Piers Corbyn fick rätt igen

För en tid sen skrev jag lite kort om engelsmannen med det minst sagt excentriska håret och dito uppträdandet, Piers Corbyn. Vad jag inte skrev då var att han förutspådde att temperaturen sakta skulle sjunka i slutet av januari efter en något varmare period samt att det i början av februari skulle bli rejält kallt i Norden. Sen skulle denna kyla hålla i sej länge. Det ser ut som om mannen bakom sidan Weather Action fick rätt igen.

För egen del gillar jag inte kyla alls. Jag vill gärna vara utomhus men jag och kyla kommer inte väl överens. Mina händer blir nariga ibland när luften är extratorr och jag får en lätt hosta av kylan, vilket jag märker att många andra också får. Jag får flytta till varmare breddgrader. Nån som vill sponsra en sån flytt?

Ännu mera pladder från "forskare"

Kolla miljöboven! Foto: författaren av detta inlägg

En trafikforskare vid KTH, Jonas Åkerman, varnar för att flyget kan bli en miljöbov värre än alla bilarna om flygandet ökar i den takt som det gör. Med förhoppningarna om att artikeln i DN ska behandla de verkliga problemen med fotogen i synnerhet och petroleum generellt som släpps ut börjar jag läsa den. För det finns ju ämnen i petroleum som är direkt farliga. Men nejdå, så fort vi kommer ett antal rader in i själva brödtexten kommer det vanliga koldioxidsnacket. Man bombarderas med siffror som ska visa hur farligt det är med ökningen av flygandet. Charterresor är en klimatfälla och allt annat pladder.

Samtidigt har en undersökning, gjord i Sverige, visat att vädret omöjligt kan styras av såna här utsläpp. Temperaturen far fram och tillbaka likt en bumerang.

Jag finner det väldigt tröttsamt att alla som inte har en direkt koppling till klimatforskningen eller ens fysiken bakom atmosfärens uppbyggnad håller på med just klimatforskning. Den här Jonas Åkerman är ett sånt exempel. Han är trafikforskare. Var nånstans i hans utbildning meriterar denna disciplin honom att uttala sej så tvärsäkert om miljöpåverkan? Jag förbjuder honom inte att göra det, jag är ingen förespråkare av "skomakare, bliv vid din läst". Dock anser jag att man bör ta det lite piano med så tvärsäkra uttalanden. Han är i sammanhanget en glad amatör, alltså inte mer behörig än mej.

Alla hjärtans dag

Hur många firar denna dag? Upp med en hand nu. Inte fler? Nåväl, det beror nog mest på att det är en anglosaxisk angelägenhet framför allt. Officiellt är detta sankt Valentinus dag. Valentinus var en kristen präst som ska ha avrättats den 14 februari 269 på order av kejsar Claudius II. Hans namn lever kvar än idag i almanackan som Valentin och i USA är man verkligen inne på det här med Valentine. Alla hjärtans dag är förstås en kul tanke, att man ska bry sej om någon man tycker om. För mej som är intresserad av historien bakom är dock detta en dag som jag inte riktigt kan förlika mej med.

För det första har man inte kunnat belägga att Valentinus ens har existerat, därför har t o m den katolska kyrkan strukit honom ur sina rullor över helgon som ska firas. För det andra är detta med alla hjärtans dag nåt man borde fira varje dag, åtminstone några minuter. Tänk på någon du tycker om, gör något för honom/henne så är det bra nog. Vi behöver inte nån speciell dag för att påminnas om att vi borde tycka om någon. Det ska ske automatiskt. Så tycker jag i alla fall.

Jag ser mer fram emot morgondagen. Det är en dag som betyder nåt alldeles extra för mej, även om jag inte direkt bryr mej om att det ändrar en siffra för mej åldersmässigt.

Stat och religion hör inte ihop

Något som sagts länge och enligt konstitutionen i Sverige också ska vara så. Men ändå är vår sekularism lite hycklande eftersom vi ändå tvingas betala begravningsavgifter och man förutsätts alltså ändå vara medlem i svenska kyrkan på nån underlig vänster även om man lämnar den. Man slipper således inte religionens grepp om staten. Begravningsavgiften borde inte vara nåt vi som medborgare ska behöva betala. Våra efterlevande får ju ändå betala vår begravning när vi dör. Dessutom borde inte kyrkorna (i förlängningen alltså staten som ju inte skulle ha med kyrkorna att göra!) få ha monopol på begravningsplatserna.

