Morgan Johansson (S) visar prov på dåligt omdöme

Morgan Johansson, ordförande i justitieutskottet, vill att man utreder ett förbud mot att bära MC-västar på krogar och andra platser. Inte nog med att ett sådant förbud skulle vara svårt att efterleva, det tvingar MC-gängen än mer under jord. Dessutom öppnar det för att fler symboler hamnar i farozonen. Förresten, en väst avgör inte om man är kriminell eller ej, det är ens handlingar.

Varför ska man över huvud taget förbjuda en massa saker hela tiden? Är det inte bättre att visa upp dessa element så att alla får se hur de ser ut och då kunna undvika dom än att förbjuda deras utseende? Nej, detta är ett dumt förslag. Politiker har en tendens att komma med ogenomtänkta saker ibland. Hoppas ingen tar detta på allvar.

"Det susar i säven..."

Bildsöndag

Dags för ännu en bildkavalkad!

"Den totala mänskliga intelligensen är konstant,
men den mänskliga populationen ökar..."

Bhagavad gita - en studie i psykopati

Krishna manipulerar Arjuna vid slagfältet.

Indien har länge fascinerat oss här i väst, mestadels för att kulturen är så diametralt annorlunda jämfört med vår. Jag är inte så säker på att deras fascination för europeisk kultur varit lika stor men det är en annan femma. Bland alla dessa kulturyttringar är väl yoga och det som detta för med sej mest intressant för oss. Ett av de verk som fascinerat alla utövare av yoga mest är Bhagavad Gita, ett verk som fick Robert Oppenheimer att citera en fras ur det när han såg verkningarna av den första atombombssprängningen i Nevadaöknen 1945. Citatet ifråga handlar om hur guden Vishnu, i sin mest kända avatar (version av sej själv med ett annat utseende) Krishna visar sin oerhörda makt som varande gud jämfört med människan.

Själva historien handlar om en ung prins, Arjuna, som är stridslysten men hejdar sej när det visar sej att på andra sidan slagfältet står en armé där bland andra hans släktingar och vänner finns. Nominellt handlar det alltså om att man ska stilla sitt inre så att man blir en bättre människa.

Nedan visas en sammanfattning av de arton kapitel detta verk består av.

1. Arjuna låter Krishna dra hans vagn till en plats mitt mellan de bägge arméerna. Då Arjuna ser sina släktingar på den motsatta sidan av Kurus, förlorar han sin motivation och beslutar sig för att inte slåss.
2. Krishna förklarar för Arjuna att hans oro över attt strida mot sina släkingar och gurus är obefogad, eftersom endast kroppen kan bli dödad, medan det eviga jaget är odödligt. Krishna påminner Arjuna om att han som krigare har en plikt att följa sin dharma och föra krig.
3. Arjuna frågar varför han är tvungen att slåss ifall kunskap är viktigare än handling. Krishna betonar att det rätta sättet att agera är att genomföra sina plikter för det godas skull, men utan att fästa sig vid resultaten.
4. Krishna berättar att han har levt genom många födslar och alltd undervisat yoga för att skydda de rättfärdiga och för att utplåna de icke rättfärdiga. Han betonar hur viktigt det är att lägga sin tillit till en guru.
5. Arjuna frågar Krishna om det är bättre att avstå från handling eller att utföra handlingar. Krishna svarar att bägge sätten kan vara av godo, men att handling, karmayoga, är det högsta.
6. Krishna beskriver den korrekta ställningen för meditiation och processen för att uppnå samadhi.
7. Krishna lär ut kunskapens väg, jnanayoga.
8. Krishna definierar termerna brahman, adhyatma, karma, atman, adhibhuta och adhidaiva, samt förklarar hur man kan minnas honom i dödsögonblicket och uppnå ett högre tillstånd.
9. Krishna beskriver panenteism, "alla varelser är i mig", som ett sätt att minnas honom under alla omständigheter.
10. Krishna förklarar att han är den yttersta källan till alla materiella och andliga världar. Arjuna erkänner Krishna som den högsta varelsen, och citerar berömda lärde som gjort detsamma.
11. På Arjunas förfrågan visar Krishna in en teofani sin "universella form", Viśvarūpa, en skräckinjagande varelse som är vänd åt alla håll samtidigt, som sprider strålningen från tusen solar kring sig, och som innehåller alla andra varelser och all materia som existerar.
12. Krishna beskriver processen för hängivenhet, bhaktiyoga.
13. Krishna beskriver natur (prakriti), avnjutning (purusha) och medvetande.
14. Krishna berättar om de tre tillstånd, guna, som tillsammans utgör allt varande.
15. Krishna beskriver ett symboliskt träd, som representerar den materiella existensen, dess rötter i himlen och dess lövverk på jorden. Krishna förklarar att detta träd ska fällas med "likgiltighetens yxa" så att man kan gå vidare till ett högre tillstånd.
16. Krishna beskriver de mänsliga dragen hos gudomliga och demoniska varelser. Han ger rådet att det högre tillståndet kan uppnås genom att avstå från lust, vrede och girighet; och genom att särskilja rätta handlingar från felaktiga handlingar genom Buddhi och råd från skrifter; och därigenom handla riktigt.
17. Krishna berättar om tre varianter av tro, av vetande, av handlingar och till och med av matvanor, vilka är länkade till de tre guna.
18. Som avsutning ber Krishna Arjuna att överge all dharma och enbart underkasta sig honom. Han beskriver detta som livets slutgiltiga perfektion.

