Citatfabriken

Den uppmärksamme kanske har sett att jag avslutar mina inlägg med ett citat från diverse källor. Jag anger sällan upphovsmannen eller -kvinnan eftersom jag tycker att citaten ska stå för sej själva hellre än att låta den som sagt det få all uppmärksamhet. Men nu får upphovsmakarna vara med för en gångs skull.

Tre saker i en människas liv viktiga.
Den första är att vara snäll.
Den andra är att vara snäll.
Den tredje är att vara snäll.
- Henry James

Gatorna är säkra i Philadelphia.
Det är bara människorna som gör dom osäkra.
- Frank Rizzo, expolischef och borgmästare i Philadelphia

Det lättaste sättet att behålla en hemlighet är att vara ensam.
- Okänd

Oroa dej inte för att folk stjäl dina idéer.
Om dina idéer är bra, kan du vara tvungen
att trycka ner dom i deras strupar.
- Howard Aiken

Var försiktig när du läser hälsoböcker; du kan dö av ett feltryck.
- Mark Twain

Min doktor gav mej sex månader att leva, men när jag inte kunde betala räkningen
gav han mej sex månader till.
- Walter Matthau

En dag utan skratt är en bortkastad dag.
- Charlie Chaplin

Det vi åstadkommer inombords förändrar den yttre verkligheten.
- Plutarchos

När jag ser tillbaka på all denna oro, kommer jag att tänka på mannen som på sin dödsbädd sa att han haft många bekymmer i sitt liv, varav de flesta aldrig inträffat. 
- Winston Churchill

Ge upp tanken på att försöka hitta dig själv. Inse istället att du skapar dig själv varje dag.
- Okänd

Den som står på tå står inte stadigt.
- Lao Zi

Allt det vi irriterar oss på hos andra kan hjälpa oss att förstå oss själva bättre. 
- Carl Jung

Jag tycker inte om den personen. Jag måste lära känna honom bättre. 
- Abraham Lincoln

Språkhörnan: Istället för ordet miljö, varför inte tala om resurser?

Jag har kommit fram till att vi istället för att tala om miljö, vilket i sej inte bara är ett flummigt och vagt beskrivande ord utan även används fel, borde tala om resurser och resursbevarande. För att ni där ute ska förstå vad det är jag kverulerar om vill jag att ni kollar upp ordet miljö i första bästa lexikon där även etymologin (läran om ordens ursprung och historia) tas upp. Där torde stå tämligen klart i svart på vitt att ordet miljö i sin enklaste grundform endast betyder omgivning, det närmaste område man har omkring sej. Ordet är franskt och betyder ordagrant mitt i platsen (mi lieu). Det är nämligen sammansatt av två latinska ord, medius, mitten och locus, plats.

Resurs.

Det var tyska filosofer på 1800-talet som började använda ordet, som fram tills dess endast varit associerat med det vi idag kallar geografi, i en vidare betydelse där områdets innehåll får beteckna vad ordet ska betyda. Det är intressant att se SAOBs beteckning av ordet miljö. Det uppslagsordet är från 1944 och ordet miljöpåverkan betyder där ett visst områdes påverkan på den eller dom som bosätter sej i området. Det är först från och med 1950-talet som ordet börjar svänga i betydelse. Miljö blev ett flumord från och med denna tid.

Idag svänger vi oss med plattityder som miljöutsläpp och miljöskada. Det senare kan jag förstå för sånt har varit med hela tiden ända sen ordets ursprungsbetydelse, men det förra låter ju bara som ett nonsensord när man granskar det närmare. Vilken miljö släpper man ut då? Hur gör man det förresten? Att släppa ut nåt i miljön borde kunna beskrivas på ett bättre vis än detta ord.

Det är här min rubrik kommer in. Vi borde tala om resurser istället. Ordet resurs betyder ordagrant att resa sej och är släkt med ordet resurrektion, vilket inte är så vanligt i svenskan och betyder resa någon ur graven. Men om resurs handlar det om att klara livhanken med de medel vi har till buds. Det vi har till hands är det vi förbrukar, och i en del fall missbrukar. Vi tar det från miljön, alltså vår omgivning, och det är resurserna vi ska ta hand om. Miljön ligger där den ligger. Vi borde således tala mer om en resursrörelse istället för miljörörelse.

