Vetenskapshörnan: Vi har varit köttätare länge

Nu är det konstaterat; vi människor har varit etablerade köttätare länge. Att vi levat på kött sporadiskt i flera miljoner år är redan det konstaterat sen länge genom gnagmärken på gamla ben och proteiner i våra kroppar som anpassats för en diet där kött är en viktig del. Nu har man också kunnat konstatera att vi människor har varit beroende av de vitaminer och mineraler kött ger oss betydligt längre än man hittills trott. Ca 1,5 miljoner år har gått sen ett barn dog av näringsbrist pga avsaknad av animalisk föda. Det visar enligt forskarna att vi redan då var så anpassade till en köttdiet att en långvarig brist på den sortens föda gjorde att barnet dog.

Det visar samtidigt att det är farligt att anpassa sej för hårt till en kategori i taget. Satsa då hellre på alla kort på en gång så blir kroppen nöjd och belåten. Köttet ska vara grunden, allt annat är tillägg.



"Detta är inte mat, detta är vad maten äter!"

Karin Bojs skriver utifrån sitt expertområde

För oss med intresse i klimatdebatten är Karin Bojs känd för sitt halsstarriga sätt att försvara AGW-tanken (som vi i alla fall tycker) men när hon skriver om medicin så är det helt klart att detta är hennes expertområde. Här kan ingen slå henne på fingrarna och hennes analys av Steve Jobs inställning till sin cancer är lysande. Det var synd att han skulle välja alternativa mediciner, som bevisligen inte fungerade, bara för att han TRODDE på dom.

Det tragiska är alltså att Steve Jobs hade kunnat räddas om han bara låtit läkarna behandla honom enligt modern medicinskt kunnande. Jobs var hela sitt liv intresserad av hinduism och buddhism och följde vissa av dessa doktriner fundamentalistiskt. Problemet är ju att många av dess doktriner går ut på att man ska följa den senaste vetenskapliga utvecklingen på alla områden, något som Jobs inte tyckts ha förstått eller velat ta till sej. Nu är det för sent. Steve Jobs är död och fördomarna gentemot vetenskapen har skördat ännu fler lagrar.


"Det är skrattet som får jorden att snurra
så bered dej på en lång natt"

Klimatforskningen, en cancersvulst på vetenskapens kropp

Bishop Hill (alias Andrew Montford) skriver om den senaste tidens uppmärksammade BBC-program "Horizon" där en forskare (han betitlas så i alla fall) sir Paul Nurse intervjuar diverse människor om vetenskap och när turen kommer till journalisten och bloggaren James Delingpole får Nurse till det på ett mycket underligt sätt och ställer den väldigt opassande analogin mellan klimatforskningen och en cancerbehandling där valet är mellan accepterad medicin och kvacksalveri. Tanken från Nurse sida är alltså att de som kritiserar klimatforskningen är kvacksalvare, vilket också Delingpole påpekar i ett svar på sin blogg.

Cancer som analogi kan faktiskt visa sej vara bra, men inte för alarmisterna. Idag presenterar Montford en artikel skriven av Shub Niggurath på sin blogg där skrämmande likheter med Climategate uppdagats inom cancerforskningen. Där tog forskaren ifråga, Anil Potti, sin Mats ur skolan efter att det uppdagats att han gjort fel och avgick. Men inte förrän tidningen Nature hann försöka misskreditera de forskare som försökt återskapa den ursprungliga forskarens resultat men inte lyckats eftersom Potti inte velat dela med sej av sina resultat och det material han förfogade över, vilket är god vetenskaplig praxis att man gör. Potti är alltså cancerforskningens motsvarighet till Phil Jones, som ju också vägrade dela med sej av sitt material till kollegor som ville återskapa hans resultat.

Min konklusion är alltså att klimatforskningen är som en cancersvulst på vetenskapens kropp. Det är inte säkert att den är godartad för hittills har den strypt tillförseln av säkra data som kan överföras på verkligheten. De data som finns är de som svulsten själv stått för, det material som förekommer enbart i datorernas värld, alltså modeller av hur världen skulle kunna fungera men hittills inte gjort. Att anpassa modellerna för att få dom att stämma överens med verkligheten är inte rent spel.

Vem äger rätten till DNA?

Vid sidan av de häftiga striderna kring upphovsrätten och dess vidare följder (integritetsdiskussionerna kring FRA och IPRED) har frågan om patent kommit i skymundan. Så har jag upplevt det i alla fall ända tills nu. Den häftiga strid som för några år blossade upp i USA kring rätten att sätta patent på DNA-sekvenser har blivit än mer infekterad sen en federal domare kommit fram till att man inte kan sätta patent på vad som helst inom genforskningen. Bakgrunden är att en amerikansk kvinna ville veta om hennes återkommande bröstcancer berodde på en ärftlig defekt i några av hennes gener. Sådan information finns i register som lätt skulle kunna kollas mot hennes egen arvsmassa. Har hon den defekten i sina gener borde det kunna gå att åtgärda på ett enklare vis. Hon nekades åtkomst till detta register eftersom företaget ifråga, Myriad, ansåg att de hade patent på just den mutationen av genen, som kallas BRCA1 och BRCA2, och inte ville lämna ut den informationen så lättvindigt, dvs det skulle kosta henne multum. Det skulle kosta motsvarande 20,000 kr för henne att få tag på den informationen. Hon och ett par organisationer stämde då amerikanska patentverket och företaget Myriad för att få ut den informationen samt att få ett stopp på patenthysterin kring DNA. Till allas förvåning gick alltså domaren på de klagandes sida.

Företagen bakom genforskningen försvarar sej med att de inte tar patent på vare sej generna eller mutationerna utan tillämpningar av dessa. Den striden lär gå vidare. För egen del ser jag inget hinder i att forska kring DNA, inte heller att man skyddar vissa tillämpningar av generna för att säkra sin del av forskningen men att ta hutlöst betalt för att folk ska få veta om deras arvsmassa har dessa defekter och mutationer är att gå utöver dessa patent. Då rör man sej inte längre på tillämpningarnas spelplan utan på de ursprungliga genernas. Det är där det amerikanska domslutet kommer in. Det är en del av spelplanen medicinforskarnas jurister missade.

På samma vis är det lika infekterat inom GMO-diskussionen. Där har jag inget emot att man forskar fram genmodifierad mat alls. Det finns inga verifierade hälso- eller miljörisker med GMO. Däremot finns den risken att man resonerar som Monsanto gjorde i det famösa fallet för några år sen då man stämde en bonde för att vinden blåst grödor över till sagda bondes marker. Det är den största faran med GMO, att matvarorna blir dyrare pga patenttvister istället för billigare som det är tänkt.

Det lär gå vidare, som sagt var. Det får inte bli för dyrt att få reda om man har anlag för vissa sjukdomar. Man ska ha råd att bli behandlad också.