Sammanfattningen av Bhagavad Gita på Wikipedia är fullödig, även för den som bara är ytligt intresserad av detta behövs inte hela verket. Det visar klart och tydligt vad jag menar med att detta är en studie i psykopati, eller snarare hur man blir manipulerad av en psykopat. Det som följer nu är alltså min tolkning av detta verk. Psykopaten är förstås guden Vishnu, som Krishna, och hans offer är den obeslutsamme prinsen Arjuna. Guden lär alltså ut det bästa sättet att döva sina känslor inför utsikten att döda sina släktingar och vänner. Han manipuleras av guden att medelst meditation göra just detta. Resten av berättelsen handlar således om att skyla över övergreppen med ännu mer meditation och bortförklaringar.

Det är ett genomgående tema inom de flesta religioner, det att en ohygglig handling rättfärdigas genom att en gudom har sanktionerat den. Den religiösa formen av moral och etik känns människofientlig, rentav farlig. Den som följer de "gudomliga" råden kan ju göra vilka hemskheter som helst i en guds namn och sen rättfärdiga det med att handlingen var tillåten enligt gudens lag. Detta har ju bevisligen hänt för många gånger i historien över hela världen. Jag personligen får en känsla av obehag när jag läser sånt här. Etik och moral utgår alltid från oss människor. En gud är bara ett alibi för just såna här tillfällen. Att då höra folk som höjer det här verket till skyarna för att det visar på hur man finner sitt inre jag och allt annat sånt gör mej äcklad. Fast det är klart, alla gör inte samma koppling som jag gör här. Hur tolkar du Bhagavad Gita?

"Om det finns en gud skulle han finna ateism mer tilltalande än religion"

Occupy internet!

Ser just nu på rapport i SVT, för ovanlighetens skull, om den där occupy-rörelsen, alltså att man vill ockupera informationsflödet och protestera mot bankernas girighet världen över i en situation där länder, företag och vanligt folk lider för att just girigheten förstört för oss alla. Protester mot girigheten stöder jag helhjärtat även om jag ogillar de ideologiska strömningar som genomsyrar slagorden som hörs i olika städer världen över. Kanske är det dags att ockupera internet för att se till att verklig demokrati, äkta omtanke om vår nästa och en normal syn på världen kommer fram. Det låter möjligen aningen kontradiktoriskt att tala om att ockupera i demokratins namn men jag är tämligen säker på att ska man bli fin får man lida pin. Nu är turen kommen till internet och nu måste vi se till att politiken och ideologierna hålls borta från proteströrelserna. Det viktigaste är nämligen att låta bankernas representanter höra vad folk tycker om deras sätt att hantera allas våra pengar. Det är bankerna som är orsaken till den ekonomiska krisen över hela världen.