Miljö.

Jag låter som en språkfascist men jag anser att många använder orden kring arbetet med vår jord alldeles för lättvindigt och skapar ord sammansättningar på fel vis. När man vet varifrån ord kommer och vad som ligger bakom deras utveckling ska man inte ignorera detta genom att föra dom (för) långt från ursprungsbetydelsen, vilket verkligen är ett tecken på dåligt språkbruk.

Märk väl att jag i detta inlägg inte har brytt mej speciellt mycket om själva rörelsen i stort utan har koncentrerat mej på det språkliga. Själva rörelsen har jag kritiserat i övriga inlägg så det räcker och blir över. Mer av den varan kommer nog. Var så säkra på det.


"Antipatin analyserar bättre, men det är bara sympatin som förstår."

Varför firar vi påsk?

För att vi inte firar nåt annat under den här tidsperioden, så klart. I alla fall firar inte de som bekänner sej till den kristna tron nåt annat än påsk. Jag tänker bara ta det lugnt och se på Fader Ted på min dator.

Vad ska du göra då?


"Drink, feck, arse, girls!"

Har du koll på svenskheten?

Nu tänker jag provocera allt och alla, vardagssadist som jag är. Jag tänker nämligen utmana den mytbildning som formerats kring kombinationen orden mångfald och invandring. Har ni förresten tänkt på att rent grammatiskt är mångfald motsatsen till enfald? Rent semantiskt är det inte samma sak förstås men det skadar inte att ha denna grammatiska tankegång i bakhuvudet varje gång nån säger att det multikulturella samhället inte fungerar.

Orden multikulturell, mångfald och invandring hör inte ihop, mer än att det förekommer som en basal del av varje samhälle. Att immigrationen skulle ha någon större inverkan på det svenska samhället, eller något annat samhälle heller för den delen, är inget annat än en myt. Så där, nu har jag säkert provocerat någon vars enda högsta önskan är att få skälla på internet. Nu över till min huvuddel av blogginlägget:

Vad är svenskhet? Det var en fråga jag ställde för snart två år sen. Jag kom fram till att superiet är en svensk angelägenhet men att även det var rätt så universellt för hela norra Europa. Visst är det en bra sak att rent statsmässigt säga att svensk är en som är medborgare i staten Sverige. Visst är det bra att med kulturell svensk mena en som anpassar sej till en oskriven norm som säger att talar du svenska (ett germanskt språk inom den indoeuropeiska språkfamiljen), äter du en viss sorts mat och gillar en viss sorts sporter så är du svensk. Nu hårddrar jag det hela och överdriver men så är det ibland.

Jag är för fri immigration, i sån mån att det ska stå envar fritt att flytta dit han/hon/dom vill. Regleringar för hur många vid en given tidpunkt och var bör absolut existera och det gör det också nu. De som säger att vi har för många immigranter i vårt land har inget hum om hur ekonomin bakom immigrationspolitiken fungerar. Pengar finns så på den punkten behöver ingen oroa sej och att de skulle "ta våra jobb" är en myt som är svår att göra sej av med verkar det som.

De som säger att vi har för få immigranter kan ekonomin men struntar i följderna av att öka antalet immigranter. Det antal vi tar in nu är alldeles perfekt. Alla vill säkert inte stanna här i det kalla Norden bland isbjörnar och dåliga vitsar. Om vi bara kunde bli av med de paragrafridande byråkraterna inom Migrationsverket som bara går på praxis utan att bedöma varje enskilt fall utifrån de mänskliga behoven vore det en god gärning för alla.

Svensk är den som bor här och följer spelreglerna för hur det svenska samhället fungerar. Det svenska och svenskheten följer efter som en lydig hund. Jag har nämligen under årens lopp kommit fram till att frågan om immigration och nationalism inte hör samman med varandra. Att vara nåt som människa innebär nåt helt annat än att vara en nationalitet. Jag är född här och ser mej som svensk men inte av nationalistiska skäl utan helt enkelt för att jag är född här och bor här. Nationaliteten är inget jag gör stor affär av. Inte heller härkomsten. Den har i mina ögon främst betydelse för DNA-forskningen och historia. Vem jag är just nu och vad jag gör är viktigare.