Det har länge varit hur klart för vem som helst att religion bara stör statens och vanligt folks arbete. Religion kan man hålla på med på fritiden. Vill man ha religion som profession ska betalning för sånt arbete ske genom medlemskapspengar och donationer, inte genom subventioner från staten. Staten ska absolut INTE ha med religion att göra. Vi har kommit långt från bronsålderns synsätt där religion var politik. Här kommer då en artikel i SVD in. Det är terrorexperten Magnus Norell som skriver att stat och religion bör vara åtskilda i Egypten, vilket som sagt gäller överallt annars också. Detta är skrivet som slutrepliken i en debatt mellan honom och en representant för Muslimska Brödraskapet i Sverige. Lite besviken är jag att han bara nämner vikten av att hålla politik och religion isär så där i förbigående. Han kunde ha utvecklat det ytterligare så att det framgick för hans meningsmotståndare hur viktigt det är att hålla religionen borta från politiken.

Men jag antar att han redan utvecklat den tankegången på annat håll tidigare i debatten. I tidigare debattinlägg har han enbart gjort klart att han ogillar religiösa gruppers involvering i det som händer i Egypten. Det sista inlägget är förmodligen en avrundning han gjort för att befästa sin åsikt vilken är att religion och politik inte hör ihop, vilket de inte gör. Det är bara fundamentalister inom olika religioner som anser så. Dessa bör vi hålla kort på alla sätt och vis.

Regnskogar skövlas för ert biobränsle, miljöaktivister!

Så här ser det ut på Borneo efter att regnskogen skövlats i miljöfascismens namn.

Här är den obehagliga sanningen bakom all palmolja som finns i biobränslet eller i matvaror som anses antingen vara hälsosamma eller värdiga att innehålla KRAV-märket. Nu är detta ingen nyhet eftersom det rapporterats i många år om detta. Jag skulle vilja säga att inget så kallat biobränsle är miljövänligt. Detta för att metoderna för att ta fram dom på är i högsta grad miljöförstörande. Faktum är att petroleum och vanlig gas från sprickor i jordskorpan har bättre miljöpåverkan än vete och palm i längden. Så det där med att biobränsle måste vara miljövänligt är en omöjlighet.

Är kriget mellan mac och windows dött, vem vann i så fall?

När jag tog mina första steg på internet i slutet av 1990-talet var nätet fullt av stridande parter. Det var ett datorkrig främst mellan två distinkta plattformar. Mac OS och windows var de två operativsystemen man stred om. Det fanns fler men dessas anhängare var då rätt få i jämförelse och även om en del var riktigt högljudda kunde de inte ändra på det faktum att det var Mac och windows som var huvudkombattanterna. Det handlade väl mest om att visa motståndarna vad man kunde göra med sitt system men också om att förlöjliga motståndarna. Eftersom jag hade börjat med Mac från början var jag ju inne i det systemet och stred således på den sidan. Jag deltog alltså rätt friskt i diskussionerna på diverse forum,  IDGs inte minst där man t o m hade ett delforum kallat Datorkrig.

Här kunde man spy ut sin ilska eller sitt "hat" gentemot det andra operativsystemet. Jag hade ju erfarenhet av windows genom att morsan hade skaffat, och fortsätter skaffa, datorer med windows installerat samt genom ett arbetslöshetsprojekt som kallades Datorteket så jag kunde relatera till de problem som uppkommit genom användande av windows, problem som aldrig dök upp på en Mac. Det fanns andra datorkrig men de verkar inte ha varit lika passionerade strider där, snarare bittra sådana, som mellan Mac- och windowsanhängare.

Ibland kunde stridigheterna vara så hätska att moderatorerna fick ta en del användare i det digitala örat och ställa dom i skamvrån. Det förekom såna personer som verkligen var så passionerade för sin sak att de verkade närmast religiösa. Men märkligt nog kunde vi enas om en massa andra saker. Det var bara den här saken med datorerna och deras operativsystem vi inte kunde komma överens om.