Samtidigt börjar jag fundera på om såna här gatuaktioner verkligen är det rätta sättet att uppnå sina mål på. Samma saker skedde under 1960- och 1970-talen och många av de ledande profilerna då är de som leder många av våra länder nu på ett eller annat vis, antingen som politiker eller i diverse företag. Många, alltför många, har låtit sej förföras av Makten och glömt bort sina ideal till förmån för egoism och kollektivism, på ett heltokigt sätt. Så håll ögonen på de ledande profilerna i occupy-rörelserna världen över, de är potentiellt framtidens ledare på olika plan. Men budskapet, att girighet är fel i en tid när mångas ekonomi går på knä, är bra att ta till sej. Det är till viss del fel personer som ropar bara. De som borde ropa högst, alla vanliga knegare, gör det inte. De fortsätter knyta sina knytnävar i fickan och mumla nåt oförståeligt.

"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken."

Kroppsmålning redan för 100 000 år sen

Kvinnan i bilden ovan har kopplingar 100 000 år tillbaka i tiden. Det är en del arkeologer tämligen säkra på. Man har hittat ett tråg i sten som enligt en tolkning har använts för att blanda ockra för att måla väggar men också sej själva med. Smink i ansiktet och på kroppen finns beskrivet redan i de äldsta skrifterna från Egypten och Mesopotamien så detta med att vi har sminkat oss i 95 000 år innan dess låter inte helt otroligt.

"I see a line of cars and they're all painted black
With flowers and my love both never to come back"

Visst kan sagokungarna ha existerat

(Redigerat vissa fakta efter att jag upptäckt en del sakfel i min text samt lagt till en del länkar eftersom jag ju kan detta men ni läsare kanske inte alltid hänger med på allt.)

Dick Harrison skriver i sin senaste krönika att han inte finner skäl för att man ens kan tänka sej att de kungar som nämns i de fornnordiska sagorna ska ha existerat. Harrison är ju från Lund, bröderna Weibulls högborg, de där med extrem tolkning av den källkritiska doktrinen, nämligen att så länge det inte finns absoluta bevis för att något ska ha existerat, vare sej händelse eller person, så har det aldrig hänt heller. I och för sig är detta en sund inställning. Det tyder på god vetenskaplig ton. Dock kan man inte helt avfärda dessa berättelser utan vidare för även om de inte kan bevisas vara genuina personer och händelser innebär det inte att det aldrig hände.

En viktig invändning i kommentarerna är att det som skrivits om dessa personer och händelser är starkt påverkat av det sätt de är nedskrivna på. Man kan fråga sej varför dessa berättelser kommit till om avsikten endast var att skildra helt påhittade personer och händelser. Man hade inget behov av att hitta på historier förr. Det är i vår tid man gör sånt. Oavsett om de existerat eller inte är det ett ofrånkomligt faktum att en eller flera källor har skrivit om dessa personer och händelser. Bara detta är väl en indikation på att det hänt något för länge sen, var det nu än skedde och vilka dessa personer som var involverade var för några. Inget är gripet helt ur luften för inte ens en bok i vår tid är helt och hållet påhittad.

Man bör alltså se Ynglingatal, dess avläggare Ynglingasagan, Njals saga m fl sagor som starkt vinklade versioner av något som hände i verkligheten. Det gäller alltså att skala av all onödig propaganda. Problemet här är att vi enbart har med dessa versioner att göra. Vad det beror på är oklart men det verkar som om en falang fått dominera vid nedskrivandet av dessa händelser. Denna falang verkar ha varit negativt inställd till just dessa kungar som beskrivs i Ynglingatal. Möjligen var det konkurrenter om makten som fått sin version nedtecknad, först muntligt och till slut fanns bara deras version kvar när berättelserna skulle skrivas ner.