Till sist, har vi i Sverige någon riktig plan för hur vi ska handskas med flyktingar inom vårt eget land ifall nån älv eller sjö svämmar över och förstör en stad på allvar?



"Jorden är kanske en annan planets helvete."

Kamerahörnan: Vem blir skurk nu?

Ett lagförslag har lagts om att förbjuda så kallad kränkande fotografering. Det här lagförslaget oroar många yrkesfotografer. Det verkar som om man vill komma runt de domar Högsta domstolen fastslagit i många ärenden rörande så kallad smygfotografering och den vägen komma åt all sorts fotografi. Hittills tycker i alla fall jag att befintlig lagstiftning fungerar utmärkt. Kränkande är det bara om ett ordinärt privatlivs helgd blir stört. I övrigt tycker jag att man ska få plåta lite hur man vill, inom rimlighetens gränser.

Det är inte bra att man fingrar för mycket på folks rättigheter. Privatlivet är viktigt att hålla utanför andras påträngande ögon men det är faktiskt sällan som fotografer verkligen kränker privatlivet. De man "jagar" är oftast på offentlig mark och rör sej bland andra offentliga personer. Smygfotografering är inte heller så enkelt att lagstifta emot. Ska fågelskådare förbjudas verka, ska privatdetektiver som vill avslöja försäkringsbedrägerier förbjudas verka osv? Det är fluktare och andra knasbollar man vill åt men risken är att man får så många med på köpet att yttrandefriheten hotas, såvida inte det är det hemliga målet. Nej, nu låter jag som ett konspirationsnöt.

Så blir det ju förstås inte alls. Lagen, om den går igenom, kommer inte att få något större genomslag på fotografins område annat än att domstolarna får ännu fler lagar att tolka. Det är dock bra att vi diskuterar vad det innebär i slutändan.

Gällande lagstiftning räcker gott, anser jag. Bild från Wikipedia.

"Arkitektur är frusen musik."

Skeppssättningar bär på en intressant historia

Skeppssättningarna här i Norden verkar inte ha varit dödsskepp som symboliskt förde den döde till en annan värld utan tycks ha varit en symbolisk beskrivning av människornas aktiviteter på sjön. Det hävdar arkeologen Joakim Wehlin, som arbetar vid Göteborgs och Gotlands universitet. Enligt honom visar skeppssättningarna på ett nätverk av maritim verksamhet runt Östersjön och längs kusterna i nästan hela Norden för ca 3000 år sen.

Bronset som kom söderifrån har diskuterats och undersökts noga men folken som importerade dom verkar inte ha undersökts lika noga, av det enkla skälet att det varit svårt att finna spåren av dom. Nu har så vissa skeppssättningar undersökts och man har funnit saker som tyder på att de verkligen visar hur folk färdades för ca 3000 år sen på haven i jakt på brons, bärnsten och andra godbitar.

De som ligger begravda i eller kring skeppssättningarna behöver inte ha haft med den maritima verksamheten att göra eller så begravdes de där efter ett långt hårt liv som sjöman. Den föregående meningen är en spekulation från min sida och har inget med Joakim Wehlins arbete att göra.

Kanske hällristningarna talar sanning, att båtarna verkligen var så stora som antyds där? Man har hittat spår av stora båtar i Danmark och rester av dom i Sverige. Vi får väl börja kolla bottnarna i Östersjön och Kattegatt ordentligt så kanske vi får klarhet i hur skeppen såg ut för 3000 år sen.

Båt på hällristning i Flyhov, Västergötland. Bild från Wadbring.com

"Hur länge har du tänkt dröja med att följa den väg du menar är den rätta?"

I kväll tänder vi på!

Bild från NASA.

Tänd alla lampor ni har! Se till att utrota mörkrets makter med kunskap, inte politik. Kylan ska bekämpas med ljus, inte mörker. Vi ska inte visa vår solidaritet och sympati med fattigare människor genom att släcka våra lampor. Vi ska hjälpa de fattigare att skaffa sej ljus istället.

