklefjäll, sablar, farao etc).



"You wouldn't know a good impression
if it sat on your face"

Vetenskapshörnan: Första privata rymdraketen iväg

Så var den då iväg, den första privatfinansierade rymdraketen. Det är kanske framtiden för människans utforskande av rymden; att privata intressen antingen helt tar över det eller alltmer bidrar till det. Vi måste nog alla bidra till detta på nåt vis eftersom det ju ingår i vår natur att vara nyfikna på det som finns där strax utanför vårt synfält. Det är bättre än att bidra till krig och förstörelse och det ger jobb i alla led. Om det finns nåt som kan kallas öde så är det vårt att ta oss ut till stjärnorna.



"Det finns en teori som säger att om någon någonsin upptäcker vad Universum är till för och varför det existerar kommer det omedelbart att försvinna och ersättas av någonting ännu mer bisarrt och obegripligt. Enligt en annan teori har detta redan inträffat."

Eländes elände - inte alls!

Världen går under pga oss, kriget är snart här, våra kemikalier tar kål på oss alla, ekonomin är under isen och mördare går fria på gatorna eftersom advokaterna hittar kryphål i våra lagar. Lägg därtill alla problem med diskussionen kring fri rörelse bland människor och fri invandring, vilket inte borde vara något problem om det sköts rätt. Minsann är inte världen hemsk att leva i för alla som letar problem överallt.

Det är vad vi matas med i TV och på internet av alla sorters propagandister. Men tänk om vi skulle resonera som så att världen inte alls är så hemsk och att den inte är på väg att gå under, vare sej vi är orsaken eller inte. Vi får lära oss att tänka positivt helt enkelt. Vi tar itu med de riktiga miljöproblemen, djurlivet som anpassat sej efter vårt nya liv mår bra, plantorna likaså och resten av världen accepterar vårt "intrång".

Vad vi människor framför allt måste lära oss, och måste acceptera som ett faktum, är att vi inte är något främmande här på planeten jorden. Vi utvecklades här, allt vi gör är en följd av den utvecklingen och det vi inte gör likaså. Det gör vi är inte mot naturen, det är en del av den. Att vi som en av få arter förstår att "städa undan efter oss" betyder att vi också ska göra det. Vi har ett samvete nämligen, ett som är utvecklat här på planeten Tellus och ingen annanstans.

Därför är det viktigt att se positivt på allt som sker, ta det goda med det onda och så vidare. Arbeta för en lösning på diverse problem istället för att diskutera dom in absurdum och med von oben-attityden att alla andra har fel. De som bara vill söka fel överallt och sen göra stor affär av det lilla man hittar borde få se världen för vad den egentligen är: En stor planet med möjligheter.

Så tänk positivt, det för oss framåt som art och främjar våra artfränder...

"Universums djup är oss mer bekant än djupet av vår egen själ."

Har Muhammed existerat?

Jag blev alldeles nyss delgiven en intressant frågeställning, nämligen denna: Har Muhammed nånsin existerat? Det har inte slagit mej in att tänka i dom banorna. Första gången han nämns är precis som med Jesus, Moses, Zarathustra och många andra personer som ska ha skapat religioner i en religiös textsamling, i det här fallet koranen.

Det började med att jag läste en artikel på Newsmill om Saudiarabien som med oljepengar sprider sin syn på islam över Mellanöstern. Bland kommentarerna fanns en som behandlade en bok av Robert Spencer (får se hur länge den får vara kvar!). Den boken tar upp tanken att Muhammed aldrig existerat och enbart är en efterhandskonstruktion av de araber som började erövra sina grannländer på 600-talet. Det ska ha börjat som en kristen sekt och sen utvecklats bort från det ursprungliga kristna till en egen religion på 700-talet. Islam nämns nämligen inte förrän just på 700-talet och då inte som religion utan som en politisk rörelse.

Det är tanken och den är hädisk, även för många i västerlandet idag. Muhammed nämns visserligen i texter så tidigt som år 636, fyra år efter han ska ha dött men de nämner endast att han var en köpman som talade vitt och brett om Abraham, vilket var ganska vanligt vid den tiden bland folk i Mellanöstern.