Men på senare år hör man inte så mycket av detta. Apple slutade med sina påhopp på Microsoft för några år sen och man verkar mer ha gått över till att låtsas som om de inte existerar. Jag läser inte längre några inlägg på forumen där nån skriver ut sitt hat mot endera plattformen. Konvertiter finns det gott om på MacWorlds forum och de skriver ofta om sin frustration över att saker inte alltid funkar som de är vana vid. Så det verkar som om kriget är dött. Men, vem vann då?

En kall och ogästvänlig värld

Nej, jag menar inte klimatdravlet den här gången, även om det på sätt och vis är ett utslag av det jag vill diskutera. Jag är ute efter att beskriva en olustkänsla jag ibland får inför den värld vi lever i. Det handlar inte om att framtiden är osäker, inte heller handlar det om att man får ett annat perspektiv på världen när man växer upp.

Nej, det är en värld som är genuint kall och ogästvänlig, som om allt vi gör blir ogjort på nåt vis av andra. Det blir maktskifte i Egypten men vilka som tar över vet vi inte ännu och vi kan inte heller vara säkra på att det blir nån förändring. Som Roger Daltrey sjunger i slutet av The Who-låten "Won't get fooled again": Meet the new boss, same as the old boss. Det kan mycket väl bli så att vi får ett Egypten som är precis som innan. Samtidigt som Mubarak kan fly med en stor förmögenhet nånstans utomlands. Men världen har inte förändrats för det. Kylan hos många människor är kvar.

Jag fick ett nytt jobb i höstas. Mest skriva på dator och det är av den typen där företaget får betalt av staten för att mej där. Jag själv får inte ett öre för det. Jag jobbar alltså ideellt. Jag får förstås komma ut och träffa människor, får en ny erfarenhet av arbete. Men skulle man se rent logiskt på detta är denna form av sysselsättning för oss arbetslösa väldigt ologisk i längden. Men jag spelar med för jag behöver få träffa människor. Hittills har jag bara suttit här hemma och lekt med datorn ända sen jag officiellt skrev in mej som arbetslös för ca 10 år sen.

Olyckskorparna som skriker på världens undergång är på högvarv. De var väl som mest högljudda under kalla kriget då kärnvapenhotet var reellt, mest på grund av senila diktatorer å ena sidan och unga militäriska hökar å den andra. Dessa korpar vill dock ha mer hot att skria om så de hittar på så många de kan hitta på. Skogsdöden, ozonhålen, koldioxidutsläppen, vad kommer härnäst? Jag börjar skönja ett klart mönster här. Alarmisterna rör sej allt högre upp. Snart kommer de säkert att hitta nåt vi människor skapat som gör att vi är mer mottagliga för gammastrålning från döende stjärnor också. Eller vad sägs om att våra signaler från TV och radio lockar hit äckliga utomjordingar. Då går väl SD i taket av ren indignation och harm. Vem vet, kanske Apophis gör olyckskorparna till viljes? Kan den inte slå ner på Greenpeace högkvarter, på nåt annat alarmistiskt ställe eller nåt viktigt politiskt ställe?

Känslan jag har av olust inför vår värld delar jag med en vällust inför alla människor jag träffar i verkliga livet samt ser och hör om på TV eller internet. Människan gillar jag starkt men mänskligheten kan jag vara utan. Det är en känsla jag har svårt att beskriva. Den kommer över mej när jag är trött eller ligger i badet. Den handlar delvis om hur vi ska hantera den värld vi lever i utan att förstöra för mycket för oss själva och vår omedelbara omgivning.

Den kallaste olustkänslan jag får är när jag läser om vårt så kallade rättssystem. Nu har jag aldrig haft nån direkt närkontakt med det men så mycket har jag läst om det och hört från folk jag känner att jag bildat mej en uppfattning om det som ett system som inte räcker till. Det är för inskränkt och för litet. Det ger mej intrycket av att vara skapat för en befolkningsmängd som levde för kanske 100-200 år sen. Att tillsätta politiskt färgade nämndemän i tingsrätten är det största felet. Det näst största felet är att vi har så få domstolar. Det sänder signalen att man inte bryr sej om vare sej offer eller familjer till de involverade i en rättssak.