Det är synd om oss vanliga människor som blivit politikernas schackpjäser när energifrågan har diskuterats. Man vinner inget på att släcka några lampor. Däremot vinner vi mycket på forska kring riktiga energikällor. Inte vind, inte kol, inte vågkraft utan riktig energi. Gissa vad som är en riktig energikälla?



"Början är den viktigaste delen av arbetet."

Den tysta diskrimineringen

Glöm allt om diskriminering pga hudfärg, kön eller liknande för ett litet tag. Tänk er istället en sorts diskriminering som får fortgå hela tiden, utan att någon gör nåt åt det. Så fort man påtalar denna orättvisa nickar folk instämmande men ingen gör nåt åt det. Jag skulle vilja säga att det är den vanligaste formen av diskriminering vi har och den mest fördomsfulla. Jag talar om åldersdiskriminering, inte bara den riktad mot äldre utan alla ålderskategorier.

Den får fortgå därför att samhället mer eller mindre förväntar sej att vi ska agera utifrån förutbestämda och oskrivna regler för hur man ska bete sej med och inför varandra. De som bryter mot dessa regler blir utskrattade, förlöjligade eller ses som fjantar. Kort sagt diskriminerade. Ordet diskriminering betyder ordagrant skilja ut, sära på. Man väljer alltså ut folk och skiljer dom från mängden därför att man anser att de inte hör hemma i mängden, eller ser dom som ett hot på nåt vis. Det är därför en del telefonbolag försökt hindra äldre från att teckna abonnemang för att de inte trott att de ska leva så länge till. Det om något är en sjuhelvetes fördom.

Unga vuxna å sin sida förväntas agera vuxet från den dagen de fyller 18 år. Gör de inte det blir de sedda som barnsliga eller störande element. De skiljs ut från mängden och får utstå en massa dumheter från "de som vet bäst" och den stora massan tiger och tittar på utan att göra nåt, vare sej för att hjälpa de diskriminerade att bli "vuxna" eller se till att stoppa diskrimineringen.

Jag tror här vi har den egentliga orsaken till alla andra sorters diskrimineringar. Vi har oskrivna regler för hur vi alla ska uppföra oss och bete oss och kommer det någon/några som inte följer dessa normer blir vi osäkra eller irriterade. Vi gör allt för att behålla status quo (läget oförändrat på latin) och de som inte följer våra regler efter att vi gett dom deras "order" blir följaktligen diskriminerade.

Diskriminering har alltså, som allt annat negativt i samhället, sin grund i fördomar om andra människor och deras seder och bruk. Okunskap gör oss påfallande ofta till diskriminerande varelser. Är vi i så fall okunniga om varandra? Det tror jag faktiskt. Vi söker kunskap om varandra, på olika sätt. De som inte vill lära sej om andra är inte nödvändigtvis de som diskriminerar. Ibland kan kunskap leda till diskriminering i alla fall. En underlig paradox, inte sant? Förmodligen beror det på felaktig kunskap.

Ska vi bli av med åldersnojan får vi se till att bli av med fördomarna gentemot våra förväntningar på vad som ska kallas gammal. Utseende och förmåga stämmer inte alltid överens och ålder är bara en siffra.



"En dom låter sig motbevisas men aldrig en fördom."

Fotohörnan: En som minner om våren

Istället för etiketten Dagens foto, som ju ändå inte gick att uppfylla fullt ut med en bild om dagen, tar jag nu till Fotohörnan. Det är ändå ingen som kommenterar mina foton eftersom de så sällan har med dagsnyheterna att göra. Såna här inlägg är mestadels till för att fylla ut de dagar jag inte kommer på nåt speciellt att skriva eller inte har något inplanerat. Nu slänger jag bara ut en bild som jag hoppas ska frammana inre bilder av våren. Den här globala uppvärmningen verkar ju inte funka direkt. I alla fall inte teorin om den mänskligt skapade uppvärmningen. Det gröna tänkandet funkar endast på reella ting, som gräs, träd och trädgårdar.