Dessutom användes inte skrift vid den tid som händelserna ska ha utspelats till att bevara händelserna utan mer för kortare inskriptioner för att visa på det religiösa livet i samtiden. Runstenarna och arkeologiska undersökningar visar mer på att kungarna hade en religiös betydelse. Någon reell makt var det inte från deras sida så berättelserna vi idag får oss till livs kan vara beskrivningar av rituella handlingar och försök från deras sida att skaffa sej mer makt. Kan det vara så att det vi idag upplever som två folk (svear och götar) i själva verket är beskrivningen av kungarnas släkt (svearna) vars maktbas helt och hållet var religiös, utan reell makt, samt götarna vilket var namnet på folket som bebodde landet. Det är möjligt att alla var götar i hela den del vi idag kallar Sverige och att detta var en benämning på ett kultförbund av samma ursprung som goternas förbund på kontinenten.

Svearna skulle alltså vara en kungasläkt på samma vis som merovingerna i Frankerriket, karolingerna senare i samma rike med den skillnaden svearna inte tycks ha fått sitt namn efter en grundare utan efter sin religion. Nu kanske den mer historiskt bevandrade säger Jordanes och Prokopios. De skrev om folk och fä bland germanerna i norr på 500-talet.Vad med beskrivningen av minst 25 olika stammar i Norden vid just den här tiden? Mot det kan invändas att germanerna var närmast ökända för att byta namn efter vem som för tillfället styr. Det är möjligt att det som benämns som stammar är namn på kungasläkter som i en del fall fått namn efter området de styr över.

Problemet för min tanke är att göter hos Jordanes nämns som en stam bland alla andra. Även om han och Prokopios inte fanns på plats i Norden och kunde se förhållandena där och således fick förlita sej på andrahandsuppgifter, ibland inte ens det, kan det de skriver om inte avfärdas hur som helst. Det är möjligt att han blandat ihop den information han fått vilket ju är lätt hänt. Om man utgår från att de båda skribenterna missuppfattat det man hört och läst kan kanske min tanke få bättre plats igen. Det ska tilläggas att Jordanes inte nämner några svear utan använder sej av två olika beteckningar, suehans och suetidi. Prokopios nämner ingetdera. Det är bara goter, gautoi, hos honom och en del andra folk, framför allt herulerna. Nämnvärt i sammanhanget är informationen vi får att danerna, ursprunget till dagens danskar, då bodde grannar med göterna. En legend talar nämligen om att danerna flyttade från Sverige till öarna i samband med Vikingatidens början.

Det kan förstås vara tvärtom, att göter var namnet på kungasläkten och svearna namnet på folkslagen i hela den del som idag kallas Sverige. Men det alternativet tänker jag inte ta upp, i alla fall inte nu. Det får någon annan göra. Jag kan tillägga att folket i det som skulle bli Sverige inte kom att kalla sej svear eller ens svenskar förrän på 1200-talet och att benämningen Svealand uppkom så sent som i mitten av 1400-talet.

Min tanke är alltså att ett förbund växte fram mellan olika folkslag i Norden vid ungefär vår tideräknings början som en följd av att ett liknande förbund växte fram på kontinenten bland nära befryndade folk. De såg väl hur romarna fungerade och insåg att samarbete var bäst för att motverka dessas expansion norrut och österut. Precis som överallt annars i tid och rum var det väl religionen och nån form av övertalande som var den springande punkten. Efter ett tag föll dock detta förbund samman och enda gemensamma nämnaren var fortsatt religionen och traditionerna som vuxit fram. Hunner, goter och annat påverkade livet här i Norden och på 300- och 400-talen tog diverse återvändande legosoldater från krigen i Europa makten över olika områden. Det är dessa släkters historia som återberättas i sagorna, om än i poetisk form. Det var från början det bästa sättet att hålla släktens historia vid liv. Så vi får väl ursäkta att det blir väldigt mycket underliga ordval. Det är tur att de som skrev ner sagorna inte tog sej före att rimma. Det hade varit alldeles för mycket.