Sen det här med straff för diverse kriminella handlingar. Mord, knarkbrott, övergrepp, ekonomiska oegentligheter och överfall är sånt som är självklara brott som förtjänar ett straff. Men det finns många andra som jag faktiskt inte tycker är brott. Gömma en flykting som själv aldrig begått nåt brott är en god handling, en god gärning. Det handlar om solidaritet. Jurister i all ära men det är sällan de ser verkligheten för vad den egentligen är.

Samma sak gäller med politiker av idag. De skapar sin egen verklighet och förväntar sej att vi andra ska se världen som de gör. Där finns också en kall syn på världen som jag känner djup olust inför.

Märk väl att jag inte presenterar någon lösning här. Det är inte vad inlägget handlar om. Det handlar om att försöka finna vad olustkänslan består i. Den finns kvar här nu även efter att jag har skrivit detta i ca 40 minuter. Men den är borta sen. Det är väl en känsla som säger mej att jag inte borde filosofera så mycket.

David och Goliat

De flesta i västvärlden känner nog igen historien om David, den lille strunten, som med en slangbella hade ihjäl den store krigaren Goliat. Ännu ett exempel ur bibeln på dels en orimlighet som går att dela upp i många delar vilket vi kommer till snart, dels ett exempel på ett självförhärligande som kanske inte alls har med dagens folk i Israel att göra.

Bakgrunden är de krig som beskrivs i gamla testamentet mellan filistéerna och hebréerna. Här möttes vid ett specifikt tillfälle två arméer, som vanligt beskrivs bronsålderns möten mellan småländer i grandiosa ordalag, varav den filisteiska armén hade en jättelång drasut vid Goliat. Goliat, klädd i en imponerande rustning, utmanade den hebréiska armén på ett envig, en sed som var vanlig under bronsåldern och senare under större delen av järnåldern innan styrkorna inom en armé blev såpass starka att de kunde utmana varandra utan envig. Krigen var alltså ännu inte så opersonliga de är idag. David, av texten att döma en ung man, får ett infall och besvarar utmaningen. Han tar sin slangbella och fem stenar och lyckas fälla jätten med en av stenarna. Sen skär han av dennes huvud och visar upp det i triumf för sitt folk, också det en sed från den här tiden.

Så långt det som står i första boken om Samuel kapitel 17. Problemen hopar sej här och man får svårt att applicera denna berättelse på verkligheten. För det första: Berättelsen är nedskriven väldigt långt efter att denna händelse ska ha ägt rum, den ska ha ägt rum ca 1100 f v t, alltså för ca 3100 år sen, och den är nedskriven ca 700 år senare. Vi vet inte vad som egentligen har hänt så långt tidigare eller vilka som egentligen var involverade. Filistéerna har sen dess mer eller mindre kunnat identifieras med ett folk som först bodde på Balkan och var nära länkade till Mykene, den äldsta grekiska högkultur vi känner till där. Vissa element i arkeologiska utgrävningar tyder på detta liksom deras namn som svårligen kan skiljas från namn på Balkan. Möjligen är de nämnda i egyptiska krönikor som ett av de folk egyptierna med stora svårigheter kunde besegra efter att dessa folk, med samlingstermen Sjöfolken, krossat resten av civilisationerna längs östra Medelhavet. Klart är att filistéernas närvaro i området runt nuvarande Gaza är från ungefär den här tiden som slaget med Egypten ägde rum, ca 1178 eller 1175 f v t.

Filistéerna var de första i området att använda järn i sina vapen och de tycks ha varit frikostiga med denna kunskap för de är försvunna sen länge in i andra folk som utnyttjade järnet mer effektivt. Det har påpekats med rätta att berättelsen mer stämmer överens med järnålderns beskrivning av stående arméer än med sena bronsålderns mer primitiva anfall i stora och små grupper där envig var vanligare. Det är vanligt att man blandar ihop vissa element med andra element och sen har vi påverkan från andra kulturer. Det finns tecken som tyder på att judendomen kan ha skapats utifrån och sen blivit hebréernas egen religion. De tecknen är bland annat hur deras gud, Jahve, beskrivs och de änglar och andra figurer han omger sej med. Lilith, den första kvinnan i skapelseberättelsen är t ex en gammal gudinna i den gamla babyloniska religionen. När texterna skrevs ner, ca 200 f v t, var Mellanöstern en del av den hellenistiska kultursfären. Alexander den stores arméer hade från hans hemland Makedonien erövrat inte bara grannlandet Grekland utan även Anatolien, Persien och dess lydriken utan även nått ända fram till Indien.