Bilden ifråga är en gammal "goding" här på bloggen. Jag tog bilden våren 1994 då jag bodde i Uppsala i samband med studier där. Det var en lugn och stilla morgon. Bara fåglarna hördes. I övrigt var allt helt stilla. Jag hade då en kompaktkamera av märke Olympus jag hade vunnit i en tipstävling. Den bytte jag in fem år senare mot en APS-kamera. Den i sin tur sålde jag och bytte till digitalfoto lite senare.



"Stress är den moderna formen av självmord."

Ljusets timme

Så här skrev jag 31 mars förra året:
"


Precis som förra året firar jag och många andra realister Ljusets timme mellan 20.30 och 21.30. Det gör jag genom att hålla tänt så mycket som möjligt. Dessutom är vi ju på väg mot ljusare tider i och med att vi passerade vårdagjämningen för tio dagar sen. Håll ljuset levande och låt inte mörkrets makter bestämma agendan!

Fler skriver om detta poänglösa jippo som naturligtvis sen länge införts i Nordkorea, med stor framgång.Jag avslutar med detta uttalande: Earth Hour är inget annat än motsatsen till progress, utveckling. Det är en dedikation till allt och alla som vill att fattiga ska fortsätta vara fattiga, till alla som vill förstöra miljön genom futtiga jippon samt till allt som vill att 500 års utveckling inte ska betyda något alls.Dessutom: Vill du mörda, överfalla och våldta dina medmänniskor? Passa då på under denna timme! "

Jag kommer även i år att fira ljusets och vänlighetens timme genom att ha så mycket tänt som möjligt. Dumhetens timme får stå för de som inte vet bättre. Vi andra firar ljusets timme.



"Avund är den sannaste formen av smicker."

När miljötänkandet bedrar visheten

Jag har många gånger skrivit om det här med sopsortering och problemen kring detta. Framför allt därför att folk i gemen egentligen inte bryr sej ett jota om det. Man slänger gladligen brännbart med komposten och plast hamnar i papperskärlen. Jag har hela tiden hävdat att förutom kompostering* och papper är det inte mycket som är bra med att dela upp soporna i olika delar. Ju mer jag ser av det desto övertygad är jag att jag har rätt i att själv strunta i att sopsortera. Papper och kompost kan man dela av från det övriga för matrester är inte trevligt att se när man slänga sina andra sopor. Man kan ju slänga ut matresterna i skogen (eller varför inte köpa mindre mat!) och kaffesumpen kan man sprida ut i gräsmattan.

Men allt annat är det lika bra att man slänger tillsammans för det är ju trots allt energi som kan användas som biobränsle eller uppvärmning. Det är synd att vi ska betala för att göra sopgubbarnas jobb, dvs hantera soporna. Vi hade annars kunna leva lite mer miljövänligt genom att vi eldar upp de sopor som inte direkt är farliga för vår omvärld och bara skickar iväg det som är farligt. Nu skickar vi iväg allt utan att vi egentligen får nåt tillbaka för det. Man skulle faktiskt kunna hävda att det gamla systemet med sopnedkast var mer miljövänligt än dagens sopsortering, framför allt de sopstationer där vi ska lämna in allt. Har ni sett hur det brukar se ut vid såna platser? Jag har beskrivit detta förut så jag behöver inte göra det igen. Men jag säger bara, sopsorteringsplatserna är INTE miljövänliga!

*Bloggers rättstavningsprogram gillade inte ordet kompostering och föreslog istället kompanistryk, vad nu det har med saken att göra.



"I Californien kastar de inte skräpet, de gör TV-serier av det."

Snön den bara vräker ner...

Jag är nu högaktligen jävligt trött på den här vintern. Det är visserligen bara mars och snön ska ligga kvar en bit in i denna månad på dessa breddgrader, men det ska inte komma mer av den här varan från himlen.

Hoppas det snart vänder. Den här globala "uppvärmningen" tycker jag inte om.



"När en stat förkväver kritik och protester berövar den sig själv förmågan att rätta till sina egna fel."

Medias överdrifter om samhällets problem

Är det verkligen så illa ställt med "Folkhemmet" som det framställs i medierna? Överdriver man inte problemen hos vissa människor? Är syftet med artiklar om en del personers problem verkligen att belysa just dessa människors problem?