Sagorna borde strippas på sitt innehåll, analyseras utifrån såväl psykologisk som historisk-analytisk synvinkel och på allvar jämföras med samtida berättelser från andra håll och framför allt, arkeologiskt material. Det får bli mitt projekt, att läsa igenom Ynglingatal och Ynglingasagan. Den första har jag läst men det är väldigt länge sen så min hågkomst är rätt suddig här. Vad jag får hålla i minnet nu är att inte tolka dessa texter för bokstavligt. Germanerna var mästare på att linda in händelser i liknelser. Det som står i en text behöver inte nödvändigtvis vara just det som beskrivs utan en allegori eller en aforism för något helt annat.

Vi får se om min tanke håller måttet. Kanske jag får orsak att revidera den eller helt och hållet förkasta den. Väl mött i denna sak vid ett senare tillfälle.

"Deyr fé, 
deyja frændur, 
deyr sjálfur ið sama. 
En orðstír 
deyr aldregi 
hveim er sér góðan getur."

Skoluniform?

Vad sägs om att införa skoluniform i svenska skolor? Eleverna får en uniform eller två som de får sköta om själva och det gör att ingen sticker ut. Det ger också en känsla av att de har nåt att ta hand om. Böter går ut till den som förstör sin uniform. Visst, rötäggen kommer vi inte åt men vi kan entusiasmera de som verkligen vill gå i plugget.

För övrigt ska vi inte tvinga de som inte vill gå i skolan att göra det. Skolplikten ska förstås vara kvar men de som är skoltrötta ska man respektera och bemöta som individer, inte bestraffa eller jaga. Vill de spela spel eller bara slagga ska de få göra det. Vill de studera vid ett senare tillfälle i livet bör de få all hjälp att göra så. Vi bör se alla utifrån hur de är som individer, inte klumpa ihop alla en ansiktslös massa som vi kallar skolklasser. Vilket för mej åter till skoluniform. Kritiker kommer nu att säga uniformer gör alla elever till en ansiktslös massa men jag hävdar tvärtom. Att klä sej fritt på skoltid gör snarare varje elev till en i mängden. Det är mycket möjligt att individen kommer fram bättre i själva skolan om man gör kroppen till en i mängden.

För det är ju för studiernas skull vi går i skolan. Delvis är vi där också för att skapa oss en identitet men det kommer på köpet. Allt det andra är bara fritid och har inget med skolan att göra. Uniformer skulle då på ett bättre sätt skilja skolarbetet från fritiden. Vad tycks?


"Bapelsin!"

På många vis har vi realister förlorat (idag)

Teckning av Josh

Nackdelen med demokrati är att dåliga beslut ofta tas av beslutsfattare som egentligen borde ha hållits borta från all form av maktutövande. Men så är det med demokrati. Makten lockar de sina och i våra tider är det pseudovetenskap som är mest tongivande vad gäller besluten på miljöområdet. Idag har Australien i sann demokratisk anda bestämt sej för att göra som vi i Sverige har gjort i tjugo år, nämligen taxera en beståndsdel av atmosfären. Närmare bestämt våra egna utsläpp av denna beståndsdel. Jag talar förstås om koldioxid. De 500 företag och andra organisationer som släpper ut mest av denna gas blir nu offer för denna demonstration i galenskap. Vill man inte ha entreprenörskap och företagande i Australien?

Ni som tror på koldioxidmyten, tror ni att snömannen finns också? Faktum är att det nog är troligare att det finns en släkting till oss på vidderna och i bergen i det inre av Asien än att AGW-tanken besannas.


"Auurghh!"