Men vi fortsätter vidare längs problemens väg. Vilka var dessa hebréer som nämns i texten? Är de verkligen samma folk som senare bekänner sej till judendomen? Jag skulle vilja säga både ja och nej. Genetiskt är de nog samma folk, men så är det med andra folk i regionen också. Men jag tvivlar på att de hade samma religion då. Det som står i Samuels bok är pådyvlat vid ett senare datum för att kunna dra religiös nytta av den forna glans som hör ihop med det en gång så magnifika kungariket Israel. Det var ett rike som man ännu inte kunnat hitta i någorlunda samtida texter. Egypten nämner endast ett folk öster om sitt eget som de kallar habiru och det är långt innan detta påstådda rike ska ha existerat. Det enda rike i regionen som kan verifieras är Kanaan. Detta finns verifierat i texter från städer och länder norr och öster om Kanaan.

Vad som egentligen hände under bronsåldern i denna del av Mellanöstern var troligtvis att filistéerna, efter att ha besegrats av Egypten i slaget om deltat, fick bosätta sej österut från Egypten sett där Ramses III och hans efterträdare kunde hålla koll på dom. Detta gjorde att filistéerna hamnade i konflikt med redan bofasta folk i trakten, framför allt kanaanéerna och det är nog dessa strider som återges i de senare böckerna. Det lilla rike som man från hebreiskt håll kallar Israel var nog endast ett litet hövdingadöme runt den stad som idag kallas Jerusalem. Israel var helt säkert ett lydrike åt Kanaan, ett förhållande man försöker åtgärda i de senare texterna. Religionen fanns säkert redan då men var inte monoteistisk. Jahve hade kompisar, något man i texterna också försökt åtgärda.

Det ska hållas i minnet att perioden 1400-900 f v t var en tumultartad period, många riken gick under på ett ögonblick och många andra blev inte långlivade. Det var ur denna period av oro och problem som den äldsta verifierbara monoteistiska religionen uppträder , Solskivan eller Aten, en religion instiftad av den egyptiska faraon Amenhotep IV, eller Akhenaten (Ekhnaton om man så vill) under hans regeringstid 1353-1334 f v t. Det var inte populärt bland de präster som satt i Luxor eller Amarna att tvingas ge upp sina gudar till förmån för denna tolkning av solguden Ra som den ende guden. Framför allt som de förlitade sej mer på guden Amon, en annan gud som ansågs allenarådande i Egypten.

Vi kan inte verifiera judendomen till tidigare än ca 550 f v t då det stor nämnt att en stor del av den befolkning inom kung Kyros II rike benämns som judar. Kyros II var kung över det Persiska imperiet mellan 559-530 f v t. Hans far och farfar hade krossat det Babyloniska riket och upprättat det första rike nånsin byggt på religionsfrihet och en någorlunda frihet att verka politiskt. Det är också den första gången judar nämns som en enskild religiös entitet. Det är inte omöjligt att denna religion uppstod bland de folk fördes från Kanaan av assyrierna i det land som sen togs över av babylonierna efter Assyriens fall år 612 f v t. Religionen kan ha uppstått som ett sätt att hålla samman gentemot fienden. Jahve blev möjligen en symbol för ett motstånd här.

Man tog således element från sitt hemlands traditioner och det växte ut till en helt ny religion med en dröm om ett rike som förmodligen bara var ett litet hövdingställe. Som alltså blev små föremål till stora heliga objekt som man måste söka efter, som en sorts skattjakt. Att de sen fick det bättre än Kyros II utlovade religionsfrihet utan någon speciell favorisering av någon religion spädde bara på uppfattningen om judarnas egen förträffliga religion. Inte desto mindre beskrivs Kyros som en stor man inom judendomen, följaktligen även inom kristendomen, och hans namn är vanligt i östeuropeiska länder än idag, framför allt genom en grek som bar en variant på hans namn.