Jag har länge tänkt skriva om förhållandena i samhället, som jag anser överdrivs i media. Jag vill inte påstå att allt bara är bra i samhället men mycket är bara uppblåst enligt principerna för journalismens sensationer, det jag kallar sensajournalism. Jag hävdar att syftet med såna här artiklar, som talar om att samhället är på väg utför, egentligen är att racka ner på regeringen och dess politik. Mönstret är nämligen sej likt hela tiden. Oavsett vilken regering vi har så går motståndarsidans press ut och kritiserar den med såna här artiklar. Att det i realiteten är de kommunala politikernas fel att samhället på vissa håll inte fungerar blundar man för. Det är rikspolitikerna man känner till och vill åt, till varje pris.

På lokal nivå är det sällan som politikerna granskas lika ordentligt som på riksnivå. Här finns alltså större möjligheter för småpåvar och diktatorer i miniformat att frodas. Jag upplever samtidigt att lokala journalister hellre vill hålla sej väl med politikerna än granska dom, av det enkla skälet att politikerna gärna gynnar vanligt folk som såväl journalisterna som politikerna känner. Samtidigt finns det gott om "starka män" inom det lokala affärslivet som påfallande ofta kan påverka politiken och tjänstemännen, många gånger genom sin blotta existens.

Det är denna sortens lokaldiktatur som är den främsta orsaken till att samhället som helhet inte längre fungerar. Rikspolitikerna försöker verkligen göra nåt åt stagnationen och det konservativa tänkandet i kommunerna men så länge folk fortsätter rösta på det "som alltid har funkat för oss" så kommer utvecklingen att gå sakta, alldeles för sakta. Jag skulle vilja säga att vi har fått behålla vårt moderna samhälle trots de lokal politikerna och deras smutsiga affärer.

Inte alla kommunpolitiker är så här, det ska sägas till deras försvar, men påfallande många har blivit det med åren. De har blivit så vana vid att ha och utöva makt att de inte längre ser att deras verksamhet skadar mer än är till nytta för staden/byn/samhället. Det påverkar journalisterna som hellre skriver om dravel och dumheter istället för att granska makthavarna. Men jag antar att skadegörelse på en lampa i en lada eller att en kvinna vunnit 500 kr på en trisslott är lugnare att skriva om för en lokalreporter än att kolla vad kommunpampen har för sej.

Det så klart, mycket av det dagens rikspolitiker skriver och/eller säger verkar inte granskas närmare av riksreportrarna heller. Många grodor som slinker igenom där utan att någon journalist bryr sej speciellt mycket om att granska det. Men de står ju ofta på makthavarnas sida nu för tiden och vill hellre äta smulorna från deras middagsbord än undersöka vad makthavarna äter för något.

Men jag har verkligen avvikit från ämnet. Överdrifterna är många i vårt mediasamhälle. Visst finns det folk som lider men dessa fall är inte orsakade av rikspolitiker och tjänstemän utan av ett stelbent småpåvesamhälle som bildat småstater i staten nästan överallt i landet. Försäkringskassan nekar inte folk pengar överallt i landet och Arbetsförmedlingens medarbetare är inte elaka näbbgäddor överallt. Det är på vissa platser detta sker och det verkar hänga samman med förekomsten av maktfullkomliga politiker och tjänstemän inom ramen för en enskild kommun.

Medierna gillar snyfthistorier och vill gärna ge hela landet (och sittande regering) skulden för att dessa historier uppkommit. Men jag tycker inte vi ger upprättelse åt de drabbade genom att göra dom till politiska och ideologiska martyrer. De ska inte offras eller ge folk chansen att rasa mot några som inte har med saken att göra. Ansvarig minister kan förstås se till att regelverket och lagarna skärps och förtydligas men så länge utrymmet för alltför vidlyftiga tolkningar är så stort att folk fortsätter drabbas av stelbenta byråkrater med paragrafrytteri som enda hobby kommer enskilda människor att tvingas lida, vilket ger sensationshungriga journalister fler chanser att vädra ut sitt professionella hat mot de ideologier de ogillar.