På sätt och vis har vi realister vunnit

Den här artikeln gjorde mej glad alldeles nyss. Den handlar om att miljöfrågorna inte är intressanta för resenärer. Här ska med ordet miljöfråga förstås klimatfrågan för den andra aspekten av miljöarbetet, den riktiga, har försvunnit för länge sen in i allt larv med koldioxid, metan, Michael Mann, Al "love machine" Gore och Miljöpartiet som istället poppat upp som kantareller ur jorden. Men ändå vill inte resenärerna veta av såna här frågor. De har kanske läst The Climate Scam, WUWT eller kanske t o m min blogg. Så på sätt och vis har vi realister vunnit. Men det finns ett steg kvar, den religiösa andan som vuxit fram hos klimathotarnas skara.

Arbetet med att få bort kvicksilver, bly, kadmium, klor, asbest och annat märks inte så mycket i debatten längre. Visst är koldioxid farligt men bara i trånga utrymmen och i för hög koncentration. Dess förekomst i atmosfären är egentligen alldeles för liten för att man ska kunna säga att den har någon reell påverkan på temperaturen. Växthuseffekten är egentligen fel benämning på fenomenet som äger rum hela tiden där uppe. Det verkar ju snarare vara så att dess roll är att se till att temperaturen inte sjunker. När temperaturen stiger stiger också koldioxidhalten efter ett tag. Det beror på att den frigörs ur hav, sjöar och från land allteftersom temperaturen går upp. Man kanske skulle titta på vilka temperaturer som krävs för att frigöra en viss mängd CO2. Främsta temperaturhållaren är dock vattenånga. Det kan vi ta en annan gång.

Men tillbaka till miljöpolitikens värld där sånt här är omöjligt eftersom man bestämt sej för att människan är en ond varelse i sann religiös anda. Vi kommer inte ifrån det religiösa tänkandet hur vi än vrider och vänder på vårt sätt att resonera. Vi intalar oss själva att det inte finns några gudar och att vi borde kunna tänka logiskt. Ändå behandlar vi denna fråga som om det vore nåt religiöst. Ja,  så resonerar de som tror på tanken att koldioxiden som vi släpper ut påverkar atmosfärens temperatur så mycket att vi nu får betala för vad vi gör.

Just det som jag skrivit i sista meningen i stycket ovan är grundvalen i varje religion: att vi människor har gjort något fel och nu får vi betala för detta. Det stämmer i fråga om utsläppen av tungmetaller, atombombssprängningar och läkemedel men inte vad gäller koldioxid och metan. Visst, vi kan hävda att på sikt sönderfaller ju dessa gaser i sina beståndsdelar och då bildas ett lager kol på marken som kan ha konsekvenser för allt levande men det allra mesta av koldioxiden tas om hand av plantor, i haven och på land.

Men det var nu den religiösa och filosofiska aspekten jag ville åt. Tanken att vi människor är onda och får betala går tillbaka ända till religionens ursprung. Det hör ihop med vår syn på oss själva. Vi är små här på jorden och utsatta. Det enda vi har som vår tillgång är vår hjärna. Den skapar och förstör men framför allt ger den oss orealistiska rädslor. Det är som om vi behöver nåt att oroa oss över. Är det vår dödlighet som spökar igen, tro?

Vad är då bästa sättet att ta hand om sin miljö, dvs sin närmaste omgivning? Jo, att se till att allt levande där mår så bra som möjligt. Vi borde inte se oss som offer för vår evolution utan som en produkt av den. Så åk ni på semester i lugn och ro. Det värsta som kan hända er är att planet störtar...


"Miljörörelsen kännetecknas av blind tro"

Problemet med Håkan Juholt och socialdemokratin generellt

Jag har på min blogg ofta uttalat en stark motvilja gentemot partipolitik och att låta ideologier styra agendan när ett land ska skötas. Jag får nu vatten på min kvarn när detta med Håkan Juholt seglar upp. Det kvittar nämligen om karln hade brottsligt uppsåt eller bara var dåligt informerad, han hör till de besuttna, de som anser sej ha rätten att göra vad de vill på folkets bekostnad bara för att de är politiker. De är vår tids bortskämda adel. Från socialist till borgerlig leker alla Monopol, fast med riktiga ekonomiska medel. Här har nu Juholt fått ett "stå över en omgång-kort" och han utnyttjar inte situationen speciellt väl, ej heller hans parti. De far runt som yra höns och låtsas som det regnar medan de utåt sett ger honom sitt fulla förtroende.