Orimligheten kommer jag till nu. Den handlar om att den lille David skulle ha sån skicklighet att han med en sten skulle kunna träffa Goliats panna så perfekt att han föll död ner. Visserligen har tester visat att slangbellor i krig är förträffliga vapen men att träffa ett såpass litet mål som en panna, som dessutom enligt Samuels bok var till största delen täckt av metallhjälm, är ganska svårt. Det handlar nog mer om tur än skicklighet. Jag kan nämna att denna berättelse förekommer även i annan form, i Iliaden där Nestor som ung besegrar en jättekrigare vid namn Ereuthalion. Berättelserna är förvånansvärt lika, från utmaningen till envig till dödandet av jätten och arméernas flykt. Förmodligen ligger det nån form av verklighet bakom men vilken det är får vi nog aldrig veta. Kanske det är ett arvegods från nån händelse under just den period (1400-900 f v t) jag tidigare beskrev som tumultartad.

För övrigt tyckte jag aldrig om det där att en liten knatte besegrar en stor man med en slangbella. Fortsätter man så att läsa om David att han som kung blev så betuttad i en kvinna att han lät hennes man vara längst fram i ledet vid fronten och således bli dödad blir jag bara beklämd. Detta så att David kunde äkta denna kvinna. Är det en handling värd en man utvald av en god gud? Denna David har nog aldrig funnits, i alla fall inte som han beskrivs i texterna. Det låter mer som en figur ur samtida grekisk historia (texten till Samuels bok skrevs ner nån gång på 200-talet f v t som jag redan skrivit).

Men ta inte det jag teoretiserat mej fram till som nån sanning. Det som framstår som möjligt för mej är kanske inte det för dej. Ta detta som en utmaning till att själv hitta nåt som passar bättre.

Kloka ord från en medlem av arten människa

Rubriken är inte ironiskt vald eller ens menad att vara elak på nåt vis. Jag menar vartenda ord och för den som inte förstår orden kommer här en liten förklaring. Det handlar om att jag tvivlar på att de Helene Bergman kritiserar är människor. De håller på att utvecklas till något väsensskilt.

Det handlar alltså om den bredsida författaren och radioprataren Helene Bergman levererar gentemot sina medsystrar vars åsikter hon inte alls känner igen sej i. Precis som första kommentatorn till Bergmans artikel skriver är Julian Assange en skitstövel som är van att få som han vill men nån våldtäkt var det inte frågan om. Det märks av det material som finns tillgängligt. Han lovade nog guld och gröna skogar men det blev korv med bröd vid första bästa korvmoj istället.

Dessutom stämmer ordet statsfeminism väldigt väl in på den stämning som råder i det här landet. Vi har tydligen inte längre rätten till vår egen sexualitet i det här landet. Staten ska bestämma var gränsen mellan tillåten och otillåten sex går. Det stämmer även in på många andra områden, t ex fildelningen, övervakningen av vår internettrafik som sker i terrorismbekämpningens namn. Det är absolut inte liberalism, ett ord som blir alltmer missbrukat och misshandlat i händerna på den nuvarande regeringen. Problemet är att oppositionen inte är nåt bättre alternativ, snarare tvärtom Totalitärt styre förekommer i alla ismer om förhållandena är de rätta. Med de rätta hotbilderna och de mest skumma ledarna är allt sånt möjligt.

Frågan är hur många som är kvar bland offentlighetens personer som fortfarande psykiskt sett hör till Homo Sapiens? Politikerna i regeringen verkar inte höra till det släktet.

En glädjens dag!

Semlor är godare än politiker...

Gratulera mej!

Jag fick äta semla idag som jag dessutom slapp betala för. Det är jag glad för och den smakade jättebra.

Å förresten, skräckkabinettets fulaste mask lämnar också sin plats till förfogande. Ännu ett elakt ansikte borta från den politiska scenen, i alla fall som det verkar just nu. Hoppas det blir ett bättre styre i framtiden.