Innan någon går bärsärkagång på kommentarssidorna här vill jag bara säga att jag inte tvivlar på att det, precis som med Jesus, funnits någon form av bakgrundsfigur som kan ha givit upphov till den rörelse som senare blev en religion men att ingen av dessa egentligen grundat endera religionen. Det har andra stått för, i deras namn.




"Religiös tro kan kort definieras som ologisk förtröstan på att det otroliga ska inträffa."

Historiehörnan: Balter, baltisk - har vi haft fel?

Min utgångspunkt för detta inlägg är Adams av Bremen omnämnande om Ansgars resa till Birka liksom Ansgars levnadstecknare, Rimbert, och hans beskrivning av staden. Resan till Sveonernas land och göternas stad Birka ägde rum under år 829, allt enligt dessa två skribenter. De beskrivningar vi har av staden är att den ligger på den nordliga sidan av en ganska stor ö med för tiden avancerade försvarsverk i vattnen och på land runtomkring. Här härskar kung Björn och han är enligt skriften intresserad av kristendomen eftersom den är en fördel vid handel utomlands. De var rätt pragmatiska redan då alltså.

Adam av Bremen lägger till en del fakta, som att Birka ligger nära två städer kallade Sigtunir och Telge. Dessutom ligger Skara inom ett antal dagsritters avstånd, hur nu Adam kan veta detta eftersom han aldrig satte sin fot i Sverige. Det närmaste han kom var Danmark och kung Sven Estridsen, som växte upp hos sin onkel i Sverige, kung Anund Jakob. Frågar man experter på hästar och ridning verkar det som om en häst med ryttare av idag kan uppnå mellan 65 och 80 km om dagen men då är det troligen trav eller långsammare galopp i bättre terräng än det man kan uppleva här i Norden, framför allt för 1000 år sen då vägsystemet inte var lika välutvecklat som det är idag.

Mankhöjden för en häst under den här tiden var ca 130 cm (idag är den säkert 160-170 cm) och en människas längd var ca 165 cm vilket inte borgar för några rekord vi skulle ha problem med att slå. Dessutom fanns inte de arabiska hästarna här i Norden heller så vi kan nog inte räkna med några snabba ritter alls för 1200 år sen.

Om vi återgår till beskrivningen av Birka så ska den enligt Adam vara göternas stad och ligga mitt i Sveonia. Det är en ful och äcklig stad enligt Rimbert med för den tiden typiska lortiga invånare utan nån som helst vett och sans för nånting. Den stora ön som allt detta hör till kallas alltså Sveonia och det är göterna som styr.

Det är egentligen här som mitt inlägg börjar för Adam nämner nämligen ett namn som kan placera in Birka, vars namn förmodligen inte är namnet på staden, i realiteten. Det är baltiska havet och här blir det intressant. Baltia är namnet på en ö i den stora Oceanen norr om Skytien enligt grekerna och romarna för ca 2000 år sen. Enligt Adam för att denna ö liksom går som ett bälte längs horisonten åt väster i detta hav. Då tror jag Adam tänkte sej det latinska ordet balteus, som betyder bälte (för övrigt ett mysterieord som är svårförklarat till sitt ursprung). Förmodligen tänkte han också på de öar som ligger med Stora och Lilla Bält i dagens Danmark. Är detta i så fall ursprungsplatsen för Mare Balticum, som Adam kallade havet?

Om detta är Mare Balticum med sina stora öar i Oceanen, vad kallas då det som ligger öster om? Ja, om nu inte ordet balt, bält är släkt med det slaviska ordet för kärr, blato, så ser jag inget annat skäl än att kalla det för Östersjön, som vi här i Norden nu gör. Varför vi då kallar de tre länderna vid Östersjöns östra kust med ett gemensamt namn för Baltikum vet jag inte. Kanske är det det slaviska ordet för kärr som kommer in där eller nåt misstag efter det att danskarna försökte ta över detta område under medeltiden och vissa namn från hemlandet kom att leva kvar där. Vem vet?