Dock såg man i gårdagens intervju på TV med Carin Jämtin att hon dolde, om än tämligen väl, ett raseri över att dels detta blivit så stort och dels för att Juholt varit så klantig. Vari klantet består, obetänksamhet eller kriminalitet, visar sej så småningom.

Om vi ser på hela det socialdemokratiska partiet så är det idag långt från det parti som var med och byggde upp Sverige på 1920- och 1930-talen. Det var på den tiden politiker hade ryggrad nog att stå emot byråkratin och verkligen göra nåt för fattiga, utslagna människor som bara ville ha ett arbete och en bostad. Att de fick sej en hjärntvätt av politik på köpet räknade de kanske inte med men såna är politiker, deras främsta önskan är inte att kunna förändra utan att bli omvalda så de får ta del av Makten. Förändringarna sker trots politikers arbete. Förändringar kommer sej av att grupper av människor, eller enskilda individer, med ett gemensamt intresse av förbättring i åtanke slår sej samman för att genomföra dessa förändringar. Ett sådant exempel är Lubbe Nordström på 1930-talet som i en serie radioprogram skildrade "Lort-Sverige". Dessa program fick till följd att standarden i svenska lägenheter höjdes dramatiskt från de smutsiga helveteskammare de en gång var.

Socialdemokratin av idag är en splittrad rörelse med egentligen alldeles för många inriktningar. Huvudinriktningen, liberalismen, kastade man överbord för länge sen till förmån för en sorts socialism i lättmajonnäs-form. Detta innebär att man kör både marknadsekonomi och planekonomi i en salig röra som bara funkade när den svenska ekonomin var på uppgång. Svagheterna i detta sätt att sköta pengarna syntes när andra nationer kom ikapp och gick förbi i lönsamhet och standard för sina medborgare. Vad många inte tycks förstå är att politiska teorier och ideologier som skapades på 1800-talet inte passar in på dagens situation. Det är lätt att applicera dessa teorier på det som händer men då blir det bara som i psykologin. En sjuk person kan vara både det ena och det andra beroende på vilket synsätt (jungianskt, freudianskt, adlerskt) man än väljer.

Om vi skulle ta och strunta i ideologierna från politikens stenålder och satsa på helt nya sätt att förklara varför samhället inte fungerar så tror jag att vi kommer sanningen närmare. För sanningen är den att oavsett om vi använder konservatism, liberalism, socialism eller vilken annan ism som helst kommer vi inte ifrån denna maxim: Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut. Så fort en politiker, oavsett parti eller nivå, får tag på den minsta gnutta makt blir han eller hon korrumperad. Heder således åt alla er som hoppat av politiken! Ni har inte låtit er luras av Maktens frestelse.

Socialdemokraterna hade makten i 40 år, nästan oavbrutet, mest tack vare Tage Erlander som framstod som en mysgubbe överallt där han kom. Då hade också sossarna lite mer att komma med rent politiskt för de bevarade den andan som grupperingarna och individerna hade skapat för att förbättra samhället. Men man kan inte leva på ord allena. Det måste till en förändring också för det är nyckelordet. Vi kan inte låta saker och ting bero och därmed tro att allt är bra hela tiden. Förändringen måste komma hela tiden. Stagnation är vad som ledde till att Öststaterna halkade efter och till slut föll. De trodde nämligen att teorier var gott nog. Samma sak är på väg att hända med USA och stora delar av Europa. Förändring är som sagt nyckelordet. Ideologier och teorier hör forntiden till. Det är här och nu vi lever, inte i Lockes, Marx och andra stofilers sekler.

