Multikulturellt samhälle?

Mångkulturalism. Smaka på ordet. Multikulturellt samhälle. Det är en fras jag stött på rätt ofta det senaste året utan att egentligen förstå vad det handlar om och betyder. Så mycket har jag förstått att en del vill ha det till att ett samhälle tillåter många olika kulturer att samverka på samma plats, härvidlag underförstått invandrande människor som lever sida vid sida med infödingar. En del ser det som ett projekt från myndigheternas sida för att få folk att leva just sida vid sida så att man antingen integreras eller assimileras i samhället. Dessa tar förstås åt sej äran för att diskussionen om det mångkulturella samhället har tagit fart. Andra vill ha ett slut helt och hållet på detta "projekt". Frågan är om inte båda dessa debattörer jag länkat till missar målet helt. Det handlar inte om nåt politiskt projekt mer än att man bereder väg för folk som behöver nånstans att bo när de flyr från andra länder av en eller annan anledning. För det handlar om att människan som art vill röra på sej och ibland tvingas göra det. Vi är i händerna på de omständigheter naturen och vi själva skapat, mestadels naturen.

Det är, oavsett hur man ser det, en smärtsam process som tar flera generationer att genomföra. För det tar sin tid. Tyskarna som kom till Sverige på 1300-talet tog mer eller mindre över i städerna så till den milda grad att man fick lagstifta om att råden inte fick innehålla mer än hälften tysktalande. Det vällde in tyskar som talade framför allt lågtyska och till stora delar är svenskan idag ett satellitspråk till just lågtyskan. Nära hälften av alla de som idag identifierar sej som etniska svenskar är i själva verket tyskättlingar. Men vi behövde dom för de kunde allt som vi inte kunde, hur en stad skulle styras, hur räkenskaper skulle skötas, hur mat skulle bevaras till sjöss etc. Främlingsfientligheten var nog inte mindre då än den är nu, snarare tvärtom. Fortfarande talas det på vissa håll om tyskar som nåt ont.

Holländare, tyskar, friser, danskar, norrmän, balter, fransmän, italienare, skottar, engelsmän, romer, armenier, turkar, ryssar, alla kom hit under åren 1400-1800 och blev kvar här. Även dessa fick sina fiskar varma av mindre vänliga grupper av människor som kände sej hotade på ett eller annat vis. Så reaktionen inför det främmande är på inget sätt någon ny reaktion. Jag skulle inte bli förvånad att det bland denna främlingsfientlighet och dito misstänksamhet också döljer sej en smula avundsjuka över att dessa människor har kunnat bibehålla ett sånt stort mått av sin egna kultur medan den inhemska man själv har verkar obefintlig. Men faktum är att vi i Sverige har en distinkt kultur precis som alla andra. Se bara på vår sed att äta soppa, idag ärtsoppa, varje torsdag eller att klä oss fint när vi går på tillställningar. En annan kulturyttring är den att vi gärna sitter tillsammans och pratar om vädret. Hur många andra kulturer pratar om vädret så lättvindigt som svenskar?

Innan ni börjar tala om att engelsmän och irländare minsann också talar ditt och datt om vädret så vill jag härmed förekomma er. Det där med multikultur, mångkultur osv och att det skulle vara nåt problem för en "nations särart" är alltså nåt jag inte förstår eftersom alla samhällen är mångkulturella av naturen. Nationer är en konstgjord enhet skapad av den då framväxande nationalismen på 1800-talet och som sådana är de egentligen bara i vägen för en bättre förståelse av andra människor. Hör ni, nationalister och övriga, det är dags att lämna 1800-talet nu! Vi skriver 2011, inte 1848.