Än en gång, det är inte rikspolitikernas fel att samhället hackar en aning. Det finns heller inga genomgående problem i samhället som förtjänar att offras på sensajournalismens altare. De problem som existerar (skolan, likgiltigheten gentemot varandra, vården) tas visserligen upp till diskussion men avfärdas i nästa andetag eftersom det inte verkar finnas någon vilja att lösa dom. Min sista fråga är: Vilket är syftet med att hela tiden hugga mot fel strupe (dvs ge sej på regeringen och andra rikspolitiker)?



"Jag behöver inte inledas i frestelse,
jag kan gå själv"

Helgonmyten kring St Patrick

Idag har Gertrud namnsdag i Sverige. Irland firar St Patrick, deras stora helgon och mer än någon annan figur en sammanhållande person för alla irländare (inklusive de ölpimplande fanatikerna i USA, "irrländarna"). Det är framför allt tack vare amrisarna som firandet av St Patrick blivit så stort.

Som framgår av wikipediaartikeln lutar forskarna åt att legenden om St Patrick är ett konglomerat, en blandning, av två olika berättelser om två personer som verkade ungefär samtidigt på Irland, på 400-talet. Den ene hette Palladius, utsänd av den kristna kyrkan för att verka bland irländarna på 400-talet, och den andre hette Ciaran, en irländare som fattat tycke för kristendomen och ville sprida den bland sina landsmän på 500-talet.

Det är ofta så, inte bara med helgon utan med alla personer man hyllar flera generationer efter deras död, att man kommer ihåg fel visavi de berättelser som finns om dom. Det är väl därför många personer har samma personligheter och liknande drag trots att de enligt legenderna är olika personer. Men varför lät myten och legenderna honom födas i Skottland? Skottland var nämligen ingen del av Romarriket när legenden om Patrick utspelade sej.

Jag tror att det beror på alla kopplingarna mellan Irland och Skottland som existerat sen tusentals år tillbaka och att irländarna helt enkelt gjorde den kopplingen att han var från Skottland, trots att Palladius, den som man tror var den verklige Patrick tycks ha varit från södra delen av ön Britannien.

Inget av allt detta hindrar att det verkligen har funnits en person vid namn Patrick som genomgått allt som står om honom i legenderna. Problemet är att vi inte hittar något som stöder alla påståendena. Palladius och Ciaran är verkliga personer som har berättelser om sej som liknar de om St Patrick väldigt mycket. Därför gör en del forskare det antagandet att folkminnet kommer ihåg fel och har blandat ihop dessa människor till en enda och gett honom det romerska namnet Patrick (Patricius vilket betyder faderlig).


"Grönt är skönt"

Vanlig mat världen över

Mat är mat, var man än i världen vänder sej. Att vi skulle må bättre av en viss sorts mat bara för att den är exotisk verkar konstigt. Samma sak att vi skulle må generellt sämre av samma sorts mat. Mat är till för att organismen ska fortleva, gärna med hälsan i behåll. Att den tillför näring och starkt bidrar till vår fortsatta hälsa är ställt utom allt tvivel. Men det DN rapar upp tillför inget alls. Vet man alls vad "nordisk kost" är för något?

Nordisk mat är till stora delar gryn, fläskkött, fisk, frukt, bär, smör, grädde och dylikt. Dessutom har vi sen länge komplimenterat denna mat med mat från olika delar av världen. Mat är kultur och matkultur är den viktigaste formen av kultur. Våra förfäder mådde bra av den grunden plus alla tillägg. Någon diet levde man inte efter för det hade man varken tid eller råd med. Vi behöver inte heller följa några dieter för det räcker med följande grundregler: Ät regelbundet, vräk inte i dej maten, ät bara tillräckligt för att bli mätt varje gång, rör på dej minst 30 minuter varje dag oavsett vilket sätt du än rör dej samt njut av det du gör, vad det än är du gör.

Som sagt, mat är mat och att vi skulle må bättre av en "diet" är bara nonsens. Envar mår bra av det som han/hon känner sej bra av, så länge det inte gör oss sjuka. Det som ser omedelbart tilltalande ut för ögonen är förmodligen det också. Jag kan inte tänka mej dock att något av detta är bra för någon normal människa. Maten nedan är dock fullt ätbar i alla lägen.

Bra mat utan dieter. Bild från Veronika i fokus.

"Det är skillnad på andar och andra"