Vad än Juholt har gjort så är det för att hans parti står helt fel i dagens samhälle. Misstag, bedrägeri eller klanteri, det bottnar i att partiet inte lärt sej följa med sin tid. Han gör då fel som han borde informerats om från början. Det är kanske dags att splittra det partiet i de inriktningar som idag vill dra åt olika håll.


"Welcome back my friends to the show that never ends,
We're so glad you could attend, come inside, come inside."

Ekonomipriset, det tar verkligen priset

När 2 + 2 = 5 talar vi om nån som antingen driver med oss eller inte kan räkna men för en ekonom verkar detta vara helt normalt. Eller som ett skämt jag läste för en tid sen:

En ekonom, en matematiker och en vanlig person fick frågan vad svaret på en svår mattenöt var. Matematikerna räknade snabbt ut det korrekta svaret medan den vanlige snubben hade det svårare. Ekonomen svarade bara: Vad vill du att det ska bli?

Nu har två ekonomer fått priset till Alfred Nobels minne "för deras empiriska forskning om orsak och verkan i makroekonomin”, vilket säger mej nada. 


Men de kan nog inte vara lika tokiga vad gäller verklighetens ekonomi som de som sitter på världens banker och slarvar bort miljarder varje dag och sen förväntar sej att vi ska hjälpa dom ur krisen. Nej, jag tror att bankerna får ta konsekvenserna av att ha förstört den äkta kapitalismen till förmån för sin version av "Hela havet stormar" och klara sej själva. 



"Stå inte här och kasta pärlor – försvinn!"

Bildsöndag

Välkommen till min hörna för bilder. Idag bjuder jag på skämtteckningar förutom de vanliga fotona.

"He was the wizard of a thousand kings"

Karin Bojs skriver utifrån sitt expertområde

För oss med intresse i klimatdebatten är Karin Bojs känd för sitt halsstarriga sätt att försvara AGW-tanken (som vi i alla fall tycker) men när hon skriver om medicin så är det helt klart att detta är hennes expertområde. Här kan ingen slå henne på fingrarna och hennes analys av Steve Jobs inställning till sin cancer är lysande. Det var synd att han skulle välja alternativa mediciner, som bevisligen inte fungerade, bara för att han TRODDE på dom.

Det tragiska är alltså att Steve Jobs hade kunnat räddas om han bara låtit läkarna behandla honom enligt modern medicinskt kunnande. Jobs var hela sitt liv intresserad av hinduism och buddhism och följde vissa av dessa doktriner fundamentalistiskt. Problemet är ju att många av dess doktriner går ut på att man ska följa den senaste vetenskapliga utvecklingen på alla områden, något som Jobs inte tyckts ha förstått eller velat ta till sej. Nu är det för sent. Steve Jobs är död och fördomarna gentemot vetenskapen har skördat ännu fler lagrar.


"Det är skrattet som får jorden att snurra
så bered dej på en lång natt"

Rock'n'roll på motorcykel

Är det inte amerikaner som gör tokigheter så måste det vara ryssar. Bara kolla denna video....

Fast de spelar rätt bra faktiskt.

"Here we go another twenty-four hours"

Kan Mitt Romney peka ut vilken av dessa herrar som är gud?

Ta en titt på herrarna i målningen ovan. Vem av dom är gud? Mitt Romney hävdar nämligen att USA skapades av Yahweh. Frågan är om den store Manitou var tillfrågad. Han var nämligen på plats långt innan den där himmelsguden från öknen tog över.

Det är just människor som Mitt Romney man ville undvika när man skapade Amerikas union av stater år 1776. Det var människor som Mitt Romney som hotade stabiliteten i den tidens samhälle och som hotar vår tids samhälle med. Slår man på hans namn och sen skriver idiot får man en del intressanta förslag. Med idiot menar jag den ursprungliga grekiska betydelsen, en som inte bryr sej om någon annan än sej själv. Men det blir väl så när man anser att ens underkläder är magiska.

Har du funnit gud...i målningen?

"That piece of halibut was good enough for Yehovah"