Våra förfäder var fullt tvåbenta för 3 miljoner år sen

Alla tvivel på om Australopithecus Afarensis (Lucy) skulle ha gått klassiskt upprätt som senare tiders människoarter gjort är nu undanröjda sen en bit ben från mellanfoten hittats vid utgrävningar i Etiopien och det mellanfotsbenet visar att Lucy hade ett välvt fotvalv som vi har. I mina ögon är i alla fall de tvivlen på att Lucy skulle ha gått helt upprätt utan att förlita sej på träden borta. Det innebär också att steget mot en tvåbent varelse redan var taget sen länge när Lucy fanns och frodades. Vi får gå ännu längre tillbaka i tid för att hitta länken mellan trädlevande och marklevande människoapor.

Varför orsakar ens kropp störningar i radion?

Modernare apparater som denna kanske inte är lika känsliga för den mänskliga kroppen...

Jag har en fråga till alla er som händelsevis råkar läsa den här bloggen; varför orsakar den mänskliga kroppen och ibland andra objekt i ett rum störningar på vissa äldre radioapparater? För att expandera frågan lite, när man rör sej i ett rum verkar det som om antennens mottaglighet påverkas av ens närvaro i detta rum och då undrar jag på vilket sätt denna störning uppkommer. Modernare apparater verkar inte ha samma problem.

Multikulturellt samhälle?

Mångkulturalism. Smaka på ordet. Multikulturellt samhälle. Det är en fras jag stött på rätt ofta det senaste året utan att egentligen förstå vad det handlar om och betyder. Så mycket har jag förstått att en del vill ha det till att ett samhälle tillåter många olika kulturer att samverka på samma plats, härvidlag underförstått invandrande människor som lever sida vid sida med infödingar. En del ser det som ett projekt från myndigheternas sida för att få folk att leva just sida vid sida så att man antingen integreras eller assimileras i samhället. Dessa tar förstås åt sej äran för att diskussionen om det mångkulturella samhället har tagit fart. Andra vill ha ett slut helt och hållet på detta "projekt". Frågan är om inte båda dessa debattörer jag länkat till missar målet helt. Det handlar inte om nåt politiskt projekt mer än att man bereder väg för folk som behöver nånstans att bo när de flyr från andra länder av en eller annan anledning. För det handlar om att människan som art vill röra på sej och ibland tvingas göra det. Vi är i händerna på de omständigheter naturen och vi själva skapat, mestadels naturen.

Det är, oavsett hur man ser det, en smärtsam process som tar flera generationer att genomföra. För det tar sin tid. Tyskarna som kom till Sverige på 1300-talet tog mer eller mindre över i städerna så till den milda grad att man fick lagstifta om att råden inte fick innehålla mer än hälften tysktalande. Det vällde in tyskar som talade framför allt lågtyska och till stora delar är svenskan idag ett satellitspråk till just lågtyskan. Nära hälften av alla de som idag identifierar sej som etniska svenskar är i själva verket tyskättlingar. Men vi behövde dom för de kunde allt som vi inte kunde, hur en stad skulle styras, hur räkenskaper skulle skötas, hur mat skulle bevaras till sjöss etc. Främlingsfientligheten var nog inte mindre då än den är nu, snarare tvärtom. Fortfarande talas det på vissa håll om tyskar som nåt ont.

Holländare, tyskar, friser, danskar, norrmän, balter, fransmän, italienare, skottar, engelsmän, romer, armenier, turkar, ryssar, alla kom hit under åren 1400-1800 och blev kvar här. Även dessa fick sina fiskar varma av mindre vänliga grupper av människor som kände sej hotade på ett eller annat vis. Så reaktionen inför det främmande är på inget sätt någon ny reaktion. Jag skulle inte bli förvånad att det bland denna främlingsfientlighet och dito misstänksamhet också döljer sej en smula avundsjuka över att dessa människor har kunnat bibehålla ett sånt stort mått av sin egna kultur medan den inhemska man själv har verkar obefintlig. Men faktum är att vi i Sverige har en distinkt kultur precis som alla andra. Se bara på vår sed att äta soppa, idag ärtsoppa, varje torsdag eller att klä oss fint när vi går på tillställningar. En annan kulturyttring är den att vi gärna sitter tillsammans och pratar om vädret. Hur många andra kulturer pratar om vädret så lättvindigt som svenskar?