Saken är den att om det Baltiska havet under Adams tid är att betrakta som det område som avgränsas av Lilla och Stora Bält kan Birka ha legat precis var som helst i Norden, men inte i Östersjön. Här är det på sin plats att inflika att Birka inte är ett namn på en stad utan en stadsrättighet, ungefär som köpingar. Det är en väl etablerad historisk rätt kallad Björköarätten, som fanns i Danmark och även övriga Norden vid denna tid. Det är av ett nordiskt ord som betyder handla med varor.

Så var låg då Birka? Vem vet? Det är ont om stora öar på Västkusten. Vi får gå en bra bit upp till dagens Bohuslän för att hitta öar som är någorlunda stora och ingen av dessa ligger så att de kan ha legat "mitt i Sveonia" och ingen av dom har det minsta spår efter en bebyggelse som kan kallas "göternas stad". Men nu ska jag avslöja en sak som man inte får lära sej i skolan när denna händelse kommer på tal, om den alls gör det i skolorna nu för tiden: För att nå Birka var Ansgar tvungen att passera ett vattenfall och en långsmal mindre flod och sen låg staden han skulle till en bit i en sjö, på en ö i denna sjö!

För de som placerat detta Birka i Mälaren har passagen förbi vattenfallet varit ett problem eftersom det inte finns något sådant vattenfall i trakten och har inte funnits något heller sen istidens slut. Isen var borta sen mer än 10,000 år när Ansgar och hans män kom till Birka. För de som placerat Birka i eller kring trakten av Linköping finns förstås möjligheten till ett vattenfall då Roxen och Glan förbinds av en liten å med ett vattenfall. Men då återstår problemet med ön med staden på nordsidan.

Nu ska vi ha i åtanke att det är Adam som förser oss med uppgiften att Birka ligger på nordsidan av en ö i en sjö. Rimbert skriver endast om problemen med att passera vattenfallet och hur de blev överfallna flera gånger på vägen till Sveonia. Adam svamlar nämligen om både det ena och andra, förmodligen är det Sven Estridsen som slagit i honom en hel del dumheter bara för att skoja om svearna och ha roligt på den gode tyske kanikens bekostnad. Det kan alltså vara som så att vi inte vet om Birka ens är en enda stad. Adam har med all säkerhet missuppfattat ordet Birka precis som Ansgar och Rimbert gjorde 200 år före honom.

Det är möjligt att den stad Rimbert skriver om i sin krönika och den Adam talar inte är samma stad. Eftersom vi nu fastslagit att birka inte är namnet på en specifik stad kan det nämligen vara så att Adam kan ha hajat till när han hörde ordet birk eller bjärk, hur det nu uttalades på 1000-talsdanska, och känt igen det från Rimberts krönika. Omedveten om tyskens okunnighet ifråga om ordet kan Sven ha pladdrat på om denna stad, vars namn han själv säkerligen visste namnet på, och utan att tänka på att Adam kanske inte visste nåt om staden, än mindre dess namn.

Den stad Sven avsåg verkar alltså inte vara samma stad som Ansgar en gång besökte och detta besök var kanske Sven i sin tur okunnig om, detta med tanke på att han säkerligen fått veta mer om dansk historia än svensk. Hur detta Birka Sven talade om såg ut återspeglas mer i Adams berättelse än i Rimberts. Jag skulle för egen del tro att det Birka Ansgar kom till låg i Östergötland, nära Linköping. Det Birka Adam nämner låg kanske i Västergötland, vid Hornborgasjön. Båda platserna ligger nära orter som heter nåt med Telge och Sigtunir och Skara är nära båda dessa platser.

Sigtunir är plural och även om förledet är omtvistat betyder andra ledet boplats. Telge är ett vanligt ortsnamn som betyder skåra, klyfta. Mest känt idag är Södertälje men frågan är om det är denna plats som åsyftas. Nära Söderköping finns ett Tälje som ligger invid ett vattenfall.

Men som sagt, vi kan bara spekulera för Adam var okunnig om geografin och osäker på byarnas namn och betydelse. Det är för övrigt Adam som nämner Telge och Sigtunir. Rimbert nämner egentligen bara själva geografin. Vi kommer nog inte längre än så här.





"Sanningen kan aldrig uttryckas i ord, den kan bara levas."

Bildsöndag

Förra veckan blev det inget, den här söndagen blir det bara ett par bilder. Vi får väl se vad för bilder det blir nästa söndag.

"Var artig när du handskas med dumma människor,
så tror de att de vunnit en debatt när det i själva verket
är tvärtom"

Musikrecensioner: Status Quo - Blue For You

Status Quo är mitt favoritband och har så varit i över 25 års tid. Men jag har känt till dom hela mitt liv. Jag har hört samtliga skivor de har gett ut och har alla utom de två första. För de icke invigda är Status Quo ett rockband som blandar blues med en smula pop, country och engelsk folkmusik. Deras musik är rak och till synes enkel, utan bjäfs, krafs och krimskrams som annars är så vanligt i sån här ambitiös rock. Men lyssnar man tillräckligt noga är deras musik riktigt intrikat med väldigt smarta arrangemang och stort kunnande. Det krävs alltså en hel del för att kunna spela enkel boogierock.

Blue For You är mitt favoritalbum med Status Quo och det som bäst beskriver deras musikstil. Det är en vattendelare i deras historia för när den kom 1976 innebar det slutet på deras första period som boogieband, precis innan de inledde en ny era, den med Rockin' All Over The World som kom året efter och som gjorde Status Quo till ett band som tilltalade de flesta, inte bara de mest inbitna fansen. Men 1976 var Status Quo ännu inte "folkkära" utan kallades av de mest arroganta journalisterna för The Frantic Four, ett öknamn som delvis anspelar på deras envetna boogierock och dels en jämförelse med The Beatles, som kallades The Fab Four, lite mot deras vilja.

Det här är en platta som bär deras typiska signum, den envetna boogierocken, men den är här uppskruvad en aning gentemot tidigare plattor. Det märks inte minst i första låten, Is There A Better Way, som mest liknar hårdrock. Faktum är att de tonade ner den klassiska shuffleboogien för detta albumet till förmån för en tuffare boogierock utan att bli alltför hårda. Som vanligt finns det plats för utvikningar inom country, ren blues och music hall, det sista i form av Ease Your Mind. Men det är farten som prioriteras här och fart blir det, i alla fall när de spelar låtar som Rain, Mystery Song, Rolling Home och Ring Of A Change. På mellannivå finns låtar som That's A Fact och Mad About The Boy med deras nästan lika hög fart.

Titelspåret är ren bluesrock och den lugnaste låten här. Det är ett spår som till viss del låter som nåt Elvis Presley hade kunnat sjunga. Istället är det basisten Alan Lancaster som sjunger. Jag är inte alls förtjust i Lancasters röst, vilken som snällast kan beskrivas som en gnällig och pipig version av Bob Dylan. De båda andra sångarna i bandet, Francis Rossi och Rick Parfitt, har mycket bättre röstresurser och det är således alldeles riktigt att de mest kända låtarna från detta album är de där dessa sjunger. Texterna är inte mycket att orda om. De handlar mestadels om känslor inför det andra könet men också om känslor inombords inför problem med att få ett jobb eller livet på vägarna.

Själva musiken är självsäker, rak och generös utan att försöka leka med sån musik som annars var populär på radion och diskoteken i mitten av 1970-talet. Det är inget radikalt revolutionerande över någon av musikernas insatser eller låtarnas struktur men ändå får jag känslan av att detta betyder mer för folk som köper skivor och går på konserter än nånsin Jimi Hendrix eller Eric Clapton har gjort. Detta är musik för alla som gillar musik utan gränser.

Detta är albumet för dej som vill lära dej mer om Status Quo. Rock on!



"Lite vatten har inte skadat någon..."