Innan ni börjar tala om att engelsmän och irländare minsann också talar ditt och datt om vädret så vill jag härmed förekomma er. Det där med multikultur, mångkultur osv och att det skulle vara nåt problem för en "nations särart" är alltså nåt jag inte förstår eftersom alla samhällen är mångkulturella av naturen. Nationer är en konstgjord enhet skapad av den då framväxande nationalismen på 1800-talet och som sådana är de egentligen bara i vägen för en bättre förståelse av andra människor. Hör ni, nationalister och övriga, det är dags att lämna 1800-talet nu! Vi skriver 2011, inte 1848.

Posten är ett girigt företag

Posten AB är ett girigt företag som nu inte ens drar sej för att försöka ta ut extraavgifter för brev som skickades för 16 år sen. Alltså en försändelse Posten själva haft ansvaret för i över ett decennium utan att kunna skicka det till rätt adress. Då borde de kunna bjuda på portot (1994-95: 2,80 kr) som dessutom vid den tiden var värt mer än det är idag (6 kr). Dålig stil, Posten!

Vår värld är en sliten värld

Eller kanske en värld på väg att slitas itu. Det är en värld där terrorism från såväl "privat" som statligt håll på nåt vis hyllas i pressen, där rop på demokrati ignoreras av de diktatorer som fortfarande finns kvar, där brott mot mänskligheten får begås i segregationismens namn utan att det svenska rättsväsendet känner den minsta oro inför den svallvåg den skapat världen över. Segregationen jag talar om är förstås den genusianerna skapat för att skuldbelägga allt vi män gör, oavsett om vi överträder några lagar och regler eller ej. Att de pådrivande i målet mot Julian Assange, Claes Borgström och Marianne Ny, är nollor som bara vill förhärliga sej själva och sin "sekt" som de kallar feminism framstår allt mer. Att de fått så framstående positioner i det svenska samhället tyder enbart på att de är ute efter en sak, nämligen det jag pratat om en längre tid på min blogg, MAKT. Som en del säger: Världen är anpassningsbar, även då den inte stämmer överens med kartan.

Och, världen fortsätter att slitas itu eftersom vi inte tycks kunna enas om nånting. En snabb titt runt på nätet avslöjar att klimatdravlet fortsätter trots att alla fyra hjulen i AGW-hypotesens gamla skraltiga kärra åkt av och att åsnan som drar vagnen uppfört sej just som en åsna och vikt av från vägen för länge sen.

Men, så här har det förstås varit i alla tider på sätt och vis. Problemet är att fjantarna har mer att säga till om nu för tiden eftersom de till skillnad från sina föräldrar och deras föräldrar har tillgång till makt. Det är ett av problemen med alltför mycket demokrati, något man får acceptera förstås. Jag förordar frihet att yttra sej och så mycken demokrati som bara tänkas kan men också en förmåga att kunna tänka efter lite och se vad för konsekvenser ens yttranden får för verkligheten omkring en. Frihet under ansvar är en stående paroll som i dagens samhälle tyvärr i politikers och andra professionella tyckares händer håller på att bli en klyscha. Har man inget vettigt att säga men ändå tycker om att prata ska man inte hindras från att prata men då ska man prata om nåt annat än det man just nu pratar om. Det borde vara en tumregel att när man bevisligen är bortgjord i ett visst ämne borde man gå vidare till ett annat.

Det gäller framför allt Al Gore, Claes Borgström och liknande figurer. Den is de har gett sej ut på är väldigt tunn. De bör hålla sej till saker de har förstånd för. DET är frihet under ansvar! Att främja sin egen plånbok eller höja sin trovärdighet för att få mer influenser i maktsfären genom att tala om saker som inte direkt hör ihop med verkligheten anser jag inte höra ihop med demokrati eller yttrandefrihet. För verkligheten är den att vår planet struntar i oss och vad vi gör. Det vi gör gör vi mot oss själva och vår omedelbara omgivning.

Vi bloggare kan ge oss på olika ämnen eller vara specifika just för att vi inte är professionella tyckare. De flesta av oss gör detta på vår fritid eller så är det en del av vårt liv men vi är ändå oavlönade. För egen del skriver jag enbart om det jag har förstånd för. Kanske jag har fel i vissa enskilda ämnen eller om vissa delelement i ett visst ämne men i sakfrågorna och den generella ideologin bakom har jag aldrig fel. Såpass arrogant kan jag kosta på mej att vara.